Minisemester i Göteborg

I tisdags packade vi ihop det vi behövde för tre dagar på vift och styrde mot Göteborg. Vår plan var att gå på Universeum eller Liseberg på eftermiddagen, lite beroende på hur vädret var. Vi stannade och åt lunch utanför Varberg och var framme i Göteborg vid halv ett. Det regnade ganska mycket så vi beslöt oss för att parkera utanför Universeum och avverka det under eftermiddagen innan vi checkade in på hotellet. När vi kom in genom dörrarna gick vi rakt in i en enorm kö... Endast två kassor var öppna och kön slingrade sig fram och var hur lång som helst. Den rörde sig inte nämnvärt under de minuter som vi stod i den och med alla hostande barn runtomkring var det ett lätt beslut att åka till hotellet istället som barnen föreslog. Vi hade lite svårt att hitta parkeringshuset som rekommenderades men till slut ordnade det sig och därifrån fanns en gångtunnel hela vägen till hotellet - perfekt! Vi fick ett rum i tredje tornet på Gothia Towers - ett skyroom på 22:a våningen med utsikt mot Liseberg. Ett högst ordinärt rum men utsikten var fin och det bästa var att det ingick att äta frukost i restaurangen på 29:e våningen istället för den enorma och hemska frukostmatsalen som man annars är hänvisad till. Där åt jag den enda gång som jag bott på Gothia tidigare och det var verkligen ingen rofylld start på dagen. Vi slappade på rummet, gick ner i affären som låg vid parkeringshuset och handlade snacks och lite godis, åt lite av det vi hade handlat, läste, lekte och fördrev tiden tills det var dags för middag. 

Vi hade bokat bord på Pinchos vid Heden så det var en liten bit att gå men en lagom väg för att få lite frisk luft (även om barnen klagade). Det var vårt första besök på Pinchos - här nere är det så populärt att det är svårt att få bord med kort varsel men i Göteborg var det lättare. När vi gick därifrån var vi överens om att det var kul att prova deras koncept men att vi nog inte kommer att återvända. Vissa maträtter var helt ok men vissa var inte alls goda och definitivt inte prisvärda! Dessutom tog det väldigt lång tid att få maten. Vi beställde först sju rätter som tog en dryg halvtimme att få in och när vi fick dem och såg storleken och H dessutom inte gillade sin, beställde vi sex rätter till. Dessa tog femtio minuter att få in... Funkar sådär på en restaurang som vänder sig till barnfamiljer! Medan vi väntade på omgång nummer två beställde vi efterrätterna så de kom i alla fall inte långt efter att vi hade ätit färdigt varmrätterna. Slutnotan blev ganska saftig för den lilla mat som vi hade ätit och för samma pengar kan man få väldigt mycket bättre mat på en annan restaurang. Jag tror att Pinchos får tänka om, om de vill att konceptet ska hålla i längden och att gästerna ska komma tillbaka.

Efter en skön natt åt vi en väldigt bra frukost med magnifik utsikt i nästan 360 grader. Vi orkade inte gå ner till stan för att fördriva tiden så vi tog det bara lugnt på rummet tills Liseberg öppnade klockan ett. SMHI hade som vanligt inte rätt i sin prognos så det regnade ganska mycket och vi hann bli rejält blöta innan vi kom in och kunde köpa regnponchos att dra utanpå kläderna. Barnens kläder tål en hel del vatten och även våra kläder var till viss del vattenavstötande men det är ändå otrevligt att bli alltför blöt. Som tur var slutade det regna efter mindre än en timme och sedan var det i stort sett uppehåll hela eftermiddagen och kvällen - tur! Barnen fick verkligen valuta för pengarna och kunde åka utan att köa på de allra flesta karusellerna. Om de fick vänta var det max en runda - stor skillnad jämfört med att åka dit på sommaren. Vi åt middag på Järnvägsrestaurangen och fick en timmes paus där men annars åkte barnen nonstop till klockan åtta, då det var en fin ljusshow som vi såg innan vi gick över gatan till hotellet. Väldigt smidigt - kändes som ett bra beslut att bo där istället för det hotell som vi hade tänkt bo på ca en halvtimme utanför stan med spårvagn. Där bodde vi senast vi var i Göteborg men då var det sommar och barnen satt i vagn...

Ännu en god frukost och sedan packade vi ihop och lastade in allt i bilen innan vi gick till Universeum för att nytt försök. Vår plan var att vara där direkt när de öppnade klockan tio men eftersom barnen sov länge och vi ville äta frukost i lugn och ro så var vi inte på plats förrän vid halv elva. Massiv kö men nu var det i alla fall fyra kassor öppna så det gick något mindre långsamt i alla fall. O ville mest åka hem men eftersom H ville till Universeum bestämde vi oss för att gå in. Ett par timmar senare kände vi oss ganska klara - det är säkert fint och roligt om det är lagom mycket folk men eftersom det var kö till allt blev det inte så roligt. Det var kaos i cafeterian när vi skulle köpa lunch till barnen så vi beslöt oss för att gå till Mc Donalds vid Scandinavium istället. Mätta och belåtna styrde vi sedan hemåt igen efter tre mysiga dagar. O hade roligt även om han inte alls ville åka - om han hade fått bestämma hade vi inte tagit oss alltför långt hemifrån någon gång. Han är ytterst skeptisk mot alla förändringar och allt som är okänt och eftersom han inte har varit på Liseberg så att han minns det (han var i min mage en gång och nio månader den andra gången), visste han inte vad som väntade. Vi försökte likna det med Tivoli och Bakken som han har mer minnen ifrån men det hjälpte inte. Väl på plats tyckte han dock att det var jätteroligt, precis som vi visste att han skulle göra. Om vi bara hade gett efter för de åsikter han uttrycker hade han gått miste om så mycket. Han måste utmanas i vardagen och komma utanför sin komfortzon. Det bor nog en liten filur i honom med "Asperger light" - han har definitivt drag av NPF-problematik men absolut inte i en utsträckning som hade gett honom en diagnos. Vi måste bara anpassa livet lite åt honom och vi måste även anpassa oss själva och vårt sätt att tänka och förbereda honom för att det ska fungera bättre. H är med på det mesta och det är skönt eftersom hon blir en bra draghjälp till O.

Idag har O fått vara inomhus en hel dag i pyjamas och bara lekt med lego - det bästa som finns i hans värld! Jag och en väninna gick en timme i morse, därefter storhandlade jag tillsammans med hur många andra som helst och sedan var H och jag en kort runda på vårt närmaste köpcentrum. Vi shoppade lite på rea och fixade medicin till L så att hon ska överleva nyår. Vi började ge henne direkt i eftermiddags och nu ikväll när det smällde reagerade hon men blev i alla fall inte helt hysterisk. Bara att hoppas att hon överlever ytterligare ett nyår... 

Lugnaste dagen på året

För oss är juldagen helig - bara vara hemma, skrota runt i pyjamas, äta rester från julbordet, sova middag eftersom alla är trötta och framförallt sysselsätta sig med alla nya julklappar. O är mycket nöjd med att få vara inomhus hela dagen, inte klä på sig och bara bygga lego. Även H har byggt och byggt på sitt nya sjukhus men även hunnit med lite andra julklappar.

Vi hade en mysig julafton hos min syster och svåger i Skanör. Mormor, farmor och farfar var också på plats. Vi inledde med fika framför Kalle Anka och sedan blev det en otålig väntan för kusinerna innan tomten till slut knackade på. Min svåger agerade tomte, vilket alla barnen utom minsta kusinen genomskådade, men under tiden han var på plats var barnen ändå helt med på att det var tomten - konstigt det där... Vi delade upp julklapparna i två omgångar eftersom de annars bara sliter upp presenterna utan att titta vad det är i dem. Jag föredrar att man låter barnen öppna en i taget i tur och ordning så att de kan ta del av varandras glädje och se varandras julklappar men det fungerade inte igår. Vi åt ett sedvanligt julbord mellan klapputdelningarna och självklart en massa julgodis när alla paket var öppnade. L stannade kvar i Skanör så att vi slapp köra ner med henne idag - imorgon beger vi oss till Göteborg för en liten minisemester. Vi tar igen det som inte blev i somras och vi firar mitt nya jobb men framförallt får vi ett par dagar tillsammans, bara vi i vår familj, och de dagarna är alltid de allra bästa.

Igår var jag hos pappa och la en blomma och tände ett ljus. Jag har varit ur balans sedan samtalet med min faster och det har varit mycket tankar på pappa eftersom det alltid blir många funderingar och minnen så här runt jul. Jag hade inte tid att bryta ihop och gråta, vilket jag behöver när jag är i denna sinnesstämning, men när barnen la sig för att sova middag fick jag en stund för mig själv på toaletten och då kunde jag släppa ut lite tårar. Det var ju inte så här det skulle bli. En bukett på en grav. Ingen julklapp till morfar. Inte för att han hade velat ha någon eftersom han alltid sa att han hade allt men ändå... H frågade häromdagen hur gammal morfar hade varit om han hade levt och jag insåg att han hade varit 76 år. Kanske hade han inte levt men troligen hade han det om inget annat hade tillstött eftersom han var kärnfrisk och en mycket sund individ. Hans syster fyller snart 82 år och är precis lika pigg och vital som alltid så chansen hade nog varit väldigt stor. Jag upphör aldrig att förvånas över hur stark sorgen och saknaden är när den kommer upp till ytan - det är inte lika ofta nu för tiden men när det händer är det lika starkt som alltid.

Samtal och saknad

I torsdags ringde jag till min faster, som jag brukar försöka göra innan jul. Vi skickar också julkort till varandra men det är ändå trevligt att ringa och kolla hur det är med dem. Det var som tur var bra med både min faster och min farbror. De är ändå över åttio år båda två så det är inte helt självklart att hälsan är på topp men när jag pratar med min faster i telefon känns det som det alltid har gjort. Hon är pigg och vital och vi kan prata om det mesta.

Innan jag ringer har jag alltid lite ångest men den blir mindre och mindre och den släpper alltid efter mindre än en halv minut. Det väcker dubbla känslor i mig att prata med henne - dels blir jag alltid nedstämd och ledsen efter våra samtal eftersom det påminner mig om pappa och om allt som kunde ha varit men inte blev och dels blir jag alltid väldigt glad och nöjd eftersom jag är så glad att vi ändå har kontakt efter allt som har varit. Det är bara det att saknaden blir ännu större när jag pratar med henne. Saknaden efter pappa som inte finns men även saknaden efter min faster som finns men inte på det sätt som hon hade kunnat göra. Jag tror att jag önskar att hon hade funnits i mitt liv på ett mer närvarande sätt för att fylla den saknad jag har efter både en pappa och en mamma. Hon är den länk som jag har kvar till min pappa - de är så lika på många sätt och det skänker mig en tröst att ha henne kvar i mitt liv. De har/hade samma humor, de har/hade lätt för att prata om allt, de är/var allmänbildade och hänger/hängde med i samhällsutvecklingen, de är/var varma personer - hon fyller helt enkelt en plats som gör saknaden lite mindre korta stunder.

Eftersom hon är kvinna fyller hon även en roll som min mamma inte alltid har förmåga att fylla men det är också det som gör att jag hade velat ha en närmare relation. Jag hade velat kunna känna mig liten igen, sitta i soffan med henne, känna den värme som finns mellan oss, gråta över det som har varit, lyssna när hon berättar om sina föräldrar - mina farföräldrar som jag aldrig har träffat. Igår nämnde hon att min farfar var en känslig person som hade lätt till tårar när han blev rörd och jag kunde fylla i att pappa var likadan. Han kunde på 1990-talet gråta när han såg "Beverly Hills" tillsammans med sina tonårsdöttrar (vilket vi då tyckte var lite pinsamt men ändå samtidigt insåg var något fint), han grät på bröllop, på begravningar, när han blev glad, stolt, ledsen. Jag känner att jag vill veta mer om min pappa som liten, om deras familjeliv med farmor och farfar, om vad som formade min pappa som person mm. Jag har ju även min farbror men han är en helt annan typ av person och inte särskilt bekväm i att prata om det som har varit.

Sedan vi pratade senast har min faster och farbror även hunnit bli gammelfarmor och gammelfarfar. Deras äldsta barnbarn har blivit mamma till en liten pojke. Hon bor i Belgien och annars i Stockholm så de hade inte hunnit träffa det lilla underverket ännu men skulle försöka att ta sig upp till Stockholm när det var dags för dop i februari. Min farbror har lite svårt för att gå men det borde ju fungera att ta sig iväg om de får lite assistans. För många år sedan förlorade den nyblivna mamman sin lillebror i plötslig spädbarnsdöd när han bara var sju veckor gammal. Hon var då bara fyra år men förlusten har satt stora spår hos henne. Min faster berättade att hon har hans namn tatuerat på sitt ben och den lille nyfödde sonen ska bära samma namn som lillebrodern gjorde. Så fint! Lite kusligt nästan att bebisen var beräknad till början av november men kom i slutet av oktober, en dag efter lillebroderns födelsedag.

