Det blev inte så mycket av den där förkylningen som jag började känna i söndags. Jag har varit lite påverkad av den hela veckan men den vägrar att bryta ut. Dagarna på jobbet har varit fulla av olika elevsamtal och samtal med vårdnadshavare och dessutom jobbar jag fortfarande dubbelt eftersom vår SYV är sjukskriven. Jag tror att det var detta tillsammans med lightförkylningen som gjorde att jag i tisdags var riktigt nere och kände mig allmänt värdelös. Jag och rektor intervjuade kandidater för den andra biträdande rektor-tjänsten, denna gång tillsammans med en från personalavdelningen som visserligen var skicklig och kunnig men som fick mig att känna mig osäker. Hon sa saker som gjorde att jag kände att hon förminskade mig - kanske var det bara i mitt huvud eftersom det var en dålig dag men jag mådde i alla fall inte alls bra. Vi i ledningsgruppen skulle egentligen ha gått ut och ätit med vår fd biträdande-kollega men jag orkade helt enkelt inte och det var så skönt att ta beslutet att inte följa med. Min chef fick en akutsituation i sin familj och kunde heller inte följa med så det blev inte alls som planerat. Grät en skvätt på tisdagskvällen och lättade på trycket men var väldigt trött och hade lite svullna ögon på onsdagen så ett par medarbetare reagerade. Jag är nog på gränsen för vad jag klarar just nu och måste bromsa! Jobbet är ju verkligen inte allt...
J åkte lite oplanerat till Italien i onsdags och stannade till i torsdags kväll så vi fick ta hjälp av farmor och farfar för att fixa min och H:s resa till Ullared. De var snälla och kom på morgonen i torsdags så att de kunde vara med O och sedan lämna honom medan H och jag satte kurs mot Halland. De hämtade sedan honom på eftermiddagen och J kom hem lagom till middagen. H och jag hade en mysig dag i Ullared tillsammans med min syster och jag slog nytt rekord i antalet spenderade kronor... "Jaha, det var andraplatsen idag - grattis!", sa kassörskan lite käckt när mitt kvitto visade strax över 10 400 kr. Var tvungen att fråga om förstaplatsen som var över 14 000 kr så det kändes ju bra att inte ens vara nära. Jag handlade dessutom för 2700 kr i skoaffären utanför så det blev en dyr dag men när jag kollade kvittot var det ändå inte alls mycket onödigt. O:s födelsedagspresenter och julklappar är klara och en hel del av H:s julklappar är också inköpta. Idag har jag dessutom köpt overall och vinterjacka till O eftersom Ullared inte alls hade bra vinterkläder för killar i år - passade på när det var 25% på KappAhl på alla ytterkläder. Det har helt enkelt varit en väldigt dyr vecka! Jag la dessutom 2000 kr på mat idag för att fixa till det släktkalas som vi ska ha imorgon och köpte även en tårta för drygt 400 kr - galet så lätt det är att göra av med pengar! En av mina medarbetare som är föräldraledig var på jobbet i måndags och bjöd på en jättefin och god tårta så då bestämde jag mig för att slå till på en sådan och slippa fixa med efterrätt - ett mycket bra beslut...
O har länge pratat om att han vill ha en kavaj och en ny skjorta, en vit så att han kan ha slips. Förra veckan provade vi igenom alla hans skjortor när vi skulle bort och alla var för små eller fula (enligt O då så klart). Jag gick en snabb runda inom H&M idag och hittade en vit skjorta med prickar som han sa att han ville ha och en helt vit skjorta som också fick följa med hem. På vägen till kassan såg jag en kavaj och eftersom den var billig tog jag även den med hem. En mycket nöjd och glad O! "Det blev ännu bättre än jag hade tänkt mig! Den ska jag ha imorgon med den nya vita skjortan, blå byxor och min slips!" Morfar hade varit stolt! Han hade ju alltid skjorta, slips och kavaj med finbyxor om han inte hade kostym när vi skulle bort och gick aldrig till jobbet i annan klädsel heller.
