Dagarna tickar på i full fart

Dags för en kort uppdatering igen så att det inte går för lång tid mellan gångerna... Vårt påskfirande och födelsedagskalas avlöpte väl. H var nöjd med presenter, tårtor mm och båda barnen var glada över att påskharen kom på besök trots ösregn. De utrustade sig med bra skor och paraply och gick ut för att leta presenter i trädgården och vi smög ut presenterna efter hand på säkra, torra ställen.

På påskdagen tog vi det lite lugnt och barnen hann leka med de nya sakerna, H var på ridning och sedan åkte vi till Malmö och åt fondue eftersom det var en bättre dag att göra det på än själva födelsedagen, som var en vanlig skoldag. På annandagen dömde jag och barnen och J tog det mest lugnt hemma.

På den första skoldagen efter lovet, väckte vi H med sång och presenter. "Tänk att jag är åtta år", sa H - ja, tänk det... Det är ju inte så länge sedan hon var liten och samtidigt har jag svårt att komma ihåg hur livet var utan henne. Fina H, som just nu har svårt med alla känslor som bubblar upp i henne. Hon kan bli helt vansinnigt arg för minsta småsak och är då svår att lugna ner och få kontakt med. Ikväll blev hon t ex arg när AppleTV inte fungerade så att hon kunde se det barnprogram som hon hade tänkt sig. O blev ledsen när hon skrek eftersom han satt nära och fick ont i sina öron. H stannade då upp lite och sa: "du kan inte skylla på mig, O, skyll på min insida". Vi borde nog hyra filmen "Insidan ut" eftersom vi ännu inte har sett den... Det var en ganska bra beskrivning av hur det kan kännas när man är åtta år och arg, tror jag. Mellan raseriutbrotten är hon oftast nöjd och glad som tur är! Idag gjorde hon sin läs- och skrivläxa på egen hand och både jag och J är väldigt imponerade av hennes stora ordförråd och hur väl hon kan skriva och läsa. Hon stavar väldigt sällan fel utan vet redan hur orden stavas även om flera av dem är svåra (ugn, tycker, tyvärr, kanske etc). Hon spelar inte längre spel på iPaden när hon har sin iPad-tid utan tittar bara på klipp på Youtube som främst handlar om Dolly Style på ett eller annat vis.

Det var ju ganska motigt att gå till jobbet efter några lediga dagar men det gick. Jag fick ont av min njursten och var hemma halva torsdagen och hela fredagen. Inte jätteont men tillräckligt för att ta det som en förevändning att inte gå till jobbet. Istället åt jag lunch med min kollega och numera vän som har haft bröstcancer och innan lunchen följde jag dessutom med henne på yoga. Jag hann även förbereda H:s barnkalas som gick av stapeln i lördags. 13 barn samt våra två egna tog över huset men på det stora hela gick det bra! Vi serverade köttbullar och prinskorv på grillspett med pasta till, barnen lekte på egen hand innan det var dags för kladdkaka och glass till efterrätt och sedan gick vi en tipsrunda upp till stallet och tillbaka. Alla frågor handlade om hästar på ett eller annat sätt och barnen tyckte att det var roligt att följa de ledtrådar vi hade skrivit på frågorna. Det slutade med en skatt hemma i trädgården och alla barn var nöjda. Det bästa med barnkalas är när de är slut och allt har gått bra... Nu är det ett halvår till nästa gång!

I lördags kväll firade vi farmors och farfars födelsedagar på restaurang i Malmö och sedan var vi hemma hos oss och fikade. I söndags åkte J och barnen till Falsterbo eftersom J och min svåger skulle hjälpa min mamma att riva ut hennes kök. Min syster passade alla barnen medan jag var och dömde. Jag körde ner och hämtade H när jag var klar och körde sedan direkt med henne till ridningen. En intensiv helg och fler kommer det att bli nu under våren!

