Han är så söt när han sover...

När vi förra veckan hade besök av vänner från Stockholm åkte vi och badade i en sjö en bit hemifrån. H har fram tills i våras vägrat att bada i något annat än Ikeas badbalja (till slut fick vi säga att den var sönder och tvinga henne att bada i det stora badkaret under skrikande protester). Nu har hon övergått till att duscha och vill inte bada alls. Motståndet mot vatten (skrek nog vid varje bad under sitt första år och har fortsatt att gråta och gnälla ofta efter det också) samt att varken jag eller J är några direkta vattendjur har gjort att vi inte har varit på något bad med henne. Förra sommaren regnade bort och det har helt enkelt inte blivit att vi har tagit tag i projekt badhus under vinterhalvåret då det känns som om det alltid är en eller annan infektion som kommer i vägen. På stranden var vi en gång när hon var drygt ett år men hon fick smått panik både av sanden och när vi doppade hennes fötter i vattnet.

I torsdags var det så dags att testa de nya baddräkterna på riktigt - under onsdagen hade hon dem på när hon stående plaskade i lilla poolen i trädgården. Vi tänkte att hon kanske skulle tycka att det var roligare när andra barn var med och att de skulle fungera som "draghjälp" för henne. Det gick faktiskt riktigt bra även om hon inte var i med hela kroppen några längre stunder och nog gjorde allt med skräckblandad förtjusning. På natten efteråt vaknade hon flera gånger och var helt otröstlig, vilket verkligen inte händer så ofta nu för tiden - förmodligen ett och annat som behövde bearbetas efter dagens upplevelser... Nu har vi i alla fall fått lite blodad tand och nästa gång det blir varmt ska vi åka till ett bad med uppvärmda pooler (jo, för visst måste det bli mer än tre varma dagar denna sommar...). Hur det gick för O när han premiärbadade fötterna i samma sjö? Han bara skrattade och hade säkert gått med på att bada hela kroppen - han har aldrig sagt pip i badbaljan och har nästan redan rört sig och lekt mer än H någonsin gjort där. Kanske kan lillebror locka storasyster att bli lite modigare på just detta område så småningom (medan hon kan hjälpa till att bromsa honom i andra situationer)?

Och så var det han som är så söt när han sover... Fina, fina O - mycket lätt att älska när han sover alternativt är vaken och nöjd men ack så påfrestande när han är missnöjd. Hoppas att det släpper lite när han lär sig gå och lär sig att tugga bitar i maten, annars lär vi få problem om detta humör ska utvecklas i takt med honom (vill inte tänka på trotsåldrar eller tonår!). Idag charmade han några damer på bussen när han tokglad lekte tittut med dem och den blygsel som utmärker åttamånadersåldern verkar ha gett vika nu när han är dryga nio månader. Vi träffade hans två dagar yngre lilla kompis F idag och O känns som ungefär dubbelt så stor... Så härligt att se de båda lillebrödernas storasystrar leka i parken där vi träffades! Det var ett tag sedan sist men de var inte alls blyga utan tog direkt varandras händer och gick iväg för sig själva. Många kramar dememellan blev det också under denna mysiga eftermiddag!

Idag är det fem år sedan som jag gick iväg för att träffa en kille som verkade trevlig efter en del chattande på nätet. Jag hade från början bestämt att det här fick vara den sista på ett tag (hade avverkat en del internetdejter som inte varit så lyckade). Restaurangbesöket visade sig bli riktigt trevligt och den där killen var mer än okej. För exakt fyra år sedan gjorde vi ett positivt graviditetstest med H och sedan har det bara rullat på i full fart! :-)

