Det blir sällan som man har tänkt sig - veckan började bra och allt rullade på under måndagen. I tisdags vaknade O och var förkyld, så pass så att han inte kunde gå till skolan. J fick ställa in lite på jobbet och stanna hemma eftersom jag skulle på professionshandledning i Malmö med Rektorsprogrammet och sådana träffar kan jag inte missa. Vi hade en givande förmiddag med många dilemman att försöka lösa tillsammans. Efteråt åt jag lunch med två kollegor och gick en snabb runda på stan. Jobbade när jag kom hem och hann även med en sväng ut till B på egen hand eftersom H hellre ville gå till ridskolan och ta hand om sin sköthäst. Det var fruset och lite snö så det gick ändå inte att rida men det var skönt för min del att komma ut och andas stalluft även om det blev en snabbis. På kvällen åkte J och jag och storhandlade - skönt att ha lite hjälp när man ska handla mycket!
Igår när vi kom hem från jobbet var H hängig och tydligt på väg att bli förkyld... Hon var ju sjuk två dagar förra veckan så det var lite oväntat att hon skulle vara sjuk igen. O behövde bara vara hemma en dag så farmor och farfar hade hämtat honom som vanligt medan H, också som vanligt, hade gått hem själv och sedan bara legat i soffan. Jag hade inte mycket att göra på jobbet idag så jag kunde lika bra jobba hemma. Jag åkte in ett par timmar på morgonen eftersom H klarar sig bra själv ett tag - älskar att bara ha åtta minuter till jobbet! O ville gärna prova att gå hem själv (mycket stolt och det gick så klart jättebra!) så jag kunde åka iväg ett par timmar även på eftermiddagen för att ha två möten som jag inte gärna ville ställa in. H har fortfarande lite feber och är kraftigt förkyld så hon får vara hemma imorgon också. Håller alla tummar för att jag klarar mig eftersom jag ska jobba på ridskolan på lördag och dessutom ska vi på födelsedagskalas på kvällen...
När jag satt och jobbade i eftermiddags hörde jag många dunsar och förstod att någon ramlade i trappan. Hela vägen... Jag rusade ut och det handlar inte om många meter men jag hann ändå inte se vad som hände eftersom O redan hade rullat hela vägen ner. Han slog sin ena fot och enligt honom själv hade han slagit huvudet i varje duns. Han var helt otröstlig och även lite chockad efteråt så det tog lång tid innan tårarna slutade rinna. Mina tårar rann också - jag blev så rädd! Hatar trappor, ser till och med bilder i huvudet av hur jag halkar och faller ibland. Peppar peppar så har vi varit förskonade och barnen har bara ramlat någon enstaka gång och aldrig så här långt som O gjorde nu. Han verkade dock vara ok även om han hade lite ont när man tog på huvudet nu ikväll. Han hävdade dock att han inte hade ont inne i huvudet.
Igår såg jag "Sofias änglar", som jag så ofta försöker göra. Det är alltid gripande öden och de gör programmet på ett väldigt fint sätt. Jag såg redan förra veckan att gårdagens avsnitt skulle handla om en tjej som hade anorexi. När de rullade de få sekunderna reklam för avsnittet då, började mina tårar att rinna utan att jag var beredd. Det var en bild på den sjuka tjejen som var så lik hur min syster såg ut när hon var som sjukast, som förmodligen fick hela mig att reagera automatiskt. Det var jobbigt att se programmet igår. Flickan som var med hade varit sjuk i sex år - det började när hon var tolv och nu skulle hon snart fylla arton. En väldigt fin tjej och väldigt fina föräldrar - det är en så fruktansvärt hemsk sjukdom! Jag blev så illa berörd av hela situationen och av alla bilder som visades. Min syster var otroligt smal. Hon hade kläder i storlek 140 när hon var 25 år - samma storlek som H ska börja på nu... Hade min syster varit omyndig hade hon blivit inlagd och tvångsvårdats men nu var hon ju vuxen när hon blev sjuk och då fanns det inte mycket vård att få om hon inte själv medverkade till det och det gjorde hon inte. Hon gick i samtal och vägde sig varje vecka i öppenvården men det gav ingenting. Jag var med henne varje gång, annars vägrade hon gå, och terapeuten var verkligen inte bra. Hon blev ju friskare så småningom men helt återställd kommer hon nog aldrig att bli. Även om hon inte har aktiv anorexi så har hon definitivt fortfarande en ätstörning.
Tankarna kommer även på min pappas sista år. Min syster blev sjuk 2001, när det stod klart att pappa hade en ytterst begränsad tid kvar att leva. Hon klarade inte att hantera det utan vände allting inåt medan jag tog hjälp av alla som fanns i min omgivning. Hon var som allra sämst under pappas sista år och han fick inte se henne frisk. När han dog var hon fortfarande väldigt sjuk även om hon hade börjat svara på den behandling som mina föräldrar bekostade hos en privat terapeut. Det handlade dock om att hon hade gått upp något enstaka kilo och hon var allt annat än frisk. Vilken stress det måste ha varit för vår oroliga pappa, vilket dåligt samvete han måste ha haft eftersom hennes sjukdom indirekt orsakades av hans sjukdom. Jag pratade med honom under hans sista dygn, när vi bara ville att han skulle släppa taget, och sa att vi tidigare samma vecka hade varit och vägt min syster och att hon hade gått upp lite i vikt - hon vägde då några hekto mer än hon hade gjort på länge så det gick ändå åt rätt håll. Jag hoppas att han hörde mig men jag vet att han mådde väldigt, väldigt dåligt över att min syster var så sjuk och att han och min mamma inte kunde göra så mycket för att hjälpa henne.