Som vanligt är det mycket tankar på pappa när det är dags för släktmiddag. Mamma fyller år och eftersom hon har så litet hos sig och eftersom jag inte hann fira min födelsedag i augusti så slår vi ihop det hemma hos oss imorgon. Min moster och morbror och farbror och faster kommer också och självklart min syster med familj. Jag kan inte låta bli att tänka på min faster som kanske sitter ensam och uttryckte att söndagar är långa dagar. Om allt inte hade varit som det nu är hade så klart hon också varit här. Helt ärligt hade jag hellre sett att hon kom imorgon än att min farbror och hans fru gjorde det om jag hade varit tvungen att välja men självklart hade jag helst sett att de hade varit här båda två. Idag har större delen av dagen gått åt till att fixa inför imorgon - jag var med H på ridningen, åkte direkt till stan och fixade lite ärenden och hämtade tårtan, lämnade av tårtan hemma, åkte och storhandlade mat, lagade mat inför imorgon och lagade mat till ikväll. O lekte med samma kompis som i söndags och H lekte med granntjejerna. Jag har även hunnit med att frisera och bada L. Måste stryka och duka direkt imorgon, baka en kladdkaka och fixa klart maten till den italienska buffé som vi ska ha. Mamma gör förtugget och fixar bubbel, tårtan är klar och maten ska egentligen bara läggas upp förutom två olika pajer som ska göras klara. Känns hanterbart men tiden kommer säkert att ticka på tills gästerna kommer kl. 13...
I veckan är det dags för utvecklingssamtal med båda barnen, vilket ska bli spännande även om jag vet att allt är under kontroll med H. Det ska däremot bli intressant och se vad läraren säger om O och se vilken bild hon har hunnit få av honom... Tisdag till torsdag är jag på rektorsutbildning och det blir ett välkommet avbrott och en chans till vila även om det är intensiva dagar. Måste bara jobba lite imorgon kväll och även hinna läsa lite litteratur...
Igår tog Sverige VM-silver i laghoppning och det var så spännande! Jag är trött idag för att jag satt uppe så länge igår men det var det mer än värt. Imorgon rider de tre bästa individuell final och kanske blir även den spännande med lite tur. Heja Sverige!
lördag 22 september 2018
söndag 16 september 2018
Lugn helg
Jag vill försöka skriva kortare och oftare eftersom det är så lätt att glömma om jag inte gör det. I förra inlägget glömde jag ju att berätta om H, som har blivit skötare på sin första ridskolehäst och nu ska vara på ridskolan varje tisdag och ta hand om honom. Hon började i tisdags när vi kom hem från Bounce och var mycket stolt när hon kom hem. I tisdags kväll var vi dessutom ute i ett stall utanför byn och red på en shetlandsponny som hon har ridit en gång innan. Det regnade inte när vi åkte ut men lagom tills hon skulle sitta upp drog det in ett ihållande regn så både hon och jag var dyngsura trots att hon bara red tio minuter. Insåg då varför jag inte saknar hästlivet... Det gick i alla fall bra att rida - hästar bryr sig ju sällan om de blir våta, bara ryttarna. H har absolut talang så jag antar att det blir en ponny till henne så småningom eftersom intresset ser ut att hålla i sig!
Vi har även en liten mattetalang i huset tror jag. O, som är totalt ointresserad av allt vad bokstäver och läsning heter, tycker att det är desto roligare med siffror och klurar ut de flesta tal han får. En lärare på min skola hade testat en av våra nya elever i veckan och gett henne en tallinje mellan 0-20 där hon skulle pricka in 5, 10 och 15. Det kunde hon inte. Hon klarade heller inte att pricka in 5 på en tallinje mellan 0-10 när läraren förenklade uppgiften. Jag var tvungen att testa på O när jag kom hem och han klarade det direkt. Under helgen har vi gjort en massa olika tallinjer och han klurar ut dem fastän jag har gjort en del ganska svåra. Han är mäkta stolt och tycker att det är jätteroligt! H och O har även haft ett annat projekt under helgen - stå på huvudet mot en vägg. De har hjälpt varandra och haft hur kul som helst.
