Det blir nog lite firande ändå!

H fick en Ipren vid 20-tiden igår och vaknade 05.24 efter att ha sovit en bra natt. Ingen feber (lite förhöjd temp på 37,5 men sval och pigg) och har varit i stort sett som vanligt under dagen. Ätit bra både till lunch och middag - känns som om det kommer att ordna sig så att vi kan fira lite midsommer trots allt. Vi åker förmodligen inte på dansen eftersom det ändå ska regna, bättre att spara på krafterna så att H orkar leka med alla barnen under eftermiddag och kväll.

Idag har vi lämnat L till mormor för nästan två veckors semestervistelse. Lite tomt här i soffan just nu men annars saknar jag henne inte så mkt nu som förr. Det är nästan skönt när hon inte är hemma, ett stressmoment mindre. Inte för att hon kräver så värst mycket men ibland är det ändå ett projekt mer än man vill ha.

Jag var även vid graven och satte en midsommarbukett. Brukar inte känna så mycket just där, tycker inte om att vara där men brukar heller inte bli berörd eller ledsen. Det blev jag idag. Jag tror att det är för att allt är så nära nu, började tänka på den sista midsommaraftonen som var precis en vecka innan han dog. Det var första dagen som vi märkte att han tidvis var lite förvirrad och också första dagen som vi insåg att det nog inte skulle gå så bra. Tänker just nu mest tråkiga och negativa tankar som varför, varför, varför. Varför skulle det gå så här? Varför han? Varför fick inte mina barn träffa sin morfar? Varför fick inte pappa träffa sina barnbarn? Helt meningslösa tankar men det är bara att ta sig igenom dem och låta dem få komma. Trodde att jag hade behärskat mig tills jag kom hem men tårarna kom igen när jag såg barnen och kramade H. Hon förstod att jag var ledsen men reagerade inte så mycket på det. Jag brukar inte gråta inför henne men jag tror heller inte att det skadar att barn förstår att även vuxna kan vara ledsna.

Glömde skriva om en flachback jag fick igår. H fick ett litet plåster på sitt finger när de stack henne för blodprov och hon vägrade sedan att ta av detta på hela kvällen. Hon använde heller inte handen och fingrarna på hela tiden utan satt mest och spretade med dem. Tvingade av plåstret igår morse men hon fortsatte att inte använda handen på hela förmiddagen. Hennes mamma var också mycket känslig som liten för allt vad blod och sår hette. Minns när jag cyklade och ramlade i sexårsåldern, skrapade knäna så att det blödde och sedan låg i sängen med spikraka ben som jag vägrade böja under hela kvällen. H:s gudmor satt snällt bredvid mig och försökte trösta och peppa. Äpplet faller som bekant inte långt...

Feber igen...

Måndagen som började med cykeltur till dagis slutade med att H vilade längre än vanligt när vi kom hem från dagishämtning och lekplats och sedan inte ville äta middag. Röda kinder och varm panna - 39,7 visade termometern... I med Ipren efter protester och sen i säng för en orolig natt med påfyllning av Ipren runt midnatt. Åter över 40 grader på morgonen, ringde vårdcentralen eftersom detta är tredje feberomgången på tolv dagar - kan ju inte vara normalt. H sov sig igenom förmiddagen och innan det var dags att gå till läkaren visade tempen 40,5. I med Ipren som gjorde att tempen sjönk till 39,4 ngn timme senare. De lyssnade på hjärta, lungor och mage, kollade öron, hals, nacke och mage inifrån och utifrån, tittade på utslag runt mun o slida och tog till sist blodprov. För att komma fram till det gamla vanliga - virus. Den höga febern höll i sig hela dygnet trots både Alvedon o Ipren i kombination. Idag vaknade hon med 37,6 fem timmar efter senaste medicinen - ja, på rätt håll tänkte jag för att ngn timme senare konstatera att hon återigen hade 40,3. Efter Ipren och Alvedon blev hon lite piggare. Vi gick till dagis och hämtade hennes saker (skulle egentligen varit där och överlämnat avtackningspresent med lilla kompisen T) och när vi kom hem var hon riktigt pigg en stund och ville ha kyckling med ris och currysås. Hon skulle även tvunget följa med och handla.

Sval och fin, åt en nästan normal portion av favoriträtten, relativt pigg men tacklade efter middagen snabbt av och fick röda blossande kinder igen. Och tempen visade åter 40,0 - SUCK! Håller alla tummar för att den ger med sig imorgon, annars blir det inget midsommarfirande för henne och mig och det hade varit så tråkigt eftersom vi ska träffa J:s kompisgäng med familjer för första ggn på länge.

Semestern på måndag känns ännu så länge genomförbar, då måste ju febern hur som helst ha gett med...