Idag ringde min väninna som jag inte har haft så mycket kontakt med under det senaste året. Jag blev väldigt glad när jag såg att det var hon! Vi har inte setts mer än en gång sedan januari förra året men jag tänker på henne varje dag. Hon upplevde att jag gjorde något i det närmaste oförlåtligt i slutet av januari i fjol när jag inte förstod hur mycket stöd hon behövde i en situation som gällde hennes son. Jag kan se flera orsaker till att det blev som det blev men när jag försökte ta kontakt i juni och reda ut vad som var fel la hon all skuld på mig och ville inte alls lyssna på min sida av saken. Hon ville heller inte träffas för att prata om allt som hade hänt och då kände jag att vi inte kom vidare. Vi sågs en gång när ridskolan firade femtio år och det kändes bra men sedan dess har jag helt enkelt inte kunnat höra av mig. Jag har tänkt mycket på vår vänskap som är väldigt speciell för mig och jag vet att den är det även för henne men jag är rädd att jag inte kan vara den vän som hon vill att jag ska vara. Hon sårade mig djupt med några av de saker som hon sa även om hon även sa en hel del som säkert är sant. Man kan dock säga saker på olika sätt. Det kändes i alla fall bra att prata idag även om det inte blev en så lång stund eftersom hon skulle iväg. Jag hoppas att vi kan ses inom kort för att prata igenom allt i lugn och ro och sedan förhoppningsvis komma vidare och kanske börja umgås igen.
torsdag 24 januari 2019
söndag 20 januari 2019
Gorillor, kalas och musikal
Nej, O gick inte till skolan alls under terminens första vecka. Han blev lite sämre och fick stanna hemma hela veckan. J och jag turades om att vara hemma så det blev en liten mjukstart på jobbet även för vår del. På lördagen var jag med H i stallet och det var första gången med den nya ridläraren. Ingen succé på något sätt - vi har avtalat att jag ska hjälpa henne och coacha under den lektion som H rider men hon är på en nivå som är så långt ifrån att kunna ansvara för en ridlektion så jag fick i stort sett sufflera hela tiden. Jag ska vara mer involverad men det måste bli på en helt annan nivå än jag hade tänkt från början om det ska vara lönt och det vet jag egentligen inte om jag har tid med... Samtidigt vill jag att H ska ha bra ridlektioner så jag kommer säkert att göra det ändå. Eftermiddagen ägnade vi åt att röja hemma och kom en bit på väg när det gäller att få lite ordning på vårt kontor. Vi var även hos lilla B och H kunde skritta och trava lite för första gången på ganska många veckor.
I söndags var vi hos min kusin som fyllde femtio år ett par dagar innan. Vi lämnade L hos storasyster I och hennes familj. De har flyttat så deras hus var på vägen till min kusin - perfekt att ha L där så länge eftersom min kusin är allergisk och dessutom blev vi av med fem påsar med leksaker och kläder eftersom de har två barn som är fyra och två. Vi åt lunch hos min kusin och hennes sambo tillsammans med min moster, morbror, min äldre kusin, min mamma och min syster med familj. Det var första gången som vi var i deras hus och det var som att förflytta sig ganska många år bakåt i tiden. Det var i grunden ett fint hus utifrån men inifrån var det ganska märkligt, sett till möblering, planlösning mm. De hade massor av gamla saker - bl a en gammal vevgramofon som fortfarande fungerade och gamla telefoner med "snurrplatta", en sådan som vi hade när jag växte upp. Det var roligt att visa barnen hur man ringde förr! De roade sig bra tillsammans och lekte kurragömma och andra lekar som de hittade på. Det är inte första gången som vi är på ett ställe där det inte är så barnvänligt men de fyra kusinerna brukar vara bra på att hitta på lekar ändå. Lite sorgligt är det ändå när det gäller båda mina kusiner. Min äldsta kusin har fått större delen av sitt vuxenliv förstört av psykisk sjukdom men min yngre kusin är frisk och har haft helt normala förutsättningar att skapa sitt vuxenliv. Hon har tagit ett stort ansvar för sin storasyster och jag tror att hon till stor del blev medberoende under lång tid. För drygt tio år sedan träffade hon sin sambo - en något udda person. Jag har sällan träffat en blygare person. Han är totalt obekväm i alla sociala sammanhang och otroligt tafatt. J är den enda av oss som lyckas hålla igång ett samtal med honom de få gånger som vi träffas. Jag har jättesvårt att prata med personer som är så tysta och som uppenbarligen är obekväma i sociala samtal. Vi stannade i fyra timmar men ursäktade oss sedan med att vi behövde hämta L. Vi åt middag hos hennes storasysters familj och passade på att titta ordentligt på deras nya hus. Barnen lekte bra trots att åldersskillnaden är stor. L:s storasyster blir sexton år i juni men är pigg även om hon hör lite dåligt och bara har ett öga. Hon har börjat kissa inomhus ibland och det är ju ett tecken på att de börjar bli riktigt gamla.
