Känslomässigt kaos

Det går inte så fort i mitt försök att komma i fatt det jag inte har hunnit skriva under sommaren men nu är jag framme vid min sista föräldralediga vecka någonsin - en milstolpe men ingen rolig sådan... Hade gärna haft fler långa sommarlov men vi ska så klart samtidigt vara tacksamma för de elva somrar som vi har kunnat ha mer ledighet än de vanliga fyra semesterveckorna. Så särskilt ledig blev jag inte heller utan jobbade några timmar måndag-onsdag och drygt halvtid torsdag och fredag.

På måndagen hämtades H upp av en kompis föräldrar och åkte med hem till dem. De har flyttat från byn och bor nu ca 40 min bort så det är inte helt logistiskt enkelt att få till när de ska ses. Nu löste det sig eftersom J kunde hämta henne på hemväg från jobbet. O och jag hämtade hans kompis C på fritids efter lunch och sedan lekte de hela eftermiddagen. De är så lika till sättet och delar samma intressen så det går alltid bra när de leker. De blev kompisar när O började på dagis när han var femton månader. C är några månader äldre men var väldigt tidig med att prata så han blev ett stöd för O och gillade samma lugna lekar som honom. När de var tre skildes de åt på olika avdelningar och nu går de i olika klasser men har ändå hittat tillbaka till varandra igen. Roligt! På kvällen spelade vi minigolf, vilket J och O även hade gjort veckan innan. Barnen var nog lite för trötta så det blev lite gnälligt men vi konstaterade ändå att vi ska göra det fler gånger. Det är egentligen galet att vi inte har gjort det tidigare eftersom banan ligger mindre än två minuters gångväg från oss...

På förmiddagen pratade jag också med min svägerska om lite allt möjligt, bl a vårt sammanbrott med H dagen innan. Hon jobbar som BVC-sköterska och tipsade om att vi kanske kunde söka hjälp och råd via något familjeteam om det fanns i vår kommun. Jag letade genast upp detta på kommunens hemsida och ringde och pratade in på en telefonsvarare. Dagen efter ringde en familjebehandlare från socialförvaltningen upp... Kändes sådär eftersom de kontakter jag hittills hade haft med en familjebehandlare är kring våra allra struligaste elever som har blivit ålagda att samarbeta med en familjebehandlare i sin hemkommun. De sysslar uppenbarligen med högt och lågt och under tisdagsförmiddagen ringde alltså en av dem upp mig och vi pratade om vår situation en stund och bokade ett möte på fredagen - snabba ryck! Kändes skönt att få en tid så snabbt.

På tisdagsförmiddagen kom två kompisar och på eftermiddagen gjorde vi ett nytt försök att åka till Hallongården för att plocka hallon och björnbär. Hallon fanns det gott om men björnbären var slut fastän vi kom en halvtimme efter att självplockningen hade startat. Mormor var också med och vi passade så klart på att fika även om det inte var länge sedan vi var där... På kvällen var vi hos B och red. Fälten var plöjda och H kunde rida på stubbåkrarna! B var lite piggare än på ridbanan och H tyckte att det var jätteroligt att galoppera lite längre sträckor som dessutom gick lite fortare. På onsdagen firade J och jag nioårig bröllopsdag och för att uppmärksamma detta åkte vi först till Åhus för att äta glass (galet lång väg att köra för att äta glass men galet god glass...) och sedan ner mot Österlen för att dels hälsa på familjen S och dels äta middag någonstans. Vi svängde även inom en restaurang med en present till pappan i familjen S som fyllde 40 senare i veckan och skulle fira på den restaurangen. Det var bara halva familjen som var hemma men vi fick i alla fall umgås med mellanbrodern och lilla L och det var det viktigaste! Middag blev det till slut på Buhres fisk, som så många pratar om. Det ligger fint precis vid havet men för övrigt var jag inte alls imponerad - varken av städningen, servicen eller maten.  J tog fish and chips och man förväntar sig verkligen mer än gatuköksnivå på en sådan restaurang... Min varmrökta lax var helt ok men inte mer än så. Barnen vägrade fisk och åt pannkakor istället.