Vi ska försöka ses i julhelgen - min syster och svåger ska bjuda hem dem till sig. Det är alltid trevligt att träffas men när vi gör det alla tillsammans blir det inte så mycket prat om det som har varit, det blir det bara om vi pratar på tu man hand per telefon och inte alltid ens det eftersom vi inte alltid kommer in på relationerna i släkten och det som hände för drygt femton år sedan. Jag har ofta tänkt att det hade varit skönt att ses bara hon och jag men det blir liksom aldrig av. Ännu är det inte för sent men när som helst kan det ju egentligen vara det och det vill jag verkligen inte. Ytterligare ett projekt att ha på min lista för framtiden...

Dan före dan före dopparedan

O har svårt att sova på morgnarna sedan några dagar tillbaka eftersom han vaknar till, tänker på julafton och sedan somnar om... Det helt klart bästa med julen är barnens glädje och förväntan! De flesta julklapparna är klara, den mat vi ska bidra med är inhandlad och imorgon ska jag bara fixa lite julgodis. Granen ska vi klä idag och lite julpynt får vi väl sätta upp i huset även om vi inte ska vara hemma.

Förra inlägget handlade bara om mitt nya jobb - nu är det påskrivet och klart, dock utan barnens sällskap eftersom vi klarade av julklappsshoppingen snabbare än väntat, hämtade O:s kompis E igår istället för idag och därför åkte jag själv och skrev avtalet medan barnen och L tog hand om huset på egen hand. I mitten av januari börjar jag någon eller några dagar i veckan för att sedan i mitten av februari börja "på riktigt". Nu ska jag istället för att skriva om jobb, uppdatera vad som hänt sedan förra fredagen, så jag skev senast.

Andra advents-helgen bakade jag lussekatter båda dagarna. Barnen hjälpte till på lördagen men på söndagen bakade jag bullar som skulle vara till jobbet. På lördagen var vi på glöggmys hos våra vänner som var med i Spanien. Det var fullt hus med fem familjer, varav en som vi inte hade träffat tidigare. H var lite besviken eftersom det i den familjen fanns en tjej som var jämnårig med K, som H annars är med, och nu hamnade hon lite utanför. På nyårsafton blir det bara H och K som är tjejer så det ser H fram emot. O togs omhand av två fina killar som vi inte träffar så ofta, J:s kompis M:s båda söner. De är 13 och 11 men hjälpte med stor entusiasm O att julpyssla och sparkade fotboll med honom och alla tre tycktes ha behållning av detta umgänge, så roligt att se! På söndagen var H och red, ganska tveksam och lite blek men det gick ändå bra.

På måndagen hade jag ännu en galen dag på mitt gamla jobb som jag skrev om i förra inlägget och på kvällen förberedde jag den fika jag skulle ha på jobbet på onsdagen. Det är liksom inte bara att baka en kaka och bjuda på utan man måste ha olika sorters bröd, massa olika pålägg, grönsaker, olika ostar, kex och någon kaka, gärna hembakad. På tisdagen var jag i Stockholm hela dagen så allt behövde vara klart på måndagskvällen. I Stockholm rådde snökaos - redan kvällen innan fick jag meddelande att planet skulle vara en halvtimme försenat. Det visade sig bli femtio minuter och när vi väl kom till Arlanda fick vi vänta ytterligare tjugo minuter från landningen till att vi kom in till en gate eftersom ett flygplan hade fastnat i en snödriva... För att inte komma alltför mycket för sent fick jag ta en taxi med livet som insats - hatar att åka taxi, särskilt i snökaos och rusningstrafik. Chauffören körde inte bil på ett betryggande sätt precis men jag kom fram som tur var. Jag hade många samtal innan jag begav mig mot Arlanda igen i ca 15 cm blötsnö. Väldigt skönt att komma hem till barmarken i Skåne igen. På luciadagen var jag på en annan grundskola som jag har jobbat på tidigare och stöttade med lite samtal där, innan jag fortsatte till min vanliga arbetsplats. Kul med lite omväxling!

På torsdagen lämnade jag jobbet lite tidigare för att åka på den andra intervjun och fredagen blev också en lite kortare dag eftersom jag var på lunchmöte i Lund och det inte var lönt att åka tillbaka till jobbet igen. Dessutom skulle jag dit på kvällen för julfest. J och jag lyckades pricka in julfest på samma dag så mormor fick göra en insats och ta hand om barnen. Vi hade en jättetrevlig julfest som vår festkommitté hade ordnat - den första julfest som jag har fått betala för att gå på... I och för sig bara 50 kronor samt att man själv fick ta med valfri dryck men det säger en del om budgeten i vissa kommunala skolorna. Jag menar inte att elevpengen ska gå till överdådiga saker för personalen men i dagens läge när många lärare jobbar hårt gäller det att ta vara på sin personal och visa dem uppskattning. Det tjänar eleverna på i längden så lite pengar måste gå till trivselaktiviteter. Vid tisdagens avslutningslunch serverades mackor med ost, korv och skinka - inte särskilt juligt och ganska fattigt.

I lördags var vi hos L:s storasysters familj. Vi gick en fin runda på landet innan middagen och barnen fick turas om att åka vagn efter deras lilla ponny, väldigt mysigt! L var som vanligt överlycklig över att få träffa den numera enögda storasystern och hennes matte. På söndagsmorgonen var H och jag på ridskolan och red en stund eftersom vi skulle till J:s syster på eftermiddagen. Hästarna busade utanför i hagen så att H:s ponny blev lite spänd och det tyckte H var läskigt. Jag erbjöd henne att rida fler gånger denna vecka men det vill hon inte. Vi får väl se om hon vågar fortsätta... Vi hade en mysig eftermiddag och kväll med de stora kusinerna och deras föräldrar - de åker till USA på julafton så vi hade bestämt att inte ha något julfirande eller julklappsbyte med dem men det var ändå kul att träffas.

I onsdags hade barnen sin sista dag i skolan med sedvanlig julavslutning och H var med och sjöng i kören, vilket hon var mycket nöjd med. Hon var även mycket stolt över att hon vann den nutidsorientering som klassen har haft varje vecka hela terminen och fick välja ett pris först av alla. Det lönar sig att titta på nyheterna nästan varje kväll och intresserat fråga om allt som händer i världen! O kunde vara i skolan i onsdags eftersom det örononda gick över och barnen hämtades vid lunch av farmor och farfar.

Nu är det jullov på riktigt och vi ser fram emot många lugna dagar då vi bara ska ta det lugnt och ta vara på tiden med varandra!

Äntligen!!!

Det har varit mycket den senaste veckan och jag har inte hunnit skriva, ska försöka komma i fatt... Jag avslutade med att det bästa hade varit att säga upp sig för att jag hade fått ett nytt heltidsjobb - och precis så blev det! Äntligen!!! Jag är så glad och lättad över att min period på min gamla arbetsplats nu kommer att vara helt över om ett par månader. Jag är ännu gladare över mitt nya jobb som känns hur bra som helst! Vi tar det från början.

Förra måndagen var jag på en första intervju. På förmiddagen hade jag en mindre sammandrabbning med den sämsta chef jag någonsin har träffat på, eftersom hon anklagade mig för att vara illojal. Hon begärde ut min mailkonversation med en annan skola angående några elever som jag på sedvanligt vis hade hjälpt att byta skola. Hon ville i vanlig ordning inte alls lyssna utan bara pratade på i värsta härskartekniken och till slut blev jag riktigt arg och kunde inte behärska mig. Jag sa några inte helt genomtänkta ord och var sedan mer än taggad för intervjun! Det kändes bra direkt och jag kände att jag klickade med både rektor och biträdande rektor. De i sin tur pratade efter en stund redan om "att det är vi tre" men rättade sig och sa "ja, eller den som får tjänsten" men det lät ändå som att de tänkte att det var jag. Tjugo minuter efter att jag gått ut från intervjun hade jag ett mail om erbjudande om en andra intervju några dagar senare... Jag var där ytterligare en gång och vi pratade i drygt en och en halv timme. Jag kände att jag kunde vara mig själv till hundra procent och jag var helt ärlig med min tid på min förra skola och varför jag hade varit tvungen att söka mig därifrån. Jag uppgav löneanspråk och tog i lite eftersom jag tänkte att man bara får en chans...

I fredags meddelade min förra rektor, som var min referens, att kommunen hade ringt och varit väldigt positiva och att hans ord förhoppningsvis inte hade gjort det sämre. Igår förmiddags ringde så rektorn och erbjöd mig jobbet! Sju minuter med bil, fri parkering utanför, helt fria tider, inget eget personal- eller budgetansvar, trevliga kollegor - känns verkligen jättebra! Jag tröstar mig med att även om det inte skulle bli det så kan det inte bli sämre än min gamla skola. Vi pratade om när jag skulle kunna börja och var överens om detta och innan vi skulle avsluta samtalet så var det den där lilla detaljen om lönen... Jag var beredd att gå ner 5000 kr eftersom jag då hade legat på ungefär samma nivå som på mitt gamla jobb men döm om min förvåning när hon erbjöd tusen kronor mer än jag hade begärt. "Om det är ok med dig?" - eh, ja! Var tvungen att genast berätta det för min kollega som jag delar rum med och kort därefter skrev jag ut den och scannade in den till min chef som inte var på plats. Så skönt! För säkerhets skull skickade jag även den till chefen i Göteborg eftersom jag inte litar på att rektorn sköter det ordentligt. Hon har missat vid ett par tillfällen tidigare vilket har ställt till det för de anställda som har slutat. Ringde så klart sedan J direkt när jag hade pratat med min kollega - han satt i bilen på väg till en kund och blev lika glad och förvånad som jag! Det ska bli så skönt med en hel tjänst, med fokus på skolutveckling och rektorsutbildning, med trevliga kollegor och förhoppningsvis dito elever. En tidig och helt fantastisk julklapp!

Det som inte var lika roligt var att jag idag var tvungen att informera min rektor på den högstadieskola som jag har varit på sedan augusti. Jag har aldrig haft en sådan kort anställning och tror inte att jag kommer att ha det igen - det är liksom inte min grej. Jag känner mig som en skurk när jag lämnar efter så kort tid. Rektorn har verkligen varit helt super och ställt upp jättemycket för att få mitt arbetsliv att fungera och det känns allt annat än bra att ge honom denna julklapp... Han tog det på det sätt som jag visste att han skulle göra men det känns ändå inte alls roligt. Jag skulle kunna sluta om en månad men det vill jag inte eftersom eleverna ska välja till gymnasiet innan den 15 februari. Jag kan inte bara lämna dem i sticket! Jag vill försöka lösa det så att jag är kvar tills dess på deltid och påbörjar mitt nya jobb på deltid. Efter sportlovet börjar jag full tid på mitt nya men om det kan bli en smidig övergång för alla hade det varit det allra bästa!

Nu är det bara en dag kvar att jobba och sen ska jag försöka vara helt ledig i nästan tre veckor - nice! Barnen har skolavslutning imorgon och längtar också efter jullov. På torsdag har vi planerat att åka till stan för lite julshopping efter O:s tandläkarbesök och på hemvägen får barnen hänga med till mitt nya jobb och skriva kontrakt. Båda barnen var med för drygt två år sedan när jag skrev kontrakt med mitt gamla jobb och H var med i våras när jag skrev kontrakt med mitt nuvarande så det ska nog gå bra att ta med dem nu också, På fredag ska både jag och H till tandläkaren och vi har lovat att hämta O:s kompis E på fritids så att han kan vara med oss under delar av dagen. På julafton åker vi till min syster, juldagen ska vi bara vara hemma och skrota och mellan den 26-30 december kommer vi att åka bort en eller två nätter, kanske till Göteborg. Vi ser hur vädret blir innan vi bokar - egentligen hade vi tänkt åka till Helsingborg en natt men nu tänker vi att vi borde fira mitt nya jobb och göra det som vi inte gjorde i somras när J blev sjuk. Liseberg har ju vinteröppet och barnen älskar karuseller så det borde bli en bra överraskning!

O var hemma från skolan idag eftersom han har klagat på att han har ont i örat sedan i söndags kväll. Det har inte blivit värre och han har ingen feber och äter med god aptit och leker som vanligt så det borde inte vara öroninflammation. Han fick följa med mig till jobbet i morse och vara med på vår avslutning. Efter den lämnade jag honom till farmor och farfar som passade honom till halv två. Vi åkte hem och hämtade H och hade sedan en lugn och skön eftermiddag. J är på någon tillställning med jobbet och kommer hem senare ikväll. Nu ska bara han få ett nytt jobb så är allting så mycket bättre än för ett år sedan!

