Summering av 2016

Jag brukar ju sammanfatta varje år så här mot slutet så det försöker jag mig på även idag. Eftersom vi ska bort har vi gott om tid att fixa med annat idag, skönt! Vi ska fira nyår hos O:s gudföräldrar tillsammans med en annan familj så det blir en lugn och trevlig tillställning med god mat. Kvällen/natten blir inte heller alltför sen eftersom vi ska åka iväg på en liten semester på måndag och måste packa och förbereda imorgon samt gå upp tidigt på måndag morgon.

2016 har varit ett hemskt år på många vis, kanske ett av de värsta på länge sett ur ett globalt perspektiv. Storbritannien valde att lämna EU, Donald Trump blev vald till USA:s president, kriget i Syrien har nått nya hemska rekord, terrorattentaten i islams namn har ökat i Europa, massor av människor är på flykt, många har inte nått hela vägen fram utan drunknat på Medelhavet etc. Många stora artister, som Prince, David Bowie, George Michael och Leonard Cohen har gått ur tiden och här hemma i Sverige har sjukvården, polisen, socialtjänsten och skolan inte tillräckligt med resurser för att utföra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Låt oss hoppas att det blir ett något ljusare år 2017 i Sverige och i vår omvärld - även om man kan känna vissa tvivel eftersom två av världens största länder styrs av män som minst sagt känns instabila och oberäkneliga... Som tur är har det ju även hänt en hel del bra och trevliga saker i samhället och i världen 2016. Sverige fick under våren två nya små prinsar när prins Oscar föddes i början av mars och prins Alexander i mitten av april. Vi gick framåt i årets PISA-mätning så skolan är kanske inte helt på väg åt fel håll i alla fall. Det gick bra för Sverige i sommarens OS i Rio och det gladde säkert många!

För oss i familjen har 2016 varit ett bra år, intensivt men bra! Alla år sedan jag träffade J 2007 har ju varit fantastiska egentligen. Det kanske är svårt att känna så när vardagen rullar på och man ska få ihop livspusslet men så här när jag blickar tillbaka är det ändå många otroligt fantastiska saker som har hänt varje år. Det gäller att ta tillvara det lilla i vardagen och njuta av att alla i familjen får vara friska och utvecklas, var och en på sitt sätt.

2016 har inte varit lika händelserikt som 2015 då både J och jag bytte jobb, H började förskoleklass på skolan och O bytte till stor dagisavdelning. Det har heller inte hänt några jätteframsteg som att något barn har lärt sig läsa, cykla, simma, slutat med blöja mm. Vi har försökt prioritera tid för varandra och att komma iväg på längre och kortare resor, vilket är något som alla i familjen uppskattar. I januari var vi på en badsemester i Tyskland och kom hem till ett Sverige som hade infört passkontroll vid alla gränser för första gången på väldigt länge. Det kändes lite konstigt att visa våra pass för polisen men samtidigt är jag av åsikten att det är det enda rätta att göra så länge flyktingströmmarna är så stora som de är nu.

Våren försvann sedan i en rasande fart eftersom min jobbsituation var intensiv och tidvis kaotisk. Vi försökte stoppa in lite vilopauser då och då - som SPA i Ronneby med H och hennes gudmor samt min guddotter, hotellövernattning i Malmö på påsklovet och ett par dagar i Helsingborg vid Kristi Himmelfärd. När jag redan tyckte att arbetslivet var tillräckligt ansträngande och påfrestande valde rektor att säga upp sig och eftersom han var mer eller mindre utbränd stannade han hemma stor del av sin uppsägningstid och jag blev tillförordnad rektor... Det var ju inte alls vad jag hade planerat och inte alls vad jag ville, även om jag visste att jag skulle kunna klara av det på ett eller annat sätt. Jag jobbade mycket mer än jag hade tänkt, mycket mer än heltid (som jag egentligen tycker är för mycket). Jag kunde inte riktigt varva ner när det var dags att ha semester och trots sex lediga veckor var jag inte alls utvilad när det var dags att börja jobba i augusti igen. Det kom en ny rektor som jag inte kommer så bra överens med och någonstans i september klappade jag ihop och borde kanske ha varit sjukskriven ett tag. Det valde jag att inte vara men var noga med att begränsa min arbetstid och ta ut lite av den komptid som jag hade samlat på mig, så att jag kunde arbeta lite mindre. Jag påbörjade även rektorsutbildningen och den var en positiv överraskning, vilket gör att jag kämpar på på min arbetsplats ett tag till. Vid denna tid nästa år har jag kanske bytt jobb, vem vet...

H hade det jobbigt med sin stamning under hela våren och det blev många logopedbesök för att försöka hjälpa henne. Efter sommaren har stamningen knappt varit märkbar, kanske beroende på att H ägnade hela sommaren åt att läsa och nu läser med hög hastighet och bra flyt. Kanske är det detta som har gett henne ett annat flyt i talet också? H började äntligen den "riktiga" skolan och ligger hästlängder före i det mesta, vilket gör att lärarna måste hitta på svårare utmaningar till henne och några andra barn. Det känns skönt eftersom jag av erfarenhet vet hur jobbigt det kan vara för de barn som inte hänger med. Under större delen av året har hennes humör varit väldigt växlande, en minitonåring har flyttat in... På andra plan ser vi också att H har utvecklats - hon tar för sig mer i olika situationer och har vågat börja umgås med andra klasskompisar än T, som hon varit mycket bunden till tidigare. T är mycket dominant även om hon också är en fin kompis många gånger, så det är bra om H även får andra vänner. Hon började rida i augusti och efter en tveksam start tycker hon nu att det är jätteroligt och har blivit riktigt duktig på kort tid. Hennes efterlängtade hål i öronen fick hon i oktober och igår åkte de ut pga inflammation. Idag firar hon nyår med ett pyntat bandage runt huvudet men det blir nog ändå bra!

