Släkt, påsk, studier och lite annat...

Det känns som att jag inte gör något annat än skriver så därför känns det inte så lockande att sätta sig vid datorn och skriva ännu mer. I lördagskväll lämnade jag dock in mitt examensarbete som har upptagit mycket tid de senaste veckorna så nu ska det förhoppningsvis bli lite mindre datortid... När jag är färdig med min rektorsutbildning kommer jag att ha över 400 högskolepoäng - det räcker definitivt!

Jag måste backa bandet lite eftersom jag skrev ett eget inlägg om H förra gången och då hoppade över en dryg vecka sedan förrförra gången jag skrev. Det har varit intensiva veckor på jobbet så som det alltid är när det börjar närma sig ett läsårsslut och dagarna bara flyger iväg. H och jag har försökt hinna med lilla B så många dagar som möjligt och det tar också lite tid även om det är avkopplande och roligt. Hon fäller all sin vinterpäls och vi har haft en ordentlig utmaning de senaste veckorna när det gäller att få av all päls. J är lagom glad eftersom det är hästhår överallt även om vi försöker borsta bort så mycket som möjligt innan vi kör hem. Det har ju verkligen varit ett helt fantastiskt vårväder de senaste veckorna men det gör ju också att allt är väldigt torrt och dammigt och det blir inte precis mindre smutsigt då...

Söndagen för två veckor sedan hade vi besök av min faster. Hon kom en stund innan lunch och lämnade över sin bil till J som tvättade, dammsög, vaxade och putsade hela eftermiddagen. Min mamma kom också så att vi kunde äta lunch tillsammans. Hon skulle sedan på bridge men lagom till fikat kom min syster och hennes barn så fick alla möjlighet att umgås under de dryga fem timmar som min faster stannade. Det är så roligt att prata med henne! Jag måste bortse från allt som har varit och från det beslut hon en gång tog för att kunna träffa henne men det kan ju inte vara fel när det känns så bra..? Barnen tycker också om henne och pratar gärna med henne och det gör de inte på samma sätt med någon av våra andra äldre släktingar. Under påskveckan fick vi inbjudningar till två studenter - två av mina kusiner (min fasters barn) har barn som tar studenten i år och vi är bjudna... Känns fint samtidigt som det känns väldigt konstigt - jag har bara träffat det ena barnet en gång och det var när han döptes. Det andra barnet har jag träffat två gånger - när han döptes och när han var med på den släktträff som vi hade för tre år sedan. Barn och barn - de är ju vuxna nu och vet knappt vem vi är. En fin gest men samtidigt känns det lite konstigt... Mamma och min syster med familj är så klart också bjudna och vi kommer förmodligen att åka på åtminstone den ena även om de inte har möjlighet att följa med.

Under påsklovet turades J och jag om att vara hemma. Vi hade även projektet "föräldrarnas dag" och "barnens dag" som barnen kom på för någon månad sedan. På föräldrarnas dag fick barnen inte säga nej och på barnens dag fick föräldrarna inte säga nej. Spännande... Mycket strategiskt la vi föräldrarnas dag först men den dagen var det J som var hemma och han hade inte alls gjort så smarta saker som jag hade planerat. Jag hade tänkt att de skulle städa sina rum, sortera leksaker och lite annat - han åkte till skogen med dem och det var visserligen bra men det var ju ingen stor uppoffring för dem. De fick i alla fall klara sig utan skärmtid och istället spela lite på J:s gamla spel, typ donkey-kong... På kvällen när jag kom hem sa jag som vanligt till O: " idag är det duschdags" och han skrek som vanligt "neej, inte duuusch.." innan han kom på sig och slog över till "ja, ja, duscha!" eftersom han inte fick säga nej - perfekt! :-)

Jag var hemma på tisdagen som var barnens dag och det var ju soft! Tänker på alla föräldrar som inte sätter gränser och bara säger ja och låter barnen göra som de vill - mycket enklare... I alla fall i stunden! Jag kunde jobba ostört hela dagen eftersom barnen främst satt med iPads eller spelade Xbox. De åt nutellamackor till frukost men höll annars sina vanliga rutiner. De önskade lunch och middag men det var helt normala alternativ och de bestämde även att de skulle äta godis efter maten fastän det var tisdag - mycket busigt, enligt dem... De kunde ju även valt att äta en massa onyttigt hela dagen men det verkar som de är ganska inkörda på de vanliga rutinerna och förhöll sig till dem. En dag med lite onyttigheter och en massa skärmtid skadar ju inte och de tyckte verkligen att det var jätteroligt! De var dock helt överens om att de inte ville ha det så här varje dag - skönt!