Umgänge med andra barn

De senaste veckorna har vi försökt vara lite sociala och inte bara fixa med huset när det har varit uppehållsväder. Bl a har vi hunnit med Zoo i Köpenhamn med farmor, farfar, J:s syster och svåger och barnens stora kusiner. Två dagar senare var vi i Helsingör med H:s gudföräldrar och deras flickor, i förrgår träffade vi en barndomskompis med familj som var nere från Stockholm och igår var J:s bästa vänner med familjer hos oss på middag. Det är kul att se hur H blommar upp och umgås med alla barn i olika åldrar (allt från 2 till 15 år). Hon hänger med i lekar, spelar boll, hoppar, studsar, leker rollekar - precis så där som det "ska" vara när man är tre år. Ett tag upplevde vi att hon var lite hämmad av att hon stammar men dels går det lite lättare för henne att prata just nu och dels tror vi inte att hon bryr sig om det lika mycket längre. Det är skönt att se att hon vågar säga till om det är något som hon inte gillar och att hon, som igår, kan bli arg och säga ifrån när en flera år äldre kille tog hennes boll. Det som är lite synd är att alla våra vänners barn är äldre - vi var sist på båda hållen med att få barn. Det har visserligen tillkommit fyra bebisar i vänkretsen under 2011 som blir bra lekkamrater till O men jag tror att H hade mått bra av att ha fler jämnåriga kompisar. Kanske ordnar detta till sig nu när hon börjar på ny avdelning på dagis med fler 3-4-åringar. Inspirerad av Alfons-böckerna leker hon just nu mycket kalas och pratar redan om vem hon ska bjuda på sitt barnkalas (tur att hon inte förstår hur långt det är till april...).

Att vara utan blöja har gått hur bra som helst. Vi låter henne bestämma takten helt och just nu har hon haft blöja på morgonen och sedan tagit av den efter middagsvilan för att vara utan hela eftermiddagen och kvällen. Det har gått över all förväntan! Hon kissar på pottan, säger till när det är bajs och tar då på blöja och gör vad hon ska för att sedan ta av sig den igen. Igår glömde hon sig en gång, kunde inte hålla sig när hon var ute med de andra barnen men kunde stoppa, gå in och kissa färdigt på pottan! Vi trodde att hon sedan skulle vilja ha blöja för att inte riskera att det skulle hända igen men hon ifrågasatte inte de nya trosorna som jag hämtade utan bara tog på dem och fortsatte leka. Så duktig! Utmaningen nu är att inte tjata och fråga om hon behöver kissa utan lita på henne.

O har de senaste dagarna övergått till att krypa mer än att åla och nu börjar han få upp lite fart. Han reser sig mot det mesta och sysselsätter sig själv långa stunder med diverse små projekt. Vi inser att det redan kommer att bli svårt att styra vad han ska äta eftersom han ger upp högst missnöjda läten om han inte får smaka när vi äter. Hans egen mat är inte så intressant... H fick inte prova något sött före sin ettårsdag och godis och chips provade hon inte förrän strax innan hon fyllde två år (när vi var på kalas och de andra barnen åt gick det inte längre att säga att det bara var för stora barn som hade funkat fram tills dess). Läsk däremot kommer vi nog att försöka hålla både H o O ifrån så länge som möjligt. Ännu så länge köper H att det bara är stora som dricker läsk, ungefär som öl och vin, även om hon ser att större barn dricker - återstår att se hur länge det fungerar...

H överraskar!

Idag var den första varma dagen som vi skulle vara hemma utan att ha något planerat, så J fyllde plaskpoolen med vatten i morse så att det kunde värmas upp under dagen. H plaskade lite och ville bada innan lunch men ångrade sig när vi hade tagit på baddräkt och hon kände hur kallt det var fortfarande. Ändå ett stort framsteg att hon själv ville och att hon sedan lekte med båtar, håv mm i poolen stor del av eftermiddagen.

Igår hade hon en ny jeanskjol som hon gärna ville ha när vi var och shoppade häromdagen. Eftersom det var för varmt för leggings under sa jag att om man har kjol måste man ha trosor utanpå blöjan så att man inte ser den. Efter lite protester köpte hon detta och vi valde trosor i samma färg som tröjan (båda med Hello Kitty). Idag ville hon ha samma kjol och då fick hon nya trosor med Aristocats- Marie till en tröja med samma tryck. Hon var väldigt stolt över sina trosor och drog upp kjolen och visade dem igår för mormor, farmor och farfar.