På torsdagen var barnen själva hemma på förmiddagen när jag åkte till jobbet för att ha ett möte med mina skolledarkollegor. Det tog verkligen emot eftersom vi skulle ses på min ordinarie arbetsplats och inte där de arbetar, så som vi brukar. Jag kände starkt att jag verkligen inte ville dit och var allt annat än fokuserad under vårt möte. På eftermiddagen var vi i stallet så att H kunde rida och på kvällen sov hon över hos en kompis. Vi fick lite egen tid med O som inte uppskattar det nämnvärt utan mest saknar H... Han fick sova i vårt sovrum så att han inte skulle känna sig ensam där uppe. Det var bra att H inte var hemma på fredagsmorgonen för då kunde vi åka till vårt möte med familjebehandlaren utan att berätta det för henne. O frågar inte så mycket och till honom sa vi bara att vi skulle på ett möte som man måste gå på ibland när man är vuxen.... Det kändes bra att sitta ner och prata om vår situation i en timme och få ett par andra ögon och öron på våra problem. Det är ju inte så att J och jag sitter ner i en timme på egen hand på kvällen när barnen har somnat och pratar om vårt föräldraskap på ett konstruktivt sätt. Med lite ledande frågor förde vi i princip samtalet själva och kom tillsammans med familjebehandlaren fram till vissa förändringar som vi kunde göra. Vi var överens om att backa och sluta tjata om småsaker, vara mer positiva i vår kommunikation och uppmuntra mer. Vi behöver också blir bättre på att fråga H om vilka känslor som bubblar upp i henne och hjälpa henne att sätta ord på alla känslor. När jag kom hem satte jag mig för att jobba men under i stort sett hela förmiddagen jobbade jag med tårarna rinnande. Lite av det vi pratade om hos familjebehandlaren hade väckt upp saker i mig som alltid finns där men inte alltid lika påtagligt. Det blev ett kaos över att min mamma inte har varit den mamma jag behövde när jag var liten, över att jag inte ville ha O när han låg i min mage och över att jag inte är en tillräckligt bra förälder. Det blev också jobbigt att tänka på att det var allra sista semesterdagen och bara tanken på att gå tillbaka till jobbet på måndagen kändes helt ogenomförbar. Jag skrev ett mail till min chef om hur jag mådde så att hon skulle vara lite beredd. Fördel med att jobba hemifrån är att det går att gråta på jobbet...

På fredagseftermiddagen åkte vi med barnen och H:s kompis O, som hon sov över hos, till Lund för att äta glass på Glasskulturen och därefter gå till lekplatsen i stadsparken. Vi passade även på att köpa present till O:s klasskompis som han skulle på kalas hos. På lördagen fixade vi en hotellfrukost på morgonen med bacon, äggröra, frukt, croissanter, nutella, färska bullar mm. Det behövdes verkligen uppladdning för att klara av eftermiddagens prövning - Dolly Style-konsert som H önskade sig och fick i tioårspresent... I föräldraskapet ingår ju vissa uppoffringar, vissa större än andra, och just denna kändes enorm! Det skulle börja kl. 13 och insläppet öppnade kl. 12. Vi var där tio minuter innan och då såg det ut så här:

Efter tjugo minuter hade vi närmat oss det cirkustält från Brazil Jack som konserten skulle vara i:

... och då såg kön bakom oss ut så här:

Jag har svårt att förstå storheten i detta fenomen (alla låtar låter likadant och tre vuxna tjejer klär ut sig i barnsliga kläder) och efter att någon tipsade mig om att låta H se en dokumentär som finns på SVT Play, i ett försök att dämpa hennes entusiasm, så förstår jag ännu mindre. Vi såg dokumentären tillsammans på söndagen och det är helt galet hur man kan agera som grundarna bakom gruppen har gjort - bara byta ut en tjej mot en annan, sätta på kläder och peruk och bara köra vidare med samma koncept men nya personer. Jag hoppas att det gav önskad effekt på H:s beundran...

