Stormen Gorm...

... rasar som bäst utanför fönstret - det viner och skakar i huset och det känns skönt att sitta här inne med det första adventsljuset tänt och julgardinerna på plats. Mer julpynt än så blir det inte ännu på några veckor men till advent när ljusstakarna och stjärnorna åker fram tycker jag att röda gardiner passar bättre. De är enfärgat röda utan tomtar eller andra julmönster så då känns det ok.

Helgen blev kortare än vanligt. Igår hade vi Öppet hus så då jobbade jag. På eftermiddagen kom barnens kusin A och skulle sova över för första gången. Det är lite annat tempo på honom än på våra barn och vi är inte riktigt vana vid det. Allt gick bra men det var ganska skönt när han blev hämtad vid lunchtid idag. H och O blir lite annorlunda när han är med och det är inte alltid att det funkar helt lysande att vara tre. A är också ganska snabb på att försöka utelämna antingen H eller O och det skapar onödiga konflikter.

Efter middagsvilan åkte vi in till Malmö på julskyltning. Vi gick en liten runda i stan men även om det inte hade börjat blåsa storm ännu var det ganska kallt och ruggigt. Barnen åkte en karusell och vi var också inne i en stor igloo-liknande byggnad som var uppbyggd på Gustav Adolfs torg. Vi åt fondue på Elysée - mysigt och gott!

Annars har veckan rullat på ungefär som vanligt. Min chef och jag hade ett möte i måndags där vi för första gången delade upp vem som är ansvarig för vad och det kändes bra. Hade vi inte haft detta möte inbokat hade jag nog stannat hemma - feber och förkylning fick motas bort med Ipren... Jag har varit ganska kass hela veckan men inte haft möjlighet att vara hemma. I onsdags jobbade jag några timmar på morgonen och var sedan ett par timmar på en annan skola innan jag faktiskt åkte hem lite tidigare och vilade en timme på eftermiddagen. I fredags var jag på en bra kurs som Skolverket höll i så det gjorde veckan lite kortare på något sätt.

Tre veckor kvar till jullovet - längtar!!

Rapport från höstlovet

Bättre sent än aldrig men måste ju uppdatera lite om vad vi gjorde på höstlovet. Jag jobbade måndag och tisdag och då var J hemma med barnen och gjorde mest ingenting mer än att vara på lekplatser och på biblioteket. Att ge barnen lov är viktigt för oss - vi tycker att de ska få vara hemma då så att det verkligen blir ett lov. Att vara på fritids anser inte jag är att ha lov. Barn behöver paus från det stressiga liv vi annars tvingar in dem i och så länge vi har möjlighet att pussla med föräldradagar, komptid och våra föräldrar kommer vi att göra allt för att de ska få vara hemma på loven. Och de älskar det - och behöver det! Det är en stor fördel att jobba i skolans värld eftersom verksamheten ändå ser annorlunda ut under loven. Nu ser vi fram emot tre veckors jullov om en månad!

På onsdagen fick barnen först följa med till ridskolan eftersom jag hade lovat att jobba en dryg timme där med en lovaktivitet. De blev väl omhändertagna under tiden och fick både rida och åka traktor så de klagade inte. Hem för lunch och sedan fick de även hänga med en stund till mitt jobb eftersom jag var tvungen att avsluta en del saker. Jag tog med syskonvagn och L för att effektivisera livet. De somnade i vagnen medan jag gick en runda med L och medan de sov utanför mitt fönster jobbade jag och L genomsökte hela skolan på egna små äventyr. När barnen vaknade hade de ändå tillräckligt med tålamod så att jag kunde jobba en dryg timme till medan de fikade, pratade med kollegor, ritade mm. H passade på att fråga en av mina kollegor som har sjal varför hon hade detta och fick nog tillräckligt bra svar även om det är svårt att helt förstå varför hon inte får/vill visa håret för personer som inte är hennes närmaste familj.

På torsdagen var O på fyraårskontroll - han samarbetade sådär men klarade det han skulle göra. Han tyckte mest att allt var tråkigt och sa "det kan jag redan". Han låg en kurva under på vikten och en över på längden men följde sin egen kurva. Inte särskilt förvånad eftersom han är lång och smal - precis som hans föräldrar var som små (och hans pappa fortfarande är, mamman är lite mer fluffig...). Han är sju centimeter längre än vad H var vid samma ålder men man kan nog inte jämföra killar och tjejer. I år har han de vinterskor som H hade förra året så där är det också stor skillnad och O kommer förmodligen att komma i kapp H inom ett par år.

