Tiden rusar..

Tiden är så konstig - ibland går den så sakta och ibland rusar den iväg och ibland är det båda delar. Idag är det ett halvår sedan O kom till världen och det känns inte alls som om det var så länge sedan. Har det redan gått ett halvår..? Så här i efterhand har det ju hänt en hel del på sex månader och det känns som om vi har haft honom hos oss väldigt länge men samtidigt känns det inte som om det är så värst länge sedan vi var på förlossningen. Blir inte klok på det här med tid men det kanske ingen blir... Som barn tyckte jag att dagarna i december var så långa och att det aldrig blev julafton och nu som vuxen hade december gärna fått vara dubbel så lång.

Fina O som vi vägde och mätte i förrgår - han är 72 cm och väger drygt 8500 g, lika stor som H var när hon var 9 månader... Tänk så konstiga tankar jag hade när han låg i magen, svårt att förstå nu när han är här och bara är världens bästa lille kille! Som psykologen på KK sa när jag väntade honom: "det är bara tankar" och det var det ju som tur var. Kan inte låta bli att förundras över att vi kunde ha sådan tur och få ett så fint barn till. Känns som om han har dubbel hastighet på det mesta om vi jämför med H men hon är ju å andra sidan väldigt lugn. Glada bebisar som ler och skrattar ofta har båda varit. Bara en enda sak hade kunnat vara lite bättre men O har inte riktigt förstått det där med att sova på natten - åtminstone inte utan att vakna en massa gånger...

Födelsedagsfirande!

Finaste H fyller tre år idag! Tre år - så mycket som har hänt men ändå känns det inte som så länge sedan hon kom till världen. Lång förlossning efter igångsättning innan lunch på fredagen, långsamt och svagt värkförlopp, epidural till trött mamma vid midnatt, vila från smärtan under natten för att under förmiddagen efter 1½ timmes krystkamp och till slut ett klipp, få ta emot den finaste lilla flicka som vi någonsin sett. Att det var en flicka kom som en överraskning men hon var så välkommen och hennes föräldrar var så lyckliga. Fina, söta H - helt ljuvlig från första stund!

Dagen började med skönsång från mamma och mycket hes pappa och paketöppning i sängen. H fick en Skrållan-docka (mkt uppskattad av såväl H som O, som nog trodde att det var ett barn som man kunde kommunicera med), en Pippi-pyjamas, en Barbapapa-klänning och två Pelle Svanslös-böcker - väldigt nöjd och glad! Efter morgonpromenad, vila och lunch tog vi bussen till stan, vilket vi aldrig gjort innan men det har varit ett önskemål från H sen i somras (hennes föräldrar föredrar bil...). Vi tittade på leksaker i den stora leksaksaffären (ja, bara tittade, H tycker att detta är hur kul som helst och har inte alls några krav på att vi ska köpa med oss något hem) och fikade på ett café innan vi åkte hem igen. Tyvärr sov sig O igenom hela begivenheten. Han som nu kan sitta i vagnen och tycker om att komma ut och se sig om - jaja, några minuter på bussfärden hem var han vaken iaf!

En lyckad dag med våra fina barn, bara att njuta och vara så glad och tacksam för dessa små mirakel! En sak som glädjer oss extra är att H:s tal har blivit mycket bättre och hon är mkt gladare. Det hakar upp sig lite ibland men inte alls som innan och det har kommit en massa nya ord samt längre och mer komplicerade meningar. Man får ta det goda med det onda - när jag idag så till henne vid ett tillfälle där hon gjorde ngt som hon inte fick sa jag efter ett par ggr "Hör du vad jag säger, H!" och svaret blev "Ja, mamma, jag hör vad du säger" samtidigt som hon fortsatte med det hon inte skulle... Kunde inte låta bli att titta bort och le men det såg hon självklart inte.

Dags för sängen - hoppas på att O samarbetar eftersom jag ska jobba imorgon och gärna vill sova ett par timmar sammanhängande åtminstone. Han har vaknat för att äta 3 ggr per natt den senaste veckan, tröttsamt! Tur att han är gullig när han är vaken... ;-)

Kalas!

