Summering av 2018 och gott nytt år!

Vårt andra julfirande med min sida av släkten blev lyckat - barnen var nöjda med sina julklappar och vi hade en trevlig kväll. Det var särskilt roligt att träffa min kusin eftersom det inte händer särskilt ofta. Hon är precis som vem som helst men starkt påverkad av de mediciner hon har ätit i snart trettio år mot sin psykiska sjukdom som hon drabbades av efter en hjärninflammation när hon var drygt tjugo år. Dessa gör henne lite sävlig och ofta trött men på annandagen orkade hon vara med hela kvällen och vi pratade om allt möjligt. Jag vet att hon bär på en stor sorg över hur hennes liv blev och även en stor sorg över att inte ha en partner i sitt liv samt över att hon inte har haft möjlighet att få barn. Hennes syster och hennes sambo har heller inte lyckats få barn och det är förstås precis lika tragiskt.

Under middagen började jag känna mig lite febrig och i torsdags morse vaknade jag med värk i kroppen, feber och förkylning. Typiskt eftersom jag hade planerat att röja på vårt kontor som just nu är ett kaos sedan vi gjorde lekrummet till sovrum. Nu fick jag istället ligga pall två dagar och i lördags var jag heller inte särskilt pigg men vi var ändå tvungna att handla inför nyår så det var bara att ta sig upp och iväg. I torsdags kväll tog jag en Ipren så att vi kunde gå bort som planerat. Vi köpte sushi från vår nya favoritrestaurang i Lund och hade en trevlig kväll med en av mina barndomskompisar med familj även om jag inte var på topp.

I lördags och igår påbörjade jag en del förberedelser för idag och vi hann även med att vara ute hos lilla B och borsta och pyssla med henne. H har inte klagat alls på att hon inte kan rida och vill gärna åka till stallet i alla fall så det känns bra. Det är en viktig signal till barn anser jag - man måste ta hand om ett djur i alla lägen, inte bara då det är roligt. Vi hann även med en snabb runda till Ikea för att köpa lite saker inför nyår och passade på att äta middag där. Vi fick hjälpa en liten tjej som hade kommit bort från sina föräldrar. Hon var i treårsåldern, inte ett dugg rädd eller ängslig utan verkade snarare inte bry sig så mycket om att mamma eller pappa var borta. Lite märkligt - våra barn hade ju varit helt förstörda. De hade nog i och för sig inte kommit bort eftersom de är väldigt noga med att hålla reda på var vi är när vi är på större ställen. Igår åkte jag och H en snabb sväng till det närmaste köpcentret medan O lekte med en kompis. Jag hämtade ut mina terminalglasögon men det kan nog ta ett tag innan jag använder dem...

Idag har vi varit på ridskolan hela förmiddagen eftersom H skulle tävla i Nyårshoppet. Hon var med även förra året men var då väldigt rädd eftersom hon precis hade ramlat av. Det var ju dessutom hennes allra första tävling så förutsättningarna var inte optimala. Hon genomförde ritten med bravur och med tårarna rinnande och var mycket stolt efteråt. Idag hoppade hon tjugo centimeter högre och det gick hur bra som helst. Hon fick en gigantisk jubileumsrosett och var stolt som en tupp! Det tog dock väldigt lång tid, inte alls stressande för mig som har massor att förbereda hemma...

Om jag ska försöka mig på en summering av 2018 har det varit ett lite omväxlande år på olika sätt. I mitten av januari började jag en ny anställning och det var verkligen en enorm lättnad att bli fri från min förra arbetsplats. Jag trivdes aldrig helt med att bara vara SYV på den högstadieskola som jag jobbade på och det var väldigt skönt att komma till en fungerande organisation med en bra chef - dessutom bara åtta kilometer från mitt hem! Det har tagit ett tag att komma in i jobbet och jag är fortfarande rejält stukad efter min tid med psykopatrektorn på mitt gamla jobb. En liten seger kändes det som när hon under hösten fick sparken men det är samtidigt väldigt trist att hon skulle få vara på plats i drygt två år trots att jag och flera med mig slog larm om att hon inte fungerade.

Fram till sportlovet hade jag fyra olika jobb och det var mer än jag egentligen orkade med. Det fungerar ju en tid och jag ville göra bra avslut på mina gamla anställningar innan jag helt gick över till min nya tjänst. Jag hade uppenbarligen inte tillräckligt med tid och energi för att finnas där för en vän som behövde mig mer än jag förstod. Jag har funnits för henne i alla lägen vid många tillfällen tidigare när det har varit kris i hennes liv och denna gång förstod jag inte hur krisigt det var och att hon hade behövt mer stöd än jag förmådde att ge just då. Vår vänskapsrelation som vi har haft i nästan tjugo år är sedan dess på paus. Jag gjorde ett försök att prata om vad som hade hänt i juni men eftersom hon inte ville ses för att prata och reda ut saker utan tyckte att vi bara kunde träffas med våra familjer som vanligt ändå, har vi inte setts alls på snart ett år om man undantar den dagen i augusti som ridskolan firade sitt femtioårsjubileum. Hon sa många saker under de dagar vi pratade i telefon i juni som sårade mig djupt och hon förstod inte alls mitt perspektiv när jag försökte förklara hur jag såg på det, vilket gör att det är svårt att komma vidare. Jag ser absolut min del i det hela men det är aldrig bara ens fel att det uppstår en konflikt. Hon är en väldigt fin vän som jag tycker mycket om så det har varit en stor sorg under året att vi inte har umgåtts.

J mådde under förra hösten och under vintern 2018 allt sämre på sitt jobb och letade desperat efter ett nytt. I mars blev det äntligen klart och han fick bara genomlida tre månaders uppsägningstid på sitt gamla jobb innan han kunde påbörja sin nya tjänst i början av juni. Nu är han på en normal arbetsplats igen, har tjänstebil som han har saknat och lite lagom krav på sig med en helt mänsklig chef.

Det har varit ett harmoniskt år i vår familj. Så här i backspegeln glömmer jag kanske lätt alla vardagsbestyr, smågräl, känsloutbrott och dylikt men det känns som att barnen är i en ålder som är ganska problemfri. De är inte småbarn och de har ännu inte kommit in i förpubertet eller pubertet. J sa någon dag att vi kanske inte blir lyckligare än vad vi är nu. Vår familj mår bra, våra föräldrar är friska och klarar sig själv, vi har inga sjukdomar i den närmaste familjen och alla äldre släktingar mår också bra. L, som ändå fyller tretton år i april, finns med oss och mår bra, vi har båda relativt välbetalda jobb som vi trivs med - livet är nice, helt enkelt! En stor sorg under året var att min farbror gick bort dagen innan midsommarafton utan att vi visste om att han hade varit så sjuk. Han skulle ha fyllt 84 år en månad senare så det kom inte som någon överraskning men eftersom vi var på semester när han begravdes fick jag inget riktigt avslut. Jag har haft två fina samtal med min faster på tu man hand under året och det är värdefullt och hade kanske inte hänt om min farbror fortfarande hade funnits men det känns ändå väldigt tråkigt att han inte finns med oss mer.

H har under året blivit en mycket större tjej, på något vis. Hon är klok som en bok, väldigt duktig i skolan, läser konstant i en rad olika böcker - gärna flera på gång samtidigt. Hon ligger ett par årskurser över sina klasskamrater i Svenska och hänger även med bra i Matematik. Nu under våren väntar nationella prov som hon säkert kommer att klara hur bra som helst. Hon blir arg och vansinnig emellanåt men kanske inte riktigt lika ofta som förut. Hon är intresserad av det mesta som händer i världen och frågar mycket. I perioder har hon i princip varit helt fri från sin stamning men nu innan jul har hon haft en jobbigare period. Hon verkar dock inte bry sig särskilt mycket om det. Hennes intresse för hästar har fördjupats - hela sommaren hoppade hon olika banor i trädgården och under året har hon enbart önskat sig olika Schleich-hästar med tillbehör i leksaksväg. Det är roligt att hon fortfarande leker i alla fall! Under hösten började hon rida lilla B-ponnyn B som står uppstallad bara några minuters bilfärd från oss och hennes utveckling har verkligen gått framåt. Hon har även ridit en gång i veckan på ridskolan men eftersom de bytte ridlärare i januari har hon inte utvecklats alls där, snarare tvärtom. Jag och flera föräldrar med mig har stått med andan i halsen ett antal gånger och det har oftast känt allt annat än säkert. Förutom ridningen har hon även gått på aerobics-gympa hela året och tycker att det är roligt även om hon inte har en direkt naturlig talang för ganska många av rörelserna. Under jullovet har hon lagt ner stor energi på att lära sig att hjula och jag är uppriktigt förvånad över hennes tålamod och träningsflit. Snart kan hon nog nästan! En stor händelse för H under året var när hon fick sin efterlängtade mobiltelefon på sin nioårsdag. Hon trodde att hon skulle få vänta tills hon fyllde tio och blev riktigt överraskad och väldigt, väldigt glad! Hennes stora idoler är fortfarande Dolly Style och ett av hennes mål inför 2019 är att se en konsert med dem. Om ett drygt halvår ska hon börja mellanstadiet och om drygt tre månader fyller hon 10 år - galet så fort tiden går!

Även O har självklart vuxit och blivit större. Han är helt upptagen av sin Lego-värld men efter att först ha levt och andats Ninjago dygnet runt bytte han i år över till att intressera sig för Star Wars och nu pratar han nonstop om detta... Hans år i förskoleklassen var allt annat än bra - klassen var stökig med många barn med särskilda behov och pedagoger som inte visste hur de skulle hantera gruppen. O fick ingen plats alls bland alla stökiga barn som krävde uppmärksamhet och som fick det men på fel sätt. "De säger alltid att man ska vara tyst, så det är jag", sa vår snälla kille vid ett flertal tillfälle och vid utvecklingssamtalet i april uttryckte pedagogen förvåning eftersom O pratade i stort sett hela tiden. "Oj, så här mycket har jag aldrig hört dig prata!" - väldigt sorgligt... De hade heller ingen som helst koll på hans utveckling eller progression och han fick inga utmaningar för att lära sig något. I augusti började han ettan och fick ny personal och en fantastisk lärare som verkligen ser alla barn och vet hur hon ska bemöta de elever som har särskilda behov av olika slag. Vi är inte nöjda med hur fritids fungerar och O vill inte vara där men läraren är som sagt toppen och det känns viktigast! Han har lärt sig att läsa med bra flyt under hösten och kämpar på varje dag - mest för sin frökens skull eftersom han i det närmaste avgudar henne! Under våren började O spela fotboll eftersom flera av hans kompisar gör det men det var inget för honom. Han slutade efter några månader och vägrar att börja igen, trots att han tycker att det är roligt att spela fotboll med J eller med kompisar i vår trädgård. Det är synd att man inte bara kan gå på fotboll för att det är roligt utan att det måste bli träning på allvar och tävlingar, cuper mm innan de ens är sju år. O är oftast mycket glad, omtänksam och harmonisk och får inte lika många känsloutbrott längre. När han får dem varar de inte lika länge och man kan bättre nå fram till honom och resonera i situationen. Många kommenterar hans härliga humor, hans glada sätt att vara och hans härliga skratt.

Året har även bjudit på ett antal resor eftersom vi väljer att lägga så mycket pengar som vi har möjlighet till på just detta. I månadsskiftet april/maj var vi i Stockholm för andra året i rad och även detta år var H och jag på slottet för att hon ville gratulera kungen när han fyllde år. Hon var inte lika begeistrad detta året men ville ändå gärna göra det igen. I juni/juli åkte vi först till Tyskland för att besöka Legoland igen och därefter till Österrike för avkoppling och rekreation. Vi hann med en liten Blekinge.tur i augusti och i oktober/november var vi på Gran Canaria. Förhoppningsvis har vi möjlighet att resa i ungefär samma omfattning kommande år eftersom det ger oss så mycket. Det ger oss gemensamma upplevelser och det ger oss ovärderlig tid tillsammans som familj. Någon frågade hur vi står ut med varandra när vi är iväg bara vi i två veckor. Det perspektivet förstår jag inte alls - vi hade kunnat vara iväg mycket längre bara vi fyra om det inte hade varit för att vi måste ta hänsyn till L och att någon ska vilja passa henne medan vi är borta.

Flera kända personer har lämnat oss under året, bl a Lill-Babs, Avicci, Johannes Brost m fl. Kungafamiljen har utökats med ännu en medlem, lilla prinsessan Adrienne och en liter bensin är nu vid årets slut ganska billig och kostar ca 13,50 kr per liter. Nu ser vi med spänning fram emot 2019 och vad det året har att erbjuda!

Njuter av lata dagar

Julafton är över för den här gången och igår konstaterade H att det nu bara är 364 dagar kvar tills det är julafton nästa gång... O har redan börjat prata om vad han önskar sig av påskharen och även räknat upp allt som han inte fick i julklapp men som stod på hans önskelista, typ alla legosatser som kostade mellan 1500-5000 kr. Tacksamt barn! ;-) De fick verkligen väldigt många julklappar men båda har idag på förmiddagen klagat på att de inte har något att göra - suck!

