På bättringsvägen!

I förrgår struntade vi i att vi inte kände oss helt ok och packade bilen för att åka till Helsingborg. Massa packning för att vara borta en natt, kunde lika gärna varit borta tre utan att ta med mer... Vi var ganska sega och trötta och kom inte iväg förrän vid 14.30. Vi började med vår snabbaste utlandsresa någonsin - vi tog båten över till Helsingör eftersom det blåste ganska mycket och en stadspromenad i Helsingborg inte lockade särskilt. Erbjudande om att åka två och betala för en kändes ok! Vi fikade på båten, gick en snabbrunda i Helsingör och tog sedan båten tillbaka igen vid 17-tiden. En rask promenad upp på gågatan för att leta restaurang - hittade en som hade en bra pizza till H men tyvärr dåliga kötträtter till oss. Dessutom ingen bra service när vi klagade, trist!

Efter maten åkte vi till hotellet och hann med att kolla poolen, som dock bara hade 24-gradigt vatten.. H badade fötterna medan J såg sig tvungen att hoppa i för att visa H att det var ok. Mys på rummet innan O somnade i sin resesäng och H i hennes och min dubbelsäng (J fick som vanligt ta extrasängen...) medan vi tittade på TV utan ljud. Båda barnen sov sedan bra hela natten, vaknade bara till någon enstaka gång men somnade direkt igen. De slog någon form av sömnrekord och vaknade inte förrän strax innan halv 9. Det blev lite bråttom att ta sig ner till frukosten som bara serverades till halv 10... En runda på Väla blev det för att kolla in den senaste utbyggnaden och lunch där innan vi åkte hem. Lite strul med att vi inte fick ta med oss H:s mat från Mc Donalds in i den större food courten men mat fick vi alla till slut i alla fall.

Väl hemma åkte O och jag till vårdcentralens drop in-mottagning, där vi väntade två timmar på att få hjälp med droppar till hans ögon. Under tiden åkte J och H och hämtade L hos mormor samt inom veterinären och fixade de sista lugnande tabletterna som hon hade hemma (finns inte på marknaden längre).

Idag kände vi oss så pass pigga att vi kunde genomföra försenat julfirande med kompisar och deras barn (två av mina gudbarn). Trevligt med lite fika, middag får det bli en annan gång... Nu laddar vi inför att laga en trerätters nyårsmeny med tilltugg, dricka och allt annat som behövs.

Juldag i sjukstugan

Det är fortfarande sjukstuga här hemma men vi lyckades ta oss igenom julafton i alla fall. Barnens näsor och ögon rinner fortfarande, H är lite bättre men stackars O:s ögon har varit svullna i klass med en boxare som har fått ett par ordentliga blåtiror. Idag är de något bättre men då är han å andra sidan helt rödlila under dem så det är nog svullnaden som flyttat ner... J blev sjuk igår med hög feber men fick knapra Ipren och se glad ut ändå. Jag har inte varit så här förkyld på hur länge som helst, kan knappt andas genom näsan och nässpray hjälper inte. Igår tänkte jag dock att det bara är förkylning, om än en kraftig sådan. En fd elev till mig begravde sin 11-åriga kusin i fredags, som dog i en hjärntumör förra veckan. Då blir en förkylning plötsligt väldigt futtig, särskilt på julafton...

Så fantastiskt mycket roligare det är att fira jul när man har barn! H:s förväntan den senaste veckan har nog varit större än vi trodde. Hon har haft ganska många utbrott, i alla fall fler än vanligt. Kanske helt normalt för en tre och ett halvt-åring men idag har det varit en något mer sansad H så kanske har julaftonsförväntningarna varit påfrestande på sistone. O fick vara med på den inledande fikan igår men efter Kalle Anka la vi honom för hans eftermiddagslur precis innan tomten kom. Det var J:s svåger som fick agera tomte och fastän tomtedräkten inte passade honom och han enbart hade skägg och luva med sina vanliga kläder, har H inte ifrågasatt att det var tomten som var här. Alla barn fick varsin paket av tomten som de fick öppna direkt innan vi sedan delade ut alla klappar. De turades sen om att öppna julklapparna så att alla fick se vad de andra fick. H blev glad för sin speldosa med en dansande prinsessa - det var tomten som gav henne den och det var tydligen ok att det inte var med Lilla My... Hon blev överlycklig över sin fedräkt som hon har haft på sig större delen av dagen idag! Dockskåpet med olika möbler och ett spel med Mimmi blev också bra presenter. O fick hjälp att öppna sina när han hade vaknat och uppskattade mest en likadan dammsugare som den riktiga vi har, fast i leksaksvariant.

En massa mat lyckades vi duka fram men varken jag eller J kunde äta mer än några bitar sill och lite bröd. Allt som behövdes fanns och jag tror att alla blev mätta och belåtna. Vi åt lite rester idag, skönt med färdig mat eftersom vi inte hade orkat laga. Idag har H o J byggt dockhus och H lekte sedan med det större delen av eftermiddagen och kvällen. Så gulligt att höra när hon småpratar för sig själv i olika roller. Dockor till huset skulle hon fått av en kompis till mig men eftersom vi ställde in den träffen i fredags så får de flytta in om några dagar istället. Imorgon skulle vi ha firat jul hos mormor men eftersom både barnens moster och kusin är halvkrassliga och mormor började bli förkyld så skjuter vi på det till efter nyår.

L är drogad med narkotikaklassad människomedicin och verkar vara ok. Lite ostadig ibland men inte överdrivet lugn så det ska bli spännande att se om tabletterna verkligen hjälper när det väl börjar smälla. Först ska hon på semester hos mormor några dagar medan vi åker till Helsingborg och bor på hotell en natt - H tyckte att det var länge sedan vi bodde på hotell, ville gärna göra det och när Scandic hade ett erbjudande om halva priset så tog vi en natt på ytterst lagom avstånd...

Dags att krypa till sängs och hoppas på en bättre natt än den förra - H drömde nog om sin händelserika dag och vaknade massor av gånger och O hade sin värsta natt på länge och var vaken mellan 01 och 04 utan att komma till ro, trots ny blöja, välling, gunga i fåtöljen mm.

Sjukstuga...

Vi lyckades klara av Lucia utan att någon blev sjuk och H kunde även vara med på förskolans julfest men kanske borde hon inte ha gått till dagis i tisdags nu i efterhand. Vi tyckte att hon kändes lite varm på morgonen, tog tempen som visade 37,4 så då fick hon gå till dagis eftersom hon var mycket förväntansfull inför julfest med dans kring granen och tomtebesök. J berättade för personalen att vi tagit tempen och vi sa även till H att hon skulle säga till om hon ville hem. Det hade hon inte gjort fastän hon egentligen hade velat gå hem innan lunch... När jag hämtade henne vid 14-tiden var hon varm och väl hemma stupade hon i säng och sov drygt två timmar fastän hon precis sovit middag på dagis... På kvällen hade hon över 39 grader och var inte så pigg. O fick feber i onsdags och nu är båda barnen förkylda, hosiga och har någon form av irritation i ögonen... Jag är också förkyld med dålig röst och lite feber men vi håller tummarna för att vi blir friska till julafton!

I förra inlägget skrev jag att O gick små korta bitar mellan två föremål. I fredags började han helt plötsligt gå lite längre bitar och sen dess har han gått mer och mer. Nu går det tom med riktigt fort ibland och han är väldigt stadig samt har nästan helt övergett krypandet. Det känns som om han har funderat länge på om han ska gå eller inte och nu när han väl bestämt sig så gör han bara det. Gullig!

Han har även sedan en dryg vecka tillbaka visat med hela kroppen när han inte vill något. Istället för att skaka på huvudet har han skakat på hela överkroppen. De senaste dagarna har han dock bara skakat på huvudet och är mycket bestämd i sina åsikter. Det känns väldigt skönt att kunna kommunicera och få svar på vissa frågor - inte lika kul att han vara skakar på huvudet så fort vi vill att han ska äta något annat än välling, yougurt och frukt...

Igår var J och jag hos logopeden tillsammans med Kristina som jobbar på H:s avdelning. Det kändes bra att alla får samma information och att logopeden får höra hur H är på förskolan samt hur de försöker hjälpa henne. Lite tips på hur de ska hjälpa H på förskolan och även på vad vi ska tänka på fick vi också.

Dags att ta tag i lite julstök, granen kom in igår och ikväll ska vi klä den! Spännande att se om O tänker låta den vara... Hittills är han lite rädd för den men det kanske ändrar sig när det kommer i en massa spännande saker i den som man kan pilla på? H är mycket förväntansfull inför julafton och har gett sina föräldrar ett dilemma: hon önskar sig en speldosa med Lilla My som pappa och hon har sett i en leksaksaffär. "Pappa vet vad jag menar" sa hon men problemet är att pappa inte har en aning. Har vi otur var det något som hon hittade i en leksaksaffär i Köpenhamn... Det får bli en liten runda i de närmaste leksaksaffärerna imorgon och hoppas på det bästa eftersom detta tydligen är vad hon önskar sig mest av allt (just nu i alla fall..).

Vinter och julstök

Oj, vad det var länge sedan jag skrev... Det är som vanligt full rulle och på kvällarna är jag oftast för trött för att ta tag i skrivandet eller så är det en mängd måsten som måste fixas. Sedan en dryg vecka tillbaka har vi ett snövitt Skåne, i helgen kom det riktigt mycket så nu kan vi åka pulka utan problem. O fick prova en liten stund i söndags och tyckte att det var kul att göra som H - som vanligt!

O gör små framsteg i sitt gående men ganska långsamma sådana... "Eeeeh, eeeeh" hör man om han är ute och går några steg. Han gör det oftast korta bitar mellan två punkter eller om han har något i handen, oftast mycket nöjd och glad för att han kan. Han kryper dock 95% av tiden... "Mamma" är fortfarande det enda ordet men vi tror att han med mamma även menar pappa o H eftersom han använder det med lite olika tonfall. H gjorde samma sak och kallade både pappa o mig för pappa. O har även ett speciellt ljud för hunden och kallar henne precis som H gjorde för "Vava". Han har ett speciellt ljud för att borsta tänderna (aaah) och gjorde även detta ljud när han fick syn på tandkräm i affären.

H har verkligen greppat det här med jul detta året. Hon studsar ur sängen varje morgon för att öppna sina kalendrar. Fyra stycken blev det i år; en Bamse-kalender som följde med tidningen, TV:s julkalender, ett litet kort som hon fick av mormor och en Playmobil-kalender med prinsesstema som hon fick av oss som present den 1 december. En bra sak med alla kalendrar är att hon samtidigt lär sig hur siffrorna ser ut. Idag öppnade hon yrvaken dörren till sitt rum och nästan ramlade ut samtidigt som hon sa "Mamma, idag är det två ettor". Vi har pysslat lite, bakat pepparkakor, dekorerat pepparkakshus, bakat lussekatter mm. Hon ser verkligen fram emot julafton och hade hon kunnat skriva hade önskelistan nog varit minst en A4-sida... Skriva är hon också intresserad av och klarar de tre första bokstäverna i sitt namn samt hela O:s namn. Hon har en pusselmatta och klarade att sätta ihop sina fem bokstäver i rätt ordning. Med talet går det fortfarande upp och ner. Hon stammar nästan ingenting när hon sjunger luciavisorna som de tränar på på dagis men vissa dagar när hon pratar är det mycket svårt att förstå.

Ser verkligen fram emot jullovet! Det ska bli skönt med lite familjetid efter denna höst som bara flugit förbi. Även om jag fortfarande tycker att det känns för tidigt att lämna O på dagis i mitten av januari så ska det bli skönt att slippa fixa med mor- och farföräldrar alt avlösa J i dörren när den ena är på väg till jobbet och den andra kommer hem. I förra veckan trotsade vi snöfallet och åkte till Köpenhamn för lite shopping och julmarknad med karuseller på Tivoli. H tyckte att det var hur kul som helst även om det var ganska kallt. Vi tog tåget för att göra det lite med spännande (och bekvämare samt snabbare faktiskt). Vellingeblomman har vi också hunnit med, liksom julskyltning med ponnyridning i vår by.

Julafton ska vi fira hemma med J:s familj så det börjar bli dags att fördela ut mat som gästerna ska ha med sig och förbereda det son kan förberedas. Det bästa med att ha det hemma är att man själv kan bestämma ordningen på när allt ska hända och göra så att det passar barnen bäst. Måste fixa en tomte, annars blir H besviken. Även nyår ska vi fira här hemma med två andra familjer, lugnt och skönt om vi nu bara lyckas söva L tillräckligt. Innan jul ska vi hinna ordna en middag med två kompispar med barn den 21:a och en fika med H:s gudföräldrar på lille julafton. I mellandagarna åker vi till Helsingborg en natt för att bo på hotell enligt H:s önskemål. Scandic hade ett erbjudande så det blir en minisemester några mil bort...