Natten till måndagen väckte O först J, som gick upp med honom till hans rum igen. Han hade drömt och efter en halvtimme kom han ner igen och väckte mig och var förtvivlat ledsen för att han inte kunde somna om. Han hade drömt att det var en gorilla som klättrade upp i hans rum och gjorde dumma saker och nu tänkte han på det så fort han blundade. Jag tog täcke och kudde och la mig i vår extrasäng där uppe eftersom jag inte orkade hålla på att springa upp och ner.
I måndags var O tillbaka i skolan och väldigt glad över detta! J körde till Polen tidigt i måndags morse och farmor och farfar fick rycka in och hjälpa till för att H skulle kunna gå på sin gympa i måndags kväll. O var mycket dämpad när jag kom hem och lekte inte alls på hela kvällen. Han var tyst med rynkad panna och ville mest sitta hos mig. Han var rädd för att sova och tänkte bara på gorillan... Eftersom jag var själv hemma kände jag inte att jag orkade sova där uppe hela veckan så vi tog ner H:s madrass och la den på golvet i vårt sovrum. H sov där och O sov i J:s säng. Väldigt mysigt och alla var nöjda och trygga! I tisdags vaknade H med feber - igen... Inte mycket feber men hon sa att hon kände sig konstig i kroppen och hade lite ont i halsen. Jag skulle ändå jobba hemma så det var inga problem att även hon var hemma även om hon fick sköta sig mycket själv eftersom jag var tvungen att plugga för Rektorsprogrammet. På onsdagen fick farmor och farfar rycka in eftersom jag hade en fullspäckad dag. J tillbringade sin födelsedag i Polen men vi messade i alla fall en present till honom på morgonen - lite fyndigt hittade jag "På date med Jessica Andersson" och köpte biljetter till denna show eftersom Jessica är J:s frikort. Han får dock ta med sin fru på daten...
I torsdags kunde H gå till skolan igen. Jag kom på att vi inte hade fått svar på alla de prover som hon lämnade i mitten av december och ringde vårdcentralen (lite dåligt att de inte kan återkomma...). Det var inget konstigt alls på något av proverna, vilket givetvis är skönt men samtidigt är det lite jobbigt att inte veta varför hon får feber med ojämna och ganska täta mellanrum. J kom hem efter lunch och kunde hämta barnen tidigt. H och jag skulle till B och plötsligt ville även O följa med men det blev inte så bra eftersom det var kallt och blåsigt, vilket gjorde att han ville hem nästan direkt... Det gick ändå inte att rida eftersom det var omväxlande halt och kletigt och sedan hårt på vissa ställen. I torsdags kväll hann jag både handla och baka minisemlor inför helgens kalas. Vi försökte övertala O att sova som vanligt där uppe igen eftersom J var hemma men han var så ledsen och orolig att jag insåg att jag fick sova där. Sedan dess har vi turats om att ta varannan natt och så lär vi få göra tills han är mer trygg.
I fredags hämtade jag H vid tvåtiden och då var O redan hämtad av en kompis. H och jag fredagsfikade på egen hand, därefter jobbade jag lite och sedan hängde hon med och storhandlade inför kalaset. Vi hämtade O, åt sushi som J köpte med sig hem efter jobbet och sedan bakade jag kärleksmums som vi också skulle ha på gårdagens kalas. Jag gjorde fisksoppa med aioli och hembakat brytbröd och ville därför ha lite mer efterrätter eftersom jag tänkte att soppa inte mättar på samma sätt som en kötträtt men när vi väl hade ätit middagen kunde jag knappt få ner efterrätterna eftersom jag var så mätt... Alla åt med god aptit och det kändes som en enkel men bra rätt att bjuda på så här i vintertid. Förutom minisemlor och kärleksmums, som jag skar i lite mindre rutor, gjorde jag en marängtårta med mjölkchokladganasch och hallongrädde toppad med färska bär.
I morse var jag ute och gick en timme med en väninna och därefter åkte jag och H till B. Det var sol och vi bestämde oss för att skritta hem till oss i det mysiga vädret. O fick fart och kom ut på mindre än två minuter (igår gick han ut under ytterst bestämda och högljudda protester) och han fick rida en liten sväng, vilket han tycker är lika roligt varje gång. På eftermiddagen åkte H och jag till Malmö, hämtade upp mormor vid ett köpcentrum utanför stan och körde sedan till Nöjesteatern som ligger i mindre trevliga kvarter av staden. H fick biljett till musikalen "Annie" av mormor i julklapp och jag ville gärna också följa med. H fick även boken i julklapp och vi har hunnit igenom två tredjedelar av den. Musikalen var jättebra, väldigt duktiga skådespelare - särskilt flickan som spelade huvudrollen. O var samtidigt på yoga för första gången - alla aktiviteter han vill prova bejakar vi gärna! Det är hans lärare i skolan som även har ett företag och ger yogalektioner och egentligen riktade hon sig mot barn mellan 9-12 år. H ville börja men då blev O jätteledsen över att inte han kunde vara med så jag fick skriva till hans lärare och fråga om det var ok om han också hängde på och det var det. Hon hade satt en högre åldersgräns eftersom det inte skulle bli något snack om att hon gör reklam för sin verksamhet i skolan. Enligt J hade O dock hängt med de andra barnen bra och enligt honom själv så tyckte han att det var roligt.