Igår var H och red och sedan var vi på brunch hos min guddotters storasyster som fyllde 17 år. Alltid kul att ses - det blir inte lika ofta nu när barnen är så olika i ålder. De stora tjejerna är dock inte äldre än att de hängde med till en stor lekplats och hade riktigt roligt tillsammans med våra barn. Idag hade jag flera planer - ut och gå med en väninna, klippa häck, hinna fixa en del annat hemma - men vaknade med ont i kroppen och början till en förkylning så det fick bli en lugn dag hemma istället. O lekte med en kompis från parallellklassen - den kompis som hade limousinekalas för några veckor sedan. Kompisen C har aldrig varit hemma hos O så hans mamma stannade en stund och tog en kopp kaffe och pratade lite. Kul när man känner att man har en del gemensamt direkt! Killarna hade roligt och kom bra överens så detta var nog inte sista gången de lekte. H var hos granntjejerna och jag fixade pulled pork som skötte sig själv i ugnen så det blev en del vila på soffan också. Något samtal till min faster blev det dock inte eftersom jag har en väldigt kraxig röst...
Ännu en intensiv vecka väntar - bara att hoppas på att det är en mild förkylning så att jag inte behöver vara hemma för då blir det väldigt många möten att ställa in och hitta ny tid till. Dessutom ska jag och H till Ullared på torsdag och det går inte att ställa in för då bryter H samman totalt!
Vi har även en liten mattetalang i huset tror jag. O, som är totalt ointresserad av allt vad bokstäver och läsning heter, tycker att det är desto roligare med siffror och klurar ut de flesta tal han får. En lärare på min skola hade testat en av våra nya elever i veckan och gett henne en tallinje mellan 0-20 där hon skulle pricka in 5, 10 och 15. Det kunde hon inte. Hon klarade heller inte att pricka in 5 på en tallinje mellan 0-10 när läraren förenklade uppgiften. Jag var tvungen att testa på O när jag kom hem och han klarade det direkt. Under helgen har vi gjort en massa olika tallinjer och han klurar ut dem fastän jag har gjort en del ganska svåra. Han är mäkta stolt och tycker att det är jätteroligt! H och O har även haft ett annat projekt under helgen - stå på huvudet mot en vägg. De har hjälpt varandra och haft hur kul som helst.
Igår var H och red och sedan var vi på brunch hos min guddotters storasyster som fyllde 17 år. Alltid kul att ses - det blir inte lika ofta nu när barnen är så olika i ålder. De stora tjejerna är dock inte äldre än att de hängde med till en stor lekplats och hade riktigt roligt tillsammans med våra barn. Idag hade jag flera planer - ut och gå med en väninna, klippa häck, hinna fixa en del annat hemma - men vaknade med ont i kroppen och början till en förkylning så det fick bli en lugn dag hemma istället. O lekte med en kompis från parallellklassen - den kompis som hade limousinekalas för några veckor sedan. Kompisen C har aldrig varit hemma hos O så hans mamma stannade en stund och tog en kopp kaffe och pratade lite. Kul när man känner att man har en del gemensamt direkt! Killarna hade roligt och kom bra överens så detta var nog inte sista gången de lekte. H var hos granntjejerna och jag fixade pulled pork som skötte sig själv i ugnen så det blev en del vila på soffan också. Något samtal till min faster blev det dock inte eftersom jag har en väldigt kraxig röst...
Ännu en intensiv vecka väntar - bara att hoppas på att det är en mild förkylning så att jag inte behöver vara hemma för då blir det väldigt många möten att ställa in och hitta ny tid till. Dessutom ska jag och H till Ullared på torsdag och det går inte att ställa in för då bryter H samman totalt!
fredag 14 september 2018
Melankoli
Jag känner att jag upprepar mig men oj, vad tiden rusar iväg och oj, vad trött jag är... Inser också att det är ett tag sedan jag skrev och att det främst beror på att jag inte har haft så många minuter över och den fritid jag har haft, har jag inte haft lust att ägna åt att sitta vid dator eller iPad. Vi har inte kommit framåt i vårt säng- och sovrumsprojekt, främst eftersom barnen är ytterst motsträviga när det gäller att följa med i de affärer vi hade behövt besöka... Min faster har jag heller inte ringt men planen är att göra det på söndag!
H blev sjuk på måndagen när O var på väg att bli frisk. O fick stanna hemma en dag extra eftersom J ändå skulle vara hemma med H men på tisdagen gick han till skolan och jag var hemma med H samtidigt som jag jobbade lite. Vi passade på att äta lunch på Subway som H har velat prova ett tag eftersom hon mest var hängig och förkyld men inte så värst sjuk. På onsdagen var hon tillbaka i skolan och J och jag har hittills klarat oss - peppar, peppar... Förra veckan präglades annars främst av partiledarintervjuer och -debatter. Skönt att valet är över så att man kan komma i säng i tid på kvällarna! Jag har följt det mesta med intresse eftersom jag även anser att man har en skyldighet att sätta sig in vad de olika partierna vill innan man bestämmer sig. Jag har röstat åt det högra hållet alla gånger men på olika partier och i år tyckte jag att det var svårt att bestämma mig. Jag gjorde ett antal valkompasser och fick viss vägledning av dem men bestämde mig slutligen på valdagens morgon...