En vecka kvar till den jobbigaste dagen på året. Det kommer alltid en viss nedstämhet vid denna tiden, undrar om det alltid kommer att vara så. Fina, bästa pappa - varför var det tvunget att det var du som inte fick vara kvar? Världens bästa morfar som aldrig fick möta sina fantastiska barnbarn... Sorgen är oändlig, de som säger att det blir bättre har bara så fel. Det blir inte bättre, det blir möjligen annorlunda och inte alltid lika tungt men bättre, nej, hur skulle det kunna bli det.

Fler framsteg!

Igår kväll reste sig O själv för första gången! Han klängde på soffan och rätt som det var stod han upp. Tror att den är lagom hög och dessutom mjuk och bra att ta tag i. Han gjorde det sedan ytterligare en gång och även en gång idag på morgonen. Nu kan vi nog inte låta honom åla runt i huset utan uppsikt längre... Vi håller också alla tummar för att han har fått in en ny rutin - två kvällar/nätter har han nu ätit ca 1½ flaska välling vid 20.30-21-tiden, sovit till ca 23 då han vaknat och varit ledsen men somnat om för att sedan sova till 04.00-04.30. Ätit en hel flaska och sedan somnat om igen t ca 6 - fantastiskt!

Den stolta mamman är nyss hemkommen från dagislämning. H ville som vanligt inte gå dit men frågade sen plötsligt om hon fick cykla dit. Lite meck att ta sig iväg med tvillingvagn, hund och H på nya cykeln kändes det som, särskilt eftersom vi måste passera en gångtunnel och dessutom ta med i beräkningen att hon tröttnar och inte vill mer. J kunde dock styra om sina planer och följa med och lämna (uppskattar verkligen våra flexibla arbeten!) så H cyklade hela vägen själv med lite putthjälp uppför tunneln. Så nöjd och glad och sen skuttade hon in till de andra barnen som hade samling utan protester! Bara fyra dagar kvar på småbarnsavdelningen, efter åtta veckors ledighet väntar sedan ny avdelning med bara 3-4-åringar. Vår stora tjej!!

Framsteg för båda barnen!

Idag har H cyklat på en tvåhjulig cykel med stödhjul för första gången! Kanske inte så stort för en annan treåring men för H känns det som ett stort steg. För bara ngn vecka sedan vägrade hon trampa på sin trehjuling (har aldrig gjort det hemma, vet inte om hon övat i smyg på dagis) men i förra veckan lossnade trampandet och igår cyklade hon hela vägen till stallet och nästan hela vägen tillbaka (ca 500 m enkel väg tror jag). Vi pratade då om att vi även har en större cykel i förrådet som bara behöver fixas till lite men den skulle hon minsann inte cykla på! Inte då i alla fall men idag när J tog fram den och gjorde vid den ville hon ändå prova och det gick verkligen hur bra som helst. Hon nådde precis ner till tramporna så det var lite kämpigt att sätta fart men när hon väl var igång gick det riktigt fort och hon verkade både stolt och glad. Ett stort framsteg för vår fina men ack så försiktiga H! Känns särskilt bra nu när hon är inne i en period där hon har svårt att få fram vad hon vill ha sagt samt även fortsatt svårt att göra nr två i blöjan...

O gör också små framsteg. Hans ålande längs golven går nu riktigt snabbt, särskilt om han har ett bestämt mål i sikte. Idag gav han till ett glatt läte, satte full fart längs hela korridoren och fram till H:s stängda dörr när hon vilade middag. Kändes som om han hade fått en tanke på vad han skulle göra, gjorde en plan och fullföljde den - i full ålfart! Han har provat att ta mer stöd på armarna och knäna men kryper inte så ännu. Däremot gör han flera försök att resa sig mot oss eller mot möbler. Han älskar när man öppnar ett skåp eller kyl och frys, då kommer han i full fart för att utforska. Äter som en häst, skulle egentligen varit på BVC igår men eftersom H hade feber i torsdags var hon hemma från dagis så vi fick en ny tid efter semestern. Hade varit spännande att se hur mycket han har vuxit... De tre tänderna där nere som varit framme länge håller nu äntligen på att få sällskap av en fjärde och i ovankäken tittar också tand nr 3 o 4 fram. Huvudet är numera täckt av hår igen efter månader av skallighet.

Våra fina, bästa barn - hur kunde vi ha sådan tur att få två så fantastiska små individer i vårt hem!?

Nya erfarenheter

För första gången är så båda barnen sjuka samtidigt. De var ju snoriga och hostiga om vartannat en period i vintras men nu är det 40 graders feber som de tampas med, stackarna. O började med rinnande näsa igår morse och hade sen feber på kvällen. H klagade massor över magont och ville inte bajsa men var på dagis ändå (nä, vi brukar aldrig någonsin låta henne gå dit om hon inte mår bra men just nu vill vi testa om bajsproblemen mest är psykiskt och därför lämnade jag henne efter överrenskommelse med personalen) och hade varit pigg som vanligt. Hon var fortsatt pigg när vi kom hem men vid middagen ville hon inte äta och hon var plötsligt mycket varm. Tog tempen som visade 39,6 - skumt hur det bara kan flyga på!