När hon lekte med vattnet råkade hon bli blöt på kjolen så vi tog av den. På eftermiddagen badade hon (stående men fötter och ben blev i alla fall blöta...) igen i poolen och när vi skulle ta av baddräkten och, trodde vi, sätta på ny blöja, så ville hon bara ha trosor. Förvånade föräldrar tittade på när hon tog på trosorna och sedan hade dessa i ett par timmar utan att be om blöja. När vi efter middagen skulle åka och hämta ett paket ville hon följa med - utan blöja. Vi gick naturligtvis med på detta men eftersom det hade gått 2-3 timmar sedan hon tog av blöjan sa jag att hon måste kissa innan vi åkte. Lite protester men när hon förstod att även jag skulle kissa innan vi åkte, så följde hon med in på toaletten. Som jag brukar så sa jag "du kan ju också kissa på toaletten" men nä, det skulle hon inte (och det hade jag inte förväntat mig heller eftersom svaret alltid är nej när vi föreslår detta) men pottan gick bra... Okej, tänkte den mycket förvånade mamman och satte fram pottan. H kissade direkt, vi torkade och sen satte hon på trosorna som om det hade varit den naturligaste sak i världen. Ibland hänger man inte med som förälder! Paketet med Alfonsböcker och -hus som stått på byrån ett tag packades förstås upp direkt efter.

Pakethämtningen gick utan problem, likaså tv-tittande, lek och välling. I och för sig är jag inte särskilt orolig för att hon ska kissa på sig - det är ju liksom hennes grej att ha kontroll över detta... När det var dags att ta på pyjamasen sa jag att nu kunde hon ju kissa på pottan igen innan hon tog på blöja. Okej, sa H och gjorde det utan problem. O får ursäkta att inlägget på hans niomånaders dag uteslutande handlar om storasyster men detta var en stor milstolpe - åtminstone för H:s föräldrar...

Lyckad minisemester!

I helgen var vi i Göteborg två nätter. Främst för att J skulle titta på en bil några mil därifrån men även för att vi tänkte att det var ett bra test inför vår Stockholmssemester. Han kunde ju åkt upp själv över dagen men det blev roligare så här. Stor skillnad från vår Tysklandssemester som tur var! H var på topphumör nästan hela tiden, pigg och glad som hon brukar vara när vi är borta eller gör utflykter. Hon bajsade inte på lördagsmorgonen innan vi åkte så när vi hade gått en runda i stan på eftermiddagen ville hon sitta i vagnen "för att hon var trött" (trots att hon precis sovit middag i den). Vi köpte inte detta och lockade henne att gå istället, vilket fungerade ok. I en affär ville hon gärna ha en Alfons-bok och då köpte vi en som vi slog in som present med löftet att hon skulle få den när hon hade bajsat. En stund senare när vi hade kommit till en restaurang gjorde hon det utan problem och fick öppna paketet. Skönt!

Under söndagen tog vi det lugnt på hotellet på förmiddagen medan J tittade på bilen. På eftermiddagen var vi på Liseberg och H tyckte att allt var toppen trots långa köer. Hon ville själv åka både virvelvind och vikingaskepp som var ganska vågade (tyckte iaf jag som var tvungen att följa med eftersom J inte vill/kan) och det känns bra att hon vågar eftersom hon är så försiktig till sin personlighet annars. J o H åkte pariserhjulet för det vägrar jag... O gjorde karuselldebut - en vanlig merry-go-round och även en större karusell med drakbåtar. Helnöjd!

Trötta barn sov hela natten utan att vakna förrän vid halv 7, fantastiskt! Någon bajs blev det inte under söndagen men vi tjatade inte heller eftersom H sprang och skuttade hela tiden och knappt var i vagnen alls. Vid frukosten började hon tjata om att åka hem och skruvade på sig på stolen så då fattade vi att det var bajs på gång och sa att hon inte kunde vänta tills vi kom hem för då skulle hon få ont i magen. Vi nämnde även att vi hade laxerande med oss... "Okej", sa hon då bara, hoppade ner från stolen och gjorde det snabbt och lätt direkt. Lustig filur men skönt att det funkar borta nu i alla fall, även om det är med lite mutor och lockande (eller kanske var det hot som gjorde susen denna gång...).

Solen har äntligen kommit, det är över 20 grader för första gången på länge och det ska hålla i sig i ett par dagar - HURRA! Dags att ta tag i nästa "måste-projekt" för H: bada... Måste hitta några vänner att åka och bada med som kan locka med H ner i vattnet. Blir nog spännande...

