Tar vara på solglimtarna

I onsdags ville H äta Kinamat till middag så vi åkte in till Malmö och åt på vårt favoritställe där de har en väldigt bra och prisvärd buffé. Trots att meteorologerna hade utlovat moln och under 20 grader sken solen och det var riktigt varmt och skönt. Efter maten gick vi en runda på stan och barnen var glada och sprang/gick större delen av gågatan själva utan att sitta i vagn - framsteg! H har i och för sig gått ganska mycket mer i år och inte suttit i vagnen särskilt mycket men O brukar gärna vilja sitta. J var på jakt efter nya pikétröjor och jag kollade lite på ny bikini. J hittade först två Peak-tröjor på rea och köpte dessa på Intersport, där jag även provade Panos-bikinis som dock inte fanns i rätt storlekskombination. Lite längre fram på gatan gick vi in i Peak-affären och där hittade J samma tröjor och ännu fler billigare än på Intersport så det blev köp och sedan ett återlämnande... Vi åt glass på Stortorget, fortfarande i bara ärmar fastän klockan var närmare halv åtta. På vägen tillbaka mot bilen gick vi inom Åhléns eftersom det var den enda affären som fortfarande hade öppet och barnen ville titta på leksaker. Jag passade på att gå upp på damavdelningen och kolla bikini och där hade de 50% på just den Panos-bikini som jag hade letat efter. Ett enda par trosor fanns kvar - i min storlek! Hittade även en passande BH i rätt modell och köpte dessutom ytterligare en bikini i samma modell men enfärgad och på fullt pris. Kul att fynda ibland!

I torsdags tog jag och barnen bussen till Stadsparken i Lund och J kom dit i bil eftersom han behövde köra hem lite tidigare och fortsätta med trädäcket som sakta tar form. Vi lekte på den fina lekplatsen som verkligen har allt och innebar många nya utmaningar, särskilt för H när det gällde att klättra. O parkerade sig största delen av tiden i loket på det tåg som nog egentligen är tänkt för mindre barn. Lunch på Mc Donald´s och sedan åkte J hem medan jag gick i stan och barnen sov. Fyndade lite heminredning i en butik som skulle stänga och just i den affären vaknade först H och sedan O. En dam förundrades över hur jag kunde parkera syskonvagnen vid ingången i en affär med så mycket ömtåliga saker och inte oroa mig för att barnen skulle vakna och ta sig ur vagnen. Det gjorde iofs H men hon var försiktig och rörde inget. "De flesta föräldrar hade nog inte kunnat göra så med så små barn", sa damen och refererade till sina egna barnbarn. Hon berömde även H som var väldigt snäll mot O när han vaknade och jag väntade i kön för att betala. Roligt när någon berömmer barnen spontant, det värmer mammahjärtat även om jag litar på båda två i nästan alla lägen. Det är mycket sällan, om ens nästan aldrig, som de gör något olämpligt när vi är iväg. Det händer inte så ofta hemma heller för den delen. Vi avslutade i den stora leksaksaffären och hittade en present till M som fyllt ett år men ingen cykelhjälm till O som var målet.

Igår var vi på lekplats på förmiddagen och på kvällen åkte vi till Bjärred och grillade korv som våra vänner bjöd på eftersom vi inte kunde vara hemma hos dem som planerat - invasion och utrotning av bin var anledningen till de ändrade planerna. Det blev en fantastisk kväll, vindstilla och ganska varmt. Barnen badade fötterna och alla utom jag gick ut på den långa bryggan. Vi avslutade med glass och H sa att det var den bästa kvällen i hennes liv så det var ett bra betyg. Dessutom tillade hon att det inte gjorde något att M blev en pojke, något hon har varit ganska ledsen över innan, eftersom han är så gullig. Han blev glad för sin present i alla fall, lego funkar för alla!

Idag är det igenmulet, blåser massor och regn är utlovat större delen av dagen. Det blir lite inomhusmys under dagen och ikväll ska vi bort på middag till O:s gudföräldrar. Skönt att inte behöva tänka på mat idag heller!