På fredagen tog vi bussen till Lund och uträttade en del ärenden, bl a köpte vi cykelhjälm till O som han fick i present från mormor när han fyllde år. Jag hann med en del medan de sov i vagnen och när båda var vakna tog vi bussen hem. På lördagen åkte vi till Helsingborg på förmiddagen efter att ha varit hos morfar och tänt ett ljus på Alla helgons dag. Vi tog båten över till Helsingör och gick omkring där ett par timmar medan barnen sov. Efter lite eftermiddagsfika tog vi båten tillbaka till Helsingborg, handlade lite lördagsgodis på vägen och checkade sedan in på Scandic för en hotellnatt, som är bland det bästa barnen vet. Vi åt middag i deras restaurang och myste på vårt rum. En god frukost nästa morgon och en shoppingrunda på Väla medan barnen sov i vagnen avslutade vår minisemester - mer än så behöver inte vi för lite avkoppling!

Vi har fått den första snön!

Och det låter ju alltid mysigare än det är eftersom vi befinner oss i Skåne... Igår och idag har det fallit snö, snöblandat regn och regn om vartannat. I förmiddags kom det en hel del snö, på eftermiddagen var det plusgrader så att allt blev en blaskig röra och nu ikväll fryser det. Så klart. Skånsk vinter när den är som sämst. Barnen var nöjda med att leka lite i snön nu ikväll trots att de blev blöta och att det blåste kalla vindar. Ett par åk i pulkabacken hann vi också med. Skånska barn är inte så bortskämda utan nöjer sig med det lilla när det gäller vinter och snö. J har bytt däck på bilarna och sina föräldrars bilar och har nu däckat i soffan efter ett varmt bad. Vi inledde i alla fall dagen med en Sigge-frukost på Scandic - lite kämpigt att ta sig iväg i ovädret och vi var även lite trötta eftersom vi hade grannarna på middag igår kväll men eftersom vi hade lovat barnen var det bara att ta sig iväg. Nästa vecka har Sverigedemokraterna abonnerat hela hotellet så då går det inte att åka dit...

Annars tickar jobblivet på för full maskin - fyra veckor kvar till jullov. Jag har mått lite bättre denna vecka, dels för att vi i ledningsgruppen satt en hel dag i måndags (utanför skolan) och jobbade med en del förbättringar och dels för att jag vabbade med barnen i onsdags eftersom H var förkyld. Jag jobbade medan de lekte och tittade på film och även medan de sov middag. När de hade vaknat åkte vi till Vellingeblomman och tittade på alla julsaker och fikade. Gjorde av med drygt 1500 kr så det blev en dyr utflykt - det blir det nästan alltid när vi åker dit...

Grovköket går framåt i sakta mak. Igår när H var på barnkalas på Busfabriken i Malmö passade J och jag på att åka till Elektrolux Home och Ikea för att dels beställa den inredning som ska vara i grovköket och dels komplettera den garderobsdel som växer fram lite i taget. Mer än så hann vi inte på de dryga två timmar som vi hade på oss men nu har vi koll på allt vi ska ha i alla fall. O hade haft det bra hemma med farmor och farfar.

Kommande vecka känns relativt lugn - inga paniksaker att lösa på jobbet (vad jag vet i alla fall men det kommer säkert något), en dag på kurs så då blir det lite variation i alla fall och en dag ska jag jobba för mitt gamla jobb med ett uppdrag på förmiddagen och funderar på att ta ledigt på eftermiddagen. J och jag har pratat om att gå och se den sista filmen i Hunger Games-trilogin och kanske gör vi det på onsdag. Jag har elva semesterdagar för detta året och eftersom vi får nya den 1 januari så måste jag ta ut de sex dagar som jag inte får spara till nästa år. Tre dagar kan jag ta i mellandagarna mellan jul och nyår men övriga tre känns det inte som om jag kommer att ha möjlighet att ta. Ingen annan gör ju mitt jobb så om jag är borta växer det bara på hög. Någon riktig semester blir det ju därför inte... En extradag i någon av julveckorna kanske dock kan vara skönt.

H har fortsatt väldigt svårt att prata. Hon fastnar, börjar om på samma ord, glider och fastnar på ord mitt i en mening och det tar en halv evighet för henne att få fram det hon vill säga. Det är så synd om henne och det tar väldigt mycket energi - både för henne som kämpar hela tiden och för oss som ska lyssna. Logopeden som finns i skolans resursteam är inkopplad och vi ska ha möte med henne så fort som möjligt tillsammans med personalen. Vi har även en tid hos den vanliga logopeden i mitten av december. Däremot är det roligt att både våra grannar igår, som inte träffat O några längre stunder sedan i somras, och våra vänner som vi träffade förra helgen, som inte träffat O på några veckor, tyckte att det var stor skillnad när det gäller hans tal. De förstår inte allt och det gör ju inte vi heller men de förstår mycket mer och det känns ju som ett steg åt rätt håll!

