Tunga dagar

Trots titeln på bloggen (jag/vi har ett alldeles vardagligt och fantastiskt liv - för det mesta) så infinner sig även för mig tunga dagar ibland och konstigt vore det väl annars. Jag tror ju inte riktigt på de där bloggarna som bara beskriver livets ljusa sidor och aldrig har minsta motgång vare sig på jobbet eller privat. Förr eller senare kommer det mindre roliga dagar i allas våra liv.

Varför mina dagar är tunga och fyllda av pappasorg och tankar just nu vet jag verkligen inte. Natten till onsdag drömde jag en mycket verklig dröm där pappa var här hemma i vårt hus med sina barbarn och även min faster och hennes man var här. Mer behövdes tydligen inte just nu för att få mig ur balans. Till och från under hela onsdagen då H var på dagis bröt jag samman och bara grät. Den där tunga gråten som nästan gör fysiskt ont eftersom känslorna blir så starka och saknaden känns i hela kroppen. Det är ganska exakt nio år och fem månader sedan pappa dog - man kan ju tycka att det borde bli lättare med åren men det blir ju inte det. Till en viss grad har det såklart blivit det men det känns som om jag är på samma nivå nu som efter de två-tre första årens akuta sorg. Dagar som dessa läser jag cancerbloggar och gråter när jag finner andra människoöden och beskrivningar av deras sista tid i livet. Det gör så ont men samtidigt hjälper det mig att minnas hur det var. Bra eller dåligt, jag vet inte.

Jag är så otroligt rädd för att själv behöva lämna mina barn. Det är förmodligen alla föräldrar. En förälder ska ju naturligtvis biologiskt sett dö före sina barn men jag är rädd för att inte få se dem växa upp, att jag ska dö "i förtid". Är det sunt? J tycker att jag borde söka hjälp för mina tankar och kanske har han rätt. Jag har inte gått i terapi på snart sex år och tyckt att jag har klarat mig ganska bra men kanske är det ändå dags att ta lite hjälp med alla jobbiga tankar. Jag hade gärna mått bättre än vad jag gör nu. Samtidigt vet jag efter att ha levt bredvid sjukdom som ledde till döden i över tio år, att det går upp och ner. Det har dock varit ner lite för ofta på sistone så lite hjälp skadar kanske inte.

Återbesök hos logopeden och en gående lillebror!

Idag var jag och H på återbesök hos logopeden. Igår bestämde hon att det var hon och pappa som skulle åka men när hon vaknade var det helt plötsligt bäst att jag följde med så jag fick skynda mig in i duschen eftersom vi inte ville tvinga henne att hålla sig till gårdagens plan. Tidig morgontid men det gick bra ändå även om vi glömde ge henne nässpray innan och hon var ganska täppt.

Först gjorde logopeden ett fonetiskt test där H fick säga en massa ord som visades på bilder i en bok. Hon stammade inte på särskilt många av orden men har en del uttalsfel (napp=bapp, hår=hål mm). Detta känns dock som ett mindre problem eftersom det verkar vara vanligt bland barn i hennes ålder. Ibland kommer det ett korrekt "r" men oftast blir det "l" istället. Efter testet spelade de ett spel och ritade lite och då kom det många prov på stamningsproblematiken. Eftersom H har varit förkyld och hostig har hon varit hemma från dagis en vecka och igår pratade hon med mycket bra flyt. När jag i eftermiddags pratade med logopeden per telefon (för att vi inte skulle prata när H var med och hörde) berättade jag om att vi upplever att talet flyter lättare när H har varit hemma från dagis, t ex vid lov eller sjukdom. Hon tyckte då att det kändes angeläget att prata med personalen så nu har jag mailat förskolechefen för att kolla om det är möjligt att någon ur personalen tar sig till Lund tillsammans med oss (det gick tydligen inte att flytta på logopeden...). Det är en stor grupp (efter jul blir det 24 barn på avdelningen) och naturligtvis drabbar personalens tidsbrist H:s möjligheter att prata färdigt. Vid hämtning och lämning har vi hört samtliga fylla i och avbryta, ibland har de till och med gissat helt fel, och händer det på dessa korta stunder när vi är där, så händer det förmodligen även när vi inte är det. Hoppas att det blir ett bra samarbete så att det känns bättre för H och för oss.

