Fantastiska fina barn!

Idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt eftersom det regnade och var grått. Vi släpade ut motvilliga barn på en hundpromenad på eftermiddagen när det hade slutat regna och åkte även och handlade mat hela familjen men de var glada när vi kom hem igen så att de kunde fortsätta leka.

Idag har de verkligen lekt hela dagen och dessutom utan att bråka en enda gång! H tog med O upp där uppe och pysslade med honom - hon fixade fram stolar och saker runt ett litet bord och var väldigt pedagogisk. Som vanligt när hon bryr sig om O och leker med honom lyser hans ögon och han gör beundrande det mesta som hon säger åt honom. Leken fortsatte sedan med en del av julklapparna men hela tiden lekte de tillsammans, skrattade och hade så roligt. O vill ju alltid vara med H men det bästa är när även hon vill att de ska leka eftersom det annars mest blir bråk om hon inte får vara ifred. Idag hittade hon dock på nya lekar hela tiden där O fick vara med. Efter middagen hittade vi dem bredvid varandra i gungfåtöljen med O:s nya klisterbok som H hjälpte honom med - så gulliga! Mammahjärtat svämmar som vanligt över särskilt mycket när de två bästa som finns är så fina tillsammans.

O:s språkutveckling går nog lite framåt, om än sakta... Han fick Babblarna i julklapp, både som plastfigurer och en bok om favoritfiguren Dadda och har lekt mycket med dem sedan dess. Han kan uttala Babba, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo men inte Bibbi av någon anledning och han kan sjunga med och fylla i namnen i den ena sången på rätt plats. Han nynnar även på Lucia-sången och "Midnatt råder" så att man kan höra vad han menar. Några nya ord har det annars inte kommit men han klarar sig bra med att peka, göra egna tecken och använda olika tonfall när han till exempel säger "mamma" och "oj". Han försöker även övertyga och argumentera lite starkare nu än innan genom att säga "nä-ä-ä" och "öh-h-h" (istället för "ja") när han vill markera en åsikt. Finmotoriken är på topp och han har börjat springa på riktigt så jag antar att vi inte behöver vara oroliga för att han inte pratar. Om han inte gör det vid denna tiden nästa år får vi kanske söka hjälp.

H:s tal flyter fortfarande på mycket lättare även om hon fortfarande stammar ibland. Det är dock inte alls lika långa upphakningar och pauser som innan och det kommer många nya ord hela tiden. Oftast pratar hon grammatiskt rätt och hon är just nu mycket intresserad av bokstäver och siffror och vad det står på TV, i tidningar mm.

Idag har L fått sin första ångestdämpande medicin - Stesolid för människor... Det har smällt lite ikväll och hon har varit orolig men gått och lagt sig nästan direkt igen efter varje smäll. Veterinären sa att hon fortfarande kommer att reagera men att hon inte ska bli hysterisk och skaka. Förhoppningsvis stämmer det, annars får vi prova något annat nästa år.

Julen avklarad!

Idag har vi verkligen bara tagit det lugnt och pustat ut efter dubbelt julfirande. Även om vi inte hade julafton hemma var det ändå en hel del att förbereda med mat att laga och ta med alternativt köpa, lite smått som behövde inhandlas under lille julafton, nyårsklänning till mig som behövde fixas etc. Jag var på närmaste köpcentrum klockan 10 i måndags morse och då var det ganska lugnt men efter en timme fyllde det på ganska bra med folk. Jag fick gjort vad jag skulle i alla fall och på eftermiddagen kunde vi ta en promenad till ankdammen i det fina vädret innan det var dags att laga middag och steka en massa köttbullar.

Julafton började med ett par julklappar under granen på morgonen till barnen - noga utvalda för att underhålla dem under förmiddagen. Sista avsnittet av "Barna Hedenhös uppfinner julen", lite förberedelser och annat fix innan det var dags att göra alla i ordning och åka till Skanör efter middagsvila och lunch. Väl packad bil - inte många millimeter kvar av bagaget - eftersom vi skulle sova över och när man har små barn kan man lika gärna stanna borta tre nätter istället för en, det är ändå samma mängd saker som ska med...

Lite fika till Kalle Anka och sedan var det dags för J att ikläda sig tomtedräkten och göra entré. Jag trodde helt klart att H skulle genomskåda förklädnaden men det gjorde hon inte trots att hon kramade tomten och verkligen kände på honom på nära håll. O vågade sig inte ändå fram trots att jag bar honom så han såg uppenbarligen heller inte vem det var. Många julklappar och alla tre barnen blev nöjda och glada för sina saker. Full lek - inte alltid med de egna sakerna vilket alltid leder till en del konflikter - tills det var dags att äta och efter maten tog vi en andra runda med julklappsutdelning så att de inte skulle få alla presenter på samma gång. Vid 21-tiden var det inga problem att lägga O i hans resesäng och H på den medhavda madrassen och de somnade utan protester. Vi kunde sedan packa upp våra egna julklappar i lugn och ro och ha lite vuxentid. Extra kul att fira jul med min systers svärföräldrar eftersom hennes svärmor är sjuk i cancer som troligen kommer att vara ganska aggressiv. Just nu märks det dock ingenting och de är precis lika glada och gulliga som vanligt.

På juldagsmorgonen vaknade barnen strax innan sju men vi försökte få dem att mysa kvar på madrasserna en stund för att inte väcka A med familj. När det inte gick längre gick vi upp och började leka med alla nya saker och sedan vaknade värdfamiljen. Efter en fin frukost och ännu mera lek begav vi oss hemåt för att äta lunch hemma och sedan vila middag hela familjen - skönt! En snabb promenad i det inte så mysiga julvädret, dvs äkta grått och fuktigt skånskt vinterväder, pizza från pizzerian och därefter förberedelser inför annandagen.

