Det blev inte ens ett enda inlägg i december och inte särskilt många under hösten heller... Det tar emot att sitta framför datorn när jag är ledig och det är nog främst därför som det inte blir. Idag har jag semester så då tänkte jag passa på eftersom jag ändå har jobbat en timme nu på morgonen och startat datorn.
I dessa Corona-tider händer det ju inte lika mycket som vanligt även om livet så klart fylls med många roliga och mindre roliga saker ändå. Förutom att det är en hemsk pandemi som har skördat många liv kan jag samtidigt se positiva effekter av att alla har tvingats att stanna upp och leva livet lite lugnare. Det var lättare under våren och sommaren när det var varmt och ljust - nu är det lite kämpigare och tråkigare men det går! Vi har inte haft något socialt umgänge inomhus sedan O:s födelsedagskalas i slutet av oktober om vi räknar bort lille julafton då farmor och farfar var här på middag och julafton då vi var hos min systers familj. Vi har träffat släkt och vänner på terrasser, i skogen och digitalt. I helgen kom det ju dessutom lite snö så då träffade vi familjen S och åkte pulka och grillade vid deras nyanlagda eldstad i trädgården. Den hade inte kommit till om det inte hade varit pandemi. I december hälsade vi på min moster och hennes man en stund utomhus i deras trädgård och på lille julafton var vi hos min faster för att önska god jul. Hon stod i sitt vardagsrum, i öppningen ut mot terrassen och vi stod utomhus. Det blir inte lika långa besök som det annars hade blivit men det är bättre med en kort visit än inget alls.
Förra gången jag skrev satt jag i kö till BUP. Jag kom fram till slut och vi fick tid i november tillsammans med H. J och jag var sedan på ett eget samtal och förra onsdagen påbörjade vi en gemensam behandling i grupp tillsammans med sju andra familjer med oroliga barn i mellanstadieålder. Tyvärr måste den göras digitalt och det blir ju sådär, särskilt för barnen som inte vågade prata eller visa sig i bild. Idag ska bara föräldrarna ses - då blir det kanske lättare. Innan jullovet var vi också hos skolläkaren med H och hade ett allvarligt samtal kring att hennes kropp är i svält och att hon måste äta mer. Hon får sedan ett par månader tillbaka "önskekost" i skolan och vi petar i henne så gott vi kan här hemma men det blir väldigt tjatigt... Hon ska vägas och mätas igen innan sportlovet så får vi se vad som har hänt tills dess. Hon ligger flera kurvor under sin egen kurva (som redan från början ligger under normalkurvan på vikt) men hon förstår inte riktigt allvaret. Hon fortsätter dessutom att ha feber minst en gång i månaden och det vill vi så klart också få rätt på. Hon missar mycket i skolan och det börjar ju bli problematiskt ju äldre hon blir. Det allvarligaste är så klart att hjärnan och kroppen inte får tillräckligt mycket näring. Det märktes stor skillnad på hennes humör under jullovet när hon åt bättre och inte hade stressen från skolan men hon måste ju lära sig att hantera stressen i vardagen eftersom det inte är en lösning att vara ledig och äta alla måltider hemma...
Jag skrev också om O:s skolsituation som strax innan jul löste sig, åtminstone delvis. Den lärare som anställdes som vikarie tom februari får stanna hela läsåret (tur för rektor att hon inte valde att söka annat jobb och sluta mitt i allt...). Det blev ett ganska hårt föräldratryck när vi gick samman och började diskutera barnens situation i en Messenger-grupp och jag tror att rektor förstod att vi inte skulle ge oss. De ordnade ett digitalt föräldramöte där de informerade om insatserna i O:s klass, att läraren skulle stanna kvar samt att klasserna kommer att göras om inför åk 4. Lärarna som ska ta över klasserna då medverkade också. Alla vårdnadshavare till barn i O:s klass kändes lättade och nöjda medan föräldrarna i den andra klassen var helt oförstående. De har under snart fyra år haft skolans bästa lärare till sina barn och det är säkert en mycket välfungerande klass där det inte finns anledning att "röra runt" men nu blir det så och det är vi i den andra klassen tacksamma för...