Fredagen den 13:e

Bara att hoppas att dagens datum inte medbringar alltför mycket otur... Livet flyter på ganska bra just nu tycker vi! H har fortsatt att överraska med sina totalt okomplicerade bajsningar, allt är precis som innan det började strula till sig. Hon är fortsatt mycket piggare och gladare, leker en massa spontana lekar, hoppar, springer, pratar (och bryr sig inte ett dugg om att hon stammar ganska mycket) - det är en fröjd att uppleva! Igår när jag kom hem efter en liten power walk-runda och satte mig för att äta, kom hon ut i köket och sa: "Mamma, nu behöver jag lite kärlek" så det var bara att äta med henne i famnen. Bästa fina H! Vi har även hunnit med ett besök på Falsterbo Horse Show, där H både hoppade i hoppborg och red ponnyridning, och en busstur till Lund för att inhandla present till lilla kusinen som firar sin första födelsedag i helgen.

Vi har bokat en liten kortsemester på två nätter i Göteborg, delvis för att J ska titta på en bil och delvis för att testa hur det funkar med nummer två om vi åker bort. Vi frågade H innan vi bokade och det lät som om hon gärna ville åka i alla fall. Var även hos en barnpsykolog igår, dit vi blev remitterade förra veckan när vi sökte för bajsproblemen. Nu kändes ju de inte så akuta längre men jag åkte dit ändå och frågade lite om toaletträning mm. Vi kom fram till att vi som ett första steg under en månad bara ska vänja H vid toaletten så att hon blir "kompis" med den, genom att hon ska sitta där en stund varje dag (med blöja) samtidigt som vi läser en bok.

I förrgår klädde vi av O på överkroppen när han skulle äta köttfärssås och när vi sedan satte ner honom på golvet var det förmodligen obekvämt att åla sig längs golvet så då började han krypa på riktigt istället! Sakta och med ett ackompanjemang av missnöjda läten men det gick. Fortsatte under gårdagen men hela tiden med det missnöjda ljudet samtidigt och till slut övergick han till att åla igen och var mycket nöjd med detta! Han är inne i en konstig matvägrarperiod och vill inte sitta i matstolen och helst inte äta annat än gröt. Kastar sig och skriker, särskilt på kvällen. Jaja, det går väl över...

Harmonisk helg

Igår regnade det i stort sett hela dagen och vi hade en riktig mysdag - pyjamasarna åkte inte av förrän efter eftermiddagsmellanmålet... När H vaknade efter middagsvilan satte hon sig upp i sängen och sa att vi skulle ha fest för O eftersom han hade namnsdag. "Jag ska ha festskor och kjol och det ska vara två ljus i tårtan för det fyller han snart" - bara att hänga på, dels för att det var en kreativ och rolig idé, dels för att H var full av energi och förväntan och dels för att det var perfekt tidsfördriv när vädret inte var på topp. Vi började med att baka tårta - kladdkaka eftersom det nästan är det enda som H äter i kakväg. Efter att vi hade varit ute en stund och planterat lite nya blommor i krukor, cyklat mm (regnet upphörde faktiskt framåt sen eftermiddag) pyntade vi köket med serpentiner och ballonger. H bytte om till kjol och festskor, blev lite besviken när hon insåg att det inte skulle komma riktiga gäster och att vi inte hade någon present till O men glömde snabbt bort det igen och högg in på festmåltiden grillad korv med bröd. Två ljus i kladdkakan och så sjöng vi "Vi gratulerar" för vår Lill-Claes. Både J och jag njöt av att H var så glad hela dagen och så ovanligt full av energi. Dessutom gjorde hon nummer två två gånger utan några som helst problem! O tog namnsdagen med ro och fick hålla till godo med sin vanliga burkmat...

Idag har också varit en bra dag även om H blev besviken för att hon inte kunde leka med ett av grannbarnen, då hon redan lekte med en annan grannflicka. J fick lösa besvikelsen med en cykelutflykt och köpa glass. Det skär lite i föräldrahjärtat när hon blir så ledsen. Blev även riktigt ledsen på en av våra vänners söner som inte ville leka med henne när vi var där på middag ikväll. H är nog lite hindrad av att hon inte är så fysisk och inte gärna hänger med när andra barn springer, klättrar eller badar samt att hon även är lite hindrad av att hon inte alltid kan göra sig förstådd. Hon verkar dock inte tycka att det gör alltför mycket, inte ännu i alla fall. Det är också skönt att hon blir ledsen och säger till när hon känner sig orättvist behandlad. O har haft sitt första anfall av mammighet idag. Hittills har det verkligen inte varit någon skillnad på om mamma eller pappa har honom men idag ville han tydligt vara hos mig. Dags att göra en aktiv insats så att detta inte blir för långvarigt!