Långt inlägg, ska försöka skriva fler och kortare istället...

Tunga dagar

Trots titeln på bloggen (jag/vi har ett alldeles vardagligt och fantastiskt liv - för det mesta) så infinner sig även för mig tunga dagar ibland och konstigt vore det väl annars. Jag tror ju inte riktigt på de där bloggarna som bara beskriver livets ljusa sidor och aldrig har minsta motgång vare sig på jobbet eller privat. Förr eller senare kommer det mindre roliga dagar i allas våra liv.

Varför mina dagar är tunga och fyllda av pappasorg och tankar just nu vet jag verkligen inte. Natten till onsdag drömde jag en mycket verklig dröm där pappa var här hemma i vårt hus med sina barbarn och även min faster och hennes man var här. Mer behövdes tydligen inte just nu för att få mig ur balans. Till och från under hela onsdagen då H var på dagis bröt jag samman och bara grät. Den där tunga gråten som nästan gör fysiskt ont eftersom känslorna blir så starka och saknaden känns i hela kroppen. Det är ganska exakt nio år och fem månader sedan pappa dog - man kan ju tycka att det borde bli lättare med åren men det blir ju inte det. Till en viss grad har det såklart blivit det men det känns som om jag är på samma nivå nu som efter de två-tre första årens akuta sorg. Dagar som dessa läser jag cancerbloggar och gråter när jag finner andra människoöden och beskrivningar av deras sista tid i livet. Det gör så ont men samtidigt hjälper det mig att minnas hur det var. Bra eller dåligt, jag vet inte.

Jag är så otroligt rädd för att själv behöva lämna mina barn. Det är förmodligen alla föräldrar. En förälder ska ju naturligtvis biologiskt sett dö före sina barn men jag är rädd för att inte få se dem växa upp, att jag ska dö "i förtid". Är det sunt? J tycker att jag borde söka hjälp för mina tankar och kanske har han rätt. Jag har inte gått i terapi på snart sex år och tyckt att jag har klarat mig ganska bra men kanske är det ändå dags att ta lite hjälp med alla jobbiga tankar. Jag hade gärna mått bättre än vad jag gör nu. Samtidigt vet jag efter att ha levt bredvid sjukdom som ledde till döden i över tio år, att det går upp och ner. Det har dock varit ner lite för ofta på sistone så lite hjälp skadar kanske inte.

Återbesök hos logopeden och en gående lillebror!

Idag var jag och H på återbesök hos logopeden. Igår bestämde hon att det var hon och pappa som skulle åka men när hon vaknade var det helt plötsligt bäst att jag följde med så jag fick skynda mig in i duschen eftersom vi inte ville tvinga henne att hålla sig till gårdagens plan. Tidig morgontid men det gick bra ändå även om vi glömde ge henne nässpray innan och hon var ganska täppt.

Först gjorde logopeden ett fonetiskt test där H fick säga en massa ord som visades på bilder i en bok. Hon stammade inte på särskilt många av orden men har en del uttalsfel (napp=bapp, hår=hål mm). Detta känns dock som ett mindre problem eftersom det verkar vara vanligt bland barn i hennes ålder. Ibland kommer det ett korrekt "r" men oftast blir det "l" istället. Efter testet spelade de ett spel och ritade lite och då kom det många prov på stamningsproblematiken. Eftersom H har varit förkyld och hostig har hon varit hemma från dagis en vecka och igår pratade hon med mycket bra flyt. När jag i eftermiddags pratade med logopeden per telefon (för att vi inte skulle prata när H var med och hörde) berättade jag om att vi upplever att talet flyter lättare när H har varit hemma från dagis, t ex vid lov eller sjukdom. Hon tyckte då att det kändes angeläget att prata med personalen så nu har jag mailat förskolechefen för att kolla om det är möjligt att någon ur personalen tar sig till Lund tillsammans med oss (det gick tydligen inte att flytta på logopeden...). Det är en stor grupp (efter jul blir det 24 barn på avdelningen) och naturligtvis drabbar personalens tidsbrist H:s möjligheter att prata färdigt. Vid hämtning och lämning har vi hört samtliga fylla i och avbryta, ibland har de till och med gissat helt fel, och händer det på dessa korta stunder när vi är där, så händer det förmodligen även när vi inte är det. Hoppas att det blir ett bra samarbete så att det känns bättre för H och för oss.

I söndags tog O sina första steg på egen hand. Han gick två-tre steg utan stöd vid flera tillfällen. Igår fortsatte han på samma sätt när vi var på Öppna förskolan och idag gick han ca 6-7 steg mellan mig o H. Lite skräckblandad förtjusning känns det som och när han idag ramlade mitt i ett försök blev han ledsen och ville inte mer. Annars sker utveckling även på andra områden som att ge bort saker och få tillbaka dem. Han är även mycket tjänstvillig när jag hänger tvätt och räcker mig sakerna i en rasande fart med det uppmanande lätet "öh", ungefär som "här" eller "varsågod". Båda har som sagt varit förkylda och hostiga och därför sovit sämre än vanligt - hoppas att de blir bättre snart!

Halva november är avklarad!

Ett par veckor sedan sist - oj, vad tiden går fort! November var tidigare en av de tråkigaste och deppigaste månaderna på året för mig men detta året har jag knappt tänkt på att det är november. Visserligen är det ganska jämngrått och trist ute men det är åtminstone inte höstrusk med regn och blåst. Om två veckor är det december och efter det närmar sig julen med stormsteg. Antar att hastigheten på dagar och veckor ökar för varje år som går...

Vi jobbar fortfarande mycket båda två - eller kanske inte mycket eftersom J jobbar lite mer än heltid och jag jobbar mellan 40-50% men för oss är det mycket... J är van att inte ha hela dagar alla dagar samt att kunna jobba hemifrån och jag är ju trots allt egentligen mammaledig fortfarande. Det bara känns mycket... Om O lär sig gå snart så får han börja på dagis så smått från mitten av januari - det kommer att underlätta livet en del att slippa pussla med barnvakter hela tiden.

Vi har haft ytterligare två kalas sedan sist eftersom alla inte kunde komma på det "riktiga" kalaset och ändå lyckades vi inte få till det med kusin A och hans familj eftersom de blev sjuka igen efter hans påbörjade dagisinskolning. Fördel med att ha uppdelade kalas är ju att man hinner umgås och prata med alla på ett annat sätt, nackdel är att det är ganska mycket dyrare och mer att fixa.

O gör små framsteg på många områden. Man märker att han förstår alltfler ord och man kan ge honom enklare uppdrag som att stänga en dörr till köksskåpen eller frysen, räcka mig tvätten när jag ska hänga den, krypa med saker till mamma eller pappa mm. Han har övat flitigt på att trä på ringar på en pinne (fick en sådan för två veckor sedan) och i förrgår klarade han det - mycket nöjd! Han har även vågat släppa stödet ett steg då och då och kastat sig mot ett mål utan att hålla sig men ännu är han mycket försiktig. H gick flera steg mellan två punkter på sin trettonmånadersdag men det känns inte som om O kommer att göra det om en vecka. Återstå att se helt enkelt!

H har haft några bra veckor. Hon trivs på dagis och vill gå dit, vilket känns skönt. Hon blir gärna hämtad innan mellanmålet men det passar både mig o O hur bra som helst så det får vara så fram tills jag börjar jobba mer. Talet går upp och ner - trots att det är jobbigt ibland slutar hon iaf inte att försöka och det känns som det viktigaste. På tisdag ska vi till logopeden på återbesök, ska bli intressant att se vad hon säger. De senaste dagarna har H varit förkyld med lite feber och hosta och därför fått vara hemma under protester. Andra föräldrar hade säkert tyckt att hon kunde gå när hon var feberfri men vi vägrar att lämna iväg henne om hon inte är helt ok. Stundtals är hon pigg men man ser ändå att hon inte är fullt frisk. Vägrar att mitt barn ska bli ett sådant barn som går omkring snorig eller hängig på dagis. Tyvärr ser man alltför ofta exempel på detta på förskolan.

Som vanligt vid denna tiden på året har det varit en del jobbiga dagar. Trots gäster smet jag iväg på Alla helgons dag och tände ljus hos pappa på kvällen. Så fridfullt och fint (får man säga mysigt på en kyrkogård) med alla ljus. Gick även in i kyrkan och tände ett ljus men det blev nästan för jobbigt. Brukar inte bli så berörd när jag är vid graven men det var så mäktigt med alla levande ljus och gravlyktor. Fars dag har också passerat men det blev en bra dag med lite shopping till vår "far" och en mysig middag på restaurang. I och för sig är det ju inte i någon vidare lugn och ro man får äta när O är med men det är om inte annat skönt att komma ut och slippa laga mat. De första åren efter pappas död tyckte jag att Fars dag var värre än alla högtider. Bara tiden i juni runt själva dödsdagen var värre. Nu känns det dock positivt att kunna fira mina barns pappa!

Kalas, lov, bio mm

Det har varit ännu en intensiv vecka trots att jag inte har jobbat eftersom det har varit höstlov. H har varit ledig från dagis och vi har hittat på saker varje dag. I måndags var vi på Öppna förskolan, i tisdags på ett köpcentrum, i onsdags tog vi bussen till Lund, igår var vi på biblioteket och idag tog vi hjälp av farmor och farfar, som passade O medan vi var på H:s första biobesök. Mysigt med lite egen tid bara med H! Det är första gången som vi gör något båda två tillsammans med bara henne sedan O föddes (om vi inte räknar logopedbesöken). Vi såg "Lilla Anna och Långa farbrorn", en lagom film som varade 47 minuter och var helt på H:s nivå. Efteråt gick vi och fikade på ett kondis i närheten. H hade sett fram emot biobesöket sedan vi berättade för henne i onsdags och allt gick hur bra som helst. Hon fick välja om hon ville ha chips, popcorn eller godis och bara detta var nog en stor grej - eftersom det bara är fredag och inte lördag. Hon valde "fips" och åt nästan en hel liten påse och verkade njuta av varje minut. Vi hann även med att handla mat inför morgondagens kalas innan vi åkte hem till O - jag hade glömt hur smidigt det är med ett barn och två föräldrar när man handlar. Otroligt enkelt att fika och göra allt annat också med ett barn, särskilt ett barn som inte längre behöver blöja, skötväska, medtaget mellanmål, barnstol, vagn mm. Om två år, när O är i H:s nuvarande ålder, kommer ju allt att vara så mycket enklare när man är iväg. Inte för att det är jättejobbigt nu på något sätt men det kommer i alla fall att vara lättare...

O:s första kalas - det officiella som vi bjöd alla gäster till - avlöpte väl. En något decimerad skara gäster dock... H:s gudfamilj var i London, barnens faster med familj ville inte komma eftersom vi varit magsjuka och barnens moster och lille kusin var magsjuka... 7 gäster som kom och 12 som inte gjorde det! Mormor, farmor, farfar och O:s gudfamilj var i alla fall på plats och det var ett lugnt och skönt kalas. Nu får vi har ytterligare två sammankomster de kommande helgerna - lite mer jobb men på ett sätt lite trevligare eftersom vi på detta vis hinner prata med alla i lugn och ro.

H:s tal har under den senaste veckan flutit allt lättare och det kommer många nya ord, långa meningar och roliga resonemang och tankar. Jag tror att hon har så mycket i sig som vill ut och när hon har dagar som det går lättare att prata så bara bubblar det ur henne. Lite hakar det upp sig ibland men det är ändå en tydlig skillnad jämfört med innan och stamningen har ändrat karaktär. Hon leker mycket fantasilekar, främst inspirerad av olika TV-program i och för sig men alla sätt är bra... Hon kissar nu uteslutande på toaletten och gör det utan problem även när vi inte är hemma. I tisdags när vi var på ett köpcentrum ville hon plötsligt prova att bajsa på toaletten och det gjorde hon men lyckades inte så presenten som hon valde ut är fortfarande inslagen.