Lite närmare jullovet!

Sedan senast jag skrev har det hänt lite smått och gott men bara bra saker! I söndags kom barnens stora kusin och följde med på H:s ridning, åt middag med oss och passade sedan barnen medan vi åkte till Lund för att se David Batra. Han var bra men det handlade inte lika mycket om livet med hans politikerfru som jag hade trott att det skulle göra. Vi ska se Johan Glans i februari och han är allt strået vassare! När jag bokade denna föreställning hade jag i tanken att vi skulle gå och äta middag innan men det gjorde vi istället i lördags och som alltid är det alltid bäst när vi gör det tillsammans med barnen. Det är viktigt att föräldrar får tid för sig själv, hävdar alla, men för oss är det inte viktigt att det måste innebära att vi lämnar huset och hittar på någonting på tu man hand. Vi har ju egentid i flera timmar varje kväll och hinner prata och umgås då. Därför känns det inte nödvändigt för någon av oss att åka iväg från barnen tillsammans så ofta som många andra föräldrar verkar ha behov av. Vi upplever hellre saker tillsammans med barnen!

Måndag till onsdag har jag varit i Ystad på rektorsutbildning. Fantastiskt sköna dagar som vanligt med trevligt sällskap, god mat och många lärorika stunder. Inför denna träff hade vi alla en uppgift att intervjua en kollegas chef, en jämbördig kollega samt två lärare som hade kollegan som chef. Vi fick sedan återkoppling i grupp kring det som hade framkommit och jag fick så fantastiskt bra feedback. Det var två medarbetare från min förra skola samt den rektor som jag jobbade med under mitt första år på skolan, som intervjuades. Egentligen skulle min nuvarande chef också svara på frågorna men hon hann nog inte och eftersom vi även är vänner privat så var det kanske lika bra. Jag började nästan gråta av alla superlativ och goda exempel som min rektorskollega läste upp - efter förra läsåret behövde jag verkligen det, det blev en riktig självförtroendeboost och jag tror att jag ska läsa sammanställningen minst en gång per vecka för att kanske våga mig på jobbet som rektor någon gång i alla fall. Jag ska faktiskt på en intervju i nästa vecka - kanske inte ett jobb som jag vill ha men det är alltid kul att gå på intervju! Dessutom är jag tveksam om jag kommer att härda ut med denna tillvaro som jag har nu i en hel termin till. Ett jobb är psykiskt påfrestande eftersom jag måste stå ut med en psykopatchef, ett jobb är fysiskt påfrestande även om dessa resdagar inte kommer varje vecka och ett jobb är i och för sig roligt ibland och alla kollegor är trevliga men emellanåt sitter jag bara av tiden och det passar verkligen inte mig alls.

Igår drog vi fram alla julklappar som vi har köpt hittills för att ha lite koll på vad vi har köpt till varje barn. När vi ändå hade allting framme passade jag på att slå in julklapparna också. Skönt att ha kommit en bit på vägen! I helgen blir det upphängning av julgardiner och lussekattsbak. Vi ska bort på adventsmingel imorgon kväll och innan dess ska H på kalas. O ska till en klasskompis på söndag - något som han har sett fram emot hela veckan. Det är en nyinflyttad familj så han har bara känt pojken sedan de började förskoleklass men de har verkligen klickat och kommer väldigt bra överens. Igår var J hemma med O eftersom han var förkyld. Han kunde kanske ha gått men det är bättre med en vilodag när man inte är helt på topp.

Igår när jag inte hade något att göra på jobbet började jag läsa bloggen bakifrån, från första början, från våren 2012. Jag har kommit några månader framåt och det är kul att läsa om allt som hände för snart sex år sedan. Det stör mig lite att jag inte fortsatte att skriva på den blogg jag påbörjade när H var liten. En del finns dokumenterat från hennes första år men sedan är det ett drygt års glapp och det är jättetrist... Särskilt så här i efterhand när man läser om allt som händer med små barn. Det blir inte lika mycket om deras utveckling nu och det kanske inte är så konstigt eftersom det händer ganska mycket mer tydliga utvecklingssteg med bebisar och små barn.

Åtta dagar kvar att jobba innan jag ska vara ledig i två och en halv vecka! Det blir en tur till Stockholm på tisdag och fullspäckade dagar på min högstadieskola onsdag till fredag. På måndag ska jag lyckas överleva ännu en arbetsdag i kaoset - efter den dagen kommer jag att tänka över när jag ska säga upp mig och på vilket sätt jag ska göra detta. Antingen går jag bara därifrån eller så gör jag en anmälan uppåt om alla fel och brister tillsammans med min uppsägning. Det bästa hade varit om jag kunde säga upp mig eftersom jag hade ett nytt heltidsjobb...

Första advent

Känner att jag ligger ohjälpligt efter på ungefär alla fronter just nu... J har satt upp alla ljusstakar så lite adventsfint är det i alla fall och jag har lyckats pyssla ihop adventsljusstaken så att den är klar att tändas men mer än så blir det inte denna helgen. Igår var jag och dömde sex timmar och efter en stund hemma med lite fix och pluggande till Rektorsprogrammet, åkte vi in till Malmö för att titta på julskyltningen och äta fondue. Mysigt eftersom det var kallt och lite julkänsla i luften!

Veckan har varit ganska lugn även om jag eller J har jobbat länge om vartannat på kvällarna så att det inte har blivit så mycket tid tillsammans för hela familjen. I måndags var jag i kaoset på min gamla skola och ser nu fram emot att ha semester därifrån imorgon. I tisdags hade jag tänkt jobba en kortare dag men kom inte iväg hem i tid eftersom den sista eleven hade mycket att prata om. Jag hämtade barnen strax efter klockan tre och vi åkte på det traditionsenliga besöket på Vellingeblomman. Vi fikade och tittade på alla julsaker och fortsatte därefter till XXXLUTZ för att äta middag. J var i London så det var bara vi andra som skulle ha mat så det blev en bra lösning.

I fredags var barnen som vanligt förväntansfulla inför julkalenderns start och om de skulle få någon kalender eller inte. Jag trodde att H var lite för stor för en Lego-kalender men hon ville gärna ha en och O önskade sig en Star Wars-legokalender så det blev två glada och nöjda barn på fredagsmorgonen. Kanske är det på grund av att första advent är så sent i år som det känns ovanligt kort till julafton men jag har inte riktigt greppat att det bara är tre veckor kvar... Vi har försökt fixa de flesta julklapparna till barnen redan men sen är det kusiner och föräldrar kvar - föräldrar är helt klart det svåraste!

I söndags var det som vanligt ridning för H och allt gick hur bra som helst. Hon hade precis lyckats få sin häst i galopp när hästen bakom struntade i att vänta på sin tur och stack iväg i full rulle förbi H:s ponny och den ponny som var före H. H:s ponny som annars är mycket trygg och lugn blev rädd när kompisen kom rusande förbi, hängde på och H lyckades inte stanna eller hålla sig kvar så hon och två andra barn ramlade av med buller och bång. Jag har ju sett detta hända väldigt många gånger men det är lite annorlunda när det är ens eget barn. Jag försökte att se hur H ramlade men det var hästar i vägen. Jag hörde bara att hjälmen slog i väggen och såg att hon låg väldigt nära väggen och det är inte så bra. Jag tog hand om ponnyn medan ridläraren tog hand om H. Första instinkten är ju att rusa fram till sitt barn vilket de båda andra föräldrarna gjorde så därför höll jag mig på avstånd så att ridläraren kunde trösta H. Barn gråter och känner efter på ett annat sätt när föräldrarna kommer i närheten... Som ridlärare tyckte jag att det bästa var att föräldrarna blev kvar på läktaren i möjligaste mån men en ridlärare klarar inte tre lösa ponnyer och tre ledsna barn ensam så nu var det klart att någon fick gå ner. Det bästa hade dock varit att vi hade bytt barn. Alla kom upp på hästarna igen och red vidare men H hade ont i nedre delen av ryggen där säkerhetsvästen tryckte till hela veckan. Idag har hon varit och ridit igen på morgonen eftersom gruppen skulle ta igen ett tillfälle som inte blev av. Det var tyvärr tre barn till som ramlade av idag och ett av de barnen var samma som förra gången - inte helt lysande... Idag var det ett misstag av ridläraren som orsakade kalabaliken men H satt kvar eftersom vi hade pratat om hur man ska göra om någon annan ramlar av eller om en häst börjar springa fort. Om en timme är det dags att gå till stallet igen och rida den ordinarie lektionen och H är lite tveksam. Det är ju fullt förståligt men samtidigt kan man inte rida om man är rädd för att ramla av och det är perfekt att det blev ytterligare ett tillfälle idag! Stora kusinen J kommer för att passa barnen ikväll och hon ska följa med på ridningen också så det gör säkert att H ändå kommer att sitta upp utan att tveka.

J och jag ska gå och se David Batra ikväll. Inte helt lysande planerat eftersom jag har mycket att förbereda inför Rektorsprogrammet imorgon, mormor är på släktkalas och farmor och farfar åkte till Teneriffa i morse. Jag hade tänkt att vi även skulle gå och äta någonstans innan men det får bli en annan gång när vi har mer tid. En rolig stund tillsammans blir det förhoppningsvis!

Mindre än en månad till julafton!

Igår var det mycket prat om att det är en månad kvar till julafton... Den månad som segade sig fram när man var liten och som nu bara rusar. Det är ju en del som ska hinnas med innan julfriden infinner sig. Jag har handlat en del julklappar och planerar att beställa lite till nu i helgen för att utnyttja alla Black Friday-erbjudande. Galet det här med Black Friday dock! Tydligen var det kaos på Emporia igår och vissa hade stått två timmar i parkeringshuset innan de kom ut. Förstår inte charmen med att ge sig ut och slåss bland folk när man kan beställa allt i lugn och ro hemifrån. Förstår heller inte den Black Friday-hysteri som är ännu en sak som vi har importerat från USA och kopierat rakt av.

Veckan har rullat på i vanlig ordning. I måndags var jag på min gamla skolan och försökte göra en insats för de uppgivna elever som hade tusen frågor om vad som händer på skolan. Innan jag skulle gå hem sökte fem elever upp mig för att få hjälp att byta skola så det har jag följt upp under veckan så att allt blev bra för dem. Jag har även diskuterat skolans situation med en i personalen som jag litar på samt med en utomstående rektor och tillsammans har vi kommit fram till hur jag ska gå vidare.

I tisdags tog jag första planet till Stockholm klockan sex och eftersom både flyg, buss och tåg flöt på enligt tidtabellen var jag på plats en halvtimme innan jag behövde trots att det snöade och att det på marken låg en dryg decimeter nyfallen snö. Jag hade ett antal samtal i Bålsta och skulle sedan förflytta mig till Solna på lunchen. Det gick inte lika bra... Tydligen var det busskaos inne i stan eftersom det var snö och halka och dessutom hade det varit ett spårfel vid en större knutpunkt som påverkade alla pendeltåg. Jag kom iväg 50 minuter senare än tänkt - jag trodde att jag kom i god tid till det tåg jag skulle ta och såg det stå på perrongen när jag kom. Jag gick i vanlig takt och när jag var hundra meter ifrån hörde jag att föraren sa något i högtalaren. Tänkte inte på det, gick mot tåget, tryckte på knappen för att öppna en dörr och i samma sekund började tåget rulla iväg. Det var ett annat försenat tåg som inte gick enligt tidtabellen - hade jag kommit med det hade det inte varit några problem att ta mig till Solna i tid... Nu spelade det i och för sig ingen roll eftersom den deltagare som jag skulle träffa först inte dök upp. Jag var klar vid 17-tiden och valde att ta mig ut till Arlanda direkt med tanke på trafiken och att jag tar den billiga vägen, dvs spårvagn inom Solna, pendeltåg till Märsta och buss vidare till Arlanda. Det kostar 43 kr istället för 43 kronor in till stan och 280 kr till Arlanda med Arlanda express och när man reser så ofta som jag ändå gör sparar det lite pengar till företaget. Dessutom hade jag inte ork för någon julshopping så jag kunde lika bra vara på Arlanda och få lite tid att skriva på min uppgift till Rektorsprogrammet som skulle vara inlämnad igår.

Onsdagen försvann i rasande fart eftersom jag var värd för SYV-nätverkets träff på min skola och därefter hade några samtal och sedan APT. Det är fantastiskt att kunna jämföra mina olika arbetsplatser och det känns så bra att vara på en skola som verkligen fungerar. Allt är förstås inte tipptopp men det blir det nog aldrig heller - det finns alltid saker att förbättra i en skola men det som inte är bra på min högstadieskola ligger utanför personalens möjlighet att påverka. Det finns som vanligt inte tillräckligt med pengar... Alla gör verkligen så gott de kan! I torsdags hade vi det första EHT-mötet som kändes meningsfullt. Verksamhetschefen som annars är närvarande var borta och helt plötsligt blev det helt andra diskussioner och alla vågade ta plats. Annars är det tyvärr mest hon som pratar och dominerar mötet på ett sätt som gör att alla mest är tysta.

