Bra helg trots förkylning

För H gick det tre dagar på dagis innan hon blev sjuk, O klarade åtta (inkl helgens två)... Natten till fredag sov båda barnen oroligt, främst O, och på morgonen hade båda lite feber och var förkylda. De var dock lika pigga som vanligt så vi hade en mysig dag hemma. Ut vågade vi inte gå eftersom det var -15 grader under natten och kallt även på dagen. Annars gick det helt ok för O på dagis i början av veckan. I onsdags och torsdags var han där själv i ca två timmar och provade också att äta där (vilket inte gick så bra eftersom han inte fick i sig mer än lite knäckebröd...) och i fredags var det tänkt att han skulle sova där men nu får det blir nästa vecka istället.

Igår, lördag, rann fortfarande näsorna oavbrutet men de var pigga så vi bestämde oss för att gå bort som planerat. Kalas för min ena guddotter som fyllde nio år samma dag som J. Hon och H kommer bra överens - E är H:s stora idol som hon betraktar med avgudan i blicken emellanåt och följer som en liten skugga. Kanske beror en del av denna beundran på att E har en egen ponny som H får rida på ibland... E:s storebror, som blir 11 år om en månad, tog hand om O långa stunder och jag tror att båda killarna uppskattade varandra. Mot slutet satt O i knäet på S och H kröp upp hos E - så fina! Det är verkligen något extra att se barns samspel med varandra, särskilt när det skiljer så mycket som tio år och de ändå kan ha ett utbyte av varandra.

Det har varit en fröjd att höra H under fredagen och lördagen! Hon har pratat nästan utan att stamma och då kommer det massor av ord, långa, korrekta meningar och många funderingar som hon nog aldrig orkar kämpa fram annars. En rolig sådan från i fredags morse var (efter att ha tittat på det nuvarande favortiprogrammet "Lilla prinsessan"): "Undrar vad jag ska bli när jag blir stor? Det är så svårt att bestämma sig!" Efter en stunds funderande och någon idé om att hon skulle bli som Maja, en tjej på hennes dagis som är ett helt år äldre och därmed stor tydligen, kom hon så på: "Nu vet jag - jag ska bli storebror!" Nu vill ju mamma studievägledaren inte på något vis vara negativ men just den framtidsplanen måste jag tyvärr säga är helt omöjlig... ;-)

Under veckan som gick har jag haft lite tid för mig själv i och med O:s inskolning och biltid till jobbet. Det är inte bra för mig att ha egen tid. I alla fall inte just nu. Och det blir inte bättre av att radion envisas med att spela Magnus Ugglas låt "Jag och min far" varje gång jag kör bil. Jag ska ta tag i det där med att ringa vårdcentralen och boka tid hos en kurator eller annan samtalsperson. Jag behöver nog lite hjälp för att må bättre och för att hantera min sorg. Inte bara för min egen skull utan även för min familjs. Veckans projekt!

Dagisdebut och pulkavurpa

I onsdags började O sin inskolning på dagis. Han satt hos mig eller rörde sig i närheten av mig hela tiden men studerade de fyra andra barnen som var inne tillsammans med honom (övriga barn hade gått till lekhallen så att O skulle få en liten mjukstart). I torsdags var J med honom och då hade han lekt själv och inte brytt sig så mycket om var J var. I fredags var det min tur igen och då var han inte lika självständig (kan ju bero på att han är väldigt mammig just nu...) men det gick ändå bättre än i onsdags. Denna vecka ska han avancera och både äta, sova samt prova att vara själv där.

På H:s avdelning har det börjat en liten ny kompis, C. Denna C gick på H:s gamla (och O:s nya) avdelning under ett år och då lekte de ibland. Nu har de varit ifrån varandra ett halvår men verkar ha funnit varandra direkt igen och det känns som att det är en ny och fördjupad vänskap. Båda skiner som solen när de får syn på varandra och springer emot varandra för att kramas. C sover inte middag och helt plötsligt ville inte H heller göra det. Onsdag-fredag sov hon inte på dagis och det gick helt ok hemma på em ändå. Någon gång ska hon ju sluta sova och det känns bra att det kommer på hennes eget initiativ. I helgen har hon dock sovit middag hemma som vanligt och planen är att vi fortsätter så ett tag. De senaste dagarna har hon haft lite lättare att prata och varit gladare samt lekt mer spontant än i veckan som gick.

