Semestervecka nummer fyra

Lugn måndag, Bakken på tisdagen, lugn onsdag eftersom barnen var ganska slitna. På torsdagen åkte H, O och jag till min syster i Höllviken för att kusinerna skulle få leka och J och farfar skulle isolera förrådet. När vi frågade O innan vi skulle åka om han ville åka till A, svarade han mycket bestämt "NEJ". Tänkte att han bara sa nej eftersom det är ett av få ord han kan och använder ofta men när jag istället frågade om han ville leka med stora kusinen A, nickade han glatt... Han har varit lite rädd för lille A eftersom åldersskillnaden på tre månader samt det faktum att A är mycket mer fysisk, har varit ganska tydlig. Väl på plats lekte de hur bra som helst och när jag frågade efteråt om det var kul att leka med A, svarade O jakande! Stora utmaningen var att hålla honom vaken i 25 minuter under bilfärden ner men det funkade genom att jag pekade på alla bussar och lastbilar vi körde förbi - tur att det finns gott om sådana på E6:an...

På fredagen vaknade J med den vanliga "semesterinfluensa"-känslan. Det slår aldrig fel - sedan vi köpte huset har han varit sjuk varje sommar efter att han har blivit klar med något större husprojekt. Vi packade ändå in hela familjen och åkte till sjukhuset för att låta en sjukgymnast kolla på O:s högra arm, som inte alltid hänger med i takt när han springer eller rör sig fort. H försökte få honom att leka och röra sig men han var mest blyg och mammig så det funkade sådär... Av det lilla de kunde se, såg de i alla fall inget konstigt - skönt!

Vi åkte vidare vill den stora leksaksaffären och stannade ett tag fastän J började må allt sämre. Han följde med och höll oss sällskap på en restaurang men körde sedan hem. Vi hade lovat barnen att åka buss hem så jag la dem i vagnen för middagsvila och fick lite tid för shopping. Fyndade lite på rean och tog en glass i lugn och ro. När båda barnen hade vaknat tog vi bussen hem - O var väldigt stolt över att han och H fick sitta på eget säte, fastspända med bussens bälte. J hade vilat lite men mådde ändå inte bra och när O sen plötsligt kändes varm på kvällen började vi misstänka att det kanske ändå inte var den vanliga semestersjukan... Förutom att båda hade feber var de även dåliga i magen.

Under lördagen och söndagen tog vi det därför lugnt hemma - synd eftersom det var helt fantastiskt väder... Jag fick ingen feber men mådde inte bra i magen medan H var helt frisk och klättrade på väggarna och hade tråkigt. På söndagen var J så pigg så att H och han kunde åka iväg och bada i Dalby med några kompisar. Stackars O däremot hade hög feber som Ipren och Alvedon knappt rådde bot på. Natten till söndagen hade han 39,8 trots mediciner och andades riktigt jobbigt... Enda fördelen när han nu ändå är sjuk, är att han vill sitta i knäet och mysa! Han tyckte dock att det var väldigt jobbigt att vara lös i magen och sprang i ilfart till skötbordet varje gång det kom något i blöjan. Tänkte att detta kunde hålla i sig även när han blev frisk, dvs att han säger till när han har bajsat, men ack nej...

Besök på Bakken!

I tisdags åkte vi till Bakken utanför Köpenhamn med J, hans föräldrar och hans syster med familj. Vi körde vid 10-tiden, tog en liten omväg så att O fick sova, åt medhavd picknick tillsammans med de andra på en gräsmatta utanför och ställde oss sedan i en lång kö för att köpa åkband. Solen sken och det var precis lagom varmt! När vi stod i kö gick plötsligt min farbror förbi - konstigt att mötas på ett sådant ställe när vi annars inte ses alls ofta. Det visade sig förstås att de hade gjort precis samma sak som vi så väl inne på Bakken träffade vi även min faster och mina två kusiner med familjer. Jätteroligt att ses sådär helt spontant! Borde se till att ses oftare egentligen...