Imorgon är det en ny vecka som så här, innan den har börjat, ser ut att bli ganska lugn. I natt är det min tur att sova i sovrummet och J får sova där uppe - ska bli väldigt skönt eftersom jag inte fick så mycket sömn i natt!
I söndags var vi hos min kusin som fyllde femtio år ett par dagar innan. Vi lämnade L hos storasyster I och hennes familj. De har flyttat så deras hus var på vägen till min kusin - perfekt att ha L där så länge eftersom min kusin är allergisk och dessutom blev vi av med fem påsar med leksaker och kläder eftersom de har två barn som är fyra och två. Vi åt lunch hos min kusin och hennes sambo tillsammans med min moster, morbror, min äldre kusin, min mamma och min syster med familj. Det var första gången som vi var i deras hus och det var som att förflytta sig ganska många år bakåt i tiden. Det var i grunden ett fint hus utifrån men inifrån var det ganska märkligt, sett till möblering, planlösning mm. De hade massor av gamla saker - bl a en gammal vevgramofon som fortfarande fungerade och gamla telefoner med "snurrplatta", en sådan som vi hade när jag växte upp. Det var roligt att visa barnen hur man ringde förr! De roade sig bra tillsammans och lekte kurragömma och andra lekar som de hittade på. Det är inte första gången som vi är på ett ställe där det inte är så barnvänligt men de fyra kusinerna brukar vara bra på att hitta på lekar ändå. Lite sorgligt är det ändå när det gäller båda mina kusiner. Min äldsta kusin har fått större delen av sitt vuxenliv förstört av psykisk sjukdom men min yngre kusin är frisk och har haft helt normala förutsättningar att skapa sitt vuxenliv. Hon har tagit ett stort ansvar för sin storasyster och jag tror att hon till stor del blev medberoende under lång tid. För drygt tio år sedan träffade hon sin sambo - en något udda person. Jag har sällan träffat en blygare person. Han är totalt obekväm i alla sociala sammanhang och otroligt tafatt. J är den enda av oss som lyckas hålla igång ett samtal med honom de få gånger som vi träffas. Jag har jättesvårt att prata med personer som är så tysta och som uppenbarligen är obekväma i sociala samtal. Vi stannade i fyra timmar men ursäktade oss sedan med att vi behövde hämta L. Vi åt middag hos hennes storasysters familj och passade på att titta ordentligt på deras nya hus. Barnen lekte bra trots att åldersskillnaden är stor. L:s storasyster blir sexton år i juni men är pigg även om hon hör lite dåligt och bara har ett öga. Hon har börjat kissa inomhus ibland och det är ju ett tecken på att de börjar bli riktigt gamla.
Natten till måndagen väckte O först J, som gick upp med honom till hans rum igen. Han hade drömt och efter en halvtimme kom han ner igen och väckte mig och var förtvivlat ledsen för att han inte kunde somna om. Han hade drömt att det var en gorilla som klättrade upp i hans rum och gjorde dumma saker och nu tänkte han på det så fort han blundade. Jag tog täcke och kudde och la mig i vår extrasäng där uppe eftersom jag inte orkade hålla på att springa upp och ner.
I måndags var O tillbaka i skolan och väldigt glad över detta! J körde till Polen tidigt i måndags morse och farmor och farfar fick rycka in och hjälpa till för att H skulle kunna gå på sin gympa i måndags kväll. O var mycket dämpad när jag kom hem och lekte inte alls på hela kvällen. Han var tyst med rynkad panna och ville mest sitta hos mig. Han var rädd för att sova och tänkte bara på gorillan... Eftersom jag var själv hemma kände jag inte att jag orkade sova där uppe hela veckan så vi tog ner H:s madrass och la den på golvet i vårt sovrum. H sov där och O sov i J:s säng. Väldigt mysigt och alla var nöjda och trygga! I tisdags vaknade H med feber - igen... Inte mycket feber men hon sa att hon kände sig konstig i kroppen och hade lite ont i halsen. Jag skulle ändå jobba hemma så det var inga problem att även hon var hemma även om hon fick sköta sig mycket själv eftersom jag var tvungen att plugga för Rektorsprogrammet. På onsdagen fick farmor och farfar rycka in eftersom jag hade en fullspäckad dag. J tillbringade sin födelsedag i Polen men vi messade i alla fall en present till honom på morgonen - lite fyndigt hittade jag "På date med Jessica Andersson" och köpte biljetter till denna show eftersom Jessica är J:s frikort. Han får dock ta med sin fru på daten...