Igår, annandagen, hade vi middag för J:s föräldrar och hans syster med familj. Fixade förrätten på förmiddagen, förberedde det som kunde förberedas och sedan kom gästerna vid 14-tiden. Vi började med glögg och därefter kaffe och julkakor innan vi delade ut julklapparna. Medan barnen lekte med dem gjorde jag i ordning hasselbackspotatis och kalkonfiléerna så att de kunde sköta sig själv i ugnen. Vi började med jordärtskockssoppa med parmachips och timjan, därefter en riktig kalkonmiddag med brun sås, gurka och gelé - bra konstrast till julmaten. Desserten bestod av chokladmousse med färska bär och grädde, barnen fick som vanligt kladdkaka på egen begäran. Lite julgodis hann vi också med som avslutning och sen var vi alla mycket mätta och belåtna. Jag åt verkligen alldeles för mycket, särskilt med tanke på min viktväktardiet under hösten... Under jullovet tar jag dock fasta på några ord som jag läste på Facebook: "det är inte mellan jul och nyår som man går upp i vikt - det är mellan nyår och jul".

Idag har vi haft ännu en lugn dag, som jag inledde med en timmes promenad med en vän och L för att sedan sova middag - igen - och därefter gå en liten tur till ridskolan hela familjen. Imorgon får vi nog ta oss iväg och fixa några ärenden så att vi kommer utanför byn...

Barnen på bättrinsvägen...

... men nu är pappan sjuk. Igår kände sig inte J helt ok så han var hemma och vabbade med barnen medan jag jobbade, fixade de sista julklapparna, lagade mat, var med L hos veterinären för rabiesvaccination och ny ångestdämpande medicin inför nyår samt till sist jobbade igen. Idag fick jag vabba även om jag verkligen hade behövt jobba eftersom J också hade en del att avsluta innan ledigheten. Han mådde inte så bra men tog sig iväg i alla fall, däckade dock i soffan när han kom hem. Jag får ta igen mina timmar under lovet - jobbet måste vara gjort under den första veckan i januari.

H hade 39,7 igår kväll men var så gott som feberfri i morse (37,5) och pigg samt sugen på mat. O var lite mer som vanligt och hostade inte lika mycket men det rann en  fri, gul fors från näsan... Efter middagsvila och lunch åkte vi iväg för att först köpa gran (barnen väntade i bilen och lyssnade på jul-CD medan jag valde av de få som fanns kvar - blir nog inte så fin i år som förra året) och sedan vidare till konditoriet i byn för att liva upp tillvaron med en fika. Våra barn är verkligen inga kakätare men de tycker att det är roligt att fika ändå och stoppade i sig vars två småkakor, lite ostbulle och en apelsindricka. Vi fortsatte inom dagis innan vi åkte hem för att hämta hem alla H:s saker från hennes fack. Middag, bad och mys med lek och den dagliga lilla dosen från SVT-Play. Ibland är det helt fantastiskt att studera barnen när de kommer igång och leker fint tillsammans. Den beundran som lyser ur O:s ögon när H engagerar honom i leken är oslagbar. Likaså är de så söta när vi är borta på restaurang/köpcentrum/café och de går iväg tillsammans för att titta på något - de håller alltid varandra i handen eller så lägger H armen om O så att de håller ihop. Det gäller att minnas dessa fina ögonblick när de bråkar - vilket de självklart gör dagligen, precis som de flesta andra syskon.

Tre dagar innan det är julafton - ska ta in och klä granen, baka pepparkakor igen, göra pepparkakshus, fixa lite julgodis, göra köttbullar, köpa sill och prinskorv som är det vi ska bidra med till julbordet, ordna sängplatser så att vi kan sova över hos min syster, handla all mat inför trerättersmiddag på annandagen med J:s familj, fixa ett par sista julklappar via nätet, städa huset inför annandagen, köpa julblommor, göra klart dekoration som ska stå utomhus och som har väntat på att bli klar i snart fyra veckor - och ja, säkert en hel del annat också som jag inte kommer på nu. Just det, måste fixa nyårsklänning också - beställde via nätet men ingen av de fyra som jag fick hem passade. Får nog bli en tur på söndag eller måndag precis när affärerna öppnar känns det som!

Ny sjukstuga

Idag tog det verkligen emot att lämna O på dagis. Han började direkt i morse och tjatade och gnällde "nej, mamma, nej" när vi pratade om dagis och han märkte att jag gjorde mig i ordning. Han vilade sig på golvet med sin kudde så jag tog tempen men den visade ingen feber och han kändes inte varm. Lite blek är han, snorig och hostig men ändå pigg som vanligt och äter helt ok (svårt att veta om det är normalt eftersom hans ätande går upp och ner). Tänkte att han kanske bara har en mammig period och då känns det viktigt med kontinuitet på dagis. Beslutade mig för att lämna honom eftersom jag dessutom skulle vara på en skola där jag inte är så ofta och den har redan drabbats av ett antal VAB-dagar med inställde föreläsningar och samtal. I efterhand ångrar jag mig eftersom det inte kom några elever och den föreläsning jag hade på eftermiddagen kunde ha väntat till imorgon visade det sig...