Mer skolproblem... I torsdags fick vi meddelande om att skolchefen i kommunen slutar. Enligt vad jag har hört har hon inte varit särskilt omtyckt och nu verkar politikerna ha insett samma sak. Tillförordnad skolchef är en person som tidigare har varit rektor för kommunens mest kritiserade skola - känns inte alls genomtänkt... Rektorn på barnens skola som är ny sedan sommaren, kom från samma kritiserade skola och är nu sjukskriven efter bara några månader på jobbet och den biträdande rektorn har sagt upp sig och slutat. De har flyttat en som tidigare har varit biträdande rektor på en högstadieskola och gjort honom till tillförordnad rektor och förhoppningsvis blir det bra. Det är dock flera lärare som har slutat, vilket det ofta blir vid rektorsbyten, men det blir extra oroligt med flera rektorsbyten på kort tid - särskilt som den som tidigare var rektor i fem år var fantastisk! Nu hoppas jag verkligen att de rekryterar bra personer utifrån! Internrekrytering känns sådär...

Igår mådde jag inte särskilt bra och trodde att jag skulle bli sjuk. Jag hade ont i halsen och ont i kroppen. Jag fixade så klart att vara på jobbet men var inte så pigg när jag kom hem. H hade med sig en kompis hem och O lekte för sig själv så jag kunde i lugn och ro skriva på min uppgift till rektorsprogrammet. Jag handlade och fixade middag och blev precis som vanligt klar med uppgiften i tid med hela en timme och fyrtio minuter till godo... Lite ironiskt att jag några timmar tidigare hade ett samtal med en elev som hade svårt att lämna in saker i tid och ibland missade att lämna in helt, och gav honom goda råd i hur man kan lägga upp sitt arbete. Tänk om jag kunde följa dem själv...

Idag ska vi ha en försenad Fars dags- och Mårtensmiddag. Jag har lite ont i halsen fortfarande men är i alla fall inte sämre så jag ska nog orka ro ihop en trerätters på något bra vis. Ställa in känns inte så bra eftersom barnen blir så besvikna. Det var över en månad sedan vi träffade deras kusiner så jag tror att alla ser fram emot detta. Imorgon ska jag ta det lugnt och ladda för en ny vecka. Denna vecka ska jag bara vara på hemmaplan och det ska bli skönt!

Glada och stolta barn (och föräldrar)!

Ännu en vecka närmare jul! När vi åt middag pratade vi med barnen om att det idag är fem veckor till julafton, helt galet... Första advent är ju så sent som det kan vara i år så därför blev jag lite förvirrad på veckorna - det känns som kort tid från första advent till julafton. Kanske var det därför som Stockholm hade julskyltning redan idag? Lite väl tidigt, nästa söndag hade känts ok men inte mitten av november... Jag är en person som gillar att hålla på traditionerna. Min svägerska kan baka lussekatter i slutet av oktober men jag skulle aldrig få för mig att göra det förrän helgen innan Lucia och pepparkakor bakar vi någon gång mellan Lucia och julafton. Lördagen innan första advent pyntar vi med ljusstakar och byter till röda gardiner men tomtar och annat julpynt kommer inte fram förrän tre-fyra dagar innan julafton. Julgranen tas in den 21 eller den 22 december och står självklart kvar till julen dansas ut den 13 januari (eller möjligen helgen som är innan beroende på hur den 13:e infaller). Jag vet flera kompisar som gör helt annorlunda - det viktiga är väl att man håller på sina egna traditioner!

Veckan har försvunnit i rasande fart. I måndags var jag på min gamla skola och betraktade det kaos som råder. Det känns verkligen inte roligt att se det som jag försökte förbättra på nytt förfalla och jag tror inte att jag ska vara kvar där så länge. Rent ekonomiskt borde jag försöka stå ut till vårterminen är slut men det tror jag inte att jag gör... I tisdags hade vi en arbetsmarknadsdag på min högstadieskola som jag hade arrangerat. Jag hade bjudit in olika representanter från arbetslivet - en begravningsentreprenör, en ingenjör, en ambulanssjuksköterska som även är barnmorska, en som har haft ett varierat och annorlunda arbetsliv och en jurist som även har en ekonomisk utbildning. Dessutom kom det representanter från några olika yrkesgymnasier och pratade om de myter som finns kring yrkesprogrammen samt varför det kan vara smart att välja ett yrkesprogram. Det blev en lyckad dag och det känns viktigt att eleverna får med sig lite glimtar ur arbetslivet. När jag frågade några av de killar, som just nu inte är de mest studiemotiverade som finns, hur dagen hade varit svarade de att "hon med döden var bra" och det var verkligen en helt fantastisk begravningsentreprenör som jag av en slump fick tag på! Det är så viktigt att prata om livet och döden och det blev även en del av den varan i ambulanssjuksköterskans föreläsning. Femtonåringar är ju gärna odödliga...

I onsdags var jag i Stockholm - tog första planet upp klockan sex och hade tänkt att jag skulle vara på plats i väldigt god tid. Bussen från Bromma funkade bra men pendeltåget från Sundbyberg var inställt så det blev en halvtimme på perrongen i isande kyla. Galet kallt - minus två grader och friska vindar. Salt verkar man inte jobba med i Stockholm med omnejd, möjligen några korn grus här och var. Inte ens på Bromma var det saltat på vägen mellan planet och terminalen och vi var flera som höll på att sätta oss. Vägen från tåget till lokalen där jag jobbar brukar ta 15-20 minuter att gå - nu tog det drygt 35 minuter eftersom jag fick gå med myrsteg. Är det bara Skåne som saltar...? Jag betade av x antal samtal och fortsatte att frysa eftersom det var så kallt i lokalen att jag fick sitta med jackan på inomhus. Jag träffade en helt fantastisk tjej - 28 år, hade varit i Sverige i tre år och pratade i princip helt flytande och felfri svenska. Dessutom pratade hon flytande franska, arabiska och engelska, var gift med en man som hade både svenska och holländska rötter så nu höll hon även på att lära sig holländska. Hon hade läst in en högskoleutbildning i ekonomi på två år istället för fem och hunnit ha flera höga tjänster innan hon lämnade sitt hemland. Hon kommer att vara en fantastisk tillgång för sitt nya hemland och det är kul att känna att det finns hopp för många av våra nyanlända. Efter avslutat uppdrag åkte jag tillbaka till Bromma och gick runt i Bromma blocks ett par timmar innan jag stapplade över till flygplatsen på en isblank parkering. Planet lyfte mot Malmö klockan åtta så det blev inte en alltför sen kväll.

I torsdags när jag kom hem möttes jag av en glädjestrålande H som stolt berättade att hon hade dykt från kanten i den grunda bassängen. Hon hade gråtit först och varit ledsen för att hon inte vågade men till slut hade hon ändå gjort det. Förra veckan tog hon två simmärken som inbegrep simning på grunt och på djupt vatten så veckan i Spanien var verkligen en bra investering! Hon hade kunnat få ytterligare ett märke om hon hade kunnat visa simning under vatten - det kan hon och gjorde flera gånger i Spanien men hon vågar inte utan simglasögon. Hon var dock klok och sa att hon var nöjd med sig själv och sina två märken - och det är ju det allra viktigaste!

Igår tog vi det lugnt på förmiddagen och på eftermiddagen hade vi planerat bio med efterföljande middag på restaurang. Bara en halvtimme innan vi skulle åka började J få migränkänning - han hade migrän även förra lördagen och med så kort intervall brukar han aldrig ha det annars. Han tog tabletter och insåg att han inte hade något annat val än att följa med. H och jag skulle se Paddington och han och O skulle se Lego Ninjago Movie så det var liksom inget alternativ att han skulle stanna hemma. Han fick snällt överleva migrän i biomiljö och det hade gått ganska bra. Vi hoppade över middagen som vi hade bokat och köpte mat hemma istället. Jag trodde att jag hade läst bioprogrammet noga men jag hade ändå missat det finstilta och det visade sig att Paddington var i original - på engelska med text... Många familjer hade missat detta och flera gick ut och fick pengarna tillbaka. H läser snabbt för sin ålder men replikerna i en film kommer ju snabbt så hon hängde inte med i allt men tyckte ändå att det var ok. Jag erbjöd henne att vi kunde gå ut och se Ninjago istället och ta Paddington en annan dag men det ville hon inte. Båda barnen var mycket nöjda med sina respektive filmer så det blev en bra eftermiddag i alla fall!

De senaste veckorna har O ljudat en del enkla ord och lyckats sätta ihop bokstäverna och hört ordet som kommer ut. Idag testade vi med ord i en app som H hade när hon ville lära sig läsa och han läste varje ord helt rätt! Det känns stort att båda barnen nu kan läsa. H gjorde det första gången  på riktigt när hon var fem år och sju månader och O är sex år och nästan en månad så det är inte så stor skillnad. Jag trodde att det skulle ta längre tid för O eftersom han inte alls var intresserad av bokstäver när han började f-klass i höstas men det har bara lossnat av sig själv. De har veckans bokstav varje vecka och en alfabetsorm i marken på skolgården, som han brukar gå på när vi går hem men utöver det har vi inte gjort något för att uppmuntra hans läsning. Jo, vi läser ju förstås för barnen varje kväll alltid men annars har H haft ett helt annat intresse för bokstäver och frågat mer. O gillar mer siffror. Han var dock mäkta stolt över att han kunde läsa orden idag och efter bara några ord läste/ljudade han tyst för sig själv för att han ville göra som H... Det känns skönt att de båda har/har haft ett litet försprång när de börjar ettan och redan kan läsa. Jag tror att det underlättar och gör att de kan utvecklas snabbare i flera ämnen. Det är också skönt att ingen av dem verkar ha några läs- och skrivsvårigheter. Med den självklarhet O sätter ihop orden är jag säker på att han inte har några sådana problem. De senaste veckorna har han även börjat säga "r" oftare och om vi ber honom att upprepa ett ord med "r" i gör han det alltid rätt även om det blev ett "j" när han sa ordet första gången. Det går nog oftast på automatik och han behöver ställa om hjärnan så att den är med på att han faktiskt kan säga "r". Det blir väldigt tydliga "r" och det är helt normalt och låter väldigt gulligt!

Ny vecka, nya utmaningar! Det blir en Stockholmsdag även på tisdag men sedan ska det vara en ganska lugn vecka, hoppas jag. I fredags fick jag en inbjudan till Cancerfondens gala, "Tillsammans mot cancer". Inte varje dag man får en galainbjudan... J och jag ska göra något som jag egentligen inte alls gillar - åka ifrån barnen, bara vi två, tillsammans i samma flygplan. Jag som är bra på katastroftankar är inte alls bekväm med detta eftersom det ändå finns en möjlighet att planet störtar och att barnen blir föräldralösa... Jag vet - inte helt rationellt men det går inte att styra. Mormor har lovat att vara barnvakt och eftersom galan går av stapeln i slutet av jullovet borde chanserna vara goda att vi kommer iväg - smittsamma äckelsjukdomar borde vi inte ha varit utsatta för just då. Det ska bli kul att komma iväg bara vi två - lite ovant men roligt! TV-inspelningar är alltid kul att närvara vid och galan är ju för ett väldigt viktigt ändamål. Det lär bli många tårar...

Fars dag - igen...

Så har det varit Fars dag - igen... Fars dag 2003 kan vara en av de jobbigaste dagarna i mitt liv, kanske eftersom ingen hade förberett mig på att just denna dag skulle kunna vara så jobbig. Det blev väldigt påtagligt att jag inte längre hade någon far att fira den dagen. Sedan åtta år tillbaka firar vi ju J men med all uppmärksamhet som är kring Fars dag i media och i affärer blir saknaden efter en egen far kännbar. För några veckor sedan gick en annan pappa bort i cancer. Min systers bästa kompis förlorade sin pappa bara ett par månader efter att han hade fått sitt cancerbesked. Eftersom hon har haft häst känner även jag hennes pappa och han var verkligen en fin, varm och trevlig person som många tyckte om. Han efterlämnar en fru, två döttrar, en svärson och två barnbarn, som avgudade sin bästa morfar. Barnbarnen har fått ha sin väldigt närvarande morfar i fjorton respektive tio år och jag tänker att det enda som är bra med att mina barn inte har träffat sin morfar är att de slipper sörja honom. Även om de när de blir äldre kan sörja sin morfar och att de aldrig har fått träffa honom, får de inte uppleva den akuta och djupa sorg som blir efter en älskad och närvarande person. Min syster och mamma var på begravningen i fredags och båda barnbarnen hade varit så förtvivlat ledsna och jag tänker att H och O hade känt på precis samma sätt om de hade haft sin morfar i livet och sedan varit med på hans begravning.