Vi köpte åkband till oss alla fyra för att slippa hålla på med biljetter, som bara har varit klyddigt på andra nöjesfält som vi har varit på. O försökte dra av sitt i början men det tog väl ungefär en karusell innan han förstod meningen med bandet och sedan gick det hur bra som helst. Han fattade även efter ett par åk att han skulle visa fram sin högra arm för den som skötte karusellen, jätteduktig!

H och karuseller är ett kapitel för sig. Hon var precis två år när hon på en marknad provade en vanlig karusell som bara går runt för första gången. Samma sommar var vi sedan på Liseberg och hon älskade det och provade alla karuseller hon fick. Förra sommaren när hon var tre var vi först på Liseberg och sedan på Gröna Lund. Även då var hon överlycklig och ville prova mer än vad vi egentligen tyckte var lämpligt för hennes ålder. Självklart ville vi heller inte hindra vår annars så försiktiga dotter när hon nu så gärna ville och hon fick åka det mesta av det hon pekade på, bl a en virvelvind (tekoppar) som jag var något tveksam om jag själv skulle klara... H strålade som en sol och vi åkte den flera gånger! O fick redan förra sommaren hänga med i en del karuseller, andra barnets lott är ju liksom att hänga med på det mesta...

Nu inledde vi Bakkenbesöket med en liten bergochdalbana, en klassisk nyckelpiga. H skrek av skratt och ville direkt åka igen. Vi provade sedan även ett litet pariserhjul innan vi kom fram till tekopparna, som H så gärna ville åka igen. Denna karusell ingick inte i barnbandet så det vara bara att betala till för åka skulle hon! Under tiden åkte O och J veteranbilarna. Vi hittade sedan elefanter som gick upp och ner som H och O kunde åka tillsammans och även en klassisk barnkarusell, som de fixade på egen hand. Efter en fika gick vi förbi "Uppskjutet" för barn och det var mest 7-10 åringar som stod i kö men H ville tvunget prova. Hon hamnade i en stol på baksidan där vi inte kunde se henne så det var bara att hålla tummarna för att allt skulle gå bra... Hon sprang av efter avslutad åktur och ville genast ställa sig i kö igen och denna gång fick hon sitta så att vi såg henne och kunde föreviga det hela. Hon var klart kortast av alla som åkte!

Vidare hittade vi andra karuseller som jag hängde med henne på med viss tvekan men hon bara skrattade och ville mer vad vi än åkte. Det var mycket folk men ändå inte så värst långa köer, oftast bara några minuter, max 10. O däckade i vagnen en stund så då kunde vi ägna oss helt åt henne. L var förresten också med under hela dagen - hon satt i H:s vagnssits och höll koll på alla tokiga människor och en del andra hundar. Det hade inte funkat att ha med henne om vi varit där själva men eftersom farmor och farfar var med men inte åkte något så kunde de hålla ett öga på vagnen o L.

Medan O sov parkerade vi farmor och farfar med H vid en karusell som hon ville åka många gånger och smet sedan iväg för att åka bergochdalbanan. Jag har ju pikat J några gånger för att han är 38 år och aldrig har åkt bergochdalbana (han fick inte för sin mamma som liten eftersom hon hade egna dåliga erfarenheter). Nu hade han bestämt sig för att prova och då kunde ju inte jag backa... Jag har åkt ganska mycket som barn men efter tonåren när jag inte åkte lika frekvent längre tycker jag att det är ganska läskigt, särskilt att åka upp, upp, upp innan det sen går nerför. Jag överlevde dock och hade faktiskt kunnat göra det igen om vi hade haft mer tid. Skrek ut min ångest längs vägen och lyckades fångas på ett foto som vi bara var tvungna att köpa...

Vi hade tänkt oss en heldag på Bakken men hade planerat att lämna parken när det var dags för middag för att därefter köra hem. När det var middagsdags kände dock alla att vi inte hade åkt färdigt så vi valde att äta på området för att sedan fortsätta åka. H höll på att somna när vi väntade på maten men piggnade till igen och satte full fart när vi var klara. Nu var det ännu kortare köer så vi hann med en hel del den sista timmen. Klockan var nästan nio innan vi packade ihop och styrde hemåt. Barnen fick klara sig med lite kex istället för välling och H bar vi in i sängen i sin klänning. O vaknade till när vi kom hem och hann både äta välling och få på pyjamas. Alla var trötta efter en mycket lyckad dag som vi måste göra om nästa sommar!