Han hade haft det bra under de timmar han var på förskolan och de hade inte noterat något konstigt. Alla barn är mer eller mindre snoriga och hostiga. Vi skulle bara hem om och packa väskan med lite mat att muta med hos frisören men väl hemma la sig H i soffan och vilade och det brukar hon aldrig göra. Tänkte att det var lika bra att ta tempen och hon hade mycket riktigt 38,4. Hade inte så mycket annat val än att åka in till frisören ändå eftersom J körde dit direkt från flygplatsen och inte hade hunnit hem för att lösa av mig. En Ipren fick bli lösningen och då piggnade H till lite så att hon både orkade fika och bli klippt. O var superduktig när han satt i frisörstolen för andra gången i sitt liv och fick efteråt den utlovade klubban. När jag hade fått ny färg i håret klipptes H, vilket också gick bra, och sedan kunde barnen och J åka hem medan jag blev klippt. Det fick bli en sen middag från Mc Donald´s eftersom H ändå inte ville ha någon mat. O åt heller inte så mycket och var fortsatt gnällig så innan sängdags tog vi tempen igen och då hade han 37,9 - kanske fick jag inte in termometern tillräckligt i morse så det kan nog ha varit så att han hade lite feber även då... H hade innan läggdags 39,4 och var väldigt varm och J mår heller inte särskilt bra så imorgon får han vara hemma med barnen och på fredag får jag försöka lösa det genom att först åka till Landskrona och hämta hem ett dokument som jag inte kommer åt hemifrån för att sedan jobba hemifrån. Det jag ska göra på fredag behöver inte vara klart förrän den 10 januari så det löser sig säkert. Tidigt, ofrivilligt jullov men hellre vara sjuka nu än på julafton!

En ganska bra dag!

Efter det relativt tunga inlägger igår blev det en riktigt bra dag idag! Så är det ofta - om jag lättar lite på någon ventil och låter känslorna och sorgen ta plats, så mår jag bättre efteråt. Jag behöver dock tid för mig själv för att kunna göra detta och det har jag inte så ofta. I och för sig har vi nästan alltid några timmar varje kväll när barnen har lagt sig så vi kan absolut inte klaga på "egentid" men jag måste ha helt egen tid för att kunna vara så ledsen som jag ibland behöver få vara. J gillar inte precis när jag är i denna sinnesstämning och jag vill därför inte utsätta honom för det alltför ofta...

Lite stökig natt eftersom O hostade och bökade i sängen (han måste nog snart få en större säng så att han får bättre plats än i spjälsängen...) och H ramlade ner från sängen vid fem-tiden. Detta gjorde att jag vaknade strax efter sju och barnen kvart över - lite snålt med tid men det gick bra och vi kom iväg som planerat innan halv nio. H var förväntansfull inför dagens julfest på dagis och O var visserligen mycket nöjd med att vara iklädd tomtedräkt men satt och sa "nej" hela vägen i bilen när han förstod var vi skulle. Han klädde inte av sig själv som han brukar och gick mycket sakta genom den långa korridoren till hans avdelning. När vi svängde in där började han storgråta och sedan klamrade han sig fast vid mig och ville inte släppa. Hatar verkligen att behöva lämna på dagis när det blir så här! Ja, jag vet att det går över och ja, han slutade gråta när favoritfröken Jenny tröstade honom men ändå...

H lättade upp stämningen genom att på vägen tillbaka till hennes avdelning helt spontant säga: "mamma, det känns som om mina ögon glittrar när jag tittar på Benjamin för jag är kär i honom". Lite förvånad blev jag eftersom hon aldrig har pratat om sådana saker innan men väldigt, väldigt gulligt! Undrar om hon själv hittat på uttrycket eller snappat upp det i något barnprogram?

Jobbade bara tre timmar och åkte sedan till ett köpcenter för att komplettera lite i klädväg till barnen inför julens fester. Köpte en julklapp till mamma men annars är allt klart. Stod i lång kö på ICA för att hämta ut paket med olika julklappar - inte så smart att ha ett postombud i en kommun med  ca 25 000 invånare, åtminstone inte i juletider...

Hämtade glada barn som blev mindre glada när de insåg att det var baddags. H gillar det egentligen när hon väl kommer i och badade nog i en dryg halvtimme men O vägrade så han fick duscha efter maten istället. Mys i soffan innan läggdags - hade varit ännu mysigare om O inte hade gnällt och gnölat för minsta småsak. Undrar om han är helt ok? Ingen feber men lite hosta och snuva kanske också kan göra honom trött. Hostar mycket även nu när han sover så det blir nog ingen lugn natt i natt...

Mellan mina vändor in till O i sovrummet har jag ikväll skrivit färdigt ett brev till min faster som jag borde ha skrivit för länge sedan. Kändes konstigt att skriva ett hederligt "gammaldags" brev på brevpapper när jag är van att göra allt digitalt nu för tiden... Nu får det bära eller brista - och jag hoppas innerligt att det bär.

Tankar en måndagskväll...

Själv hemma när J är på jobb i Italien, tittar jag på SVT:s dokumentär "Döden, döden, döden" igen. Avsnittet från i onsdags handlar om dödsögonblicket och vad som skrämmer oss när vi tänker på detta. Flera personer vittnar om att döden ofta kan vara stilla, fridfull och som en befrielse men läkaren som intervjuas erkänner på direkt fråga av programledaren att döden ibland också kan vara jobbig. Döden är jobbigast för de personer som tycker att det är orättvist att de ska dö i förtid, de som är mitt i livet och inte har hunnit med allt som de hade tänkt sig, de som har anhöriga kvar på jorden som de absolut inte känner sig trygga med att lämna. Min pappa.