O verkar inte ha några planer på att försöka gå utan kryper mest i full fart och sliter ut pyjamasar på löpande band eftersom det går hål på knäna. Han har de senaste dagarna tydligt visat att han vill äta vår mat och inte burkmat så nu försöker vi få i honom en halv burk mat per måltid och kompletterar med det vi äter. Han har under de senaste veckorna varit mycket mer mammig än tidigare (han har väl egentligen aldrig varit det förutom en kort period i somras) och hänger efter mig var jag än går och ska helst bli buren. Han blir åtminstone inte ledsen när jag går hemifrån men om jag är hemma är det mest jag som gäller.

Ett något annorlunda uttryck från H i på O:s kalas:
"Det vill inte svälja sig" - om oxköttet i grytan som tydligen var jobbigt att tugga och svälja...

Grattis finaste O!

Idag är det ett år sedan som vår finaste O kom till världen! Det blir inte så mycket firande just idag eftersom J och jag jobbar om varandra hela dagen och kvällen utan det riktiga firandet får vänta till lördagens släktkalas. Paketer och sång i sängen när han vaknade blev det i alla fall även om han inte var särskilt intresserad av dem utan mer ville lysa med sin ficklampa som han brukar på morgonen. H fick öppna paketen och visade sedan honom vad som var i dem i alla fall. Han har fått en del saker till sitt nya rum men för H:s skull fick vi ju även köpa något roligare så det blev en hund som spelar olika melodier samt en pop up-leksak. O fick sin första kräksjuka i tisdags em och J låg på toaletten hela natten mot tisdag så det känns bra att det är ett par dagar kvar tills kalaset...

O föddes kl. 04.24 på morgonen så vid denna tiden förra året var vi nog precis på väg att lämna förlossningen och ta oss till patienthotellet (klockan är 9 i skrivande stund) efter en omtumlande natt. Jag tänker ofta på mina känslor under graviditeten, på min rädsla inför förlossningen och hur bra allting ändå blev till slut - som tur var. Det går nog inte en enda dag utan att jag känner lite dåligt samvete för att jag inte ville ha O när han låg i min mage. För någon som inte har upplevt denna känsla eller detta tillstånd är det nog svårt att förstå hur hemskt det känns efteråt, att en gång ha känt så här. Jag fick bra hjälp och stöd under graviditeten men jag undrar hur lång tid det dåliga samvetet för hur jag kände ska leva kvar. Fina O - du har en lite knäpp mamma men det är den enda mamma du får och jag älskar dig mest av alla pojkar i världen precis som jag älskar din syster mest av alla flickor i världen (som jag brukar säga till H).

Redan i vecka 18 tog vi reda på att det bodde en liten kille i min mage. Det var jag i och för sig övertygad om sedan länge eftersom jag mådde helt annorlunda denna graviditeten än den med H och den som blev ett missfall i vecka 12. När H föddes visste vi inte att hon var en flicka men denna gången ville vi veta för att kunna göra det lite mer konkret för H och även för att prova hur det var att göra annorlunda än förra gången. I efterhand var det kanske dumt för min del men för H:s skull tycker jag fortfarande att det var bra.

Under slutet av juli och början av augusti började jag känna mig ledsen och nedstämd och en del gamla beteenden och tankar sedan min depression som jag fick i samband med min pappas sjukdom och bortgång, kom plötligt tillbaka och gick inte att hejda. Det var också då jag kom fram till och vågade klämma fram till några få utvalda personer att jag inte ville ha mitt barn i magen. Jag ville inte ha en pojke eftersom jag absolut inte kunde se mig själv som en bra pojkmamma (hur nu en sådan är..?). Jag var rädd för att inte tycka om mitt barn lika mycket som H och därmed särbehandla dem (förmodligen en rädsla för att göra som min mamma gjorde och visa att hon tyckte mer om sitt ena barn än sitt andra). Jag var rädd för förlossningen eftersom mina erfarenheter från när H föddes inte var så positiva. Min förlossningsrädsla hade jag tidigt diskuterat med min barnmorska på MVC så det var ju egentligen inte konstigheter och vi hade redan pratat om den hjälp som fanns att få men när hon hörde mina andra tankar om min ofödda pojke sattes det tunga artilleriet igång... Jag fick tider hos en psykolog på KK och J och jag fick sedan även tid på BUP för att ha ett förberedande samtal och informeras om den hjälp som fanns att få efter förlossningen om det skulle uppstå anknytningsproblem.

De personer jag och vi träffade sa några kloka saker som jag ofta kan tänka på. Psykologen på KK sa att "det är ju bara tankar du har ännu så länge" när jag berättade hur jag tänkte på den bebis som jag inte ville ha. Just då kändes det verkligen inte som "bara" men nu i efterhand är jag så glad att hon hade rätt - det vara bara tankar men otroligt jobbiga sådana. Personerna som vi träffade på BUP sa när jag berättade att jag kände likgiltighet för mitt barn och inte ville ha honom: "men du är ju här idag för att du bryr dig om honom och vill att det ska bli bra när han kommer ut" och då kände jag mig som en lite bättre mamma i alla fall.

Jag var även på två samtal på förlossningen med den barnmorska som förlöste H. Hon ingår i sjukhusets IRIS-team som tar hand om alla som har förlossningsrädsla av något slag. Vi hade först ett enskilt samtal där vi pratade om H:s förlossning och mina tankar inför den kommande förlossningen. Några veckor senare var även J med på ett andra samtal då vi bl a fick gå in i ett förlossningsrum (ångest!), prata om olika hjälpmedel, födelseställningar etc. De frågade om jag inte ville ha kejsarsnitt men det ville jag absolut inte - jag ville bara ha hjälp att få en mer positiv förlossning än min första.

Det gick väl sådär när det väl var dags... Jag hade varit och jobbat med mina dressyrträningar hela måndagskvällen precis som vanligt. Det hade inte varit helt bekvämt och jag hade känt en del sammandragningar då och då men så särskilt ont gjorde det inte. Jag kom hem vid 22, tog det lugnt en stund i soffan som jag brukar för att sedan göra mig i ordning och gå och lägga mig. Under timmen fram till kl 23 fick jag dock lite mer ont och det började göra ont med jämna mellanrum. Väntade uppe lite efter att J hade gått och lagt sig och vid 23.30 väckte jag honom och sa att jag nog borde ringa KK. "Äh, ska du inte bara sova ett tag och se om det går över", sa han men jag hade nog en känsla att det här inte skulle gå över. Jag var nio dagar över tiden men eftersom jag blev igångsatt med H hade jag ingen koll på hur det skulle kännas när en förlossning satte igång "på riktigt". Ringde KK som sa att jag skulle avvakta och räkna tiden mellan värkarna - för det onda som jag kände var antagligen värkar som hade börjat. Jag ringde även mormor för att förbereda henne att det kanske kunde bli aktuellt för henne att ta sig 4,5 mil under natten med kort varsel. Strax innan midnatt hade värkarna tilltagit i intensitet och täthet så det vara bara att ringa KK igen och säga att vi nog skulle behöva komma in och mormor för att be henne köra direkt. Under tiden vi väntade klädde vi på oss, packade toalettsaker, förberedde morgonvälling för H mm. Det tog mormor en dryg halvtimme att packa ihop lite saker och köra och under den stunden började det göra riktigt ont och jag ringde henne för att höra var hon blev av (hon meddelade då att hon körde i 140 på en väg i närheten av oss där hastigheten är 100 - inte helt likt henne...). Vi stod påklädda och klara utomhus när hon kom och körde så fort hon hade stannat bilen!

Väl inne på sjukhuset hade klockan hunnit bli kvart över ett och vi blev vi väl omhändertagna eftersom de hade haft tid att läsa min journal och visste läget. Jag fick en bra barnmorska som jag kände förtroende för direkt och som lovade att vara närvarande på rummet så mycket som möjligt. Jag var öppen fyra cm och det kändes skönt att höra att det hela var igång (att öppna mig motsvarande med H tog mer än ett halvt dygn...). Efter en ganska kort stund räckte det inte att andas vid värkarna och jag började med lustgas som jag sedan i stort sätt aldrig släppte. Jag har väldigt diffusa minnen av det som hände sedan eftersom jag var helt inne i lustgasdimman. Jag vet att jag fick massage, jag vet att jag knappt hann andas ut alls mellan värkarna som var mycket intensiva och att det gjorde sjukt ont! Jag minns att de började prata om olika former av smärtlindring, att de ringde narkosläkaren för att boka epidural och att de avbokade densamma eftersom det var för sent... Då gav jag upp lite och försvann in i dimman igen men minns att jag plötsligt kände att jag ville krysta. Frågade om det var ok och det var det. På första krystningen gick vattnet (blev förvånad och hade helt glömt att det skulle komma ut - med H började värkarna med att vattnet gick), efter ytterligare ett par sa barnmorskan att jag inte skulle krysta, bara flåsandas. Då var jag plötsligt helt vid medvetande och hann tänka att det är detta som händer i alla förlossningsprogram på TV ("andas nu så kommer bebisen på nästa värk", hörde jag själv i huvudet även om inte just min barnmorska sa det) och mycket riktigt så kom bebisen ut på nästa värk.

Jag fick upp honom på magen och kunde konstatera att det var en stor kille med ganska mycket hår, precis som ultraljudet hade förvarnat om. Jag var glad och lättad över att han var ute och att allt verkade bra. Moderkakan kom inte riktigt som den skulle och jag fick lämna honom ifrån mig för att ta mer lustgas när de skulle ta ut den. Efter det måste jag ha fått en snedtändning av lustgasen eller så var jag bara totalt utmattad och halvt i chock över hur fort allting hade gått - jag ville i alla fall bara vara i fred, inte hålla i min bebis, inte lägga honom vid bröstet, ingenting. Jag låg helt likgiltig i sängen och visste inte vad som hade hänt. J hann nog bli ganska rädd när han satt där med O i famnen... Till slut började jag i alla fall gråta och kände att jag behövde hjälp från personalen eftersom något inte stod rätt till. Så här hade jag inte alls känt med H när hon föddes och då var den förlossningen ändå mycket längre, jobbigare och mer dramatisk mot slutet.

Barnmorskan kom, förklarade allt som hade hänt sedan vi kom in, att jag faktiskt hade fått ett barn, att förlossningen hade gått hur bra som helst, att jag hade samarbetet och lyssnat på min kropp, som helt enligt boken fungerade precis som den skulle denna gång. Jag kom på att jag inte riktigt hade sett min bebis innan de tog bort honom när moderkakan skulle ut, jag hade bara sett huvudet, hållt om honom där han låg på magen men inte sett hela bebisen. Nu visade J honom och jag kunde ta honom på nytt och sen var allting plötsligt bra igen och det kändes precis som efter att vi fick H. Helt skumt men så var det!

Fina, fina O - det blev ett långt inlägg för att berätta om din start i livet. Jag önskar så att det hade blivit annorlunda de där första två timmarna av ditt liv och att graviditeten hade varit enklare för mig men om du läser detta någon gång när du är stor nog att förstå så ska du veta att din mamma älskar dig mer än allt annat och för dig spelar ju de där timmarna egentligen ingen roll eftersom du vilade trygg hos din pappa. Grattis på din första födelsedag, älskling!

Spänning i vardagen

Det har verkligen gått över förväntan för H att vara utan nappar! Den första natten somnade hon utan problem och vaknade inte alls på hela natten. Hon fick en Alfons-bok som present för att hon klarat sin första natt utan napp på nästan tre och ett halvt år. Sedan har det bara löpt på och gått hur bra som helst. Hon har sovit med sin kännarnapp och den nya Bolibompa-draken, som också fick följa med till dagis i tisdags, som var första dagen efter helgen. Igår onsdag kom jag på att vi hade glömt draken  hemma när jag var på väg för att hämta henne och undrade för mig själv hur det hade gått när hon skulle sova... Inga problem visade det sig, hon hade varken frågat efter napp eller drake!

Vi bestämde oss för att det var dags att sluta med napp delvis för att H har irriterande utslag runt munnen precis där nappen sluter åt och de har redan blivit bättre. Kanske är det en tillfällighet men talet har flutit lite lättare under veckan. Hon pratar mycket och är just nu inne i en prinsessperiod där hon klär ut sig, vill läsa Askungen och härmar Mimmi och Kajsa när de klär ut sig i "Musses klubbhus". Hon har även sett "Madicken" och har nu flera gånger sagt att hon vill ha en lillasyster. Jag försökte säga att hon ju har en fin lillebror och hon ville ha honom men hon ville ha en lillasyster också... Svår önskan att uppfylla och definitivt inte aktuell!