H verkar må bättre!

De senaste dagarna har vi nästan fått tillbaka den H som vi känner igen! Vet inte om det är lättnaden att vara hemma igen på säker mark eller om det är läkarbesöket, lavemanget och medicinen som har hjälpt. Hon äter mycket mer, springer, hoppar, cyklar, pratar, skrattar, busar, leker på eget initiativ mm. Så skönt och en otrolig glädje att se henne! Det gör inte något att hon dessutom även är mer arg och trotsig, det ska hon ju vara i denna åldern. Idag fick hon ett långt sammanbrott för att lunchen bestod av gårdagens middagsrester och inte av korv, ett sammanbrott för att hon inte fick gå ända till dagis med sin dockvagn precis innan vi skulle äta middag och ett halvt sammanbrott för att hon inte fick åka i vagnen de 20 meter som var mellan en affär och bilen...

O visar hela tiden nya kreativa sidor. Idag ålade han runt för sig själv som han brukar medan jag var i badrummet. Plötsligt kommer han ålande med något i släptäg - tittar ut i korridoren och där kommer han mycket nöjd med timer och medföljande sladd runt halsen. Denna har han tagit ur kontakten och dragit ner från fönsterbrädan för att sedan åla den ganska långa vägen till badrummet. Företagsam... Mamman måste kanske passa honom lite bättre framöver. Han var också mycket lycklig över att få vara med H inne i "Pippihuset" (ett tält) och leka med dockorna. Igår provade han att ta sig fram på gräsmattan och det gick utmärkt (den vita tröjan är dock inte särskilt vit längre...).

"Doktorn sa två gånger"

Det var ju inte precis roligare eller lättare att ge lavemang andra kvällen... Stackars H, helt hysterisk - puttade bort mig, försökte ta sig ner från skötbordet, sparkade och kämpade på alla sätt. Fick efter lite strul i det men reaktionen lät vänta på sig i nästan sju timmar! Hon måste vara världsbäst på att hålla emot. Alla som har fått lavemang vet att det borde vara en omöjlighet. Det kom ut lite efter ca fyra timmar och då var magen svullen som en ballong. Vid ettiden i natt kom det dock ganska mycket så nu borde systemet vara relativt tömt. En tredje behandling blir det hur som helst inte, vägrar! Idag bajsade hon en gång under eftermiddagen utan några större problem eller panikattacker - skönt. Hon har även hela dagen upprepat "doktorn sa två gånger - en, två" (det sista räknat på uppvisade fingrar) eftersom vi sa att det var sista gången igår kväll.

Annars har det varit en bra dag. Båda barnen följde med mig på Mamma Boot Camp - O sov nästan hela passet och H gympade lite i början (hur söt som helst) men lekte sen på en filt eller gick runt och kollade på bebisarna. Efter lunch var det full rulle till BVC. Vi ville väga H för att kolla så att hon dessutom inte tappar i vikt men hon följde sin kurva som hon ska. O följer också sina kurvor - två över normalt på huvud, längd och vikt... Han är i alla fall proportionerlig. Nu vägde han 9485 g och var 75,5 cm. Han har verkligen varit mycket missnöjd och gnällig sedan vi kom hem och vill bara stå hela tiden, inte alls åla runt längre. Idag gav vi upp och tog fram gåstolen - den som vi inte skulle använda... Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig och O blev hur nöjd som helst. Han förstod direkt hur han skulle ta sig framåt och bakåt till skillnad från sin storasyster som gallskrek den första och enda gången hon provade gåstolen.

Fortsättning på H-problemet

Ringde BVC direkt imorse och pratade om H:s problem. B skulle kontakta den psykolog som de samarbetar med och återkomma. Ringde samtidigt till Lunds barnläkarmottagning för att få råd även där. Vi fick en läkartid redan efter lunch. Läkaren ställde de vanliga frågorna och undersökte H. Vi fick recept på laxerande och lavemang för att dels göra det lättare för H och dels "tömma systemet" helt.