På onsdagen jobbade jag på förmiddagen, fixade H:s sista presenter på lunchen och jobbade sedan hemifrån på eftermiddagen. Inledningen av H:s födelsedag skrev jag ju om i förra inlägget men det hände ju mer saker den dagen... Jag hade tillsammans med H:s nya gudmor, L, planerat en hoppträning som överraskning på eftermiddagen. H anade ingenting och blev väldigt överraskad och väldigt, väldigt glad när L och lilla bebisen dök upp ute hos lilla B. Hoppträningen gick hur bra som helst och H var jätteduktig men mot slutet stannade B på ett hinder och då ramlade H av... Hon blev så klart jätteledsen även om hon inte slog sig så värst mycket men det var ju inte så här någon av oss hade tänkt oss att det skulle bli! Hon satt upp igen och tog sig över några mindre hinder och sedan fikade vi tillsammans på caféet som ligger några hundra meter från B:s hem. En mysig eftermiddag även om den fick ett oväntat inslag... På kvällen åt vi fondue i Malmö, precis som vi har gjort de senaste av H:s födelsedagar. Under dagen hann jag även handla, lägga in sill, plantera blommor och förbereda en del annat inför kalaset på långfredagen.

Det var ju verkligen ett magiskt fint påsklovsväder detta år! Vi kunde ha mingel och förtugg utomhus och njuta av vårvärmen på altanen på långfredagen. Hela släkten var på plats och firade både påsk och H. Älskar de år när vi kan slå samman detta! På lördagen var vi som vanligt på ridskolan klockan åtta - lite kämpigt men det gick... Det var hoppning på schemat och H fick en av de snällaste hästarna som visserligen hoppade snällt men lite långsamt, vilket gjorde att H tappade balansen efter sista hindret och ramlade av - igen! Katastrof! Hon gled i stort sett bara av men det var verkligen inte vad hon behövde eftersom hon hade ramlat av på födelsedagen. Vi hade planerat att åka till B efter lunch så vi cyklade dit men väl där var H helt blek och väldigt trött - förväntningarna inför födelsedagen, en sen kväll dagen innan och två avramlingar på tre dagar tog förmodligen ut sin rätt och hon orkade inte rida. J fick komma med bilen och hämta henne eftersom hon mådde illa och sen åkte hon hem och sov en dryg timme medan jag tömkörde B. På kvällen orkade hon följa med till Pinchos i Ystad för att titta när hennes kusin jobbade där och äta middag tillsammans med J:s syster och hennes familj.

På söndagen var J magsjuk - troligen av någon maträtt från restaurangen så det blev en lugn hemmadag för hela familjen. Barnen var trötta och jag behövde skriva på mitt examensarbete så det passade bra. På annandagen skulle H och jag bara skritta ut en runda med B för att ta det lugnt och för att H bara skulle sitta på hästen. Hon ville rida hem till vårt hus, vilket vi har gjort flera gånger tidigare men denna dag var ganska blåsig och dessutom var det mycket mer människor ute i sina trädgårdar så det blev inte så lugnt som vi hade tänkt oss. Tre skällande, stora hundar skrämde slag på B - H blev jätterädd och ville inte rida så hon fick sitta av så att jag kunde leda förbi B. H satt upp efter några hundra meter igen, hann skritta en bit i villagatorna innan B skrämdes av en högtryckstvätt och hoppade till och sen ville inte H rida mer... Det är en svår balansgång att vara ridlärare och mamma! Hade det varit någon annans barn hade jag varit mer bestämd men är jag det med H kan hon ju känna att jag pressar för mycket och det vill jag inte som förälder. Jag kan skilja på de olika rollerna men det kan inte hon. O fick rida lite på gräsmattan utanför vårt hus och sen tog vi en annan väg hem. H var fortfarande mycket spänd och ville helst inte sitta på hästen men vi gjorde en kompromiss så att sista biten ändå blev bra.

