H kan läsa!!

Ikväll satt H och tittade i den almanacka som följde med den senaste Bamse-tidningen, en årsalmanacka med alla månader och namnsdagar. "Där står Doris", sa hon plötsligt. "Ja, har pappa och du pratat om det tidigare", sa jag och tittade på J, som skakade på huvudet. H fortsatte sedan direkt att läsa upp flera av de andra namnen genom att ljuda sig igenom dem - det gick hur bra som helst! Detta måste ju betyda att hon har knäckt koden... Mycket stolt mamma! Hon hade nog kunnat hålla på hela kvällen men eftersom hon var trött efter första dagen på dagis efter förkylningen, bromsade jag efter ett tag för att hon inte skulle misslyckas. Så kul, hon har verkligen längtat efter att klara det och var så glad ikväll!

Idag hann jag med ett läkarbesök efter jobbet innan jag hämtade barnen. Vi pratade om mina hjärtsmärtor, som var påtagliga för ngn vecka sedan men nu har försvunnit. Det behövdes ju egentligen ingen läkare för att förstå att det onda förmodligen är stressrelaterat men det kändes ändå bra att få en undersökning. Väldigt bra läkare som gjorde noggrann intervju, noggrann neurologisk undersökning och EKG. Allt utan anmärkning, vilket alltid känns skönt eftersom jag har en tendens att oroa mig för hjärntumör eller annat otäckt... Hon kände på mina fotleder och när hon gjorde det kändes en viss smärta runt själva leden som man vanligen inte har vid min ålder. Jag ska tillbaka nästa vecka för blodprov för att kolla om det kan vara något reumatologiskt. Fortsättning följer...

Känner mig ganska slut i huvudet efter veckan som gått. Denna vecka bytte jag skolor så att jag jobbade heltid idag - tacksam att jag inte gör det varje vecka utan oftast har kortare fredagar. O tar igen det som han inte har kunnat säga hittills i sitt liv genom att prata nonstop konstant. För ett halvår sedan hade han precis börjat säga lite nya ord efter att ha varit tyst länge men under hösten har han verkligen utvecklats språkligt. Han pratar inte rent och tidvis är det svårt att förstå honom men han har ett bra flyt och ett stort ordförråd. Den senaste veckan har han alltmer ersatt "O" med jag och "O:s" med min, ytterligare ett tecken på utveckling. Han hakar upp sig lite på vissa saker, just nu var motorn sitter på olika fordon och han är även väldigt intresserad av var "döjjardöjjet" sitter. Först trodde vi att han menade förardörren men han säger avgasröret. Solklart, eller hur...? I onsdags ritade han sin första huvudfoting - jag vet inte om det är tidigt men för oss känns det så, eftersom H ritade sin strax före fyraårskontrollen. Hon har dock ritat mycket nu de senaste veckorna och då har O hängt på. Han verkade ganska förvånad själv över sitt konstverk, som hade ögon och mun, tre armar och två ben. H börjar också bli allt duktigare - idag ritade hon Sveriges flagga helt på fri hand, jättefin!

Även om jag blir stolt över saker som de gör och saker som de kan eller lär sig, så blir jag ännu stoltare när jag ser dem leka tillsammans. De har stor fantasi och stundtals leker de helt fantastiskt ihop. Igår lekte de först en lång stund med H:s prinsesslott och alla prinsessor och medan jag gick in i ett annat rum och pratade med min syster i telefon, påbörjade de ett projekt som jag inte fick vara med på. Jag blev i det närmaste inlåst i badrummet och passade på att duscha och när jag kom ut sken båda två som solar och hade en överraskning. De hade helt på eget initiativ städat i vardagsrummet; plockat undan allting från soffbordet, lagt in det som skulle in i lekrummet där det skulle vara (inte vara flyttat röran från ett rum till ett annat som de ofta brukar göra), flyttat tillbaka alla stora leksaker som de tidigare tagit in i vardagsrummet, lagt alla fjärrkontroller mycket prydligt i bokhyllan osv. De var så glada och stolta och jag var nästan mållös! Vi har världens bästa barn och jag älskar dem mer än det är möjligt. Fina, fina H och O!