Det jag däremot behöver tänka på, och gör mest hela tiden, är det nya jobb som jag får om jag vill ha det. Jag var på intervju i onsdags och det är absolut intressant och ett steg uppåt i karriären men jag har ju redan ett bra jobb som jag trivs med. Det är många fördelar med det jobb jag har men även vissa nackdelar och det är väl just nackdelarna som gör att jag överväger det nya jobbet. Med detta jobb finns absolut fördelar men även nackdelar, främst att det är på heltid och kanske även att det är i en organisation som inte har världens bästa rykte. Det blir i så fall en utmaning att ändra på detta och sådant tycker jag ju egentligen är roligt. Man vet vad man har och inte vad man får och det är alltid osäkert att byta jobb, särskilt eftersom jag trivs bra med det jag gör nu. Dessutom ställer jag till det för mina chefer, som också är några av mina bästa vänner, och det är nästan det som känns mest jobbigt. Det får bli några telefonsamtal i början av nästa vecka och ett beslut innan nästa helg...

Njuter hemma en grå och regnig dag

Många klagar över den svenska sommaren 2015, jag känner hittills inte alls så. Det kan ju iofs bero på vår semestervecka och att vi då fick uppleva riktig värme och strålande sol. Jag tänker också att det kan bero på vilken inställning man har till livet. Vädret är ju något som vi absolut inte kan påverka, hur gärna vi än skulle vilja. Vissa av oss kan välja bort vårt svenska klimat och bosätta sig på delar av jorden där det är mer solsäkert, vissa av oss kan köpa en vecka sol och värme en gång om året och vissa av oss får bara hålla till godo med det väder som Sverige har att erbjuda. Idag regnar det och är lite småkallt och jag kan inte göra ett dugg åt det. Jag kan välja mellan att sucka över regn och rusk, sucka över hur dålig sommar vi har, längta tillbaka till de varma sommardagarna förra sommaren etc. Jag kan också välja att tänka att jag inte ska lägga energi på det som jag inte kan påverka och ta tillvara varje ledig sommardag på bästa sätt. Jag väljer det senare. För den som är sjuk, dödligt sjuk med en begränsad tid kvar att leva, är varje dag, varje timme, varje sekund värdefull. Om det regnar spelar mindre roll. Det hade kanske till och med bara varit jobbigt om det var varmt. Sommaren 2011, när jag var gravid med O, påminner om denna sommaren och det var verkligen en perfekt sommar för min del då. I år är det också en väldigt bra sommar för alla som rider, för många djur och för många människor som inte tål värme. Allt beror på hur man väljer att se på livet.

Idag skrotar vi mest runt här hemma, tvättar lite, leker, lägger trädäck. Igår var vi på en liten utflykt till Pannkaksladan i Höganäs, främst eftersom vi behövde ett utflyktsmål med vår lånade Volvo XC90 då det var sista dagen vi hade den, men även eftersom framför allt H älskar pannkakor och har pratat om att åka dit. Nu har vi varit där - första och sista gången. Trångt, mörkt, ohygieniskt, massor med folk, massor med människor som vräker i sig ohämmat med mat för att få valuta för pengarna, många som absolut inte behövde äta det som serverades där men som åt mest av alla. Barn som tillåts ta själva av buffén och som lägger upp alldeles för mycket som sedan bara slängs. Pannkakorna och utbudet var absolut helt ok, gott till och med men de tog hutlöst betalt! O åt en amerikansk pannkaka och drack ett halvt glas pärondryck - 80 kr för barn mellan 2-4 år. H åt två amerikanska pannkakor, en halv chokladpannkaka och drack ett halvt glas pärondryck - 100 kr för barn mellan 5-12 år. J och jag åt lite mer och betalade 160 kr per person - lite väl dyrt för bara pannkakor men jag hade kunnat köpa en prisnivå som denna om t ex barn under sju år hade ätit gratis eller kostat en tjuga i vuxens sällskap. Dessutom hade de sedan mage att ta betalt för att gräva med en liten grävmaskin, hoppa i en liten hoppborg, ponnyridning mm. Tack men nej tack när man redan har betalt 500 kr för att en familj ska äta lite pannkakor. På kvällen blev vi spontant inbjudna på födelsedagskalas för att fira grannarnas sexåring, trevligt!

Sedan vi kom hem från semestern har vi även hunnit med gräs-och häckklippning, städning av huset, uppsättning av tavlor och lite annat så att huset skulle vara presentabelt inför den kusinträff som vi hade förra måndagen. Vi hade bjudit hit min farbror och faster och mina två kusiner med familjer eftersom vi har varit bjudna till min farbror många somrar och kände att det var vår tur. Allt avlöpte väl och barnen hade roligt tillsammmans trots att mina kusiners barn är åtta, nio och elva. Femåringen som har downs syndrom var tyvärr inte med eftersom han inte trivs när det är för mycket ljud.

