Påsklov i Corona-tider

Så var det Annandag påsk och påsklovet 2020 är till ända. Ett annorlunda påsklov. Jag har inte varit ledig en enda dag eftersom J var hemma alla dagar utom i måndags och det har nog inte hänt sedan barnen föddes. Barnen har trivts med att ta det lugnt hemma. O lekte med en kompis en eftermiddag och H har också lekt med bästa hästkompisen ett par gånger men annars har de mest tagit det lugnt. De är ju inte precis översociala, våra barn... H har ridit fem av dagarna så hon har kommit iväg från huset lite mer än O, som tidvis har klagat över att han har varit uttråkad men snabbt kommit på något nytt att göra.

I måndags klarade sig barnen själva på förmiddagen och jag åkte hem på lunchen och fixade mat åt dem - älskar att ha åtta minuter till jobbet! Jag hade anställningsintervjuer både på morgonen och efter lunch så jag kunde inte jobba hemifrån. I tisdags jobbade jag hela dagen på plats eftersom jag hade en hel del att fixa för att sedan kunna vara ledig. Det är dessutom roligt att vara på skolan och känna att allt är som vanligt. Att jobba hemifrån när både J och barnen är hemma är inte särskilt lyckat... Jag var på plats även i onsdags för att jobba i lugn och ro och hann få undan det mesta så att jag sedan kunde fixa lite ärenden inför H:s födelsedag innan jag körde hem. Vi var i stallet och tog dessutom in hästarna eftersom ägarna var bortresta över natten. Efter maten träffade jag min kusin, som bor i samma by. Hon är lärare och hade sökt en skolledartjänst så hon hörde av sig tidigare i veckan med lite frågor inför intervjun. Jag följde upp och frågade hur intervjun, som var i tisdags, hade gått och vi började skriva lite och kom bl a in på mamma och städning av lägenheten. Hon skrev något om att det måste vara jobbigt och sentimentalt men då var jag tvungen att dementera det sistnämnda. Hennes mamma hade nog berättat lite av det som jag har berättat för henne angående mamma och vårt förhållande men hon ville gärna höra mer. Det går ju inte att berätta hela historian på Messenger så jag sa att hon kunde få den långa versionen en annan gång och att vi kanske kunde ta en promenad någon dag. Det ville hon gärna och vi bestämde därför att vi skulle ses redan kvällen därpå eftersom det var den bästa dagen för båda.

"Oj, då får ni gå långt", sa min syster när jag berättade anledningen till att jag skulle ut och gå med vår kusin. Vi gick ganska långt... Vi gick runt hela vår by och det tog en dryg timme och sedan stod vi ute och pratade ytterligare en timme innan vi skildes åt. Igår messade hon och tackade för promenaden och var fortfarande lite tagen av allt som jag hade berättat. Det går ju inte att försköna sanningen utan vi måste ju berätta varför vi inte känner sorg och saknad på samma sätt som när pappa dog. Det blir inte en helt smickrande bild av vår mamma men det blir i alla fall vår sanning som får komma fram.

I torsdags jobbade jag halva dagen och passade sedan på att ringa min faster, som fyllde 84 år i måndags och sedan några veckor tillbaka lever ett isolerat liv i sitt hus. Hon var vid gott mod och hade haft besök av två av sina barn på födelsedagen - på behörigt avstånd så klart. På eftermiddagen kom J:s föräldrar och fikade. Det blåste så mycket så vi satt inomhus men inte alltför nära varandra. I fredags var jag ute och gick med en väninna och sedan lagade jag laxmoussen som mamma alltid gjorde och som nu är en tradition vid jul och påsk. Jag kom på att vi kunde köra inom min faster med lite påsktårta som var över sedan fikan med farmor och farfar samt lite annat smått och gott eftersom vi ändå nästan passerade förbi henne på vår färd mot Ystad. Jag messade henne och frågade om vi fick komma och det ville hon gärna! Jag fixade en blombukett åt henne och la även lite av laxmoussen i en muffinsform så att hon fick smaka den - det är nämligen från början hennes recept... Hon började nästan gråta när vi kom eftersom hon blev rörd av vår omtanke men tänk så lite som behövs för att göra någon annan glad ibland. Jag ska försöka komma ihåg att ringa henne lite oftare nu när hon är lite extra ensam.