Förra helgen fixade vi en del här hemma - frostade av frysen, planterade nya häckplantor i de hål som vi har i häcken mot våra grannar i norr mm. O var på kalas i lördags och vi andra skulle då passa på att titta på matta och lite annat i Lund men vi kom dit några minuter efter att affären hade stängt. Störigt! I söndags dömde jag en klass på morgonen och därefter cyklade hela familjen ner till byn för att rösta. H har varit mycket intresserad av valet och jag tyckte att det var viktigt att barnen skulle se hur själva röstningen går till. Dessutom tycker jag att det hör till att rösta på valdagen - det är något visst med stämningen den dagen, lite högtidligt och traditionellt. På eftermiddagen dömde jag igen och sedan följde vi valvakan så länge vi orkade - jag höll i längre än J och gick och la mig strax efter midnatt. Det blev precis så spännande som det förutspåddes och ännu ser vi ju ingen lösning även om det snart har gått en vecka och rösterna har räknats både en och två gånger. Det kommer att bli en lång följetong, känns det som...
Veckan har rullat på i full fart som vanligt. I tisdags hade barnen studiedag så då tog de det lugnt på förmiddagen medan jag jobbade lite och sedan hann vi med både biblioteket och frisören för O innan det var dags för lunch på Mc Donalds. Därefter hämtade vi O:s båda bästisar och åkte till Bounce i Malmö. H ville också ta med en kompis men det var ingen som kunde så då tog O med två. Barnen hade jätteroligt med alla studsmattor! Perfekt att göra sådana aktiviteter på en studiedag - det var vi och sju-åtta barn till så de kunde ta det i sin takt och hoppa som de ville. Vi vägrar att åka till ställen som dessa annars! Jag skulle aldrig få för mig att göra det på en helg eller på ett lov och våra barn skulle nog inte heller gilla allt folk. Nu hade de en härlig timme tillsammans, mysig fika hemma och medan barnen fortsatte leka kunde jag jobba lite till.
I onsdags var J och jag på min mosters och morbrors 160-årskalas. Båda fyllde 80 år i våras och hade nu bjudit ca 45 gäster på en trerätters middag på Hotell Gässlingen i Skanör. J, jag, min syster och svåger samt mina båda kusiner som är runt 50 år, sänkte medelåldern med en hel del när vi kom. Även min mamma som snart är 71 kändes som ung men det var en trevlig fest med många pigga och glada 80-plussare. Min moster har arbetat som hemkunskapslärare och min morbror är professor emeritus i geologi så det var många högutbildade vänner till dem som var roliga att diskutera med. Fantastiskt god mat och goda viner kändes väldigt lyxigt en vanlig onsdag även om jag körde och bara smuttade på de olika vinsorterna. Det var också här mitt bland alla fina tal och fina ord som mina tankar vandrade iväg. Min morbror utbringade en skål för vänner och släktingar som inte kunde närvara under kvällen - en del som hade fått förhinder och en del som inte är med oss längre. Pappa bland annat. Flera visste att pappa hade gått bort i tidig ålder och några frågade kring det. Jag pratade även med mina kusiner om olika minnen från barndomen som också skapade tankar och funderingar. Min syster kallade på mig och använde mitt smeknamn som bara hon använder numera. Det som pappa alltid använde och som jag nu kände att jag saknar. Mycket. Någon gäst ställde även frågan om min mamma och min moster är lika. Jag försökte styra samtalet till att det är klart att de är lika utseendemässigt men det var ju så klart inte det som hon menade. Hon syftade på deras personligheter och sa själv att de inte verkar vara särskilt lika och jag kunde ju bara bekräfta och hålla med. Jag har känt mig nedstämd sedan dess. Tankar på hur länge mina äldre släktingar ska vara med, på pappa, på den morfar som aldrig fick bli, på min moster och morbror som inte heller fick bli mormor och morfar även om de fick bli åttio år och förhoppningsvis många år till. Tankar på mina kusiner som var helt normala, trevliga, vackra tjejer tills min äldsta kusin fick en psykos i tjugoårsåldern och aldrig blev frisk. Min yngre kusin som blev hennes stora stöd och satte hela sitt eget liv på paus. Det blev inga barn för dem - något jag vet att de sörjer och jag ser att även deras föräldrar saknar barnbarn när de träffar våra. Livet är inte alltid rättvist helt enkelt och samtidigt kan man vända på det och tänka att livet ändå är väldigt bra. Det saknas bara en del pusselbitar för att det skulle kunna vara ännu lite bättre men man ska samtidigt vara väldigt tacksam för det liv vi alla i vår familj och släkt lever. Det finns så mycket värre öden även om alla så klart har rätt att känna att livet är lite orättvist ibland. Just nu saknar jag min pappa. Väldigt mycket.
