Våren är i antågande

Åtminstone om vi tittar i kalendern eftersom det är den 1 maj imorgon. Vädret är inte särskilt synkat - den senaste veckan har det varit både snö, hagel, minusgrader, höststorm och regn. Idag ska vi i alla fall fira Valborg tillsammans med familjen P. Lugnt och skönt, bara vi, ingen trerätters galamiddag - bara umgås och ta det lugnt. Min bästa barndomsvän är sedan några veckor sjukskriven för utmattningssyndrom och eftersom jag känner mig på god väg dit så förstår vi varandra väldigt väl. Hon tyckte att det var helt ok med "köpemat" men det är jag ganska trött på eftersom matlagning är lite av det som fått stryka på foten de senaste veckorna så jag fixar någon middag ändå.

Det är mycket som har hänt sen sist, måste försöka skriva oftare istället för att göra så långa inlägg. På jobbet har alla fått veta att rektor ska sluta och det finns en rekryteringsprocess igång för att hitta en ny. Den kollega som också tänkte säga upp sig har vacklat lite i sitt beslut men helt säkert besked kommer enligt honom själv i nästa vecka. Det har varit en intensiv vecka med tre dagars Skolinspektion, som avlöpte relativt väl. Vi kommer säkert att få en hel rad anmärkningar men det framkom i alla fall inget som vi inte redan vet om. Det blir dock en hel del att jobba med under kommande läsår och detta har vi försökt förutse i tjänstefördelningen. Verksamhetschefen får nog svårt att få igenom budgeten men om det inte vidtas åtgärder på skolan när det gäller bemanningen under nästa läsår måste jag söka en annan tjänst.

Jag har verkligen inte varit i toppform på senaste tiden. Det andra bedömningssamtalet med psykologen slutade i att han tyckte att vi inte skulle inleda en behandling på tretton gånger angående min stress på jobbet utan istället remitterade han mig till en längre behandling om tjugofem gånger med mer psykodynamisk inriktning för alla mina andra problem och tankar i livet... När detta kommer igång återstår att se - vår vårdcentral är tydligen helt överbelastad så när någon där hör av sig angående min remiss vet man aldrig.

Veckorna går snabbt och nu kan vi snart börja räkna ner till sommarsemester och sex veckors ledighet. Vi åker på semester söndagen efter midsommar och det ska bli sååå skönt! När vi kommer hem har vi ytterligare fyra veckor tillsammans och sedan följer två veckor då vi får försöka jobba halvtid och ta hjälp av farmor, farfar och mormor för att få ihop livet. H börjar skolan den 19 augusti och innan dess är det inte särskilt lämpligt om hon är på fritids. O börjar på ny dagisavdelning med bara femåringar och kan inte börjar förrän den 16 augusti. Det känns som att vår semestervecka till solen i slutet av september kommer att vara väldigt välbehövlig!

H:s stamning har fortsatt att vara väldigt jobbig. Den hämmar henne i kontakter med andra barn eftersom hon inte vågar prata med okända på lekplatser när de söker kontakt och den gör henne arg, ledsen och frustrerad i många situationer. Sedan ett par dagar går det lite lättare och igår när vi var hos logopeden fick vi nya tider fram till juni, nästan en varje vecka. Vi hade spelat in en snutt som vi spelade upp för logopeden om hur det låter när vi är hemma och H har en jobbig period. Hon blev ganska bekymrad och jag tror att det var därför vi fick så många tider. Hon var dock väldigt imponerad över hur bra H läser och det känns bra.

H har även haft ett annat bekymmer. Hon har under hela sitt liv haft väldigt svårt för att göra kullerbyttor. O bara rullar ihop sig och gör det utan problem och det gjorde han redan förra våren men H kan verkligen inte alls... Det hjälpte inte att hon gick på gymnastik förra året och träning i skolan har heller inte hjälpt. Det har varit hon och en tjej till som inte har kunnat men nu, vid sista idrottstillfället, kunde även denna tjej. Detta motiverade nog H för hon tog fram den gympamatta vi har hemma och ville själv träna. Efter ganska många försök lyckades hon göra några kullerbyttor på egen hand och vi har planerat att vi ska träna mycket tills nästa gång det är idrott i mitten av maj. Det är fantastiskt att se glädjen hon utstrålar när hon behärskar något!

O:s utbrott kommer mer och mer sällan - nu är det kanske bara en gång i veckan som han blir så där arg och tokledsen. Beslutet att inte sova middag på förskolan, som han själv tog efter påsklovet, har hållit i sig och det fungerar hur bra som helst. Det är oftast så att H är gnälligare på eftermiddagarna än vad O är. O har även blivit väldigt intresserad över hur han uttalar olika ord och blir också konfunderad när vi berättar hur det låter för oss. Han förstår att vi inte alltid förstår men blir ändå ledsen ibland när han försöker och försöker och vi ändå inte hör vad han menar. Han vill även veta vilka bokstäver som finns i de ord vi inte förstår och vilka det är som blir fel så det känns som ett steg i rätt utvecklingsriktning!

