Barnkalaspremiär och utvecklingssamtal

I söndags hade H sitt första barnkalas med fyra små gäster - T och C, som hon leker mest med på dagis, E som bor några hus bort och M som vi träffat via O:s mammagrupp. De kom kl 14, lite lagom blyga men ändå övertygade om att de skulle vara på kalaset utan föräldrar. Efter ca tio minuter grät C och ville att mamma skulle komma och vara med och det gick ju självklart bra (C är född i oktober och lite yngre än de andra). Annars löpte allt på bra - den inledande korven ville ingen ha eftersom de hade ätit lunch hemma (lärdom till nästa kalas att skriva ut vad som serveras) och särskilt mycket tårta och kakor åt de inte heller. Vi hade inte planerat några särskilda lekar och det räckte mycket riktigt med att de lekte själva med alla H:s saker. Vi avslutade de två timmarna med en gemensam skattjakt där de fick leta efter godispåsar på utmärkta ställen - det bästa med hela kalaset enligt H, som pratat mycket om detta! Vår barnkalaspremiär är över, skönt men inte så farligt som jag trodde...

Vi (eller tyvärr bara jag) har även hunnit med utvecklingssamtal med båda barnen. I fredags för H och idag för O. H:s fröken var helt lyrisk över den enorma utvecklingen som hon upplever att H har gjort under läsåret. Bara en massa positiva saker om hur trygg hon är med sig själv och i gruppen, hur hon tar plats på ett positivt sätt, hur snäll och omtänksam hon är, att hon är en framtida ledare osv. Väldigt roligt att höra att hon är omtyckt och en fröjd att ha i gruppen - jag kan inte låta bli att tänka på de föräldrar som under utvecklingssamtal får höra helt andra saker om sina barn (några på H:s avdelning t ex). Fina, bästa H - och stolta, glada föräldrar! Det som känns skönt är att barnen i gruppen, som är så stor (25 st), aldrig har sagt något om att det har varit svårt att förstå H, om att hon pratar annorlunda eller om att hon fortfarande sover middag. Barn är ju oftast mycket mer tillåtande än vuxna och självklart har pedagogerna här fyllt en viktig roll och haft öron och ögon på skaft.

O fick också enbart positiva kommentarer. Trygg med personalen och i gruppen, leker inte med någon speciell men iakttar gärna alla de andra och leker bredvid. Han har koll på rutiner och verkar trivas även om han alltid är ganska sammanbiten vid lämningen. Han är försiktig och tycker inte om när de andra barnen blir för närgångna, även om han börjar ta för sig lite mer nu än i början. De upplever honom som en snäll, trygg och lugn kille som inte gillar att bli kladdig med färg men om det är enda problemet så känns det helt ok! :-) Älsklings-O, så gullig och fin!

Det går ju inte att låta bli att jämföra H o O åtminstone litegrann, särskilt inte i samtal med O:s fröken J, som alltid varit H:s favorit. Det känns som om det finns många likheter i det trygga men försiktiga men samtidigt olikheter, särskilt i rörlighet och uttryck. Vid den ålder som O är i nu, var H något mer verbal även om hon inte på något vis var tidig med språket. O är å andra sidan väldigt mycket mer fysisk - igår klättrade han uppför trappan på en lekplats, vände och tränade sen på att gå nerför trappan också. Jag höll förstås i men han skötte det hur bra som helst, vilket H vågade först när hon var runt tre år. I samma trappa backade han även uppför - det måste tyda på bra motorik! H var mer pillig och kunde sitta stilla långa stunder och bara fixa medan det är lite mer fart i O. Han har ju även fördel av att vara längre (ny kontroll i fredags: 88,5 cm o 12,4 kg) och kan t ex redan sparka sig fram på sin trehjuling.

De senaste dagarna har jag läst ett par bloggar där mammor skriver om sina familjer med tre eller flera barn med Asperger, ADHD samt en mängd andra diagnoser. Jag ska njuta ännu mer av våra fina barn och den tur vi har haft, så tacksam! 

Stora funderingar...

Igår när H och O badade sa H att när hon blev stor skulle hon gifta sig. Hon skulle gifta sig med O. Jag försökte förklara att det inte går när man är syskon men då blev hon helt förtvivlad och skrek att hon inte ville gifta sig med någon annan än O! Jag försökte förklara att man inte bor tillsammans med sina syskon när man är vuxen och jämförde med mig och hennes moster och J och hennes faster. Funkade inte alls - "jag ska gifta mig med O för jag ska alltid bo ihop med honom!"... Inte lönt att lägga mer energi på detta just nu, kände jag!