J åkte till Vitryssland i måndags och det ställde till en del problem eftersom jag sedan länge bokat in mer jobb än vanligt just denna vecka. Den äldre generationen fick rycka in och hjälpa till - tur att de ställer upp! Det funkade hur bra som helst att vara ensam med barnen fram tills igår kväll... H hade inte velat äta så mycket när mormor passade barnen, trots att det var hennes favoriträtt, kyckling med currysås och ris. Jag tänkte att hon lurade mormor men sen ville hon inte äta särskilt mycket välling heller. Hon gnällde och suckade lite men kunde inte säga vad som var fel. Rätt som det var kräktes hon rakt ut över sig själv och stora delar av soffan... Som tur var var mormor kvar så hon kunde ta hand om O som var ledsen och ville gå och lägga sig. Duschade av ledsen H, torkade av soffan så gott det nu gick och gick sedan in för att lägga O när mormor åkte hem. Han tog en stund på sig att somna och precis när han hade somnat och jag skulle smyga ut hörde jag hur H vaknade till och kräktes. Nu var det verkligen över hela henne och hela sängen... Lika bra att allt fick komma där, jag hade inget annat att fånga upp det i. O vaknade så klart och klättrade ur sängen så jag fick hämta hans matstol och placera honom där medan jag på nytt duschade hela H och även tvättade håret denna gång. Bytte sängkläder (O fick fortfarande sitta i stolen, djupt missnöjd) och sedan somnade H direkt igen. O var svår att att få i sömn efter denna konstiga kväll. Han var också orolig i natt och vaknade fler gånger än vanligt. H sov till kl 5 då hon vaknade och var törstig och sen sov hon vidare till 7 - skönt!

Idag har vi bara myst och tagit det lugnt. H har kunnat äta lite och ofta och O verkar klara sig. Jag har inte haft aptit och även haft lite ont i magen men peppar peppar verkar det inte bli mer än så. Stor beundran för alla ensamstående föräldrar, vet inte hur jag skulle ha löst det om jag hade blivit sjuk... Det är ju inte direkt någon kö av folk som vill hjälpa till när man har kräksjuka. Saknade verkligen J mer än vanligt de där timmarna igår kväll - han är bättre på kräk än vad jag är...

Utflykt till nappträdet

I förrgår träffade vi H:s kompis E, som bor ett par hus ifrån vårt, på lekplatsen. Hennes mamma berättade att E sedan en tid inte hade napp och att de hade varit vid ett nappträd och hängt napparna där. Jag berättade det för H när vi kom hem och då sa hon att hon också ville göra som E. "På lördag ska jag göra det", sa hon men sen pratade vi inte mer om det. Vid lunchen idag lördag sa hon plötsligt: "idag ska hela familjen åka till E:s nappträd så att jag kan lämna mina nappar". Bara att styra om dagens hemmafixarplaner och ta tillfället i akt! Vi hade lovat att hon skulle få välja vilken present hon ville i leksaksaffären om hon lämnade sina nappar, så ett besök till den stora leksaksaffären i Lund fick ju också hinnas med under eftermiddagen.

Vi la napparna i en påse som vi knöt fina band runt. En "kännarnapp" som hon har i handen och aldrig suger på fick hon behålla (och jag stoppade två nappar i en byrålåda om det blir kris). Hennes tänder har tagit ganska stor skada av nappanvändandet och hon har ett kraftigt överbett. Dessutom har hon under några månader haft utslag kring munnen precis där nappen sitter. Verkligen dags att göra sig av med dem med andra ord!

Väl framme vid det överfulla nappträdet hittade hon en rosa napp som hon trodde var E:s och valde att hänga sina bredvid den. Naturligtvis förevigade vi ceremonin med flera foton innan vi fortsatte vidare till leksaksaffären. Hon gick ganska direkt fram till dockskåpet som hon alltid tittar på och sa att ett sådant ville hon ha. Det som visas är ju fullt utrustat med diverse dockor, möbler, lampor mm och hade säkert gått lös på några tusen så när hon vände blicken mot en sminkdocka istället blev vi lite lättade men tyckte samtidigt att hon är för liten för en sådan. Hon höll envist fast vid sitt beslut och det var ju hon som skulle välja... Hon fick även lov att välja ett gosedjur som hon kan ha på dagis istället för napparna där, en liten Bolibompadrake blev det.

På väg mot utgången fick hon syn på en del Disneysaker och fastnade för en teservis från Musses klubbhus. Nu ville hon byta ut sminkhuvudet mot den och vi var inte sena att hänga på och sedan gå till kassan... Hon har lekt med servisen sedan vi kom hem så det var helt klart ett bra val. Nu sitter vi här och väntar på att hon ska ge ljud ifrån sig från sängen men hittills har det inte hörts något. Ska bli spännande att se hur natten blir! Vi har lovat henne en överraskningspresent i morgon bitti när hon har klarat sin första natt utan napp.

H har varit mycket svår att förstå de två senaste dagarna och ibland kommer det bara luft utan ljud när hon ska säga något. Måste ringa logopeden på måndag! Bajsandet har gått lite bättre även om hon inte bajsade varken i torsdags eller igår. Idag har hon dock gjort det två gånger helt utan problem.

Tankar

Min blogg heter som den gör eftersom vi verkligen har ett fantastiskt liv. Det har ju egentligen väldigt många men jag tror att långt ifrån alla uppskattar det liv de lever. Jag började skriva här när jag insåg hur fantastiskt bra vi har det efter att ha läst en blogg om en trebarnsmamma som var döende i cancer (joelisacadam.blogspot.se). Nu följer jag en annan blogg om en ung kille, som skriver så enastående vackert och bra om att vara döende i samma sjukdom. J frågar varför jag gör detta och jag har väl egentligen inget bra svar. Den 28-åriga Kristians blogg är det över 1,5 miljoner som följer så jag antar att jag inte är ensam om att trots att det är jobbigt ändå vilja läsa och ta del av en annan människas livsöde (ikroppenmin.blogspot.se).

Igår skrev han ett inlägg till sitt barn som han aldrig kommer att få uppleva. Mycket rörande. Jag ska tänka på detta nästa gång H får ett utbrott som de flesta treåringar får eller när O för femhundradetionde gången gör något som han inte ska, sådär som snart ettåringar gör. Vilken enorm rikedom och lycka att få uppleva två härliga, normala, friska, busiga barn! Samtidigt kommer tankar på vad som skulle hända om samma sjukdom drabbade mig, J eller barnen. Vill inte tänka sådana tankar. Vill inte. Men gör det ändå. Varför?

Många människor uppfattar nog mig som ganska glad, positiv, omtänksam, organiserad och "normal" (vad nu det egentligen innebär). En sida som bara J, min syster och mina närmaste vänner känner är den grubblande, negativa och deppiga som ständigt finns där, ibland starkare, ibland svagare. Jag hade önskat att den inte tog över så ofta som den gör. Jag sörjer och saknar min pappa och barnens morfar varje dag. Flera gånger om dagen ibland. Han har varit död i drygt nio år. J undrar ibland om det är normalt att sörja så länge. Jag vet inte vad som är normalt eller om det är normalt. Men jag vet att det är jag.

Förra veckan såg vi ett program om unga, bortskämda ungdomar i övre tonåren, på väg ut i vuxenlivet. De lever tillsammans i en dokusåpa och en av dem kommenterade att de inte hade träffat sina föräldrar på tre veckor. Så länge hade han aldrig varit utan sina föräldrar förut. "Äh," sa jag till J, "kom igen när man är 19 och har varit utan sina föräldrar i flera månader" och tänkte på när jag som 19-åring var au pair i Österrike. Han kom fram till att han inte varit ifrån sina föräldrar i mer än några veckor. Då är det kanske inte så konstigt att det inte går att förstå hur det känns att vara ifrån en förälder i nio år.

Länge sedan sist...

Ojoj, nu var det flera veckor sedan jag uppdaterade - inte alls bra eftersom det händer så mycket saker som jag egentligen vill skriva ner! Det har varit intensiva veckor med mycket jobb och pusslande med barnvakter. Vi har dessutom försökt få klart lite på ovanvåningen så att vi så småningom ska kunna flytta upp där och försökt att fixa lite i trädgården inför vintern. Vi tog hjälp av en målare i fredags och lördags så nu finns det fina fondväggar i båda barnens rum! Återstår bara att börja inreda - roligt men samtidigt svårt...

Sedan sist har vi bl a hunnit med att fira mormors 65-årsdag hemma hos oss eftersom vi tänkte att den bästa presenten vi kunde ge henne var att hon skulle slippa fixa och ha gäster hemma hos sig. Jag och min svåger lagade maten, J städade och passade barnen och min syster dekorerade bordet mm. Vi bjöd även in min moster med man och farbror med fru som en liten extra överraskning och kvällen blev lyckad. Vi hade först tänkt att bjuda ut mormor på restaurang men insåg att det är skönare, lugnare och blir mer tid över för att umgås om man är hemma istället med tre små barn.

Båda barnen var sjuka förra veckan - förkylda med lite hosta och O hade även lite feber. H var hemma från dagis hela veckan, mysigt! Hon har pratat mycket mer flytande under några dagar och det är så roligt att höra allt som kommer ut. Hon pratar med långa meningar, ganska många svåra ord, oftast grammatiskt rätt med böjningar, ändelser mm så språkligt är det verkligen inga problem. Vi ska dock kontakta logopeden igen eftersom det ibland fortfarande hakar upp sig så att hon blir ledsen.

O fortsätter sina små äventyr och kan nu klättra ner själv från sängar, klättra upp på H:s matstol, på hennes toalettpall och alla andra saker som finns till hands för att klänga på. Han tycker att det är jättekul att klättra i trappan och hann nästan hela vägen upp själv i fredags när målaren inte hade stängt och jag trodde att han var med farmor och farfar och vice versa... Hjärtat i halsgropen får man nästan minst en gång om dagen med denne lille kille! När mormor passade honom mötte han henne i sovrumsdörren efter att ha vilat förmiddag - han hade ljudlöst tagit sig ur sin säng, över till vår, ner från vår höga säng på egen hand utan att slå ihjäl sig, öppnat dörren och var på väg ut i korridoren. Kreativ... Han har under den senaste tiden blivit mycket mer "mysig" och söker själv kontakt för att bara komma upp i famnen och vara. Han lägger gärna sitt huvud vid halsgropen och bara är så långa stunder. Ovant men mycket uppskattat! Han är också glad på ett tydligare sätt när jag eller J kommer hem efter att ha varit borta och har även lärt sig att vinka (i alla fall på sitt eget lilla sätt, genom att hålla upp handen och böja fingrarna inåt). Ännu har han aldrig varit ledsen när någon av oss eller båda har gått hemifrån - väldigt skönt!

H:s bajsföljetong fortsätter. Vissa dagar går det lite lättare, andra dagar är det ganska jobbigt. Hon får laxerande medicin igen som nog hjälper lite. Sedan en dryg vecka tillbaka har hon inte använt pottan utan sitter med en extrasits på toaletten. I fredags köpte vi även en pall så att hon kan klättra upp själv. Om hennes lillebror hade kunnat låta bli toalettpappret hade vi kunnat ha det i den vanliga hållaren och då hade hon även kunnat torka sig själv men det får vänta ett tag... När vi var iväg i fredags gick hon även på två vanliga toaletter och kissade, annars brukar hon hellre vilja ha en blöja på sig för att kissa borta. Bra att ha båda alternativen beroende på var man befinner sig. Vi hann med ett Ullaredsbesök i förra veckan trots att barnen var förkylda och då var det bra att ha med en blöja istället för att leta toalett. Hon kan även kissa i buskarna på lekplatser etc så nu känns det definitivt som om vi har ett problem mindre!

H har även utvecklats på andra områden. Hon har blivit mycket modigare på att klättra på lekplatsen och vågar nu åka den stora rutschkanan själv. I början var det trevande och försiktigt men efter att ha övat sig bit för bit klarar hon nu hela klätterställningen utan problem. Det går även mycket lättare att lämna på dagis nu och veckorna innan hon blev förkyld ville hon själv stanna och äta mellanmål med de andra barnen. Jag tror att det är bra att vi har gett det tid och låtit henne bestämma takten. Hon söker själv kontakt med andra barn på lekplats och öppna förskolan men hämmas i vissa situationer av att hon inte kan få fram vad hon vill ha sagt tillräckligt snabbt.

Igår var vi på Dopnallegudstjänst för att hämta O:s lilla nalle som han fick vid dopet. Trevligt sätt att möta andra familjer och ett bra initiativ av församlingen. Efteråt bjöds det på kaffe och tårta. Jag är kanske fånig men blir nästan alltid rörd till tårar av sådana här tillställningar. Särskilt när prästen talade om kärleken till barnen och när vi sjöng visor och psalmer med fina texter om kärleken till våra barn. Tänk vilken fantastisk lycka och förmån att få känna, ta emot och ge denna kärlek!