Jag har bara sett en människa dö så jag har inget att jämföra med men den döden jag och vi andra som var med när pappa dog, fick uppleva var inte alls lugn och fridfull. Inte på något sätt. Min pappa skulle ha fyllt 62 år ett par månader efter sin dödsdag men han hade kropp, fysik och hjärta som en 40-åring hade flera läkare sagt. Nu hjälpte ju inte detta mot en obotlig cancer men jag tror att det hjälpte honom att leva i nästan tre år från det att han fick sina första symtom. Läkarna trodde på ca ett år när de försökte sig på en gissning eftersom spridd njurcancer är en av de allvarligaste cancerformer som finns. Hans goda fysik och hjärta bidrog förmodligen till att dödsprocessen blev lång och utdragen - hjärtat ville helt enkelt inte sluta slå och pappa ville i och för sig heller absolut inte dö. Han vårdades bara på sjukhus vid sin njuroperation i december 2000 och under tolv dagar före sin dödsdag i juni 2003. Den första veckan på sjukhuset då var han vid medvetande och klar som vanligt även om han var trött. På måndagen innan han sedan gick bort på fredagen fick vi besök av en sköterska från Hospice som berättade om möjligheterna att komma dit. Jag minns fortfarande min fråga om när detta kunde bli aktuellt och svaret som var att de inte visste, det fanns i nuläget ingen ledig plats... Jag förstod då att någon måste dö först för att pappa skulle få en plats och jag förstod då att Hospice var slutstationen. På onsdagskvällen blev pappa markant sämre och tröttare och läkaren kallade samman oss i ett annat rum och upplyste om att nu kunde det hända när som helst. Jag ringde min farbror och hans fru som kom direkt och den natten sov vi i samma rum som pappa och turades om att vaka över honom. På torsdagsförmiddagen fick han åka ambulanstransport till Hospice, som låg fantastiskt fint i Lund men utanför sjukhusområdet. Han var fortfarande klar vissa ögonblick då och kunde prata med den nya personalen, skämta, kände igen oss osv. På eftermiddagen sjönk han bort och var inte kontaktbar men andningen var flåsande och ansträngd - det lät som en kaffekokare i behov av avkalkning när han andades. Vi vakade hela natten mot fredagen till detta ljud men utan att få så mycket mer kontakt. På fredagsförmiddagen pratade läkarna med oss om att det inte skulle ta så många timmar till nu men pappa kämpade till strax efter kvart över tio på kvällen innan det inte gick längre. Andningen var fortsatt lika ansträngd, han stönade ibland av smärta innan han fick mer morfin, munnen var vidöppen, ögonen var öppna. Till slut bad både jag och min syster honom om att släppa taget, vi höll hans händer, pratade, bönade och bad och jag vet att jag vid något tillfälle den kvällen nästan skrek "men dö nu någon gång" fastän jag inget hellre ville än att han skulle leva. Minuten innan sista andetaget kom det en kräkning med blod och då visste jag efter att ha läst en artikel om döden att det var slut. Ett sista rosslande andetag och sedan tystnad. Men med vidöppen mun och halvöppna ögon som gjorde att det ändå inte alls såg fridfullt ut. Inte det minsta. Jag tänkte att personalen kanske skulle kunna fixa till detta när de tvättade, klädde och gjorde i ordning honom men det gick inte att stänga varken mun eller ögon.

Jag tar inte fram dessa bilder särskilt ofta eftersom de är otroligt jobbiga - men på något underligt vis inte särskilt skrämmande och ändå fina eftersom hela stället var så fint och personalen var underbar. Bilderna från begravningen är tyvärr mycket diffusa - det är nog det värsta och något av det finaste som jag har varit med om. Urnsättningen var inte särskilt fin, bara jobbig och för intim med bara närmaste släkten och prästen. Otroligt definitivt ögonblick när jag såg urnan med pappas namn och födelse- och dödsdatum på - detta var vad som fanns kvar av min pappa. Jag kunde inte få för mig att röra den och som tur var bar min farbror ut den till gravplatsen.

Med tårarna rinnande ska jag nu gå till sängs mellan mina två fina barn, de bästa på jorden. H får sova i J:s sänghalva när han är borta och O sover ännu i spjälsängen bredvid mig. Att vakna på morgonen, ta upp honom i stora sängen och ligga med ett barn på varje sida är en enorm lycka. Jag önskar bara av hela mitt hjärta att dessa båda barn hade fått träffa den bästa av morfäder.

Julmarknad och mer småbarnssjukdom...

I onsdags blev det julmarknad i Köpenhamn och det kändes väldigt bra att det blev av - särskilt eftersom vi trodde att vi skulle bli tvungna att ställa in i måndags.Vi parkerade bilen på Hyllie och tog tåget till Köpenhamn C eftersom det blir lite roligare för barnen med tåg än bil hela vägen (och kanske lite billigare också men det är nog marginellt). Vi började med ett leksaksaffärsbesök och där hittade jag en "Sofia den första"-klänning i stl 116 som har varit slut precis överallt i hela Sverige känns det som. Detta var nästan värt hela resan! Lunch på McDonald´s och sedan promenerade J och jag längs Ströget medan barnen sov. H vaknade när vi löste inträde till Tivoli så då var det bara att sätta igång att åka direkt. Vi tyckte att vi hade varit förutseende och löst biljetter med rabatt hemma men hade inte tänkt hela vägen eftersom O tydligen var för liten för att åka några karuseller själv. Kul hade vi under några timmar i alla fall! H åkte allt som hon fick lov att åka och till en början var det nästan inga köer så då gick det snabbt att beta av många olika. O åkte också en hel del och var mest ledsen när alla karuseller var slut och vi var tvungna att gå av. Lite tur hade vi när alla i familjen utom jag åkte pariserhjulet - det är ju verkligen inte min favorit och egentligen gillar jag inte att titta på när barnen åker heller men allt gick bra och vi gick vidare till nästa karusell. När vi sedan tio minuter senare gick tillbaka och förbi pariserhjulet var det strömavbrott... Väldig tur att det inte hände när H, O och J satt i korgarna! Klockan blev snabbt 18 och vi började leta oss tillbaka till den restaurang som vi sett tidigare. Då enormt stor och ledig - nu fortfarande stor men nästan full! Fick dock ett bord och helt ok mat inom rimlig tid. Tåg och bil hem igen men kom inte hem förrän vid 20.30. Trötta barn nästa dag...