O har fyllt fyra år!

Ligger onekligen lite efter i mitt försök att dokumentera vad som händer i familjens liv men måste försöka komma i kapp och börjar med den viktigaste händelsen under hösten - O:s födelsedag!

Vi hade stort kalas på lördagen innan födelsedagen med släkten, O:s gudföräldrar och H:s gudföräldrar. De senare skulle egentligen komma en annan dag eftersom det blir lite trångt med så många människor men eftersom de inte kunde då fick de så klart komma tillsammans med alla andra. Finns det hjärterum osv... Nästan 25 pers är lite meckigt att laga mat till men nu har jag ju viss rutin i alla fall. Tårtorna köpte vi färdiga och jag lagade en festlig men mycket enkel middag - perfekt recept!

O var överväldigad över alla presenter och H var mest avundsjuk och inte alls lika nöjd... Det blev inte ett enda dugg bättre på söndag morgon när vi uppvaktade O med presenter och sång vid sängen. O blev överlycklig för sin "Riddare Micke"-dräkt och ville ta på sig den direkt. Han fick även ett tillhörande litet svärd och en sköld - vi som aldrig skulle köpa svärd, pistoler och annat till våra barn... Till saken hör att han har lekt att hans leksaksskruvdragare har varit ett svärd och haft det instucket i jeansen. Nu kunde han sticka in sitt svärd i skärpet på dräkten och där sitter det. Han skulle aldrig fäktas eller vifta med det och just därför känns det okej att han har ett. En hjälm följde också med och med den pilbåge han fick av sina gudföräldrar var han nu välutrustad.

H var ledsen och avundsjuk hela dagen och kunde inte alls hantera att O fick mer uppmärksamhet än hon fick. Nyttigt men jobbigt för hela familjen... Vi tog det lugnt hemma hela födelsedagen, sov middag och kom snabbt in i den nya tiden (vintertidsomställning). På kvällen hade vi tänkt gå på Elysée och äta fondue men det var fullt när jag skulle boka bord så det fick bli Kina-mat istället på O:s önskemål. Vi åt på en restaurang som är i samma kedja som vår favoritbufférestaurang och maten var precis lika bra men priserna var hutlösa. Vi betalade 117 kr för H som åt en kycklingbit, lite nudlar och lite mjukglass. O kostade 59 kr och det kändes mer ok men ändå i dyraste laget. Bara att bita i det sura äpplet men dricks blev det inte. Det viktigaste var så klart att O var nöjd med sin dag - och det var han!

Helt ur balans

Jag är,uppenbarligen helt ur balans... Det har varit gymnasiemässa i tre dagar och massor att förbereda innan denna plus alla andra 700 saker som jag har att göra. J har dessutom varit i Göteborg en natt och på något sätt har det blivit för mycket. Jag har inte haft många sekunders paus de senaste dagarna. Dessutom har jag sovit dåligt - det gör jag i och för sig alltid men nu har J stökat mer än vanligt i sängen eller så är det jag som är mer lättväckt. 

Flera morgnar har H velat ha en fläta och jag har försökt men inte lyckats. Jag är inget proffs annars heller men nu är det precis som om min hjärna inte har fått ihop det. Flera morgnar med för lite tid för många försök och för lite tålamod med de försök jag har gjort har lett till en besviken och arg H, vilket jag kan förstå. Igår var det tredje morgonen som jag utlovat en fläta men inte lyckades - H blev vansinnig, jag var helstressad eftersom vi var väldigt sena, hon skrek och grät och jag skrek till slut tillbaka och tappade fattningen mer än jag gjort tidigare. Jag brukar ha tålamod men nu var det helt borta. Medan jag borstade tänderna gick H och O ut för att klä på sig ytterkläderna och när jag kom ut i grovköket var båda klara och H grät tyst vid dörren. "Mamma, du sa håll käften till mig och så får man inte säga till någon" - hon var verkligen jätteledsen och all stress rann av mig. Vi kramades och jag sa förlåt men jag kände att vi behövde sätta oss i soffan och lugna oss båda två innan vi åkte iväg. Jag, som har haft som mål att inte bli som en del andra föräldrar och inte komma i tid till skolan, ringde till personalen och sa att vi hade en liten kris och skulle bli sena.