Nästa vecka är kort, bara tre dagar! På onsdag ska jag dessutom vara ledig och jobba en dag på mitt gamla jobb så det blir bara två dagar i kaoset... Måndagen blir spännande eftersom vi ska få återkoppling på den arbetsmiljöundersökning som företagshälsovården har gjort samt planera vidare angående tjänsterna till hösten. På torsdag ska vi utnyttja en av J:s gratis hotellnätter och åka till Helsingborg och bara ha det mysigt och nästa lördag är det dags för H:s barnkalas. Hon har bjudit in till ett frukostkalas och beställt pannkakor till sexton gäster så jag vet vad jag gör nästa lördag vid denna tiden...

I samband med H:s födelsedag sms:ade min faster mig och frågade vilken dag H fyllde år, hon trodde rätt datum men var osäker. Samma kväll hade hon även ringt till min mamma för att fråga samma sak. Mamma ringde upp och de pratade en lång stund, vilket känns jättebra och som en stor framgång. Nu måste vi bara få till ett tillfälle att ses och jag ska försöka uppmuntra mamma att ringa någon gång då och då samt påminna mig själv om att ringa och kolla läget i början av sommaren. Just nu ångrar jag att vi inte skickade blommor till hennes åttioårsdag eftersom hon faktiskt var hemma men det är ju inte så lätt att veta.

Nä, dags att åka och handla och sedan förbereda kvällens middag. Vi får hålla tummarna för att det inte regnar på alla våreldar ikväll - det ser dock ytterst ostadigt ut...

Världens bästa tjej fyller sju år!

Idag är det sju år sedan vår fina H kom till världen. Helt galet vad åren springer iväg! Det känns ju i och för sig som en evighet sedan hon kom till oss men ändå inte. Jag antar att många mammor blir nostalgiska vid sina barns födelsedagar och tänker tillbaka på den där fantastiska dagen då ens dotter eller son föddes. Exakt allt kändes kanske inte helt fantastiskt just den dagen men det som kom ut var i alla fall allt igenom fantastiskt.

H har utvecklats till en fantastisk individ. Klok, smart, snäll, fundersam, påhittig, envis, försiktig, modig - allt i en enda härlig person! Det ska bli väldigt spännande att ha förmånen att fortsätta att följa henne genom livet. Just nu är hon ledsen över sin stamning och vi är ledsna för hennes skull men jag är ändå helt övertygad om att hon kommer att lära sig att leva med stamningen och klara av eventuella kommentarer, som kan komma angående denna i framtiden, genom sin inre styrka.

I lördags hade vi släktkalas med alla samlade utom gudföräldrarna som får komma på Valborg istället eftersom de hade förhinder denna helg. H fick fina presenter och hade en jätterolig kväll. Igår var H:s föräldrar helt slut och vi tog det bara lugnt hemma hela dagen. I morse väckte vi H med skönsång, presenter och frukost på sängen. Det mesta - eller rättare sagt allt - gick i Frost-anda... Klänning, tights, utklädningsklänning, smyckeskrin, lego, pussel, mössa, klämmor - allt med mer eller mindre Frost. Hon fick ha de nya kläderna i skolan eftersom det var en speciell dag idag - hela F-klassen skulle gå till en av byns högstadieskolor för att titta på Hasse Andersson och Svingelskogen. Vilken lycka! Egentligen ville H vara ledig på sin födelsedag och det hade ju gått att ordna men för några veckor sedan fick vi information om teaterföreställningen och då ville hon så klart gå på den. Jag åkte från jobbet efter lunch, hämtade O och hämtade sen upp H när föreställningen var slut. Vi åkte hem så att de kunde sova middag och jag jobbade vidare lite under tiden. När J kom hem bytte vi om och åkte in till stan för att äta fondue på Elysée enligt H:s önskemål. Personalen hade pyntat bordet med svenska flaggan och när glassen kom in brann det tomtebloss i H:s glass! "Det här har varit den bästa födelsedagen i hela mitt liv", sa H när vi åkte hem och tillade klokt "i alla fall hittills".

Grattis fina, bästa, älskade H - det finns ingen som du i hela världen!

Mer kaos än tidigare

När jag precis tyckte att det verkligen räckte med kaos på jobbet och när jag ändå kände visst hopp för framtiden efter mina och rektors planer för att förändra skolan, så säger han upp sig... Det är ju inte så att jag inte förstår honom, det gör jag verkligen. Han har haft en helt omöjlig arbetssituation och dessutom blivit pappa under tiden. Han har nu blivit erbjuden ett nytt jobb - ett rektorsjobb i en kommun med mycket bättre villkor och mycket bättre lön. Klart att han ska ta det! Och kvar blir jag...