VAB i fint väder

Äntligen en dag när solen skiner - helt fantastiskt efter alla dessa gråa dagar! Jag är hemma med barnen eftersom O är förkyld och har hosta. Han har ingen feber och är pigg som vanligt men det är lite mot mina principer att barnen ska vara på förskolan när de är "nyförkylda" och smittar som mest. De flesta andra föräldrar hade säkert tyckt att det var löjligt att vara hemma men man gör som man vill och jag tror att man har igen det i längden. Igår hade J och jag viktiga möten på våra respektive jobb så då var han på dagis även om det inte kändes helt bra. Idag kunde jag vara hemma utan att ställa till alltför mycket problem för elever, lärare eller mig själv så då valde jag att vara det. H ville också vara hemma så vi har tagit det lugnt, myst, provat vinterutstyrslar för utomhusbruk och varit på lekplats. Nu sover båda middag och när de har vaknat åker vi nog till närmaste köpcenter för lite komplettering av vinterkläder. Imorgon blir det dagis för båda igen, skulle jag tro.

Igår fick vi vår första matkasse från Citygross, känns väldigt lyxigt att allt bara kommer hem! Slipper handla, slipper komma på vad vi ska äta, slipper tänka... Bara att laga det som står, hur enkelt som helst. Alla rätterna lät inte super men vi får ju ge dem en chans i alla fall.

Mindre än fyra veckor kvar att jobba innan jullovet, mindre än en månad till julafton och imorgon bara fyra veckor dit... Inte en enda julklapp är inhandlad - eller jo, vi har ett lager som vi ska inventera och sedan kolla vad vi behöver komplettera med. Tror att jag kommer att beställa det mesta via nätet precis som i fjol. Jag kommer inte alls att ha tid över för julklappsköp i år, känner jag. Jobba heltid och bara vara hänvisad till helgerna är jag inte van vid sedan vi fick barnen. Jag har under drygt fem år alltid kunnat handla en dag mitt i veckan när det inte är så mycket folk och jag vägrar att slåss med alla andra på lördagar och söndagar.

I helgen är det dags att ta fram adventsstakar och kanske även julgardinerna. Jag gillar inte att göra det i förväg och skulle absolut inte kunna sätta in julgran redan nu till exempel. Den anser jag ska komma på plats ett par dagar innan julafton och sedan stå till tjugonde dag Knut men jag vet andra som tar fram plastgranen eller in en riktig vid första advent för att sedan ta undan den innan nyår. Man gör som man vill! Lussekatter bakar jag alltid helgen före Lucia så det blir nästa helg och pepparkakorna brukar vi göra någon gång mellan Lucia och julafton.

Nu ska jag ta tag i projektet att välja ut foton till almanackorna som ska fixas inför nästa år. Perfekt julklapp!

Något att se fram emot dessa gråa dagar...

I morse hade H ett utbrott över att vi bara ska fira jul med farmor och farfar och eventuellt även mormor. "Det är ju jättetråkigt om det inte är några andra barn" och jag förstår henne även om jag försökte säga att vi gör det mysigt ändå och firar med småkusinerna på Annandagen. "Men det är inte samma sak, kan vi inte fira med G och M i så fall?" - våra vänner och deras barn som hon tycker mycket om - njä, det går ju inte heller även om det säkert hade varit mycket trevligare. Vem har bestämt att man måste fira jul med släkten alltid? Kanske ska vi något år vara lite wild and crazy och t ex åka bort över julen tillsammans med familjen S - en frestande tanke!

Annandagen blir i alla fall rolig och dagen efter åker vi till Tyskland och Weissenäuser Strand i fyra dagar tillsammans med H:s gudföräldrar och deras barn. Det ska bli väldigt skönt att komma iväg några dagar och ha detta att se fram emot. Vi ska en av dagarna även ta en tur till Lübeck och julmarknaden där och för oss är minisemestrar som denna värt mycket. Jag försöker verkligen tänka på att leva i nuet och ta vara på varje dag men det är ändå skönt att ha olika saker att se fram emot. Det ena behöver inte utesluta det andra! Jag ser redan nu fram emot sommarens Österrikeresa som vi planerar samt även att åka på någon solsemester i september. Det blir värt att jobba extra och frysa ett par kvällar i veckan i ett ridhus när jag tänker på vad det genererar. Utan mina timmar där hade vi inte kunnat göra det som vi har gjort under detta året och inte heller kunnat resa på två semestrar nästa år.