På eftermiddagen kom H:s gudföräldrar och deras barn på fika och vi njöt av ännu en fin dag i trädgården. H fick fler kaninhoppnings- och agilityhinder av farmor, farfar och mormor och både vuxna och barn utnyttjade dessa... Granntjejen kom in och är förmodligen en talang i häckhoppning - hon är drygt sju år, ganska lång för sin ålder och hoppade riktigt högt med väldig spänst och fin teknik!

I tisdags rullade vardagen igång igen och vi hade två fullmatade studiedagar på jobbet. När jag kom hem på tisdagen möttes jag av H som var jätteledsen och hade somnat i soffan under eftermiddagen eftersom hon var så trött av alla ljud i skolan och hade så ont i huvudet. Hon sov en stund till, ville inte äta och fick vara hemma från skolan i onsdags. J var hemma under förmiddagen eftersom han skulle flyga till Polen efter lunch och på eftermiddagen kom farmor och farfar. Jag hade After work på kvällen så de fick stanna lite längre än de brukar. I torsdags var H i skolan igen och orkade även rida en liten stund. Jag satt hemma och skrev examensarbete hela torsdagen och fortsatte med detta även i fredagseftermiddag och i lördags. För kanske första gången i mitt liv lämnade jag in en uppgift två dagar innan deadline!

I lördags var det teorilektioner på ridskolan och på eftermiddagen var vi hos B och red. Det regnade hela natten och förmiddagen för första gången på nästan en månad - fantastiskt! Igår var jag iväg och dömde större delen av dagen och njöt sedan mest av att inte ha tyngden av mitt examensarbete på axlarna... Vi hann äntligen även med att fixa en gardinlösning i sovrummet så nu är det lite mindre ljust på morgnarna. Återstår bara en massa annat fix i hemmet men det kanske det förhoppningsvis kan bli lite tid till under sommaren.

Om två månader njuter jag av den bästa utsikt jag vet - längtar!!

Tio år sedan min högsta önskan gick i uppfyllelse

Det är ju inte klokt! H fyller tio år idag och därmed kan jag, förutom att fira henne, även fira att jag har varit mamma i tio år. Min högsta önskan gick i uppfyllelse och det hade verkligen varit allt annat än självklart att den någonsin skulle kunna göra det. Vid denna tiden för tio år sedan var jag otroligt trött efter 22 timmars förlossningsarbete och ville nog mest av allt ge upp. Det skulle ta ytterligare två timmar innan ett nytt liv efter viss dramatik kom till världen kl. 11.14 lördagen den 18 april 2009. Ett dygns kamp var över och både jag och J var lättade och samtidigt självklart väldigt glada för vårt lilla underverk, som visade sig vara en liten tjej. Jag hade hoppats men heller inte vågat hoppas för mycket... Samtidigt så var den lilla bebisen på min mage i två-tre minuter innan jag kom på att jag inte visste om det var en pojke eller en flicka och det hade inte spelat den minsta roll. Kärleken till mitt barn var omedelbar trots att jag var helt utmattad och hade ont överallt och det var en fantastisk känsla! Någonstans har jag alltid önskat mig en dotter och alltid sett mig som mamma till en flicka men hade det blivit en pojke hade det gått precis lika bra. Konstigt att det sedan kunde vara så annorlunda känslor när jag väntade och födde O...

Vi väckte H i morse med presenter och frukostbricka på sängen precis som vanligt. Det har varit en intensiv vecka så jag inhandlade de sista presenterna igår och på kvällen fixade vi med stora ballonger i vardagsrummet - guldiga som H valde i Ullared, en etta, en nolla, ett Å och ett R. Hon fick ett Schleich-stall som hon önskat sig länge och även om hon kanske nästan är för stor och inte kommer att ha det så länge känns det bra att uppmuntra till lek även om hon fyller tio. Hon fick även ridbyxor, ett vitt schabrak, en bok, en grimma, brusreducerande hörlurar och biljetter till Dolly Styles turné (som förälder tvingas man till stora uppoffringar ibland...). I eftermiddag kommer hennes nya gudmor att överraska henne med en hopplektion och ikväll ska vi som traditionen bjuder äta fondue på Elyssée i Malmö. Imorgon kommer släkten för ett gemensamt kalas och påskfirande och på måndag firar vi med H:s gudföräldrar.