Besök hos ett medium...

I måndags förra veckan var jag hos ett medium. Jag har varit hos ett annat medium två gånger förut, senast våren 2007 och denna berättade då om att jag skulle träffa den man jag skulle leva mitt liv med och att jag skulle få två barn, en flicka och en pojke. Hon berättade massor av andra personliga saker som hon omöjligt kan ha fått reda på i förväg. Egentligen vet jag inte om jag tror på sådant här men det är lite svårt att låta bli ibland...

En kollega hade varit hos ett medium som är känt från TV4:s program, Det okända, och hon visade sig bo i samma ort som vi. Tänkte att jag kan ju alltid prova en gång som en kul grej... Detta medium jobbade annorlunda jämfört med den jag var hos tidigare och direkt när vi började sa hon att det var en man som kom för att träffa mig. Hon kände en stor, stor kärlek och sa att detta måste vara en man som har stått dig mycket nära. Jag kan väl inte påstå att jag är i bästa psykiska balans just nu när det gäller sorgen efter min pappa så jag började gråta direkt - jag som hade tänkt hålla masken och hålla mig så neutral som möjligt... Hon berättade sedan många saker om pappa som stämde och hon rimligen inte kan ha tagit reda på men det var även flera saker som inte stämde, vilket gör att jag tvivlar en hel del. Efteråt var jag nog ändå ganska tagen av hela grejen och jag har haft några tunga dagar med mycket gråt, dels för mig själv på kvällarna när övriga familjen lagt sig och dels ett par gånger så att J har tröstat mig. Även om det är jobbigt när dessa dagar kommer och att gråta så mycket så att det gör ont inuti, så tror jag att jag måste få ha dessa sammanbrott ibland. Det går ofta över på några dagar och efteråt känns det alltid bättre. Jag tror att det är bättre att det kommer ut än att jag behåller det inom mig - den strategin körde min syster när pappa blev sjuk och det gick inget vidare. Hon är fortfarande inte helt frisk från den anorexi hon insjuknade i under flera år när pappa var sjuk och efter hans bortgång. Då lättar jag hellre på mina ventiler och släpper fram min sorg - även om jag förstår att det är jobbigt för J att vara bredvid och inte förstå och heller inte kunna hjälpa.

Semestervecka nummer tre

Jag känner att jag (som vanligt) ligger ganska mycket efter med bloggandet och egentligen vill jag skriva oftare för barnens skull så att de kan ta del av det som händer nu när de blir äldre.

Förra inlägget dokumenterade vår semester och det är väl bara att fortsätta där jag slutade. Veckan efter att vi kom hem tog vi det lite lugnt även om vi ändå gjorde en hel del. På tisdagen var H, jag, mormor, min guddotters storasyster och hennes kompis på Falsterbo Horse Show och tittade på hästar och allt annat som finns att se. Så mycket av tävlingarna såg vi ju egentligen inte eftersom H inte tycker att det är roligt så långa stunder men vi hann med pysseltält, hopptorn och ponnyridning och det var nog desto viktigare för H.

På fredagen hade vi kusinträff hos J:s syster. Jättekul att samla våra båda familjer och de två kusinernas familjer eftersom det inte händer så ofta. Barnen är i åldrar från 16 till en liten ny som väntas i augusti och det funkade hur bra som helst. 16-åringen pratade med oss vuxna, 12-åringen lekte med O, 10-åringen och 8-åringen begravde sig i datorspel, H och den jämnåriga flicknästkusinen lekte nonstop hela tiden och den lilla tvååringen försökte hänga på de "stora" tjejerna. Vi vuxna kunde slappna av långa stunder och bara njuta!