I torsdags skulle jag vara den engagerade mamman och ta med båda barnen till pulkabacken en gata bort. H vägrade gå och vägrade dra sin egen pulka och det blev för svårt att dra två pulkor så jag satte båda barnen i H:s pulka, vilket H tyckte var ok och O uppskattade mycket. H fick åka några gånger själv och sen satte jag båda barnen i pulkan för att dra dem nerför backen. Jag lyckades bromsa och hålla emot farten så mycket som jag hade tänkt till en början och båda barnen skrattade högt av förtjusning. Skratten övergick dock i gallskrik när jag på något vis lyckades få pulkan att välta så att båda barnen rullade ur och hamnade under den... Kände mig inte som den bästa av mammor då precis... O landade med ansiktet rakt ner i snön, fick näsblod och gallskrek! H blev nog mest rädd men slog även hakan lite. Bara att trösta dem och traska hem! J och H gick ut en stund på kvällen och åkte för att H inte skulle bli rädd och i helgen åkte vi med båda barnen i varsin pulka och O tyckte att det var hur kul som helst. Han blev tvärarg när vi var hemma igen och jag lyfte ur honom honom.

O har under veckan fått fler små uppdrag som han utför med stor glädje: han bär in H:s vällingflaska till vardagsrummet på kvällen, slänger sina blöjor i sophinken, lägger smutstvätt i tvättkorgen i grovköket mm. Han har även härmat H:s rutin med att titta i böcker medan han bajsar - monkey see, monkey do! Allt som vi gör med H ska även göras med honom - om jag borstar håret på H letar han direkt upp sin hårborste och kommer med den. Igår höll J och jag på att göra oss i ordning innan vi skulle iväg och det var misstänkt tyst i huset. Som de flesta småbarnsföräldrar förutsatte vi att det nog var något lurigt eller otillåtet på gång men när J kollade satt båda barnen bredvid varandra i soffan och tittade i varsin bok... :-)

Liten börjar bli stor...

Sedan O började gå känns det som om han har utvecklats i raketfart. Den senaste veckan har det blivit tydligt att han förstår mycket och man kan nu skicka honom med enklare budskap. Han är även mycket noggrann med att visa hur saker ska vara, t ex att L ska ha koppel och täcke när vi går ut, att han själv ska ha mössa utomhus etc. När vi byter soppåse i hinken går han till det ställe där vi har tomma påsar, pekar på dem tills vi tar ner en, hjälper till att sätta påsen i hinken och sätter sen in hinken i skåpet. Häromdagen när jag hade blåst håret var han mycket noga med att visa vilket skåp den ska hänga i - gullig! Han tycker också om att titta sig i spegeln och promenerar in till hallen från grovköket när han är färdigklädd för att gå ut. Så fort han är naken måste han också titta sig i spegeln.

Favoriten är fortfarande H:s rosa prinsesshandväska, som tvunget skulle med i bilen till köpcentret i veckan. Jag försökte få honom att lämna den både hemma i grovköket och sen i bilen men han skulle tvunget ha med den in så den fick följa med i vagnen...

H kämpar på med sitt tal som är riktigt jobbigt vissa dagar. Några dagar i slutet av jullovet gick det lättare men efter att åter ha börjat på dagis är det jättejobbigt igen... Det gör ont i mammahjärtat när jag märker att det hindrar henne i samspelet med sina kompisar. Vi var hemma hos en familj på granngatan i tisdags och tidvis hänger hon inte med just pga talet och att kompisarna inte väntar ut henne. Det märktes även att hon hindras av talet när vi var på Öppna förskolan. Hon verkar dock inte störas av det så mycket själv. Åtminstone säger hon inget om det och hon blir inte ledsen. Det kommer nya ord hela tiden - många inte alls önskvärda... "O, det kan du fetglömma", "L, du är så tappad" och "Aj som fan" är exempel på nytillkomna fraser denna vecka. Inte är det väl vi föräldrar som säger så...? ;-)

På onsdag är det dags för O:s första inskolningsdag på dagis. Vi hälsade på en timme i onsdags och det gick hur bra som helst! O fattade genast tycke för H:s favoritfröken Jenny (hon måste ha något väldigt speciellt!) och följde glatt med henne både ute och inne. H fick syn på oss, trodde att hon skulle hem och blev ledsen när hon förstod att hon skulle vara kvar ett par timmar till. Då tog en jämnårig killkompis henne i handen och en liten flicka la armen om henne på andra sidan och så gick de iväg för att hämta en fröken medan jag samlade ihop O och vagnen. Så omtänksamt, man blir så glad av att se så fina barn!