I torsdags kunde H gå till skolan igen. Jag kom på att vi inte hade fått svar på alla de prover som hon lämnade i mitten av december och ringde vårdcentralen (lite dåligt att de inte kan återkomma...). Det var inget konstigt alls på något av proverna, vilket givetvis är skönt men samtidigt är det lite jobbigt att inte veta varför hon får feber med ojämna och ganska täta mellanrum. J kom hem efter lunch och kunde hämta barnen tidigt. H och jag skulle till B och plötsligt ville även O följa med men det blev inte så bra eftersom det var kallt och blåsigt, vilket gjorde att han ville hem nästan direkt... Det gick ändå inte att rida eftersom det var omväxlande halt och kletigt och sedan hårt på vissa ställen. I torsdags kväll hann jag både handla och baka minisemlor inför helgens kalas. Vi försökte övertala O att sova som vanligt där uppe igen eftersom J var hemma men han var så ledsen och orolig att jag insåg att jag fick sova där. Sedan dess har vi turats om att ta varannan natt och så lär vi få göra tills han är mer trygg.
I fredags hämtade jag H vid tvåtiden och då var O redan hämtad av en kompis. H och jag fredagsfikade på egen hand, därefter jobbade jag lite och sedan hängde hon med och storhandlade inför kalaset. Vi hämtade O, åt sushi som J köpte med sig hem efter jobbet och sedan bakade jag kärleksmums som vi också skulle ha på gårdagens kalas. Jag gjorde fisksoppa med aioli och hembakat brytbröd och ville därför ha lite mer efterrätter eftersom jag tänkte att soppa inte mättar på samma sätt som en kötträtt men när vi väl hade ätit middagen kunde jag knappt få ner efterrätterna eftersom jag var så mätt... Alla åt med god aptit och det kändes som en enkel men bra rätt att bjuda på så här i vintertid. Förutom minisemlor och kärleksmums, som jag skar i lite mindre rutor, gjorde jag en marängtårta med mjölkchokladganasch och hallongrädde toppad med färska bär.
I morse var jag ute och gick en timme med en väninna och därefter åkte jag och H till B. Det var sol och vi bestämde oss för att skritta hem till oss i det mysiga vädret. O fick fart och kom ut på mindre än två minuter (igår gick han ut under ytterst bestämda och högljudda protester) och han fick rida en liten sväng, vilket han tycker är lika roligt varje gång. På eftermiddagen åkte H och jag till Malmö, hämtade upp mormor vid ett köpcentrum utanför stan och körde sedan till Nöjesteatern som ligger i mindre trevliga kvarter av staden. H fick biljett till musikalen "Annie" av mormor i julklapp och jag ville gärna också följa med. H fick även boken i julklapp och vi har hunnit igenom två tredjedelar av den. Musikalen var jättebra, väldigt duktiga skådespelare - särskilt flickan som spelade huvudrollen. O var samtidigt på yoga för första gången - alla aktiviteter han vill prova bejakar vi gärna! Det är hans lärare i skolan som även har ett företag och ger yogalektioner och egentligen riktade hon sig mot barn mellan 9-12 år. H ville börja men då blev O jätteledsen över att inte han kunde vara med så jag fick skriva till hans lärare och fråga om det var ok om han också hängde på och det var det. Hon hade satt en högre åldersgräns eftersom det inte skulle bli något snack om att hon gör reklam för sin verksamhet i skolan. Enligt J hade O dock hängt med de andra barnen bra och enligt honom själv så tyckte han att det var roligt.
Imorgon är det en ny vecka som så här, innan den har börjat, ser ut att bli ganska lugn. I natt är det min tur att sova i sovrummet och J får sova där uppe - ska bli väldigt skönt eftersom jag inte fick så mycket sömn i natt!
onsdag 9 januari 2019
Nytt år - nya tag...
Nionde dagen av 2019 och vardagslivet är igång igen... Vi överlevde nyårsafton och fick till en trerättersmiddag för våra gäster som kändes helt ok. Vi bjöd på bubbel och kallskuret italienskt med lite snacks och ostar när de kom, två varianter av lax till förrätt, oxfilé med västerbottenpotatistårta, wokade grönsaker och pepparsås till varmrätt och tre varianter av choklad till efterrätt (Dumle - vit chokladkladdkaka, Tobleronemousse med mjölkchoklad och After Eight-tårta med mörk choklad). Barnen lekte bra tillsammans trots att åldersspannet sträcker sig mellan 4-13 år. När vi är hos någon av de andra båda familjerna sitter trettonåringarna i ett rum och spelar men nu var de med och lekte i full rulle och alla hade jätteroligt! L överlevde också ännu ett nyår med samma medicin som hon har fått de senaste åren. Vi satt i vår korridor vid tolvslaget där det inte syns något ljus utifrån och där det var så tyst som det nu kan vara vid ett tolvslag mitt inne i ett tättbebyggt samhälle. I år var det inte alls lika mycket smällande dagarna före och dagarna efter nyår så på det stora hela var det ett väldigt bra nyår för L:s del.