Idag har vi haft kalas för H som blir tre år på onsdag! Spänd förväntan den senaste veckan - känns som om treårsdagen och -kalasen är det första som barn kan förstå i förväg och se fram emot. Massor av fina presenter som packades upp i raketfart (populärast blev en grön spargris som mormor fått på SEB...). Tacobuffé till de 15 gästerna och därefter tårta som var beställd av H. Det enda hon äter i kakväg är kladdkaka och chokladbullar så det fick det bli. J gjorde en barbapappa i marsipan som prydde den ena kakan. Mkt seriöst övade H i morse på att blåsa ut ljus och jag tror nog att det blev kalasets höjdpunkt. Ögonen tindrade när ljusen var tända och alla sjöng "Vi gratulerar". Utblåsningen gick hur bra som helst!

H:s trötta föräldrar pustar nu ut i soffan när båda barnen är i sina sängar. Stackars O har mest fått hänga med hela dagen och man märkte efter ett tag att han inte alls ville vara hos en massa andra människor (även om han känner dem) utan bara kramas med sin mamma o pappa...

Dagen började inte så bra eftersom vi på vår promenad från Apoteket mötte en pappa o en farfar (eller hur de nu hängde samman), helt klart berusade, med en liten pojke i tvåårsåldern 10 m bakom sig ute på en mindre gata. Den lille kämpade för att hinna ifatt och förmodligen hade de båda äldre herrarna siktet inställt mot Systembolaget som öppnade kl 10. Hjärtat blöder och jag kände mig så maktlös! Borde ha ringt någon men vem? Om det händer ngt liknande igen kommer jag att ringa 112 för att åtminstone göra något eller få råd om vad man kan göra. Alla barn får inte samma möjligheter i livet. Mina barn fick en promenad till lekplats och ett roligt kalas, undrar hur den lille pojkens dag avlöpte... :-(

Funderingar...

Egentligen är H ledig från dagis denna vecka eftersom det är påsklov men idag skulle det vara påskfest så då lämnade jag henne där en dryg timme eftersom hon gärna ville vara med. Mkt gullig - utklädd till kyckling eftersom hon inte ville vara påskgumma! Den förskolelärare som är mest ansvarig för H bad mig vänta kvar och ville prata om H:s stamning bl a. De hade diskuterat om de borde koppla in resursteamet men varken personalen eller vi tror att det behövs, iaf inte i nuläget. Vi har ju redan kontakt med logopeden i Lund och det känns som om det räcker tills vidare. Personalen upplever att H är glad och trygg i gruppen och att hon har börjat prata mer - därför hör de även oftare att hon stammar. Känns sådär att hon måste byta avdelning till hösten nu när hon äntligen verkar trivas på dagis. H är verkligen inget dagisbarn av naturen... Hon hade nog hellre bara varit hemma om hon hade fått välja.

Vi diskuterade även för- och nackdelar med de olika avdelningar som finns att välja mellan, en avdelning med endast 3-4-åringar eller syskonavdelning. Språkligt är det förmodligen bäst att hon går på den första men jag har en känsla av att det är ett lugnare tempo på syskonavdelningarna och det passar nog henne egentligen bättre. Hon sover ju fortfarande middag ca två timmar och det finns det inte möjlighet att göra på 3-4-årsavdelningen. Jag tror att jag ska gå på studiebesök på de olika avdelningarna för att bilda mig en egen uppfattning om hur deras verksamhet fungerar, har hört både ris och ros från andra föräldrar.

O hänger som vanligt med utan några större bekymmer. Sover något lite bättre på nätterna, vågar jag nog skriva... Annars har han varit ganska missnöjd de senaste dagarna - tror att han vill mer än han kan och klarar. Betydligt mer aktiv än sin storasyster vid samma ålder - H satt när hon var i hans ålder, O försöker men det är ganska svårt att lära sig sitta om man ständigt är i gungande rörelse... Mat går som tur är fortsatt hur bra som helst!