På söndagen var det dags för födelsedagskalas hos lilla kusinen, som fyllde två år. O och han börjar hitta varandra allt mer och det verkar som om O har lite behållning av A och inte bara är rädd för honom längre... A i sin tur älskar O och tjatar sönder sina föräldrars öron genom att ständigt upprepa och fråga efter "O". Min syster och A var hos oss på torsdagen innan kalaset så det blev ganska tätt mellan träffarna och det märktes att de tyckte att det var kul att ses igen. H leker snällt med killarna men ser mycket fram emot A:s "lillasyster" som väntas anlända i januari. Nu vet vi ju förstås inte att det är en lillasyster men det har H bestämt eftersom hon bara har en tjejkusin och tre killkusiner. Dessutom önskar hon sig ju hett en egen lillasyster och eftersom det inte kommer att hända hade det varit roligt om det kom en liten flickkusin. Om några veckor vet vi för då är det dags för ultraljud! För egen del spelar det ingen roll vad det blir - jag ska njuta av att vara moster till denna lilla bebis eftersom jag aldrig hann det med A. Det skiljer bara tre månader mellan O och A så det blev liksom inte mycket tid över åt att umgås med A eftersom jag var upptagen med antingen O eller H när vi sågs.

Semesterrapport

Fredagen den 28 juni åkte vi iväg på vår efterlängtade semesterresa. O kände av biverkningarna av sin vaccination veckan innan och hade ganska hög feber tisdag, onsdag och torsdag men var som tur var feberfri på fredag morgon. Vi åkte vid 9-tiden för att vara på plats i Gedser och ta färjan 11.15. En lagom lunchpaus på nästan två timmar och sedan somnade barnen i bilen när vi började rulla mot Berlin. Utan större problem kom vi fram till det hotell vi skulle övernatta på, strax söder om Halle i östra Tyskland. Litet hotell i en liten by men en svit fanns det och den fick vi bo i! Alltid kul att bli positivt överraskad när hotellet är bättre än vad man har tänkt sig. Gott om plats för barnen, restaurang med helt ok mat på bottenvåningen och lekplats i trädgården, nära motorvägen - ett perfekt övernattningshotell!

Lördagen den 29 juni fortsatte vi så redan mot Salzburg. Förmiddagen gick bra men eftermiddagen blev ganska dryg med ösregn, köer och en gnölande O som inte alls uppskattade att åka bil en dag till... De 55 milen som skulle tagit max fem timmar tog istället nio och då pausade vi inte mer än ca 1½ timme pga vädret. Det är alltid mysigt om det är fint väder på ankomstdagen så att man får se landskapet ändra sig, bli mer och mer kuperat för att till slut se bergen men denna dag var det regn, genomgrått och 13 grader... Vi kollade var vår lägenhet låg men åkte in till Mondsee, som var närmaste större ort och åt där innan vi installerade oss eftersom klockan var över 18. H var jätteduktig båda resdagarna men det är ju å andra sidan så mycket lättare att vara fyra år och bila än att vara ett och ett halvt... CD-skivor på USB-sticka, böcker, pyssel, nya tidningar varvat med att sova lite fungerade hur bra som helst.

Söndagen den 30 juni lät vi barnen sova förmiddag "hemma" i lägenheten, dels för att det kändes som om de behövde det och dels eftersom vädret inte var det bästa. Lunch åt vi också i hemma (vi hittade mycket överraskande en liten affär som hade öppet trots att det var söndag - nästan för bra för att vara sant i detta söndagsstängda land) och sedan satte vi oss till O:s förtvivlan i bilen för att åka på en liten utflykt. Målet var St Wolfgang men på vägen dit passerade vi St Gilgen och där fanns en linbana som vi bestämde oss för att åka upp i eftersom H gärna ville det. Det hade slutat regna och var runt 13 grader - på toppen dit vi åkte (1500 möh) var det dock bara sex.. Båda barnen tyckte att det var spännande med linbana och vi var glada över att det var stängda korgar och inte sittlift... En fika på toppen innan vi åkte ner igen och fortsatte mot St Wolfgang. En mycket mysig by och nu tittade även solen fram så vi fick en fin kväll på en restaurang precis vid sjön.