Vi har även hunnit med ett bebisbesök hos min fd kollega från när jag jobbade på ridskolan. Huvudpersonen sov sig igenom hela besöket till H:s stora besvikelse men barnen hade ändå roligt och fick prova luftgevärsskytte, åka åkgräsklippare, köra radiostyrd bil mm. Jag tror aldrig att O har skrattat så mycket under en eftermiddag! Lilla bebisen var hur som helst jättefin och det var kul att få handla lite flickkläder igen.

Barnens kusin fyllde fyra år i förra veckan och det firades med släktkalas i fredags och barnkalas i söndags. I söndags stannade vi kvar efter kalaset och gick till mamma när barnen sov middag för att äta middag där. Planerna för denna och nästa vecka är att ta dagarna som de kommer för att kunna vara spontana och boka saker som passar oss för stunden, väldigt skönt!

Semesterfortsättning

Vår semesters andra söndag inledde vi med ett sista bad under förmiddagen. Den lite försiktiga mamman vågade sig på att åka vattenrutschbanan som barnen och J har åkt hela veckan och eftersom den var helt ok vågade jag sedan åka med barnen. Jag känner inte att jag behärskar en rutschkana där man landar i en bassäng och måste hålla upp barnet men här kom man vara ner sittande i väldigt grunt vatten. Jag frågade H om hon ville prova att åka den själv och det ville hon och sedan var hon mycket stolt och glad över att ha vågat detta och gjorde det så många gånger som hon hann innan vi skulle åka hem.

Barnen vilade middag, vi solade och läste och njöt av vår sista dag, som också var den varmaste. Över 35 grader var det efter lunch. När vi hade packat lite och skulle sätta oss i bilen och åka till Kitzbühel visade bilens termometer 45 grader... En promenad i sakta mak i ganska backiga Kitzbühel fick det bli, innan vi åt middag på en italiensk restaurang och sedan en väldigt god glass på ett eiscafé. I Tyskland och Österrike finns dessa eiscafé i stort sett överallt, varför finns det inte en motsvarighet i Sverige? Dyrt är det heller aldrig, oftast kostar en kula en euro, två kulor två euro osv. En lite större efterrätt, typ Banana Split och liknade, kostar ca fyra-sex euro. Här betalde vi visserligen åtta euro för våra respektive efterrätter men då var båda två spetsade med lite sprit och överlag var priserna lite dyrare eftersom orten väl anses vara en av de "finare". Prisläget i Tyskland och Österrike är annars väldigt bra jämfört med Sverige, särskilt när det gäller restaurangbesök. Väl hemkomna var det bara att packa ihop alla saker. Vi hade hemskt gärna stannat en vecka till, särskilt eftersom vädret skulle hålla i sig. När barnen är större ska vi helt klart bila ett antal veckor i Europa någon sommar - och om de inte vill får väl J och jag vänta tills de är större och ge oss iväg på egen hand. Semester i bil är något som vi båda tycker är bland det bästa som finns så vi hoppas att vi får leva och ha hälsan för att kunna göra många sådana utflykter! J planerar mycket men jag vill inte göra alltför stora planer eftersom mina föräldrar alltid har pratat i dessa banor - "när vi blir pensionärer ska mamma och jag fräsa runt i Europa i en porsche", sa pappa ofta när vi var ute på bilsemester. Så blev det ju nu inte och därför aktar jag mig för att planera alltför långt fram i tiden.

På måndagen packade vi ihop oss, tog farväl av damen som vi hyrt lägenhet av och började vår resa mot Sverige. Första dagen körde vi ca 45 mil och hamnade i en liten ort nära motorvägen. Helt ok hotellrum men det var helt dött i byn och även i den lilla staden som låg en halvmil bort. Ett par mil på andra sidan motorvägen låg en något större stad, Bad Kissingen, så dit åkte vi för att äta middag istället.