Vårt Fars dags-firande blev ytterst lugnt. Tidigare har vi oftast firat med min syster och hennes familj eftersom J:s familj inte firar Fars dag och eftersom min svåger inte heller har sin pappa kvar i livet. I år passade det inte bra för någon av oss att fira tillsammans så vår traditionella Mårtens- och Fars dags-middag fick skjutas fram några veckor. J fick presenter av barnen på morgonen och sedan åt vi en god middag på kvällen men så mycket mer firande än så blev det inte. J bytte däck på bilarna och jag städade bland sommar- och vinterkläder. Vi har massor att göra med huset invändigt känns det som - jag hade behövt en ledig vecka för att på egen hand åka runt och fixa inköp av ny inredning, nya möbler mm. Vi ska snart göra en rockad igen så att J och jag flyttar ner och sover i det som tidigare var vårt sovrum men som sedan några år har varit lekrum. Rummet måste då tapetseras om, vi ska köpa nya sängar och inredningsdetaljer och eventuellt byta garderobsdörrar. Barnens rum behöver även göras om från småbarnsrum till lite större barns rum. O:s ljusblå tapet med vita stjärnor behöver ersättas av något mindre gulligt och H:s rum behöver möbleras om och kompletteras med en soffa och lite annat. Det får nog bli jullovets projekt!

Idag är det en månad till Lucia och igår var det sex veckor till julafton - tiden går i ett rasande tempo! Jag har så smått börjat förbereda julklappar för att för en gångs skull vara ute i god tid. Vi kommer inte att ha julen hemma så det blir inte så mycket julstök i år och J:s syster med familj är bortresta över julen så det blir bara ett firande. Vi ska heller inte åka bort något på jullovet som vi brukar eftersom vi precis har varit iväg så det blir förhoppningsvis mycket tid över för hemmapyssel och umgänge med släkt och vänner. På jobbfronten rullar det på och jag har faktiskt precis lagom mycket att göra just nu. Förra veckan fick jag jobba hemma två kvällar för att hinna med allt på min grundskola och det har inte hänt sedan jag började där i augusti. Fram till jullovet är varje dag fullplanerad - det känns bra eftersom jag har vantrivts lite med att ha för lite att göra (även om det säkert har varit bra för mig). Mellan jullovet och sportlovet kommer jag nog också att få dagarna att gå utan problem men sedan blir det nog en lugn period igen. Jag har lagt ner planerna på att söka nya jobb just nu och tänker att jag satsar på detta inför våren och nästa höst istället. Sedan jag tog det beslutet har jag mått bättre och landat i att detta är min verklighet detta läsår. Jag är i Stockholm ett par gånger i månaden och det ger viss variation. Jag ska även ha ett par uppdrag för ett bemanningsföretag och ett uppdrag på H:s ridskola så jag kommer inte att vara sysslolös!

Fortsättning på vår semestervecka

Nu har vi ju varit hemma en dryg vecka och det känns långt bort att vi har varit iväg eftersom vardagsrutinerna tar över och ekorrhjulet snurrar på. Därför är det lite kul att se tillbaka på vår semester och faktiskt skriva ner lite om våra soliga och varma dagar.

Dagen efter att vi landade och installerade oss i huset, fortsatte värmen och det var över trettio grader och strålande sol. Så skönt eftersom vi inte upplevde dessa temperaturer under den svenska sommaren i år! Vi tog det lugnt hemma och barnen badade och slappade om vartannat. Jag hade ju vissa tveksamheter mot att hyra hus men en av de absoluta fördelarna var att barnen kunde varva bad med andra aktiviteter lite som de ville och kände för. När vi har varit på solsemester tidigare har det mer blivit att vi har gått ner till poolområdet och stannat där ett tag för att sedan gå tillbaka till hotellet igen. Nu blev det mer spontant och säkerligen blev det mer badat än det hade blivit på en hotellanläggning. Poolen var uppvärmd så även om det hade varit svalare i luften hade det inte varit några problem att bada. Framåt kvällen åkte vi till Puerto Mogan för att titta på den lilla fiskebyn och äta middag. Vi hittade en italiensk restaurang som var helt ok och sedan tog vi en promenad längs gågatorna för att köpa glass.

På fredagen åkte vi till den konstgjorda stranden Amadores och stannade där större delen av dagen. Vi åt lunch på en av restaurangerna som ligger precis vid stranden - det gemensamma för många av Gran Canarias restauranger verkar vara att de har ungefär allt... Ingen superkvalitet på maten men heller inte dåligt. På kvällen grillade vi tonfisk hemma - galet billigt, 79 kr kilot för jättefin fisk!

På lördagen var vädret inte på topp eftersom det blåste friska vindar och solen inte riktigt ville tränga igenom molnen. Det var ändå varmt och vi kunde ligga och sola men vi hade en mysig hemmadag och bara tog det lugnt. På söndagen var det åter strålande sol och nästan ingen vind så då badade vi hemma på förmiddagen. Jag badade med H och tvingade henne att simma lite utan flythjälpmedel men hon tyckte att det var ganska läskigt, precis som när vi övade i somras.  Under flera dagar hade hon dock simglasögon som täckte ögon och näsa och var under vattnet med hela huvudet långa stunder och simmade även under vatten. När vi var på semester i somras fick jag mer eller mindre tvinga henne att doppa vissa delar av huvudet och ansiktet men det var med mycket ångest och motstånd som hon gjorde små framsteg så att se henne så som hon simmade och lekte nu var fantastiskt! Framåt kvällen åkte vi till Maspalomas för att titta på den lilla staden och äta middag längs strandpromenaden. J och jag var här när vi var på Gran Canaria 2008 och jag gillade verkligen denna by bäst av alla. Den är turistig men väldigt fin!

Barnen tyckte att det var spännande med den breda stranden i Maspalomas och var även spända på öknen som är där så på måndagen åkte vi dit och tillbringade dagen på stranden. Vågorna gick höga och barnen fick vara lite försiktiga när de badade men tyckte samtidigt att det var jätteroligt! Sanden var ganska mörk och finkornig och fastnade verkligen överallt... När alla var hungriga beslöt vi oss därför för att packa ihop och inte gå tillbaka till stranden efter den sena lunchen. H och våra vänners dotter ville gärna göra en fläta med garn i håret så vi gick för att leta upp någon som gjorde en sådan medan papporna gick och hämtade bilarna - vi fick parkera väldigt långt borta eftersom det är många som har bil på Gran Canaria... Vi åkte hem för att duscha och sedan åkte vi mammor med de tre äldsta barnen iväg för att shoppa lite och samtidigt handla mat till kvällens middag. Jag hade tänkt mig att det skulle vara jobbigt att laga mat och fixa allt själv men det gick faktiskt ganska bra eftersom vi var fyra som kunde hjälpas åt. Det var skönt att slippa all inclusive-stöket och man blir ju ganska trött på buffémat efter en vecka... Barnen var nog de som uppskattade den hemlagade maten bäst!

Innan vi åkte hade vi lovat barnen att vi en dag skulle åka och hälsa på Lollo och Bernie eftersom de gärna ville det. På tisdagsmorgonen åkte därför bara vår familj iväg till Ocean Beach Club som är ett av Vings tre sådana hotell i ett koncept som ska vara lite mindre, lite lyxigare och lite dyrare. Kanske var bostäderna lite finare och visst var anläggningen lite mindre än de Sunwing som vi har varit på men det var en skön känsla att känna att vi verkligen är färdiga med den typen av semester. Frukosten var ok men vi hade förväntat oss mer eftersom det var ett lite dyrare hotell. Barnen fick i alla fall hälsa på Lollo och ge henne varsin kram så de var nöjda men de var sedan minst lika nöjda med att åka tillbaka till vårt hus. Under dagen badade jag med H igen för att öva vidare på simningen och först lockade jag henne att bara ta ett par simtag och sedan sätta ner foten, sedan tre, därefter fem och till slut simmade hon från den ena kanten till den andra, hela tolv simtag! Stolt som en tupp! Hon gjorde detta flera gånger innan hon blev för trött och vi gick sedan ut på den del av poolen där hon inte bottnade och även där simmade hon flera simtag på egen hand. Det var värt varenda krona som vår semester kostade för att få simningen att lossna för henne, helt underbart! Att se hennes glädje och stolthet var helt obetalbart! Vi åkte till Maspalomas på eftermiddagen och firade hennes framgångar med glass från en stor glassbar. Middag åt vi hemma och vi kunde sedan njuta av ännu en varm och skön kväll tillsammans med våra vänner när barnen hade somnat.

På onsdagen var vi hemma större delen av dagen, hade kylskåps- och skafferistädning till lunch och mellanmål, packade, badade och njöt i ryggläge på solstolarna. Det kändes på något sätt helt overkligt att vi dagen efter skulle förflytta oss hemåt igen - jag hade lätt kunnat stanna sisådär ett halvår och komma hem till den svenska våren i början av maj... Det blir nog lite konflikt i hjärnan att flytta sig så snabbt mellan två helt olika verkligheter. På kvällen åkte vi ner till Maspalomas igen och åt middag och njöt av de sista timmarna i värmen. Vi packade det sista och försökte att komma i säng ganska tidigt eftersom vi skulle upp redan klockan halv sex. På torsdagsmorgonen samlade vi ihop det sista, packade väskorna i våra hyrbilar och åkte iväg till flygplatsen. På ditresan hade vi med oss diverse mat hemifrån men det var inte lika enkelt att fixa matsäck till hemresan. Det blev mest snacks, kakor och godis... Allt flöt dock på bra och flygtiden hem blev bara fyra timmar och fyrtiofem minuter, en glad överraskning! Taxin väntade utanför och det var väldigt smidigt förutom att det blev dubbelt så dyrt som vi hade tänkt oss...

En fantastisk vecka, som vi var överens om att vi måste göra igen, var över! Alla hade varit friska så när som på våra vänners äldsta som fick feber och blev förkyld under onsdagen men han var inte sämre än att han ändå kunde hänga med ut och äta. Jag hoppas att vi kommer att leva länge på solen, värmen och ljuset och att november kommer att flyta på av bara farten. Julen närmar sig med stormsteg!

Vi har en sexåring i huset igen!

Nu är det en dryg vecka sedan som O fyllde sex år. Det blev en annorlunda födelsedag eftersom vi åkte till Gran Canaria tidigt på morgonen. O är född kl. 04.24 och eftersom H är född på förmiddagen har O varit ledsen för att han aldrig är vaken exakt när han fyller år men i år var han det! Taxin hämtade oss kvart över fyra men det var inga problem att väcka barnen och få dem att klä på sig. Jag minns den känslan eftersom vi ofta blev väckta klockan fyra när vi skulle köra på bilsemester och ta första båten mellan Limhamn och Dragör kl. 06.05...

Eftersom vi skulle iväg på O:s födelsedag firade vi honom dagen innan med paket, sång och frukost på sängen. Han blev även firad i skolan den dagen. Han fick sin efterlängtade "Ormmecken" med figurerna Krux och Acronix som han har önskat sig väldigt länge. Han fick också ett pussel med Pyjamashjältarna, en DVD med Lego Nexo Knights, en bok och när han kom ner stod cykeln under ett lakan i vardagsrummet. Denna trodde vi att han skulle bli glad för och det blev han kanske men han hade inte riktigt tid att titta på den utan ville bara sätta igång och bygga sitt lego. På kvällen åt vi fläskpannkaka som han hade önskat sig och sen var det full rulle med packning och förberedelser inför resan.

Våra vänner hade beställt taxin och vi tyckte att det var nästan en timme för tidigt men de ville tvunget vara ute i så god tid så vi fick ge oss... Detta gjorde att vi hade nästan två timmar att slå ihjäl på Kastrup men det gick över förväntan. Vi åt medhavd frukost och vid sex öppnade en del affärer som vi kunde titta i för att fördriva tiden. Det var också en kvart att gå ut till den gate som vi skulle flyga ifrån. Planet var i tid och allt flöt på bra. Vi hade med oss matsäck på flyget och barnen hade packat en del som de kunde pyssla med. Vi hade som vanligt inte med oss iPads men det hade våra vänner så tyvärr blev det en hel del skärmtid under denna semester... De är mycket mindre restriktiva än vi när det gäller TV, telefoner, datorspel och iPads så det var inget alternativ för dem att lämna allt hemma även om det var vårt önskemål. Våra barn sov en timme på flyget (vilket verkligen behövdes eftersom vi hade varit uppe så tidigt) men deras två och ett halvt-åring sov inte alls - kanske för att han hade ständig underhållning på iPaden..?