På något sätt genomled jag konserten och till min förvåning såg jag två rektorskollegor som även de fick offra sig i sin roll som pappa och se hela föreställningen. Den enda behållningen var en cirkusartist som kom in mitt i och gjorde ett fantastiskt klätternummer. Vi placerade oss nära ingången i tron på att detta var utgången men tji fick vi! Den visade sig vara precis mitt över oss så vi satt på sämsta tänkbara ställe. När sista låten led mot sitt slut rusade folk mot utgången och vi hängde på ganska bra men hamnade ändå i sista fjärdedelen av alla människor. Vi ställde oss så småningom i den enormt långa kön och när vi hade stått där någon minut öppnade sig himlen... H var envis och ville står kvar så det gjorde vi tills hon gav upp efter några minuter. J och O, som var på lekplats och Malmö museum under tiden, hade släppt av oss så vi hade ingenstans att ta vägen. Vi rusade dyngsura tillbaka in i tältet tillsammans med en del andra och väntade där tills det värsta var över. Då ville H stå i kö igen... Det gjorde vi och hamnade verkligen sist - det var fem andra familjer bakom oss. Vi kommunicerade med J och O som anslöt när de var färdiga och när de kom hade vi köat i en och en halv timme. Kön hade då betat av en fjärdedel av allt folk. H ville tvunget vara kvar så vi började prata om att J och O skulle köra hem så länge men som tur var kom hon på andra tankar efter en stund och vi kunde bege oss hemåt!

På söndagen tog jag tag i projekt "klippa L med trimsaxen från Lidl för 149 kr" - det skulle vi ha gjort i början av sommaren men det blev inte så... Hon hatar verkligen det så det är därför jag drar mig för det men hon blev väldigt fin (eller i alla fall så fin en hund kan bli när den blir klippt av en amatörfrisör med en billig sax). Jag körde O till kompisens kalas i Malmö och passade på att göra lite ärenden under tiden. Jag hittade bl a en ny kombinerad dator- och handväska så att jag slipper ha två. På kvällen började H:s ridning på ridskolan - tiden är förändrad jämfört med förra läsåret och det är skönt med lediga lördagsmorgnar även om vi inte kommer att kunna vara med alla söndagar. Det var ingen positiv känsla när jag gick och la mig på kvällen men mer om det känslomässiga kaoset följer i kommande inlägg...

På jobbet igen..

Den första jobbveckan jobbade jag inte på min vanliga skola eftersom alla lärare är ferieanställda och lediga hela sommaren. Vår andra verksamhet pågår som vanligt utom tre veckor då skolan är stängd och det var denna verksamhet som jag huvudsakligen skulle ansvara för under den första veckan eftersom mina båda skolledarkollegor hade semester. Det kändes ok att vara tillbaka och träffa en del av medarbetarna igen. Min chef var inom på morgonen för att välkomna en nyanställd så vi hann prata lite om hur sommaren hade varit. Det var en strålande solig och varm dag och jag hade redan från början bestämt mig för att jag bara skulle jobba halva dagen för att mjukstarta lite. J och barnen hade allt packat och klart så efter lunch åkte vi till badet i Falsterbo och njöt av att ha poolen i stort sett för oss själva tillsammans med kusinerna. Efteråt åt vi middag hos min syster och svåger (vi har inte snyltat på dem varje vecka - vi har bidragit till de middagar vi har ätit...) och barnen kunde leka länge.