På tisdagen åkte vi ytterligare ca 45 mil och kom fram till Hamburg under tidig eftermiddag. När vi hade kört en halvtimme, ville O vila men saknade sin kudde. Vi kände oss då tvungna att köra av vid nästa avfart och ta fram hans kudde från bagaget - och vilken tur att han envisades med sin kudde, för just på den avfarten fanns det en outlet för Lloyd och Puma. J fyndade två par skor i varje affär och jag köpte ett par finskor. Väl framme i Hamburg var vädret ganska ostadigt så vi beslöt oss för lite shopping istället för djurpark. Vi checkade in på samma hotell som förra året och tog tunnelbanan några stationer in till stan. Hann med lite shopping, middag och glass under eftermiddag och kväll innan vi återvände till hotellet samtidigt som himlen öppnade sig. Några hundra meter från tunnelbanestationen blev plötsligt väldigt långa - och blöta...

Efter frukost på onsdagsmorgonen klädde vi oss för första gången på hela resan i långa byxor, utrustade oss med regnskydd, paraply och regnkläder och tog tunnelbanan till zoo. Jättefin park som vi även besökte 2011 när H var drygt två år och O låg i min mage. Vi tittade på när elefanterna matades, klappade en enorm sköldpadda och tittade på alla andra djur. Några regnskurar fick vi ducka för men det var ändå helt ok. Barnen somnade sedan i vagnen och vi tog tunnelbanan till centrum igen för lite fika på tu man hand och lite vuxenshopping. När barnen vaknade kollade vi i leksaksaffärer och på lite barnkläder innan vi letade upp en restaurang som vi även har ätit på i Rostock. En mycket prisvärd och bra barnrestaurang och under den dryga timmen som vi befann oss där öste regnet ner utanför. När vi var klara slutade det lagom tills vi skulle ge oss ut. Glass på en fin glassbar fick avsluta semesterns sista kväll och sedan tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet.

På torsdagen tog vi det lite lugnt, åt frukost, packade ihop allt och begav oss mot Puttgarten. Vädret var inte det bästa och det blåste en del. Vi åt lunch i Oldenburg några mil söder om Puttgarten och då kändes det som om vinden hade tilltagit. Väl framme i Puttgarten blåste det storm och vi kunde med viss svårighet ta oss från bilen till Bordershop. Den båten ligger ju stilla, förtöjd vid kajen men trots detta kände jag hur det gungade när vi kom upp på de övre våningarna. Barnen hade förstått att eftersom det blåste så mycket skulle nog färjan gunga - de har både otrevliga minnen från båtfärden hem från Rostock i augusti när det också gungade en hel del. H fick nästan panik och ville inte alls åka båt, O hängde på och när J och jag kollade ut över färjeläget var inte vi heller alltför sugna. Vi hade inte mött många bilar på vår väg mot båten, vilket man annars brukar göra, och det var heller inte mycket trafik på vår sida av vägen. Trots detta var färjeläget fullt, vilket borde vara ett tecken på att färjorna inte kunde hålla tidtabellen och att överfarten säkert skulle ta mer än vanliga 45 minuter. Vi kollade på GPS:en hur lång omväg det skulle bli om vi körde över den fasta förbindelsen genom norra Tyskland och Jylland. Dubbelt så lång väg i mil räknat, 50 istället för 25, och ett par timmar längre i tid. Till slut fick barnen bestämma om de hellre ville åka bil många timmar än båt en timme och bil två och då var båda rörande överens om att vi skulle åka bil så det fick det bli. Vi kom till slut hem tre timmar senare än planerat eftersom vi även var tvungna att stanna och pausa en stund men det kändes ändå värt det. Förmodligen hade även den andra vägen tagit längre tid än normalt så om man ser det så så blev omvägen kanske bara två timmar. Vi vill ju gärna att barnen ska vilja åka båt igen och nu fick de inte ännu en tråkig upplevelse med sig i alla fall.

Slutet gott, allting gott - nästa år hoppas vi att vi kan ge oss iväg på en tur i Europa igen. Innan vi gör det ska vi dock ha en diskussion om vad som gäller när man kör på Autobahn med sin fru och sina två barn i bilen...

Vår bästa semester hittills

Väl hemkomna efter vår semester kan vi konstatera att det är vår bästa familjeresa hittills! Fantastiskt väder, alla var friska, barnen var glada, en perfekt mix av upplevelser, bad, lite shopping och lata stunder. Frisk luft, fin utsikt, god mat - denna resa blir svårslagen.