Fina, älskade H - tänk att du har varit hos oss i tio år! Jag är så glad att just jag fick bli din mamma och att just du kom till oss. På många sätt är vi väldigt lika varandra och kanske är det därför som vi krockar ibland och går varandra lite på nerverna. För det allra mesta gör vi som tur är inte det och jag njuter av att se dig i soffan med en bok, skrattandes på hästryggen, höra hur du leker med dina Schleich-saker på ovanvåningen, se dig och dina vänner tillsammans, höra dina kloka tankar och funderingar, se dig skratta tillsammans med O och att du är glad när du går till och hem från skolan. Om ytterligare tio år är du vuxen och har förhoppningsvis klarat av tonårstiden utan några större problem, tagit körkort, tagit studenten, kanske upplevt din första kärlek och vem vet, kanske till och med flyttat hemifrån. Det känns helt overkligt att tänka på detta men samtidigt går tio år så fort när man tittar i backspegeln. Hur det än blir är jag säker på att du kommer att fortsätta att växa och vara den fantastiska person som du är och jag kommer att älska dig villkorslöst alla dagar och i alla lägen (du måste ringa även om du är sexton år och för full för att ta dig hem själv - jag kommer att hämta dig och älska dig precis lika mycket ändå!). Älskade H - tack för att du såg till att min högsta önskan gick i uppfyllelse och för att jag får vara din mamma!

Vår och vansinnesutbrott

Det är ju en evighet sedan jag skrev och det har hänt massor! Måste nog ta almanackan till hjälp om jag ska kunna få med allt, känner jag...

Helgen 16-17 mars spenderade vi mest hemma eftersom O var förkyld och jag skrev på mitt examensarbete, som skulle lämnas in för opponering senast på söndagskvällen. Min vana trogen lämnade jag in det kl. 21.48 så det var inte alls på något sätt i sista minuten... Veckan som följde ägnade jag främst åt lönesamtal på jobbet - lite ovant eftersom jag aldrig har gjort det förut men det gick bra. Det bästa under hela veckan var ändå att jag under tisdagen tog ledigt några timmar fastän jag egentligen inte hade tid, och åkte och hälsade på L och hennes lilla nyfödda gulliga son. Vi skulle ha varit hos dem på lördagen, hela familjen, men det gick ju inte när O blev sjuk. Det är ju helt galet så små de är i början - och ändå var han ett helt normalt barn sett till både vikt och längd. Vi hade några mysiga timmar och hann prata om allt möjligt. Jag fick också möjlighet att fråga henne om hon ville bli gudmor åt H och det ville hon väldigt gärna och blev jätteglad!

Lördagen den 23 mars var vi hos mina svärföräldrar och firade deras födelsedagar med fika hemma och middag på den lokala krogen. Min svägerska och hennes familj var också med men äldsta kusinen hade till H:s stora besvikelse blivit magsjuk och kunde inte komma. Vi hade även sett fram emot att få träffa hennes blivande sambo men det får vänta till ett annat tillfälle. På söndagen var jag på domarkurs i Hässleholm och vi hann även med att rida lilla B. På lördagen åkte hennes familj på semester en dryg vecka så vi hade även en del pass i stallet under helgen.