Vi fortsatte vidare mot Ystad för att träffa J:s syster med familj. De flyttade dit i början av mars men vi har inte hunnit hälsa på dem tidigare eftersom de har varit sjuka. Vi sågs på stranden vid Ystad Saltsjöbad och fikade där innan vi åkte till deras lägenhet för att äta middag. Den ligger centralt nära stationen i ett hus från 1900-talets början så det var en väldigt fin lägenhet med högt i tak och stuckatur. Den var dock väldigt dumt planerad - alla rummen utom ett var genomgångsrum och i det rum som inte var det fanns samtliga garderober, vilket innebär att hela familjen måste störa äldsta sonen när de ska ta kläder och dessutom alltid passera genom yngsta sonens rum. Min svägerska sov i en liten pigkammare som låg i anslutning till köket och min svåger sov på soffan i vardagsrummet eftersom det var svårt att få plats båda i den säng som gick in i pigkammaren. Köket var litet och saknade diskmaskin men det fanns i alla fall både tvättmaskin och torktumlare i ett litet rum. En väldigt liten balkong ut mot gatan som rymde ett caféset fanns det också. Inget ställe jag hade valt att bo på men vi får hoppas att de kommer att trivas. Barnen tycker nog att det är toppen att bo i stan men jag tvivlar på att deras pappa kommer att trivas med stadslivet i längden. Han har dessutom blivit uppsagd och kommer att bli arbetslös inom några veckor. Så himla typiskt när han efter flera års olika anställningar som han inte har trivts på, äntligen hade hittat ett bra jobb som han planerade att stanna på de tio år som han har kvar till pensionen. Nu var de sex som fick gå eftersom inte behöver inredning till restauranger just nu...

I lördags njöt vi av det vackra vårvädret på förmiddagen när H red ner med lilla B till banan på ridskolan. Hon tränade på lite svårare saker och lilla B gick bitvis riktigt fint. Hem och vila lite och sedan var det dags att göra oss i ordning och åka på påskfirande hos min syster med familj. Vi ska ju ändå umgås så mycket nu under april när vi ska göra klart allt i mammas lägenhet så vi ansåg det säkert att fira tillsammans. Traditionell påskmat med sill, ägg, lax, laxmousse, köttbullar, prinskorv, lammfilé och potatisgratäng. Typiskt min syster - ringde i torsdags eftermiddag och frågade om jag visste var hon kunde få tag i lamm. Det brukar jag beställa flera veckor i förväg när vi ska ha det till påsk men det visste inte hon. Hon kollade några affärer men messade mig i fredags att hon inte hade hittat och bad mig kolla i våra affärer. Då befann vi oss i Ystad men eftersom Willys stängde kl. 23 åkte vi inom där på vägen hem och döm om min förvåning när jag faktiskt hittade ett paket lamminnerfilé i frysdisken. Förpackad december 2017 och bäst före december 2020 så den fick det bli. Därmed fick jag även den stora äran att krydda och fixa i ordning den för sous viden samt köra klart den hos oss innan jag transporterade den till dem.

Igår var vi hos lilla B på förmiddagen och sedan var jag och en väninna ute och gick en timme. På eftermiddagen hjälpte jag H:s ridlärare med två ridlektioner och H var väldigt nöjd när hon hade tagit sig igenom dagens hoppövning utan några problem. Hem och åt sushi som J hade hämtat och sedan tillbaka till ridskolan för att titta på en av de kandidater som har sökt den lediga tjänsten som ridlärare. Idag åkte jag ner till mammas lägenhet vid tio och hann göra en del tillsammans med min syster innan resten av familjen anslöt vid lunch. Vi åt på det lokala gatuköket och sedan åkte barnen och kusinerna hem till min syster och svåger medan vi fyra vuxna röjde ut ett lass som skulle till tippen. J och min svåger körde dit medan min syster och jag fortsatte att sortera och slänga. Det är mycket mer kvar att göra än vi hade tänkt oss och vi insåg att vi kommer att behöva ägna minst tre-fyra dagar till i lägenheten för att få allt klart innan den 30 april... Bara vi håller oss friska så ska det nog lösa sig!