Åkte till mormor för att äta och hämta L, som precis som vanligt blev galen av glädje. H har varit på helt ok humör under dagen, sov bara en stund i bilen (kanske är middagsluren på väg att fasas ut?) men har däremot haft mycket svårt att prata. När man inte förstår blir hon så arg och det kan man ju förstå. Det är en stor ansträngning för henne att få fram en mening och om vi sedan dessutom inte förstår så är ju denna ansträngning helt i onödan...

Väl hemma var H och jag på Apoteket och hämtade det vi fått utskrivet och sedan åt vi lite kvällsmat. H var orolig och ville ha sin "vanliga" medicin, dvs laktulos ur samma flaska som innan (brun istället för den genomskinliga vi fick på recept...). Vi fixade detta utan problem men sen var det dags för del två, lavemanget. Inget som varken J eller jag såg fram emot! "Men mamma, jag är glad nu, då behövs ingen medicin!" sa H och då brast det för både J och mig även om vi försökte att inte visa våra tårar. Vi har ju försökt säga saker som "känner du hur glad du är nu när du har bajsat" eftersom hon verkligen blir det men det var kanske inte så bra så här i efterhand. Det är så himla svårt att försöka göra rätt!

I med lavemanget, känns i det närmaste som att begå övergrepp och sedan vänta på resultatet med halvt hysterisk H. Efter att ha skruvat på sig i fem minuter framför datorn kunde hon till slut inte hålla sig och ut kom en hel del med kraft och fart och många tårar. Två blöjor blev det innan det var klart men då lugnade hon sig direkt och slappnade av. Fina, fina, stackars lilla H! Det värsta är att vi ska göra samma procedur imorgon igen (och eventuellt även i övermorgon)...

O får inte så mycket utrymme här på bloggen just nu men han rapporterar att han övar flitigt på att resa sig och förflyttar sig gärna även några steg om han har något att hålla i. En del snabba fall blir det även om vi är bredvid honom för det mesta. Näsblod har han lyckats med minst två gånger redan! Åttamånadersburkarna gillas inte, han ser helt skum ut när han får in en bit av någon mat i munnen som behöver tuggas lite. Känns som om han tycker att det är skönt att vara hemma i alla fall!

Lärorik semester

Hemma igen efter en veckas Tysklandsvistelse - semester kanske det inte kan kallas när man reser med två små barn... Trots allt packande innan och slit och släp under tiden, var det skönt att komma bort ett tag och få lite miljöombyte. Framförallt skönt att slippa att laga mat! Färden gick i till Berlin i måndags via Gedser-Rostock, perfekt färja som tar 1 tim och 45 min - man slipper stressa och hinner äta, byta blöjor, shoppa mm i lugn och ro. Färjan var över en halvtimme försenad men barnen var på bra humör när de fick vara lösa i bilen under tiden. Lägenheten i Berlin var helt ok och det tog ca 20 min med buss in till stan. H tyckte att det mesta var spännande, O hängde med utan större protester. Så långt var allt väl...

På tisdagen tog vi det lugnt på förmiddagen eftersom barnen behövde sova förmiddag "hemma" innan det planerade djurparksbesöket. Jättestort och fint zoo med många exotiska djur. H älskar ju djurparker men den här dagen ville hon knappt gå ur vagnen. Vi lyckades locka upp henne några gånger (för att titta på roliga apor som lekte och för att gunga på lekplats) men annars satt hon mest tyst i sin vagn. Inte likt henne men vi tänkte att hon var trött efter måndagens resa då hon knappt sov alls. Somnade en stund i vagnen så att vi fick lite tid för shopping på Ku-damm. När vi försökte fråga om något var fel sa hon att hon ville hem. När vi förklarade att det inte gick, ville hon istället hem till lägenheten.

På onsdagen upprepades samma mönster men med ännu mer apati. Vi lät barnen sova i lägenheten även denna förmiddag och åkte sen inte till stan för att bl a gå på ett varuhus med stor leksaksavdelning, som brukar uppskattas av H. På bussresan ville hon dock bara sitta i vagnen, inte på eget säte, vilket vi tyckte var lite märkligt. Väl på varuhuset ville hon gärna åka rulltrappa med J upp till leksakerna och när de kom av skuttade hon några steg och var glad innan hon hejdade sig och åter ville till vagnen. Vi började se ett mönster och fick våra misstankar bekräftade - detta handlade om att hon inte hade bajsat sedan i lördags och förmodligen koncentrerade sig till max för att hålla sig. Efter ett par misslyckade försök att se Fernsehturm och ett DDR-museum (för trångt och för mycket folk) åkte vi tillbaka till lägenheten i ösregnet. Väl där försökte hon göra nummer två i över en timme och lyckades till slut få ut något litet men var inte gladare. Vi var tvungna att gå ut för att hitta en restaurang, tvingade där i henne lite mat och då kom det efter mycket skrik och panik ut lite till. Ledsen på natten och svettades i sömnen.