O har fortfarande svårt med talet och trots logopedkontakt under våren och intensiva besök hos logopeden under hösten vill det sig inte riktigt... Nu har han lärt sig att säga V och K så det blir rätt för det mesta, G funkar för det mesta, S blir rätt ibland med mycket koncentration, F kan han få till om han tänker på vad han säger och R blir fortfarande J (men det är ju ganska normalt att barn har svårt med R). Det går fortfarande inte alltid att förstå vad han säger även om det har blivit lite lättare. Han låter fortfarande ungefär som en treåring och det barnsliga talet gör att vissa tror att han är yngre än han är. Vi hoppas att han ska utvecklas ytterligare innan han börjar förskoleklass till hösten, det är ju ett tag tills dess. Under de senaste månaderna har han visat intresse för bokstäver och siffror från att tidigare ha varit helt ointresserad. Nu kan han de flesta bokstäver, skriver dem fint och är duktig på att räkna. Hans utbrott finns kvar men kommer inte varje dag och håller oftast heller inte i sig lika länge som tidigare. Om O hade fått välja hade han tillbringat livet hemma i pyjamas och helst inte gått ut utan bara lekt och fixat på egen hand eller tillsammans med någon i familjen. Han är omtyckt på dagis, trivs när han väl är där och har många kompisar - snällare kille får man leta efter!

Vi har hunnit med en skön semester till Österrike och Tyskland, vi besökte Kolmården under några dagar i augusti och vi var på Mallorca i september. På novemberlovet kom vi iväg på en liten minisemester i nordvästra Skåne men annars har senare delen av hösten mest präglats av olika sjukdomar som gått runt på alla i familjen. Vi håller tummarna för ett friskare år 2017!

På det personliga planet har det hänt en del positivt under året. Jag har haft många dagar då jag har saknat min pappa men har också klarat att delvis uppfylla den önskan jag skrev förra nyårsafton - att ha mer kontakt med min faster. Vi har haft lite mer kontakt per telefon men den kan så klart bli ännu bättre och framförallt så träffades vi hemma hos dem tillsammans med mina tre kusiner och deras familjer i somras. Det var nog årets bästa dag! Jag har drömt och fantiserat om att denna dag skulle kunna komma och så blev den av och det var så trevligt. En skön, varm känsla som jag kommer att bära med mig länge! För några veckor sedan gifte sig min syster och svåger och även om detta var väntat var det väldigt efterlängtat och roligt. Vi saknade vår pappa och min svågers båda föräldrar denna stora dag men jag är säker på att de fanns med oss på något sätt - om inte annat så i hjärtat...

2017 står för dörren - ett år då jag hoppas att både J och jag byter jobb (främst J, jag kan nog vara kvar ett läsår till även om jag gärna ser att det dyker upp en annan möjlighet för min del), ett år då O kommer att sluta dagis och börja förskoleklass (hur det nu gick till, att vår minsta blir så stor...), ett år då jag och J kan fira tio år tillsammans, ett år då vi förhoppningsvis kan resa på en eller flera resor i Europa, ett år då vi ska fira min mammas sjuttioårsdag mm. Jag ser fram emot det nya året och hoppas att alla får vara friska - det är egentligen det enda som betyder något.

Gott slut och gott nytt år!

Ibland blir det inte som man har tänkt sig...

H har ju varit så stolt över sina hål i öronen sedan hon gjorde dem i slutet av oktober. Vi har tvättat och låtit bli att snurra och röra dem precis som de sa i affären där vi gjorde dem. Damen hade gjort hål i öronen i över 40 år och vi diskuterade det här med att snurra eller inte för när hon gjorde mina hål för drygt 20 år sedan var råden att snurra varje dag. Nu avrådde man från det eftersom bakterier på fingrarna är en större risk än att låta dem vara i fred. De kan inte växa fast, sa hon, så det var ingen fara.

