Och så blev det jul i år igen - eller imorgon i alla fall. För en gångs skull känner jag mig ganska klar. I princip alla julklappar är inslagna, maten är inhandlad, det som ska lagas och bakas är klart, granen är på plats och huset är pyntat. Ett tag kändes det stressigt men de senaste dagarna har det känts som att läget är under kontroll. Hur vi fick ihop en jul för två år sedan när vi samtidigt fixade med både begravning och dödsbo, vet jag inte men julafton blev det även då på något underligt sätt.
Jag ska försöka ta vid där jag slutade förra gången. Helgen efter min Göteborgsvecka var vi hos våra grannar som hade bjudit in oss för att fira att mannen i huset fyllde 80 år i somras. Vi var över med en blomma då och därför ville de bjuda oss och två andra grannpar på middag. H och O tyckte att det var sådär kul... De skötte sig som vanligt ändå hur bra som helst och gick hem ett par gånger och pysslade med sitt men var med när vi åt. Värdparet är gulliga och lätta att prata med med de övriga två paren har jag inte så mycket gemensamt med och det är inga som jag hade valt att umgås med på egen hand. Inte otrevliga på något sätt men som H säger: "inte min typ". På onsdagen efter ringde den ena grannfrun, vilket hon aldrig skulle ha gjort om det inte var för att berätta att mannen hade testat positivt för Covid... Jag bokade test eftersom vi ändå hade umgåtts en hel kväll men klarade mig. Hela deras familj blev dock smittade. J kom hem från Polen på torsdagskvällen och testade då negativt men hans kollega som han hade suttit i samma bil som i en hel vecka, var positiv. De hade under veckan fått reda på att hans fru hade Covid och han hade haft symptom under ett par dagar så det var ingen större överraskning men det visar hur dumt det är att ge sig ut att resa eftersom man ju måste kunna ta sig hem om man blir sjuk och då riskerar man att smitta andra på vägen.
På torsdagskvällen var jag på väsensvandring på O:s skola. De hade läst om olika nordiska väsen och stod nu i grupper längs en runda utomhus och berättade om dessa. Så duktiga! Till varje presentation hade de dessutom ett antal frågor till oss föräldrar men eftersom de inte alltid pratade högt och tydligt och eftersom vuxna personer helt uppenbart inte alltid är helt fokuserade kl. 18 på kvällen, var det få som kunde svara. Som tur var hade vi en femårig lillebror som var med i vår grupp av lyssnare och han kunde svara på precis allt. Snacka om att insupa kunskap och ha god hörförståelse! Till slut blev det både komiskt och pinsamt för oss föräldrar men lillebrodern levererade hela vägen som tur var.
På lördagen var det dags för den sista tävlingen för H och lilla B. Det var kallt och fruset hela veckan innan så lilla B hade vrickat sig i hagen på tisdagen och hade dessutom ont i hovarna eftersom hon behöver skyddande sulor när det är hårt och knotigt och hovslagaren kom först på fredagen. Hon stod alltså mer eller mindre stilla i tre dagar, två av dem i boxen eftersom det var för knöligt i hagen. På fredagen lastade vi och körde till ridhuset för att se om hon var halt eller inte men då var hon pigg och glad och H red en kort stund. Det blev en tidig morgon med start sju minuter efter nio. Kallt var det också men det gjorde bara att lilla B var pigg och fin. Så bra som hon gick på denna tävling har hon inte gått tidigare och H var så nöjd och glad när hon kom ut! Det var elva starter i klassen och tre som fick pris och trots väldigt fina poäng kom H fyra, två poäng från att ha blivit placerad. Hon ville så gärna ha ett pris eftersom det skulle vara prisutdelning till häst med ärevarv och det hade så klart varit en fin avslutning på deras tävlingstid tillsammans. Nu blev hon ledsen och besviken även om hon egentligen var nöjd med ritten.
På söndagen var vi hos min syster och svåger och bakade lussekatter och pepparkakor tillsammans med kusinerna. Vi åt lunch på gatuköket i byn och bjöd sedan vår moster och morbror på fika med nybakade kakor. De var så nöjda och glada över att vi kunde ses nästan som vanligt och dessutom inomhus. Det har vi inte gjort sedan december 2019 så det var nog stort för dem. Så lite som behövs för att göra äldre personer glada! De uppskattade verkligen att ses och vi hade en trevlig eftermiddag. Det gäller att ta tillvara på tiden och ta tillfället i akt att ses medan alla är friska.