Samma uppgivna H under torsdagen trots att det kom lite bajs på förmiddagen och eftermiddagen - alla gånger med lång procedur innan, mkt tårar, skrik, ångest och totalt genomsvettig. Vi började fundera på om hon håller emot istället för att krysta, hon krystar åtminstone inte effektivt och avslappnat... På kvällen när vi hade kommit hem från samma kvarterskrog som kvällen innan (de undrade nog men vi vågade inte ta oss för långt bort, var bara en kort runda i en park på dagen men H ville inte leka på lekplats, bara sitta i vagnen) och jag läste för henne i sängen, krystade hon till slut ut något ganska stort och sen fick vi tillbaka vår vanliga tjej! Hon sjöng, pratade nonstop, lekte med O och verkade allmänt glad och lättad. Allt blir en ond cirkel - förstoppad för att hon håller sig, vill inte äta för att det är stopp, blir trött av för lite mat samt att hålla sig, blir apatisk, får ångest och blir inte som vanligt igen förrän det mesta är ute.

På fredagen var det dags att resa uppåt igen och då var H på bra humör och åt mer än vanligt till frukost. Stannade för lunch och promenad i Potsdam, vilket också gick bra. Hon bajsade en gång på morgonen, en gång på eftermiddagen när vi kommit till hotellet i Rostock och sen ytterligare en gång på kvällen när vi var på restaurang. Lite jobbigt alla gångerna men det tog inte mer än ca 15 min denna dag. Åter mycket glad och lättad, särskilt på restaurangen.

Lördagen var en dag som präglades av apati igen. Ville ingenting mer än att sitta i vagnen och vara på hotellet. Vi märkte att hon var allvarligt störd av att kämpa med att hålla sig, skruvade på sig, låg i annorlunda ställningar mm. Försökte som vanligt prata med henne om att man måste bajsa när kroppen säger till att det är dags men nu sa hon tydligt "nä, jag tänker inte göra det". Och det gjorde hon inte heller på hela dagen. När hon lagt sig på kvällen observerade jag henne eftersom vi delade dubbelsängen. Hon var mkt orolig i sömnen och svetten pärlade sig på pannan. Efter ca en timme vaknade hon och skrek i panik samtidigt som hon utan större problem krystade ut en stor sak. Igår söndag var hon sedan sitt vanliga glada och pigga jag - åt en hel del från hotellfrukosten som hon inte var alls intresserad av dagen innan, pratade massor trots att hon också stammade mycket, busade på båten, sov ca 30 min i bilen men var ändå pigg och glad när vi kom hem. Cyklade, spelade spel och lekte med O och pratade som sagt nonstop. Så skönt!

Inte den roligaste semester vi har varit på men väldigt lärorik. Nu vet vi vad huvudproblemet är (tror och hoppas vi  i alla fall) - hon är inte deppig och vill sitta stilla och läsa bok för att undvika att prata pga stamningen som vi har trott, det är bajsandet som påverkar henne.

Långt inlägg om H... Hur O klarade sig första semester? Jo, han hängde med och gillade väl inte att sitta stilla i vagn så mycket som det blev men verkade heller inte misstrivas. Han var jätteduktig på att sova i resesängen som han aldrig hade sett innan. Lite orolig första natten och tyckte att det var kul att skrapa på nätet men efter det sov han hela nätterna där utan problem. Han fick även till en rekordnatt andra natten i Rostock - somnade vid 21 och vaknade strax innan 7. För bra för att vara sant nästan! :-)

Rostock rekommenderas - mysig, lagom stor stad med allt man behöver och säkert mycket att upptäcka i omgivningarna. Det blir nog ett återbesök! Berlin rekommenderas kanske inte lika starkt - syskonvagn kommer inte fram överallt, ganska mycket trappor men inte så många hissar...