När vi skulle ta loss de örhängen som har suttit i i över åtta veckor (rekommenderades minst sex) och sätta i nya som H fick i julklapp, började det ena örat blöda ganska mycket och H skrek mer än hon gjorde på det andra, som vi hade börjat med. Hon har ganska låg smärttröskel och skriker i högan sky men detta gjorde nog verkligen ont. Vi satte i de nya örhängena och har sedan tvättat varje dag och i onsdags bytte vi även tillbaka till de ursprungliga örhängena för säkerhetsskull. Jag tvättade igår och kollade noga men då syntes inte den lilla svullnad kring örsnibben som syntes i tisdags så jag tänkte att det hade ordnat till sig. I morse berättade dock H att håret hade fastnat i örhänget så jag kollade... Nja, det var ju inte några hårstrå som hade fastnat utan var som hade gjort att håret klibbade fast. Det var också var på nattlinnet och på kudden. Örat var rött och lila och öronsnibben var så svullen att den hade vänt sig så att man såg baksidan framifrån. På baksidan var det en stor svullnad och H klagade över att hon hade ont. Jag lossade örhänget och tvättade med alsollösning men det kom inte ut var. Rådgjorde med min svägerska som är sjuksköterska och hon höll med om att vi borde söka läkarhjälp. Jag var inte alltför optimistisk över att få en tid på vår vårdcentral så jag ringde under tiden som jag och H åkte iväg på lite ärenden. När vi var i första affären kom jag fram och döm om min förvåning när de frågade om vi kunde komma om tjugo minuter. Bara att avsluta ärendena och skjuta upp resten till en annan dag och åka hem igen.

Läkaren blev ganska bekymrad och menade att om det hade varit en vuxen hade han lagt en bedövning och ett snitt för att se vad som finns i bölden men det ville han inte göra på ett barn. Han remitterade oss till barnsjukhuset istället så efter en snabb lunch hemma och packning av matsäck för att kunna stanna länge på akuten, åkte jag och H till Lund. På vägen dit ringde barnakuten och sa att vi skulle åka till Öron/näsa/hals istället, vilket kändes mycket bättre eftersom vi då slapp att blanda oss med alla som söker till barnakuten av olika anledningar... Vi kom till snabbt och H fick emlasalva runt hela örat i väntan på undersökning. Vi gick över till blocket eftersom vi skulle vänta en och en halv timme, köpte lite godis och tittade på folk. När vi kom tillbaka till kliniken meddelade en sköterska att läkaren hade varit tvungen att åka till akuten och ta hand om en bilolycka så det kunde dröja flera timmar tills han kom tillbaka. Nu tog det dock knappt en timme innan vi blev inkallade så det var skönt. Läkaren bedömde att H inte var ett barn man skar i i första taget så han ville att vi skulle prova med penicillin först och återkomma på söndag om det inte har blivit bättre. Det känns skönt att inte behöva bedöva och skära i onödan men samtidigt är det enormt svullet så jag hoppas verkligen att penicillinet biter. Nu ska vi bara ha i henne medicinen också... Håller alla tummar för att det ordnar sig så att hon kan bada nästa vecka! Några nya hål får hon inte göra på några år så det är bara att ta ut även det andra så småningom men eftersom det är risk för infektion även där tyckte läkaren att vi skulle ta ett i taget och låta detta vara någon vecka innan vi tar ut det.

Alltid är det något - nu har vi en H med stort alsolbandage runt huvudet och detta ska hon ha några dagar, vilket inte är så kul med tanke på att hon ska vara finklädd imorgon. Jaja, nyårsafton 2016 kommer vi nog alltid att minnas!

Lugna lovdagar och lite sjukstuga - igen...

I måndags kom vi trots stormen Urd iväg till min syster och svåger för julfirande med dem. Barnen fick öppna sina julklappar innan middagen så att de inte behövde gå och vänta och sedan hade de fullt upp med att leka med alla nya saker. Vi åt en god middag som inte var det minsta julaktig - skönt efter två dagar med julmat! Det var ingen fara att köra hem trots starka vindbyar men vi hade laddat med extra kläder och filtar om något oförutsett skulle inträffa.

I tisdags tog vi det mest lugnt under förmiddagen. Jag har försökt gå en långpromenad varje dag och laddade äntligen ner Spotify i mobilen, vilket gör det mycket lättare att gå. Det blåste fortfarande en del men L var pigg och galen hela rundan trots att vi var ute mer än fyrtiofem minuter. Vissa dagar ligger hon ju bara i soffan och vägrar röra sig och vägrar även gå när vi går ut. Hon kissar och bajsar inom loppet av tjugo meter (max!) och sedan visar hon tydligt att hon vill gå in. Vi kan inte släpa med en hund som snart är elva år utan tänker att hon får bestämma själv. Andra dagar, som i tisdags, har hon hur mycket energi och bus som helst i kroppen. Nu börjar hennes värsta tid på året även om det har varit ganska lugnt på raketfronten ännu så länge. Idag vid lunchtid fick hon sin första medicindos för att hon ska vara lite påverkad av den redan innan det smäller och nu ska hon fortsätta med medicin tills på söndag eller måndag.

I tisdags hann vi även med att gå på bio och se "Bamse och häxans dotter" med våra vänner, familjen S. Barnen fick köpa godis i den stora godisaffären som ligger en bit ifrån bion och tyckte att det var väldigt spännande att äta godis en tisdag... På julafton åt de nästan inget godis eftersom det mest var saker som de inte tyckte om och när O då blev ledsen för att det var lördag och han inte fick sitt vanliga godis så lovade jag att vi kunde ta det tillsammans med bion istället. Alla barnen gillade filmen och jag gillade att den var i ett harmoniskt tempo och precis lagom lång (tyckte dock att "Bamse och tjuvstaden" var roligare). Efteråt gick vi till en relativt nyöppnad hamburgerrestaurang, Tugg, och åt riktigt goda hamburgare!