Som tur var, var det Luciauppvisning på H:s avdelning på torsdagseftermiddagen, annars hade det nog varit svårt för henne att hålla sig vaken och pigg på dagis. Alla barnen var jätteduktiga och jag njuter varje gång av att se H:s glädje när det kommer till sådana tillställningar. Jag som själv aldrig trivdes med att stå i centrum när jag var liten, tycker att det är enormt skönt när H nyfiket tågar in först i tåget och sedan går fram och läser en vers med tre andra barn. O fick vara tomteklädd eftersom vi missade hans Luciafika när vi var i Danmark - mycket nöjd! Jag stressade direkt från förskolan till julbord med jobbet på casinot i Malmö.

I fredags kväll ville O inte äta, inte ens vår fredagsfika som vi brukar ha när jag har hämtat på dagis passade. Mycket riktigt hade han feber på kvällen som fortsatte under lördagen. Han hade som högst 39,0 men var relativt pigg hela tiden så vi bestämde oss för att gå bort till vänner som planerat i lördags och det var inga problem. Även igår var vi på julmys och julklappsbyte hos H:s gudföräldrar - en hel helg utan matlagning, perfekt!

Idag åkte J till Italien några dagar - sådär bra planerat nu innan jul. Alla julklappar är dock inhandlade och till och med inslagna och det har aldrig hänt förut! Jag brukar ju alltid vara den som är ute på lille julafton eller ibland även julafton... Gran måste vi dock försöka få tag på på onsdag så att vi inte får en sådan sorglig som vi hade för några år sedan när vi var sent ute.

Sigge, snö, shopping och sjukdom

I lördags morse trotsade vi snön och körde i sakta mak in till Scandic för att äta frukost och bearbeta Ottos Sigge-skräck. Lite smolk mitt i det mysiga var att de helt plötsligt ville ha betalt för barnen också men tydligen bara för ett barn och någon åldersgräns kunde de inte säga. Det blev en dyr halv pannkaka till H och ett par gurkskivor samt ett halvt ägg till O - 70 kr när de tar 105 kr för vuxen känns inte ok!

Sigge kom på utsatt tid och först blev O rädd och klamrade sig fast på mig men sedan vågade han ta emot en ballong och vinka hejdå till Sigge. Vi var nästan ända framme vid honom för att klappa, som han hade bestämt hemma men då svek modet och han nöjde sig med att vinka igen. Framsteg hur som helst!

Efter lunch gav vi oss ut i vår närmsta backe trots att det yrde lite snö i blåsten. Det kom ca 10-15 cm snö så det gick hur bra som helst att åka. O mindes inte snö från förra året och var först skeptisk och grät när det kom snö flygande i ansiktet men efter första åket nerför var han helt med på noterna. Vi kunde bara åka en liten stund eftersom det var så kallt och blåsigt men var ute ytterligare ett tag och skottade samt byggde snölykta. Det gäller att passa på när det snöar i Skåne!

På söndagen övergick mycket riktigt snön i regn och vår tänkta pulkatur fick ersättas med en tur till Emporia och middag på Ikea eftersom barnen var lite uttråkade efter ett par sjukdagar hemma. Dum idé även om Emporia sväljer mycket folk - massor av människor och återigen upplevde vi hur rörigt det är att hitta och hur svårt det är att ta sig mellan våningarna med barnvagn. Fin julparad såg vi i alla fall som barnen uppskattade. Ett inte helt genomtänkt beslut var middagen på Ikea eftersom det om möjligt var ännu mer folk där... Julbord för 99 kronor drar tydligen många människor! Skulle dock aldrig få för mig att prova, kändes inte helt fräscht så vi höll oss till kyckling och pommes istället.

Ny jobbvecka igår och med farmor och farfar på Teneriffa höll vi tummarna för att barnen skulle hålla sig friska. Gårdagen gick bra på dagis men H var jättetrött och gnällig när vi kom hem. Jag trodde att det var för att hon vaknade redan 05.30 utan att somna om men när hon inte ville äta middag, välling eller ens pepparkaka förstod vi att något var fel. Efter barnprogrammen var hon plötsligt varm och röd om kinderna och hade 39,2 som senare på kvällen steg till 39,6. Bara att planera våra jobb efter bästa förmåga - J hade en sak som var tvunget att vara klar idag så han körde innan kl 6 i morse för att vara hemma kl 9 så att jag kunde lämna O på dagis och sedan fortsätta till viktig utbildning med Skolverket. H vaknade vid 6.30 och det första hon sa var "jag ska äta välling och sedan pannkakor till frukost och till lunch ska jag äta kyckling med currysås" och det gjorde hon också även om kycklingen som inte fanns fick ersättas av prinskorv. Hon har sedan varit som vanligt hela dagen så nu håller vi tummarna för att vi kan åka på julmarknad i Köpenhamn imorgon som planerat.

Ikväll lekte barnen helt fantastiskt fint och hade så roligt. O går gärna omkring med sin tjocka, vita vintermössa i Janne Långben-stuk och helst kompletterar han den med en rosa ballerinakjol utanpå pyjamasen... Han busade med en vanlig mugg och skrattade mycket och hjärtligt. Vi lyckades fånga det på film med iPaden och då ville H att vi skulle filma henne när hon sjöng "Mössens julafton" samt "Tomtegubben som hade snuva" - så himla duktig! Hon gillar inte kamera annars men nu stod hon rakt upp och ner och tittade in i kameran och sjöng klockrent två verser på den första sången och hela den sista!