Väl framme möttes vi av 30 graders värme - helt underbart! Vi fick vårt bagage relativt snabbt och våra vänner fick sin bil direkt medan vi hade en massa strul med vår. Det tog mer än en timme att hämta ut vår bil från Avis och vi kommer inte att hyra av dem i fortsättningen! Dyrt, krångligt och inte alls bra på något sätt... Klockan hann bli två lokal tid innan vi kom iväg mot Maspalomas där vi skulle bo och på vägen behövde vi även hämta ut pengar för att betala för huset. Vi stannade vid ett köpcenter där det fanns ett Mc Donalds så medan J tog ut pengar köpte jag lite mat till barnen. Så småningom kom vi då äntligen fram till huset som såg ut som på bilderna men låg i ett ganska tråkigt område. Mitt vid en större genomfartsväg, inga roliga omgivningar att ut och springa eller gå i och allmänt ruffigt. Innanför vårt staket var det dock fint och det är egentligen det som är viktigast! Städerskan som öppnade kunde inte många ord engelska och när vi upptäckte att det inte fanns sängar till alla blev vi lite irriterade... Det stod fyra sovrum med åtta bäddar i beskrivningen men det stämde inte. Det fanns ett sovrum med dubbelsäng, ett med två enkelsängar och ett med en enkelsäng. Vi försökte säga att vi var åtta personer (nio med den lille men han skulle sova i resesäng) och till slut förstod hon och förklarade att det fanns en bäddsoffa för två i vardagsrummet. Ja, men då saknade vi ändå en säng och det skulle ju finnas fyra sovrum...? Hon visade oss ner i källaren där det fanns ett stort garage och i detta garage fanns ett litet krypin utan fönster med en säng och en soffa. Det var ju ingen som hade lust att sova där precis... Vi löste det genom att bära upp sängen och sätta den i vardagsrummet. Våra vänners äldsta som är tolv år fick på så sätt ett eget rum, H och deras mellanbarn som är tio år delade bäddsoffan och O sov i en egen säng bredvid.

J och jag åkte och storhandlade tillsammans med mamman i den andra familjen medan pappan passade alla barnen som genast ville bada.  Vi grillade på vår utomhusgrill och gjorde goda tillbehör till - allt enligt O:s önskemål. Till efterrätt åt vi glass eftersom han föredrog det framför tårta. Vi upptäckte nästan genast att det fanns myror ungefär överallt i huset och trots att J städade och att vi sprutade rengöringsmedel på dem flera gånger om dagen gällde det verkligen att ha koll så att vi inte tappade minsta smula. J städade bort några döda kackerlackor utomhus men dessa såg vi i alla fall inte till därinne som tur var!

Jag tror att O var nöjd med sin födelsedag trots att den var lite ovanlig. Han fick flyga flygplan, njuta av sol och värme, bada i en egen uppvärmd pool, äta den middag som han hade önskat sig och fick glass till efterrätt (och en del godis på flygplanet). Vår fina stora lilla kille! Det finns nog ingen mer godhjärtad än han. Han är så genomsnäll och omtänksam och när han inte bölar eller är arg är han nästan alltid glad och skrattar med ett otroligt smittande skratt. Han har humor och uppskattas av både små och stora. Vi får många kommentarer om hur snäll, gullig och rolig han är och självklart är vi väldigt stolta föräldrar till denna fina sexåring.

Fina bästa O - jag är så glad att just du kom till oss och jag är så stolt över att få vara din mamma. Du har lärt mig så mycket och fortsätter att lära mig saker som jag har så stor nytta av och som gör att jag känner mig starkare som människa. Du är verkligen väldigt speciell på väldigt många sätt och mitt mammahjärta svämmar över av kärlek. Du kämpar med att säga "r" och blir så glad de gånger det fungerar. Du är ett litet mattesnille och långt före många andra i din ålder när det gäller att lösa olika mattetal. Du har börjat intressera dig för bokstäver och kan ljuda fram ord även om du inte kan sätta samman dem ännu och förstå vad de betyder men det kommer säkert snart. Du är en Lego-fantast som tänker, andas och lever Lego Ninjago. I sex år har jag fått vara mamma till den finaste sonen jag kunde ha fått - grattis älskling!

Kalas och kluriga funderingar

Förra lördagen hade vi barnkalas för O - vi överlevde... Som jag brukar säga - om det finns något negativt med att ha barn så är det när man måste ha barnkalas. O har ju ännu inte lärt känna alla barn i sin nya klass men hade ändå en ganska klar bild av vem han ville bjuda. Just eftersom han inte känner alla så blev det en begränsad skara gäster, några gamla dagiskompisar och några nya som han har lärt känna i sin klass, totalt åtta barn plus H och O samt en storasyster till en av gästerna som går i H:s klass. Det går ju inte att komma ifrån att det blir lite annan fart när det är mest killar än när det nästan bara är tjejer men på det stora hela gick det bra. Två timmar går ändå ganska snabbt och vi hade inte ordnat några lekar förutom en avslutande skattjakt men barnen klarade sig bra med att leka på egen hand och utfodras med korv och bröd och kladdkaka när det behövdes energipåfyllning. När kalaset var över var O i alla fall nöjd och hela familjen sov middag innan det var dags att åka till min syster för att fira hennes födelsedag. På söndagen var O på kalas hos en klasskompis så det blev verkligen en riktig kalashelg! H följde med mig när jag skulle döma eftersom hon så gärna ville det och det gick hur bra som helst, även om hon nog hade det lite tråkigt emellanåt.

Veckan som har gått har varit lite annorlunda eftersom J var i Stockholm i måndags och i Spanien i tisdags och onsdags. I torsdags var han ute och åt med en kund från Australien och i måndags var jag ute med tre gamla gymnasiekompisar så vi hade inte en enda gemensam kväll. O uttryckte att han tycker att vi reser för mycket och att det är bäst när båda är hemma och kanske var det en reaktion på att det har blivit mycket resande under den senaste tiden för både J och mig. November ska förhoppningsvis bli lite lugnare om vi har tur och nu ska vi få vara tillsammans en dryg vecka dygnet runt så då får vi försöka kompensera för att vi har varit borta lite för mycket.

I tisdags var jag på skolråd på barnens skola så då passade mormor dem en stund. Jag ville gå eftersom det är en ny rektor och den som är biträdande rektor nu har sagt upp sig. Den nya rektorn verkade ok men inte mer än så. Jag gillar inte att hen tillsattes utan att tjänsten annonserades ut, det är en intern tillsättning av en fd biträdande rektor på kommunens sämsta skola. Vet inte om det är helt lysande... Det är ett starkt föräldraråd som tar upp relevanta frågor och alla är verkligen intresserade av att det ska ske förbättringar på skolan.

I fredags tog jag och barnen en snabb fika på vårt vanliga konditori innan båda två skulle klippas. Vi brukar ha tur och få två tider samtidigt men nu fick vi bara till två tider efter varandra så det blev lite väntetid men det gick bra. Inne på kondiset frågade H: " mamma, vad är sexuella övergrepp?". Jag kände inte att det var läge att förklara det där och då men lovade att vi skulle prata om det när vi kom hem. Jag hade läst veckobrevet från skolan, där H:s lärare påtalade att TV-programmet "Brottsligt" som går på Barnkanalen, bör ses med en vuxen. Tydligen hade några barn sett detta program och gått runt och småsjungit "sexuella övergrepp, sexuella övergrepp" i matsalen - inte helt lyckat... Förmodligen visste de inte riktigt vad de sjöng men det är ju egentligen ganska allvarligt. Föräldrar måste ta sitt ansvar om åttaåringar ska se program där ämnen som dessa diskuteras. När vi kom hem förklarade vi i alla fall för H vad sexuella övergrepp är och pratade om vikten av att hennes kropp bara är hennes och att ingen annan får röra henne om hon inte vill. Vi pratade även om att ingen får ta henne eller mig eller O eller pappa på brösten eller på kissen/snoppen om man inte själv vill det. Så småningom måste vi ju också förklara att kärlek och sex är något fint mellan två människor men just nu tycker hon att par som pussas är äckligt och att mannen har snoppen i kvinnan verkade hon också tycka vara skumt så då är det kanske lite svårt att se det ur det perspektivet. De senaste dagarna har ju media exploderat av personer som uttalar sig under #metoo och det har verkligen kommit fram tråkiga öden där många kvinnor vittnar om mäns övergrepp. Att personer som Martin Timell och Lasse Kronér har utsatt flera kvinnor för övergrepp genom åren gör att man undrar hur hela den branschen fungerar - det verkar vara mycket mörkande av verkligheten för att de ska kunna fortsätta att vara populära helylleprofiler i TV - äckligt! Och glorians fall blir desto större... Jag anser i och för sig att även kvinnor har ett ansvar i denna fråga - givetvis ska inte män utsätta kvinnor för detta men om de nu ändå gör det så måste kvinnor kunna stå upp för sig själva och alla andra kvinnor och anmäla. Om de är tysta är ju risken att männen fortsätter att utsätta andra kvinnor och det är här man som kvinna måste ta sitt ansvar, även om det är jättejobbigt och inte hade behövts om alla män respekterade sina medmänniskor. Jag kan inte skriva under på #metoo - jag har på sin höjd fått ett nyp i rumpan på ett dansgolv en eller två gånger men då har jag spänt blicken i vederbörande och sen har det varit stopp. Antingen så har jag haft tur eller så har jag någon form av utstrålning som gör att män håller sig på avstånd. Jag går nog heller inte under kategorin "snygg och sexig" för många män men för mig räcker det mer än väl att min man tycker det.

Igår hade vi släktkalas för O - 21 personer blir ganska mycket och vi skulle egentligen ha varit 25 men H:s gudmor blev sjuk så hela familjen stannade hemma för att inte riskera att smitta oss. Jag vet inte hur vi skulle ha fått in dem också men det hade ju så klart gått. Hittills har vi aldrig varit alla bjudna på O:s släktkalas - det är alltid någon som är sjuk så här i oktober... O var nöjd med dagen och fick många fina presenter. Vi bjöd på pulled pork och tacos samt lite pasta, köttbullar och prinskorv - svårt att beräkna och en hel del mat över som vanligt. Tårta beställde vi dels här i byn och dels på anrika Hollandia i Malmö eftersom jag ändå skulle in och klippa mig igår och kunde hämta den på vägen hem.

Idag tar vi det bara lugnt eftersom det är regn och rusk utomhus. O leker med sina nya saker, H pysslar med sitt, vi har sett "Lejonkungen" och J har varit och köpt en ny cykel till O. Han vill ha en med tre växlar, pakethållare och cykelkorg eftersom H har det men det har nästan varit omöjligt att hitta. Inte tre växlar men tydligen ska pojkcyklar vara coola, inte funktionella och därför inte ha pakethållare. Var ska barnen ha kepsen när de har hjälm eller träningsväskan när de ska cykla till idrotten? Galet! Jag tillhör inte de som blir upprörda över att det finns tjej- och killavdelningar i klädaffärer även om det är trist att det måste vara prinsessor, blommor och fjärilar på allt på tjejavdelningen medan det på killavdelningen ska vara skelett, robotar, dinosaurier och annat fult (eller coolt - beroende på hur man ser det) men cyklar borde väl kunna vara ganska unisex? Det kunde väl absolut funnits tjej och killmodeller för den som vill ha det men även neutrala cyklar som var snygga och funktionella för alla. Vi firar O:s födelsedag med sång och presenter på tisdag morgon och så får han något litet på onsdag som är lätt att ta med. Två dagar kvar att jobba innan en dryg veckas ledighet väntar! Väderprognosen ser lovande ut, 25-30 grader och sol - bara att hoppas att meteorologerna har rätt...

På resande fot och flera sena kvällar

Det blev ännu en lång arbetsdag i Stockholm i tisdags. Jag tog flyget klockan sju och skulle åkt vidare med tåg men eftersom vi av någon anledning landade på utrikesterminalen behövde vi åka buss till rätt terminal och detta gjorde att jag missade det tänkta tåget. En halvtimme senare n planerat kom jag så iväg och kom fram till Solna lite senare än beräknat. Det visade sig inte vara helt lätt att hitta Solna stadshus så jag blev nästan en timme sen till det möte som jag skulle på... Efter detta möte skulle jag ta mig vidare till Bålsta med spårvagn och tåg. Eftersom jag inte hittade så bra missade jag att det fanns en hållplats väldigt nära där jag befann mig och istället halvsprang jag till den station som jag trodde var den rätta. Precis när jag kom fram rullade spårvagnen iväg... Nästa gick sju minuter senare och precis när jag kom fram till stationen i Sundbyberg där jag skulle byta till tåg mot Bålsta, gled det tåget iväg. Suck! Ytterligare en halvtimmes väntan men min första deltagare som jag skulle ha samtal med var ändå försenad så det gjorde inte så mycket.