Slut på väldigt långt inlägg - ska försöka skärpa mig och skriva kortare och oftare...

En vecka flög förbi...

Oj, vad tiden springer iväg nu när jobb och dagis har börjat igen! Denna vecka vet jag inte var den tog vägen och då har det egentligen inte hänt något särskilt. Jag jobbar mer nu än vad som är planerat, kanske är det det som känns även om det bara är en förmiddag extra i veckan. I oktober blir det förhoppningsvis bara mina vanliga uppdrag så att jag får tre mammadagar hemma. Med H tyckte jag att det var ganska jobbigt och tråkigt att bara vara hemma på heltid men nu hade det inte gjort mig något att vara hemma lite mer. Jag är dock nöjd med att komma iväg och "vara vuxen" två dagar i veckan men kvällsjobbet måndagar och torsdagar hade jag gärna sluppit även om det också är roligt när jag väl är där. J har fått mer att göra på sitt jobb så att tiden rusar iväg beror säkert på att vi båda har lagt in en extra växel på våra arbeten jämfört med föregående läsår. Bara att vänja sig helt enkelt!

Under veckan som gått har H haft ett litet bakslag med bajsandet. Det har tagit tid och varit jobbigt (dock inte lika lång tid som innan sommaren). Vi tog bort medicinen när hon var sjuk eftersom hon var mkt lös i magen då och tänkte att vi skulle prova utan men nu har vi gett en liten dos igen för att se om det hjälper eller om det mest sitter "i huvudet". Igår var konsistensen relativt lös och hon höll ändå på i ca 30 min. Man märker på hennes beteende när det är bajs som behöver komma ut - hon blir likgiltig, tyst och vill inte göra särskilt mycket. När hon är färdig blir hon pigg, glad och pratar mycket mer. Vet inte om det spelar in att dagis har börjat igen och att hon inte vill göra det när hon är där. Igår gjorde hon i alla fall det borta när vi var och fikade hos hennes moster med familj.

O fortsätter sin utveckling och vill gärna prova nya saker så fort han får tillfälle. Fortfarande är favoriterna att klättra upp i H:s säng samt att plocka ut hundens mat ur skålen... Han sov ganska stökigt i början av veckan och vaknade en eller två gånger för att äta på natten. Från i fredags provade vi att öka på grötmängden på både morgon och eftermiddag samt att börja blanda lite av H:s välling (från 1) år i hans och de senaste två nätterna har han sovit utan att vakna igen så det fortsätter vi nog med ett tag. Farmor och farfar passade honom i fem timmar när jag jobbade i fredags och det hade gått hur bra som helst - skönt!

Inte bara ett föräldramöte...

Idag har vi varit på föräldramöte på H:s nya förskoleavdelning. Det kändes helt ok, personalen fick chans att presentera sig lite mer och berätta om hur de planerar verksamheten och vi föräldrar fick möjlighet att komma med synpunkter. Farmor och farfar passade barnen så att vi kunde gå båda två. I sammanhang som detta får jag ofta en overklighetskänsla. Ett föräldramöte kan säkert vara tråkigt för någon, kännas som ett nödvändigt ont för en annan men för mig känns det viktigt - och stort. Jag följde mallen och presenterade mig: "Jag heter M och är mamma till H". Inget konstigt med det egentligen, väldigt självklart eftersom vi är där i egenskap av förälder. Kanske känns det speciellt för mig för att det blir så tydligt. Jag är mamma. För inte alls många år sedan var jag 30+ och väldigt långt ifrån att kunna bli mamma. Nu är jag lite mer 30+ och mamma till de två finaste barnen. Det är stort. Ibland nästan overkligt. Tänk att även jag fick bli mamma. Jag är så otroligt tacksam.

Sjukstuga och låtsaskompis

Veckan har präglats av två små sjuklingar där främst O har haft feber som har åkt upp över 40 grader och ner igen för att sedan återkomma med samma styrka. H var sjuk ett par dagar men har sedan varit pigg som vanligt även om vi valde att hålla henne hemma från dagis hela veckan. O har haft en massa ilsket röda prickar över hela kroppen så vi ville inte utsätta honom för nya smittor. Två besök på vårdcentralen har vi även hunnit med för att kolla att febern inte har haft med någon infektion att göra men det var bara virus. J har också haft feber till och från i veckan men försökt jobba som vanligt och jag har jobbat så gott det har gått med dålig röst.

Familjen har berikats med ytterligare en viktig person att ta hänsyn till - H:s låtsaskompis... Vet inte om hon föddes ur veckans lugna tempo och lite tråkiga inomhusdagar men hon verkar hur som helst ha kommit för att stanna. Ännu så länge är det ganska roligt och gulligt men det kan nog bli lätt frustrerande i längden om vi hela tiden ska ta hänsyn till denna M (samma namn som H:s riktiga lilla kompis men de ser inte alls likadana ut enligt H). Det är mycket viktigt att M är med överallt, att hon får duscha när H gör det, får god natt-puss innan sovdags mm. Igår var vi i skogen och när vi kom hem råkade jag stänga bildörren efter H utan att ta ut M - oj, vilket liv det blev på H då...

Vår lille klätterkille hittar nya projekt att ta sig an för varje dag känns det som. Han är verkligen överallt där han inte ska vara, senast idag hittade jag honom i en av de lägsta kökslådorna. Annars är H:s små stolar och lära gå-vagnen stora favoriter. Soffan har han ännu inte klarat men det är nog bara en tidsfråga.

Eftersom H har en massa små utslag runt ena mungipan (och eftersom hon har ett rejält överbett) har vi nu bestämt oss för att hon snart inte får ha napp mer. Idag införde vi begränsningen att hon bara får ha det när hon ska sova och det gick helt okej även om hon inte var helt nöjd. Till helgen kanske vi väljer att ta bort dem helt, får se hur det känns i veckan. Idag fick hon för första gången ta på ett nattlinne så då kunde vi koppla denna händelse till att hon nu är en stor tjej och om man är så stor att man sover i nattlinne så behövs inga nappar. Hon ska självklart även få välja en present när hon ger bort sina nappar.

Talet har flutit lite lättare för H denna vecka känns det som. Visst stammar hon fortfarande så att man tidvis knappt förstår vad hon säger men det har ändå skett en märkbar förändring denna vecka och vi märker även att hon tycker att det är mycket roligare att prata när det går lättare. Kanske är det bra med den lilla låtsaskompisen eftersom hon pratar väldigt mycket med henne. Träningen utan blöja går hur bra som helst och hon tar nu på trosor direkt när hon går upp på morgonen och är utan blöja hela dagarna utan några som helst problem. Fortfarande vill hon kissa på pottan men det får hon gärna göra ett tag till om det känns bäst för henne. Nu är det bara dagis som ska kännas lite bättre, så är det mesta frid och fröjd - åtminstone för stunden... ;-)

Klätterkillen och förkylningar

Precis som det brukar vara så här vid terminsstart, har hemmet tagits över av dagisbaciller (eller om det var lilla kusinen som smittade när vi träffade honom efter en vecka på Mallorca), som smittat runt till samtliga i familjen. O började i onsdags, jag i torsdags, J har känt sig lite kass en längre tid och H blev sjuk idag. O var feberfri igår när vi hade försenat födelsedagskalas för mig och H var som vanligt men idag hade H hög feber och O fick feber igen nu ikväll efter att ha varit pigg under dagen. Han har dock kräkts upp ett mål mat varje dag sedan i fredags, främst för att han hostar, och verkar inte ha samma aptit som annars. Förkylning och feber är dock inget som sätter stopp för hans senaste favoritsysselsättning - klättring... Så fort han får en chans kryper han med full fart in på H:s rum och tar sig oftast upp i hennes säng på första försöket. Han är mycket nöjd över detta! Igår när han var med sin moster och kusin på ovanvåningen hade han även klättrat upp i en fåtölj på H:s blivande rum. Ännu har han inte klarat soffan i vardagsrummet och vår säng kommer han inte att klara på ett tag eftersom den är högre än normalt men han gör idoga försök och är ganska frustrerad när det inte går. Idag efter att han sovit eftermiddagslur skrek han till som han brukar och jag gick in för att lyfta upp honom ur sängen - som jag brukar. Nu hade han dock fixat denna lilla detalj själv och på något vis klättrat ur sin säng upp på vår som står alldeles intill. Det hade varit intressant att se hur han bar sig åt... Han gjorde det under tystnad, han som alltid brukar ge ljud ifrån sig så fort han vaknar, och han var mycket belåten när jag kom in. Dags att vidta säkerhetsåtgärder eftersom vi absolut inte vill att han ska ramla ner från vår höga säng! Han klänger på det mesta som går att klänga på så det gäller nog att vara vaksam den närmaste tiden. Behöver jag nämna att H aldrig klättrade ur spjälsängen själv och inte klättrade upp i större möbler förrän hon själv förstod hur hon skulle ta sig ner...?

Annars har veckan rullat på och sett ut ungefär som höstens veckor är planerade att se ut. Det har gått lite lättare att lämna H på dagis och hon har även kunnat sova en längre stund där nu så jag antar att hon börjar känna sig mer hemma med allt nytt. Vi är fortfarande inte så nöjda med personalen och deras sätt att hantera hennes stamning eftersom alla pratar innan hon är klar och fyller i med vad de tror att hon vill säga, vilket kanske inte alls stämmer med det hon försöker få fram. Måste ta upp detta och måste även kontakta logopeden igen för att få mer hjälp. För övrigt har hon ändå varit pigg och glad och varit mycket utan blöja utan några som helst problem. Hon hade ett litet bakslag med bajsandet i tisdags (bajsade inte alls i måndags och då blev det jobbigt i tisdags eftermiddag) och just den eftermiddagen hade vi bestämt att träffa kompisen M på en lekplats. Vi kom iväg en halvtimme för sent och då hade hon fortfarande inte bajsat trots en dryg halvtimmes försök. När vi kom till lekplatsen hade M råkat bajsa på sig i trosorna och detta gjorde nog att H kände att hon kunde fortsätta med sina försök på lekplatsen. M var så snäll och bara stod bredvid och väntade och höll H i handen. Efter ca en halvtimme lyckades H till slut och sen blev det glada, pigga H igen som kunde leka som vanligt. Bra tillfälle att prata om att man måste bajsa varje gång kroppen säger bajs för annars kan man missa roliga saker som att leka med kompisar! Resten av veckan har det gått hur bra som helst.

I måndags var vi på 10-månaderskontroll med O. Han var 77,5 cm lång och vägde ca 10 300 g - mer än vad H gjorde när hon var 1 år och 10 månader... Inte så konstigt att vi tycker att han är jobbig att bära längre stunder!

På jakt efter O...

...känns det som man är för det mesta numera! Han kryper i full rulle och tar sig verkligen framåt fortare än vi har vant oss vid. Hans absoluta favorit är när H sover på morgonen eller sover middag när han är vaken. Hans hastighet genom korridoren är imponerande... Ögonen lyser när man fångar in honom och det tar inte många sekunder från att man har släppt ner honom förrän han tar samma väg igen. Dörren till grovköket är numera stängd eftersom han antingen petar i hundmaten eller öppnar skåpen och drar ut det han hittar. Toarullarna är uttagna ur hållarna och förvaras högt upp. Tallrikarna som står i skåp utan spärr i vardagsrummet har varit farligt nära att dras ner i golvet ett antal gånger. Dagens framsteg är att han själv kan ta sig upp i H:s säng så nu måste dörren till hennes rum också vara stängd när O inte är med oss. Han ställer sig upp i sängen och sträcker sig efter fönsterbrädet och sakerna som står där och sträcker sig även över kanten så att han hade ramlat ner om vi inte hade varit där. Antar att utveckling är bra - det är bara hans föräldrar som ska hänga med i den... Imorgon är det dags för 10-månaderskontroll, ska bli intressant att se hur mycket han har vuxit!