Urnsättning och fortsatt Corona-kaos

Tiden fortsätter på något sätt som vanligt och dagarna trillar på i en rasande fart i vår nya verklighet. Det är två veckor sedan jag skrev sist och med Corona-mått mätt, är det ju jättelänge sedan. Igår pratade jag och H om en tävling som är inplanerad om två månader och undrade om den blir av. När vi tänkte två månader bakåt i tiden hade vi ju knappast hört talas om Corona så vem vet var vi befinner oss i början av juni...

Lördagen den 21 mars bjöd vi O:s gudföräldrar med familj på middag. Vi hade inte setts sedan nyår och vi insåg i slutet av kvällen att alla samtalsämnen mer eller mindre hade påverkats av Corona. Jobb, semestrar, politiken, samhället, barnens skolgång etc... Det blev också lite märkligt när det kom: "jaha, hur känner ni - kramas eller inte kramas?". Det blev kramar! På söndagen var vi i min mammas lägenhet hela familjen och fortsatte rensning och städning. Barnen och J var på en lekplats tillsammans med kusinerna, min svåger körde till tippen och jag och min syster sorterade saker... Idag kör jag dit själv och fortsätter tillsammans med min syster. Nu ser vi ändå slutet och det är lika bra att göra så mycket vi kan när vi är friska och smittspridningen i Skåne är på låg nivå. Vi avslutade söndagen för två veckor sedan med att äta på en av barnens favoritrestauranger i Malmö, som erbjöd hela menyn för halva priset. Det var fler än vi som tyckte att detta var en bra idé så restaurangen var full. Om två veckor fyller H år och då vill hon gå dit men eftersom vi inte vet om vi kan det så passade vi på att göra det medan vi kunde.

Måndagen den 23 mars var vår första dag med distansundervisning - spännande... Oj, vad vi lärde oss mycket under den första veckan! Lite naivt hade vi trott mer om våra elever än vi kanske borde ha gjort och vi insåg snabbt att vi behövde göra en del förändringar. Lärarna hamnade för mycket i uppgifter istället för undervisning men sedan vi styrde upp allt mer med ett tydligt schema och tog hjälp av en fd kollega som numera endast undervisar på distans, har det gått väldigt mycket bättre den gångna veckan. Det är en utmaning men en rolig sådan och vi kommer att ha en enorm nytta av allt som vi gör nu även när skolan får ha undervisning på plats igen. De kollegor som inte har kunnat vara på plats har arbetat hemma och det har fungerat bra att vara med på skolan med hjälp av digitala verktyg. Nu är det lov och de allra flesta kommer att vara lediga. Inför skolstart igen den 14 april kommer vi säkert att ha nya direktiv för vad som gäller angående distansarbete och arbete på plats. Tio dagar är lång tid i Corona-världen så det gick ju inte att ge några besked till personalen när de gick hem igår... En tanke är att vi borde dela kollegiet i två lag - ett som jobbar hemma och ett som är på plats. På så sätt undviker vi att alla blir sjuka samtidigt om nu smittspridningen skulle ta fart i Skåne och vi kan tillgodose allas önskemål. Vissa tycker att det är jobbigt att vara på plats och vissa vill inget hellre.

Förra helgen njöt vi av det fantastiska vårvädret på lördagen tillsammans med familjen S, som vi inte har träffat sedan innan jul. Min lille gudson har hunnit fylla ett och hade så klart växt mycket sedan vi såg honom senast. Vi hade en helt underbar dag i strålande väder - sol och vindstilla. Vi åkte till Fulltofta mellan Höör och Hörby, där vi inte har varit förut. Många olika stigar att välja mellan och ett väldigt fint Naturum! Vi gick drygt fem kilometer och barnen kämpade på utan att gnälla en enda gång. Vi fikade, åt korv som vi fixade i mattermos och barnen lekte på en naturlekplats innan vi styrde hemåt igen. På söndagen var vi hos lilla B och red ner till ridskolan för att rida på den stora banan där. Det är så kul att se att H lär sig mer och mer hela tiden och att hon och lilla B blir alltmer samspelta! Jag hann även med att baka kanelbullar, vilket jag inte har gjort på väldigt länge. Det recept jag har följt de senaste gångerna kunde jag inte följa nu eftersom det krävde 1,5 paket jäst och jag hade bara ett, så jag fick improvisera lite men det blev helt ok ändå. Att åka till affären och köpa ytterligare ett paket var ju inget alternativ - den är slut sedan länge eftersom folk verkar ha fått ett helt galet behov av jäst helt plötsligt...