Nu ska jag protestera mot den parkeringsbot som jag fick idag på en grusparkering utanför Malmö Mässan. Vi var flera som hade fått böter men det var så otydligt skyltat att jag måste försöka slippa betala 600 kronor...

Sven har lugnat ner sig lite..

Stormen Sven som har hållit Skåne i ett järngrepp det senaste dygnet har kanske möjligen avtagit något nu mot kvällen. Jag tog mig till jobbet i Landskrona idag men fick hålla hårt i ratten med båda händerna både på vägen dit och hem. Det värsta var inte motorvägen som går i nord/sydlig riktning utan den korta biten vanlig 100-väg som går mellan motorvägen och vår ort - sidovind kändes verkligen inte helt säkert och då kör jag ändå en V70. Blev omkörd av småbilar i full rulle på motorvägen, undrar hur folk tänker - om de tänker...

Inte värst kul med en tidig morgon idag. Klockan skulle ringa kvart över sex - 04.35 väckte H mig när hon kom uppkrypande i sängen, klarvaken och ville öppna julkalendern. SUCK! Eftersom det blåste så mycket att huset skallrade och det tjöt runt knutarna så tyckte jag inte att det kändes nödvändigt att gå in med henne på hennes rum igen utan jag lät henne ligga mellan oss. Ångrade mig dock ganska snart eftersom hon inte somnade om utan låg och sparkade, suckade, vände och vred sig. Vår säng är gjord för två vuxna, punkt slut. Om det händer fler gånger måste vi orka lyfta tillbaka henne i hennes säng. Nu gick en timme till spillo innan jag somnade om så jag var sådär pigg när klockan ringde... Många elever hade sjukanmält sig eftersom tågen inte gick och naturligtvis heller inte båtarna från Ven. Hann med några samtal och en del administration i alla fall innan jag åkte hem och avlöste J. Skönt de dagar vi kan dela på "vabben" så att båda kan jobba åtminstone en halv dag! H har mått bra idag men det var inte lätt att veta efter gårdagen. O är fortsatt snorig och hostig så det kändes bra att han var hemma en extra dag. Eftersom det inte var något väder att vara utomhus i började vi baka pepparkakor för att fördriva tiden. O lekte mest med sin deg och kavlade lite men H var riktigt duktig både på att kavla degen tunn och trycka ut figurer. Efter en kvart fick dock mamman baka färdigt när båda barnen gav upp - som vanligt med andra ord!

Imorgon blir det lyxig hotellfrukost på Scandic - vardagslyx i vinterstormen och ett sätt att hjälpa O att bearbeta de hemska upplevelser han hade sist vi var där när maskoten Sigge skrämde livet ur honom. Nu har han dock med tecken, ljud och huvudskakningar förklarat att han inte är rädd för Sigge längre, att jag ska bära honom och att han då ska klappa Sigge på huvudet. Återstår att se hur det går!

VAB idag

Full storm och ett lamslaget Skåne, där bron är stängd sedan i eftermiddags och alla tåg är inställda sedan lunch. Orkanvindar gör att det tjuter och knakar i hela huset men ännu verkar det inte vara något som är skadat i alla fall.

O har varit hemma från dagis idag och jag har vabbat eftersom jag inte heller mår helt ok - framför allt håller jag på att tappa rösten igen och hade inte kunnat ha samtal på skolan eller träningar på kvällen. Lämplig dag att vara sjuk på i och för sig eftersom många ryttare ändå inte kunde komma till ridhuset. O hostade mycket i natt, vaknade vid halv sex och det tog nästan en timme innan han somnade om en stund igen. H ville gå på dagis men får stanna hemma imorgon eftersom hon bajsade mycket löst direkt när hon kom hem i eftermiddags. Stackaren hade hållit sig "halva dagen", som hon uttryckte det och var verkligen angelägen direkt när jag stannade bilen hemma. Blev ledsen när blöjan blev full och jag försökte igen förklara varför det kan vara en bra idé att bajsa på toaletten när man är fyra och ett halvt år... Nu har vi i alla fall bestämt att hon måste bajsa inne på toaletten, inte i vardagsrummet. Nästa steg är att hon får sitta på toa med blöja tänker vi.

När O sov middag idag samlade jag mod och satte på fjärde delen av "Döden, döden, döden" som jag skrev om igår. Detta avsnitt handlade om barn som ska dö och om föräldrar som har mist ett barn. Jag tänkte att jag inte skulle orka se det och visst grät jag men det var ändå så fina inslag som andades livsglädje att jag såg hela programmet. En bra tanke som en pappa formulerade var att det inte finns ett bra ord för en förälder som har förlorat ett barn. Det finns änka och änkeman men det hade behövts ett bra ord för när en förälder mister ett barn. Det är svårt att förstå att man kan överleva förlusten av ett barn, särskilt om barnet är sjukt och man först måste se det lida och ha ont. Fruktansvärt, fruktansvärt, fruktansvärt. Men ändå så finns det så många föräldrar som har gått igenom detta och överlevt. Kanske är det som någon sa vid ett annat tillfälle: "man överlever men man lever inte" - dock visade vissa föräldrar i programmet att det går att leva och hitta glädjen igen även om sorgen är ständigt närvarande.

Förkylt...