H:s första dagisvecka har väl varit sådär. Allt känns rörigt och det känns inte som om personalen har riktig koll på alla barn eller att de pratar med varandra. Sovproblemet löste vi med att hon sov hemma under torsdagen och faktiskt sov 45 min på förskolan i fredags när vi skärpte tonen och sa att de måste lösa det. För övrigt har hon i alla fall varit glad när hon varit hemma (och även när vi har hämtat henne) så jag antar att hon i alla fall inte mår dåligt av den ny situationen. Idag försökte hon sova förmiddag men trots två försök lyckades hon inte innan det var dags att åka till mormor så det blev bara 2 x 10 min i bilen och lite gnäll innan middagen men inte alls farligt ändå med tanke på den uteblivna sömnen. Får se hur hon känner sig imorgon... Träningen utan blöja går fortsatt bra, de flesta eftermiddagar och kvällar är blöjfria och igår valde hon själv toalett framför potta.

Ny vecka, nya utmaningar... Det var ganska kul att börja jobba lite igen efter sommarlovet. Om bara H:s dagissituation hade känts lugnare hade allt varit frid och fröjd men kanske blir det lite bättre redan denna vecka när hon börjar känna sig mer hemma med allt det nya.

Dagisstart

Då var det slut på sommarlov och semester... Igår började H på dagis "på riktigt" efter fredagens besök. Jag o O stannade kvar i en dryg halvtimme, bästa kompisen var där och likaså den pedagog som H har gjort till "sin". Trots detta blev H helt förtvivlad när jag väl skulle gå... Usch, vad det är jobbigt! Det är då jag börjar undra vad vi håller på med i dagens samhälle. Är det verkligen meningen att små barn ska tvingas ifrån sina föräldrar, oftast hela dagarna? Jag vet att de flesta barn slutar gråta när föräldrarna går och att de har det bra på förskolan men ändå...

Vi hade redan på förhand kommit överens om att jag skulle hämta H efter lunch så att hon fick sova hemma och när jag kom hade allt gått hur bra som helst. Hon hade redan bestämt att idag, tisdag, skulle hon hämtas efter vilan istället - skönt när hon kan vara med o påverka takten själv! Igår bestämde hon även att hon inte skulle ha blöja på sig på dagis idag, hur bra som helst!

Idag gick det bättre vid lämningen. Jag stannade ca 20 min tillsammans med en annan mamma, vars dotter E hade börjat idag. E har fått en lillebror i sommar och ville nu inte alls vara stor och börja på ny avdelning. Skönt att det inte bara är H som är ledsen... H:s dag hade fungerat utan några problem - hon hade kissat på pottan, ätit bra, vilat men inte sovit. Det blir en kul eftermiddag - not - tänkte jag. Mkt trött H bröt ihop några ggr under cykelfärden hem, åt mellanmål och somnade sedan stående över soffan under de få minuter det tog för mig att lägga O... Sen kväll ikväll kan vi nog förbereda oss på! Måste hitta en lösning med personalen för så här kan vi inte ha det. Tyvärr verkar de inte alltför tillmötesgående...

O har varit på sitt bästa humör de senaste dagarna. Kanske beror det på att han sover bättre på nätterna nu? Det känns som att vi har hittat en bra rutin för honom med sömn mellan ca 9.30-11.00 och mellan ca 15.00-16.30 för att sedan lägga sig för natten mellan 20.00-20.30 o vakna mellan 06.00-06.30. Visserligen vaknar han oftast någon gång mellan fem o halv sex på morgonen men jag har då kämpat med att få honom att somna om igen och det har fungerat nu några morgnar utan att behöva ta till mat. Liten börjar bli stor! Det kommer en massa nya läten nu varje dag och det känns som om han säger mamamama när han menar antingen mig eller mat. Han blir även arg ibland och skäller på oss med läten istället för att bara skrika.

Sista semesterdagarna...

Mycket riktigt så blev inte den där natten helt fantastisk... O sov visserligen mycket bättre som tur var men H var orolig och vaknade ofta så J la sig på golvet inne hos henne. Vid tretiden drack hon vatten, hostade och kräktes - bara att sanera allt och samtidigt passa på att stoppa i en ny ipren. Sedan sov hon åtminstone resterande timmar utan att vakna. Vi tog det lugnt hemma både måndag och tisdag men under tisdagen tog vi i alla fall ut barnen i vagnen på en långpromenad och fika för att få lite miljöombyte. Under onsdagen var de mycket bättre och nu återstår bara lite snuva och hosta på morgonen. Skönt!

Det har varit en skön vecka annars och framförallt är det nog O:s förtjänst. Han har sovit hela nätter de senaste 4-5 nätterna (eller iaf från ca 21.00-05.30) och det är helt fantastiskt. Visserligen har H vaknat vissa nätter men det har hon ju alltid gjort så det känns inte så jobbigt och tar dessutom inte så många minuter att få henne lugn. Bara att hålla tummarna för att O tänker fortsätta så här - hans föräldrar behöver den energi som dessa nätter ger! :-)

Det är verkligen en fröjd att se H leka och vara så pigg och glad. Under veckan har hon lekt en massa olika rollekar och under de senaste tre dagarna har dessutom talet flutit mycket lättare och då märker man hur allting bara bubblar ut henne och att hon har massor att berätta. Hon pratar så mycket mer när hon märker att det går lättare och då hör vi vilket stort ordförråd hon har egentligen. Hon är även jätteduktig på sångtexter och kan sjunga flera strofer eller meningar helt rent (ja, kanske inte musikaliskt rent men språkligt...). Tänk så mycket gladare man blir som förälder när ens barn mår bra!

I torsdags var det dags för återbesök hos psykologen. Vi pratade om H:s framsteg sen sist och även om att börja på ny avdelning på dagis, som H inte verkar särskilt förtjust i. Hon fungerar ju ofta så, att hon inte gillar förändringar eller nya saker men när hon väl har provat är det oftast inga problem. Vi hälsade på under en timme på den nya avdelningen i fredags och det gick ganska bra. H blev i alla fall glad över att träffa sin lilla kompis T och T blev minst lika glad - så söta! J stannade med H och de andra barnen när de lekte eftersom H inte ville vara själv och jag gick iväg med en av pedagogerna för att prata om H och vad de bör tänka på framöver. Vi valde medvetet den som H verkar tycka är mest ok, tror att det är bra att hon har en eller två att knyta an till i början så att hon känner sig trygg på den nya avdelningen. Efter samtalet med pedagogen kändes det lugnare för mig också eftersom hon verkar hur bra som helst. Ett par av de andra i personalen har jag ännu inte känt samma förtroende för. På måndag börjar det "på riktigt" men den första veckan kommer vi att använda för långsam inskolning i den takt som H är med och bestämmer.

O kryper målmedvetet i raketfart och gör hela tiden nya upptäckter. Han går längs väggar korta bitar och reser sig mot nya saker som t ex kylen och bokhyllan. Idag fick han även upp dörrarna i bokhyllan och började dra ut porslinstallrikar... Han är duktig på att plocka i saker i lådor och ta ur dem igen. Ibland är han gnällig och missnöjd långa stunder och då ganska svår att tillfredsställa men ibland kan han även sysselsätta sig själv långa stunder hur bra som helst. Inte ens 10 månader fyllda, vet han redan hur han ska reta sin storasyster på bästa sätt. Han är väldigt envis och stark och ger sig inte i första taget så det pågår redan medling på hög nivå här hemma... Det kommer fler och fler läten och just nu kan han ibland säga både mamamama och papapapa även om han inte gör det till oss. Imse vimse spindel är fortfarande favoriten och han kan nästan alla rörelser på rätt ställe nu. Han kommer även som ett skott på morgonen när det är någon signaturmelodi till H:s barnprogram som han känner igen och "dansar" väldigt gulligt med kroppen till musiken.

Idag har vi varit i djurparken som är L:s absoluta favoritställe. Det är inte många djurparker som tillåter hundar så därför är det extra roligt att hon kan vara med. Vi avslutade med en egen hamburgare till henne från Mc Donalds så detta var nog en av de bästa dagarna i år för henne! H var pigg och glad hela tiden och superduktig på att klättra upp och ner för en stege helt själv (det kan nästan inte hennes mamma, inte ner i alla fall). Hon red även ponnyridning själv utan att jag fick hålla!

Sista semesterdagen igår och absolut sista långledighetsdagen imorgon, sen börjar jobb och dagis igen. Blandade känslor inför att vi går mot höst och vinter, att ha en massa tider att passa, jobba osv men det går säkert bra även detta år. Som jag sa till J: kvinnan med bröstcancer vars blogg jag följer hade säkert varit glad om hon fick uppleva den kommande hösten och vintern och självklart ska även vi vara glada och tacksamma för det som vi har framför oss.

Skön Stockholmssemester!

Väl hemkomna efter fem dagar i vår vackra huvudstad kan vi konstatera att denna semester var väldigt olik den i början av sommaren - som tur är! H var sitt vanliga glada jag och var med på allt som vi hittade på, väldigt skönt. Resan upp gick bra för båda barnen. Eftersom det regnade när vi skulle stanna för lunch fick det bli A6 i Jönköping, vilket visade sig vara bra, då det där fanns en inomhuslekplats som var precis lagom för H och där även O kunde krypa runt. Resten av resan flöt också på bra även om O blev lite gnällig stundtals. Vi stannade för eftermiddagsfika utanför Nyköping och sedan ytterligare en gång eftersom H behövde bajsa... Ja, hon gjorde det stående bak i bilen utan problem. Efter det stoppet ville hon inte ha blöja och fixade nästan en timme i bil utan problem samt kissade på hotellets toalett när vi kom fram eftersom vi inte hade hunnit bära upp pottan. Stora framsteg!

Under tisdagen gick J och jag först i Gamla stan medan barnen sov, därefter blev det lunch på Mc Donalds och sedan spårvagn till Gröna Lund. H åkte en hel del karuseller och även O fick följa med på ett par. H är verkligen helt orädd när det gäller detta - det är mer hennes föräldrar som tvekar... Middag i Gamla stan på kvällen för att fira vår tvååriga bröllopsdag (även här blev det bajs för H:s del, väldigt romantiskt men det spelar mindre roll just nu...). Trerättersmiddag på en dryg timme med två små barn - det tyckte vi var bra kämpat!

Onsdagen tillbringade vi på Junibacken efter att först ha tagit en promenad i stan medan barnen sov och ätit lunch på Jensens Böfhus. Det spöregnade under den timme vi åt lunch men när vi skulle ta spårvagnen ut till Djurgården var det uppehåll. H (och även O) gillade Junibacken som bjöd på Jan Lööf-utställning, sångstund, lek i Villa Villerkulla samt ett sagotåg genom olika Astrid Lindgren-miljöer. Detta tyckte H var lite läskigt eftersom det var mycket mörka scener ur Ronja och Bröderna Lejonhjärta. O hade vid detta laget somnat i min famn efter alla intryck. Middag i stan innan vi återvände till hotellet, som låg i Solna. Det var helt ok med stort och bra rum, pentry med mikrougn på rummet, skön säng/bäddsoffa men tråkig frukost och inte världens bästa service.

Torsdagen tillbringade vi i stan med lite shopping (eller i alla fall fönstershopping) medan barnen sov och sedan besök på leksaksavdelningarna på NK och Åhléns samt besök på ett stort BR. Det var en annan H som vi hade med oss här jämfört med leksaksaffärerna i Berlin - en ren njutning att uppleva! Lunchen intog vi på NK - i lyxigaste laget tyckte vi först men blev glatt överraskade när vi upptäckte att priset var detsamma som överallt annars (tom billigare) och maten och restaurangen var bra. Fika i Gamla stan innan vi åkte hem och bytte om för att åka till Täby på middag hos kompisar. Väldigt skönt att komma hem till dem och äta "vanlig" mat! Kul att se deras hus för första gången och framför allt skönt för O att få lite större ytor att röra sig på. Vi hade egentligen planerat att hinna med ett Skansen-besök men kände nog hela familjen att det räckte med turistaktiviteter efter två intensiva dagar.

Fredagens hemresa gick också bra. O sov nästan hela vägen till Gränna och H var som vanligt duktig på att växla mellan att sova och lyssna på musik eller saga. Åt lunch i Gränna och tittade på polkagristillverkning. Bra flyt även under resten av resan tack vare att O sov - de stunder han var vaken var han inte så nöjd... Väl hemma lekte H hela kvällen med en massa olika saker och O var glad när han åter kunde röra sig mer fritt.

Övning utan blöja blev det av praktiska skäl inte så mycket med under resan men igår (lördag) var H jätteduktig under eftermiddag och kväll och gick utan blöja utan några missöden. Vi passade hennes "gudsystrar" och det var full rulle hela kvällen för alla utom O. Stackars liten O var orolig hela natten efter hemkomsten och vaknade med förkylning och feber igår. Det är ju absolut inte så att man önskar att han ska ha feber men när han nu ändå har det är det ganska mysigt att få sitta med honom i knäet och mysa - det händer inga längre stunder annars... Han kämpade på tappert och skrattade åt de större tjejernas underhållning men var långt ifrån toppform.