Jag ser även fram emot julavslutningen med jobbet som alltid är trevlig. Eftersom jag jobbar i ett bemanningsföretag träffar jag bara mina kollegor i företaget vid julavslutning och våravslutning och dessa två tillfällen är väldigt värdefulla. Just den veckans om avslutningen infaller i år är J i Canada, farmor och farfar på Teneriffa, mormor på konsert och vår barnvakt som vi har använt tidigare var också upptagen. Nu ställer dock H:s gudmors föräldrar upp och passar barnen och det kommer att bli hur bra som helst eftersom barnen verkligen gillar K och B. De får träda in som gudmorföräldrar helt enkelt! Väldigt snällt och jag är helt trygg med att lämna barnen i deras händer.

Mer än halvvägs i november!

November är en av årets mindre roliga månader, tycker jag. Förr var den helt och hållet pest och verkligen jättejobbig men sedan jag träffade J och särskilt sedan vi fick barn så går tiden så fort så även november springer iväg på något sätt. Att jag jobbar i skolan och bryter av hösten med ett lov underlättar nog också. Idag är vi i alla fall mer än halvvägs mot månadsskifte, alltid något att glädjas åt!

Torsdagens information gick bra, det kändes faktiskt helt ok och även om vi ska på ytterligare en information på tisdag så har vi nog redan bestämt oss. Det visade sig att vi har förtur till den nya skolan eftersom vi har valt den tillhörande förskolan. även om vi egentligen tillhör en annan skola som vi också har förtur till genom vår boendeadress. Den skola vi väljer kommer vi att få och det känns bra. Fördelarna med den vi informerades om i torsdags är att den är helt ny - den gamla revs och man har byggt upp en helt ny skola på samma plats medan barnen har gått på en annan skola i byn. Det som talar emot den andra skolan, som vi bor närmast, är att turen nu kommit till den skolan, som också ska rivas och byggas om. Barnen ska flyttas till en annan skola temporärt och den skolan ligger ganska långt ifrån oss och framförallt är det struligt att ta sig dit med bil. Det känns som en bra idé att lämna O på förskolan och H på skolan på samma plats...

I fredags och igår jobbade jag på en gymnasiemässa för en skola som kanske inte har det högsta söktrycket och därför inte heller så många besökare i montern. Det gick dock ganska mycket bättre i år än i fjol så det var inte fullt lika tråkigt som det brukar vara. Det bästa var att jag träffade en gammal hästkompis som jag inte har sett eller hört av på säkert tio år - jättekul! Helt slut i huvudet blev jag dock av alla ljus- och ljusintryck, slut i kroppen blir man också av allt stående. Nu är mässorna över och det är ett helt år till nästa gång! Jag har däckat tidigt båda kvällarna och sovit som klubbad.

Idag var det meningen att H skulle på gympa på morgonen men när hon och J kom dit visade det sig att den var inställd... Otroligt dålig information och dessutom hade de ställt två stackars tonårstjejer som fick informera de irriterade föräldrarna och de ledsna barnen. Till saken hör att av höstens hittills tretton gånger har fem varit inställda av olika anledningar. Dessutom har H varit sjuk en gång och två gånger gick bort när vi var i Grekland. En dyr termin som klubben nu vill kompensera med att ge rabatt nästa termin... Jo, det är ju bra för de som planerar att fortsätta men om man som vi funderar på att hitta gymnastik i en annan förening så känns det inte ok. Och så fick jag bli den där jobbiga mamman igen och skicka lite mail...