J klagade över ont i halsen under hela tisdagen och igår morse vaknade han med ännu mer ont i halsen och feber. Han fick ladda med dubbla doser Ipren för att kunna åka på anställningsintervju efter lunch. H blev väldigt ledsen och besviken eftersom hennes faster och kusiner skulle ha kommit på brunch men självklart inte ville komma när de riskerade att bli smittade. Vi lagade en brunch till oss själva istället men det blir ju inte riktigt samma sak. J:s intervju gick ok men han fick ingen bra känsla och är inte alltför optimistisk om en anställning. På eftermiddagen gick jag och barnen till stallet en stund och medan jag lagade mat åkte J in till kvällsmottagningen och fick sin halsfluss konstaterad och sin tredje penicillinkur på mindre än två månader - SUCK! Nu håller vi tummarna för att ingen mer blir smittad och att vi kommer iväg till Tyskland på måndag som planerat. Eventuellt måste hela familjen gå till vårdcentralen och ta halsprov igen eftersom J har varit sjuk så många gånger - ser inte fram emot att utsätta H för detta igen...

H fick nya örhängen i julklapp och på juldagen skulle vi ta ur de som har suttit i sedan hon gjorde hålen och sätta i nya. Det första gick ok men det andra satt fast hårt och blödde en hel del. Hon skrek som en galning och skrek ännu mer när hon såg blodet. Det gör ju ont men hon skriker verkligen helt hysteriskt! Alla dagar sedan i söndags har jag ju varit tvungen att tvätta hålen och ta loss örhängena men det är verkligen en kamp. Igår kväll var hon helt galen, mitt tålamod var slut och det blev inte alls bra. Då bestämde J och jag att hon får fundera tills ikväll - antingen står hon stilla och låter mig tvätta (och skriker om hon vill men hon måste stå stilla!) eller så tar vi bort dem och låter hålen växa igen. Igår hade dock kompisen E också fått ta hål i öronen så nu blev H totalt ambivalent - hon vill nog ta ut dem för att slippa allt stök men samtidigt vill hon gärna ha kvar dem... Återstår att se hur det går ikväll. Planen är att inte göra det för sent på kvällen när både hon och jag är trötta så får vi se om det går bättre.

Idag har H och jag haft en mysig förmiddag tillsammans med halva familjen S, när G och L bjöd med oss till sitt stall för att rida. O vägrade att följa med och fick till slut stanna hemma. H var jätteduktig när hon red och tyckte nog att det var skönt med en utflykt på egen hand. De fick även prova på att mocka och att åka traktor så hon var mer än nöjd. Resten av dagen får det bli hemmamys och imorgon får vi nog ge oss ut en liten runda på mellandagsrean även om det tar emot...

Jullov!

Julafton är över, de förväntansfulla barnen har slappnat av och lugnet har infunnit sig - nu är det jullov på riktigt! Julafton blev lugn och mysig och bättre än vad jag hade förväntat mig. Varför ska jag alltid tänka det värsta och vara pessimistisk i onödan? Min svägerska hade viskat en stor överraskning i mitt öra som jag inte fick berätta för någon - inte ens för J eftersom hon inte litar på att han kan hålla hemligheter utan att råka försäga sig. Anledningen till att jag fick veta var att det skulle komma en person till på julafton som vi behövde ordna en julklapp till.

H och O var lite före mig och J till ytterdörren och knackade på. Dörren öppnades av - barnens äldsta kusin som är au pair i USA detta läsår! Det var först meningen att övriga familjen skulle åka över till henne och hälsa på men det blev för dyrt och kusinen var först inte helt pigg på att komma hem. Den officiella versionen var att hon bestämde sig för att följa med sin värdfamilj på semester och det var detta som hennes mor- och farföräldrar och J och barnen trodde. Till slut bestämde hon sig dock för att komma hem en vecka och alla blev naturligtvis så glada! H kastade sig i famnen på henne och kramades länge, länge och sedan vek hon inte många millimeter från kusinens sida under resten av dagen... Hon sa direkt att detta var den allra bästa julklappen och att hon inte behövde fler. O tog det hela med lite mer ro men J blev rejält överraskad, liksom barnens farmor och farfar när de kom och kusinen öppnade dörren för dem. Kvällen innan hade hon och familjen firat jul med deras farmor och farfar och där hade det också blivit många glädjetårar. Det var verkligen roligt att höra hur hon har det hos sin familj och många minnen från min egen au pair-tid återupplivades. Jag tror att det är nyttigt för både henne och hennes mamma att hon är borta och att det verkligen är en chans att bli vuxen och självständig.

Efter en fika med massor av goda kakor från kusinernas farmor under tiden som vi tittade på Kalle Anka, var det dags för min svåger att gå ut med hunden och då knackade det så småningom på dörren. H förstod direkt vem som agerade tomte men O blev så uppspelt av att se tomten i trädgården att han helt missade att hans farbror inte var på plats. Tomten hann inte stanna utan satte bara en säck med klappar utanför dörren. Vi delade ut klapparna i säcken och alla som fanns under julgranen och barnen var duktiga och gick med på att öppna en klapp i taget i tur och ordning mellan kusinerna så att själva öppnandet tog längre tid och att alla hann se vad de fick. Alla blev mycket nöjda med sina klappar och även om O inte fick allt ur legokatalogen som han hade önskat sig så blev han glad för de som han fick och ville genast börja bygga tillsammans med yngsta kusinen (elva år) som gärna hjälper till. Även mellankusinen som är femton tar gärna tillfället i akt och bygger lite lego så han hjälpte H. Det är roligt att de tre stora kusinerna tycker att det är så roligt med de yngre kusinerna och att de har ett utbyte av varandra.