Idag har vi mest tagit det lugnt. O mådde bättre så vi bestämde oss för att tacka ja till middag hos vänner men efter några timmar fick vi åka hem eftersom H snabbt blev allt sämre i förmodligen samma feber och förkylning som lillebror. Hysterisk när vi skulle ge Ipren i rumpan och spray i näsan - förmodligen satt lavemanget kvar i minnet och det blev ännu värre än vanligt att få i stolpillan... Nu återstår det bara att se hur fantastisk natten kommer att bli - not.

Stora framsteg för H igen!

Idag skulle vi ha lämnat L hos mormor inför den kommande Stockholmsresan men mormor är sjuk så L får vara hos farmor och farfar istället. Vi åkte ändå på utflykt till Falsterbo för att titta på bilutställning och äta glass. När vi kom fram behövde J kissa och gick iväg och gjorde detta i sandskogen. H frågade var han skulle och jag förklarade. Hon var utan blöja och efter ett tag frågade jag om hon var kissig men det var hon inte. När vi sen satt och åt glass blev hon det och jag började ta fram en blöja så att hon kunde kissa i den. "Nä, jag ska kissa i gräset", sa hon då... Ok, bara att gå iväg och leta upp ett lämpligt ställe och försöka komma ihåg hur man håller en tjej på bästa sätt. Inte helt rutinerad på just den punkten, kände jag när det kom kiss på min sko men det kom inget på H och det var ju det viktigaste. Stort, stort framsteg känns det som - särskilt när H har en mamma som alltid har undvikit att kissa i naturen så långt det bara är möjligt. Hänger med i svängarna gör man dock inte...

När vi kom hem gick jag på toaletten och H sa att hon också var kissig. Jag hann sätta mig och dra fram pottan till henne när hon lite besviket sa: "Nä, jag ska kissa på toaletten och du ska hålla mig". Nu hanns detta inte riktigt med utan det fick bli pottan men nästa gång när hon behövde kissa gjorde hon det på toaletten utan problem - två stora framsteg samma dag och en mycket nöjd stor tjej! Efter toalettbesöket tittade hon på mig med klurig min och sa: "Mamma, nu när jag var så duktig så kan jag få godis". Kanske borde man inte ge det när hon själv ber om det men hon ber så ytterst sällan om något gott så denna gång fick hon det för hon hade ju verkligen gjort ett stort steg i utvecklingen mot att bli blöjfri.

Idag la J två byastenar i O:s läragåvagn så att den blev tung att köra och då kunde O går hur bra som helst! Han utstötte ett nöjt ljud under sina promenader i korridoren och blev ledsen när han inte fick gå längre.

H:s tal har varit mycket hackigt och svårt de senaste dagarna och hon har dels blivit ledsen vid några tillfällen när hon inte får fram det hon vill säga och dels återgått till att säga enstaka ord. Vi förstår ju för det mesta men det känns inte bra att lämna henne till barnvakt även om det är våra föräldrar eftersom de inte alltid lyssnar klart på henne och inte heller förstår allt hon säger. Det känns heller inte helt bra inför dagisstarten men det är inte lönt att oroa sig för mycket utan bara ta en dag i taget. Idag har det gått något lite lättare i alla fall och då är hon direkt gladare.

O får ta lite plats...

Många inlägg handlar om H - antar att det större syskonet ofta väcker fler frågor och funderingar än det mindre eftersom allt är nytt med det stora barnet. O försöker jag ge lite plats varje gång men kanske är det på tiden att han får en alldeles egen uppdatering...

Vid det här laget har vi förstått att O har en helt annan personlighet än sin syster och det är ju egentligen inte alls konstigt - två olika personer, två olika personligheter (visserligen med samma genuppsättning). Han är lite mer än H på alla områden känns det som. Lite gladare när han är glad, har lättare för att skratta när han tycker att något är roligt, argare när han är arg, svårare att trösta när han är ledsen, mer aktiv och mer fysisk. H var mer nöjd och lätt att tillfredsställa.

De senaste veckorna har O börjat bli mer självständig och kan leka med små projekt som han själv hittar på ganska långa stunder. Han förflyttar sig nu snabbt när han kryper på alla fyra och utforskar hela tiden nya saker så det gäller att hänga med. Han är väldigt duktig på att lämna något som han inte får ha när vi säger "ajaj" - han säger ibland själv något som låter som "aba-aba" så kanske har vi sagt "aja-baja" lite för ofta...

O:s stora idol är såklart storasyster och han skiner som en sol varje morgon när hon vaknar. Ingen kan få honom på så bra humör som H! Han har ett eget läte för H: "Ah-aa" som han använder i helt rätt situationer när han vill ha kontakt med henne men aldrig annars. När hon sover middag och dörren är stängd kryper han gärna med full fart genom korridoren för att se varför hon inte syns till. Så mycket roligare det måste vara att vara det mindre syskonet - det finns ju från första början alltid någon att leka med och ta efter. Det känns väldigt bra att H är den hon är, O får gärna härma och lära av henne!

Favoriten just nu är "Imse vimse spindel". Det går att blidka O i de flesta situationer med den sången! Han är jätteduktig på att göra rörelserna, inte alltid i helt rätt ordning men ändå! Vi sjunger denna visa ganska mycket just nu... Främst när han inte vill äta, då är den perfekt att ta till eftersom han koncentrerar sig på sången och gapar snällt under tiden. Vill minnas att det var precis likadant med H en period.

O har alltid sovit bättre än H, därmed inte sagt att han har sovit bra jämfört med andra bebisar men vi tycker det. Han åt ju länge flera gånger per natt men de sista veckorna har han ibland inte ätit alls mellan ca kl 22-06 och annars bara en gång under tidig morgon. Det känns helt ok eftersom han oftast sover sammanhängande däremellan. Så fort vi får klart ovanvåningen ska han få flytta in i eget rum och jag tror att det blir bra eftersom han är ganska lättväckt och ofta vaknar när J rör sig mycket i sängen som ändå är någon meter bort.

Igår hade vi besök av O:s lilla kompis F. F är två dagar yngre men det ser ut att skilja flera månader om man bara tittar på deras storlek. O är nästan huvudet längre och större på alla vis även om han inte alls är bebistjock. F är å andra sidan lite mindre än genomsnittet så därför blir skillnaden ganska stor. De följer dock varandra i utvecklingen och hade igår lite glädje av varandra när de kröp runt och tittade på olika saker. Gulliga!

Han är så söt när han sover...

När vi förra veckan hade besök av vänner från Stockholm åkte vi och badade i en sjö en bit hemifrån. H har fram tills i våras vägrat att bada i något annat än Ikeas badbalja (till slut fick vi säga att den var sönder och tvinga henne att bada i det stora badkaret under skrikande protester). Nu har hon övergått till att duscha och vill inte bada alls. Motståndet mot vatten (skrek nog vid varje bad under sitt första år och har fortsatt att gråta och gnälla ofta efter det också) samt att varken jag eller J är några direkta vattendjur har gjort att vi inte har varit på något bad med henne. Förra sommaren regnade bort och det har helt enkelt inte blivit att vi har tagit tag i projekt badhus under vinterhalvåret då det känns som om det alltid är en eller annan infektion som kommer i vägen. På stranden var vi en gång när hon var drygt ett år men hon fick smått panik både av sanden och när vi doppade hennes fötter i vattnet.

I torsdags var det så dags att testa de nya baddräkterna på riktigt - under onsdagen hade hon dem på när hon stående plaskade i lilla poolen i trädgården. Vi tänkte att hon kanske skulle tycka att det var roligare när andra barn var med och att de skulle fungera som "draghjälp" för henne. Det gick faktiskt riktigt bra även om hon inte var i med hela kroppen några längre stunder och nog gjorde allt med skräckblandad förtjusning. På natten efteråt vaknade hon flera gånger och var helt otröstlig, vilket verkligen inte händer så ofta nu för tiden - förmodligen ett och annat som behövde bearbetas efter dagens upplevelser... Nu har vi i alla fall fått lite blodad tand och nästa gång det blir varmt ska vi åka till ett bad med uppvärmda pooler (jo, för visst måste det bli mer än tre varma dagar denna sommar...). Hur det gick för O när han premiärbadade fötterna i samma sjö? Han bara skrattade och hade säkert gått med på att bada hela kroppen - han har aldrig sagt pip i badbaljan och har nästan redan rört sig och lekt mer än H någonsin gjort där. Kanske kan lillebror locka storasyster att bli lite modigare på just detta område så småningom (medan hon kan hjälpa till att bromsa honom i andra situationer)?

Och så var det han som är så söt när han sover... Fina, fina O - mycket lätt att älska när han sover alternativt är vaken och nöjd men ack så påfrestande när han är missnöjd. Hoppas att det släpper lite när han lär sig gå och lär sig att tugga bitar i maten, annars lär vi få problem om detta humör ska utvecklas i takt med honom (vill inte tänka på trotsåldrar eller tonår!). Idag charmade han några damer på bussen när han tokglad lekte tittut med dem och den blygsel som utmärker åttamånadersåldern verkar ha gett vika nu när han är dryga nio månader. Vi träffade hans två dagar yngre lilla kompis F idag och O känns som ungefär dubbelt så stor... Så härligt att se de båda lillebrödernas storasystrar leka i parken där vi träffades! Det var ett tag sedan sist men de var inte alls blyga utan tog direkt varandras händer och gick iväg för sig själva. Många kramar dememellan blev det också under denna mysiga eftermiddag!

Idag är det fem år sedan som jag gick iväg för att träffa en kille som verkade trevlig efter en del chattande på nätet. Jag hade från början bestämt att det här fick vara den sista på ett tag (hade avverkat en del internetdejter som inte varit så lyckade). Restaurangbesöket visade sig bli riktigt trevligt och den där killen var mer än okej. För exakt fyra år sedan gjorde vi ett positivt graviditetstest med H och sedan har det bara rullat på i full fart! :-)

Umgänge med andra barn

De senaste veckorna har vi försökt vara lite sociala och inte bara fixa med huset när det har varit uppehållsväder. Bl a har vi hunnit med Zoo i Köpenhamn med farmor, farfar, J:s syster och svåger och barnens stora kusiner. Två dagar senare var vi i Helsingör med H:s gudföräldrar och deras flickor, i förrgår träffade vi en barndomskompis med familj som var nere från Stockholm och igår var J:s bästa vänner med familjer hos oss på middag. Det är kul att se hur H blommar upp och umgås med alla barn i olika åldrar (allt från 2 till 15 år). Hon hänger med i lekar, spelar boll, hoppar, studsar, leker rollekar - precis så där som det "ska" vara när man är tre år. Ett tag upplevde vi att hon var lite hämmad av att hon stammar men dels går det lite lättare för henne att prata just nu och dels tror vi inte att hon bryr sig om det lika mycket längre. Det är skönt att se att hon vågar säga till om det är något som hon inte gillar och att hon, som igår, kan bli arg och säga ifrån när en flera år äldre kille tog hennes boll. Det som är lite synd är att alla våra vänners barn är äldre - vi var sist på båda hållen med att få barn. Det har visserligen tillkommit fyra bebisar i vänkretsen under 2011 som blir bra lekkamrater till O men jag tror att H hade mått bra av att ha fler jämnåriga kompisar. Kanske ordnar detta till sig nu när hon börjar på ny avdelning på dagis med fler 3-4-åringar. Inspirerad av Alfons-böckerna leker hon just nu mycket kalas och pratar redan om vem hon ska bjuda på sitt barnkalas (tur att hon inte förstår hur långt det är till april...).

Att vara utan blöja har gått hur bra som helst. Vi låter henne bestämma takten helt och just nu har hon haft blöja på morgonen och sedan tagit av den efter middagsvilan för att vara utan hela eftermiddagen och kvällen. Det har gått över all förväntan! Hon kissar på pottan, säger till när det är bajs och tar då på blöja och gör vad hon ska för att sedan ta av sig den igen. Igår glömde hon sig en gång, kunde inte hålla sig när hon var ute med de andra barnen men kunde stoppa, gå in och kissa färdigt på pottan! Vi trodde att hon sedan skulle vilja ha blöja för att inte riskera att det skulle hända igen men hon ifrågasatte inte de nya trosorna som jag hämtade utan bara tog på dem och fortsatte leka. Så duktig! Utmaningen nu är att inte tjata och fråga om hon behöver kissa utan lita på henne.