Natten mot julafton sov O över hos H eftersom de planerade en överraskning för oss på morgonen. Klockan 03.43 vaknade jag av att jag hörde röster och såg även att ljuset var tänt i vardagsrummet. Då var barnen i full färd med att öppna sina kalendrar... De hävdade bestämt att de hade kollat på klockan och att den var 06.50 så jag fick vänligt (ok, kanske inte helt vänligt eftersom jag precis hade somnat om efter att ha varit vaken en stund) men mycket bestämt förklara att det var mitt i natten och leda dem upp till sängarna igen... Det tog ett tag att somna om för min del så när de sedan kom ner igen strax efter halv sju var jag inte helt pigg. De hittade traditionsenligt sin julklapp från tomten under granen och tillsammans tittade vi på sista avsnittet av julkalendern - så fint! Det var inte utan att jag fällde lite tårar...

Jag fixade en hel del under förmiddagen, J och H åkte ut till lilla ponnyn för att önska henne och hennes ägare god jul och jag tvingade ut O i snön en stund. Helt fantastiskt att snön låg kvar och att vi fick en vit jul! Igår morse var det mesta av snön borta igen och nu räcker det med snö för min del. Barnen har åkt pulka, byggt snögubbe, byggt snölyktor, gjort snöänglar och vi fick en vit julafton. Nu kan gärna våren komma! Medan barnen åt lunch åkte jag till kyrkogården och tog bort snö från gravstenen samt tände ett ljus. Jag tände även ett ljus inne i kyrkan och kunde inte låta bli att gråta lite över min pappa och den saknaden som alltid finns. Jag saknar att han inte är med oss när det är jul, att han inte bygger lego med O, att han inte får se glädjen hos H när hon öppnar paketet med hinderstöd och bommar som han har gjort, jag sörjer att H aldrig får uppleva glädjen i att morfar har gjort hinder till henne och att O aldrig får be honom om hjälp när han kör fast i sitt legobyggande. Jag sörjer att de aldrig fick sitta i hans varma famn och att de aldrig fick känna hans kramar. Jag saknar att han inte tittar på mig med sina ögon som strålar av glädje och stolthet över mig och över min familj, över allt som J och jag har fixat. Jag saknar hans skratt och hans lättsamma sätt, jag saknar hans envishet i diskussioner (nästan i alla fall) och allt annat som var hur han var.

Vi hade en trevlig julafton med mormor, farmor, farfar och J:s syster med familj.Stora kusinerna är 13, 17 och 21 och fick så klart inte lika många presenter som våra eftersom deras är aningen dyrare... O, som ännu inte förstår pengars värde helt och fullt, tyckte att detta var lite orättvist. Båda barnen har under de senaste månaderna tydligt deklarerat att de inte tror på tomten eftersom han inte finns - det är bara någon som har klätt ut sig. Vi hade därför inte riggat med någon tomte utan tänkte att det räckte att det knackade på dörren och att det stod en säck utanför. Precis innan gästerna skulle komma, vid 14.15-tiden, sa O: "det ska bli så spännande med tomten för i år ska jag lyfta på hans skägg så att jag ser vem det är!". Där sprack vår plan... Våra tomtekläder är kvar hos min syster sedan förra året så vi fick snabbt lösa det ändå. Min svåger och barnens äldsta killkusin vägrade vara tomte, farfar vägrar alltid så J fick offra sig när vi hade fikat och sett Kalle Anka. Han klädde på sig sin svarta "finrock" som han inte använder så ofta, tog på sig den största av barnens tomteluvor, solglasögon och tog bomull direkt ut påsen som skägg. Det var nästan mörkt så det spelade inte så stor roll men in i vardagsrummet kunde han inte komma. Han fick lämna säcken och vinka lite ute på tomten innan han gick iväg med raska steg. O hann inte uppfatta att J var borta och blev mest besviken över att tomten inte hade tid att stanna men H hade så klart full koll på läget.

H och O hjälptes åt att dela ut alla julklappar och sedan fick barnen turas om att öppna fem-sex paket var innan vi tog en paus och plockade fram julmaten. När vi hade ätit delade vi sedan ut resten. Det blev som vanligt alldeles för mycket mat över och alla blev som vanligt alldeles för mätta. När alla julklappar var utdelade var det dags för gottebord men det var ingen större åtgång på alla sorter som erbjöds eftersom alla fortfarande var så mätta. Vid 22.30-tiden åkte gästerna hem eftersom kusinerna med föräldrar behövde komma hem till deras hund och för den äldre generationen var det nog också tillräckligt många timmar vid det laget.

Igår gjorde vi inte många knop... Barnen fixade med sina nya saker, jag sov ett par timmar på förmiddagen och efter lunch gick vi ut en runda hela familjen för att få lite luft. O provade sin nya Xbox under eftermiddagen och var mycket lycklig över denna! Vi köpte den och några spel av den trettonåriga kusinen så även vi gav "årets julklapp" eftersom det blev något återvunnet eller begagnat. O och H fick även varsin begagnad bok. Vi eftermiddagsfikade på kakor som var över, på kvällen plockade vi fram alla rester från julbordet och framför TV:n senare på kvällen åt vi resterna av gottebordet. Juldagen är en av de mysigaste dagarna på året, tycker jag!

Idag har jag bakat en kaka som vi ska ta med till min syster ikväll och H har hjälpt mig genom att på egen hand baka en kladdkaka till barnen. Vi ska fira jul med mormor och min syster och hennes familj. Min moster, hennes man och min äldsta kusin kommer också. Jag tror att det betyder mycket för min moster och morbror att få träffa barnen lite då och då och de ger alltid julklappar till dem och till oss. De har ju inga egna barnbarn så det här blir så nära barnbarn de kan komma. Min morbror hade en syster som gick bort i våras men hon hade inga barn så på hans sida är han den som är sist kvar. När mina kusiner så småningom inte finns längre lever inte den delen av släkten vidare och det känns lite sorgligt. Därför tror jag att våra barn och umgänget med dem känns viktigt.

Nu är barnen hungriga så det är väl bara till att göra lunch! 

Dan före dan...

Jaha, då blev det då jul igen, precis som det ju blir varje år... I år blir det dessutom en vit sådan för ovanlighetens skull, trots att meteorologerna sa precis tvärtom. I morse läste jag tidningen i sängen och hade precis kommit fram till en artikel med rubriken "SMHI: Chansen till en vit jul i Skåne är obefintlig" när barnen ropade att det snöade ute! Det kom en hel del snö på kort tid och efter bara ett par timmar kunde barnen klä på sig och ge sig ut för att åka pulka och bygga snögubbe. Temperaturen har hållit sig kring nollan hela dagen och nu är det minusgrader, vilket innebär att snön kommer att ligga kvar. Vi är ju verkligen inte bortskämda med vita jular här nere i södra Sverige!

Allt känns faktiskt under kontroll inför morgondagen - det hade jag svårt att tänka mig i fredags, då det kändes som om allt var mer eller mindre ofärdigt. Den sista veckan har gått i rasande fart. I tisdags åkte jag till veterinären med L och lämnade henne för att ta tandsten och samtidigt ta bort stygnen på det operationssår som hon fick för två veckor sedan. Jag åkte och jobbade en stund på skolan och vid lunch åkte jag för att möta upp mina båda skolledarkollegor på ett hotell i närheten. Vi brukar vara där när vi vill vara mer ostörda eftersom de har god lunch och en bra lounge där vi kan sitta och jobba. Jag kom lite före de andra och tyckte att det var ganska lite bilar på parkeringen. När jag kom in upplyste receptionisten mig om att restaurangen var stängd! Lite snopet eftersom vi hade sett fram emot en god lunch... Jag satt kvar och väntade på mina kollegor eftersom jag inte fick tag på dem per mail eller telefon och under tiden kom det säkert minst tjugo personer som blev lika besvikna som jag. När mina kollegor kom åkte vi till närmaste köpcentrum och satte oss på ett Espresso House men det var ju inte riktigt samma sak. Vid fyra avvek jag för att åka och hämta L igen. Stackaren - hon som hatar veterinären och nu hade de dessutom dragit ut fyra tänder i underkäken så hon hade nog ganska ont. Väl hemma var hon mycket ynklig och satt till slut bara rakt upp och ner på golvet och skakade så då bestämde jag mig för att ge henne lite av den smärtlindrande medicinen som vi hade kvar sen hon tog bort sin knöl. Då somnade hon efter en stund och verkade i alla fall må bättre men det var väldigt svårt att få i henne någon mat. Till slut så åt hon några väldigt små bitar skinka, något som hon annars brukar sluka i ett nafs.

I onsdags överlevde jag mina första medarbetarsamtal. De var inte på något sätt lysande eftersom jag inte hann förbereda mig så som jag hade tänkt men jag tar det som träning...Efter jobbet åkte jag direkt till det köpcentrum som ligger i kommunen där jag jobbar och där mötte jag upp resten av familjen för att äta middag och köpa de sista julklapparna. Jag åkte direkt till en ridsportaffär när vi var klara och fixade lite saker till H. Förutom detta har vi köpt alla andra julklappar på nätet och i fredags kom de sista! Alla utom några gåvobrev som ska skrivas ut är nu inslagna och för första gången placerade under julgranen eftersom barnen ändå inte tror på tomten...

I torsdags var det dags för skolavslutning på barnens skola. Jag åkte dit för att överlämna de presenter som jag hade ordnat åt pedagogerna och de blev glada! Jag hann jobba ett par timmar innan det var dags att hämta barnen igen strax efter klockan elva. Vi fortsatte till Burger King för att äta lunch och åkte därefter till min skola för att vara med på skolavslutningen där. Vi gjorde det kort och enkelt och valde att förlägga det sista lektionen en vanlig skoldag istället för att alla elever skulle ta sig dit för en kort stund på fredagen. Närvaron blev på så vis bättre och alla verkade nöjda. Jag tvingades att hålla tal och försökte göra det så kort och lättsamt som möjligt... Hatar att hålla tal! Min idé om att vi skulle avsluta med långdans visade sig bli en succé. Eleverna tyckte att det var roligt och det blev ett effektivt sätt att avsluta och samtidigt snabbt få ut alla ur lokalen. Det kommer att bli en tradition, bestämde vi på stående fot! Barnen tyckte att det var roligt att vara med. H tycker att mina elever är läskiga eftersom de är stora, mörka och låter mycket. O tycker att det är mer spännande och gick runt och pratade med de som ville ha kontakt med honom. På vägen dit pratade han om att han skulle träffa sin "polare" igen som han hade pratat med i våras. Jag förvarnade om att en hel del av de elever som han träffade i juni slutade hos oss då så det var inte alls säkert att han skulle träffa sin "polare" igen. Bland alla elever kom det en som jag kände igen men inte visste namnet på eftersom han inte går hos oss detta läsår. Det visade sig vara en fd elev och plötsligt ropade O "där är ju min polare" och man såg hur glad vår tidigare elev blev. O satt sedan med honom hela avslutningen och spelade Kahoot tillsammans med honom. Det är fantastiskt att se hur våra tuffa elever mjuknar och får en sådan glädje i blicken när de träffar mindre barn. Jag måste spinna vidare på detta, känner jag. Vår skola ligger i en by där det främst finns svenskfödda personer och det hade varit ett ypperligt tillfälle för lågstadieskolorna att samarbeta med oss. Våra elever kunde haft ett fadderutbyte med en lågstadieklass angående t ex sagoläsning och i samband med det kunde man även ordnat en eftermiddag då man presenterade ett sådant projekt för deras föräldrar. Om de små barnen hade presenterat den äldre elev som de hade samarbetat med hade kanske åtminstone någon fått en positiv bild av nyanlända ungdomar. Man måste börja i det lilla...

I fredags var J hemma med barnen medan jag hade möte på morgonen och därefter fortsatte till Big Bowl i Malmö för bowling och julbord. Vi gjorde det med min förra skola och det var mycket uppskattat och väldigt prisvärt. Mina medarbetare är vana vid en enkel macka i personalrummet så detta blev en överraskning för många. Alla följde förstås inte med eftersom några inte gillar julmat och den höga musiken vid bowlingen men det går inte att göra alla nöjda. Vi som var med hade en trevlig eftermiddag i alla fall! Slappade i soffan en stund när jag kom hem eftersom barnen såg en film och eftersom jag inte riktigt orkade åka och handla. Vid fyratiden fick jag med mig J och vi åkte tillsammans - ungefär samtidigt som hela resterande befolkningen i byn... Det var tur att vi var två, annars hade det tagit ännu längre tid! När vi kom hem fixade jag middagen lite snabbt och sedan tog vi in granen och satte ljus i den. Den var lite större än vi hade tänkt oss men väldigt fin när den väl kom på plats. Efter det orkade jag inte göra så mycket mer så det blev soffläge istället. Jag har under ett par veckor haft ett störigt knäppande i ena tinningen - främst vid ansträngning då det knäpper i takt med de steg jag tar. Under fredagen gjorde det det utan att jag ansträngde mig och tidvis såg jag också suddigt på samma sidas öga. Lite läskigt eftersom det känns som om även balansen påverkas. Sedan i fredags har jag haft en molande värk vid vänster tinning och den ger inte med sig. Om det inte blir bättre efter helgerna får jag väl söka läkarråd.