Idag blev jag glad över att se mina två bästa barn ha roligt med varandra på köpcentret. H höll reda på O, styrde honom åt rätt håll, höll honom i handen när han gick med på det och de var så söta! Det är ju förstås också roligt att se hur andra tittar på deras samspel och ler och pekar. Fina, fina bästisar - mammakärleken svämmar över och vet inga gränser!

Nytt år och tillbaka till vardagen

Nyår blev inte riktigt som planerat eftersom våra vänner blev sjuka... Precis när jag hade skrivit klart inköpslistan på allt det sista som skulle inhandlas dagen innan, ringde Johans kompis och ställde in. Vi köpte åtminstone inte en massa kött i onödan men grädde hade vi gott om! Våra vänners vänner som också skulle komma, valde att inte göra det och det kändes ganska skönt eftersom deras barn och H inte har så mycket utbyte av varandra och vi inte känner varandra så bra. En vanlig nyår hade vi nog tyckt att det var jättetråkigt att det inte blev något firande men nu kändes det dels trist men dels skönt eftersom vi inte kände oss helt ok. Vi lagade förrätt och huvudrätt som vi hade tänkt men lät efterrätten bestå av en kaka som var över sedan vi hade fikagäster två dagar innan nyårsafton. Vi bjöd även in mormor eftersom hon ändå skulle sitta själv annars och eftersom vi fick en gäst dukade vi lite extra fint och jag och barnen klädde oss i finkläder (J bytte från t-shirt till skjorta under middagen). Att L var drogad med panikångestmedicin som kompletterades med lugnande under kvällen hjälpte föga när smällandet satte fart. Hon överlevde så klart men det är hemskt att se henne så rädd. Jag gick upp vid halv tre på natten och släppte ut henne så att hon kunde kissa eftersom hon inte gjort det på många timmar då.

Under årets första vecka har vi pysslat lite här hemma, köpt möbler och saker till H:s nya rum, hunnit träffa min familj för att byta julklappar bättre sent än aldrig, varit på en skogsrunda och några rundor i olika affärer. Imorgon börjar vardagen igen - min sista vecka med samma upplägg som under hösten, dvs mammaledighet varvad med jobb några dagar. Nästa vecka börjar vi skola in O på dagis... Inte helt bekväm med detta eftersom jag tycker att han är för liten men det finns inte så mycket att välja på. Dessutom är han väldigt mammig just nu - typiskt, han som aldrig har brytt sig om vem som har varit med honom. "Mamma!", "mamma", "mamma?" är det enda ord han kan och det använder han mycket flitigt... Tänk om han bara hade kunnat få bli ett par månader äldre och lite stabilare med sin gång. Hans tre månader äldre kusin försökte skapa någon form av kontakt med honom häromdagen när vi sågs men så fort A rörde vid O såg O mest olycklig och rädd ut och gick till mig. Imorgon får det bli en tur till Öppna förskolan så att han får utsättas för lite andra barn. Ett besök på hans dagisavdelning ska vi också hinna med.

H har varit lite jämnare i humöret nu ett par dagar och inte haft några större utbrott - skönt med lite paus för hennes föräldrar... Hon och O har börjat bråka så smått - eller egentligen är det oftast O som tar något som H har eller som H kommer på att hon vill ha. "Jag hade den först" hör vi ganska mycket även om detta inte alls stämmer alltid. O:s favoritsak de senaste dagarna har varit en av H:s prinsessväskor (rosa med glittriga, silvriga kronor på). Denna har han burit runt på och tom släpat med upp till ovanvåningen (nej, det gick inte att ta den ifrån honom och säga att den skulle stanna kvar nere...). Det bästa med denna väska är att H råkar ha fått två precis likadana så det behöver inte bli något bråk.

H har under jullovet lekt olika rollekar och är omväxlande Madicken, Lisabet, Mia eller Mattis ur "Madicken". Ibland är hon även Askungen eller Lola i det nuvarande favoritprogrammet "Charlie och Lola" och det är inte helt lätt att hänga med i vilken roll hon ikläder sig alltid. Ett par dagar har talet flutit lite lättare och då får vi nästan sår i öronen av alla konversationer med de olika figurerna. Hon är även mycket nöjd med sitt nya skrivbord och sin nya stol, som O inte når upp till. Där kan hon ha alla sina rit- och pysselsaker framme och i fred, vilket verkar ha varit efterlängtat!

 Lola - ett av H:s alterego

Läggdags, klockan ringer 06.15! :-(