Måndagen den 25 mars hade jag mitt eget lönesamtal och även om min chef var nöjd med allt fick jag inte upp lönen så mycket som jag hade velat. I procent var det en ökning med sex procent men jag ligger ändå lite efter många av mina kollegor på Rektorsprogrammet. Jaja, jag ska inte klaga! På kvällen var jag på ridskolan och hade teorilektion om hur man rider dressyrprogram - så roligt att få göra lite sådana uppdrag! På tisdagen hade jag utsläpp på morgonen (liksom de flesta andra morgnar denna vecka) och sedan hade jag även hand om stallet med mockning, väga hö, mäta upp kraftfoder etc. Det är helt fantastiskt avkopplande att vara i stallet och att mocka blir ren meditation. Jag tänker inte på något annat när jag är i stallet! Planen var att även tömköra lilla B men L, som blev som ung på nytt denna vecka när hon fick vara med i stallet både morgnar och kvällar, lyckades skrämma B så att jag sedan inte kunde fånga henne. H och jag försökte igen på eftermiddagen men det gick inte bättre då... Jag fick göra det på onsdagen istället och då gick det hur bra som helst! På tisdagen hann jag också med både domaruppdrag på ridskolan och skolråd på barnens skola.

Fredagen den 29 mars hade vi telefonhandledning av examensarbetena och för min del gick det ganska bra. Min förra chef hade lämnat mycket bra feedback så jag var beredd på att göra en massa ändringar men min grupp och kursledaren tyckte att den var bra och att jag inte behövde ändra så mycket men det kommer jag nog att göra ändå. Helgen 30-31 mars var det fantastiskt vårväder även om det var halv storm på söndagen. Att få känna solen värma och kunna klä av sig lite kläder är fantastiskt! H tävlade klubbtävling i hoppning på lördagsförmiddagen med samma ponny som hon ridit de andra gångerna och det blev ännu en felfri runda. På eftermiddagen var vi hos B och gjorde henne i ordning för dressyrtävling dagen efter. Kändes lite ringrostigt att tvätta svans och ben samt fixa allt som behövs inför en tävling. Provade att fläta manen för att se om de gamla takterna satt i och det blev ok. Hon har lite tjockare man än jag är van vid men det blev i alla fall någotsånär.

H var nervös inför sin första dressyrtävling och hade högt ställda förväntningar om rosett. Vi tränade under veckan och hon hade ridit igenom programmet flera gånger men helt lätt är det ju inte. På fredagen var vi på ridskolan med B för att träna i ridhuset för första gången och då snubblade B så att H ramlade av. Hon slog sig inte men blev ändå lite orolig att det skulle hända igen. Hon hade första start och jag tyckte nog att hon fick lite för lite poäng (kände mig som värsta ponnymamman...) men det räckte i alla fall till 59% och gränsen för att få rosett var 58% så hon hade ändå lite tur. Strålande glad och stolt över sin bedrift - så roligt att se! Det är ändå lite speciellt att ens barn har samma intresse som en själv och att hon red sin första dressyrtävling kändes särskilt kul. Mormor kom och tittade och stannade sedan hela dagen eftersom J skulle göra vid hennes bil. Sommartidsomställning gjorde dagen lite kortare - så bra med de ljusa kvällarna!

Den 1 april fyllde lilla L 13 år. Lite trött, hör lite sämre men var under den veckan som vi passade stallet pigg som en mört och full av bus. Dagen efter lyckades jag fokusera ganska mycket på mitt examensarbete när jag jobbade hemma och kom en bit på väg. Resten av arbetsveckan löpte på utan problem men det är väldigt skönt att det närmar sig påsklov... I lördags hade vi en intensiv dag - jag jobbade på ridskolan i tre timmar och H red sin vanliga lektion. Direkt därifrån åkte vi till B för att hinna rida henne en liten runda innan vi direkt fortsatte till Marieholm där jag skulle döma dressyr. H ville följa med och det gick bra även om hon tyckte att det blev lite långtråkigt. Hem och vände i ungefär fem minuter så att H kunde byta om och sedan åkte vi till familjen S för att hela familjen äntligen skulle få träffa den lilla bebisen. Vi hade en trevlig kväll men stannade inte mer än tre timmar eftersom de behövde sova och eftersom vi skulle upp tidigt i söndags för att köra till Ullared. Jag har aldrig tidigare varit där en helg och det kommer inte att hända igen... Alldeles för mycket folk och inte alls roligt! J och O följde också med denna gång men O var måttligt road även om han gillade att han fick välja en lego-sats att bygga och leka med direkt när han kom hem. Det var ändå smidigt att J var med så att vi kunde effektivisera det hela lite och han kunde även köpa en del presenter till barnen som han gick ut och la i bilen medan vi var kvar i varuhuset. Vi jobbade på ganska bra och hann med skoaffären, Gekås, lunch och glassfika på drygt fyra och en halv timme. En alldeles för fin dag för att vara inomhus egentligen men det var den enda dagen som vi fick ihop eftersom H inte fick ledigt pga nationella prov.