Igår var H och red på förmiddagen och när vi kom hem var det bara att ta tag i allt som skulle göras. Jag städade, gjorde julgodis, var ute och gick med en väninna för att få lite luft, bakade pepparkakor och tvättade. Jag satte in nya foton i de ramar som vi har på våra väggar så att de blev lite mer up to date och när barnen hade lagt sig påbörjade jag inslagning av alla julklappar. Det tog sin lilla tid... I morse hade jag ont ungefär överallt - det märks att man inte är tjugo längre... Att sitta på golvet i tre timmar är tydligen inget som min kropp uppskattar längre. Idag har jag gjort mer julgodis, pyntat lite, städat lite till och fixat myskväll i samband med att vi tände det fjärde adventsljuset. Tydligen gjorde vi detta förra året och barnen ville ha det på precis samma sätt i år och det har varit mysiga kvällar. Vi har sett det aktuella avsnittet för årets julkalender, druckit varm choklad, ätit lussekatter och pepparkakor. "Storm på lugna gatan" har varit en bra julkalender med en fin story. Jag kan inte minnas att jag har sett Lena Philipson som skådespelare tidigare men hon gör ju en av huvudrollerna på ett jättebra sätt. Vi har även sett vissa avsnitt av "Sunes jul" från början av 1990-talet och den håller ännu tycker både vi och barnen.

Nu sover båda barnen och jag ska strax slå in de sista julklapparna. O sover över hos H och inviger därmed hennes bäddsoffa. "Jag har en så konstig känsla i magen men det är nog för att det är julafton imorgon. Det känns som om jag ska explodera!" sa O innan han skulle somna. Jag minns den där känslan på lillejulaftons kväll, när man hade väntat och väntat och väntat och så var det äntligen dags "imorgon". O har förberett sig väl och städat utan protester för att få plats med de nya saker som han tror att han ska få. Han har även trallat på "Nu tändas tusen juleljus" med sin egen text "och född är Herren Jesus Kvist"... ;-)

Dags att fixa det sista och lägga fram klapparna som barnen ska få från tomten direkt imorgon bitti. God jul!

Försöker hinna ikapp...

Måste försöka hinna ikapp eftersom jag ändå främst dokumenterar för egen del och det är så onödigt att det blir för långa mellanrum mellan varje gång...

Torsdagen den 6 december hade H en tid hos optikern eftersom hon råkade tappa sina glasögon och de gick av på mitten. Det var ändå dags för en ny synundersökning så det gjorde inte så mycket. Hon hittade två olika bågar som hon tyckte var ok och vi hämtade ut glasögonen nu i fredags. Samma dag var även jag äntligen hos optikern! Jag har länge tänkt att jag behöver terminalglasögon när jag jobbar och undersökningen visade mycket riktigt att det var så. Optikern tyckte att jag såg i princip felfritt med hänsyn till min ålder men just liten text på nära håll ska det bli skönt att få lite hjälp med. Jag hatar dock att ha glasögon! Jag ser helt idiotisk ut i alla bågar och provade i princip igenom hela sortimentet. Jag lånade hem tre par och barnen tyckte att jag var lika ful i alla tre... Det skilde en hel del i pris - två av paren kostade strax över och strax under 2000 kr medan det tredje parat kostade 249 kr. Om jag skulle ha haft glasögon alltid hade jag absolut kunnat tänka mig att lägga mer pengar på ett par snygga och sköna bågar men nu ska jag ju bara ha dem på jobbet om jag sitter långa stunder vid datorn och då kändes det billigare paret ändå helt ok. Jobbet står för hela kostnaden eftersom jag valde den billiga bågen så det känns också ok. Nu återstår bara att vänta tills de är färdiga att hämta...

Förra helgen inledde vi på Vellingeblomman på fredagseftermiddagen. Vi åkte dit hela familjen och fikade och handlade lite smått och gott efter att ha tagit oss igenom deras tomtestig. På lördagen fick vi göra en akututryckning till närmaste köpcenter efter H:s ridning i jakt på tomte- och luciakläder. Lucialinne köpte vi i Ullared men när vi nu tog fram det för att prova var det alldeles för stort. Jag köpte inte tomtekläder till O eftersom jag inte trodde att han skulle gå lucia men nu skulle hans klass ha ett eget luciatåg så då behövde han kläder ändå. Vi hittade som tur var till båda barnen och passade på att äta pizza till lunch på det ställe som har några av de godaste pizzor som jag har smakat. Samma kväll lyxade vi dessutom till det med sushi från en bra restaurang i Lund. Vi har tre ställen i vår by som har sushi men inget av dem har öppet på söndagar så då provade vi ett ställe i Lund en söndag för ett tag sedan och nu finns det inget som mäter sig med deras mat. Så gott och välgjort! Det blir ju ganska dyrt dock eftersom vi ta en stor bricka med 34 bitar och dessutom är det en bit att köra...

På söndagen bakade vi både lussekatter och pepparkakor - det som verkade vara en bra och effektiv idé från början visade sig bli ganska stressigt... Vi brukar inte baka pepparkakor förrän sista helgen före jul men jag tänkte som sagt att vi kunde vara lite effektiva. Jag håller hårt på att inte baka lussekatter förrän helgen innan lucia och jag borde hållt samma tanke som jag alltid har gjort tidigare och väntat med pepparkakorna till helgen efter. Min svägerska kan mycket väl baka lussekatter i oktober men det skulle aldrig falla mig in! Var sak har sin tid och dessutom hinner man tröttna om man gör det för tidigt.

Förra måndagen skulle vi ha haft ett möte på ett känt fik en bit ifrån jobbet eftersom vi har en kollega som är på väg tillbaka från en sjukskrivning och ännu inte ska vara på skolan. En timme innan vi skulle åka hände en av de incidenter som jag nämnde i förra inlägget och den tog så lång tid att lösa att vi missade i princip hela mötet. Vi åkte dit ändå och belönade oss själva med en väldigt försenad lunch och lite fika innan det var dags att återvända till skolan igen. På kvällen kollade jag och H på det som sändes från Nobelfestligheterna och H försökte klura ut hur hon någon gång i sitt liv skulle kunna bli inbjuden till Nobelmiddagen...

På tisdagen vaknade H och mådde illa... Hon har haft flera dagars ströfrånvaro under hösten - vaknat med lite feber eller lite illamående men sedan varit pigg och ätit som vanligt under dagen. Hon blev jätteledsen när hon insåg att hon kanske inte skulle kunna vara med på klassens luciauppvisning under onsdagen om hon var fortsatt sjuk. På tisdagskvällen insåg hon dock själv att hon inte skulle orka och var mer besviken än ledsen. Mormor, som skulle ha kommit och tittat på henne, fick nu vara hemma hos henne medan J och jag var och tittade på när O:s klass gick lucia. De var jätteduktiga! Han var spänd och förväntansfull dagarna innan men såg helt sammanbiten och inte alls road ut när de väl uppträdde. Efteråt var han dock nöjd och glad och den sammanbitna uppsynen var nog mest koncentration. Jag åkte tillbaka till skolan när det var dags för treorna att gå sitt luciatåg. H ville att jag skulle filma hennes kompisar och även att jag skulle fika efteråt precis som alla andra, för att kunna rapportera till henne.. Hennes lärare sa att det var helt ok om hon kom på torsdagen bara den stunden då hennes årskurs skulle gå lucia för hela skolan och att jag i så fall kunde följa med henne. På torsdagsmorgonen mådde hon bättre och kunde som tur var vara med. Det bästa var att jag på detta sätt som enda förälder fick vara med och se henne och jag kunde även filma så att J fick se. Hon sjöng en sång tillsammans med två klasskompisar och de var jätteduktiga! Hon ville stanna hela skoldagen så jag kastade mig i bilen och åkte till jobbet där mina medarbetare hade riggat ett lucialinne till mig så att jag bara kunde klä på mig och sedan gå luciatåg tillsammans med kollegorna. Eleverna tyckte att det var jätteroligt - det är viktigt att bjuda på sig själv ibland även om det tar emot...

I torsdags tog jag ut lite komptid på eftermiddagen och hann både med lite shopping och klippning. I fredags blev O hämtad av en kompis efter skolan och då åkte jag och H till Lund för att hämta hennes glasögon och fika. Vi passade även på att gå förbi Musikhjälpen men det var kallt och lite snöregnigt så vi stannade inte så länge. Kallt och snöblandat regn var det också under förmiddagen då barnens skola hade brandövning. Jag är helt med på att man måste ha brandövning någon gång per läsår men man måste inte ha det under december när det dessutom är väldigt dåligt väder. H hade fått lov att ta på skor och jacka men O var på skolbiblioteket och fick inte ta vägen om sitt kapprum ut. Han var därför utomhus i bara strumplästen och utan ytterkläder i över en kvart och det kändes inte alls ok! Han är ju så snäll i skolan och bara gör som alla säger men nu sa jag faktiskt till honom att han hade kunnat vägra och visa att han inte ville och att han faktiskt var ledsen. Om det hade varit en av hans klasskamrater, som har viss problematik med aggressiva utbrott, hade ingen kommit på att tvinga ut hen utan ytterkläder och skor och jag förstår inte varför de tvingade O och hans kompis. J skrev ett lite argt mail till rektor idag...

I H:s klass har en mamma sedan första föräldramötet i årskurs ett organiserat insamling från alla föräldrar varje läsår. Vi lägger hundra kronor varje höst och på så vis finns det pengar i en klasskassa som dels täcker presenter till lärarna vid terminsslut och dels kan räcka till någon mindre aktivitet när eleverna slutar trean eller sexan. När vi hade föräldramöte med O:s årskurs i augusti erbjöd sig en mamma i O:s parallellklass att göra motsvarande projekt där men självklart erbjöd sig ingen i O:s klass. Jag har väntat på att "någon" skulle ta tag i detta och åtminstone samla in något till lärarna nu vid julavslutningen men det har "någon" inte gjort... Då fick ju "någon" bli jag - eftersom jag ju inte har något annat att göra... Jag mailade alla föräldrar och berättade om upplägget i H:s klass och frågade om det fanns intresse för något liknade i O:s klass. Jag fick många positiva svar så i början av förra veckan öppnade jag ett konto och mailade alla på nytt med besked var de skulle betala in pengar. Alla utom tre betalade in snabbt och nu har jag även fixat presenter till pedagogerna. Nästa steg är att fördela klassföräldrar till de olika terminerna och sen tänker jag inte göra så mycket mer förrän det är min tur att vara klassförälder...

I slutet av förra veckan och i helgen var jag, som jag skrev i förra inlägget, ganska slut. Jag grät en stund i torsdags kväll och lättade lite på trycket och under veckan gjorde jag inte alltför mycket utöver det mest nödvändiga på jobbet. Jag orkade helt enkelt inte. Vi var bortbjudna i lördags och skulle bidra med en tapas-rätt och bara det kändes helt oöverstigligt... Jag fixade något extremt lätt och snabbt men fick nog en släng av min sociala fobi som ibland fortfarande gör sig påmind i perioder då jag är nere av andra anledningar. Nu sammanföll det med att det var några dagar kvar till mens och då vet jag att det är ett övergående tillstånd. Igår och idag har jag mått bättre men jag tänker jobba lite lagom även under denna vecka och sen ska jag vara helt ledig under två veckor. Det ska bli så skönt! Kvällen hos våra vänner blev hur trevlig som helst men det som pågår i min hjärna när jag får små återfall och lite ångest, är ändå ganska jobbigt och tar massor med energi. Som tur är, är det ju inte så ofta det händer...

Julen nalkas...

Jag avslutade sist jag skrev med att det snart är första advent. lucia och jul - nu är det bara julen kvar, de andra höjdpunkterna har redan passerat och idag är det tredje advent. Jag har haft massor att göra med alla julklappsinköp, andra julförberedelser, fix i huset, intensiva veckor på jobbet - timmarna, dagarna och veckorna bara flyger iväg! Den senaste veckan har jag dessutom varit ganska nere och lite deppig och inte haft någon energi alls att ta tag i saker. Det har jag ju ändå gjort men utan glädje och inte i den hastighet som jag hade behövt. J har fått stå för den lilla julpyntning vi har hittills, jag har mer arbetslett...