Efter all julklappsöppning började vi förbereda julbordet och det blev ungefär så som jag hade tänkt mig. Det är inte helt lyckat med julafton när man går på Viktväktarna... Hade det bara varit den dagen men det är det ju inte. Hela veckan innan har varit ganska onyttig och även alla jullovsdagar lär bli en utmaning. Igår år vi rester från julbordet och en hel del godis och idag ska vi till min syster och svåger på middag och julfirande så då blir det också en hel del onyttigheter. Jag ska verkligen försöka att röra på mig varje dag så att jag i alla fall gör av med en del på det sättet. Målet är att ta mig till gymmet ett par dagar och inte bara ta mina vanliga promenader och joggingturer.

Gottebordet är ju inte heller så lätt att motstå, i alla fall inte om man har min karaktär och särskilt inte när det finns hemlagad knäck... Det får helt enkelt vara så nu ett par veckor och så får jag ta nya tag när jag börjar jobba igen. Igår var det en lugn och skön dag - undrar om inte juldagen är en av årets bästa dagar? Vi skrotade runt i pyjamas hela dagen eftersom det ändå var regn och rusk utomhus, byggde lego, spelade spel och åt gott. Vi var inte hemma förrän vid midnatt så barnen sov faktiskt ända till åtta och ville sedan inte sova middag, vilket gjorde att det blev en tidig sänggång för dem och en ganska lång kväll med egentid för mig och J. Eftersom vi aldrig har sett den omtalade serien "Bron" har vi bestämt att vi ska ta oss igenom den nu under lovet. Kanske inte hela men vi ska börja på den i alla fall.

Utanför börjar det blåsa upp allt mer och snart kommer väl den utlovade stormen att vara här. Vi hoppas ändå på att kunna åka till Skanör för lite julfirande. Mormor och min moster och morbror kommer också och barnen har ännu fler julklappar att se fram emot. Jag tror att min moster och morbror uppskattar att de får komma eftersom de inte har några egna barnbarn och julen är ändå barnens högtid. Dessutom är det roligt att träffas då och då. De närmar sig åttio båda två så det känns som att vi bör ta vara på tiden. De är pigga och vitala på alla sätt men det är ändå viktigt att uppskatta den tid vi har tillsammans eftersom den trots allt börjar bli lite begränsad.

I veckan ska vi försöka hinna med att vara lite sociala med vänner och släkt innan det är dags för nyårsfirande. Om en vecka är vi vid denna tiden förhoppningsvis på plats i Tyskland och då får det gärna inte blåsa storm... Ser verkligen fram emot några lediga dagar hemifrån. Att komma iväg så gör att ledigheten på något sätt känns längre. När januari rullar på brukar vi börja planera vår sommarsemester på Europas vägar och det kommer vi säkert att göra i år också. Vi fick en rejäl julklapp av J:s föräldrar och den sätts rakt in på semesterkontot. Alla har inte förmånen att se sig om utanför eller inom Sveriges gränser och vi försöker verkligen betona för barnen att detta inte är en självklarhet utan något som vi ska vara väldigt tacksamma för att vi kan göra. Just nu är jag så otroligt tacksam över allt jag har i mitt liv - främst den enorma rikedomen som i morse låg på var sin arm i sängen under täcket och bara ville kramas. Det blir inte större eller bättre än så, kärleken till och från barnen är verkligen något helt fantastiskt. Jag tänker på de som vill men inte får chansen att bli föräldrar, på de som har förlorat ett barn eller på de som blir sjuka eller på annat sätt dör ifrån sina barn. Även om jag ibland är ledsen för att jag har mist min pappa och att han inte finns i våra liv, har jag så ofantligt mycket att vara tacksam över - det ska jag försöka påminna mig oftare om!

Försöker komma i julstämning

Julafton 2016. Den där julkänslan vill inte riktigt infinna sig. Kanske är det på grund av att vi inte ska vara hemma, kanske är det för att en liten del av julen fortfarande är jobbig eftersom det saknas en person. Kanske är det för att jag inte har hunnit (eller orkat) julpynta som jag brukar här hemma. Solen strålar, det är nästan vårvarmt i luften och detta skapar kanske inte heller den rätta stämningen även om det är fantastiskt att se solen!