Vi har även hunnit med att titta på en ponny som stod några hundra meter från där min syster och svåger bor. Den såg snäll ut på bilderna i annonsen och verkade ok. H red den bättre än ägaren, som ägaren förvånat konstaterade men den var lite för liten för att vara en D-ponny. H var lagom på den nu men om hon växer, vilket hon så klart kommer att göra, kommer den snabbt att bli för liten. Det finns verkligen inte så många ponnyer på marknaden nu och priserna är horribla. För en normal ponny som har tävlat och placerat sig lite så får man betala mellan 250 000-500 000 kronor beroende på meriter, ålder mm. Vi har inte de pengarna och även om vi hade haft det är det galna summor för en ponny till ett barn. För 100 000 kr, som också är väldigt mycket pengar, får man inte så mycket eller så är det alltid något "men" med ponnyn. En lång annons som presenterar hur trevlig och fantastisk den är och sedan ett sista stycke som beskriver det som är mindre bra. Nu har vi hittat en ponny i Småland som verkar trevlig och inom vår gräns på max 30 mil hemifrån. Det blir kanske en tur dit på jullovet. Vi ska även prova den ponny vi har testat en gång ytterligare en gång innan vi helt överger den.
O:s distansundervisning fortsatte även denna vecka. Eleverna i hans klass fick egentligen gå tillbaka till skolan i måndags men eftersom den andra fyran hade distans till och med i tisdags blev alla i årskursen erbjudna att delta hemifrån. Dessutom stängde de en trea som var hemma till i onsdags så det kändes säkrast att låta O vara hemma. Även H:s årskurs var tydliga med att de förstod om man höll barnen hemma och skrev tydligt ut att de inte skulle göra något viktigt under de sista dagarna men H ville gärna gå eftersom det är hennes sista hösttermin på nuvarande skola. O testade vi i måndags och svaret som kom i tisdags visade negativt. Han hade inga symptom så vi var inte överraskade men ville ändå testa på femte dagen eftersom hans båda bästa kompisar var positiva. J har hemma i måndags och jag vaknade med ett sandpapper i halsen i tisdags samt hosta och fick stanna hemma och kunde då samtidigt fixa mat till O. Det var avslutning på min skola i tisdags men de fick helt enkelt klara sig utan mig, vilket så klart gick hur bra som helst. Jag hade för en gångs skull förberett ett tal men det fick jag skriva ner så att vår kurator kunde hålla det istället. Lite snopet att inte få vara med och önska alla god jul men jag hade en väldigt kraxig röst och lät sjukare än jag var så det hade inte fungerat. Igår var jag lite bättre men idag är jag ganska sänkt och känner mig trött och sliten av en begynnande förkylning. Redan i tisdags försökte jag boka Covid-test men fick inte tid förrän idag, trots att jag letade i hela sydvästra Skåne. Det testet får jag ju inte svar på i tid så jag har även bokat ett snabbtest som jag får betala själv. Självtester är totalt slut på apoteken så det var inte något alternativ. Jag är ganska säker på att jag är negativ men vill ha bevis på det eftersom J:s föräldrar ska fira jul med oss och de har inte tagit sin tredje dos. Jo, J har sagt till dem ett par gånger att göra det men det händer tyvärr inte... Om jag mot förmodan skulle vara positiv blir det ingen roligt jul...
Imorgon blir det en jul hemma hos oss med min syster och hennes familj och som sagt J:s föräldrar. Ojämna år firar vi med min sida, jämna med J:s men i fjol blev det ändå med min syster eftersom det vara restriktioner om att ses max åtta personer. Barnen vill helst fira med småkusinerna eftersom det inte alls blir lika roligt för dem när vi är med de stora kusinerna. Återstår att se hur vi löser det nästa år... Jämna år har tidigare min syster och svåger varit hos hans bror med familj men nu har de barnbarn och nog med sin egen familj så om vi inte firar med min syster har de ingen att fira med vartannat år. I värsta fall får väl alla vara här nästa år men då blir vi mellan 15-17 personer beroende på vem som följer med. Vi var ofta många när jag var barn och det tyckte jag var roligt och mysigt då men min farbror och faster har ett stort hus som lätt rymde alla. Hos oss blir det lite trångt och det blir en massa att stå i med all mat och disk men finns det hjärterum finns det stjärterum, heter det ju.
I år blir det förhoppningsvis en lugn och skön jul. Juldagen är helig för vila men i år måste vi åtminstone åka till stallet eftersom H ska rida en mindre tävling med lilla B på Annandagen. Ingen riktig tävling men den allra sista starten i tävlingsliknande sammanhang för det lilla ekipaget. Lilla B blir 21 år nästa år så kanske är det hennes sista start någonsin om de inte hittar en annan liten ryttare som vill tävla. Vi är lediga i mellandagarna och J är även ledig vecka 1 medan jag jobbar onsdagen och fredagen den veckan. Barnen har tre hela veckors lov och börjar inte förrän den 12 januari. Vi ser fram emot många lata dagar och kanske lite utomhusumgänge med vänner och familj.
God jul!