På tisdagen var vädret för första gången på länge lite svalare och detta gjorde det lite lättare att gå till jobbet. På kvällen var vi hos lilla B och det var vi faktiskt alla dagar resten av veckan eftersom ägarna var på semester. På torsdagen jobbade jag också en halvdag och efter lunch körde vi mot Hallongården för att plocka hallon. Vi lurade barnen lite och tog en omväg inom en möbelaffär i Svedala och en skoaffär i Trelleborg, där de hade skor som jag har letat efter länge. Barnen var måttligt förtjusta... Vi hade missat att kolla öppettiderna på Hallongården och kom dit ca 14.53 - självplockningen stängde kl 15.00. Inte alls glada barn! Vi fikade och på hemvägen körde vi en annan liten omväg inom en godisfabrik som ligger utanför Malmö, för att besöka deras lösgodisbutik. Lite gladare barn... H och jag skrittade ut med B och red förbi den gård där min syster hade sin ponny i alla år och där även jag hade häst i perioder. Nostalgi! Vi gick även förbi ett fält som var skördat men vågade oss inte på att rida på stubben eftersom vi inte visste vem åkern tillhörde.

På något mirakulöst sätt överlevde jag första jobbveckan och det var till och med riktigt roligt. Det är skönt att jobba när alla inte är på plats eftersom man kan få en hel del gjort när man inte blir störd hela tiden. Jag lånade min kollegas rum och det var verkligen så skönt att ha en plats att vara på. Jag gillar känslan att stänga dörren ibland för att få vara i fred och ha den öppen för spontana samtal när det passar. Att vädret var lite kallare och regnigare än tidigare hjälpte nog också till att göra det lättare att gå till jobbet.

På lördagen red vi på förmiddagen och tog oss ner till ridskolan för att rida på den stora banan där. På eftermiddagen åkte vi till Falsterbo och badade eftersom det återigen kom in sommarvärme över Skåne. Vi var stundtals helt själva på badet - väldigt lyxigt och värt varenda mil att åka dit istället för att bada på vårt kommunala bad. Baklängesmiddag blev det även denna dag, liksom lådcykling för barnen. Vi köpte enkel mat och hade lite knyte med min syster och svåger. De hade fått en ny studsmatta efter att ha varit utan i några år. Den var lite större än vår studsmatta och alldeles ny så det var så klart roligt för alla fyra kusinerna att hoppa tillsammans. Vi stannade inte lika länge som vi brukar eftersom vi behövde fodra hästarna. Vi fick se en fantastisk solnedgång över fälten den kvällen!

Söndagen bjöd på ytterligare en solig dag så vi planerade att åka till stallet på förmiddagen. H var dock så sur och otrevlig och hade varit det till och från under en längre tid så jag fick bara nog. Jag lägger massor av tid på henne och hennes ridning och det känns inte ok att hon bara är otrevlig. Hon sa också - som hon brukar - att vi bara tycker om O och att vi bara skäller på henne. Det tar hårt på mig när hon säger det första eftersom jag alltid har känt att min mamma har tyckt mer om min syster än mig och jo, visst säger vi till henne mer men det beror ju på att O aldrig någonsin startar ett bråk eller retas. Det gör däremot H och vi kan ju inte säga till O när han inte har gjort något bara för att det ska vara rättvist. Jag var inte helt i balans och brusade nog upp ovanligt mycket och höjde för en gångs skull rösten och meddelade H att jag inte alls tänkte åka med henne till B. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag med H blev ledsen och arg och klädde på sig stallkläder ändå: "hon är min bästa vän och jag ska dit, jag cyklar själv!". Vi argumenterade lite och jag blev ledsen, hon blev ledsen och jag var tvungen att gå undan för att inte säga något dumt. Jag gick ut till J, som såg att jag var ledsen och berättade vad som hade hänt. När jag hade lugnat ner mig grät H och jag tillsammans och pratade om allt som hade hänt och om allt det arga som vi båda hade sagt till varandra. Vi bad varandra om ursäkt och pratade om att det inte alltid är så lätt att ha en sådan snäll lillebror som O och att det hade varit lättare om de bidrog till bråk båda två men nu är det ju inte så. J kom in och till slut grät även han eftersom H var så ledsen över hur orättvist behandlad hon kände sig. Vi åkte till B så att H fick rida en stund i alla fall.