H blev sjuk på måndagen när O var på väg att bli frisk. O fick stanna hemma en dag extra eftersom J ändå skulle vara hemma med H men på tisdagen gick han till skolan och jag var hemma med H samtidigt som jag jobbade lite. Vi passade på att äta lunch på Subway som H har velat prova ett tag eftersom hon mest var hängig och förkyld men inte så värst sjuk. På onsdagen var hon tillbaka i skolan och J och jag har hittills klarat oss - peppar, peppar... Förra veckan präglades annars främst av partiledarintervjuer och -debatter. Skönt att valet är över så att man kan komma i säng i tid på kvällarna! Jag har följt det mesta med intresse eftersom jag även anser att man har en skyldighet att sätta sig in vad de olika partierna vill innan man bestämmer sig. Jag har röstat åt det högra hållet alla gånger men på olika partier och i år tyckte jag att det var svårt att bestämma mig. Jag gjorde ett antal valkompasser och fick viss vägledning av dem men bestämde mig slutligen på valdagens morgon...
Förra helgen fixade vi en del här hemma - frostade av frysen, planterade nya häckplantor i de hål som vi har i häcken mot våra grannar i norr mm. O var på kalas i lördags och vi andra skulle då passa på att titta på matta och lite annat i Lund men vi kom dit några minuter efter att affären hade stängt. Störigt! I söndags dömde jag en klass på morgonen och därefter cyklade hela familjen ner till byn för att rösta. H har varit mycket intresserad av valet och jag tyckte att det var viktigt att barnen skulle se hur själva röstningen går till. Dessutom tycker jag att det hör till att rösta på valdagen - det är något visst med stämningen den dagen, lite högtidligt och traditionellt. På eftermiddagen dömde jag igen och sedan följde vi valvakan så länge vi orkade - jag höll i längre än J och gick och la mig strax efter midnatt. Det blev precis så spännande som det förutspåddes och ännu ser vi ju ingen lösning även om det snart har gått en vecka och rösterna har räknats både en och två gånger. Det kommer att bli en lång följetong, känns det som...
Veckan har rullat på i full fart som vanligt. I tisdags hade barnen studiedag så då tog de det lugnt på förmiddagen medan jag jobbade lite och sedan hann vi med både biblioteket och frisören för O innan det var dags för lunch på Mc Donalds. Därefter hämtade vi O:s båda bästisar och åkte till Bounce i Malmö. H ville också ta med en kompis men det var ingen som kunde så då tog O med två. Barnen hade jätteroligt med alla studsmattor! Perfekt att göra sådana aktiviteter på en studiedag - det var vi och sju-åtta barn till så de kunde ta det i sin takt och hoppa som de ville. Vi vägrar att åka till ställen som dessa annars! Jag skulle aldrig få för mig att göra det på en helg eller på ett lov och våra barn skulle nog inte heller gilla allt folk. Nu hade de en härlig timme tillsammans, mysig fika hemma och medan barnen fortsatte leka kunde jag jobba lite till.
