Tuffa dagar - på många sätt... J åkte till Kina i lördags så jag provar på livet som den ensamma mamman igen i en period som alltid är intensiv även om vi båda är hemma. Jobbet är kaotiskt eftersom det är i det närmaste omöjligt att förena rollen som rektor, biträdande rektor och SYV så här i slutet av läsåret. Jag hade behövt 100% på varje tjänst just nu - jag jobbar så mycket jag kan men hinner verkligen inte med. Det är nu sjutton arbetsdagar kvar tills jag har sex veckors ledigt. Under dessa dagar ska jag hinna med en hel del men det får helt enkelt gå som det går. Jag har försökt förhandla upp min lön under den tid som jag är tillförordnad rektor men det har inte lyckats hittills och därför håller jag mig till mina fyrtio timmar (som lätt blir femtio) och jobbar inte mer än jag själv känner är rimligt.
Det är inte bara mängden arbete som frestar på på jobbet just nu. Vi diskuterar tjänstefördelning, anställningar, uppsägningar och fördelning av arbetet. Inte ett enda dugg roligt eftersom vi har fackliga krafter som är starka (läs rabiata och omöjliga) och en personal där man önskar att vi hade kunnat säga upp ungefär hälften. Jag har suttit i anställningsintervjuer med många supertrevliga och kompetenta personer och det har gjort mig lite deprimerad. Hade vi kunnat byta ut en del lärare hade det varit så mycket enklare att få snurr på skolan i rätt riktning.
Idag fick jag ett samtal från en syster till en kollega. Denna kollega var på mammografi under förra veckan, dagen före jag var det. Hon ringde samma kväll och berättade att hon hade fått stanna kvar på sjukhuset i ett par timmar för vidare undersökningar och att hon hade förstått på läkarnas blickar att läget var allvarligt. Idag var hon på sjukhuset tillsammans med sin syster och fick besked om de prover som togs förra veckan. Det var bröstcancer. Spridd till lymfan. Fuck cancer! Min kollega är född samma år som jag, har familj med man och två barn (18 och 10 år) och är, precis som jag, mitt i livet. Vi har kommit varandra ganska nära och delar många erfarenheter och värderingar. Orättvist, ofattbart, overkligt. Nu väntar en lång behandlingsperiod och jag håller alla tummar för att det ska gå bra i slutändan. Det måste det göra!
I söndags firade vi mors dag. Som alltid en viktig dag för mig eftersom det länge inte alls var självklart att jag skulle bli mamma. H fick hög feber i lördags kväll men ville inte erkänna det eftersom hon var rädd att missa det vi hade planerat på söndagen. Hon sov ganska oroligt den natten och hade fortfarande hög feber på morgonen. O och hon pep ändå direkt in på hennes rum och hämtade min present när båda hade vaknat. Jag fick teckningar, ett halsband som H hade gjort och en massage! Världens bästa present! När jag äntligen fick henne att gå med på att ta en Ipren så piggade hon på sig snabbt och ville gärna åka till Skanör som planerat. Bara någon timme innan hade vi avstyrt det hela eftersom hon inte orkade men nu fick vi sätta full fart men bakning av efterrätt, duschning osv. Det blev en mysig dag med lunch på ny restaurang, fika i mormors trädgård och avlämning av L, som mormor har denna vecka då J är borta. H var pigg men fick sedan hög feber igen på kvällen och var hemma från skolan under måndagen och tisdagen. Idag inledde vi dagen med ett logopedbesök så det blev en lite kortare skoldag idag också.
Nu är det läggdags - det har blivit alldeles för lite sömn den senaste tiden tyvärr...