Efter lunch åkte jag tillbaka till stallet och målade det sista på boxen så nu var stallet klart efter att ha skurat, tvättat, dammsugit och målat under tre-fyra veckors tid. Det kändes bra att ha fixat allt när ägarna kom hem till gården igen efter sin semester. På kvällen åkte vi till Lund tillsammans med familjen M för att äta sushi på vår favoritrestaurang. Vi har tagit hem mat därifrån många gånger (och nu kan vi inte äta på något av de ställen som finns i vår by eftersom det inte alls är samma kvalitet) men nu skulle vi tillsammans prova "all you can eat". Barnen var inte överentusiastiska och när vi kom dit visade det sig att de inte kunde beställa de kycklingspett för barn som vi hade lovat. Om man skulle äta "all you can eat" var alla i sällskapet tvungna att göra det men det löste sig bra till slut eftersom man kunde beställa spetten även inom ramen för det konceptet. Det blev bara ganska mycket dyrare... De provade dock lite av varje och O upptäckte friterade räkor som han gillade. Verkligen supergod mat och vi var väldigt mätta när vi gick därifrån!

Denna söndag var det J som hade lite halv ångest för att semestern var slut. För min del var det dags för en föräldraledig vecka - den sista någonsin...

Sista semesterveckan

Jag ligger ohjälpligt back när det gäller att uppdatera men ska försöka sammanfatta min sista semestervecka fastän det är en dryg månad sedan...

På måndagen tog vi det mest lugnt hemma och hann med ett besök hos lilla B. På tisdagsmorgonen packade vi matsäck och styrde mot Bakken utanför Köpenhamn för vår traditionella heldag med min syster och hennes familj samt mormor. Det var lite väl varmt egentligen men vi hade inte så många dagar att välja på så det fick gå ändå. Det var fler som tyckte att Bakken var ett bra utflyktsmål denna dag - parken sväljer mycket folk och köerna är sällan längre än 15-20 min men vi har blivit lite bortskämda med kortare köer än så. Vi åkte som vanligt i olika konstellationer och O vågade prova många nya, lite större attraktioner och var mäkta stolt. Även H provade "Ulven" igen efter att ha stått över förra året. Det är bra att ha en totalt orädd liten kusin som vågar åka allt - kan en femåring måste ju även vi klara det, verkar barnen tänka, åtminstone på de flesta attraktionerna. Vi kom när de öppnade kl 12 och åkte hemåt vid halv elva på kvällen... Mormor hängde med bra hela dagen och åkte alla attraktioner som vi åkte!

På onsdagen var vi mest hemma och tog det lugnt även om vi hann med en tur till lilla B och även en runda till Bjärred i den öppna Saaben för att köpa glass och leka på lekplatsen. Väldigt varmt och skönt - jag gillar inte att åka öppet men det var verkligen en varm kväll. Vi körde även inom Lomma hamn på hemvägen.

På torsdagen var O och klippte sig på förmiddagen och vi passade även på att gå på biblioteket när vi ändå var nere i byn. För att ta vara på ytterligare en varm dag åkte vi till badet i Falsterbo och åt sedan middag hos min syster och svåger. Det blev en baklängesmiddag med efterrätten först eftersom barnen gärna ville ha glass från den välsorterade kiosken i byn. Alla barnen trängde ihop sig i kusinernas lådcykel och fick en fin tur genom Falsterbo och Skanör till deras stora förtjusning.