Usch, ibland får man verkligen perspektiv på livet... En kvinna som jag pratade med hade varit i Sverige i två år och hade kommit hit ensam. Kvar i sitt hemland fanns hennes nu sjuåriga dotter som hon så klart längtade väldigt mycket efter. Dottern var resultatet av en våldtäkt som kvinnan utsatts för när hon hade tagits tillfånga i sin hemby och dottern bodde nu hos en väninna till kvinnan som själv hade fem barn (varav två genom våldtäkter). Väninnan hade nu inte råd att ta hand om flickan längre och kvinnan var väldigt orolig för dotterns hälsa. Hon kunde heller inte gå i skolan eftersom all undervisning kostar pengar. Kvinnan hade fått tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige i tre år och hade nu lämnat in ansökan om att få hit sin dotter men detta kan ta upp till två år - helt galet! Det är lätt att ha åsikter om Sveriges flyktingmottagande och integrationspolitik men när man sitter med en människa framför sig och får höra om ett fruktansvärt livsöde, vill man ju bara hjälpa till och åka ner och hämta den lilla flickan. Jag kunde inte låta bli att jämföra med mitt eget liv och min egen nästan jämngamla dotter och det går inte att föreställa sig hur kvinnan som satt framför mig måste känna sig.

Efter alla samtal åkte jag en otroligt skumpig buss (modell stadsbuss utan dämpning och annan komfort) i en dryg timme till Arlanda. Här hade jag två timmars väntan men den sista timmen blev riktigt rolig eftersom min vän och kollega överraskade mig och dök upp för att ta samma flyg. Så trevligt med sällskap hela vägen hem! För en gångs skull hann vi prata om annat än det mest nödvändiga - jätteroligt! Jag var hemma halv elva och stupade i säng. Igår hade jag föräldramöte och var inte hemma förrän klockan åtta och ikväll har jag jobbat på gymnasiemässan och var också hemma sent. J är i Berlin så farmor och farfar fick rycka in både igår och idag. H var hemma i tisdags och igår eftersom hon hade lite feber i tisdags. I morse överraskade hon genom att fixa mackor till sig och O (bredde smör, hyvlade ost och bredde leverpastej), byta toarulle när den var slut, packa sin ryggsäck med badkläder, handduk, trosor och plastpåse till den blöta baddräkten, packa frukt och macka till sitt mellanmål och släppa ut L på tomten så att hon kunde kissa. Allt utan att jag sa ett pip! Så stor och duktig - och stolt!!

Nu håller vi tummarna för att H:s feber inte är något smittsamt och att vi kan genomföra O:s barnkalas på lördag! Om två veckor njuter vi förhoppningsvis av sol och bad på Gran Canaria. Jag ska bara överleva flygresan dit...

Första oktoberveckan

Det blev en tur till Ullared för H i alla fall... Jag lovade henne att kolla om hon hade feber tidigt på morgonen innan vi skulle köra och så fort jag smög in på hennes rum för att känna på henne, vaknade hon och sa direkt "mamma, jag är pigg, jag känner mig bra!". Hon var varm men inte lika varm som kvällen innan och eftersom jag vet hur mycket denna dag betyder för henne kompromissade vi - vi skulle ta tempen för att kolla på riktigt och om den var ok fick hon följa med även om hon hade haft feber dagen innan. Termometern visade 37,3 så efter en diskussion med J, beslöt vi att hon fick följa med. Hon var hur pigg som helst hela dagen så det var tur att vi tog det beslutet. Det hade inte varit så kul för henne att vara hemma en hel dag och känna sig frisk... Vi fick inhandlat vinterskor, vinterkläder, Lego till O:s födelsedag och en hel massa annat eftersom jag blev många tusenlappar fattigare!

Veckan rullade på som vanligt utan några större avvikelser och slutet av veckan gick åt till att förbereda mormors 70-års kalas som vi hade lovat att ordna hemma hos oss eftersom vi har bättre plats. Det som lät som en bra idé för någon månad sedan kändes inte lika bra nu men precis som vanligt gick det så klart bra när det väl var dags. Jag gjorde efterrätt, min svåger förrätt och så hjälptes vi åt med varmrätten. Min moster med man, farbror med fru och J:s föräldrar fick avnjuta en välkomponerad trerättersmeny med tillhörande viner och alla var mycket nöjda och glada. Det är roligt att träffa den äldre generationen då och då och ha lite kontakt med dem och det är nog roligt för dem att träffa barnen (ja, och kanske även oss...). På söndagen gjorde vi inte många knop men en liten inköpsrunda till närmaste köpcentrum blev det för att fixa lite akuta ärenden.

Måndag-onsdag var jag på rektorsutbildning i Båstad - ren rekreation i tre dagar! På måndagen hade vi bara gemensamt program på förmiddagen så eftermiddagen bjöd på läsning av bok i en skön säng, spa och kallbadhus innan det sedan var dags för middag. Övriga två dagar var givande och trevliga. I torsdags var jag på min högstadieskola och på fredagen var jag på en information om alla friskolor i Lund så det blev en omväxlande arbetsvecka. I helgen tog vi det lugnt som en kontrast till förra lördagen - i lördags blev det mest mys inomhus eftersom det regnade och igår dömde jag på hemmaklubben, först på morgonen och sedan på eftermiddagen. Däremellan hann jag med att klippa två sidor häck så nu är det bara de två lättare sidorna kvar. Imorgon bär det av till Stockholm för lite jobb med mina vuxna elever - omväxling förnöjer!

Höstiga dagar i Tyskland

Nu ligger jag sådär hopplöst efter med att skriva igen... Jag tar vid där jag slutade för att försöka få med så mycket som möjligt av vad som har hänt sedan sist.

Torsdagen den 21 september åkte vi genom Danmark för att ta båten från Gedser till Rostock tillsammans med min syster, hennes familj och mormor. Vi möttes vid färjeläget och barnen tyckte att det var jätteroligt att åka på semester med kusinerna. Båtturen som annars känns ganska dryg gick mycket fortare nu! Vi bestämde oss för att handla i Rostock eftersom vi inte visste hur det skulle se ut där vi skulle bo. Efter lite letande hittade vi en stormarknad där vi hamstrade lite mat till frukost och en hel del annat som behövs för att fylla på våra lager... Det var sedan en knapp timmes körning till byn där vi skulle bo. En mysig liten semesterby vid Fleesensee med fina hus och fina lägenheter. Vi fick boende nära varandra och barnen kunde springa mellan husen. Skönt att alla bodde i bottenplan! Vi åt middag på anläggningen eftersom det var bekvämt och maten var dessutom helt ok.

På fredagsmorgonen var vi uppe tidigt för att fira mormor som fyllde 70 år. Min syster och jag hann med en powerwalk i total dimma medan vi väntade på att övriga skulle vakna. Vi uppvaktade mormor med sång och presenter och skålade i lite bubbel innan vi gick till hotellets restaurang för att äta frukost. Väldigt bra frukost dessutom! Höstsolen sken när dimman hade lättat och vi åkte iväg för att visa kusinerna hur man åker sommerrodel. Det var inte en särskilt stor bana så vi köpte biljetter så att alla kunde åka vars fem rundor i olika konstellationer. Alla tyckte att det var roligt och även mormor körde några turer. Vi fortsatte in till närmaste stad, Malchow, för att äta lunch. Det kändes som att komma till en del av gamla öst - här fanns flera hus som inte var renoverade och hela staden andades öststat. Intressant att komma till en stad som inte har hunnits göra om helt i västerländsk stil. Bitvis väldigt slitet och grått... När vi kom tillbaka till lägenheterna lekte barnen medan jag och min syster körde och letade efter bord på en lämplig restaurang. Det fanns ett slott i närheten som vi gärna hade ätit på men det var tyvärr abonnerat hela helgen för bröllop. Vi hade ett bokat bord i Malchow på en restaurang som vi hade fått rekommenderad när det inte gick att boka slottsrestaurangen men det kändes lite långt att åka dit på kvällen. Det var fullbokat på flera ställen men till slut lyckades vi hitta ett bord på en fin restaurang med sjöutsikt.

Vi inledde kvällen med en flaska bubbel på slottet och njöt av den fina miljön. Tiden sprang iväg och innan vi kom till restaurangen var klockan nästan halv åtta. H började ganska omgående klaga på att hon mådde illa och blev blek och tyst. Vi försökte föreslå saker som hon kunde peta i sig men ingenting smakade. Vi fick följa med henne till toaletten flera gånger eftersom hon trodde att hon skulle kräkas. Det förtog stämningen en hel del och jag kunde inte koppla av trots fin miljö och bra mat. H har i det närmaste fobi för att kräkas och kan mycket väl hålla sig så länge att hon sedan inte hinner till en toalett och det kändes inte helt säkert att ha ganska långt till närmaste toalett. Jag åt det mesta av min mat men efter ytterligare en snabb tur till toaletten (utan resultat) bestämde jag mig för att åka hem med henne. O var också trött och ville följa med hem. J skjutsade oss och körde sedan tillbaka och avslutade middagen med de andra. H blev så här i somras också och jag tror att det är när det blir för mycket intryck och för lite sömn. På lördagen var hon precis som vanligt. bara väldigt mycket hungrigare... Det blev ett lite snöpligt slut på en trevlig dag men jag tror att mormor var nöjd med sin födelsedag ändå!

På lördagen åt vi gemensam frukost i mormors lägenhet och sedan gick vi till det närliggande badet. Det var inte riktigt lika varmt som det brukar vara i tyska inomhusbad men barnen hade roligt och jag vet inte hur många gånger de klättrade en massa trappsteg upp och åkte vattenrutschbana ner. Vi åt lunch på badet så att barnen kunde fortsätta bada en stund till. Därefter vilade barnen middag en stund var för sig och sedan åt vi middag på golfklubben som låg i byn. På söndagsmorgonen var vi uppe tidigt för att äta frukost på hotellet och sedan styra mot Rostock och ta färjan som gick klockan elva. H hade lite feber och var inte sugen på mat. Båda barnen sov hela vägen genom Danmark och även jag däckade större delen av vägen. H orkade så klart inte rida men gick ändå upp till stallet för att titta när de andra red. När hon kom hem somnade hon på soffan och vaknade någon timme senare med hög feber. Inte helt lyckat eftersom vi hade planerat in en utflykt till Ullared dagen efter, då det var studiedag i skolan. Stora tårar trillade i massor när hon insåg att hon inte skulle kunna följa med... Att åka dit och ha en dag på egen hand med mig och sin moster är väldigt viktigt för henne men hon förstod att hon inte skulle orka (eller få lov) om hon hade feber. Förutom att H inte var helt tipp topp under våra höstdagar i Tyskland hade vi mysiga dagar som alla säkert kommer att minnas!

Utvecklingssamtal

Under förra veckan var jag på utvecklingssamtal för båda barnen. H var självklart med på sitt samtal och det är även meningen att hon ska leda samtalet, vilket hon tycker är lite pinsamt och inte är helt bekväm i. Vi pratar ju mycket om skolan hemma så egentligen var det inte så mycket nytt som blev sagt. Hon ligger långt före i svenska, är allmänbildad och tycker att nutidsfrågor som de har varje vecka är roligt. I matte ligger hon väl med och når målen men hon ligger inte alls lika långt före här som i svenskan. Hon kommer nu att ha mål som är för elever i årskurs 4 och det känns bra att lärarna är bra på att anpassa efter varje elev. Sedan denna termin har hon och tre andra elever fått gå ut från klassrummet för att sitta för sig själv med sina uppgifter i ett angränsande grupprum. Här jobbar de med uppgifter på egen hand och sköter detta hur bra som helst och får samtidigt en lugn arbetsmiljö. Det är i och för sig tragiskt att de inte kan få det i klassrummet - när jag gick i skolan var det ett fåtal elever som fick gå ut i ett angränsande rum med en resursperson eftersom de var stökiga eller behövde extra hjälp. Nu är det alltså det fåtal som kan fokusera och vill jobba som får gå ut - och dessutom utan lärare... Det säger tyvärr en del om den svenska skolan och om samhället i stort. H:s mentor avslutade med att säga "ni har en helt fantastisk dotter, ni måste vara mycket stolta över henne" och det värmer ju så klart mammahjärtat - även om jag inte hade trott något annat. H är snäll mot alla, omtyckt av sina kompisar, kan umgås med de flesta, är flitig, intresserad, snabb och duktig i skolan. Det är väldigt skönt att ha ett barn som trivs i skolan och som allting flyter på för!