Jag firar helst julafton här hemma hos oss. Då kan jag påverka och bestämma "körschemat", jag vet att all den mat som jag tycker hör julen till serveras, kakorna vid fikat är juliga, gottebordet är som det ska vara. Det blir ju bra även när vi inte är hemma men jag föredrar ändå att själv fixa och göra juligt. I år vet jag inte om det kommer en tomte, jag vet inte om det finns en julgran, jag vet inte särskilt mycket om julbordet men det blir säkert bra. Vi ska till J:s syster och hos dem har vi inte firat jul sedan 2008 och det var min och J:s första gemensamma julafton (året innan valde vi att fira på varsitt håll). Därför har vi inga traditioner med oss och barnen har ju aldrig varit där på julafton. De har uttryckt önskemål om att de hellre hade velat vara hemma men eftersom min svägerska har fler djur att ta hänsyn till så är det lättast att vi är där eftersom vi kan ta med L. På annandagen ska vi till min syster och svåger så då är vi heller inte hemma och på nyårsafton ska vi också bort. Dessa dagar är det bara skönt att slippa fixa men idag hade jag gärna haft julen i vårt hus. En av fördelarna med att ha julen hemma är att vi på juldagen brukar ta fram alla rester så att middagen är fixad och för övrigt bara mysa hela dagen. Nu har jag köpt lite julmat som vi ska ha imorgon så att det blir så i alla fall och eftersom det ska vara regn och rusk ser jag fram emot en riktigt innesittardag med legobyggnad, spel, böcker mm.

Förra lördagens bröllop känns redan avlägset men blev precis så som min syster och svåger ville. Avslappnat, enkelt och snabbt! Själva vigseln var fort överstånden och sedan åt vi en femrätters middag på Hotell Gässlingen. Barnen var med under bubbel och snittar men åkte sedan hem med storkusinerna som tog hand om dem hela kvällen. O var inte helt bekväm i detta och sa att "det kändes som att han skulle kräkas eftersom han var så blyg". Vi hade pratat om denna kväll länge och H var eld och lågor och O hade inte sagt något alls om att det inte kändes bra. Vi var på toaletten ett flertal gånger men det kom inget. Han ville inte äta men jag tror helt enkelt att han bara var nervös och hade fjärilar i magen. När de väl kom iväg och hem till kusinerna gick allt hur bra som helst. Vi hade en lugn och trevlig kväll med god mat och tillhörande viner men eftersom jag var i allt annat än toppform så drack jag inte mer än väldigt lite av varje glas. Vi var hemma och löste av barnvakterna vid halv ett och då var H vaken och påstod att hon inte hade sovit alls på hela kvällen (vilket jag har svårt att tro men hon somnade direkt när vi kom hem) och E satt upp i spjälsängen och var klarvaken. Hon accepterade dock att det var vi som kom och jag la henne ner igen och klappade henne lite på ryggen tills hon somnade. På morgonen var det full rulle från halv sju så det blev inte så många timmars sömn...

Jobbveckan har varit så där som en avslutningsvecka ska vara, lite spontan, lite annorlunda och med lite juliga inslag. I tisdags var vi på julfest med personalen och i onsdags var det elevernas terminsavslutning. Även våra barn slutade i onsdags och fick vara med mig på jobbet under eftermiddagen eftersom det inte var så många som skulle vara på fritids. Så långt det är möjligt ska våra barn få ha lov när det är lov och inte vara på fritids. Jag tror att det är viktigt för dem att känna att de är lediga och nu får de vara lediga i nästan tre veckor eftersom skolan inte börjar förrän den 11 januari. Jag jobbade i torsdags och J var hemma på förmiddagen och farfar kom en stund på eftermiddagen när han hade ett möte. Han har äntligen fått vidare besked angående det jobb som han sökte för en månad sedan och ska på en ytterligare intervju i mellandagarna. Håller alla tummar för att det blir ett nytt jobb, det han har nu är verkligen inte bra för hans hälsa!

Jag ringde till min faster i onsdags och som vanligt har jag skjutit upp det alldeles för länge och som vanligt var det väldigt trevligt att prata med henne. Min farbror hade ramlat och brutit benet i september men det var opererat och under kontroll. Det blir dock en påminnelse om att både min faster och hennes man är 80+ även om de är precis lika vitala som vem som helst när man pratar med dem. Vi pratade om att de hade träffat min farbrors fru i mataffären i somras, dagen innan vi skulle till min farbror på släktträff och bara några dagar efter vi var hos min faster på kusinträff. Under hösten har de sedan sprungit på varandra vid tre tillfällen men min faster trodde att det bara var hon som sett min farbror och inte tvärtom och hon hade inte sökt kontakt eftersom min farbror har varit tydlig med att han inte vill det. Som jag sa till min faster, undrar om det är någon där uppe som vill ha ett finger med i spelet och ser till att detta händer... ;-) Jag bjöd in dem till en julfika under trettonhelgen men de var upptagna så vi får försöka hitta en annan dag.

Kanske gjorde vårt samtal att pappa blev mer närvarande och kanske är det därför som min saknad nu känns så påtaglig. Det känns som en tyngd i bröstet och jag är nedstämd på ett sätt som jag inte brukar vara. Åh, ibland saknar jag honom fortfarande så ofantligt mycket! Jag hade så innerligt gärna köpt en annan julklapp till honom än den som jag satte vid graven idag. Han fick ett hjärta med mossa och blommor och en ny gravlykta och det känns fortfarande så otroligt overkligt och fel. Han som var något av det mest livsglada och sunda som jag har träffat, han som skulle finnas i mitt liv länge, han som skulle komma med kloka råd och störiga kommentarer, han som skulle älska sina barnbarn över allt annat och ge dem så mycket klokskap, värme och kärlek - han finns inte. Efter tretton och ett halvt år förstår jag det fortfarande inte, jag har möjligen bara hittat ett sätt att leva mitt liv ändå. På den nya gravlyktan som jag satte hos honom idag fanns en vers skriven. Jag såg inte det när jag köpte den eftersom den stod med "verssidan" inåt och tyckte först att det såg lite konstigt ut när jag kom hem men efter att ha läst dikten så tyckte jag ändå att den var fin.