Måndagen den 1 juli utlovades det uppehåll och varmare väder och vi bestämde därför att åka till Salzburg Zoo för att ha klarat av detta en dag när det inte regnade. Det var ingen jättestor djurpark men de hade ändå en hel del exotiska djur. O tyckte att flamingosen var det bästa och H gillade i stort sett alla djur. Varmt och skönt så vi åt lunch utomhus, la sedan barnen att sova i vagnarna och gick till det intilliggande slottet Hellbrunn för att strosa i parken där medan barnen sov. När de vaknade gick vi till en stor lekplats i samma park och matade ankor och fiskar i en av dammarna. Vi åkte tillbaka till Mondsee för att storhandla inför hela veckan och åt sedan middag på en restaurang i byn. O var på ett extremt gnälligt humör och ingenting passade. H var pigg och glad men ganska dålig i magen och hade inte så mycket aptit.

Tisdagen den 2 juli vaknade vi med en helt fantastisk utsikt utanför våra fönster! Huset låg precis intill sjön Mondsee och på andra sidan ramades sjön in av stora berg. Sjön låg spegelblank och bergen speglade sig i sjön så pass mycket att när vi tog foto kunde man inte se vilket som var upp eller ner när man vände på kameran. Detta är det Österrike man ska uppleva - det blir inte mycket vackrare än så! Det ger mig ro i själen att leva i detta landskap och njuta av det som naturen har skapat. Efter frukost åkte vi mot Salzburg för att titta på stan. Varmt och skönt, ja, nästan för varmt för att vara i en stor stad... På vägen från parkeringen mot centrum hittade vi en lekplats som barnen uppskattade och sedan började vi sökandet efter en lunchrestaurang. Vi gick mot det som vi trodde var centrum men det visade sig vara helt fel - alla affärer och restauranger låg i Altstadt så det var bara att ge sig in och slåss med alla andra turister i de trånga gränderna. Salzburg är säkert en fin stad men för oss blev det för varmt och trångt att shoppa (även om barnen sov middag) så vi satte oss istället på ett anrikt gammalt fint café och åt en god tårtbit i väntan på att de skulle vakna. Då åkte vi istället till ett stort köpcentrum utanför staden eftersom vi hade lovat barnen en leksaksaffär men inte hittade det i city. Åt middag där och hittade som tur var till slut en leksaksaffär där de fick välja varsin sak (Askungen-duplo för H och Menta med släp för O). H var fortsatt lös i magen även denna dag och hade inte mycket aptit. O fortsatte att uttrycka sitt missnöje med det mesta - det enda som han tycktes uppskatta under dagen var när vi gick inne i Salzburg och han kunde titta på alla bilar och bussar som passerade...

Onsdagen den 3 juli hade vi egentligen inga planer för men kände för att köra på en lite längre utflykt utan att ta oss fram på motorväg. Vi kollade kartan och hittade orten Hallein, som är känd för sina saltgruvor och är den andra största staden i bundeslandet Salzburg. Inte mycket att titta på kunde vi konstatera men vi gick runt lite i centrum och åt lunch innan vi bestämde oss för att leta upp en sommerrodelbahn som skulle finnas någon kilometer bort. Väl framme hade åskmolnen tornat upp sig och tydligen regnade det redan på toppen av det berg som banan utgick ifrån så precis när vi kom fram stängde de liften. H blev besviken men det hela kändes ändå som ett lite väl stort äventyr, särskilt för O (sittlift utan kåpa upp och 2,2 km rodelbahn ner - tänk om de inte tycker om det...?), så vi fortsatte mot Salzburg utan någon egentlig plan. På vägen skyltades det mot Berchtesgaden i Tyskland så vi styrde dit istället... Väl där hade solen gått i moln lite och regnet hängde i luften trots värmen. Vi hittade nya skyltar om sommerrodel när vi körde in i byn och det kändes givet att följa dem! Samma väg som till Hitlers örnnäste visade det sig men det får bli en annan gång - nu var det rodel som gällde. Perfekt lagom bana att börja med, 600 m nerför och sedan drogs man upp sittandes på samma kälke. J åkte med H ett par gånger och sedan åkte jag en gång men då klagade H och tyckte att det gick alldeles för sakta. Det tyckte inte jag! Resterande turer fick J ta hand om och när vi åkte därifrån hade H åkt sex gånger och O tre. O sken som en sol och H var mer än nöjd. Konstigt barn, hon är försiktig med mkt men fart och karuseller funkar hur bra som helst. H fick somna lite i vagnen medan vi letade restaurang i Berchtesgaden (fortfarande inte bra i magen och bajsade flera ggr) och O njöt nog av att få full uppmärksamhet. Första middagen som han inte gnällde kändes som ett bra avslut på en rolig dag.