På nyårsdagen slappade vi mest och på kvällen bjöd vi hit våra föräldrar för att de skulle hjälpa oss att äta upp resterna av nyårsmiddagen. Det var de mycket tacksamma för, kändes det som! Det blev lite winwin för vår del eftersom mormor tog med sig L hem så att vi slapp åka och lämna henne. I onsdags morse styrde vi ganska tidigt mot Tyskland - lite lätt nervösa eftersom det blåste väldigt friskt... Under nyårsdagen var det stormvindar i Skåne även om Stockholmsområdet drabbades ännu värre men vi tyckte inte att det var så farligt och läste i prognoserna att det skulle blåsa mindre över Danmark. När vi startade bilen strax efter halv åtta meddelade trafikradion att Öresundsbron åter var öppen från klockan 7 - den hade alltså varit avstängd under natten... Det blåste fortfarande en hel del märkte vi när vi körde över och barnen började fråga om det även skulle blåsa på båten. "Nej, det blir nog inte så farligt", sa vi - ibland får man ta till en liten vit lögn... Vi hade rak medvind hela vägen genom Danmark och la märke till skyltar om att Stora Bält-bron var avstängd till klockan 11. Vi tänkte att det var pga blåsten men insåg när vi läste tidningen att orsaken var den hemska tågolyckan som hade hänt på bron under morgonen och som ledde till att åtta personer miste livet.
Vi missade den båt vi hade planerat att ta med ett par minuter eftersom den avgick före tidtabell så vi fick snällt vänta på nästa. De går ju en gång i halvtimmen så det är inte hela världen. Det gungade en del när vi var mitt ute på havet och halvvägs men det var inte särskilt farligt och barnen blev inte illamående. Vi satt dock ner hela tiden och riskerade inte att gå in på toaletten eller i shopen. Vi körde utan problem till Lübeck och checkade in på vårt hotell. Vi fick två rum och barnen valde att de ville sova i ett eget rum, vilket de gjorde redan för två år sedan. Vi åt lunch på deras favoritrestaurang Block House och gick sedan en ganska gnällig runda på stan... Jag hittade i alla fall både ett par finskor och ett par nya stövlar innan vi kände oss tvungna att vända tillbaka till hotellet. Vi vilade lite och valde sen att äta middag på hotellets restaurang. Barnen gillade deras moderna beställningsvariant eftersom man beställde allt direkt i varsin iPad men maten var verkligen inte bra. Frukosten morgonen efter var desto bättre! J började känna sig lite dålig på onsdagskvällen och var inte bättre på torsdagsmorgonen - så himla typiskt... Han ville ändå att vi skulle göra det som vi hade planerat så vi åkte till Citti för att hamstra vin, öl och snacks samt handla frukost för de kommande dagarna. Därifrån fortsatte vi vidare till Neumünster och den stora outlet som finns där. Vi var även där i somras men ville nu kolla deras vinterutbud och dessutom var det ju rea där som överallt annars.
Barnen gillade Ralph Lauren-affären redan i somras, kom ihåg den och ville dit igen. O som hatar att shoppa och gå i affärer var på sitt bästa humör och vi samlade ihop ca 20 plagg som han provade högst villigt. Jag frågade hur det kom sig att han var så positiv när han aldrig vill prova kläder hemma: "men mamma, här är ju fina kläder och då är det roligt - det finns det inte hemma!"... Jag tror att vi har en liten snobb i familjen! ;-) Även H hittade lite kläder men det fanns inte alls lika mycket som till O. J och jag köpte vars ett par träningsskor och J hittade även några Stenströms-skjortor. Det blev en dyr minisemester men det var verkligen saker som vi behövde och allt var ju väldigt mycket billigare än hemma!
Det tog en dryg timme att köra till Weissenhäuser Strand och barnen passade på att sova. Väl framme fick vi vår lägenhet direkt, lämnade av våra saker och gick sedan till badet. J var inte på topp men klarade sig med hjälp av Ipren eftersom han gärna ville bada. Det var massor med folk i badet och en galet hög ljudvolym så vi stannade bara en dryg timme. Det var sedan lika galet mycket folk på den restaurang vi ville äta på så jag fick stå i kö lite mer än en halvtimme medan de andra gick tillbaka till lägenheten och väntade där.. Man kan inte boka bord men de hade bara snurr på gästerna och en bra service trots många gäster.
I fredags var vi med dörren in på badet och då blev upplevelsen lite bättre även om det snabbt fylldes på med folk under dagen. Vi pausade inne på badet och åt lunch där, badade lite till och slappade sedan i lägenheten med böcker och spel. Wifi fungerade inte så ofta och det var egentligen bara bra eftersom vi då inte hade iPads och telefoner som sysselsättning. Jag gick en liten runda längs stranden men fick inte med mig något sällskap. Vid fyratiden gick vi till leklandet och barnen roade sig i full rulle i en och en halv timme. Även J lekte - fortfarande med hjälp av Ipren och fastän jag tyckte att han inte skulle... Vi åt middag i djungelrestaurangen och efter maten lekte barnen en timme till. Det är extra kul att se våra lugna barn som oftast inte rör sig frivilligt, leka i full rulle och bli helt svettiga!