O har de senaste dagarna övergått till att krypa mer än att åla och nu börjar han få upp lite fart. Han reser sig mot det mesta och sysselsätter sig själv långa stunder med diverse små projekt. Vi inser att det redan kommer att bli svårt att styra vad han ska äta eftersom han ger upp högst missnöjda läten om han inte får smaka när vi äter. Hans egen mat är inte så intressant... H fick inte prova något sött före sin ettårsdag och godis och chips provade hon inte förrän strax innan hon fyllde två år (när vi var på kalas och de andra barnen åt gick det inte längre att säga att det bara var för stora barn som hade funkat fram tills dess). Läsk däremot kommer vi nog att försöka hålla både H o O ifrån så länge som möjligt. Ännu så länge köper H att det bara är stora som dricker läsk, ungefär som öl och vin, även om hon ser att större barn dricker - återstår att se hur länge det fungerar...

H överraskar!

Idag var den första varma dagen som vi skulle vara hemma utan att ha något planerat, så J fyllde plaskpoolen med vatten i morse så att det kunde värmas upp under dagen. H plaskade lite och ville bada innan lunch men ångrade sig när vi hade tagit på baddräkt och hon kände hur kallt det var fortfarande. Ändå ett stort framsteg att hon själv ville och att hon sedan lekte med båtar, håv mm i poolen stor del av eftermiddagen.

Igår hade hon en ny jeanskjol som hon gärna ville ha när vi var och shoppade häromdagen. Eftersom det var för varmt för leggings under sa jag att om man har kjol måste man ha trosor utanpå blöjan så att man inte ser den. Efter lite protester köpte hon detta och vi valde trosor i samma färg som tröjan (båda med Hello Kitty). Idag ville hon ha samma kjol och då fick hon nya trosor med Aristocats- Marie till en tröja med samma tryck. Hon var väldigt stolt över sina trosor och drog upp kjolen och visade dem igår för mormor, farmor och farfar.

När hon lekte med vattnet råkade hon bli blöt på kjolen så vi tog av den. På eftermiddagen badade hon (stående men fötter och ben blev i alla fall blöta...) igen i poolen och när vi skulle ta av baddräkten och, trodde vi, sätta på ny blöja, så ville hon bara ha trosor. Förvånade föräldrar tittade på när hon tog på trosorna och sedan hade dessa i ett par timmar utan att be om blöja. När vi efter middagen skulle åka och hämta ett paket ville hon följa med - utan blöja. Vi gick naturligtvis med på detta men eftersom det hade gått 2-3 timmar sedan hon tog av blöjan sa jag att hon måste kissa innan vi åkte. Lite protester men när hon förstod att även jag skulle kissa innan vi åkte, så följde hon med in på toaletten. Som jag brukar så sa jag "du kan ju också kissa på toaletten" men nä, det skulle hon inte (och det hade jag inte förväntat mig heller eftersom svaret alltid är nej när vi föreslår detta) men pottan gick bra... Okej, tänkte den mycket förvånade mamman och satte fram pottan. H kissade direkt, vi torkade och sen satte hon på trosorna som om det hade varit den naturligaste sak i världen. Ibland hänger man inte med som förälder! Paketet med Alfonsböcker och -hus som stått på byrån ett tag packades förstås upp direkt efter.

Pakethämtningen gick utan problem, likaså tv-tittande, lek och välling. I och för sig är jag inte särskilt orolig för att hon ska kissa på sig - det är ju liksom hennes grej att ha kontroll över detta... När det var dags att ta på pyjamasen sa jag att nu kunde hon ju kissa på pottan igen innan hon tog på blöja. Okej, sa H och gjorde det utan problem. O får ursäkta att inlägget på hans niomånaders dag uteslutande handlar om storasyster men detta var en stor milstolpe - åtminstone för H:s föräldrar...

Lyckad minisemester!

I helgen var vi i Göteborg två nätter. Främst för att J skulle titta på en bil några mil därifrån men även för att vi tänkte att det var ett bra test inför vår Stockholmssemester. Han kunde ju åkt upp själv över dagen men det blev roligare så här. Stor skillnad från vår Tysklandssemester som tur var! H var på topphumör nästan hela tiden, pigg och glad som hon brukar vara när vi är borta eller gör utflykter. Hon bajsade inte på lördagsmorgonen innan vi åkte så när vi hade gått en runda i stan på eftermiddagen ville hon sitta i vagnen "för att hon var trött" (trots att hon precis sovit middag i den). Vi köpte inte detta och lockade henne att gå istället, vilket fungerade ok. I en affär ville hon gärna ha en Alfons-bok och då köpte vi en som vi slog in som present med löftet att hon skulle få den när hon hade bajsat. En stund senare när vi hade kommit till en restaurang gjorde hon det utan problem och fick öppna paketet. Skönt!

Under söndagen tog vi det lugnt på hotellet på förmiddagen medan J tittade på bilen. På eftermiddagen var vi på Liseberg och H tyckte att allt var toppen trots långa köer. Hon ville själv åka både virvelvind och vikingaskepp som var ganska vågade (tyckte iaf jag som var tvungen att följa med eftersom J inte vill/kan) och det känns bra att hon vågar eftersom hon är så försiktig till sin personlighet annars. J o H åkte pariserhjulet för det vägrar jag... O gjorde karuselldebut - en vanlig merry-go-round och även en större karusell med drakbåtar. Helnöjd!

Trötta barn sov hela natten utan att vakna förrän vid halv 7, fantastiskt! Någon bajs blev det inte under söndagen men vi tjatade inte heller eftersom H sprang och skuttade hela tiden och knappt var i vagnen alls. Vid frukosten började hon tjata om att åka hem och skruvade på sig på stolen så då fattade vi att det var bajs på gång och sa att hon inte kunde vänta tills vi kom hem för då skulle hon få ont i magen. Vi nämnde även att vi hade laxerande med oss... "Okej", sa hon då bara, hoppade ner från stolen och gjorde det snabbt och lätt direkt. Lustig filur men skönt att det funkar borta nu i alla fall, även om det är med lite mutor och lockande (eller kanske var det hot som gjorde susen denna gång...).

Solen har äntligen kommit, det är över 20 grader för första gången på länge och det ska hålla i sig i ett par dagar - HURRA! Dags att ta tag i nästa "måste-projekt" för H: bada... Måste hitta några vänner att åka och bada med som kan locka med H ner i vattnet. Blir nog spännande...

Fredagen den 13:e

Bara att hoppas att dagens datum inte medbringar alltför mycket otur... Livet flyter på ganska bra just nu tycker vi! H har fortsatt att överraska med sina totalt okomplicerade bajsningar, allt är precis som innan det började strula till sig. Hon är fortsatt mycket piggare och gladare, leker en massa spontana lekar, hoppar, springer, pratar (och bryr sig inte ett dugg om att hon stammar ganska mycket) - det är en fröjd att uppleva! Igår när jag kom hem efter en liten power walk-runda och satte mig för att äta, kom hon ut i köket och sa: "Mamma, nu behöver jag lite kärlek" så det var bara att äta med henne i famnen. Bästa fina H! Vi har även hunnit med ett besök på Falsterbo Horse Show, där H både hoppade i hoppborg och red ponnyridning, och en busstur till Lund för att inhandla present till lilla kusinen som firar sin första födelsedag i helgen.

Vi har bokat en liten kortsemester på två nätter i Göteborg, delvis för att J ska titta på en bil och delvis för att testa hur det funkar med nummer två om vi åker bort. Vi frågade H innan vi bokade och det lät som om hon gärna ville åka i alla fall. Var även hos en barnpsykolog igår, dit vi blev remitterade förra veckan när vi sökte för bajsproblemen. Nu kändes ju de inte så akuta längre men jag åkte dit ändå och frågade lite om toaletträning mm. Vi kom fram till att vi som ett första steg under en månad bara ska vänja H vid toaletten så att hon blir "kompis" med den, genom att hon ska sitta där en stund varje dag (med blöja) samtidigt som vi läser en bok.

I förrgår klädde vi av O på överkroppen när han skulle äta köttfärssås och när vi sedan satte ner honom på golvet var det förmodligen obekvämt att åla sig längs golvet så då började han krypa på riktigt istället! Sakta och med ett ackompanjemang av missnöjda läten men det gick. Fortsatte under gårdagen men hela tiden med det missnöjda ljudet samtidigt och till slut övergick han till att åla igen och var mycket nöjd med detta! Han är inne i en konstig matvägrarperiod och vill inte sitta i matstolen och helst inte äta annat än gröt. Kastar sig och skriker, särskilt på kvällen. Jaja, det går väl över...

Harmonisk helg

Igår regnade det i stort sett hela dagen och vi hade en riktig mysdag - pyjamasarna åkte inte av förrän efter eftermiddagsmellanmålet... När H vaknade efter middagsvilan satte hon sig upp i sängen och sa att vi skulle ha fest för O eftersom han hade namnsdag. "Jag ska ha festskor och kjol och det ska vara två ljus i tårtan för det fyller han snart" - bara att hänga på, dels för att det var en kreativ och rolig idé, dels för att H var full av energi och förväntan och dels för att det var perfekt tidsfördriv när vädret inte var på topp. Vi började med att baka tårta - kladdkaka eftersom det nästan är det enda som H äter i kakväg. Efter att vi hade varit ute en stund och planterat lite nya blommor i krukor, cyklat mm (regnet upphörde faktiskt framåt sen eftermiddag) pyntade vi köket med serpentiner och ballonger. H bytte om till kjol och festskor, blev lite besviken när hon insåg att det inte skulle komma riktiga gäster och att vi inte hade någon present till O men glömde snabbt bort det igen och högg in på festmåltiden grillad korv med bröd. Två ljus i kladdkakan och så sjöng vi "Vi gratulerar" för vår Lill-Claes. Både J och jag njöt av att H var så glad hela dagen och så ovanligt full av energi. Dessutom gjorde hon nummer två två gånger utan några som helst problem! O tog namnsdagen med ro och fick hålla till godo med sin vanliga burkmat...

Idag har också varit en bra dag även om H blev besviken för att hon inte kunde leka med ett av grannbarnen, då hon redan lekte med en annan grannflicka. J fick lösa besvikelsen med en cykelutflykt och köpa glass. Det skär lite i föräldrahjärtat när hon blir så ledsen. Blev även riktigt ledsen på en av våra vänners söner som inte ville leka med henne när vi var där på middag ikväll. H är nog lite hindrad av att hon inte är så fysisk och inte gärna hänger med när andra barn springer, klättrar eller badar samt att hon även är lite hindrad av att hon inte alltid kan göra sig förstådd. Hon verkar dock inte tycka att det gör alltför mycket, inte ännu i alla fall. Det är också skönt att hon blir ledsen och säger till när hon känner sig orättvist behandlad. O har haft sitt första anfall av mammighet idag. Hittills har det verkligen inte varit någon skillnad på om mamma eller pappa har honom men idag ville han tydligt vara hos mig. Dags att göra en aktiv insats så att detta inte blir för långvarigt!

H verkar må bättre!

De senaste dagarna har vi nästan fått tillbaka den H som vi känner igen! Vet inte om det är lättnaden att vara hemma igen på säker mark eller om det är läkarbesöket, lavemanget och medicinen som har hjälpt. Hon äter mycket mer, springer, hoppar, cyklar, pratar, skrattar, busar, leker på eget initiativ mm. Så skönt och en otrolig glädje att se henne! Det gör inte något att hon dessutom även är mer arg och trotsig, det ska hon ju vara i denna åldern. Idag fick hon ett långt sammanbrott för att lunchen bestod av gårdagens middagsrester och inte av korv, ett sammanbrott för att hon inte fick gå ända till dagis med sin dockvagn precis innan vi skulle äta middag och ett halvt sammanbrott för att hon inte fick åka i vagnen de 20 meter som var mellan en affär och bilen...

O visar hela tiden nya kreativa sidor. Idag ålade han runt för sig själv som han brukar medan jag var i badrummet. Plötsligt kommer han ålande med något i släptäg - tittar ut i korridoren och där kommer han mycket nöjd med timer och medföljande sladd runt halsen. Denna har han tagit ur kontakten och dragit ner från fönsterbrädan för att sedan åla den ganska långa vägen till badrummet. Företagsam... Mamman måste kanske passa honom lite bättre framöver. Han var också mycket lycklig över att få vara med H inne i "Pippihuset" (ett tält) och leka med dockorna. Igår provade han att ta sig fram på gräsmattan och det gick utmärkt (den vita tröjan är dock inte särskilt vit längre...).