I söndags tog O sina första steg på egen hand. Han gick två-tre steg utan stöd vid flera tillfällen. Igår fortsatte han på samma sätt när vi var på Öppna förskolan och idag gick han ca 6-7 steg mellan mig o H. Lite skräckblandad förtjusning känns det som och när han idag ramlade mitt i ett försök blev han ledsen och ville inte mer. Annars sker utveckling även på andra områden som att ge bort saker och få tillbaka dem. Han är även mycket tjänstvillig när jag hänger tvätt och räcker mig sakerna i en rasande fart med det uppmanande lätet "öh", ungefär som "här" eller "varsågod". Båda har som sagt varit förkylda och hostiga och därför sovit sämre än vanligt - hoppas att de blir bättre snart!

Halva november är avklarad!

Ett par veckor sedan sist - oj, vad tiden går fort! November var tidigare en av de tråkigaste och deppigaste månaderna på året för mig men detta året har jag knappt tänkt på att det är november. Visserligen är det ganska jämngrått och trist ute men det är åtminstone inte höstrusk med regn och blåst. Om två veckor är det december och efter det närmar sig julen med stormsteg. Antar att hastigheten på dagar och veckor ökar för varje år som går...

Vi jobbar fortfarande mycket båda två - eller kanske inte mycket eftersom J jobbar lite mer än heltid och jag jobbar mellan 40-50% men för oss är det mycket... J är van att inte ha hela dagar alla dagar samt att kunna jobba hemifrån och jag är ju trots allt egentligen mammaledig fortfarande. Det bara känns mycket... Om O lär sig gå snart så får han börja på dagis så smått från mitten av januari - det kommer att underlätta livet en del att slippa pussla med barnvakter hela tiden.

Vi har haft ytterligare två kalas sedan sist eftersom alla inte kunde komma på det "riktiga" kalaset och ändå lyckades vi inte få till det med kusin A och hans familj eftersom de blev sjuka igen efter hans påbörjade dagisinskolning. Fördel med att ha uppdelade kalas är ju att man hinner umgås och prata med alla på ett annat sätt, nackdel är att det är ganska mycket dyrare och mer att fixa.

O gör små framsteg på många områden. Man märker att han förstår alltfler ord och man kan ge honom enklare uppdrag som att stänga en dörr till köksskåpen eller frysen, räcka mig tvätten när jag ska hänga den, krypa med saker till mamma eller pappa mm. Han har övat flitigt på att trä på ringar på en pinne (fick en sådan för två veckor sedan) och i förrgår klarade han det - mycket nöjd! Han har även vågat släppa stödet ett steg då och då och kastat sig mot ett mål utan att hålla sig men ännu är han mycket försiktig. H gick flera steg mellan två punkter på sin trettonmånadersdag men det känns inte som om O kommer att göra det om en vecka. Återstå att se helt enkelt!

H har haft några bra veckor. Hon trivs på dagis och vill gå dit, vilket känns skönt. Hon blir gärna hämtad innan mellanmålet men det passar både mig o O hur bra som helst så det får vara så fram tills jag börjar jobba mer. Talet går upp och ner - trots att det är jobbigt ibland slutar hon iaf inte att försöka och det känns som det viktigaste. På tisdag ska vi till logopeden på återbesök, ska bli intressant att se vad hon säger. De senaste dagarna har H varit förkyld med lite feber och hosta och därför fått vara hemma under protester. Andra föräldrar hade säkert tyckt att hon kunde gå när hon var feberfri men vi vägrar att lämna iväg henne om hon inte är helt ok. Stundtals är hon pigg men man ser ändå att hon inte är fullt frisk. Vägrar att mitt barn ska bli ett sådant barn som går omkring snorig eller hängig på dagis. Tyvärr ser man alltför ofta exempel på detta på förskolan.

Som vanligt vid denna tiden på året har det varit en del jobbiga dagar. Trots gäster smet jag iväg på Alla helgons dag och tände ljus hos pappa på kvällen. Så fridfullt och fint (får man säga mysigt på en kyrkogård) med alla ljus. Gick även in i kyrkan och tände ett ljus men det blev nästan för jobbigt. Brukar inte bli så berörd när jag är vid graven men det var så mäktigt med alla levande ljus och gravlyktor. Fars dag har också passerat men det blev en bra dag med lite shopping till vår "far" och en mysig middag på restaurang. I och för sig är det ju inte i någon vidare lugn och ro man får äta när O är med men det är om inte annat skönt att komma ut och slippa laga mat. De första åren efter pappas död tyckte jag att Fars dag var värre än alla högtider. Bara tiden i juni runt själva dödsdagen var värre. Nu känns det dock positivt att kunna fira mina barns pappa!