På jobbet har rektor i alla fall kommit tillbaka i full tjänst sedan ett par veckor tillbaka och under ett par veckor innan dess jobbade hon deltid så jag har absolut fått lite mindre att hålla reda på. I slutet av november började även min nya kollega så nu är vi två biträdande och vår ledningsgrupp på tre skolledare är komplett! Jag har nu personalansvar för de medarbetare som jobbar på min enhet och det blir nog bra så småningom även om det just nu känns lite nytt och ovant. Jag fick lite dispens när det gällde medarbetarsamtal - de skulle egentligen vara avklarade under december men vi har alla tre fått möjlighet att även använda januari eftersom det var helt omöjligt att hinna det nu. Under de senaste veckorna har jag fått reda i två elevincidenter och det är så tröttsamt! Det har varit relativt allvarliga incidenter och allt efterarbete tar enormt mycket tid. Förutom att det naturligtvis är väldigt tråkigt för de inblandade måste det till samtal med eleverna dagen efter, samtal med god man, boende, föräldrar, polisen, elevhälsan, rapportering i kommunens incidentsystem, påföljder enligt Skollagen mm - och allt detta tar tid. Tid som jag inte har...

Sista veckan i november var jag på Rektorsutbildning - bara två dagar denna gång så det kändes lite för kort. De två efterföljande dagarna hade vi dock konferensdagar i kommunen så det passade bra att det bara var två dagar just detta tillfälle. Nu är det bara en träff i slutet av februari kvar innan det är dags för den avslutande träffen med examination i slutet av maj. Känns helt galet att det redan är slut och jag kommer definitivt att sakna dessa tillfällen för reflektion, fördjupning och kunskapsutbyte!

1 december blev en mindre katastrof för våra barn... I oktober köpte jag en Star Wars-kalender till O när vi var i Ullared och H var säker på att det var årets modell. Till H skulle jag köpa en Schleich-kalender men när jag väl fick tummarna loss var den svår att få tag på i affärerna och den var även slut på många sidor på nätet. Till slut hittade jag den på CDON och beställde. Enligt deras leveransvillkor skulle den komma i tid men på fredagen fick jag ett mail att de hade skickat den samma dag. Suck, bara att berätta för H att hennes kalender inte skulle finnas där på lördagsmorgonen - hon bröt naturligtvis ihop helt och grät sig nästan till sömns... När hon hade lagt sig öppnade jag ett paket från Leksaksaffären AB som jag hade hämtat tidigare under dagen i tron att det var något Lego till O men när jag öppnade det innehöll det - Schleich-kalendern! Gick och la mig med ett lite lättare hjärta och såg fram emot att H skulle bli överraskad nästa morgon men hade ändå dåligt samvete för att jag hade gjort henne ledsen helt i onödan.

H blev mycket riktigt jätteglad när hon kom ner på morgonen den 1 december. Hennes glädje överröstades snabbt av O:s förtvivlan - det var fel kalender! Jag hade lyckats köpa förra årets kalender som han så klart hade då... Katastrof! Han var otröstlig och vi insåg att J fick ringa direkt klockan tio när affärerna öppnade och kolla om de hade rätt kalender någonstans. Som tur var fick han napp i första affären och de reade dessutom ut dem för 99 kr - lugnet var återställt men vi kommer nog att minnas den 1 december 2018 och skratta åt alltihop...

På söndagen efter var jag och dömde på förmiddagen och på vägen hem åkte jag förbi en möbelaffär som vi brukar besöka då och då. Jag stannade till och spontanköpte två sängbord, som levererades helt klara - vilket lyft för vårt sovrum! Nu är det bara gardiner och lite tavlor kvar.

På tisdagen lämnade jag L på operation. Hon har haft en knuta på insidan av vänster bak ett tag och den tog de bort nu. Jag jobbade lite hemma, hämtade barnen, var med O hos frisören medan H var på ridskolan och åkte sedan och hämtade L igen. Allt hade gått bra men hon gillar inte att vara hos veterinären! J var i Portugal så jag hade fullt upp under eftermiddagen och kvällen eftersom vi även skulle hinna med H:s dansuppvisning mitt i allt. Efter lunch började jag känna av en molande värk i ryggen som blev allt starkare ju längre eftermiddagen och kvällen gick. Njursten... Jag fick röntgensvar från den undersökning jag gjorde i början av oktober och då fanns det ingen sten men nu eskalerade smärtan ganska snabbt. Jag blev lite orolig för att det skulle utveckla sig till ett riktigt anfall och då måste jag ju till sjukhus. Kollade med en väninna som bor i vår by och hon var beredd på att vara standby och pratade även med mamma som lovade att komma om det skulle behövas. Jag var tvungen att informera barnen om att det kunde bli så att mormor var hos dem när de vaknade på morgonen och de blev så klart lite oroliga. Vid halv nio tog jag en morfintablett men den verkade inte som jag minns att den brukade göra - jag blev bara helt groggy och konstig och fick svårt att sova. Smärtan försvann heller inte i någon större utsträckning men den blev i alla fall inte värre. Jag stannade hemma på förmiddagen för att sova men mådde fortfarande inte helt ok när jag masade mig till jobbet. Smärtan höll i sig i samma intensitet i ca två dygn innan den sakta klingade av och någon kollega tyckte att det lät som ryggskott. Det har jag aldrig haft men det kanske det var..? Det har i alla fall inte kommit tillbaka.

Vi har varit hos lilla B många gånger, minst två och ibland till och med fyra gånger i veckan. H tycker att det är jätteroligt och vill åka ut i alla väder. Hennes mamma är inte alltid lika begeistrad men jag känner ändå att det är viktigt att prioritera detta eftersom det är ett sunt intresse med både motion och frisk luft. Det blir många hästrelaterade julklappar för H! Hon lär sig snabbt och det blir bara mer och mer frustrerande att betrakta lektionerna som hon rider på ridskolan. Nu ska de åtminstone byta ridlärare - en oerfaren och ung tjej ska ta över men jag tror ändå att det kan bli bättre än den som har varit nu. Det kostar mycket pengar varje gång men vi får inte särskilt mycket valuta för dem, tyvärr.

Jag har en hel massa annat att skriva men nu kallar tvätten, som ska hängas upp, och därefter sängen. Hoppas på att hinna skriva lite mer i veckan som kommer!

Från semester till full rulle...

Vi  kom ju hem relativt sent efter vår resa och eftersom våra kroppar dessutom var inställda på en timme tidigare hade vi bestämt att barnen skulle få vara lediga även på måndagen. Jag åkte och jobbade på morgonen medan barnen var själva en stund och sedan var jag hemma med dem tills efter lunch då J och farfar avlöste. J åkte sedan ner till mamma och hämtade L och hon blev som vanligt väldigt glad!

Tisdagar brukar vara mina "jobba hemma"-dagar men eftersom jag hade varit borta en dryg vecka hade jag en del att ta igen och behövde vara på plats på jobbet under förmiddagen. J var uppe tidigt för att åka till Italien tre dagar. Jag hämtade barnen när de slutade och H och jag hann ut en snabbrunda till lilla B så att H kunde rida lite medan O var själv hemma. Min chef var sjuk hela veckan och då blir det ju alltid lite mer att göra och dessutom har jag då ingen att bolla tankar och idéer med. Vi ska vara tre skolledare men de senaste veckorna har jag varit ensam - eller egentligen ganska mycket längre än så om jag räknar bort min semestervecka. Min chef har varit sjuk till och från hela hösten, stackaren, och vår nya kollega börjar först nästnästa vecka.

På onsdagen kastade jag mig hem från en fullmatad dag, lagade i all hast en middag till barnen och farmor och farfar som hade hämtat barnen och efter mindre än en halvtimme hemma var jag på väg igen eftersom det var skolråd på barnens skola. Det har kommit en ny biträdande rektor som kompletterar den rektor som började för snart ett år sedan och hon verkade helt ok. De pratade mycket om ur de satsar på fritids och hur detta ska utvecklas och hur kvaliteten ska höjas och när jag kom hem var jag tvungen att författa ett mail till den biträdande rektorn, som är den som är ansvarig för lågstadiet och fritids. Våra barn vill ju inte vara på fritids eftersom det är så stökigt och de är trötta efter en dag i skolan då det också är mycket ljud och intryck. De vill ha lugn och ro men det finns inget rum för de barn som vill ha det lite lugnt och mysigt. Det finns ingenstans där de bara kan sitta i en soffa och läsa en bok och jag tror att det är väldigt många fler barn än våra som egentligen behöver det och behöver komma ner i varv. Dessutom är de i O:s årskurs tre pedagoger på 52 barn och det säger ju sig själv att det är helt orimligt att få någon kvalitet på verksamheten då. Det känns mer som förvaring än pedagogisk verksamhet. I H:s årskurs har de alltid varit mellan 5-7 pedagoger på fritidstiden men nu är de tre trots att alla elever utom sex fortfarande är inskrivna på fritids. För mig är det inte att satsa på fritids! Jag fick svar på mitt mail och rektor lovade att ta tag i en del av det jag hade synpunkter på.

På torsdagen skulle jag hämta vid tretiden och när jag kom över skolgården kom en av pedagogerna och mötte mig och sa att O precis gått in eftersom han mådde illa. Precis utanför ingången mötte jag en annan pedagog som höll på att ringa mig. Jag hittade O på toaletten i lite halv panik eftersom han "måste kräkas". Han säger ju så med lite ojämna mellanrum - det kan vara när han är nervös som på min systers bröllop, då småkusinernas stora kusiner skulle passa barnen, eller när han äter sura eller salta godisar och det känns konstigt i halsen så det är lite svårt att veta när han menar allvar... Han hade ätit mellanmål för ungefär en halvtimme sedan utan problem så det borde inte vara magsjuka. En pedagog passade honom medan jag gick upp för att hämta H som ju har kräkfobi och vägrade följa med hem... Vi kom överens om att hon skulle gå hem efter en stund och jag fick efter lite om och men ut en hysterisk O i bilen med en kräkpåse framför sig. Vi kom hem utan missöden och han rusade in på toaletten. Därefter började en kaosartad fars där han omväxlande skrek "jag måste kräkas" och "jag måste bajsa" om vartannat och växlade mellan att stå på knä över toalettstolen och att sitta på den. När det inte hände varken det ena eller det andra växlade han till "jag måste nog sova" och började byta om till pyjamas men innan han fick av sig kläderna var det dags för "jag måste kräkas" igen och en ny runda mot toaletten. När det inte hjälpte rusade han upp på sitt rum och la sig i sängen för att sova för att fem sekunder senare rusa in på toaletten där uppe. Mitt i allt kom H hem, letade upp sina hörselskydd, tog sina hörlurar och sin telefon och stängde in sig på sitt rum. Till slut kräktes O lite av ren utmattning, upphetsning och vilja tror jag men det blev inte bättre av det, snarare värre eftersom han blev rädd för att kräkas igen, vilket han också gjorde efter ännu en liten stund. Han var fortfarande helt uppe i varv så till slut erbjöd jag honom Microlax eftersom jag lyckades få ur honom så mycket att han hade ont i magen. Han är inte så bra på att känna hunger, törst och när behöver gå på toaletten och han är heller inte så bra på att hantera smärta och magknip kan ju göra ganska ont. Han klarade inte att hålla inne Microlaxen särskilt länge så det kom heller inte ut så mycket men det hjälpte kanske lite eller så hjälpte det åtminstone mentalt för han la sig på soffan och somnade inom loppet av en sekund. Han sov 15-20 minuter och vaknade sedan pigg och som vanligt! Jag frågade om han kom ihåg vad som hade hänt och det gjorde han först inte men sen sa han: "jo, jag var helt konstig och hade ont i magen"... Efter det lekte han som vanligt men jag vågade bara låta honom äta vitt bröd och dricka vatten resten av kvällen för att inte riskera något. H stannade på sitt rum större delen av kvällen och vägrade komma ner. En lite annorlunda eftermiddag och J var så klart inte hemma - O brukar lyckas bli magsjuk när han är borta! Han fick vara hemma på fredagen eftersom han behövde vila sig och komma i fas igen...

Förra helgen var hysterisk! Först var H och jag på ridskolan och red. De har en häst som har kvarka så hela anläggningen är stängd med stränga restriktioner om man även besöker andra stall som vi gör så det blir lite extra meck med olika uppsättningar kläder som måste förvaras skilda ifrån varandra. Hem och förberedde en soppa som skulle vara förrätt vid kvällens Mårtensmiddag som vi skulle bjuda H:s gudföräldrar på, fixade med köttet som skulle i sous viden och äpplena till äppelkakan. Duschade och åkte i egen bil för att fira J:s systerdotter med brunch och efter några timmar hem igen för att fixa vidare med maten och duka. Barnen och J kom hem en halvtimme innan gästerna kom och vi hade en trevlig kväll tillsammans med min guddotter och hennes föräldrar (äldsta dottern hade annat för sig). O blev firad igen och var mycket nöjd!