Genomförkyld, förmodligen smittad av O som också är förkyld och hostig. Lite dåligt samvete för att han fick vara på dagis idag men han hade ingen feber och var pigg som vanligt även om han inte sov så bra i natt. Imorgon delar vi dock på vabben så att han kan vara hemma och ta det lugnt. Många föräldrar lämnar sina barn utan att reflektera när de mår som O gjorde idag men vi försöker åtminstone så långt det går att hålla dem hemma när de inte är helt friska. Jag tror att det lönar sig i längden. Många barn verkar inte få lov att bli riktigt friska och då drar de säkert lättare på sig smittor igen. Det kom en rekommendation från en barnläkare att alla föräldrar borde låta sina barn vara hemma en eller två dagar extra efter att de verkade må bra för att förhindra ytterligare smitta mellan förskolebarnen men det tror jag inte så många föräldrar hörsammar och alla har kanske inte de ekonomiska möjligheterna heller - även om det är tråkigt att ekonomin ska gå före barnens hälsa.

Igår och idag skulle jag egentligen ha varit på ett jobb i Borlänge som blev inställt så sent som i förra veckan. Verkligen antiklimax eftersom jag hade sett fram emot några dagar för mig själv, flyga och bo på hotell. Som läger är nu var det ju bara bra att det inte blev av - hade nog inte haft tillräckligt med röst för två intensiva dagar med samtal och flera gruppinformationer. Dessutom varnas det för storm imorgon så det hade kanske heller inte varit så kul att landa med det lilla 19-sitsiga planet...

Onsdagar är en av mina lediga kvällar och i stort sett den enda kväll som vi ser på TV. Vi har alltid följt "Bonde söker fru" eftersom det finns viss igenkänningsfaktor där för oss båda. Det är verkligen ett positivt och underhållande program i all sin enkelhet och gjort med en fin känsla. Ett annat program som inte är lika underhållande men också gjort med en otroligt fin känsla är SVT:s serie "Döden, döden, döden" som går i åtta halvtimmesavsnitt under hösten. Jag såg de tre första, hoppade medvetet över det fjärde som handlade om barn som dör och såg dagens program, där programledaren intervjuade människor som väntar på döden som kommer att ske inom kort samt läkare som ofta förmedlar information till patienter om att sjukdomen de har är dödlig. En av de medverkande var Kristian Gidlund, som gick bort i cancer tidigare i höstas, 29 år gammal - eller ung om man så vill. Jag läser just nu hans första bok, som egentligen är hans blogg. Han skriver fantastiskt fint och nyanserat om sitt öde även om det naturligtvis är jobbig läsning. TV-program som ovan nämnda borde sändas oftare och man borde diskutera döden mer i media, så att det inte blev något konstigt att prata om. Människor behöver mer kunskap om det oundvikliga som vi alla ska möta!

Läggdags för min förkylda kropp - och vad är en förkylning jämfört med sjukdomar som många människor kämpar med där ute. Ingenting!

Första advent och julförberedelser

Lika bra att ta tjuren vid hornen och sätta igång med förbättring direkt! Igår var det första advent och vi tjuvstartade lite i lördags med att sätta upp ljusstakar och stjärnor i fönsterna samt att baka lussekatter. För några veckor sedan inhandlade vi en hel del julsaker på Vellingeblomman men igår fick jag och barnen ta en extratur dit och komplettera lite. Imponerade lite på mig själv när jag på kvällen fick till en adventsljusstake med diverse pyssel som faktiskt blev riktigt kreativ och fin för att vara skapad av mig. Kransar till dörrarna fixade jag också på egen hand i lördags. Återstår lite fix idag, som att hänga upp julgardiner i vardagsrummet samt byta en del detaljer från lila till rött men sen ska det väl vara lite julkänsla hos oss. Även köket fick en julgardin i år så nu måste jag komplettera med lite röda dukar eller tabletter där också.

Barnen fick varsin Playmobil-kalender igår - H hade önskat sig en med älvor efter att ha haft en likadan kalender förra året med prinsessor och eftersom även O måste få en kalender även om han inte förstår innebörden så fick det bli en med ett stall och hästar. H blev överlycklig och O blev också glad för hästen som var i första luckan men lite besviken när han inte fick öppna övriga luckor. I morse förstod han att det var dags att öppna igen och blev glad för ett täcke och en sadel till hästen utan att vilja fortsätta öppna - hans kloka storasyster förklarade mycket tålmodigt hur det här med kalendrar fungerar... Hon öppnar även en Bamse-kalender som följde med en tidning, en fin gammaldags kalender som hon fick av mormor och självklart TV:s julkalender. Jag missade premiären igår när jag dömde men H rapporterade att den i år handlade om "en hel familj och alla hade trasiga kläder" (Barna Hedenhös).

H kan sedan en dryg vecka tillbaka säga "r" och det låter som om vi har en Björn Ranelid i huset. Väldigt tydliga och inte alls skånska "r" som låter roligt och fint. Hon är mäkta stolt iaf! Talet flyter sedan ungefär samma tidsperiod mycket bättre och hon stammar nästan inte alls just nu. Dessa perioder kommer det alltid nya ord och uttryck och hon kan föra mycket längre och finurliga konversationer. Hon blir också alltid mer arg när hon kan uttrycka sig bättre och det känns sunt! O:s tal går lite framåt - åtminstone räknat i att han lägger till fler och fler ljud och tecken. "Bomba" säger han helt rent - efter en låt som har gått varm sedan Greklandssemestern... Tror att J hade hoppats på "pappa" när det nu kom ett nytt ord men det kom inte, tyvärr. "Blabla" är också ett nytt talat ord och betyder "Babblarna" - små figurer som han har lärt känna på dagis.

Längesedan - igen...