Bullarna bakade jag inför tisdagens urnsättning. Den bokade vi för mer än sex veckor sedan och då bjöd jag in min moster och morbror på fika hos oss efteråt men det gick ju inte nu. De kom till kyrkogården men ville så klart inte följa med hem i dessa tider. De fyller båda 82 år inom kort och försöker att hålla sig så isolerade som det går. Denna vecka gick de till och med med på att låta min syster handla till dem, något som vi har erbjudit under flera veckor. De fick bullar och lite andra kakor i en doggybag istället!

Förra fredagen hade jag fortfarande inte hört något ifrån den präst som skulle medverka vid urnsättningen så jag mailade honom och ställde lite frågor om hur det hela skulle gå till rent praktiskt, mest för att kunna förbereda barnen. Han återkom med värsta upplägget - samling i kyrkan, psalm, växelvis läsning av bibeltext, bön och ytterligare en psalm innan vi sedan skulle gå ut på kyrkogården. Nja... Kändes sådär... Tio personer i en kyrka inklusive fyra barn som ska sjunga två psalmer - nej tack! Jag skrev att vi hellre ville ha allting utomhus med tanke på smittorisken, eftersom vi inte kände oss bekväma med att sjunga och eftersom barnen helst inte ville vara i kyrkan men han återkom med ett svar och tyckte ändå att det blev bäst som han föreslog - men avslutade med att det viktigaste var att vi fick det avsked vi ville... På måndagen ringde jag honom och pratade lite om den speciella situationen som vi är i och att vi begraver mamma på en plats som är mot hennes sista önskan - vi ville helt enkelt bara ha det överstökat så smidigt som möjligt och utomhus på grund av våra äldre släktingar. Han gick med på det.

Det var en fin dag i tisdags med solsken och lite kyla. Jag jobbade på förmiddagen och barnen var i skolan fram till lunch. Min syster och hennes familj skulle stanna och fika och även grilla korv på kvällen så vi ordnade lite med det innan det var dags att åka till kyrkan. Jag fixade även en bukett som jag satte vid graven på väg hem från jobbet och handbuketter till oss alla fyra. Vi kom en stund innan till kyrkan och hann gå in och tända två ljus för mormor och morfar. När alla hade kommit gick vi ut till graven och prästen sänkte ner urnan och uttalade en välsignelse. Vi fick en text som vi skulle växelläsa men det var bara jag som fattade det och till slut läste prästen själv... Vi är helt enkelt inte så kyrkliga i vår släkt. Vi la ner våra blommor och min moster hade fäst en bridgenål, som mamma inte hann få innan hon dog, på sin bukett så den följde med ner bredvid urnan. Barnen var lite tagna av stunden och jag blev lite ledsen men efter ett tag började de gå runt och kolla på olika gravstenar. De ställde även en del frågor om döden, kremering och annat som vi försökte svara på. Efteråt lekte de och hade roligt hela eftermiddagen och kvällen hemma hos oss och jag tror att det är bra att vi skapar minnen åt dem som är gemensamma och förhoppningsvis ljusa.

I onsdags och torsdags var H hemma från skolan med "ont i halsen". Det är svårt att avgöra just det symptomet som förälder så jag vet inte hur ont hon hade egentligen. I torsdags vaknade även O med "ont i halsen" så han fick vara hemma men båda sade sig vara friska igår så det halsonda var nog symptom på något annat... I vanliga fall hade jag skickat dem till skolan även om de hade klagat över ont i halsen - förutsatt att de inte hade några andra symptom så klart - men nu vågar man ju inte det... Påsklovet känns extra välbehövligt i år!