I söndags var det Fars dag och det är alltid en knepig dag. Jag hade under fredagen försökt hitta en present till J under en snabbrunda på Emporia utan att lyckas. Han fick teckningar från barnen och ett paket till fattiga barn från Unicef. Min egen far uppmärksammade jag bara i tanken - jag kunde så klart ha åkt till kyrkogården med en blomma och tänt ett ljus men det tänkte jag inte ens på förrän nu, i skrivande stund... Vi var ju i Spanien över All helgona-helgen och det är första gången på femton år som jag inte besöker kyrkogården den kvällen, tror jag. Det är så fin stämning då så jag gör det gärna och självklart vill jag även tända ett ljus på graven. Detta år gick jag in på Svenska kyrkans hemsida och tände ett digitalt ljus i den kyrka där pappa begravdes. Det är ju inte där han finns - det är ju i mitt hjärta, i mitt minne och i mina tankar - men det kändes bra i alla fall. Jag jobbade en del denna söndag, J var hos sina föräldrar och bytte däck och H och jag hann ut för att rida B en liten stund mellan regnskurarna.

I måndags hade vi föräldramöte på jobbet så det blev en lång och intensiv dag. Anledningen till att jag jobbade mer än vanligt i helgen var att jag under tisdagen skulle bjuda min faster på lunch och behövde tid både för att förbereda denna och för att kunna sitta ner med henne i lugn och ro när hon väl kom. Vi pratade ju för någon vecka sedan men hann då bara prata en kvart eftersom hon skulle iväg och eftersom hon behöver komma ut och köra bil, bjöd jag henne på lunch. Denna gången var jag inte ens särskilt nervös - det kändes bara bra. Vi hade drygt tre fina timmar tillsammans och pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord. Det är så skönt med henne - hon hör till det i mitt liv som (nästan) alltid har funnits, hon är varm, trevlig, roligt, lätt att prata med och hon påminner mig om pappa och de samtal som vi kunde ha. De är så lika men hon är, om jag ska vara ärlig, en ännu bättre version av sin bror. Min pappa kunde ha en hel del åsikter som jag blev knäpp på och han var inte så lätt att diskutera med alltid men så är det inte alls med min faster. Hon har pappas alla bra sidor och en hel del till. Jag är så glad och tacksam att hon vill ses och att vi återigen har en fin kontakt! Barnen kom hem vid tvåtiden så vi fikade tillsammans. "Vad kul att Inger kommer", sa O på morgonen, "då får jag veta vem det är". Han har inte så bra koll på alla släktingar - H har ju alltid haft stenkoll och massor av frågor när det gäller morfar, varför min faster och farbror inte träffas fastän de är syskon osv men O vet knappt vad de som vi träffar mer frekvent heter och inte alltid heller hur de hänger ihop med J eller mig. Han kände dock igen henne när han såg henne och hon fick kramar av båda barnen. När hon visade en bild på sin man kände dock inte O igen honom eller så ville han inte titta ordentligt eftersom vi då även kom in på döden. O har under hösten sagt ett antal gånger "kan vi sluta prata om döden?" när vi har kommit in på det av olika anledningar. Det har gått bra att prata om morfar men inte om själva döden. Förra veckan vaknade han vid tre på natten av att han hostade och kom sedan ner till oss eftersom han inte kunde somna om - han tänkte bara på döden. Han fick sova hos oss (det har ju verkligen inte hänt många gånger i barnens liv) och på morgonen berättade han att han hade börjat tänka på det eftersom J hade berättat om en kollega på sitt jobb som gick hem på fredagskvällen och skulle vila innan maten men inte vaknade igen... Under denna vecka har han emellanåt varit orolig på eftermiddagarna och kvällarna och då berättat att han "bara tänker på döden". Jag har försökt fråga hur han tänker och vilka bilder han ser men han kan inte förmedla det riktigt. Jag har suttit hos honom på kvällarna när han ska somna och sedan har han sovit hela nätterna utan problem. Det är ju normalt att sex-sjuåringar tänker på döden eftersom de förstår att livet har ett slut men det är självklart jobbigt för honom!

I onsdags morse ville jag bara informera en av O:s fritidspedagoger att det som hände i förra veckan, när han sa att han behövde kräkas, kan hända om han är törstig, hungrig, bajsig, kissig eller har ont. Vi pratade lite om att O är en person i skolan och att de bara ser en glad, lugn och harmonisk kille medan vi ser helt andra sidor av O hemma. De verkar inte har fått någon överlämning från förskola och förskoleklass så pedagogen tyckte att jag även skulle informera O:s klasslärare. Hon tog även upp det mail jag hade skrivit till skolledningen och tackade så mycket. Nu skulle de äntligen bli ytterligare en personal så att de kan dela upp årskursen i halvgrupper eller kvartsgrupper. De skulle även samla alla lugna barn i en grupp så att aktiviteterna kan anpassas mer efter barnens behov. Det kändes bra att de förstod att det inte var någon kritik mot dem utan mot de resurser som har avsatts och vi hade ett jättebra samtal och hon tackade flera gånger. Jag tycker att det är en svår gränsdragning att bara vara förälder när jag är på barnens skola och inte se på verksamheten med skolledarögon. Deras rektor pratar mycket om att hålla budget och att skolan gör det för första gången på många år men det är ju helt meningslöst om han inte följer skollagen och ger alla barn rätt till de resurser som de behöver.

I torsdags ringde skolsekreteraren på Komvux klockan sju på morgonen och berättade att hon hade mötts av uppbrutna dörrar - bara att ringa polisen direkt och be dem komma och disponera om hela dagen för att ta tag i allt som behövde göras. Dessutom mådde H inte bra och behövde vara hemma eftersom hon blev jätteledsen för en sak som hände på onsdagskvällen (hon hade ljugit om en sak på sitt rum och vi fick ha ett allvarligt samtal om vikten av att tala sanning). Jag blev även uppringd av en fackrepresentant som berättade att en i personalen på Komvux hade hotats av en vuxen elev så det fick jag naturligtvis också rodda i. Det blir ju sådär eftersom jag inte känner den verksamheten lika bra men jag gjorde mitt bästa. Det blev ingen tid alls över till rektorsprogrammet så som jag egentligen hade tänkt och det är inlämning imorgon... Idag har jag därför jobbat några timmar och imorgon får jag sitta några timmar till. Hela familjen följde med ut till B när H skulle rida och O skrittade en ganska lång stund och tyckte till och med att det var roligt! Imorgon ska H och jag hinna med en ridtur till och dessutom en shoppingrunda så jag får jobba i raketfart med min rektorsuppgift. Med lite tur kommer min rektor tillbaka på halvtid denna vecka och nästa torsdag börjar vår nya kollega. Innan dess ska jag även hinna med två dagars rektorsutbildning och har en hel del att läsa tills dess så några sysselsättningsproblem lär jag inte ha de närmaste veckorna heller! Och snart är det första advent, lucia och julafton...

Födelsedag och semester

Nu var det så länge sedan jag skrev att jag får dela upp det som har hänt för att det inte ska bli för långt att läsa. Veckan innan vi skulle åka på semester flög iväg och jag påbörjade packningen när jag kom hem från jobbet kvällen innan vi skulle åka... Det funkar ju när det är bad- och sommarkläder och vi fick med oss det mesta även om jag inte packade med särskilt mycket eftertanke. Dessutom var det ju O:s födelsedag och det skulle vi så klart också fira!

Vi väckte honom med sång, paket och frukost på sängen. Han blev nöjd med sina presenter som alla utom en hade Star Wars-tema. Inte bara Lego - två böcker om Star Wars-lego fick han också... Den enda present som inte var kopplad till favorittemat var den nya Lassemaja-boken. J hämtade båda barnen när skolan slutade och på kvällen kom farmor och farfar på fika. O byggde det Lego han fick och lekte även med det lasersvärd som han hade önskat sig (vi som aldrig skulle köpa någon form av vapen till våra barn...). Båda barnen ansvarade själva för att packa sina saker och det var inga problem för H men O fick ett totalt sammanbrott eftersom han inte ville ta med några legogubbar, då han var rädd att han skulle tappa bort dem. Vi insåg att vi var tvungna att få med några gubbar eftersom det annars skulle bli en olidlig vecka men det satt verkligen hårt inne innan han gav med sig... Fina O - så eftertänksam, så känslig, så glad, så harmonisk, så ledsen, så arg, så snäll, så totalt Ninjago- och Star Wars-frälst. Tänk att han har varit hos oss i sju år! Jag har lärt mig så mycket av honom och jag är så glad att just han kom till oss. Så stilig och så stolt i sin kavaj och så lik sin morfar i vissa lägen. Så ovanligt snäll - han har verkligen aldrig startat ett bråk med sin storasyster. Jag tror inte att han vet hur man gör. Han blir så ledsen när hon bråkar med honom eller stör hans lekar och han blir så ledsen om något är orättvist. Han blir så ledsen om man säger till honom i för skarp ton och även om jag inte gillar att använda ordet "kränkt" så är det nog just det han blir. Han blir så arg när han måste städa eller göra något annat som han inte alls vill. Han längtade hem under hela vår semester eftersom han vill att allt ska vara som vanligt. Han har fortfarande sin sommarjacka (med fleece, mössa och vantar) eftersom han tycker att det är så jobbigt med förändringar och dessutom har det ju varit en mild höst. Älskade O - du fyller mitt mammahjärta med stolthet och glädje (och ger emellanåt dina föräldrar lite extra gråa hår)!

Fredagen den 26 oktober ringde klockan vid halv sex och en timme senare satt vi i bilen på väg till Kastrup. J släppte av oss och åkte sedan för att parkera bilen en bit bort. Vi checkade in väskorna och var lagom klara med det när J kom tillbaka. Vi hann titta i några affärer och köpa lite goda kakor på Lagekagehuset - sjukt dyrt men nästan värt det... Flyget med KLM till Amsterdam gick utan problem - känns lite lyxigt att det i alla deras flighter ingår någon form av mat och dryck. Det är man ju inte van vid. Vi landade strax innan halv tolv och letade efter en lunchrestaurang men hamnade till slut på Burger King. Planet mot Las Palmas lyfte vid halv tre och denna flight var inte ett enda dugg lyxig. KLM:s lågprisbolag Transavia hade tryckt in stolarna tätare än vanligt, så tätt att mina knän i princip slog i stolen framför och det kändes som att jag hade ryggstödet i ansiktet. Barnen sov - H en dryg timme och O drygt två. Vi landade vid sex lokal tid men då var ju vår klocka inställda på sju och barnen var lite slitna och ville bara komma fram till vårt hotell. Det tog en halv evighet att få ut vår hyrbil så vi hann bli rejält hungriga. Det fick bli Mc Donalds på vägen mot Maspalomas - en väldigt nyttig dag... Vi hittade hotellet utan problem och det kändes helt ok.

På lördagsmorgonen åt vi frukost på hotellet eftersom vi kom fram för sent för att hinna handla. Det var verkligen ingen rolig frukost så det gjorde vi bara en gång! När vi hade ätit åkte vi till en stormarknad och handlade och därefter ville barnen prova den fina poolen, som tyvärr visade sig vara väldigt kall trots att det utlovades att den var uppvärmd. Det kanske den var men inte till särskilt högt gradantal... Vi åkte mot Tauro för att hälsa på våra vänner som hyrde hus där och som hade hunnit vara på plats sedan onsdagskvällen. De hade haft ösregn hela sin första dag och även under lördagen regnade det några timmar på eftermiddagen men vi hann äta både lunch och fika samt bada i flera omgångar i deras pool innan molnen drog in. Jag tog plats i en solstol och njöt av värmen så länge solen var framme! Vi hade bestämt oss för att äta middag i Mogan och gjorde oss i ordning för det medan vi väntade på att regnet skulle dra förbi. O kom och sa att han inte mådde bra och vi kunde känna att han hade feber... Han blev snabbt trött och mådde allt sämre så vi fick låna lite febernedsättande eftersom han gärna ville följa med på restaurang. Han sov en stund i bilen och piggade snabbt på sig. Han fick åka lite vagn och bli buren lite men gick större delen av den promenad vi tog för egen maskin. Det var problem att hitta en restaurang med bord för tretton personer så klockan hann bli mycket innan vi fick mat. Det passar ju inte våra barn och H var lite lätt illamående. Vi åkte direkt hem efter maten och möblerade om lite så att O fick sova i J:s säng, J i bäddsoffan där H annars sov och H i den utdragssäng där O annars sov... J drog nitlotten men O ville att jag skulle sova med honom och jag tänker att det är min belöning för det nästan alltid är jag som vaknar och går upp när någon är sjuk. O var fortsatt dålig under natten med riktigt hög feber och fick febernedsättande var tredje timme. Vi tog det lugnt på hotellet hela dagen - jag var mest inne med O och H och J roade sig med bad och lite annat. Vi beställde pizzor från hotellets restaurang till lunch och hela familjen sov middag. På kvällen gick J och H och åt på en närliggande restaurang medan jag och O var hemma.