Vi har ju i och för sig inte bara ett barn som det flyter på för - jag var även på "lära känna-samtal" för O, där barnen inte skulle vara med. O:s mentor är väl ingen person som imponerar särskilt mycket och hon erkände att barn som O ofta kommer i skymundan och att pedagogerna måste anstränga sig för att se honom varje dag eftersom han inte gör mycket väsen av sig. Han söker aldrig kontakt med en pedagog, helt enkelt eftersom han inte har ett behov av det. Det är därför de som måste söka kontakt med honom. Ingen av O:s tre pedagoger är personer som är entusiasmerande och varma - de är snarare ganska menlösa och har samtliga en väldigt gnällig ton mot de barn som är lite vilda och omogna. Det måste ju barn få vara i f-klass och det behövs pedagoger med erfarenhet att möte detta. O klarar allt som ett barn ska klara i f-klass och ligger före motoriskt, när det gäller att klä på sig, ha koll på saker samt allt som rör siffror och matte. De var förvånade över hur mycket O och ett par barn till kunde när det gällde matematiska uträkningar och de hade fått en mattebok för att få lite mer utmaningar. O är jätteduktig på att räkna (redan i nivå med H) men han har precis fått koll på hur siffrorna ser ut i skrift och behöver definitivt öva på att skriva dem. När det gäller bokstäver ligger han i fas med vad ett barn i hans ålder bör kunna men han behöver verkligen året i f-klass för att lära sig bokstäverna, som han inte har full koll på. Han är omtyckt bland sina kompisar, tar avstånd för de som är livliga och slåss, och umgås främst med sin bästis E och med ett antal flickor. I förra veckan fick han en puss på kinden av en av tjejerna i klassen och han blev nog både överraskad och generad men även glad! Igår berättade han att det nu var tre tjejer som var "superkära" i honom, väldigt smickrad och nöjd över detta... "Det är nog för att jag är så snäll" - självförtroendet är det i alla fall inga fel på! O trivs också bra i skolan och det är verkligen skönt. Nu är det bara att hoppas att det håller i sig för båda barnen ungefär 11-13 år till...

Dagarna flyger iväg

Länge sedan jag skrev ser jag nu... Inlämningen av uppgiften gick bra, liksom resan till huvudstaden. Det var en intensiv dag med många olika transporter men det funkade. Jag var dock lite sliten dagen efter... Jag är överhuvudtaget ganska trött och sliten och förvirrad just nu. Jag har bestämt mig för att ge det ett par veckor till men om jag fortfarande har huvudvärk och är förvirrad måste jag nog ta kontakt med läkare och då ska jag stå på mig mer än jag gjorde senast jag ringde vårdcentralen.

I fredags åkte J till Tyskland med tre kompisar och var borta över helgen. De gör denna resa en gång vartannat år så jag och barnen roade oss på egen hand. Vi var på kalas hos min guddotters storasyster i fredags kväll så då var middagen fixad och vi fick dessutom en kväll med trevligt sällskap. I lördags morse åkte barnen med mig till min gudson och hans storebror. Deras mamma och jag gick vår vanliga helgpromenad medan barnen såg morgon-TV tillsammans och sedan åt vi frukost hos dem (deras pappa var med J i Tyskland). På kvällen åkte vi till O:s gudmor med barn eftersom hans gudfar också var i Tyskland med J och det blev ännu en kväll med mysigt sällskap. Jag är glad och tacksam för våra vänner och säga vad man vill men det blir ändå ett särskilt band till de familjer som har valt mig som gudmor eller de familjer som vi har valt som gudföräldrar till våra barn. Inte för att någon av oss är troende på något sätt men det är ändå en speciell känsla.

I söndags tog vi bara det lugnt eftersom särskilt O önskade sig en hemmadag. Jag rensade bland massor av kläder och la ut annonser på Facebook, vilket ledde till att jag fick sålt det mesta. Jag hade säkert fått mer pengar om jag hade lagt ut det på Tradera men det är för mycket för att jag ska orka det och det tar dessutom massor av tid. H var på sin ridning i söndags eftermiddag och O fick hänga med. För att inte stressa med matlagning blev det middag på Mc Donalds. J kom hem sent söndag kväll och skulle sedan med ett morgonflyg från Kastrup kl. 7.15. Barnen tyckte att det var konstigt att pappa faktiskt hade varit hemma och sovit men att de ändå inte hade träffat honom. Han kommer hem sent ikväll efter en liten turné i Österrike, Italien och Storbritannien och imorgon åker vi till Tyskland igen för att fira min mammas 70-årsdag... Nästa vecka ska förhoppningsvis vara lite lugnare! J trivs inte riktigt med sin chef och sin VD och planerar att söka nya jobb så han var inte så taggad för den säljrunda han har varit på. Varför finns det så många konstiga chefer...? Jag läser ledarskapsteori just nu och J:s chef samt min förra rektor gör verkligen alla misstag som litteraturen och forskningen varnar för.

Det ska bli skönt med ett par lediga dagar i Tyskand. Vi åker på eftermiddagen imorgon och kommer hem på söndag. J och jag har ju inte så mkt semester så det gäller att pussla ihop dagarna så att det räcker fram till nyår. H blev vaccinerad idag och hade feber ikväll så hon får vara hemma imorgon och missar sin simning men å andra sidan ska vi bad i Tyskland så då får hon öva då istället. Vi ska bo i en lägenhetsby tillsammans med min syster och hennes familj och göra små utflykter i närområdet. Vädret ska vara helt ok och det känns särskilt skönt att det inte ska blåsa storm imorgon och på söndag när vi ska åka båt två timmar enkel resa. Barnen är spända och förväntansfulla eftersom det är första gången som vi ska åka bort över natten med deras kusiner. De räknar även ner till vår resa till Gran Canaria - på måndag är det bara en månad kvar!

Ännu en händelserik vecka

I mina förvirrade funderingar från förra veckan glömde jag att nämna att vi hade en fin helg! H var på kalas på ett lekland och eftersom det inte kändes lönt att köra hem innan det var dags att hämta henne, passade jag på att göra några ärenden i stan. Det blev dyra ärenden eftersom jag hittade två vinterjackor och köpte båda... Den ena var en "finkappa" som jag letat efter länge, klassisk, mörkblå - den kommer jag att kunna ha i många år så det är nästan en investering. Den andra var en dunjacka, även den mörkblå och en sådan har jag letat efter i minst två år men inte hittat. Bara att slå till och punga upp en hel del pengar helt enkelt men ibland slumpar det sig så att vissa år blir dyrare än andra på klädkontot... På eftermiddagen var vi på min svågers brorsdotters vigsel, dels för att vi känner dem bra, dels för att H ville gå på ett "riktigt" bröllop i kyrkan och dels för att vi ändå skulle passa mina syskonbarn under den efterföljande festen. Det är häftigt med vigslar - man påminns om de löften som man har gett till varandra och om den lyckan som vi kände den där dagen som var vår. Det är viktigt att tänka på när vardagen kryper inpå.

I söndags var O hos en kompis och H hade inget att göra. Jag föreslog att vi skulle göra hennes Mors dags present som hon hade hittat på - en picknick, bara hon och jag, som vi skulle cykla till. Jag stekte pannkakor och vi packade lite olika saker i picknickkorgen och gav oss iväg. Mysigt att bara vara vi två och dessutom var det ganska fint väder!

I måndags morse åkte jag visserligen till jobbet men mådde inte bra. Det känns verkligen inte bra att vara på min gamla arbetsplasts och jag ringde därför vårdcentralen samma morgon för att få träffa en läkare och diskutera eventuell sjukskrivning. Sjuksköterskan i tidsbokningen vägrade att ge mig en tid och hänvisade till företagshälsovården eftersom mina symptom verkade vara jobbrelaterade. Det kan jag i och för sig förstå att hon gjorde men jag förklarade att jag inte kan vända mig till företagshälsovården eftersom det måste godkännas av min chef och det är ju hon som är en stor del av problemet... Det fanns dock ingen annan möjlighet, jag fick hur som helst ingen tid på vårdcentralen och orkade inte ta strid heller. Jag får ta tag i det om några veckor igen om jag inte mår bättre. Just nu inväntar jag först en eventuell förändring som jag fick reda på under måndagseftermiddagen och denna kan kanske göra skillnad för min jobbsituation om jag har lite tur. Ytterligare en kollega har sagt upp sig och ska påbörja en ny tjänst och det är ytterligare en person som jag verkligen är glad för att hen kommer därifrån!

I tisdags vaknade jag vid halv sex och var kissig och hade ont i magen. Var på toaletten några gånger, vilade lite i soffan och gick sen för att duscha som vanligt. Tog fram en macka till frukosten men behövde sedan gå på toaletten igen. Vi hade ätit kyckling på Mc Donalds kvällen innan och jag tänkte att det kanske kunde vara den som spökade. En stund efter klockan sju mådde jag så pass dåligt att jag insåg att jag inte kunde åka till jobbet och smärtorna tilltog nu snabbt så jag förstod att det måste vara ett njurstensanfall - de lux denna gång, likt de jag hade 2001. Vid halv åtta hade jag så ont att jag bad J att ringa ambulans. Vår plan hade varit att han kunde köra mig in när han hade lämnat barnen men jag kände att jag inte kunde vänta i en timme och dessutom kände jag inte för att sitta i vanligt bil eftersom det kändes som om jag behövde vara nära en toalett. Ambulansen dröjde en halvtimme och under den tiden tilltog smärtan ännu mer och jag satt dubbelvikt på toaletten, kräktes flera gånger och var totalt kallsvettig över hela kroppen. Barnen var så klart rädda - dels hatar H att höra när någon kräks och dels tycker hon inte om när jag är sjuk. Jag försökte trösta och förklara men hon ville inte att jag skulle ta i henne. O var lugnare men båda tyckte att det var jobbigt att jag skrek. Det gick liksom inte att låta bli... Det blir smärtor som på ett sätt är värre än värksmärtor när man föder barn eftersom de är ihållande och intensiva på ett helt annat sätt än värkar. Jag försökte skrika i en kudde men det fungerade inte till slut. När ambulansen väl kom satte de direkt en nål i handryggen (jag satt fortfarande på toaletten...) och sprutade in smärtstillande. Efter lite om och men kunde de klä på mig kläder och lasta in mig och väl i ambulansen fick jag en spruta till eftersom den första inte hjälpte. Jag skrek och bad om lustgas eftersom jag fick det under en ambulansfärd 2001 och det var fantastiskt men det ville de inte ge mig nu. Det är inte långt till Lund men det kändes så denna gången och någon minut innan vi var framme sa sjuksköterskan som körde "men ge henne ren morfin nu!" och då fick jag det och livet blev genast så mycket bättre! Det är sjukt skönt när smärtan försvinner och man kan gå in i morfindimman! Minns inte så mycket av det som hände på sjukhuset, vet att de tog prover men sen sov jag till klockan 10 när läkaren knackade på för en kort undersökning. Han berättade att röntgen var bokad och jag sov sedan vidare tills det var dags för den vid tolvtiden.

Jag har blivit röntgad med kontrast många gånger och det brukar aldrig vara några problem men denna gången sprutade de in kontrastvätskan i porten som satt på handryggen och det gjorde helt galet ont. Idag är det lördag och jag har fortfarande ont och kan inte använda handen som vanligt. De fick sätta en nål till i armvecket för att spruta in den andra omgången - jag vägrade att få det i den första porten igen! Efter röntgen fick jag vänta tre timmar i ett liggande väntrum för att få svar. J kom upp om och höll mig sällskap en stund innan han hämtade barnen extra tidigt. Läkaren gav besked att stenen som tidigare satt i höger njure nu hade flyttat sig till urinledaren och förhoppningsvis skulle komma ut på egen hand inom några veckor. Jag fick medicin som ska vidga urinröret och även smärtstillande stolpiller att ta om det kommer en ny attack och sedan kunde J och barnen komma och hämta mig.

Jag har varit och jobbat som vanligt resten av veckan och det har gått bra även om jag är mer kissig än vanligt. Barnen hade haft mycket tankar och funderingar i skolan och det var nog bra att J lämnade dem en timme senare så att de hann prata lite när jag hade åkt iväg med ambulansen. Han hämtade dem när H:s skoldag var slut och de körde hem och fikade tillsammans. Det har ju varit lite väl mycket dramatik den senaste månaden med två akut sjuka föräldrar men det verkar som att de är trygga och ganska lugna ändå.

I onsdags var H ledsen och orolig för att de skulle ha sin första simlektion med skolan i torsdags. Vi pratade länge, jag mailade hennes lärare om hur hon mådde och sedan gick det, precis som väntat, hur bra som helst när de väl var på simningen. Det visste jag att det skulle göra för det brukar det alltid göra när H oroar sig för något som hon egentligen klarar av men det är jobbigt för henne när hon är så ledsen innan...

Denna helgen ägnar jag en hel del tid till en uppgift som ska lämnas in på Rektorsprogrammet på tisdag och imorgon ska jag även hinna med att döma lite hästar. På tisdag ska jag åka med första planet klockan 6.00 till Stockholm och kommer hem med sista planet strax före kl 22 så då har jag ingen tid att göra uppgiften. Den är lite klurig eftersom jag inte har kvar min gamla tjänst men jag tror nog att jag ska få ihop den till slut, det brukar ju gå på något sätt...