Jullovet blev ju lite annorlunda i år. Vi som alltid brukar åka några dagar någonstans fick stanna hemma, det gick inte att umgås med alla som vi brukar försöka klämma in på de lediga dagarna men på något sätt trillade dagarna på ändå. Vi såg mer film än vi brukar, spelade spel, bakade, lagade mat och framför allt var H och jag hos hästarna, antingen lilla B eller den nya ponnyn P som H nu rider en-två gånger per vecka. På jullovet blev det minst en häst varje dag eftersom vi hade tid och det tyckte H var toppen! Julafton skulle vi egentligen ha firat med J:s sida detta år men eftersom vi i så fall hade blivit mer än åtta valde vi att fira med min systers familj istället - främst eftersom vi då blev åtta men också för att barnen tycker att det är roligast att fira med småkusinerna och eftersom min systers familj annars hade fått vara ensamma. Det blev på så sätt en vanlig julafton, så som det hade blivit om vi hade firat med min sida av släkten som numera bara är vi åtta. Vi har dock ännu inte fått till julklappsbyte med J:s sida av familjen men det kommer ju en del tillfällen de närmaste veckorna eftersom vi inte har så mycket annat planerat...
Nyår brukar vi fira med två andra familjer men om vi skulle ha gjort det i år hade vi blivit tretton personer och det kändes inte hanterbart. Vi firade därför själva på varsina håll och det var faktiskt riktigt mysigt. Hade det varit vår tur att ha det hade jag nog styrt upp ett digitalt firande, ordnat byte av olika rätter etc men nu var det inte vi som skulle vara värdar detta året så jag la ner det engagemanget. Vi hördes snabbt ett par timmar innan tolvslaget via Facetime men annars hade vi en lugn och skön kväll. Vi klädde oss så klart fint, hade fördrink med tilltugg, lagade trerätters middag och dukade festligt så det blev en bra nyårsafton ändå! För första gången på tretton år kunde jag dessutom vara utomhus vid tolvslaget och se alla raketer istället för att sitta inlåst på en toalett eller i ett annat fönsterlöst rum med en livrädd hund. Vi umgicks lite med grannarna på gatan kring tolvslaget eftersom alla firade på egen hand och ändå var hemma... Smolket i det som annars kunde ha blivit en riktigt mysig kväll var att O åt för mycket oxfilé för fort och fick ont i magen. Han hanterar inte smärta så bra och gick omkring och skrek mer eller mindre i två timmar innan han till slut däckade i min säng. Vi väckte honom strax innan tolvslaget men han ville inte gå ut, bara titta från sängen. H fick ett par timmars egentid med godis och film och det var också mysigt!
En av H:s önskningar under jullovet var att åka till skogen med lilla B så det gjorde vi en dag. Ganska nära oss finns en skog med två olika ridslingor och vi bestämde oss att följa den ena. Det visade sig att det kanske hade varit bättre att ta den andra men nu vet vi det till nästa gång... Barnen turades om att rida varsin kvart åt gången och B ställde snällt upp på sex olika ryttarbyten. O travade några korta sträckor och H både travade och galopperade. Båda barnen var mycket nöjda och frågade direkt när vi kan göra det nästa gång! Vi laddade ner både Disney+ och Viasat för att ha ett lite större utbud att välja mellan de grå och regniga dagarna och fastän jag nu inte kan komma ihåg vad vi gjorde de olika dagarna avlöpte jullovet snabbare än jag hade tänkt mig. Jag ska försöka skriva lite oftare och ta nya tag här på bloggen men om det fungerar återstår att se...
På jobbet går allt sin gilla gång. Veckan innan jullovet hade vi heldistans och två veckor dessförinnan hade varje klass varsin distansdag. Denna och förra veckan har vi ett halvdistansupplägg med två klasser på plats och två hemma så att dessa båda grupper aldrig ses och detta upplägg kommer vi att fortsätta med ytterligare två veckor och förmodligen ännu längre. Vi firade J:s födelsedag i lördags med ett litet utomhuskalas på säsongens klart kallaste och soligaste dag. Vi åt i carporten tillsammans med J:s föräldrar, syster och svåger. Vi var åtta till antalet och höll bra avstånd så det kändes bra. Jag hade ordnat fingerfood på eller i engångsmaterial för att vi inte skulle behöva ta i samma bestick mm. Förrätten var soppa i mugg och efterrätten chokladmousse i glas som också kunde ätas på stående fot. De stannade i tre timmar tills alla var lite lagom frusna... På kvällen beställde vi färdig mat, vilket vi försöker göra minst en gång i veckan för att gynna de stackare som försöker hålla restaurangbranschen igång.
Nu är H hungrig så det är dags att koppla ner och åka och handla middag - inlägget skrev jag dels i morse och dels nu på eftermiddagen när datorn var igång efter BUP-mötet...