Kalas, lov, bio mm

Det har varit ännu en intensiv vecka trots att jag inte har jobbat eftersom det har varit höstlov. H har varit ledig från dagis och vi har hittat på saker varje dag. I måndags var vi på Öppna förskolan, i tisdags på ett köpcentrum, i onsdags tog vi bussen till Lund, igår var vi på biblioteket och idag tog vi hjälp av farmor och farfar, som passade O medan vi var på H:s första biobesök. Mysigt med lite egen tid bara med H! Det är första gången som vi gör något båda två tillsammans med bara henne sedan O föddes (om vi inte räknar logopedbesöken). Vi såg "Lilla Anna och Långa farbrorn", en lagom film som varade 47 minuter och var helt på H:s nivå. Efteråt gick vi och fikade på ett kondis i närheten. H hade sett fram emot biobesöket sedan vi berättade för henne i onsdags och allt gick hur bra som helst. Hon fick välja om hon ville ha chips, popcorn eller godis och bara detta var nog en stor grej - eftersom det bara är fredag och inte lördag. Hon valde "fips" och åt nästan en hel liten påse och verkade njuta av varje minut. Vi hann även med att handla mat inför morgondagens kalas innan vi åkte hem till O - jag hade glömt hur smidigt det är med ett barn och två föräldrar när man handlar. Otroligt enkelt att fika och göra allt annat också med ett barn, särskilt ett barn som inte längre behöver blöja, skötväska, medtaget mellanmål, barnstol, vagn mm. Om två år, när O är i H:s nuvarande ålder, kommer ju allt att vara så mycket enklare när man är iväg. Inte för att det är jättejobbigt nu på något sätt men det kommer i alla fall att vara lättare...

O:s första kalas - det officiella som vi bjöd alla gäster till - avlöpte väl. En något decimerad skara gäster dock... H:s gudfamilj var i London, barnens faster med familj ville inte komma eftersom vi varit magsjuka och barnens moster och lille kusin var magsjuka... 7 gäster som kom och 12 som inte gjorde det! Mormor, farmor, farfar och O:s gudfamilj var i alla fall på plats och det var ett lugnt och skönt kalas. Nu får vi har ytterligare två sammankomster de kommande helgerna - lite mer jobb men på ett sätt lite trevligare eftersom vi på detta vis hinner prata med alla i lugn och ro.

H:s tal har under den senaste veckan flutit allt lättare och det kommer många nya ord, långa meningar och roliga resonemang och tankar. Jag tror att hon har så mycket i sig som vill ut och när hon har dagar som det går lättare att prata så bara bubblar det ur henne. Lite hakar det upp sig ibland men det är ändå en tydlig skillnad jämfört med innan och stamningen har ändrat karaktär. Hon leker mycket fantasilekar, främst inspirerad av olika TV-program i och för sig men alla sätt är bra... Hon kissar nu uteslutande på toaletten och gör det utan problem även när vi inte är hemma. I tisdags när vi var på ett köpcentrum ville hon plötsligt prova att bajsa på toaletten och det gjorde hon men lyckades inte så presenten som hon valde ut är fortfarande inslagen.

O verkar inte ha några planer på att försöka gå utan kryper mest i full fart och sliter ut pyjamasar på löpande band eftersom det går hål på knäna. Han har de senaste dagarna tydligt visat att han vill äta vår mat och inte burkmat så nu försöker vi få i honom en halv burk mat per måltid och kompletterar med det vi äter. Han har under de senaste veckorna varit mycket mer mammig än tidigare (han har väl egentligen aldrig varit det förutom en kort period i somras) och hänger efter mig var jag än går och ska helst bli buren. Han blir åtminstone inte ledsen när jag går hemifrån men om jag är hemma är det mest jag som gäller.

Ett något annorlunda uttryck från H i på O:s kalas:
"Det vill inte svälja sig" - om oxköttet i grytan som tydligen var jobbigt att tugga och svälja...