Bio med G och hans familj, som O fick av dem i födelsedagspresent, blev det i alla fall. Vi träffades för lunch på Mc Donalds och såg sedan Alfons Åberg - perfekt för två små treåringar, 40 minuter lång kändes precis lagom. H hade nog gärna sett en längre film men jag tror främst att det är själva grejen med att gå på bio som är viktig. H valde popcorn till filmen, O russin (men smakade ganska mycket av H:s popcorn) och jag valde att inte äta lördagsgodis igår utan att istället spara det till idag eftersom biografen ligger ca 100 meter från världens mest välsorterade godisaffär. Jag har inte ätit godis på hela veckan och det har gått ok även om det har varit jobbigt. Imorgon är det en ny vecka utan godis och från och med nästa vecka ska jag även skära ner på kakor. Jag tror dock på att skära ner sockernivån lite i taget för att inte få alltför mycket abstinens och kanske misslyckas.

Ny vecka, nya utmaningar. Imorgon ska jag och barnen försöka hinna till Vellingeblomman och titta på julutställningen efter dagishämtning och innan kvällsjobb i ridhuset. Det ska nog gå på något sätt!

Skolval för H

Ikväll ska vi på vår första information inför H:s skolval. I vår kommun tillhör man i och för sig en skola som man då har förtur till (den som ligger närmast hemmet) men det är även fritt val inom hela kommunen i mån av plats. Vi bor så att vi har lika långt till två skolor även om vi tillhör den ena. När det var dags att välja förskola till H var vi dels på den förskola som vi tillhör, dels på en Montessoriförskola och dels på den som barnen nu går på som ligger på samma avstånd som den vi egentligen tillhör men kändes bättre och dessutom ligger bättre till för oss när det gäller att ta sig dit med bil. I efterhand har vi insett att det fanns en rad olika fördelar med den förskola vi egentligen tillhör och en rad nackdelar med den vi valde men sånt är livet... Ikväll är det hur som helst information på den skola som ligger precis bredvid barnens förskola och som de redan ser som "sin" skola. Vi har hört både positivt och negativt om denna skola medan vi mest har hört positivt om den skola som vi tillhör och som vi ska besöka på tisdag. Nackdelen om vi väljer den skola som vi tillhör är nog inte själva skolan i sig utan att barn från den skolan flyttas vidare till den ena högstadieskolan i byn medan barn från den skola som ligger närmast vår förskola flyttas vidare till den andra högstadieskolan som finns - och den senare har alltid ansetts som bättre och just nu är det riktigt illa på den första högstadieskolan så i nuläget hade jag verkligen inte velat att barnen skulle gå där utan då känns det bättre att tillhöra den "andra sidan". Jag är i och för sig inte övertygad om att någon av högstadieskolorna är särskilt bra och mycket kan naturligtvis hinna ändra sig tills våra barn ska börja sjuan men på något sätt måste vi gå på den information som vi har nu, känns det som. Som tur är bor vi ju nära Lund och kan om det behövs välja någon av friskolorna där om vi inte är nöjda med dem i vår by.

Av mitt arbete är jag kanske lite miljöskadad när det kommer till det här med skola men jag ser ju samtidigt hur otroligt viktigt det är att barnen kommer till en bra skola och får bra lärare. Alla lärare är tyvärr inte bra... Jag vet också av egen erfarenhet hur frustrerande det kan vara att inte nå de betyg och den kunskap man behöver för att komma vidare för att skolan inte är tillräckligt bra. Jag var en av de som hade högst betyg i min högstadieklass och när jag kom till gymnasiet i Lund förstod jag i och för sig från början att det skulle vara högre nivå och trodde att det skulle innebära att alla var ungefär som jag. Jag insåg dock snabbt att jag och mina kompisar från samma skola och även från de andra orterna runt Lund inte alls hade samma förkunskaper som de som hade gått på högstadiet i Lund. Jag hann aldrig riktigt hämta igen det som jag hade missat, vilket gjorde att jag mest fick fyror i betyg förutom i tyska där vi hade haft en riktigt bra lärare även på högstadiet (där fick jag femmor). Jag förstod heller aldrig riktigt hur viktigt gymnasiebetyget var för att komma in på vidare utbildning - hade jag förstått det hade jag varit mindre timmar i stallet och pluggat mer, så att jag sedan när jag väl kom på vad jag ville bli, hade kunnat komma in på detta val. Nu gick inte det och det blev väl egentligen ganska bra ändå men det är ju alltid roligare om man kan förverkliga det man verkligen vill. Mina barn ska ges möjlighet till bästa möjliga skolgång och jag hoppas verkligen att de kommer att ta tillvara alla chanser att få så höga betyg som möjligt. Mina föräldrar var inte alls insatta i den akademiska världen utan var mest nöjda med att jag och min syster gjorde så gott vi kunde - fast det gjorde vi ju å andra sidan inte eftersom vi var så mycket i stallet... Tiden i stallet har i och för sig också varit värdefull och gör att jag idag kan tjäna pengar på min hobby samt att jag har lärt mig massor av andra saker som skolan inte hade kunnat ge mig så det finns positiva och negativa sidor av allt.