Idag åkte J till München för att vara på mässa i tre dagar. Jag jobbade hemma men hade svårt att hitta ro och skriva examensarbete även om jag borde. Jobbade gjorde jag och fick undan en hel del annat. Min faster ringde eftersom jag i samband med hennes födelsedag i helgen erbjöd henne tvätt och städning av hennes bil (ja, inte jag men J...). Vi pratade en timme och jag hade svårt att fokusera både före och efter eftersom hon först skickade ett sms. Jag pratade även med min mamma, gick en lång runda med L och hämtade O som ville cykla till skolan för första gången. H fick göra det i förra veckan tillsammans med en kompis som bor i granngatan och var mycket nöjd över detta. De börjar bli så stora! De klarar så många saker själva och är på många sätt så kloka. O har fått ett återfall och tänker på döden när han ska sova så vi har fått sitta hos honom några kvällar. Han har varit mycket mer på fritids de senaste veckorna och inte velat gå hem förrän vid 16 men nu verkar han vilja gå hem tidigt igen.

Ikväll fick han ett av sina numera vanligt förekommande vansinnesutbrott men idag var det lite värre än vanligt. Det började med att jag bad honom plocka undan legot som låg utspritt över hela vardagsrumsgolvet innan vi skulle kvällsfika. Jag hade lovat dem varsin liten daimstrut och villkorade städningen med att det annars inte blev någon glass. Jag försökte även få honom att ta av sig kläderna och ta på pyjamasen innan han åt glass men han ville inte riskera att spilla på pyjamasen så då lovade han att istället byta om så fort han var klar med glassen. När jag sedan bad honom byta om blev han helt vansinnig eftersom jag stressade honom och skällde på honom... Han hade hållit fingrarna i kors och tyckte inte att det han hade sagt skulle räknas. Suck! Helt galen skrek han att han "hatade sin familj", inte bara en gång utan flera. H blev ledsen och jag sa bara lugnt att så får han inte säga. Man får tänka vad man vill men inte säga vad man vill. Klockan tickade förbi läggdags och vi skulle bädda till båda barnen i vårt sovrum, som vi brukar när J är borta. O stormade upp där uppe och var nog ångerfull men ändå väldigt arg eftersom vi alltid "stressar och skäller" på honom. Försökte lugna honom lite och pratade då om vad man får och inte får säga igen men trots att han satt i mitt knä med sina "kuddisar" blev han inte särskilt mycket lugnare och rynkan mellan ögonen var djup... Han provade att lägga sig men var för upprörd så vi sa god natt till H och gick sedan ut i vardagsrummet igen. Han satt tyst i mitt knä ganska länge och vi pratade om hur han skulle vilja ha det istället och hur det känns när han blir sådär galet, vansinnigt arg. Han sa förlåt och ville sedan gå och lägga sig. Efter 10-15 minuter kom han in i vardagsrummet igen, tog fram ett papper som han hade lagt under soffbordet och skrynklade ihop det. "Det står samma sak som jag sa och det är ju inte bra så det måste jag slänga!" Jag hade missat när han skrev detta, det måste ha hänt innan det stora utbrottet. Jag sa att det är bra att skriva saker för då får man dem ur sig men han ville ändå slänga pappret. Jag tog upp det efter en stund och läste "jag hatar min familj förutåm L" dekorerat med röda hjärtan med svarta streck rakt igenom. Lilla gubben, det är inte lätt att bli så arg! Och det var ju bra att han tänkte på att vara rättvis mot L och att även hon ingår i hans familj. Vi kom fram till att han i alla fall inte vill byta bort sin familj och bo någon annanstans - vilken tur! ;-)