I lördags kapitulerade dock J för sin förkylning och insåg att han inte kunde bada. Jag och barnen badade fram till lunch, vi åt på Mc Donalds i Oldenburg och fortsatte sedan mot färjan i Puttgarden. J var inte alls i form och jag körde därför hela vägen hem. Vi passade på att stämma träff med mormor i Höllviken för att lämna över L så att vi slapp hämta henne under söndagen. I söndags låg J pall hela dagen, H var hos en kompis och O roade sig hemma i pyjamas - så som han trivs bäst. I måndags och igår var J ledig med barnen eftersom han ändå var sjuk och fritids var stängt. Efter viss ångest började jag jobba i måndags trots att det kändes som att jag hade behövt vara ledig mycket längre... Det blev liksom ingen vila detta lovet eftersom vi hade både jul- och nyårsafton och jag dessutom var sjuk. Efter tre dagar känns det som att allt rullar på igen...
I måndags ville H se Cancergalan och det tyckte vi var ok. O ville också se när han märkte att vi andra tittade men med tanke på hans tankar om döden (som har varit lite mindre under lovet) var det kanske ingen god idé... Han somnade bra den kvällen men igår hade han många frågor om cancer, morfar, döden mm. Han var på bio med mormor och såg den nya Bamse-filmen, eftersom han fick det av henne i födelsedagspresent. Det var första gången han gjorde något på tu man hand med henne och båda tyckte att det hade varit en mysig eftermiddag. Han hade berättat en massa om Star Wars och även frågat lite om cancer, berättade han när han kom hem. Filmen uppskattade båda! Jag hämtade honom i stan när jag slutade. På kvällen hade han mycket tankar när han skulle sova och jag satt utanför hans rum en bra stund för att vara säker på att han somnade. Efter ett par timmar kom han ner och sa att han inte hade sovit alls men det hade han nog. Han var ledsen och även täppt i nästan så han fick nässpray och eftersom han inte ville sova själv fick han sova hos oss. Det har ju verkligen inte hänt många gånger i barnens liv och det är heller inget som ska bli en vana... Ingen av oss sov särskilt mycket i natt och eftersom han var förkyld fick han vara hemma från skolan, som annars började idag. Vi sov tillsammans en dryg timme på förmiddagen och efter lunch åkte jag och jobbade medan J kom hem till O. Imorgon kan han nog gå till skolan som vanligt, vilket han ser fram emot mycket.
Dags att sova och se om jag klarar det jag har föresatt mig imorgon - sluta att äta godis...
På nyårsdagen slappade vi mest och på kvällen bjöd vi hit våra föräldrar för att de skulle hjälpa oss att äta upp resterna av nyårsmiddagen. Det var de mycket tacksamma för, kändes det som! Det blev lite winwin för vår del eftersom mormor tog med sig L hem så att vi slapp åka och lämna henne. I onsdags morse styrde vi ganska tidigt mot Tyskland - lite lätt nervösa eftersom det blåste väldigt friskt... Under nyårsdagen var det stormvindar i Skåne även om Stockholmsområdet drabbades ännu värre men vi tyckte inte att det var så farligt och läste i prognoserna att det skulle blåsa mindre över Danmark. När vi startade bilen strax efter halv åtta meddelade trafikradion att Öresundsbron åter var öppen från klockan 7 - den hade alltså varit avstängd under natten... Det blåste fortfarande en hel del märkte vi när vi körde över och barnen började fråga om det även skulle blåsa på båten. "Nej, det blir nog inte så farligt", sa vi - ibland får man ta till en liten vit lögn... Vi hade rak medvind hela vägen genom Danmark och la märke till skyltar om att Stora Bält-bron var avstängd till klockan 11. Vi tänkte att det var pga blåsten men insåg när vi läste tidningen att orsaken var den hemska tågolyckan som hade hänt på bron under morgonen och som ledde till att åtta personer miste livet.
Vi missade den båt vi hade planerat att ta med ett par minuter eftersom den avgick före tidtabell så vi fick snällt vänta på nästa. De går ju en gång i halvtimmen så det är inte hela världen. Det gungade en del när vi var mitt ute på havet och halvvägs men det var inte särskilt farligt och barnen blev inte illamående. Vi satt dock ner hela tiden och riskerade inte att gå in på toaletten eller i shopen. Vi körde utan problem till Lübeck och checkade in på vårt hotell. Vi fick två rum och barnen valde att de ville sova i ett eget rum, vilket de gjorde redan för två år sedan. Vi åt lunch på deras favoritrestaurang Block House och gick sedan en ganska gnällig runda på stan... Jag hittade i alla fall både ett par finskor och ett par nya stövlar innan vi kände oss tvungna att vända tillbaka till hotellet. Vi vilade lite och valde sen att äta middag på hotellets restaurang. Barnen gillade deras moderna beställningsvariant eftersom man beställde allt direkt i varsin iPad men maten var verkligen inte bra. Frukosten morgonen efter var desto bättre! J började känna sig lite dålig på onsdagskvällen och var inte bättre på torsdagsmorgonen - så himla typiskt... Han ville ändå att vi skulle göra det som vi hade planerat så vi åkte till Citti för att hamstra vin, öl och snacks samt handla frukost för de kommande dagarna. Därifrån fortsatte vi vidare till Neumünster och den stora outlet som finns där. Vi var även där i somras men ville nu kolla deras vinterutbud och dessutom var det ju rea där som överallt annars.