På fredagen var vi först hos B tidigt på morgonen innan det blev för varmt. J och H har haft ett projekt under sommaren och byggt hinder i miniatyr som exakt liknar riktiga hinder. Vi såg en förlaga på en restaurang med tillhörande ridanläggning och tänkte att vi skulle köpa sådana till H. Det visade sig dock att att de var väldigt dyra så J kom på att han kunde göra sådana själv. Han har snickrat och H har hjälpt till att måla. När H och jag var hos B denna dag hjälpte O också till att måla och tyckte att det var roligt. När vi kom hem var de precis klara och J skulle plocka undan och sätta på locket på den rosa färgburken. På något sätt slant han, färgburken välte och det kom färg över O (som målade i kalsonger eftersom det var så varmt), över gräsmattan, över trädäcket och över vår loungesoffa. Det var bara att skratta åt eländet - jag lyfte in en gråtande O i duschen och J spolade av allt som behövdes ute i trädgården... Efter lunch lastade vi cyklarna och åkte till mormor för att därifrån cykla till stranden i Falsterbo - något vi gör varje sommar men detta blev första och enda gången 2019. Båda barnen badade med J och mormor men jag höll mig på stranden... Efteråt åt vi middag hos mormor och på vägen hem stannade vi hos min moster som var ute för att vinka av min kusin, som hade hälsat på under dagen. Vi pratade om att vi skulle hitta en dag att ses men vi fick aldrig till en dag då vi alla kunde.

På lördagen var vi uppe och gjorde oss i ordning ganska tidigt eftersom vi skulle åka till Österlen redan vid kvart över tio. Det var dags för dop för bästa lilla L och jag är numera en mycket stolt gudmor till fyra gudbarn. Det var tolv år sedan sist det begav sig men takterna satt uppenbarligen i - jag fick lilla L i famnen precis innan vi skulle gå in, han tittade storögt på mig under inmarschen och somnade sedan gott under den första psalmen. Han sov sig sedan igenom hela gudstjänsten - klok och erfaren äldre präst tyckte att det var bäst att jag höll honom när han skulle få vatten på huvudet så att vi inte riskerade att väcka honom. Det har jag aldrig varit med om tidigare men det var verkligen så smart och så klart det bästa med hänsyn till bebisen. Efter själva dopet var det mottagning på en närliggande restaurang där vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans med de andra gästerna.

Jag är så glad och tacksam för att jag fick förtroendet att bli L:s gudmor, det betyder verkligen jättemycket för mig. För ett och ett halvt år sedan valde hans mamma att bryta kontakten efter ett missförstånd mellan oss och efter ett år då vi knappt pratade med varandra eftersom vi inte lyckades mötas i hur vi skulle reda upp vår relation, har vi under det senaste halvåret hittat tillbaka till varandra och nu tror jag aldrig att vi kommer att ta paus i vår vänskap igen. Dopet var verkligen en glädjefylld dag som jag kommer att bära med mig länge - både L:s mamma och jag fick tårar i ögonen när hon lämnade över honom till mig i kyrkan och jag tror att vi var rörda båda två av samma anledning. Eftersom vi inte pratade med varandra på många månader missade jag ju större delen av L:s graviditet men jag fick åtminstone "vara med" de sista sex veckorna.

På söndagen tog vi det lugnt hemma eftersom både vi och barnen behövde pusta efter flera varma dagar fyllda med olika aktiviteter. Jag laddade för min första jobbdag på drygt fem veckor och det var ingen rolig laddning. Under hela sommaren kände jag mig stressad över att börja jobba igen och förutom veckorna i Österrike kunde jag inte slappna av utan tänkte mycket på hur många lediga dagar det var kvar och när jag skulle vara tvungen att börja jobba igen. Jag brukar få en liten dipp efter lov och längre ledigheter så det är jag beredd på men jag har inte känt mig såhär nedstämd som jag har gjort denna sommaren. Egentligen borde jag kanske ha sjukskrivit mig eftersom jag verkligen inte kunde slappna av och njuta av semestern men det kändes heller inte rätt. Jag vet inte varför det blev så här - kanske för att vi hade många måsten med huset, kanske för att vi hade många aktiviteter även om det var sommar (även om det är roligt att H vill rida mycket så blev det kanske lite väl ofta och det blev ett pusslande att få in det mitt i det sommarlata livet). Förutom hus- och trädgårdsfix blev det även fix i stallet - något som jag självklart vill göra eftersom vi får låna B gratis - och kanske ledde dessa frivilliga "måsten" också till att jag inte kände mig utvilad när det var dags att börja jobba igen.