I onsdags var J och jag på min mosters och morbrors 160-årskalas. Båda fyllde 80 år i våras och hade nu bjudit ca 45 gäster på en trerätters middag på Hotell Gässlingen i Skanör. J, jag, min syster och svåger samt mina båda kusiner som är runt 50 år, sänkte medelåldern med en hel del när vi kom. Även min mamma som snart är 71 kändes som ung men det var en trevlig fest med många pigga och glada 80-plussare. Min moster har arbetat som hemkunskapslärare och min morbror är professor emeritus i geologi så det var många högutbildade vänner till dem som var roliga att diskutera med. Fantastiskt god mat och goda viner kändes väldigt lyxigt en vanlig onsdag även om jag körde och bara smuttade på de olika vinsorterna. Det var också här mitt bland alla fina tal och fina ord som mina tankar vandrade iväg. Min morbror utbringade en skål för vänner och släktingar som inte kunde närvara under kvällen - en del som hade fått förhinder och en del som inte är med oss längre. Pappa bland annat. Flera visste att pappa hade gått bort i tidig ålder och några frågade kring det. Jag pratade även med mina kusiner om olika minnen från barndomen som också skapade tankar och funderingar. Min syster kallade på mig och använde mitt smeknamn som bara hon använder numera. Det som pappa alltid använde och som jag nu kände att jag saknar. Mycket. Någon gäst ställde även frågan om min mamma och min moster är lika. Jag försökte styra samtalet till att det är klart att de är lika utseendemässigt men det var ju så klart inte det som hon menade. Hon syftade på deras personligheter och sa själv att de inte verkar vara särskilt lika och jag kunde ju bara bekräfta och hålla med. Jag har känt mig nedstämd sedan dess. Tankar på hur länge mina äldre släktingar ska vara med, på pappa, på den morfar som aldrig fick bli, på min moster och morbror som inte heller fick bli mormor och morfar även om de fick bli åttio år och förhoppningsvis många år till. Tankar på mina kusiner som var helt normala, trevliga, vackra tjejer tills min äldsta kusin fick en psykos i tjugoårsåldern och aldrig blev frisk. Min yngre kusin som blev hennes stora stöd och satte hela sitt eget liv på paus. Det blev inga barn för dem - något jag vet att de sörjer och jag ser att även deras föräldrar saknar barnbarn när de träffar våra. Livet är inte alltid rättvist helt enkelt och samtidigt kan man vända på det och tänka att livet ändå är väldigt bra. Det saknas bara en del pusselbitar för att det skulle kunna vara ännu lite bättre men man ska samtidigt vara väldigt tacksam för det liv vi alla i vår familj och släkt lever. Det finns så mycket värre öden även om alla så klart har rätt att känna att livet är lite orättvist ibland. Just nu saknar jag min pappa. Väldigt mycket.
söndag 2 september 2018
Energibrist
Galet att jag bara har jobbat tre veckor sedan semestern och redan har slut på energi... Denna vecka har inte gjort det lättare eftersom det har varit grått, mulet och regnigt hela veckan. Det är nu man förstår hur mycket sommarens sol och värme har gjort för måendet och energin! Vi var flera trötta föräldrar som tittade på våra barn som red igår förmiddags och vi konstaterade att veckan verkligen inte hade hjälpt till att boosta energi. Kanske är det också så att kroppen har fattat att det inte är vila längre utan jobb som gäller och när den nu har varit igång tre-fyra veckor känner man sig trött? Jag har jobbat över en hel del denna vecka och det har så klart också bidragit till att jag känner mig helt slut. I tisdags jobbade jag hemma och det är så skönt att bara kunna sitta hemma i tystnad och jobba ostört. Jag får så mycket mer gjort! Jag jobbade hemma även i torsdags eftersom O var sjuk. Han hade ont i halsen men var pigg och skötte sig själv med diverse lekar. Jag behövde ha ett möte med en elev och då är det skönt att ha nära till jobbet. O klarade sig själv hemma en timme och tittade på Ninjago på DVD medan jag var i väg. J var borta måndag kväll till torsdag kväll så han fick vara hemma med O i fredags.
I söndags var O på limousinekalas hos en av sina kompisar, vars föräldrar har en limousinefirma men många fina bilar. Fjorton förväntansfulla barn klev in i två limousiner och åkte iväg till Malmö där de hade ett roligt kalas i en eventlokal innan de åkte tillbaka hem igen. O ville först inte gå eftersom han inte har lekt så mycket med kompisen C på ett tag men när de var riktigt små var de bästa kompisar på förskolan. De lekte alltid och kramades varje dag när de kom och varje dag när en av dem skulle gå hem men sen fick C byta avdelning och då kom de ifrån varandra. Jag tror dock att de har väldigt mycket gemensamt och om inte O hade varit förkyld nu i helgen var hans plan att leka med C och det är verkligen inte ofta som O vill leka med nya kompisar på egna initiativ.