Vi startade tidigt söndagen den 28 juni, halv sju åkte vi hemifrån med två förväntansfulla och glada barn. Båten gick klockan nio från Gedser och vi kom utan problem fram till Rostock två timmar senare. Vi påbörjade vår färd längs autobahn och till en början flöt allt fint men efter nästan en timmes körning tog det tvärstopp. Sedan satt vi i en mycket långsamtgående kö i drygt en och en halv timme. Vi kom inte ens en mil på den tiden och barnen började bli hungriga. Vi passerade inga avfarter och kön rullade mikroskopiskt långsamt hela tiden så vi kunde heller inte gå av för att hämta in kylväskan i bilen. En massiv poliskontroll till följd av en ungdomsfestival med drogtester mm visade sig vara anledningen. De tog upp en hel rastplats och egentligen var den avstängd i samband med kontrollen men vi fjäskade oss till att få stanna och ge barnen mat - snälla poliser! Därefter flöt allt på fint igen och vi var framme vid hotellet som vi skulle övernatta på strax söder om Leipzig i bra tid. Stort rum, lekplats i trädgården och restaurang som tillhörde hotellet - perfekt!

Måndagens 55 mil flöt på utan problem och vi kom fram till vår lägenhet i Fieberbrunn i Österrike precis som planerat. Fin lägenhet, sol och klarblå himmel, varmt och skönt - fantastiskt att vara i mitt favoritland på jorden igen. Luften, lukten, husen, bergen, ljuset, maten, folket. Det blir inte bättre än så! Vi åt middag på en restaurang några hundra meter från huset (men tog ändå bilen eftersom vi dels behövde handla mat och dels var vägen så smal och brant att det kändes lite osäkert att gå med barnen). Bra mat och framför allt en rolig lekplats i trädgården, precis vad barnen behövde efter en dags bilande. De klagade inte alls, tjatade inte, bråkade inte med varandra - de är verkligen bäst!

På tisdagen ville vi inte utsätta barnen för så mycket bilåkning så vi tog linbanan som fanns i byn upp till 1500 meter och där fanns det en rodelbana. En runda tog åtta minuter så barnen fick vars tre turer. J körde fem och jag en (O var snäll och offrade sig och åkte långsamt med sin fega mamma...). Lunch åt vi på restaurangen där uppe innan vi åkte ner. Middagsvila i lägenheten och sedan begav vi oss till badet i byn eftersom det var nästan trettio grader varmt. Fint bad och det bästa var att inträdet ingick i vårt boende hela veckan! Barnen ville laga middag hemma i lägenheten så det fick det bli. Lata mamman ville ju egentligen hellre äta på restaurang... Vi konstaterade att när vi var små var ju halva grejen med semester att man fick äta på restaurang men dagens barn är mer bortskämda med sådana besök och tycker nog inte att det är lika spännande. 

På onsdagen körde vi ca en timme till Kaprun och här klädde vi på oss långa byxor, vattentäta skor och fleecetröjor i värmen för att ta oss upp till dryga 3000 meter. Tre olika liftsystem - först korgar för 4-8 personer från 800-1600 m, därefter sittlift för fyra från 1600-2400 och sedan en stor korg som rymde många människor den sista biten till 3029 m. Det där med sittlift är inget för höjdrädda mig och jag fick lite panik eftersom O inte satt helt stilla, och då blev även H rädd (inte så smart av mig men jag kan inte kontrollera den ångesten så bra). Väl uppe hittade vi lite snö som barnen kunde leka i men själva glaciären var avstängd eftersom shuttlebanan var under reparation, så det blev inte så mycket snö som vi hade tänkt. Återresan gick bättre och även H var lugnare. Vi hade tänkt äta på någon mellanstation men hittade ingen öppen restaurang så det fick bli en korv från en korvvagn när vi kom ner. Barnen sov gott i bilen på väg hem och vi körde direkt till badet för att svalka oss i värmen. Middag åt vi på en fin restaurang i byn - vi tog deras "Geheimnis" (hemlighet) och fick in ett fint fat med olika köttbitar, olika potatisvarianter, såser, grönsaker mm. Riktigt fint - och gott!