O vaknade feberfri på måndagsmorgonen men var ändå matt. H och J åkte på utflykt med de andra två familjerna och var borta i stort sett hela dagen. O och jag åt på hotellets restaurang eftersom han var sugen på spagetti carbonara men den smakade ju så klart inte alls som han hade tänkt sig så han åt ungefär två tuggor... På kvällen var vi på samma restaurang som H och J varit på kvällen innan och då var O ganska pigg och åt som vanligt. På tisdagen träffade vi de andra familjerna på stranden i Maspalomas och njöt av en dag med strålande väder och härliga vågor. Vi gick också ut i öknen och lekte i sanddynorna och då var O som vanligt igen - skönt! På kvällen köpte vi mat med oss som vi lagade i huset och bjöd de andra familjerna på. Väldigt skönt att inte bara behöva äta mat från restaurang! Vi var dock nöjda med vårt beslut att ha ett eget boende - det hade aldrig fungerat att vara tre familjer i ett hus och det hade aldrig fungerat för oss att umgås så mycket med våra vänners vänners barn...

På onsdagen var vi hemma och badade i vår pool på hotellet även om den fortfarande var lite kylig. På kvällen kom våra vänner till vårt hotell för att se hur vi bodde och vi tog bubbel och snacks på vår lilla uteplats. Vi fortsatte sedan till Maspalomas för att äta en avslutande middag eftersom det var dags för våra vänner att åka hem dagen efter. På torsdagen åkte vi till Sunwing-hotellet för att äta frukost och insåg att det inte skulle vara några problem att även bada i deras pool... Denna dag badade vi dock på stranden i Maspalomas och barnen hade roligt även om de nu bara var två. Det blev ännu ett besök i öknen och på kvällen åkte vi till Mogan för att äta middag.

På fredagen följde vi vår plan - frukost igen på Sunwing och sedan stannade vi hela dagen för att bada. Väldigt varmt och skönt i poolerna och barnen kunde verkligen bada hela tiden utan att frysa. H simmade och blev allt modigare efter hand som dagen gick. Vi åt lunch och barnen ville sedan att vi skulle åka hem för att duscha och byta om men sen komma tillbaka och även äta middag på Sunwing. De fick då återuppleva minidisco och Lollo och Bernie och var mycket nöjda!

På lördagen gjorde vi en favorit i repris och spenderade hela dagen på Sunwing. Vi åt så klart både frukost och lunch på anläggningen så vi tyckte att vi ändå bidrog ekonomiskt även om vi snyltade lite på deras pooler och solstolar... På kvällen åkte vi ännu en gång till Maspalomas och åt middag. Vi avlutade med lite shopping och en glass. De sista tre dagarna var verkligen helt fantastiska! Det var fint väder i stort sett hela veckan men våra sista tre dagar sken solen från en klarblå himmel och det var riktigt varmt! Vi blev ganska bruna allihop och fick verkligen en ordentlig dos D-vitamin med oss hem.

På söndagen packade vi under förmiddagen och körde sedan mot Las Palmas. Det blev lite stressigt på flygplatsen trots att vi egentligen hade gott om tid men det var totalt spanskt kaos på Burger King där vi skulle äta lunch. Har nog aldrig sett så mycket folk i kö på en hamburgerrestaurang och heller aldrig sett så otroligt oorganiserad och ineffektiv personal... Flera fick gå ifrån kön för att inte missa sitt flyg men vi hann precis få O:s extrabeställning innan vi fick skynda mot gaten. Flyget hem gick som tur var direkt till Kastrup och vi överlevde trots att det var ordentligt turbulent över Portugal - hatar det! Detta var O:s bästa dag på semestern - han tjatade hela veckan om vilken dag vi skulle åka hem och vaknade glädjestrålande på söndagsmorgonen. Han medgav dock att det hade varit lite roligt men att det bästa nu var att komma hem till sitt lego och sina andra leksaker. H hade ingen hemlängtan - hon gillar att vara på semester och vill gärna åka iväg och eftersom även J och jag har stor behållning av att resa lär O få vika sig för ett majoritetsbeslut... H var så stolt över sig själv eftersom hon simmade mer än hon gjort någonsin tidigare och det gick verkligen jättebra! Nu ska hon bara kämpa lite till och orka hålla ut så ska hon nog klara 200 m innan årskurs tre är slut.

Vi landade väl i ett ganska kallt Sverige och var hemma i huset strax innan klockan tio eftersom det tog lång tid för bagaget att komma. Föredrar verkligen att flyga från Sturup - det är så mycket effektivare och smidigare! Det var väldigt skönt att komma hem till våra sköna sängar och även om vi helst hade velat stanna på Gran Canaria till ungefär april nästa år är vi väldigt nöjda med vår mysiga semester. Nu är det dags att börja fundera på var nästa resa ska gå...

Kalashelg

Idag har vi pustat ut efter O:s släktkalas som vi hade igår. Jag förberedde en del redan i fredags eftersom H skulle rida på ridskolan och även hinna med att rida lilla ponnyn en stund eftersom den skulle vara upptagen idag. Vi var hemma vid lunch och då var det bara att sätta full fart med maten. En av våra bästa investeringar är vår sous vide. Den sparat tid, plats och massor av jobb och underlättar verkligen logistiken i köket. Jag la fyra kilo fläskfilé i sous viden, köpte färdiga potatisgratänger, stekte svamp, gjorde en sallad och en snabb sås. Lite tillbehör till som äppelmos, inlagd gurka och gelé och sedan var vi i hamn. Bubbel och olika chips och snacks till minglet och färdiga tårtor till efterrätt - det gäller att göra det enkelt för sig ibland när det är över tjugo gäster!

O fick en massa fina presenter (främst Lego) och lyckades även få samma Lego-sats från både moster och faster. Den som hans faster gav hade jag köpt i Ullared och det hade min syster också gjort med den de gav - det hade ju varit lysande om hon frågade vad vi skulle ge så att vi slapp allt meck... Det är inte så enkelt att byta saker som är köpta i Ullared när man bor 40 mil bort! O var nöjd med sina tårtor och med hela kvällen och har ägnat dagen åt att bygga och bygga och när han var färdig har han lekt massor med alla nya saker.

Känner att jag har varit lite besviken och irriterad hela dagen - dels på att jag måste fixa en massa för att min syster inte kunde kommunicera kring presenten, dels för att min svägerska är totalt negativ inför att planera ett eventuellt julfirande (som är väldigt viktigt för våra barn), dels för att J var ganska otrevlig igår under middagen och påstod att ingen jobbar hela sin arbetstid (vilket jag verkligen gör när jag är på jobbet - hinner ju aldrig pausa eller äta lunch, bara slänga i mig något snabbt på så få minuter som möjligt eller äta medan jag samtidigt pratar jobb med någon medarbetare eller elev) och dels för att min mamma inte hade koll på när O fyller år utan hade skrivit fel datum på kortet eftersom hon trodde att det var två dagar senare är det verkligen är. Det är ju inte så att hon har massor med barnbarn - hon borde kunna hålla reda på fyra datum!

Någon som alltid har koll på alla födelsedagar är min faster. Jag är helt säker på att hon både kommer att skicka kort och sms till O. Eftersom man inte kan lita på att posten kommer fram en dag efter att man har postat ett brev kommer hon att försäkra sig om att han även får en hälsning via sms på själva födelsedagen. Jag ringde henne i torsdags och allt var bra med henne efter omständigheterna. Vi hann inte prata så länge eftersom hon skulle till grannar och fika så jag skickade ett sms till henne idag och bjöd in henne till lunch på tisdag när jag jobbar hemma men det kunde hon inte. Det får bli en annan gång!

Imorgon ska jag presentera ett löneförslag för min chef eftersom min tjänst ska ändras från den 1 januari. Jag som inte ville ha personalansvar ska nu få det ändå och då vill jag ha mer pengar. Hatar att löneförhandla och är ganska dålig på det men kommer att säga att jag vill ha fyratusen mer för att ta höjd för lite förhandlingsläge. Återstår att se vad det blir till slut! Imorgon måste jag även prata med en medarbetare som just nu inte fungerar alls - alltid tråkiga samtal att behöva ha...

Barnen börjar planera för vår resa och ser fram emot att komma iväg och ser även fram emot att träffa O:s "gudfamilj" på plats så att vi kan umgås med dem. Vi var hos frisören i fredags - O klippte sig som vanligt men H kapade av ca femton centimeter och är mycket stolt över sitt lite kortare hår som ändå är tillräckligt långt för att nå en bit nedanför axlarna men som kommer att vara lättare att sköta, tvätta och bada med. Vädret på Gran Canaria kommer inte att visa sig från sin bästa sida om man ska tro prognoserna och vi hade ju verkligen maximal tur förra året när det var mellan 25-35 grader hela veckan. Barnen trodde att det alltid är så och blev lite besvikna när vi förberedde dem på att det både kan regna och vara lite kyligt vissa dagar. Det blir skönt att komma iväg ändå och vi får ladda med spel och böcker så att vi kan sysselsätta oss även om vädret är dåligt. Vi har ju bil hela veckan så vi kan även åka på olika utflykter om vädret inte bjuder in till sol och bad.

Nu är det snart dags för läggning av barnen men först ska vi äta tårtrester från igår!

Snart semester!

Oj, vad det var länge sedan jag skrev... Det har hänt en hel del sedan sist, känns det som. Jag var hemma hela fredagen den 5/10 för att vila min röst. J kom hem från Polen under förmiddagen och kunde fixa lite inför helgen. Han hämtade våra nya sängar samt tapeterna och mattan som vi hade beställt så att allt var samlat i vårt vardagsrum. Jag kunde genomföra de lektioner som jag hade lovat att ha under fredagskvällen - med mikrofon och mycket vatten. Jätteroligt! Jag var fortsatt ganska tyst under helgen men vi lyckades under ett dygn tömma barnens lekrum på saker, lägga ut annonser på kläder och leksaker, tapetsera en fondvägg, lägga och skära till heltäckningsmattan i hela sovrummet och montera sängarna samt sätta dem på plats. Fondväggen gav inte riktigt den effekt som vi hade tänkt oss men det blev väldigt mysigt ändå. Vissa helger är mer produktiva än andra! Vi hann även med att njuta av solen, H red på ridskolan och provade dessutom en liten B-ponny som står i ett stall bara några minuters bilfärd från oss och vi cyklade även ett par rundor inom byn, bl a för att handla lördagsgodis (premiär för mig med cykelhjälm!).

Förra veckan rullade på utan större problem. Jag jobbade hemma på tisdagen och fick klart en hel del både till jobbet och Rektorsprogrammet. Det var skönt att vara hemma eftersom jag gick på diet hela dagen som förberedelse inför onsdagens röntgen. Till frukost fick jag äta två skivor bröd, till lunch kokt kyckling med ris och till kvällsmat två skivor vitt bröd. Till detta tog jag laxerande piller och på onsdagens morgon tog jag även lavemang innan det var dags att åka till Malmö för röntgen av njurarna. Jag unnade mig därefter en hotellfrukost på vägen till jobbet - väldigt gott när man inte ätit så mycket dagen innan... På kvällen var jag i Lomma och gick en promenad på stranden med min väninna som bor där och det var en helt fantastisk kväll! Helt vindstilla och en magisk solnedgång!

Mot slutet av veckan var det lite kaos på jobbet eftersom jag var tillförordnad rektor på vår andra enhet och fick åka som en skottspole mellan orterna för att lösa ett antal personalproblem som förorsakade upprörda kollegor och upprörda elever. Suck! Jag behärskar absolut att lösa konflikter mellan elever och möjligen mellan elever och personal men att lösa tramsiga konflikter mellan personalen känns sådär... Jag har även fått rapporter från en fd kollega och numera vän som fortfarande jobbar kvar på min förra arbetsplats. Det har hänt en del saker där - rektor har varit hemma och varit sjuk och det har varit nere folk från huvudkontoret och ställt en hel del frågor till personalen som har svarat ärligt. I måndags fick jag en rapport från annat håll om att rektorn har lyfts bort från sin tjänst med omedelbar verkan och det ryktas om en hel del konstiga saker. Inte utan att det känns som en upprättelse för min del!

I fredags fyllde min syster 40 år och i lördags firade vi henne tillsammans med släkt och vänner. Det blev en trevlig kväll men en hög ljudvolym eftersom vi var många personer i vardagsrummet. H mår dåligt när det blir så mycket ljud och ville mest åka hem men fick stå ut några timmar i alla fall. I söndags var det äntligen (tyckte O, inte vi...) dags för O:s barnkalas och tolv små gäster invaderade huset i två timmar. Hälften killar och hälften tjejer men det blev full rulle ändå. Som tur var kunde vi ha allting utomhus i det fina och varma vädret - vi grillade korv som de åt ute och även tårtan gick att äta där. De lekte lite inomhus men sparkade även boll utomhus. Vi avslutade det hela med en skattjakt och O var mycket nöjd med sitt kalas och sina presenter. En pappa till en av flickorna i klassen lämnade över ett brev med instruktionen att O kunde öppna det när alla gästerna hade gått hem. "Grattis på födelsedagen O från F. Jag älskar dig." stod det och både brev och kuvert var dekorerade med en massa hjärtan - så gulligt! O kämpade länge med ett kort där han skrev ett svar och de hade kramats många gånger i skolan nu i veckan.