Närmast laddar vi för fyra dagar i Stockholm där vi ska turista och "titta när kungen fyller år" som H har pratat om väldigt länge. Hon tror att vi ska få hälsa på kungen och har gjort små presenter till honom och även om jag har förklarat att det är ett fåtal barn som får chans att göra detta så tror hon ändå att hon ska vara en av dem. Väderprognosen ser inte alls lovande ut men det är ju några dagar kvar till söndag och det kan ju med lite tur hinna ändra sig... Det ska hur som helst bli skönt att komma bort några dagar. Min chefs mamma är svårt sjuk så hon har inte varit på skolan igår eller idag och kommer inte resten av veckan heller. Nästa vecka är jag på rektorsutbildning tre dagar så då ses vi inte heller. Jag måste försöka få tag i vår chef i Göteborg och prata om min situation - jag vill ju gärna ha någon form av besked. På H:s födelsedag åt jag lunch med min förra rektor och det gjorde mig helt övertygad om att jag inte kan vara kvar på mitt nuvarande arbete till hösten. Idag har jag träffat min rektorsgrupp och ventilerat min situation där och alla tycker att det är helt galet. Om ett par veckor ska jag äta lunch med en av de rektorer som jag lärde känna när jag var konsult - hon fattar heller ingenting. Senaste beskedet från facket är att företaget inte har råd att köpa ut mig så nu befinner jag mig i någon form av limbo, inte ett enda dugg kul... Jag har varit på en anställningsintervju för ett SYV-jobb men det kommer jag inte att ta om jag skulle bli erbjuden det. Jag sitter ju inte i sjön utan kommer att ta det ganska lugnt. Jag har i alla fall sökt ett jobb som rektor på ett ridgymnasium, det känns till och med lockande och något som jag söker mig till, inte bara ett jobb eftersom jag söker mig ifrån mitt nuvarande.

Dags att sova för att klara av två jobbdagar till innan vi är lediga i fyra dagar!

Påskfirande och födelsedagskalas!

Det har varit kämpiga veckor mentalt och jag har sovit ganska dåligt en längre tid nu. Somnar gör jag utan problem och sover sedan ca fem-sex timmar men vid fyra-femtiden vaknar jag och kan inte somna om. Mycket tankar på mitt nuvarande jobb och på hur min framtid kommer att se ut och en jobbig känsla när jag ska gå till mitt jobb. Det går bättre de dagar som rektor inte är på plats och det är skönt att ha stöd av min kollega, som har gjort ett bra jobb men ändå inte fick fortsätta efter sin provanställning eftersom rektor ville ha någon med mer erfarenhet. Nu växer inte personer som min kollega på träd precis så det ska bli spännande att se om tjänsten blir tillsatt med någon mer kvalificerad person. Min kollega är bara kvar i ytterligare två veckor så efter det kommer det att bli ännu jobbigare att vara på jobbet tror jag. Om jag fortsätter att må som nu måste jag nog vara hemma även om jag gärna hade jobbat terminen ut. Jag riskerar dock inte min hälsa! Jag vill bara invänta att förhandlingen ska bli klar så att jag vet lite mer om min framtid men det verkar gå trögt. Jag har försökt komma i kontakt med facket men inte fått svar.

Denna vecka har i alla fall varit lite annorlunda eftersom vi var i Tyskland med jobbet måndag-onsdag. Jag åkte med blandade känslor - jag kunde inte dra mig ur eftersom jag är den som stått för det mesta av planeringen men jag hade heller ingen större lust att följa med. Det blev dock bättre än jag hade tänkt mig. Rektor höll en väldigt låg profil och vi såg nog båda två till att inte hamna vid samma bord. Hon var väldigt tyst, nästan obekväm i situationen och inte alls sitt vanliga kaxiga och högljudda jag. Så mycket jobb blev det inte trots att det fanns gott om tid för det. Jag hade gjort ett helt annat upplägg om jag hade varit chef men tog nu tillvara tiden för att läsa till rektorsutbildningen, springa, shoppa och vila. I torsdags var jag ledig med barnen och då hann vi med att klippa O och shoppa lite vårkläder till båda barnen. På eftermiddagen var vi på besök hos min väninna som fick barn för ett par veckor sedan och hela familjen (utom J som är lite förnuftig som tur är) kände nog en längtan efter ett litet syskon till...

Igår var vi bara hemma och förberedde för dagens påskfirande som samtidigt blir ett släktkalas för H. Idag blir det fortsatta förberedelser och barnen är mycket spända på när påskharen ska komma... H vet ju så klart hur det hela går till men O är fast övertygad om att det kommer en påskhare och gömmer presenter i trädgården. Det ösregnar så vi får väl se hur det blir med den saken... Det känns bra att kunna slå ihop kalas och påskfirande - jag hade inte orkat två olika tillställningar! Imorgon, på måndag och på tisdag måste jag ägna massa tid åt rektorsprogrammet eftersom två uppgifter ska lämnas in på tisdag och jag har knappt börjat. Jag ska även hinna med att döma, H ska rids som vanligt och vi ska även äta på restaurang imorgon för att fira H.

Sedan jag skrev sist har ju Sverige drabbats av ett fruktansvärt terrordåd. Det berörde mig djupt att se och höra den panik som uppstod när lastbilen körde Drottninggatan fram, det berörde mig ännu mer att se alla blommor, all medmänsklighet, all värme. Jag tänkte tanken att det kunde ha varit vi - om han hade valt att utföra sitt dåd tre veckor senare hade det varit en dag då vi säkert hade varit på Drottninggatan och shoppat. Livet är bräckligt, oförutsägbart och föränderligt. J:s chef är sjukskriven eftersom det var en nära släkting till honom som omkom i dådet. Jag har ju ångest över både det ena och det andra men händelser som denna går ju aldrig att skydda sig ifrån. Vad en ensam galning får för sig kan jag ju aldrig påverka.