Barnen gillade Ralph Lauren-affären redan i somras, kom ihåg den och ville dit igen. O som hatar att shoppa och gå i affärer var på sitt bästa humör och vi samlade ihop ca 20 plagg som han provade högst villigt. Jag frågade hur det kom sig att han var så positiv när han aldrig vill prova kläder hemma: "men mamma, här är ju fina kläder och då är det roligt - det finns det inte hemma!"... Jag tror att vi har en liten snobb i familjen! ;-) Även H hittade lite kläder men det fanns inte alls lika mycket som till O. J och jag köpte vars ett par träningsskor och J hittade även några Stenströms-skjortor. Det blev en dyr minisemester men det var verkligen saker som vi behövde och allt var ju väldigt mycket billigare än hemma!
Det tog en dryg timme att köra till Weissenhäuser Strand och barnen passade på att sova. Väl framme fick vi vår lägenhet direkt, lämnade av våra saker och gick sedan till badet. J var inte på topp men klarade sig med hjälp av Ipren eftersom han gärna ville bada. Det var massor med folk i badet och en galet hög ljudvolym så vi stannade bara en dryg timme. Det var sedan lika galet mycket folk på den restaurang vi ville äta på så jag fick stå i kö lite mer än en halvtimme medan de andra gick tillbaka till lägenheten och väntade där.. Man kan inte boka bord men de hade bara snurr på gästerna och en bra service trots många gäster.
I fredags var vi med dörren in på badet och då blev upplevelsen lite bättre även om det snabbt fylldes på med folk under dagen. Vi pausade inne på badet och åt lunch där, badade lite till och slappade sedan i lägenheten med böcker och spel. Wifi fungerade inte så ofta och det var egentligen bara bra eftersom vi då inte hade iPads och telefoner som sysselsättning. Jag gick en liten runda längs stranden men fick inte med mig något sällskap. Vid fyratiden gick vi till leklandet och barnen roade sig i full rulle i en och en halv timme. Även J lekte - fortfarande med hjälp av Ipren och fastän jag tyckte att han inte skulle... Vi åt middag i djungelrestaurangen och efter maten lekte barnen en timme till. Det är extra kul att se våra lugna barn som oftast inte rör sig frivilligt, leka i full rulle och bli helt svettiga!
I lördags kapitulerade dock J för sin förkylning och insåg att han inte kunde bada. Jag och barnen badade fram till lunch, vi åt på Mc Donalds i Oldenburg och fortsatte sedan mot färjan i Puttgarden. J var inte alls i form och jag körde därför hela vägen hem. Vi passade på att stämma träff med mormor i Höllviken för att lämna över L så att vi slapp hämta henne under söndagen. I söndags låg J pall hela dagen, H var hos en kompis och O roade sig hemma i pyjamas - så som han trivs bäst. I måndags och igår var J ledig med barnen eftersom han ändå var sjuk och fritids var stängt. Efter viss ångest började jag jobba i måndags trots att det kändes som att jag hade behövt vara ledig mycket längre... Det blev liksom ingen vila detta lovet eftersom vi hade både jul- och nyårsafton och jag dessutom var sjuk. Efter tre dagar känns det som att allt rullar på igen...
I måndags ville H se Cancergalan och det tyckte vi var ok. O ville också se när han märkte att vi andra tittade men med tanke på hans tankar om döden (som har varit lite mindre under lovet) var det kanske ingen god idé... Han somnade bra den kvällen men igår hade han många frågor om cancer, morfar, döden mm. Han var på bio med mormor och såg den nya Bamse-filmen, eftersom han fick det av henne i födelsedagspresent. Det var första gången han gjorde något på tu man hand med henne och båda tyckte att det hade varit en mysig eftermiddag. Han hade berättat en massa om Star Wars och även frågat lite om cancer, berättade han när han kom hem. Filmen uppskattade båda! Jag hämtade honom i stan när jag slutade. På kvällen hade han mycket tankar när han skulle sova och jag satt utanför hans rum en bra stund för att vara säker på att han somnade. Efter ett par timmar kom han ner och sa att han inte hade sovit alls men det hade han nog. Han var ledsen och även täppt i nästan så han fick nässpray och eftersom han inte ville sova själv fick han sova hos oss. Det har ju verkligen inte hänt många gånger i barnens liv och det är heller inget som ska bli en vana... Ingen av oss sov särskilt mycket i natt och eftersom han var förkyld fick han vara hemma från skolan, som annars började idag. Vi sov tillsammans en dryg timme på förmiddagen och efter lunch åkte jag och jobbade medan J kom hem till O. Imorgon kan han nog gå till skolan som vanligt, vilket han ser fram emot mycket.
Dags att sova och se om jag klarar det jag har föresatt mig imorgon - sluta att äta godis...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)