Att det ska vara så svårt att hitta tid eller komma ihåg att uppdatera här lite då och då... Jag har ju massor att fylla inläggen med men kommer ändå inte till skott. Det genomsyrar väl i och för sig en del av min personlighet, det där med att aldrig komma till skott om jag inte måste och har piskan på ryggen. Bloggen är inget måste men om jag nu har påbörjat det känns det som om jag gärna vill fortsätta.

Jag hoppar därför helt enkelt över att försöka återge vår åttonde och sista sommarsemestervecka, känns väldigt avlägsen nu när vi befinner oss i början av november... Mycket har hänt under hösten och en del kan jag kanske minnas och försöka få ner på pränt:

Dagisstarten var sådär, åtminstone för O:s del. De två småbarnsavdelningarna hade bara fått sju respektive åtta barn var, vilket kändes hur lyxigt som helst när vi fick veta det i våras men visade sig vara ohållbart eftersom det bara skulle vara två personal per avdelning. Efter ett par röriga första veckor där O dels var på sin vanliga avdelning men dels även på den andra avdelningen, tog förskolan ett beslut att slå samman de båda avdelningarna. Detta kändes inte heller som en ideal lösning - 15 1- och 2-åringar på liten yta men med fyra personal. Dock var det skönt att lämna och hämta på samma ställe och veta att O skulle befinna sig där under dagen. Han var ledsen och klart otrygg till en början men det blev lite bättre efter sammanslagningen åtminstone. Han är fortfarande inte alls särskilt glad när han ska till dagis och säger "nej, nej" hela vägen från att han ser var vi är på väg tills han är lämnad. De sista veckorna har han inte gråtit och han är även noga med att få bekräftat att jag kommer och hämtar honom efter att han sovit och ätit mellanmål. H är nöjd när hon får vara hemma och inte behöver vara på dagis men går dit utan att knorra för mycket. Väldigt tacksam att barnen har korta dagar på förskolan!

O har gjort debut hos frisören och det gick hur bra som helst! Vi hade en väldigt effektiv eftermiddag hos frisören medan J roade sig på Frankfurtmässan. Slingor i mitt hår, klippning av H där nästan en decimeter åkte av eftersom hon vägrar ha håret uppsatt och därefter klippning av O, som satt så stilla som man kan begära. Avslutade med klippning av mig och av bara farten fick även mormor en finputsning när vi andra var klara. Naturligtvis fick barnen på kvällen äta de klubbor som de fick hos frisören - ytterligare en premiär för O, godis! Det satte tydligen avtryck eftersom han fortfarande tar sig på håret och sedan gör ett sugande ljud för klubba. Prata med ord gör han däremot inte...

Vår semestervecka i Grekland var fantastisk! O hade haft tredagarsfeber med ett akuten-besök när andningen blev påverkad, under vecka 37 och var fortfarande medtagen i början av vecka 38. När vi insåg att det bara skulle bli onsdag-fredag som barnen skulle vara på dagis innan vi åkte (H valde att vara hemma hela tiden som O var sjuk) ordnade vi så att mormor och farmor kunde hjälpas åt att passa dem för att undvika nya smittor. Jag kände mig lite paranoid men det kändes genast bättre när förskolan ringde och meddelade att de hade magsjuka... Vi kom således iväg på vår efterlängtade resa och lyckades vara friska hela veckan - inte så ofta det har hänt sedan vi fick barn!

Vi njöt av sol, värme och total avkoppling i åtta dagar och kommer absolut att göra om hela grejen med charter, barnklubb och all inclusive. Just att aldrig behöva tänka på mat, mellanmål, handla, laga etc var mer avkopplande än vad jag hade trott. Det var en fin anläggning, allt vi behövde fanns inom räckhåll, personalen var trevlig, lägenheten hade havsutsikt, maten var helt ok och frukosten var överdådig. Vi tog det mest lugnt, lekte på lekplatsen, deltog i vissa av de aktiviteter som erbjöds för barn i H:s ålder, försökte självklart bada så mycket som möjligt med våra ganska motsträviga barn och bara njöt av att vara tillsammans. Jag hann med lite träning och lyckades hålla mitt Viktväktarprogram, som jag påbörjade i slutet av augusti, någorlunda. Vi åkte till Rhodos stad en dag och Lindos en dag för att se något annat än anläggningen. Vi missade totalt att titta på den man "ska" se i Rhodos, nämligen gamla staden, men hade en trevlig dag ändå även om bussresan dit och hem var trång och svettig. Lindos bjöd på en fin sandstrand och barnen var bara tvungna att bada även om vi inte hade badkläder med oss. Varmt och skönt i vatten och mycket varmt i luften den dagen så vi kämpade en del med våra barnvagnar i de backiga gränderna.

Sista kvällen var H helt otröstlig och ville inte åka hem. Hon saknade redan minidiskot och alla roliga saker hon hade fått uppleva under veckan. Att hon hade varit fullständigt livrädd för Stacey och Daisy, två maskotar som var med och dansade varje kväll, hade hon helt glömt efter att vi fixade så att hon fick se när personalen klädde på sig dräkterna i mitten av veckan. Hon ville verkligen inte åka hem och vi fick lova att köpa med oss CD:n med barndiskomusiken hem som ett litet plåster på såret. Detta övertygade oss dock om att vi måste försöka åka på en liknande resa igen!

Detta inlägget påbörjades för några veckor sedan men jag hann inte färdigt... Måste ta tag i mitt bloggande eftersom jag gör det för barnens skull och för att de ska få läsa om vad som hände när de var små. Det blir ju dock inte samma sak att uppdatera så här i efterhand som att hålla den levande åtminstone varje vecka - skärpning utlovas!