Nu är du havet en varm och solig sommardag

Du är vinden som blåser i vårt hår

Du är kärleken som värmer våra hjärtan

när vår saknad blir för svår

Nu skapar vi traditioner och minnen för våra barn, liksom mina föräldrar gjorde för mig. Varje julaftonsmorgon tände mamma massor av levande ljus, vi spelade vår speciella julskiva med olika julsånger och under granen hade tomten lagt vars ett paket till mig och min syster. Alltid från "tomten" även när vi var vuxna och inte hade flyttat hemifrån ännu. Under vår gran ligger också ett paket från tomten på morgonen och i barnen ser jag samma förväntan som jag själv minns från när jag var liten. H sa igår att "det bästa med julen är inte alla julklappar, det bästa är att familjen får vara tillsammans många dagar". Jag hann för någon sekund blir lite rörd och kände mig som en bra mamma med en klok dotter som uttryckte så fina värderingar. O grusade denna sinnesstämning ganska snabbt när han fyllde i "nä, det viktigaste med julen är att jag får 110 julklappar, annars börjar jag böla"... Vi får hoppas att han är en helt normal femåring och att han om ca två och ett halvt år är lika klok som sin storasyster!

GOD JUL!

Bröllop!

Då var den stora dagen här, den som H har väntat på i flera år! Min syster ska gifta sig och H har länge pratat om vad hon ska ha på sig denna dag och sett fram emot att få vara brudnäbb sedan hon var ungefär tre år... Nu blev det ju inte ett sådant bröllop som hon hade tänkt sig men hon är förväntansfull i alla fall! Jag har inte känt mig helt hundra de senaste dagarna och i morse vaknade jag med feber och ont i kroppen och huvudet känns inlindat i bomull med en öppen kran i mitten. Perfekt en dag som denna - not. Jag låg kvar i sängen ett par extra timmar och vilade eftersom jag inte kan vila mer under dagen, då håret är vidgjort. J och jag åkte och köpte gran och tog första bästa som försäljaren visade oss eftersom den var helt ok. Duschade och åkte sedan till frisören som gjorde en enkel uppsättning. J sa att den såg ut som något som jag hade klarat av på egen hand men det hade jag verkligen inte. Dessutom är det lite lyx att få det gjort hos frisören... Nu ska vi packa ner allt som krävs för att kunna sova en natt borta alla fem och sedan är det dags att klä på alla och sminka mig själv (behövs verkligen idag...). Pratade med min syster och allt verkade vara under kontroll. Present fixade jag i veckan - återstår att se om de blir nöjda med ett par flaskor champagne, en kokbok och ett restaurangbesök (inkl barnvakt samma kväll samt natten efter så att de kan välja om de vill bo på hotell).

Veckan har flutit på som vanligt. I måndags var H hemma eftersom hon var förkyld och trött, i tisdags var vi på luciafirande på O:s dagis kvart över sju på morgonen och i onsdags var vi på konsert med H:s klass och hennes parallellklass, där hon spelade kornett. Andra barn spelade barytontuba och de som inte spelade sjöng - jätteduktiga! O var mycket stolt över sitt luciafirande och alla barnen var duktiga även där. Det är dock intressant att studera tjugo femåringar som är uppradade bredvid varandra. Minst tre kommer förmodligen inom några år att ha diagnosen ADHD, andra har föräldrar som hade behövt lära sina femåringar ett och annat för att underlätta för dem senare i livet och de flesta kommer nog att klara sig utan alltför stora problem...

På jobbet har jag upplevt min första lugna vecka någonsin - jag hade till och med tid att surfa lite privata saker i tio minuter en dag samt prata med L:s veterinär inför nyår. Egentligen helt normala saker att göra då och då under arbetstid men det har jag verkligen inte haft möjlighet till det senaste året. Rektor har varit borta i princip hela veckan så det har varit lugnt även på den fronten även om hon lyckades maila mig och reta upp mig med tonen i sitt mail. Den morgonen sprang jag i alla fall min snabbaste runda så inget ont som inte har något gott med sig!

J har fortfarande inte hört något mer om det jobb som han sökte och vill ha så förmodligen blir det inget. Jag träffade mina gymnasiekompisar i måndags på en tjejmiddag och min ena väninna jobbar på det företag där J har sökt jobb men hon vill och ska naturligtvis inte bli inblandad på något sätt. Nu är det bara tre jobbdagar kvar för oss båda och sedan är det jullov i nästan tre veckor. Jag tänker inte göra ett dugg som är jobbrelaterat dessa veckor - ev måste jag läsa lite litteratur till rektorsprogrammet men det gör jag främst för att det är intressant.

Nu ska jag ta min ömma och förkylda kropp och försöka förvandla den till bröllopsskick på något mirakulöst sätt - återstår att se om jag lyckas!