H har ridit den lilla ponnyn fyra gånger nu och det går bättre och bättre. Hon har både galopperat och hoppat och det är verkligen världens snällaste ponny! Det är precis lagom krävande - två gånger i veckan (eller mer om vi vill) utan krav på att göra mer an att ta hand om hästen den dagen och rida. Rida fick även en klass från min skola göra i fredags och det var verkligen jättekul att se alla tuffa killar och försiktiga tjejer förenas i fullkomlig upprymdhet över en ridtur på hästryggen. Vissa hade ridit åsna tidigare men många hade aldrig suttit på en häst. Jag hade med vår hund och stallkatterna var också på plats men många av eleverna var väldigt rädda för dessa tre små varelser...

Igår och idag har jag varit på en skolledarkonferens i Malmö och är just nu helt slut... Det var en givande konferens som bl a besöktes av (övergångs)gymnasieminister Anna Ekström. J har åkt till Spanien och kommer hem imorgon kväll. Imorgon jobbar jag halv dag på skolan och halv dag hemma - skönt! Kanske jag äntligen kan ringa min faster?! På lördag är det släktkalas för O och nästa fredag åker vi till Gran Canaria. Det ska bli fantastiskt skönt! Först är det några fullspäckade jobbdagar som ska klaras av men sen ska jag vila i en dryg vecka och inte tänka en sekund på jobbet!

Stolt och lite piggare mamma

Efter att ha varit trött i många veckor har jag nu fått mer energi igen. Jag tror att vår dag i Ullared var ett bra avbrott och släktmiddagen avlöpte väl trots att jag inte alls kände för att fixa allt som jag behövde göra till den. Det blev lite manfall eftersom både min faster och morbror fick stanna hemma pga olika sjukdomar men vi andra hade det trevligt och maten blev bra. Jag tror även att min vistelse på Örtofta slott under förra veckan gav mig en chans att vila. Jag har aldrig varit där tidigare men nu hade Umeå universitet förlagt vår nionde träff av Rektorsprogrammets tolv där och jag hade dessutom turen att dra vinstlotten när rummen delades ut. Jag fick slottssviten! Stor som en hel lägenhet med vardagsrum, sovrum, walk in-closet, badrum och toalett. Den hade dessutom en stor balkong med havsutsikt. Jag var helt enkelt värd den, kändes det som! Det är verkligen skönt och avkopplande att få gå till dukat bord i tre dagar och äta god mat och lyxig fika. Det är också alltid lika roligt att träffa mina kurskamrater och utbyta tankar, erfarenheter och skratt med dem.

J hade det inte lika kul på hemmaplan. På tisdagsmorgonen kom H ner och sa att hon hade ont i halsen och inte mådde bra. Hon hade lite feber och J insåg att han fick vara hemma. Vi förberedde farmor och farfar på att vi behövde hjälp under onsdagen eftersom J hade viktiga besök på jobbet då. På tisdagskvällen messade J att H hade kräkts och att även han mådde illa... Han fick helt enkelt ställa in allt på jobbet och vara hemma med H eftersom vi så klart inte ville riskera att hon smittade andra. O fick också vara hemma eftersom han sa att han mådde illa men det var nog mest inbillning. Även jag inbillade mig nog att jag inte mådde bra för jag kunde knappt äta frukost på onsdagsmorgonen men det ordnade upp sig under dagen när jag fick besked hemifrån att ingen annan var sjuk och att H bara hade kräkts en gång... Det går inte att styra över sitt psyke men visst är det skumt att jag alltid mår illa så fort någon i min närhet gör det. Jag blir ju som tur är väldigt sällan sjuk.

I helgen var båda barnen pigga igen och kunde gå på kalas på Busfabriken. O var där strax efter lunch och när den kompis som H skulle på kalas hos erbjöd sig att ta med även henne i deras bil och att hon då kunde vara hemma hos dem en timme innan kalaset, såg vi vår chans att ta en snabb runda för att kolla på matta till sovrummet och prova sängen, som vi har provat tidigare, en gång till. Vi tog hem två mattprover, provade sängen, beställde den och åkte sen för att hämta O. Väl hemma var det lätt att avgöra vilken matta vi skulle ha så den beställde J i måndags. Den kom igår, liksom sängen, så på lördag hämtar vi hem allt. J köpte färg i tisdags och ska måla imorgon eftermiddag när han kommer hem från Polen, där han har varit sen igår. I tisdags var jag och kollade på tapeter, tog hem två pärmar med olika förslag och på kvällen bestämde vi oss och kan hämta tapeten imorgon. När vi väl satte fart gick det väldigt snabbt och nu ska vi ägna hela helgen åt att fixa allt i sovrummet - så skönt!

Igår morse gick luften dock lite ur både J och mig... J var uppe tidigt eftersom han skulle med flyget och kom upp och väckte mig med frågan: "vilket flygbolag var det vi skulle åka med till Gran Canaria?". När jag svarade "Primera Air" kände jag direkt att det var helt fel svar... J hade precis läst i tidningen att detta flygbolag hade gått i konkurs under tisdagen. Panik! Vi såg vår kommande semesterresa gå åt skogen och medan J gjorde sig i ordning började jag leta resealternativ. Vi har bokat boendet för sig och hemresan är bokad med SAS så det var bara ditresan vi behövde ordna. Tur i oturen att konkursen ändå kom några veckor innan vi skulle åka så att vi hann hitta en annan rutt. Det fanns inga resor under lördagen men på fredagen innan hittade vi en resa med KLM som gick över Amsterdam. Den tar fyra timmar längre än direktflyget men så får det bli - det var det bästa alternativet som fanns. Mellanlandningen är tre timmar på Schiphol och vi kommer att kunna äta lunch under tiden så det känns ändå ok. Jag fick ringa och förlänga boendet, vilket inte var några problem, och J fick förlänga parkering på Kastrup och hyrbilen på Gran Canaria. Våra chefer gav oss ledigt och barnen tyckte att det var kul att åka en dag tidigare (ända tills idag då O fick en kalasinbjudan till den kvällen och blev helt vansinnig när han insåg att han inte kunde gå...). Nu ska det bara bli spännande att se om vi får tillbaka våra pengar. Vi har betalt via Master Card och reklamerat via dem men de har sex veckors handläggningstid så det blir väl i så fall en tidig julklapp.

Sist men inte minst måste jag ju berätta om barnens utvecklingssamtal. Dessa samtal erbjöds denna termin bara på dagtid så J och jag bokade in barnen efter varandra i samband med lunchen. Vi kände att vi ville vara med båda två, särskilt för att höra hur det går i O:s klass. Vi började hos honom och hans lärare hade bara positiva saker att säga om honom. Det hade ju O i och för sig själv konstaterat när han skulle fylla i lite frågor som vi gjorde tillsammans hemma dagarna innan. "Det är svårt att svara på vad jag är bra på för jag är ju bra på så mycket!", sa han från hjärtat, mer som ett konstaterande. Det är skönt att han har den grundtryggheten och det självförtroendet och förhoppningsvis blir han även lite lagom ödmjuk med åren... ;-) Hans lärare tyckte att han är en väldigt fin kompis och han är även väldigt populär bland klasskamraterna. Vi ville prata lite utan O om hans läsning eftersom han verkligen inte har något intresse för bokstäver och läsning. Läraren trodde dock att det skulle lossna inom några månader och vi får hoppas att hon har rätt. O är nog lite kär i sin fröken... Det lös om honom när han berättade att han hade träffat henne i mataffären när han och J var och handlade och när vi även träffade henne på konditoriet i fredags blev han också helt till sig. Även hon blev glad och kom fram och kramade om honom. När hon skulle gå och sa hejdå sa O spontant: "S, jag tycker att du är en bra lärare!" och då blev hon så klart jätteglad och han fick en kram till. Kvällen efter utvecklingssamtalet sa han att han tyckte att det hade varit roligt att prata med läraren själv, "jag ville aldrig att det skulle ta slut"... Denna vecka har han stannat kvar ett par dagar och läst själv tillsammans med läraren och det har han varit mycket nöjd med. Det har även gjort att han har gått in med stort engagemang i den bok han har som sin första läsläxa. Det går lite knackigt men det går och det viktigaste är att han vill och att han tycker att det är roligt!

H:s lärare var som vanligt helnöjd med henne. Även H är en mycket fin kompis och alltid trevlig och artig i skolan. Läraren kunde inte riktigt tro på oss när vi berättade om hennes utbrott i samband med läxläsning men det är väl så det ska vara. H har klarat målen för åk 4 i Svenska och jobbar nu vidare mot målen i åk 5. I matte har hon redan nått målen för åk 3 och ska få lite svårare material. Hon har dock höga krav på sig själv och får panik när hon inte förstår direkt. Hon skriker och gråter och blir helt blockerad och det blir inte alls bra, varken för henne eller resten av familjen. Där hade läraren inte så många lösningar tyvärr och det blev inte bättre denna vecka då de hade läxa om inlandsisen. De skulle lära sig två begrepp av åtta på ett papper och kunna berätta om dessa. Kändes som en klassisk utantill-läxa - helt meningslös... Jag förstår hennes frustration och skrev till läraren att H behövde hjälp med mer förklaring och meningen med varför hon ska lära sig detta och läraren lovade att prata med H idag men det hade hon inte gjort.

Idag har jag jobbat hemifrån och varit så tyst jag har kunnat. Så skönt att sitta hemma i lugn och ro och få undan en del jobb. Jag hann inte med Rektorsprogrammet men det får jag ta på tisdag då jag också är hemma. Min röst är på väg att försvinna så min plan är att jag ska vara ganska tyst även imorgon. Jag har sagt att jag kan vikariera på ridskolan på kvällen men det tror jag blir svårt... Nu ska jag hoppa i säng men först ska jag plocka undan lite för att hålla mitt nya löfte till mig själv. När vi skulle ha släktmiddag förra veckan städade vi så klart och plockade undan en massa och efter det bestämde jag mig bara för att det ska se ut så varje kväll. Om vi vill att barnen ska städa mer och hålla bättre ordning måste vi föregå med gott exempel! Det har fungerat bra i mer än tio dagar och känns väldigt skönt. Kanske är det även detta som har bidragit till att jag har mer energi? Det är inte stökigt runt mig längre... Jag trodde inte att jag stördes av det men det gör jag kanske? Barnen plockar redan undan mer självmant så kanske kan vi få lite mer ordning så småningom...

Förkyld, kavaj och kalas

Det blev inte så mycket av den där förkylningen som jag började känna i söndags. Jag har varit lite påverkad av den hela veckan men den vägrar att bryta ut. Dagarna på jobbet har varit fulla av olika elevsamtal och samtal med vårdnadshavare och dessutom jobbar jag fortfarande dubbelt eftersom vår SYV är sjukskriven. Jag tror att det var detta tillsammans med lightförkylningen som gjorde att jag i tisdags var riktigt nere och kände mig allmänt värdelös. Jag och rektor intervjuade kandidater för den andra biträdande rektor-tjänsten, denna gång tillsammans med en från personalavdelningen som visserligen var skicklig och kunnig men som fick mig att känna mig osäker. Hon sa saker som gjorde att jag kände att hon förminskade mig - kanske var det bara i mitt huvud eftersom det var en dålig dag men jag mådde i alla fall inte alls bra. Vi i ledningsgruppen skulle egentligen ha gått ut och ätit med vår fd biträdande-kollega men jag orkade helt enkelt inte och det var så skönt att ta beslutet att inte följa med. Min chef fick en akutsituation i sin familj och kunde heller inte följa med så det blev inte alls som planerat. Grät en skvätt på tisdagskvällen och lättade på trycket men var väldigt trött och hade lite svullna ögon på onsdagen så ett par medarbetare reagerade. Jag är nog på gränsen för vad jag klarar just nu och måste bromsa! Jobbet är ju verkligen inte allt...

J åkte lite oplanerat till Italien i onsdags och stannade till i torsdags kväll så vi fick ta hjälp av farmor och farfar för att fixa min och H:s resa till Ullared. De var snälla och kom på morgonen i torsdags så att de kunde vara med O och sedan lämna honom medan H och jag satte kurs mot Halland. De hämtade sedan honom på eftermiddagen och J kom hem lagom till middagen. H och jag hade en mysig dag i Ullared tillsammans med min syster och jag slog nytt rekord i antalet spenderade kronor... "Jaha, det var andraplatsen idag - grattis!", sa kassörskan lite käckt när mitt kvitto visade strax över 10 400 kr. Var tvungen att fråga om förstaplatsen som var över 14 000 kr så det kändes ju bra att inte ens vara nära. Jag handlade dessutom för 2700 kr i skoaffären utanför så det blev en dyr dag men när jag kollade kvittot var det ändå inte alls mycket onödigt. O:s födelsedagspresenter och julklappar är klara och en hel del av H:s julklappar är också inköpta. Idag har jag dessutom köpt overall och vinterjacka till O eftersom Ullared inte alls hade bra vinterkläder för killar i år - passade på när det var 25% på KappAhl på alla ytterkläder. Det har helt enkelt varit en väldigt dyr vecka! Jag la dessutom 2000 kr på mat idag för att fixa till det släktkalas som vi ska ha imorgon och köpte även en tårta för drygt 400 kr - galet så lätt det är att göra av med pengar! En av mina medarbetare som är föräldraledig var på jobbet i måndags och bjöd på en jättefin och god tårta så då bestämde jag mig för att slå till på en sådan och slippa fixa med efterrätt - ett mycket bra beslut...