Stolpiller är ju inte H:s favorit precis... Vi fick direkt efter maten och vid midnatt vaknade hon brännhet när den hade slutat verka. Jag stoppade i en ny när hon låg i sin säng under vilda protester, som slutade med att hon skrek och stirrade upp sig så mkt att hon kräktes ner hela sig, delar av sängen och golvet. O vaknade av allt skrik men fick ledsen finna sig i att ligga på golvet medan jag tog hand om H och J städade. H sov sedan ok men O var orolig hela natten och vaknade hela tiden (sov som längst ca 20 min i sträck...).

Dagen har sedan flutit på med två dämpade barn. En förälder på två sjuka små barn känns inte tillräckligt när båda vill vara nära, nära. H har mest velat vila, titta på film och bli läst för medan O för nästan första gången i sitt liv har trivts bra med att ligga i famnen och mysa eller sova - gäller att ta tillvara dessa tillfällen även om de uppstår pga sjukdom! ;-) Han har även varit dämpad i sin lek och faktiskt suttit stilla på golvet längre stunder och tittat på saker - händer aldrig annars... Han har till skillnad från sin syster ätit med god aptit men av någon anledning kom kvällsmålet som bestod av gröt och blåbärspuré på retur över hela honom och köksgolvet. Jag fick lägga honom i badbaljan medan J städade kräk - igen... Nu har två tappra hjältar däckat i sina respektive sängar, återstår att se hur natten blir. Kan bara konstatera att det annars inte är så mycket jobbigare med två barn än med ett men när de är sjuka är det ganska stor skillnad. Tur att J kom hem vid 14-tiden så att båda barnen kunde få tillgång till varsin förälder.

Sommaren kom av sig..

Oj, vad dagarna och veckorna bara springer iväg! Det händer en del mellan tillfällena som jag hinner blogga, känner jag. De senaste veckorna har präglats av O:s ökade självständighet eftersom han hasar runt på mage i hela huset, tar sig över trösklar och andra små hinder och sätter verkligen full fart när han ser att en skåpsdörr i köket öppnar sig. Favoritleksaken är en ballong, en helt fantastisk uppfinning om man frågar O. Nackdelen med detta hasande är att magen kommer i kläm och att det lätt kommer upp kräk som han sekunden efter drar hela sig i och därefter smetar ut det på stora delar av golvet om man inte upptäcker det i tid. O har varit ganska gnällig de sista dagarna, är lite lös i magen o äter inte lika mkt som innan samt har nya tänder på väg. Emellanåt är han dock strålande glad som tur är o leendena väger upp de ganska påfrestande gnöliga stunderna...

H:s tal går fortsatt lite lättare även om hon stammar. Det kommer längre och längre meningar och hon verkar inte bry sig så mkt om att det hakar upp sig utan kämpar på för det mesta. När hon väl kommer igång märker man att hon har ett stort ordförråd och kan formulera långa och helt korrekta meningar. Det är så roligt att höra på henne! "Mamma, titta vilka vackra blommor!" utbrast hon spontant när vi var ute och gick häromdagen. Sådana initiativ har hon inte tagit innan. Hon har även inlett den stora varför-perioden... Varför finns det gräs? Varför finns det träd? Stenar? Kvistar? Blommor? Lyktstolpar? Varför regnar det? osv osv

Det är fortsatt mycket jobbigt för H att göra "nr2". Hon får laxerande medicin sedan en tid tillbaka och den hjälper ibland men långt ifrån alltid. Ökar vi dosen blir det för bra och med dosen vi har nu kan det gå 4-5 dygn mellan gångerna och när det då väl händer är det mkt påfrestande och gör säkert ont eftersom det som kommer ut är enormt... Vi var hos läkaren igår och hon frågade H om hon kunde tänka sig att bajsa på toan istället eftersom bajset inte får plats i blöjan alltid. H lovade detta men vi får väl se hur det går. Hon fick även ytterligare laxerande medicin men den ska tas i 60 ml vatten och smakar sådär så det blir nog svårt. Vi tror att hon håller sig med mening tills det verkligen inte går längre, svårt att komma åt...

Nä, dags att förbereda för natten som ska tillbringas utan J eftersom han är i Belgien och säljer sin gula saab (trodde aldrig att det skulle hända...). O sover urdåligt just nu med flera matpass och minst en vakentimme per natt. Vaknar sedan för dagen mellan 05.00-05.30 o är helt omöjlig att natta om trots att han lägger sig vid 20.30. Igår vaknade H för dagen 04.56 (händer ju aldrig, ska nog inte sova middag 2½ h längre) och väckte O som var glad att få sällskap denna arla timme - föräldrarna var nämligen inte lika glada och underhållande...