På torsdagen ville vi undvika en längre biltur och passade på att besöka en nöjespark som låg några kilometer upp i bergen bakom oss. Nästan inget folk, en hel del attraktioner som passade barnen och olika lekplatser samt ett inomhuslekland underhöll oss i några timmar. H ville prova bergochdalbanan som såg ganska läskig ut så det gjorde hon och J. Efteråt var hon rädd och ledsen eftersom den inte alls var rolig och hon hade dessutom ont i nacken. Av detta lärde vi oss att en av oss måste provåka en attraktion som denna innan vi släpper upp H eller O, åtminstone något år till. J tyckte inte heller om den, väldigt ryckig tydligen. Vi lagade pannkakor till lunch, barnen sov middag och sedan åkte vi till badet. På kvällen besökte vi enligt barnens önskemål åter den restaurang med lekplats i trädgården som vi var på första dagen.

På fredagen styrde vi tidigt på morgonen kursen mot Salzburg för att hinna med lite shopping på den stora outleten där. Vi började med en tur på Toys r us och övergick sedan till att shoppa kläder men hittade inte så mycket som vi hade hoppats. Barnen sov i bilen hem och vi åkte direkt till badet även denna dag. Barnen önskade middag hemma så det fick bli tacos - bra fredagsmat även utomlands.

På lördagen var det dags för ännu mer bilåkande när vi åkte till Zell am See, ca 50 min bort. Vi hade tänkt ta tåget men det blev både klurigt och dyrt eftersom tågen gick mer sällan på helgen. Vi funderade på att åka upp på en känd topp och äta lunch men det var också klurigt och dyrt så vi tog en båttur på sjön istället. Så fint - och så varmt... Detta var en av de varmaste dagarna, över 35 grader. Lek på lekplats, lunch på en pizzeria och sedan lite promenad, shopping och fika medan barnen sov. Vi åt glass när de vaknade och åkte sedan hem för att vila lite och byta om innan byfesten. H iklädde sig mycket stolt sin Österrike-klänning, en dirndl som vi köpte på rea i Tyskland i julas. Inte äkta på något vis men lite kul att vara lika fin som många andra. Vi åt på samma restaurang som på onsdagen eftersom vi redan då såg att de hade Chateu Briand. Den var tyvärr väldigt lik den mat vi åt vid vårt första besök så vi blev lite besvikna. Byfesten var dock en rolig upplevelse, både för oss och barnen.

Vår första semestervecka på resande fot, fortsättning följer men just nu prioriterar jag inte att sitta ner vid dator eller iPad för att skriva så det blir när det blir...

Livets berg- och dalbana

Förra inlägget skrev jag tidigt på morgonen, innan jag begav mig ut på en powerwalk med min väninna T. Innan vi skildes åt pratade vi lite om att jag skulle åka till graven för att tända ett ljus och att det här året hade varit lite lugnare än föregående två år. Jag har inte mått lika dåligt under juni som jag brukar och detta pratade vi också om. Jag satte mig sedan i bilen och hade inte kört många meter förrän tårarna rann och när jag efter några minuter kom till kyrkogården bröt jag ihop och grät i det närmaste okontrollerat trots att jag inte var ensam denna tidiga morgon. Det höll i sig en stund och jag var sedan tvungen att sitta i bilen ett tag innan jag kunde gå in på bageriet och köpa bullar, som jag hade lovat familjen. De undrade nog eftersom jag var helt rödgråten men det är ju inte precis första gången jag ser ut så offentligt, även om det var ett bra tag sedan sist.

När jag kom hem frågade J om allt hade gått bra och då bröt jag ihop igen... Hela förmiddagen fram till efter lunch fick jag gå undan med jämna mellanrum för att släppa fram tårarna, de ville helt enkelt inte sluta rinna och jag ville inte visa barnen hur ledsen jag var. De har naturligtvis sett mig gråta många gånger och vet att jag ibland är ledsen för att jag saknar morfar men jag vill inte att de ska se mig när jag är så här ledsen.

På något vis lyckades jag packa eller åtminstone förbereda allt som skulle läggas ner och jag lyckades också ta mig samman och följa med på kalas för barnens stora killkusiner. Det kändes jobbigt men gick bra. Vi stannade bara tre timmar eftersom vi ville komma hem och packa klart samt komma i säng i tid. Tidig morgon, iväg på semester till den bästa platsen på jorden - precis vad jag behövde i livets berg- och dalbana. Ner den ena dagen och upp nästa, det är bara att hänga med och ta till vara varje dag som den blir.