Vi kom också in på andra frågor som att man inte alltid bor med både sin mamma och sin pappa och jag kunde ta ett exempel från dagis med en pojke som bor varannan vecka på en ort och varannan vecka i samma ort som vi och därför går på två olika förskolor. H påtalade då att "du tycker ju om pappa väldigt mycket och pappa tycker om dig väldigt mycket så ni ska alltid bo ihop, vad jobbigt det måste bli att flytta hela tiden, det orkar inte jag". På något sätt kom vi också in på att en mamma kan bo med en annan mamma och en pappa med en annan pappa men att de inte kan få barn tillsammans - tidig lektion i blommor och bin och så här i efterhand kan jag inte komma på hur vi hamnade där... Hur som helst är det helt underbart roligt att H:s tal har lossnat så att hon kan få ut alla funderingar. Utbrotten har minskat de senaste veckorna och hon sover oftast hela nätter sedan ett par veckor tillbaka - undrar om det hänger samman med att hon är mer tillfreds med sitt liv nu när hon kan uttrycka sig som hon vill?

Vi njuter av att lyssna på H!

Det är verkligen helt fantastiskt att höra H prata non-stop om allt mellan himmel och jord! Nästan så att vi inte får stopp på henne emellanåt och nästan så att vi får sår i öronen men det är så välkommet! Hon är mer tillfreds och har inte haft några större utbrott på många dagar nu. Målande beskrivningar, lillgamla uttryck, korrekta böjningar av adjektiv och verb, svåra ord och ett stort ordförråd får vi nu plötsligt ta del av. Hon har inte själv reflekterat över att hon inte stammar längre och kanske har det varit jobbigare för omgivningen än för henne själv att orden inte har kommit ut som de "ska"?

Idag var skillnaden tydlig när vi var på XXXLutz för att titta på badrumsmöbler och äta. Vi hade beställt i restaurangen och varit på toaletten när H på vägen tillbaka stannade servitrisen med orden: "tjejen, när kommer vår mat?" - klockrent och hur lätt som helst att förstå, skratta åt och svara på. Den snälla servitrisen frågade om hon ville ha lite leksaker under tiden och H traskade glatt iväg med henne till en annan del av restaurangen för att se vad som erbjöds. Helt oblyg, skuttande och glad! Behöver jag skriva att mamman med social fobi kände sig väldigt stolt och lättad...? Förra gången vi var på samma restaurang ville H också gå och fråga när vår mat kom men när hon försökte kom orden inte ut och hon gick inte att förstå utan att jag fick stötta och översätta. Fantastiskt framsteg! När vi hade ätit och servitrisen dröjde, vinkade J på en annan servitör och då beställde H dessert av honom på egen hand utan några som helst problem. J och jag utbyter ofta glada, roade och stolta blickar så fort H öppnar munnen - förändringen är verkligen otroligt stor!

En harmonisk dag!

H är inne på sin andra förkylning på ett par veckor. Hon började förra torsdagen, O blev sjuk på lördagen, J på söndagen och jag på tisdagen. H var på dagis torsdag och fredag men blev sedan förkyld i lördags igen så idag fick hon på nytt vara hemma från förskolan. O fick också stanna hemma eftersom han ändå var hemma hela förra veckan. Tack och lov för snälla farföräldrar, snäll mormor och för att jag bara jobbar deltid så att vi kan pussla med dygnets timmar så att båda kan jobba. Imorgon kan båda barnen gå på dagis - extra kul för H eftersom hennes avdelning ska gå till ridskolan och jag har fixat så att de får klappa en häst och titta i stallet istället för att bara betrakta hästarna i hagen på avstånd.

Idag har det varit en bra hemmadag! Jag jobbade på förmiddagen och avlöste J hemma vid lunch. Då rapporterade han att H inte hade sovit förmiddag och önskade mig lycka till... H var dock på ett strålande humör som inte stördes av att O vaknade precis när jag skulle spela memory med henne. Hela eftermiddagen fortsatte i samma stil - inga utbrott och båda barnen samarbetade snällt. Vi gick till Apoteket och ICA innan vi fortsatte till lekplatsen och fikade. Där stannade vi sedan i två timmar i det fina vädret (nästan 20 grader) och allt gick hur bra som helst. Väl hemma lekte barnen först i trädgården och sedan inne medan jag förberedde maten. Inget bråk, de hade bara roligt tillsammans! Fler dagar som denna, tack! :-)

Extra kul är att H den senaste veckan pratar nästan helt utan att stamma! Andra personer än vi har också reagerat på detta, jätteroligt! Framförallt för H så klart, eftersom man märker att orden bara bubblar ur henne och hon har så många kloka saker att säga. Hoppas, hoppas att det håller i sig!