I tisdags var jag på föräldramöte på barnens skola och träffade O:s lärare som berättade om det upplägg de kommer att arbeta efter under året. De verkar båda två engagerade och trevliga och det känns som att de redan från början har satt ribban när det gäller ordning och reda i klassrummet. Jag missade tyvärr mötet i H:s klass och stör mig på att jag inte insåg att jag faktiskt hade kunnat gå på båda om jag hade hoppat över rektors information i matsalen som det ändå skickades ut minnesanteckningar om i efterhand. I H:s klass känns allt stabilt och bra så jag känner inte samma behov av att vara där men när jag nu kunde hunnit båda om jag hade tänkt till så hade det så klart varit bättre.
Just nu har jag ingen som helst inspiration när det gäller att laga mat - det är bara så tråkigt! Jag tror att det har med mina låga energinivåer att göra men jag har verkligen varken ork eller lust att laga mat även om jag så klart måste göra det. Vi borde bjuda hem en del vänner några helger framöver också men jag orkar helt enkelt inte. Jag blir trött bara av att tänka på det och jag vill verkligen inte. Jag vill gärna umgås men vi kan just nu helt enkelt inte vara hos oss för jag måste använda helgerna till att bara göra ingenting och det är egentligen jättetrist! Jag vet att det kan ge energi att umgås med vänner men i nuläget har jag så mycket sociala kontakter och möten på mitt jobb så jag vill bara vara själv och med familjen på helgen.
Igår var jag och H och shoppade lite. H fick ett sammanbrott i fredagskväll när hon var trött och hungrig och vi inte kunde komma överens om vilken hämtmat vi skulle beställa. Hon skrek att det alltid var O som fick bestämma allt, att hon inte ville ha någon lillebror och att hon önskade att O inte hade funnits. O blev så klart jätteledsen och jag fick ha ett långt och allvarligt prat med H som var helt förtvivlat ledsen - dels över hela situationen och dels för att hon insåg vad hon hade sagt. Vi måste nog ändå tänka på att oftare prioritera att ha ensam tid med H. O har inte alls det behovet men H behöver känna att hon har oss bara för oss själva. Vi åkte i två bilar till köpcentret och åt middag tillsammans hela familjen och sedan gick H och jag själv och tittade på sådant som hon ville kolla på. Vi shoppade en hel del kläder till henne (och till O) och fikade innan vi åkte hem.
I veckan händer det inte mycket utöver det vanliga. Jag har en fullspäckad vecka på jobbet så jag hoppas att O mår bättre och att H inte blir sjuk. J vill ju inte gärna vabba eftersom han har nytt jobb och farmor och farfar är inte hemma denna vecka... Jaja, det löser sig väl på ett eller annat vis! Barnen är ju så klart alltid viktigare än jobbet - det gäller bara att tänka på det och inte låta det dåliga samvetet över att inte hinna med allt på jobbet ta över. Veckan kommer väl annars att domineras av det stundande valet och alla partiledare som ska övertyga oss om att just deras parti är det bästa. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska rösta på - jag väljer mellan tre alternativ och det återstår att se vad det blir på söndag. Valvakan lär ju bli den mest spännande under min livstid i alla fall! Om drygt en vecka vet vi...
I veckan måste jag också ringa min faster och höra hur det är med henne. Igår kväll gick J och la sig tidigt men jag var tvungen att se klart "En man som heter Ove". Det är nog minst tredje gången jag ser den filmen men den är ju så bra! Jag grät och kände efter en stund att jag även grät över min farbror och hans bortgång, över hela situationen i vår släkt och över att jag måste ta mod till mig och ringa min faster för att bestämma en dag för att ses igen, bara vi två. Man ska inte skjuta upp saker - man vet inte när det är för sent och att bära på saker som man behöver ha ur sig är inte alls bra. Måste bara samla lite mod som vanligt...