Det känns hur som helst stort att vår H är så stor att det är dags att välja skola!

Inte helt i balans...

Nu börjar det kännas mer och mer att jag har jobbat mer än vanligt under denna höst. Jag har aldrig tidigare haft några problem med att jobba mycket. När jag var verksamhetschef på en ridskola jobbade jag ofta mellan 50-60 timmar varje vecka utan problem men då hade jag bara mig själv att ta hänsyn till och kunde stupa i soffan när jag kom hem och sova resten av dygnet om jag ville. Med en familj att ta hänsyn till går ju inte detta. Egentligen jobbar jag inte särskilt mycket om man jämför med många andra, runt 80% blir det nog de flesta veckor, men min tillvaro är ganska kringflackande och jag har väldigt mycket i huvudet hela tiden eftersom jag är på så många olika arbetsplatser. Jag tycker att mitt jobb i roligt och jag trivs med att det är varierat och händer mycket men just nu känns det som lite för mycket. I bakhuvudet maler också den kurs i socialrätt som jag anmälde mig till eftersom jag bara trodde att jag skulle jobba halvtid och som jag inte har lyckats få tid till. Kurslitteraturen för en massa pengar ligger och tittar på mig men jag inser att jag måste hoppa av kursen även om det bär emot - jag hade hemskt gärna velat läsa den...

Just nu är jag på en skola där det oftast är struligt med plats för min del och idag när det inte fanns något rum åt mig kände jag att jag nästan höll på att börja gråta - inte helt stabilt... Jag känner mig sliten efter helgen eftersom jag jobbade på mässa halva lördagen och under gårdagen fixade trerätters middag för min syster med familj. Kommande helg ska jag jobba på ytterligare en mässa på lördagen och söndagen är också bokad så helgen därefter ska vara helt tom - det är i alla fall min plan. Därefter rullar nämligen helgerna på ganska fort fram till jul och jag vet att december kommer att bli hektisk, det blir den ju alltid. I december ska dessutom J åka till Canada under en vecka, självklart den veckan som farmor och farfar är utomlands och självklart den veckan som det är julavslutning med jobbet och en massa luciafirande på dagis. Det känns redan nu som en tuff vecka att genomföra.

Sedan jag träffade J har vi firat jularna vartannat år med hans familj och vartannat år med min familj. Detta stämmer även överens med hur min syster och svåger firar med hans familj så det har varit smidigt. I år är det ett år då vi ska fira med J:s familj - trodde vi. Vi blev inbjudna till min svågers brors familj där min syster och svåger ska vara tillsammans med min mamma men tackade nej eftersom vi trodde att vi skulle fira med J:s sida. Vi planerade därför firande med "min sida" på Annandagen precis som vi brukar. Helt plötsligt meddelade J:s syster att hon ska jobba på julaftons kväll. Hon jobbar på sjukhus så självklart är det så att man då får räkna med att ibland jobba detta pass men eftersom hon gjorde det förra året kan det omöjligt vara hennes tur även i år. Vi gör alla våra egna prioriteringar och det blev i år tydligt att hon inte prioriterar att fira med sina föräldrar och sin bror med familj. Det känns främst tråkigt att hon inte prioriterar en julafton med sina föräldrar som uppskattar att vartannat år få fira jul med barn och barnbarn eftersom de vartannat år firar julafton på egen hand. Det känns även tråkigt att våra barn inte kommer att få fira jul med sina storkusiner i år. Visserligen bjöd hon dit oss på Annandagen men då är vi ju redan upptagna. Först hade jag en tanke på att vi kunde bjuda in oss själva till min svågers bror eftersom vi faktiskt var bjudna dit från början men det känns inte helt ok att göra det i efterhand. Dessutom blir detta en speciell jul för min svåger och hans bror eftersom deras pappa och min svågers mamma inte finns med oss längre. Därför känns det som om vi tränger oss på och det vill vi inte. Vi får fira med J:s föräldrar men det blir ju inte riktigt samma sak. Det blir ju inte alls lika kul för barnen när det inte är andra barn med men kanske bryr vi oss mer än de gör? Fördelen med att fira bara vi kommer att vara att vi kan vara hemma hos oss och att det inte blir så mycket att fixa med - men å andra sidan så har jag egentligen inget emot att fixa när det gäller att skapa en mysig julafton för många personer. Nackdelarna behåller jag för mig själv...