Torsdagen den 4 juli bjöd på lite sämre väder med dimma och regn även om det var mellan 20-25 grader. Vi lät barnen sova förmiddag hemma och efter lunch åkte vi till den stora design outlet som vi hade sett reklam för under veckan. Väldigt positivt överraskade av ett mycket fint, exklusivt och fräscht köpcentrum. Så lugnt, välordnat och lagom mycket folk - inte alls den "outlet-känsla" som vi föreställt oss. Det var rea på outletpriserna så vi gjorde många fynd till hela familjen och hade kunnat göra ännu fler om vi hade haft mer tid. Hittade en Toys R Us i samma område och här förälskade sig O i en liten "Skopis" från Byggare Bob som han inte släppte utan även ville ha med sig när han skulle gå och lägga sig. H valde lite olika prinsessaker - surprise! Vi letade först restaurang i närheten av där vi befann oss men hittade ingen och beslöt oss för att åka tillbaka till Mondsee och äta på restaurangen där. En sista wienerschnitzel på en sjörestaurang, lek på intilliggande lekplats och matning av ett svanpar med ungar fick avsluta en knapp veckas vistelse. Hade gärna stannat några dagar till!

Fredagen den 5 juli vaknade vi till lite bättre väder än igår men eftersom vi lämnade lägenheten redan strax efter kl 9 var det ganska kyligt och molnen dolde en hel del av bergen. Vi körde mot München och färden flöt på bra eftersom det inte var mycket köer eller vägarbeten. En lunchpaus på Mc Donalds och sen vidare körning mot Schweinfurt som var vårt mål för dagen. Vi kom fram vid 14.30-tiden, checkade in på fint fyrstjärnigt hotell i centrum och gav oss sen ut till fots för att titta på staden och shoppa lite i sommarvärmen. Letade samtidigt efter lämplig restaurang och hittade en vid ett stort torg. Vi ville unna oss en lite finare middag eftersom vi i stort sett levt på schnitzel eller andra enklare rätter hela semestern. Dessutom var det lite lyxigt att vi båda kunde dricka öl och vin eftersom ingen av oss behövde köra. Chateaubriand beställdes och serverades helstekt vid bordet med många goda tillbehör. Barnen höll till godo med schnitzel... Vi kunde njuta av maten i lugn och ro eftersom de kunde leka och springa fritt på torget där vi satt. Många tittar på dem och ler när de håller varandra i händerna eller när O härmar efter H - fina, gulliga, älskade barn! Vi tog en glass på ett café på väg tillbaka mot hotellet (varför finns det inte glasscafén i Sverige?) och det var sedan inga problem att få barnen att somna på nytt ställe. H ville för första gången sova själv i den extrasäng som ställts fram till henne om vi flyttade den intill vår och det var inga problem. Annars har hon och jag delat säng hela semestern eftersom hon vägrar att sova själv.