I söndags var O på limousinekalas hos en av sina kompisar, vars föräldrar har en limousinefirma men många fina bilar. Fjorton förväntansfulla barn klev in i två limousiner och åkte iväg till Malmö där de hade ett roligt kalas i en eventlokal innan de åkte tillbaka hem igen. O ville först inte gå eftersom han inte har lekt så mycket med kompisen C på ett tag men när de var riktigt små var de bästa kompisar på förskolan. De lekte alltid och kramades varje dag när de kom och varje dag när en av dem skulle gå hem men sen fick C byta avdelning och då kom de ifrån varandra. Jag tror dock att de har väldigt mycket gemensamt och om inte O hade varit förkyld nu i helgen var hans plan att leka med C och det är verkligen inte ofta som O vill leka med nya kompisar på egna initiativ.
I tisdags var jag på föräldramöte på barnens skola och träffade O:s lärare som berättade om det upplägg de kommer att arbeta efter under året. De verkar båda två engagerade och trevliga och det känns som att de redan från början har satt ribban när det gäller ordning och reda i klassrummet. Jag missade tyvärr mötet i H:s klass och stör mig på att jag inte insåg att jag faktiskt hade kunnat gå på båda om jag hade hoppat över rektors information i matsalen som det ändå skickades ut minnesanteckningar om i efterhand. I H:s klass känns allt stabilt och bra så jag känner inte samma behov av att vara där men när jag nu kunde hunnit båda om jag hade tänkt till så hade det så klart varit bättre.
Just nu har jag ingen som helst inspiration när det gäller att laga mat - det är bara så tråkigt! Jag tror att det har med mina låga energinivåer att göra men jag har verkligen varken ork eller lust att laga mat även om jag så klart måste göra det. Vi borde bjuda hem en del vänner några helger framöver också men jag orkar helt enkelt inte. Jag blir trött bara av att tänka på det och jag vill verkligen inte. Jag vill gärna umgås men vi kan just nu helt enkelt inte vara hos oss för jag måste använda helgerna till att bara göra ingenting och det är egentligen jättetrist! Jag vet att det kan ge energi att umgås med vänner men i nuläget har jag så mycket sociala kontakter och möten på mitt jobb så jag vill bara vara själv och med familjen på helgen.
Igår var jag och H och shoppade lite. H fick ett sammanbrott i fredagskväll när hon var trött och hungrig och vi inte kunde komma överens om vilken hämtmat vi skulle beställa. Hon skrek att det alltid var O som fick bestämma allt, att hon inte ville ha någon lillebror och att hon önskade att O inte hade funnits. O blev så klart jätteledsen och jag fick ha ett långt och allvarligt prat med H som var helt förtvivlat ledsen - dels över hela situationen och dels för att hon insåg vad hon hade sagt. Vi måste nog ändå tänka på att oftare prioritera att ha ensam tid med H. O har inte alls det behovet men H behöver känna att hon har oss bara för oss själva. Vi åkte i två bilar till köpcentret och åt middag tillsammans hela familjen och sedan gick H och jag själv och tittade på sådant som hon ville kolla på. Vi shoppade en hel del kläder till henne (och till O) och fikade innan vi åkte hem.
I veckan händer det inte mycket utöver det vanliga. Jag har en fullspäckad vecka på jobbet så jag hoppas att O mår bättre och att H inte blir sjuk. J vill ju inte gärna vabba eftersom han har nytt jobb och farmor och farfar är inte hemma denna vecka... Jaja, det löser sig väl på ett eller annat vis! Barnen är ju så klart alltid viktigare än jobbet - det gäller bara att tänka på det och inte låta det dåliga samvetet över att inte hinna med allt på jobbet ta över. Veckan kommer väl annars att domineras av det stundande valet och alla partiledare som ska övertyga oss om att just deras parti är det bästa. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska rösta på - jag väljer mellan tre alternativ och det återstår att se vad det blir på söndag. Valvakan lär ju bli den mest spännande under min livstid i alla fall! Om drygt en vecka vet vi...
I veckan måste jag också ringa min faster och höra hur det är med henne. Igår kväll gick J och la sig tidigt men jag var tvungen att se klart "En man som heter Ove". Det är nog minst tredje gången jag ser den filmen men den är ju så bra! Jag grät och kände efter en stund att jag även grät över min farbror och hans bortgång, över hela situationen i vår släkt och över att jag måste ta mod till mig och ringa min faster för att bestämma en dag för att ses igen, bara vi två. Man ska inte skjuta upp saker - man vet inte när det är för sent och att bära på saker som man behöver ha ur sig är inte alls bra. Måste bara samla lite mod som vanligt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)