Vi satte oss i soffan och kramades och grät båda två. Jag kände mig som världens sämsta mamma alla kategorier. O var snäll och hämtade ett gosedjur till H "för det blir nog bättre om du har något att kram". Efter en stund ville H åka till skolan och då gjorde vi det. Lämnade först H som kom samtidigt med sin ena fröken och sedan O. Åkte från dagis och grät hela vägen till jobbet. Där var det bara att ta på sig en käck min och försöka vara trevlig mot alla som besökte montern...

På kvällen hade vi den mysstund som vi har haft varje kväll denna vecka och då pratade vi igen om att mammor inte får säga så som jag gjorde till sina barn - och inte till någon annan heller. Jag bad om ursäkt igen men det var svårt att förklara varför jag blev så arg. Jag var noga med att betona flera gånger att det absolut inte var hennes fel.

Idag gjorde J en städning bland mina grejer i klädkammaren eftersom han tyckte att det behövdes. Det tyckte kanske i och för sig jag också men jag hatar när han rör bland mina saker. Det var heller ingen bra dag att göra detta eftersom jag verkligen är lättirriterad. Vi diskuterade en del kring detta men till slut blev jag både ledsen och så där okontrollerat arg som jag kände att jag också blev igår. Nu var det dock på J och inte på H och då blev jag mycket argare och sa en hel del dumma saker som man inte får säga till en annan människa, inte ens till sin man. Detta hände precis innan jag skulle åka till jobbet och jag var tvungen att vara på plats när mässan öppnade. Det är inte bra att skiljas som ovänner men nu var det ju inte barnen det gällde så nu ville jag bara komma iväg. Dumt kanske men nu blev det så. Jag blev mitt vanliga professionella, trevliga jag med mina kollegor, handlade en sak J behövde på Ikea på vägen hem och storhandlade inför morgondagens middag utan problem. När jag kom hem gick luften helt ur mig och jag har ännu inte orkat prata med J om det som hände. Behöver sova och få vara i fred men det hinns inte med i alla förberedelser inför imorgon, tvätt som ska vikas, ny tvätt som ska hängas mm. Jag får nog fundera igenom livet lite och vi måste göra en bättre uppdelning av saker hemma nu när båda jobbar heltid - annars kommer det inte att fungera!

Borde ha skrivit för länge sedan...

Nu har det igen gått alldeles för länge sedan jag skrev och dessutom har det hänt mycket... Jag kommer att skriva flera inlägg om saker som har hänt som förtjänar egna inlägg med egna rubriker.

Om vi istället tänker framåt så laddar jag just nu för tre dagars gymnasiemässa - kommer nog att vara helt slut på lördag eftermiddag... Det är roligt med mässa men även ganska slitigt. Dessutom är J i Göteborg idag och imorgon, vilket försvårar logistiken på hemmaplan.

I helgen ska vi annars fira Fars dag och Mårten gås - tredje året i rad tillsammans med min syster och hennes familj, det får nästan räknas som en tradition. Det är så enkelt att bara ha en familj på middag numera när jag är van att laga mat till många fler. När man dessutom på förhand vet precis vad man ska laga är det hur lätt som helst. Vi ska rodda både jul- och nyårsafton men det känns också ganska lugnt - julmaten är ju mer eller mindre given och nyårsmenyn har jag mer eller mindre klar i huvudet.

Idag när jag skulle åka från jobbet för att rigga gymnasiemässan och som vanligt var sent på det, körde en bil upp bredvid min precis när jag skulle backa ut från parkeringen. Det var den lärare som för en dryg månad sedan fick en stroke på lektionstid som nu kom till skolan för att hälsa på. Jag var självklart tvungen att strunta i att komma i tid till mässan och hoppa ur bilen för att prata med henne. Det kändes skönt med en lång, varm kram, trots att vi bara har känt och träffat varandra i fyra veckor. Jag har haft så dåligt samvete eftersom jag tycker att jag borde ha gjort mer och förstått hur dåligt hon verkligen mådde (eller det förstod jag men inte att det skulle vara så allvarligt). Hon pratade på precis som vanligt och har bara små känselbortfall på ett par ställen på kroppen - när stroken inträffade var hon halvsidesförlamad och det tog lång tid innan talet kom tillbaka. Hon beräknas bli återställd till 99,9% men är just nu väldigt trött och måste vila ofta samt sova ett par timmar mitt på dagen. Hon måste ändå ha haft en fantastisk tur i oturen - även om ingen borde drabbas av stroke pga sitt jobb.

Nu väntar sängen - inlägg om O:s fyraårsdag, syskonavundsjuka, höstlov, Alla helgons dag och minisemester utlovas inom kort!