Det är inte bara han som kommer att sluta till sommaren. Även den som har hand om praktikplatser och samordning av dessa kommer att sluta. De två som jag allra helst inte vill ska sluta, gör just det. Jag fick reda på det i förra veckan och har varit ganska deppig sedan dess. Det är jobbigt att vara den enda som vet och inte kunna dela konsekvenserna av detta med andra. I måndags grät jag för mig själv på mitt rum med låst dörr och trodde att jag var klar när jag öppnade dörren för en kollega, som jag hade bokat möte med. Det var jag uppenbarligen inte och jag fick dra en liten vit lögn eftersom jag inte kunde berätta anledningen till mina tårar. Om jag vill är rektorstjänsten min men det är ungefär det sista jag vill. Någon form av självbevarelsedrift har jag. Jag tänker hela tiden - jag är 1) mamma, 2) min mans fru och 3) allt annat och det sista är väldigt sekundärt. Mina barn behöver en närvarande och pigg mamma och jag kommer varken att vara det ena eller det andra om jag tar en rektorstjänst, särskilt inte på den skolan där jag är anställd nu. Jag fasar lite för sommaren, framtiden med en ny rektor, ännu ett år i kaos - och jag mitt i detta som förväntas veta lite mer än alla andra och ha lite mer koll så att jag kan hjälpa en ny rektor till rätta. Och så en rektorsutbildning på det... Jag har i alla fall lämnat in en ansökan om semester och föräldraledighet i sommar - under de sex veckorna tänker jag inte ta en enda sekunds ansvar!

Jag var på intervjun som görs i den psykosociala kartläggningen och det var ganska intressant. Ännu mer intressant blir resultatet som presenteras om ungefär en månad. Jag skulle också ha varit på samtal hos den psykolog som jag var hos i påskveckan men först ställde han in och sedan blev jag tvungen att hämta O från förskolan eftersom han hade ögoninflammation, så då fick jag ställa in. På tisdag ska jag förhoppningsvis dit igen i alla fall. I veckan har det varit mycket tankar eftersom min faster fyllde åttio år. Vi skickade ett kort men mer än så blev det inte. Jag önskar så att allt hade varit annorlunda... I och för sig tror jag inte att vi hade firat henne mer om allt hade varit som det var innan 2001 - mamma och pappa hade säkert varit där på middag men inte vi eftersom vi nu är en ganska stor släkt. När jag är i bättre balans ska jag i alla fall ringa henne och höra hur hon mår. Kanske kan vi ses igen i sommar?

I onsdags var jag och H i Ullared med min syster. En riktig tjejdag och H tyckte att det var mysigt även om hon blev lite trött mot slutet. J jobbade hemifrån med O och var på vårdcentralen och fick droppar till hans ögon. I torsdags var jag hemma med O och vi hade en jättemysig förmiddag. Vi måste nog dela på barnen lite oftare - det är verkligen lyxtid för både barnen och oss föräldrar. Efter en sådan dag undrar jag vad jag sysslar med. Ska jag verkligen jobba heltid? Kanske ska jag gå ner i tid? Men vem ska göra mitt jobb då...? Är det å andra sidan viktigt? Kan vi inte klara oss med mindre pengar? Sänka standarden? Åka på färre semesterresor? Samtidigt är det ju ganska roligt att jobba men jag hade ännu hellre varit med barnen...

I onsdags hann jag även med att vara med på en föräldrakväll på förskolan där vi tillsammans med kommunens familjeteam diskuterade föräldraskap och små och stora problem. Det känns som om vi är rätt på det i många frågor men just när det gäller fullt fokus i de stunder man är med barnen, kan jag verkligen bli bättre. Jag ska inte ha telefonen i närheten när jag är med barnen utan fokusera på att göra saker med dem och vara fullt närvarande i stunden. Annars var det saker som tid tillsammans, förberedelser, rutiner, konsekvens mm som diskuterades och där tror jag att vi har ganska bra koll. O:s förskolepersonal skrattade när jag berättade om hans utbrott eftersom de inte alls kan se honom bete sig så. Jag lovade att filma en dag när det passar...

H har just nu en jobbig period med stamningen och det orden kommer inte alls ut som de ska. Jobbigt för henne förstås och även för oss som lyssnar. Nytt logopedbesök är planerat om några veckor. Vi var på utvecklingssamtal och allt var bara bra. Vi framförde att H gärna vill ha svårare uppgifter och det ska de försöka ge henne och hennes lärare uppmuntrade henne att ta för sig mer i klassrummet och med kompisarna.

Idag satt vi med alla kalasinbjudningar till hennes barnkalas. Som tur var hann vi bara dela ut ett kort till granntjejen - H fick nämligen en kalasinbjudan från en klasskompis ikväll... Samma dag och en tid som krockade med vårt kalas. Nu får vi flytta fram vårt några veckor - lite trist men inte mycket att göra. Det hade varit värre om vi hade delat ut inbjudningskorten...

Hopp i säng - tidig morgon imorgon och en intensiv vecka med mycket ansvar eftersom rektor inte är på plats. I veckan måste vi också planera H:s släktkalas i helgen och även hennes födelsedag. Sysslolös är jag i alla fall inte!