Händelserika veckor och sjukstuga 4.0

Långt mellan uppdateringarna, jag ska försöka tänka igenom vad som har hänt sedan sist... Den första helgen i advent tog vi det mest lugnt för att återhämta oss och vila. L fick sig en välbehövlig storstädning, som hon som vanligt inte uppskattade, och huset adventpyntades.

Måndagen den 28 november hade vi en mysig dag i Köpenhamn. Vi gick en liten runda upp på Ströget och tittade i leksaksaffärer och åt lunch innan vi gick in på Tivoli och ägnade resten av dagen åt att åka karuseller. Solen sken från en klar vinterhimmel och det var ett par minusgrader så vi hade massor av kläder på oss. Det var inte köer så barnen kunde åka hur mycket de ville. Vi hade en fantastiskt mysig dag och jag kunde lägga alla tankar på jobbet åt sidan.

På natten efter att vi kom hem väckte H mig och sa att hon inte mådde bra. Hon hade ganska hög feber och fick Ipren. Eftersom jag skulle på rektorsutbildning i Båstad fick J snällt vabba i tre dagar... Det gjorde inte så mycket eftersom han själv också blev sjuk i halsfluss - igen! Jag hade tre roliga och inspirerande dagar i Båstad även om koncentrationen grumlades av mailkorrespondens med min rektor som bitvis var ganska tråkig i tonen. Jag bad om ett möte mellan mig och henne på fredagen när jag skulle vara tillbaka - det blir så tydligt när jag pratar med andra rektorer att vårt samarbete verkligen inte är som det borde vara.

Nu kunde jag inte jobba den fredagen eftersom O väckte mig vid tre-tiden och sa att han inte mådde bra och behövde kräkas... Vi hann in på toaletten och han kunde kräkas i handfatet. Amazing med stora barn - inga lakan att tvätta, ingen pyjamas att tvätta, inga mattor att bära ut, ingen soffa att sanera, inget golv att skura, inget barn att duscha! O kräktes åtta gånger men hann till toaletten alla gånger. H hade fortfarande feber och jag fick vabba eftersom J var för sjuk för att ta hand om barnen. Mötet fick skjutas fram och vi hade det i måndags istället. J och jag pratade om att han kanske skulle låta halsflussen läka ut av sig själv denna gången för att få bättre immunförsvar - det rådet fick ju jag när jag var sjuk och det fungerade. På lördagsmorgonen var han dock nästan helt igensvullen i halsen och kunde inte få ner de smärtstillande tabletterna så då fick han åka in och få ny antibiotika. Vi hade ytterligare en lugn helg med mycket vila och som tur var var det bara O som blev sjuk. På söndagen kändes det tillräckligt säkert att ingen mer skulle bli magsjuk, för att vi skulle våga baka lussekatter, H orkade även gå på sin ridning.

I måndags hade jag så ett möte med rektor och vi sa båda två några väl valda ord om vad vi inte tycker fungerar. Det blev ett konstruktivt och sansat möte med bra feedback och under resten av veckan har det känts bra. Igår eftermiddag konstaterade vi båda att det kanske ändå finns hopp för vårt samarbete. J och jag har lyckats jobba en hel vecka utan att någon i familjen har varit sjuk - det har inte hänt sedan i mitten av oktober! Nu håller vi tummarna för att vi har haft vår del av sjukdomar för ett tag och att vi får vara friska tills jullovet har passerat. Bara två veckor till julafton idag - tiden går galet fort när man är vuxen i december men för barnen är den som vanligt oändligt lång.

Idag är H på kalas hos en klasskompis och imorgon ska hon på ytterligare ett kalas hos klasskamrater som är tvillingar. O ska också på kalas och är mycket förväntansfull. Han räknar även ner dagarna till tisdag, då de ska gå luciatåg på dagis. Han övar flitigt på alla sånger när han tror att ingen hör och ser mycket fram emot att vara tomte. Det blir till att gå upp tidigt eftersom vi ska vara på dagis kvart över sju. På måndag kväll ska jag och tre vänner återuppliva traditionen lussevaka. Vi gick gymnasiet tillsammans och i början av nittiotalet var det väldigt stort med lussevaka dagen innan Lucia. Man var ju inte alltför pigg den 13 december, om jag minns rätt och vissa var säkert inte helt nyktra. Nu blir det dock en väldigt lugn middag för oss 40+-are men det är alltid roligt att ses.

J går och väntar på svar angående ett nytt jobb. Han har varit på intervju och fick i början av veckan veta att han är en av två kandidater som de har valt att gå vidare med men sedan dess har han inte hört något och börjar misströsta. Han hade verkligen velat ha detta jobbet - dels för att det verkade intressant och dels eftersom han vantrivs allt mer på sitt nuvarande jobb. Jag hoppas verkligen att han får det!

Idag står pepparkaksbak på agendan och imorgon blir det lite julklappsshopping även om det mesta redan är inhandlat och klart - älskar nätshopping! Nästa lördag är det dags för vigsel mellan min syster och svåger och jag hade behövt hitta något att ha på mig... Jag har en klänning men jag är inte helt nöjd med den så förhoppningsvis kan jag hitta något annat imorgon. Ska bli spännande att gå på en borgerlig vigsel, det är första gången för min del! Efteråt blir det middag medan barnen passas av småkusinernas stora kusiner, något som särskilt H ser fram emot.