Lördagen den 6 juli inleddes med en god, men skulle det visa sig dyr, hotellfrukost. Barnen hittade en liten uteplats som de kunde vara på så vi kunde sitta ganska länge. När vi skulle checka ut visade det sig dock att priset som jag hade sett på booking.com inte stämde alls med det som hotellet ville att vi skulle betala. Sura extra hundralappar som tillkom utan att vi kunde göra så mycket och denna hotellnatt var redan på gränsen till för dyr som den var. Jaja, bara att lära sig av sina misstag till nästa gång samt klaga lite hos booking.com. Även denna dag flöt trafiken på bra och vi nådde Göttingen norr om Kassel lagom till lunch. Vi bestämde oss för att göra ett längre stopp här för att äta och titta på stan eftersom vår övernattningsort denna sista natt låg mitt ute på landet och vi ville därför inte komma dit för tidigt. Ytterligare en fin och varm dag så vi njöt av en sista tysk glass innan vi åkte vidare. Körningen gick utan problem, barnen sov och vi stannande för en kort bensträckare längs vägen och var framme vid vårt hotell söder om Hamburg en stund innan kl 17. Inkvarterade oss i ett sidohus som var gammalt och luktade mögel även om det var fint och nyrenoverat så gott det nu gick... Vi hittade en liten lekplats på lagom promenadavstånd och åt sedan middag i hotellets trädgård. Fin mat men inte mycket att välja mellan så det fick bli en repris av gårdagskvällens meny! Inte helt identisk chateaubriand så det gjorde inget och köttet denna kväll var faktiskt ännu bättre än på förra stället. Gamla, knarriga sängramar (om än med nya madrasser) och den påtagliga mögellukten gjorde att det nästan kändes skönt att det var sista natten borta på ett tag.

Söndagen den 7 juli åt vi en helt ok hotellfrukost innan vi åkte vidare mot Puttgarden. När vi körde ute på motorvägen förundrades vi över hur bra det hade gått under fredagen och lördagen - västra Tyskland brukar ju vara fullt med köer och vägarbeten - och nu var det inte heller mycket trafik. Tio minuter senare ångrade vi att vi hade uttalat detta eftersom det skulle visa sig att det var långa köer (som dock åtminstone rullade nästan hela tiden) och många vägarbeten hela vägen upp till färjeläget... Stannade för lunch i Oldenburg, körde den korta biten till Bordershop och försökte ta en relativt snabb tur genom den för att inte ta en alltför sen båt. Kom med en båt 14.45, fikade lite där och sedan sov båda barnen hela vägen hem genom Danmark. Hemma strax innan 17.30 och båda barnen satte glatt igång att leka med sina leksaker som de inte sett på 10 dagar. Trots att O gnölade sig igenom de första fem dagarna känns det dock som en lyckad semester och vi kom hem med känslan att vi gärna hade stannat borta några dagar till. Tur att Grekland väntar i september! :-)

Måste uppdatera oftare!

Måste bli bättre på att skriva oftare - denna blogg är bara för min egen del och för att barnen ska kunna ta del av vad som hände när de var små men eftersom jag inte uppdaterar den särskilt regelbundet missar och glömmer jag en massa saker som händer i vardagen...

Sen senaste inlägget har det hunnit vara midsommarafton som vi firade på Kulturens Östarp utanför Blentarp och hemma hos J:s systers familj. H tyckte att det var roligt att dansa några danser runt midsommarstången men mest imponerad var hon nog av den folkdansuppvisning som avslutade dansen. Midsommardagen tillbringade vi i Eslöv efter en spontaninbjudan på morgonen från H:s gudföräldrar. Sådana middagar blir oftast de trevligaste!

Vår första lediga vecka inleddes med besök på Arbetsförmedlingen för min del eftersom jag för det mesta är arbetslös över somrarna. Annars gick mycket tid åt till att förbereda allt inför resan... Dagen innan vi åkte var den 27 juni, tio år sedan världens bästa morfar tog sitt sista andetag. Vi satte in en minnesannons och mamma gjorde fint vid graven. L med familj kom hit och fikade på eftermiddagen och tillsammans åkte vi sedan till graven för att tända ljus där och i kyrkan. Många tankar blir det alltid veckorna innan dödsdagen och kanske var det särskilt mycket i år eftersom det är något av en milstolpe. Ett kuratorbesök hann jag med på måndagen i samma vecka och eftersom jag var sista samtalet för dagen verkade det som att det var ok att prata en halvtimme längre än vad vi gjort de andra gångerna. Vi kom fram till att jag ska få tider under hela hösten för fortsatta samtal.