Jag som tyckte att jag hade fått in någon form av rutin på att skriva lite oftare... Nu är det tre veckor sen senast men livet har varit sådär galet intensivt ett tag. Jag avslutade med att jag skulle på digital anställningsintervju och den gick bra. Så bra att jag var en av två kandidater som de valde ut till slutprocessen. Jag fick komma till skolan och träffa potentiella kollegor, fackliga representanter, HR-strateg och rektor. Jag gjorde även ett test innan den andra intervjun. Det kändes absolut intressant och både skolan och de jag träffade gav ett gott intryck men jag var redan från början lite tveksam till rektorn. Jag förhörde mig så klart lite bland olika kontakter och enligt en som gick samma rektorsutbildning som jag fanns det ett rykte om att rektorns inställning var ungefär "my way or the highway". Nu ska man ju inte tro på allt man hör men jag har sett att skolan har haft många annonser ute efter biträdande rektorer de senaste åren och detta ställde jag så klart frågor kring på intervjun utan att få särskilt bra svar. Det kändes dessutom som om rektorn blev ganska obekväm. Hon och jag verkade dessutom inte ha samma elevsyn och då tror jag att det blir svårt. Förmodligen kände hon samma sak eftersom de valde att gå vidare med den andra kandidaten. Det var ändå bra för mig att vara i denna process och landa i att jag inte är redo att byta jobb ännu. Det är mycket som är knasigt i organisationen i den kommun jag är i nu men samtidigt är det också många saker som är bra med min arbetsplats och anställning. Min kollega har dessutom varit i en process samtidigt som jag och sa upp sig igår och det hade inte känts bra om vi båda lämnade vid samma tidpunkt och dessutom mitt i ett läsår. Nu ordnade sig ju allting ändå genom att andra tog beslut åt mig och jag har släppt mitt missnöje med lönen tillsvidare och försöker fokusera framåt.
H:s ridlärare på ridskolan har varit sjukskriven tre veckor och de måndagarna har jag ryckt in som ridlärare i H:s grupp och gruppen efter som är en specialgrupp som bara rider dressyr. Nu har hon dessutom tyvärr sagt upp sig så jag har lovat att ha dessa lektioner resten av terminen... Jag har ju så mycket tid över så varför inte, liksom...? Det är verkligen något som jag tycker är roligt och som ger energi och eftersom H ändå rider den dagen är kvällen redan uppbokad. Det kommer inte att fungera att ha båda lektionerna alla måndagar eftersom J ska vara borta en del men H:s kan jag åtminstone ha alla gånger utom en och det känns viktigast.
För snart tre veckor sedan var H och jag i Ullared. Vi åkte upp på tisdagseftermiddagen och sov över i Falkenberg, precis som i våras. Det är väldigt skönt att slippa köra både upp och ner samma dag och dessutom mysigt att komma iväg från vardagen ett tag. Vi bodde på ett annat hotell denna gången men det visade sig vara sämre än det vi bodde på i våras så dit åker vi inte fler gånger. På onsdagen åkte vi till Gekås och tyckte att vi hade valt en bra dag. En vecka innan barnbidrag, flera veckor efter löning och dessutom ganska långt kvar till jul. Jag vet inte om det var studiedag i Halland eller i landskapen runtomkring men det var galet mycket folk! Vi kom ungefär samtidigt som alla bussar och fick för första gången någonsin köa in. För att komma undan den värsta ruschen gick vi längst ner i varuhuset och började där istället för vid hygienartiklarna där de flesta stannade upp. Det lättade upp folkmängden en aning men det var fortfarande alldeles för mycket människor... Vi fick köpt det mesta som vi hade tänkt i alla fall och var hemma i rimlig tid dessutom. Jag hann tom ut till P för att mocka och fixa mat.
J har ju inte rest alls på ett och ett halvt år och heller inte haft besök från kunder från andra länder av förklarliga skäl. Därför kändes det extra knasigt att de två aktiviteter som han och jag har haft på varsina håll utanför ordinarie arbetstid skulle sammanfalla till exakt samma dagar... Först var det hans middag med spanska kunder som krockade med min övernattning första veckan i oktober och andra veckan krockade en mässa i Göteborg för honom med min träff med rektorsgruppen som jag läste utbildningen med. Jag kunde vara med på eftermiddagsdelen men åkte sen hem till barnen när de andra fortsatte ut för att äta middag tillsammans. Barnen ville inte att farmor och farfar skulle komma igen eftersom det bara var en vecka sedan de senast passade dem och så viktig var inte min tänkta middag. Det var kul att träffa rektorsgruppen igen! Vi sågs veckan innan Corona tog Sverige och världen i sitt grepp men har sedan dess bara "setts" en gång digitalt. Det känns som att vi kommer att fortsätta att hålla kontakten länge och vi har stor glädje både av varandras kunskap och erfarenheter, och varandras sällskap. På lördagen var H och jag i stallet och sen var hon på tjejträff med några klasskompisar hela eftermiddagen och kvällen. O och jag passade på att ha lite egen tid och åkte till Lund för att hämta mina läsglasögon och fika på ett kondis. Inköp av lördagsgodis hann vi också med.
På måndagen hade vi utvecklingssamtal med O. Innan samma helg hade han varit väldigt ledsen och stressad när han kom hem från skolan eftersom de skulle ha prov i NO veckan innan lovet. Lärarna hade lyckats förstora upp det hela och inskärpt allvaret i att förbereda sig väl för ett bra resultat på provet på ett övertygande sätt. Det hjälpte föga att vi sa att det inte spelar någon roll och att han skulle klara provet hur bra som helst bara genom att vara närvarande på lektionerna. Jag mailade hans lärare som inte var så förstående som jag hade hoppats. På utvecklingssamtalet kom hon visserligen med några lösningar för att det skulle kunna kännas bättre för O men själva provhetsen spädde hon snarare på genom att säga att han skulle plugga på det häfte som de hade fått varje dag. Hon menade nog att det skulle vara mindre stressigt jämfört med att spara allt till sista dagen men stressen var ju att han skulle ha prov överhuvudtaget. Så trist att det ska kännas så här för ett barn redan i årskurs fyra... Det finns massor med andra sätt att kontrollera barns kunskap - man måste inte ha skriftliga gammeldags prov. För att lugna O och för att han ville göra som läraren hade sagt, pluggade vi lite varje dag och i tisdags skrev han provet. Han var ganska nöjd när han kom hem men när han insåg att han hade missförstått en fråga som han egentligen kunde, blev han helt otröstlig. Det hjälpte inte alls att jag försökte förklara att man klarar sig bra utan att veta vad en pålrot är och vilka träd som har en sådan. Det lärde jag mig nu vid 47 års ålder och det har ju ändå gått ganska bra ändå...
O har ju också hunnit fylla 10 år men det är värt ett helt eget inlägg! Jag ska försöka skriva mer i veckan när jag förhoppningsvis har lite mer tid över. Ledig i hela nio dagar - det ska bli helt fantastiskt!!