Under tiden jag har skrivit har jag även hunnit prata med vårdcentralen och fått en tid för hälsokontroll. De senaste veckorna har jag känt stickningar i hjärttrakten och en konstig huvudvärk som säkert kan bero på högt blodtryck - jag behöver ingen läkare för att förstå att detta är stressrelaterat och tecken på att jag borde varva ner men jag vill ändå kolla min hälsostatus och samtidigt få remiss vidare för mina stela knä- och fotleder, som gör att jag stapplar ut sängen varje morgon som en mindre pigg 90-åring. Jag fick en tid om drygt två veckor så det får man väl ändå kalla snabbt.

Jag ska försöka ta tag i mitt liv och klura ut hur jag ska kunna stressa mindre. Jag måste också ta tag i min kost och försöka följa Viktväktarna igen eftersom mitt godisätande har eskalerat på sistone. Jag har gått upp sex av de nio kilo som jag gick ner förra hösten - även om en liten del av dessa kilon är muskler eftersom jag tränar mer nu än tidigare så är den största delen absolut ett resultat av fel ätande. Det har varit mycket middagar och kalas under sommaren och hösten och jag har förmodligen tröstätit en del godis eftersom jag har varit stressad. Nu får det bli en ny runda med Viktväktarna innan jag blir alldeles för tjock... Det svåra är som bekant inte att gå ner i vikt utan att hålla den.

Novembertrött

Även om höstarna nu för tiden inte är i närheten av så jobbiga som jag upplevde dem förr så är jag just nu tröttare än trött... Lovet förra veckan blev inte den vila som jag hade tänkt och behövt, dramatiken i helgen med flera nätter utan ordentlig sömn sitter nog i fortfarande och igår jobbade jag dessutom tretton timmar - först på en skola som vanligt, sedan direkt till gymnasiemässan för ett kvällspass och direkt därifrån till ridhuset för träningar. Idag blev det stressigt och fel redan från början - utan att jag riktigt vet hur det gick till kom jag en kvart för sent, blev även sen från jobbet eftersom jag fastnade med rektorn, stressade hem, ut en snabbis med hunden, kom till dagis precis på minuten, åkte på utlovad fredagsfika med barnen, handlade mat, lagade mat, åt, åkte iväg till närmaste köpcenter för att fixa födelsedagspresenter till de kalas H ska på i helgen samt byta en tröja och har nu landat mellan barnen i soffan när de ser på barnprogram. Ikväll blir det tidig sänggång eftersom det är ännu en dag på mässan imorgon.

På söndag ska vi fira Fars dag genom att först äta hotellfrukost med farmor och farfar (J:s familj firar aldrig Mors eller Fars dag men jag tyckte att vi kunde göra ett försök i alla fall). På eftermiddagen kommer min syster med familj hit och vi ska bygga vidare på den tradition vi kanske startade i fjol - äta alternativ gåsmiddag (dvs äppelkaka till efterrätt, kalkon med samma tillbehör som till gås och någon soppa till förrätt men dock inte svartsoppa..). Det blir första Fars dag för min svåger utan en egen pappa att uppmärksamma. För egen del tyckte jag att det var otroligt jobbigt med Fars dag de första åren efter att min pappa hade dött. I år blir det en tur till graven med en blomma och som vanligt hade jag gett ungefär vad som helst för att kunna överräcka en present till en levande pappa eller bara kunna krama honom - hårt och länge.