De senaste veckorna har jag försökt ringa min faster men vi har inte lyckats få kontakt. Jag ringde henne när hon fyllde år och jag ringde i förrgår för att önska glad påsk. Vi ha ringt om varandra och även messat men det som är riktigt roligt är att hon och mamma har pratat med varandra två gånger inom loppet av en vecka. Min faster blev jätteglad när min mamma tog mod till sig och ringde och gratulerade henne på födelsedagen och jag blev glad att mamma gjorde det. Jag tror att det betyder mycket för min faster att ha kontakt med mamma igen och är stolt över att vi har lyckats komma så långt i vår relation. Det senaste halvåret har jag påverkats mycket av den mobbing som min chef har utsatt mig för på olika sätt och då är det lätt att tvivla på sig själv. När jag tänker på mitt privatliv tar jag dock med mig orden som olika psykologer oberoende av varandra har uttryckt - att jag är en av de starkaste personer som de har träffat. Det är lätt att glömma det och låta en annan människa trycka ner en men innerst inne vet jag att jag är stark och kommer att gå stärkt ur även denna situation - så småningom i alla fall...

Det är april!

Solen skiner, fåglarna kvittrar, det är varmt, kvällarna är ljusa och allting doftar vår. Tänk att vi har överlevt de mörka och tråkiga vintermånaderna ännu en gång! Förra veckan var lite turbulent och det var självklart inte alls roligt att få reda på att jag inte har ett jobb till hösten. Denna veckan har jag hunnit vänja mig vid tanken och förutom att jag riskerar att bli arbetslös så känns det ändå skönt att komma ifrån den situation jag har haft med min chef under detta läsår. Under veckan har flera medarbetare pratat med mig om sitt mående och om hur de upplever situationen med sin chef och detta har stärkt mig i att det verkligen är sunt att komma ifrån min nuvarande arbetsplats. Det allra bästa hade varit att rektor slutade, att det kom en ny som var bra och erfaren och att de kollegor som nu funderar på att sluta hade stannat kvar. Det kommer inte att bli så bra till hösten om flera av de som funderar på att hitta andra jobb verkligen gör det...

Veckan har annars rullat på. J var bortrest måndag och tisdag och när jag hade varit ute med L i tisdags morse och trodde att vi var klara att köra till skola och dagis så började O gråta för att han hade jätteont i örat. Det var bara att maila mina kollegor, ställa in den lunch som jag hade planerat med min förra rektor och ringa vårdcentralen för att få en tid till O. Vi fick faktiskt en tid (helt otroligt eftersom vår vårdcentral är ökänd för att inte ha så många tider) och kollade hans öra, som var irriterat men inte inflammerat. H har varit förkyld hela veckan men ändå kämpat på i skolan.

Igår var jag på en träff med tre andra tjejer i en mammagrupp som jag träffade när jag väntade O. Vi träffades regelbundet under det år vi var hemma och sedan dess har vi hållit en sporadisk kontakt och träffats någon gång då och då. Våra män går inte riktigt ihop så att träffas med hela familjer går inte så bra men vi mammor har trevligt. Igår sågs vi hemma hos en av tjejerna, som precis har blivit lämnad av sin man för en annan kvinna... Hon behövde lite uppmuntran och socialt umgänge eftersom det var hennes veckan utan sin dotter och eftersom hon är sjukskriven sedan ett par år tillbaka fixade vi andra allt och bara invaderade hennes hus. Hon uppskattade det mycket och vi hade en väldigt trevlig och lång kväll. Vi började vid halv sex och jag var hemma och i säng vid två-tiden... Inte så pigg idag precis eftersom jag hade bestämt promenad med en kompis halv åtta i morse och barnen väckte oss vid sju.

Idag fyller lilla L elva år! För elva år sedan gjorde hon mitt liv lite mer värt att leva efter några tuffa år då jag verkligen inte hade någon livslust. Jag jobbade ju ihop med matten till L:s storasyster och om jag inte hade lärt känna dessa båda hade jag nog aldrig skaffat hund. Min kollega och numera vän fick igår sitt andra barn och drabbades av hjärtstopp i samband med kejsarsnittet - fruktansvärt! Alla mår bra idag men det måste ha varit så otroligt obehagligt när det hände. Idag firar vi hur som helst livet och L och tänker lite extra på att ta vara på varje dag och varje minut!