O har länge pratat om att han vill ha en kavaj och en ny skjorta, en vit så att han kan ha slips. Förra veckan provade vi igenom alla hans skjortor när vi skulle bort och alla var för små eller fula (enligt O då så klart). Jag gick en snabb runda inom H&M idag och hittade en vit skjorta med prickar som han sa att han ville ha och en helt vit skjorta som också fick följa med hem. På vägen till kassan såg jag en kavaj och eftersom den var billig tog jag även den med hem. En mycket nöjd och glad O! "Det blev ännu bättre än jag hade tänkt mig! Den ska jag ha imorgon med den nya vita skjortan, blå byxor och min slips!" Morfar hade varit stolt! Han hade ju alltid skjorta, slips och kavaj med finbyxor om han inte hade kostym när vi skulle bort och gick aldrig till jobbet i annan klädsel heller.

Som vanligt är det mycket tankar på pappa när det är dags för släktmiddag. Mamma fyller år och eftersom hon har så litet hos sig och eftersom jag inte hann fira min födelsedag i augusti så slår vi ihop det hemma hos oss imorgon. Min moster och morbror och farbror och faster kommer också och självklart min syster med familj. Jag kan inte låta bli att tänka på min faster som kanske sitter ensam och uttryckte att söndagar är långa dagar. Om allt inte hade varit som det nu är hade så klart hon också varit här. Helt ärligt hade jag hellre sett att hon kom imorgon än att min farbror och hans fru gjorde det om jag hade varit tvungen att välja men självklart hade jag helst sett att de hade varit här båda två. Idag har större delen av dagen gått åt till att fixa inför imorgon - jag var med H på ridningen, åkte direkt till stan och fixade lite ärenden och hämtade tårtan, lämnade av tårtan hemma, åkte och storhandlade mat, lagade mat inför imorgon och lagade mat till ikväll. O lekte med samma kompis som i söndags och H lekte med granntjejerna. Jag har även hunnit med att frisera och bada L. Måste stryka och duka direkt imorgon, baka en kladdkaka och fixa klart maten till den italienska buffé som vi ska ha. Mamma gör förtugget och fixar bubbel, tårtan är klar och maten ska egentligen bara läggas upp förutom två olika pajer som ska göras klara. Känns hanterbart men tiden kommer säkert att ticka på tills gästerna kommer kl. 13...

I veckan är det dags för utvecklingssamtal med båda barnen, vilket ska bli spännande även om jag vet att allt är under kontroll med H. Det ska däremot bli intressant och se vad läraren säger om O och se vilken bild hon har hunnit få av honom... Tisdag till torsdag är jag på rektorsutbildning och det blir ett välkommet avbrott och en chans till vila även om det är intensiva dagar. Måste bara jobba lite imorgon kväll och även hinna läsa lite litteratur...

Igår tog Sverige VM-silver i laghoppning och det var så spännande! Jag är trött idag för att jag satt uppe så länge igår men det var det mer än värt. Imorgon rider de tre bästa individuell final och kanske blir även den spännande med lite tur. Heja Sverige!
 

Lugn helg

Jag vill försöka skriva kortare och oftare eftersom det är så lätt att glömma om jag inte gör det. I förra inlägget glömde jag ju att berätta om H, som har blivit skötare på sin första ridskolehäst och nu ska vara på ridskolan varje tisdag och ta hand om honom. Hon började i tisdags när vi kom hem från Bounce och var mycket stolt när hon kom hem. I tisdags kväll var vi dessutom ute i ett stall utanför byn och red på en shetlandsponny som hon har ridit en gång innan. Det regnade inte när vi åkte ut men lagom tills hon skulle sitta upp drog det in ett ihållande regn så både hon och jag var dyngsura trots att hon bara red tio minuter. Insåg då varför jag inte saknar hästlivet... Det gick i alla fall bra att rida - hästar bryr sig ju sällan om de blir våta, bara ryttarna. H har absolut talang så jag antar att det blir en ponny till henne så småningom eftersom intresset ser ut att hålla i sig!

Vi har även en liten mattetalang i huset tror jag. O, som är totalt ointresserad av allt vad bokstäver och läsning heter, tycker att det är desto roligare med siffror och klurar ut de flesta tal han får. En lärare på min skola hade testat en av våra nya elever i veckan och gett henne en tallinje mellan 0-20 där hon skulle pricka in 5, 10 och 15. Det kunde hon inte. Hon klarade heller inte att pricka in 5 på en tallinje mellan 0-10 när läraren förenklade uppgiften. Jag var tvungen att testa på O när jag kom hem och han klarade det direkt. Under helgen har vi gjort en massa olika tallinjer och han klurar ut dem fastän jag har gjort en del ganska svåra. Han är mäkta stolt och tycker att det är jätteroligt! H och O har även haft ett annat projekt under helgen - stå på huvudet mot en vägg. De har hjälpt varandra och haft hur kul som helst.

Igår var H och red och sedan var vi på brunch hos min guddotters storasyster som fyllde 17 år. Alltid kul att ses - det blir inte lika ofta nu när barnen är så olika i ålder. De stora tjejerna är dock inte äldre än att de hängde med till en stor lekplats och hade riktigt roligt tillsammans med våra barn. Idag hade jag flera planer - ut och gå med en väninna, klippa häck, hinna fixa en del annat hemma - men vaknade med ont i kroppen och början till en förkylning så det fick bli en lugn dag hemma istället. O lekte med en kompis från parallellklassen - den kompis som hade limousinekalas för några veckor sedan. Kompisen C har aldrig varit hemma hos O så hans mamma stannade en stund och tog en kopp kaffe och pratade lite. Kul när man känner att man har en del gemensamt direkt! Killarna hade roligt och kom bra överens så detta var nog inte sista gången de lekte. H var hos granntjejerna och jag fixade pulled pork som skötte sig själv i ugnen så det blev en del vila på soffan också. Något samtal till min faster blev det dock inte eftersom jag har en väldigt kraxig röst...

Ännu en intensiv vecka väntar - bara att hoppas på att det är en mild förkylning så att jag inte behöver vara hemma för då blir det väldigt många möten att ställa in och hitta ny tid till. Dessutom ska jag och H till Ullared på torsdag och det går inte att ställa in för då bryter H samman totalt!

Melankoli

Jag känner att jag upprepar mig men oj, vad tiden rusar iväg och oj, vad trött jag är... Inser också att det är ett tag sedan jag skrev och att det främst beror på att jag inte har haft så många minuter över och den fritid jag har haft, har jag inte haft lust att ägna åt att sitta vid dator eller iPad. Vi har inte kommit framåt i vårt säng- och sovrumsprojekt, främst eftersom barnen är ytterst motsträviga när det gäller att följa med i de affärer vi hade behövt besöka... Min faster har jag heller inte ringt men planen är att göra det på söndag!

H blev sjuk på måndagen när O var på väg att bli frisk. O fick stanna hemma en dag extra eftersom J ändå skulle vara hemma med H men på tisdagen gick han till skolan och jag var hemma med H samtidigt som jag jobbade lite. Vi passade på att äta lunch på Subway som H har velat prova ett tag eftersom hon mest var hängig och förkyld men inte så värst sjuk. På onsdagen var hon tillbaka i skolan och J och jag har hittills klarat oss - peppar, peppar... Förra veckan präglades annars främst av partiledarintervjuer och -debatter. Skönt att valet är över så att man kan komma i säng i tid på kvällarna! Jag har följt det mesta med intresse eftersom jag även anser att man har en skyldighet att sätta sig in vad de olika partierna vill innan man bestämmer sig. Jag har röstat åt det högra hållet alla gånger men på olika partier och i år tyckte jag att det var svårt att bestämma mig. Jag gjorde ett antal valkompasser och fick viss vägledning av dem men bestämde mig slutligen på valdagens morgon...

Förra helgen fixade vi en del här hemma - frostade av frysen, planterade nya häckplantor i de hål som vi har i häcken mot våra grannar i norr mm. O var på kalas i lördags och vi andra skulle då passa på att titta på matta och lite annat i Lund men vi kom dit några minuter efter att affären hade stängt. Störigt! I söndags dömde jag en klass på morgonen och därefter cyklade hela familjen ner till byn för att rösta. H har varit mycket intresserad av valet och jag tyckte att det var viktigt att barnen skulle se hur själva röstningen går till. Dessutom tycker jag att det hör till att rösta på valdagen - det är något visst med stämningen den dagen, lite högtidligt och traditionellt. På eftermiddagen dömde jag igen och sedan följde vi valvakan så länge vi orkade - jag höll i längre än J och gick och la mig strax efter midnatt. Det blev precis så spännande som det förutspåddes och ännu ser vi ju ingen lösning även om det snart har gått en vecka och rösterna har räknats både en och två gånger. Det kommer att bli en lång följetong, känns det som...

Veckan har rullat på i full fart som vanligt. I tisdags hade barnen studiedag så då tog de det lugnt på förmiddagen medan jag jobbade lite och sedan hann vi med både biblioteket och frisören för O innan det var dags för lunch på Mc Donalds. Därefter hämtade vi O:s båda bästisar och åkte till Bounce i Malmö. H ville också ta med en kompis men det var ingen som kunde så då tog O med två. Barnen hade jätteroligt med alla studsmattor! Perfekt att göra sådana aktiviteter på en studiedag - det var vi och sju-åtta barn till så de kunde ta det i sin takt och hoppa som de ville. Vi vägrar att åka till ställen som dessa annars! Jag skulle aldrig få för mig att göra det på en helg eller på ett lov och våra barn skulle nog inte heller gilla allt folk. Nu hade de en härlig timme tillsammans, mysig fika hemma och medan barnen fortsatte leka kunde jag jobba lite till.

I onsdags var J och jag på min mosters och morbrors 160-årskalas. Båda fyllde 80 år i våras och hade nu bjudit ca 45 gäster på en trerätters middag på Hotell Gässlingen i Skanör. J, jag, min syster och svåger samt mina båda kusiner som är runt 50 år, sänkte medelåldern med en hel del när vi kom. Även min mamma som snart är 71 kändes som ung men det var en trevlig fest med många pigga och glada 80-plussare. Min moster har arbetat som hemkunskapslärare och min morbror är professor emeritus i geologi så det var många högutbildade vänner till dem som var roliga att diskutera med. Fantastiskt god mat och goda viner kändes väldigt lyxigt en vanlig onsdag även om jag körde och bara smuttade på de olika vinsorterna. Det var också här mitt bland alla fina tal och fina ord som mina tankar vandrade iväg. Min morbror utbringade en skål för vänner och släktingar som inte kunde närvara under kvällen - en del som hade fått förhinder och en del som inte är med oss längre. Pappa bland annat. Flera visste att pappa hade gått bort i tidig ålder och några frågade kring det. Jag pratade även med mina kusiner om olika minnen från barndomen som också skapade tankar och funderingar. Min syster kallade på mig och använde mitt smeknamn som bara hon använder numera. Det som pappa alltid använde och som jag nu kände att jag saknar. Mycket. Någon gäst ställde även frågan om min mamma och min moster är lika. Jag försökte styra samtalet till att det är klart att de är lika utseendemässigt men det var ju så klart inte det som hon menade. Hon syftade på deras personligheter och sa själv att de inte verkar vara särskilt lika och jag kunde ju bara bekräfta och hålla med. Jag har känt mig nedstämd sedan dess. Tankar på hur länge mina äldre släktingar ska vara med, på pappa, på den morfar som aldrig fick bli, på min moster och morbror som inte heller fick bli mormor och morfar även om de fick bli åttio år och förhoppningsvis många år till. Tankar på mina kusiner som var helt normala, trevliga, vackra tjejer tills min äldsta kusin fick en psykos i tjugoårsåldern och aldrig blev frisk. Min yngre kusin som blev hennes stora stöd och satte hela sitt eget liv på paus. Det blev inga barn för dem - något jag vet att de sörjer och jag ser att även deras föräldrar saknar barnbarn när de träffar våra. Livet är inte alltid rättvist helt enkelt och samtidigt kan man vända på det och tänka att livet ändå är väldigt bra. Det saknas bara en del pusselbitar för att det skulle kunna vara ännu lite bättre men man ska samtidigt vara väldigt tacksam för det liv vi alla i vår familj och släkt lever. Det finns så mycket värre öden även om alla så klart har rätt att känna att livet är lite orättvist ibland. Just nu saknar jag min pappa. Väldigt mycket.