Ambulansbesök och akuten

Precis som jag skrev igår var inte O i toppform och det som vi trodde bara var lite rosslig andning visade sig under eftermiddagen förvärras en hel del... Efter middagsvilan var han hängig och det lät ganska mycket vid varje andetag. Vi provade att ge lite luftrörsvidgande som vi hade hemma och som han har fått innan men det gav ingen märkbar effekt. När jag och H kom hem från kyrkogården var J orolig eftersom O verkade allt tröttare och lät väldigt ansträngd när han andades. Jag ringde, mitt i de sista kalasförberedelserna, till 1177 som tyckte att vi skulle åka in till akuten direkt. Vi packade ihop lite saker, jag instruerade J hur han skulle göra med maten till gästerna, vi pratade med gästerna om läget men bad dem att komma ändå eftersom vi ändå hade gjort mat och H annars hade blivit väldigt besviken. Även O såg fram emot kalaset och att få lite presenter.

Detta tog ju några minuter och under tiden kändes det som att O blev ännu sämre. Det kändes inte alls tryggt att jag skulle köra in med honom själv till sjukhuset även om det inte är särskilt långt (10-15 minuter). Vi beslöt därför att ringa ambulans eftersom han var så svag och tidvis kippade efter andan. Ambulansen kom efter en stund och kunde direkt konstatera att han inte syresatte sig för fullt. Båda lungorna var påverkade och allmäntillståndet sådär. Tempen visade bara 38,0 men ambulansmännen tyckte att han skulle ha en Alvedon ändå. Han fick även inhalera luftrörsvidgande och bara en liten stund efter att han hade gjort detta blev han märkbart piggare och fick lite färg på kinderna. Efter kontakt med läkare bedömde personalen att han inte behövde åka in till akuten, de misstänkte förkylningsastma och menade att han av dem hade fått samma behandling som han skulle ha fått på sjukhuset. O fick följa med ut och titta på ambulansen och fick en fin nalle av de snälla killarna. Idag har han varit lite störd över att vi glömde att kolla var motorn satt i ambulansen...

Vi kunde genomföra kalaset som planerat och O började leka med G och H nästan direkt. Han ville inte äta mat men åt en stor bit kladdkaka med grädde och var mycket nöjd med ljus i tårtan och att vi sjöng för honom. Vi satte extrasängen på O:s rum bredvid han säng så att jag kunde sova nära honom. Det blev en ganska orolig natt för min del eftersom han lät ganska mycket hela tiden men O var i alla fall inte vaken. Han vaknade strax efter klockan sex och då andades han åter lite jobbigare men inte riktigt som innan ambulansen kom. Vi bestämde ändå att åka in till akuten eftersom läkaren hade rekommenderat detta. Väl där inne blev vi snabbt omhändertagna och efter bara en liten stund fick han inhalera adrenalin eftersom mottagningssköterskan misstänkte krupp. Han syresatte sig bara 90% trots detta. Efter 20 minuter fick han en ny dos och sedan kom en läkare för att undersöka honom. Hon bekräftade att det var krupp och tyckte att det var konstigt att ambulansmännen inte hade medicinerat mot detta. O fick sedan även flytande cortison och en Piggelin eftersom han var så duktig. Han samarbetade snällt med allt utom att öppna munnen när doktorn skulle kolla i halsen... Det krävdes en sköterska som hjälpte mig att hålla för att vi skulle kunna genomföra detta. Cortisonet skulle ta några timmar innan det verkade så vi åkte hem eftersom det ändå bara var att vänta. Han syresatte sig då 98% och innan vi åkte hem gick vi till Pressbyrån och köpte ytterligare en glass eftersom jag hade lovat honom det innan jag visste att han skulle få Piggelin. När vi kom hem började han leka direkt och efter bara en liten stund sprang han i korridoren och puttade på sin sopbil - så härligt att se! Det låter fortfarande när han andas men han har ätit och verkar piggare. Han fick sova utomhus i vagnen för att få frisk luft och sov i drygt tre timmar innan vi väckte honom. Annorlunda helg men så blir det ju ibland när man har barn...

Allhelgonadagen 2014

Idag är det den 1 november och enligt meteorologerna har vi fortfarande sommar i Skåne eftersom dygnsmedeltemperaturen inte har varit under 10 grader fem dagar i streck ännu. Solen börjar komma fram och temperaturer runt 15 grader är utlovade. För en som avskyr vinter och kyla gör detta absolut ingenting!

Idag är det också Alla helgons dag och vi uppmanas att tänka lite extra på de som inte är med oss längre. Känns som en bra mycket viktigare dag att uppmärksamma än Halloween, som jag personligen känner visst motstånd inför. Varför ska vi fira en amerikansk högtid? Det är ju främst för att affärerna ska hitta ännu ett sätt att tjäna pengar. Visst är det kul att det händer något under hösten men det känns samtidigt lite sorgligt att Halloween verkar ha ersatt påskkärringarna. Två helt olika högtider på olika tidpunkter, jag vet, men själva godistiggandet är detsamma. Dock känns påskkärringar som något mer svenskt och dessutom ligger det inget bus bakom dessa. Jag minns hur kul det var när man först tillverkade egna påskkort och sedan gick runt och önskade Glad Påsk. Jag kan absolut förstå att dagens barn känner detsamma om Halloween men det jag motsätter mig är att vi bara tar till oss en amerikansk tradition och gör den till vår trots att förmodligen ingen vet varför.

Allhelgonadagen känns som sagt som så mycket viktigare. Det är så vackert på alla landets kyrkogårdar ikväll när ljusen är tända och de flesta gravar pyntade inför vintern. Om någon hade sagt till mig för en 15-20 år sedan att jag skulle komma att tycka att det var mysigt att gå på kyrkogårdar hade jag nog inte trott denna person. Nu tycker jag det. Det är fridfullt, ljust och fint - och faktiskt riktigt mysigt. Otäckt är det inte på något sätt. Sorgligt däremot.

Idag ska jag gå till pappas grav och lägga en dekoration med en liten text "Saknar dig". Jag ska tända några extra ljus och jag ska även gå in i kyrkan och tända ett ljus för pappa, precis som jag brukar. O är inte helt frisk och smyger runt helt tyst här hemma eftersom han i det närmaste har tappat rösten. Båda barnen har sovit oroligt och det "sandpapper" som de har i halsen gör det förmodligen obehagligt att andas i sömnen. H får följa med till kyrkogården men O får stanna hemma eftersom han även har lite feber. I år ska vi även tända två extra ljus - ett för min systers svärfar och ett för hennes svärmor. Vi ska ha gäster ikväll men min plan är att smita ifrån en stund för att åka till kyrkogården när det har blivit riktigt mörkt. Tyvärr är det för långt för att gå dit på kvällen, annars hade vi alla kunnat ta en gemensam promenad.

Fina pappa - jag och L tänker på dig, pratar om dig och saknar dig så otroligt mycket. Vi hade gett vad som helst för att du skulle kunna vara hos oss, uppleva dina fyra små barnbarn, få se dig och dem tillsammans, se glädjen som ni hade haft av varandra, känna de där kramarna som bara du kunde ge, känna den kärlek och omtanke som du alltid visade oss - om så bara för en enda dag, en timme, en minut... Aldrigheten tär och saknaden blir inte lättare att bära, man bara tvingas vänja sig vid att den finns där. Vi pratar ofta om hur annorlunda mycket hade varit om du hade funnits i våra liv. Positivt annorlunda. Med en mamma/mormor som vi inte ser så mycket av, som alltid väljer att prioritera sitt eget liv och sitt eget umgänge framför sina barn och barnbarn, som är fullt upptagen av sig själv och sina intressen och därför sällan har tid trots att hon bor nära, blir saknaden ännu större och "tänk om"-tankarna fler. Jag är så glad och tacksam för min egen familj, tacksam för att jag har min syster och hennes familj och att vi kan stötta varandra men det finns ett hål i mitt hjärta som aldrig kan lagas och en dag som denna känns hålet större.