Jag messade min faster på midsommarafton och önskade glad midsommar och lovade att höra av mig när vi kom hem från vår semester. Jag hann dock inte göra det utan hon hann före några dagar efter att vi hade kommit hem. Jag kunde inte ringa just när hon messade men ringde upp henne på eftermiddagen. Vi pratade som vanligt en lång stund och denna gång fick jag inte ens ökad puls innan jag ringde upp. Det är alltid lättare att hon ringer än att jag gör det, antar att det är min sociala fobi... Min faster bjöd in mig och min familj till dem nästa söndag och undrade om jag kunde kolla med min mamma och syster om detta var en passande dag även för dem. Hon hade messat datumet redan på förmiddagen så jag hade hunnit kolla med dem redan och de kunde. Jag betonade att hon absolut inte behövde fixa en massa eftersom vi är så många och erbjöd även henne att de istället kunde komma hem till oss. Hon berättade då att de hade tänkt att vi skulle bli ännu fler - alla mina tre kusiner med respektive och vissa av mina kusinbarn (de är tio stycken mellan 16 och 27 år) skulle också komma på kaffe och tårta...
Jag har inte träffat mina tre kusiner sedan vår gemensamma kusins (min farbrors dotters) bröllop sommaren 2001. Det var ett par månader efter att min faster hade meddelat pappa att hon inte skulle ställa upp på transplantationen av stamceller. Femton år är lång tid. Jag har sett vissa bilder på Facebook men det händer ju onekligen en del med en människa på femton år, både utseendemässigt och på det personliga planet. Med mig också så klart... För femton år sedan levde jag ett helt annat liv. För femton år sedan hade jag min pappa, till synes frisk och precis som vanligt även om det växter tumörer inne i honom. För femton år sedan hade min syster visat vissa tecken på att börja mixtra med maten men hon såg fortfarande ut som tidigare och fungerade normalt. För femton år sedan var jag 27 år och singel, nu är jag gift och har två barn. För femton år sedan pluggade jag och var fortfarande anställd på det företag som min fasters man ordnade in mig på 1994. Femton år är lång tid.
Jag känner enbart glädje och förväntan inför nästa söndag. Jag hoppas och tror att det blir trevligt och att allt kommer att gå bra. Jag kommer säkert att gråta, det gör jag ju alltid när känslorna bubblar upp. Jag har i flera drömmar genom åren träffat mina kusiner på ett släktkalas likt det vi ska på nu och jag tror att det är bra att vi ses. Kanske kommer vi inte att prata så mycket om det som har varit, kanske inte alls. Min äldsta kusin, min syster och jag hade en kort kontakt via Facebook 2012 och jag tror att han skulle vilja prata om det som har varit men det är kanske inte rätt tillfälle. Det kommer ju inte att bli så många ostörda minuter så jag antar att vi satsar på att vi alla ska ha en trevlig eftermiddag. De är säkert spända på att träffa oss, våra män och våra barn. Att barnen är med kommer ju att lätta upp stämningen. Jag håller tummarna för att det ska bli en solig dag så att vi kan vara ute. Deras hus är inte jättestort och vi blir ju ganska många... Minst sjutton nu när jag räknar, troligen fler om några av mina kusiners barn kommer. Det kan bli spännande om det regnar och barnen inte har någonstans att ta vägen... Hur vi ska få plats inomhus blir också spännande men finns det hjärterum så finns det stjärterum och jag antar att de har rutin eftersom de alltid är arton när de ses, bara den delen av släkten.
Det kommer att vara många känslor denna dag och säkert timmarna innan. Det ska bli skönt när det är över och jag tror och hoppas att allt ska avlöpa bra. Detta är ju min trevligaste del av släkten som jag alltid har trivts bäst med. Min fasters yngsta barn är tre år äldre än mig och hon har alltid känts som en storasyster för mig. Mina andra två kusiner är åtta och tolv år äldre än jag är och båda män så de pratade jag egentligen med först i tonåren och den unga vuxentiden. Nu är vi ju alla vuxna och mer "jämngamla" så det ska bli roligt att prata med dem på en annan nivå. Lite skräckblandad förtjusning inför detta event men det kommer att gå bra och det kommer att vara en stor sten som faller när det väl är över. Jag hoppas att detta inte är enda gången som vi kommer att ses utan att vi kan hålla kontakten framöver också. Mamma är spänd men tycker nog innerst inne också att det ska bli roligt. Förmodligen blir det en känslosam dag för oss alla, även för mina kusiner. Det kommer ju att vara en person som saknas - den person som binder oss alla samman och som är anledningen till att vi ses. Hoppas att han blickar ner på oss från där han nu eventuellt befinner sig och tycker att det är ok att vi ses. Det vet jag att han tycker - han kanske till och med är glad för vår skull. Jag tror inte på konflikter som tigs ihjäl, jag tror på att förlåta även om man inte förstår, jag tror på försoning hellre än hat, besvikelse och tystnad när det ändå finns fina relationer i botten. Jag tycker mycket om min faster och hennes familj. Jag hatar det beslut som hon tog men jag tycker ändå om henne och den känslan är starkare och sundare i dagsläget. Min pappa kommer inte tillbaka och det enda jag vet är att jag mår bättre av den kontakt vi har än när vi inte hade kontakt. Då kan det inte vara fel.
lördag 23 juli 2016
fredag 22 juli 2016
Årets tur genom delar av Europa
Vår vana trogen har vi varit på bilsemester genom Tyskland och Österrike även i år. När jag tänker efter har vi varit det varje år sedan vi träffades. Första sommaren, 2008, var vi i och för sig främst i Frankrike men vi stannade några nätter i Österrike på vägen hem och en natt i Tyskland på vägen ner så det räknas! Även H:s första sommar, när hon var tre månader, räknas. Vi var främst i Danmark men några nätter i Flensburg (väldigt nära den danska gränsen...) så det räknas också.
Årets tur gick till Axams utanför Innsbruck, där vi stannade i sex nätter. Vi övernattade utanför Leipzig på vägen ner och barnen klarade bilresan utan problem. Det märks att de börjar bli större! H sov ganska mycket, tror att hon behövde det efter den sista månadens feber. Jag sov också ganska mycket - det behövde jag efter det senaste årets kaos på jobbet. O var mest nöjd med att leka med sina saker och gnällde inte en sekund. J var nöjd med att köra bil! Vi åkte en ny, fin färja mellan Gedser och Rostock, "Berlin", och den upplevdes mer stabil och mindre "gungig" än de gamla båtarna - skönt!
Första dagen i Österrike sken solen så vi begav oss till Alpenzoo ovanför Innsbruck och tittade på djuren. När alla var nöjda var barnen trötta och ville sova så då hann J och jag shoppa lite innan vi åt middag i gamla stan. Älskar Innsbruck - det är nog en av världens finaste städer. Jag blir lugn och trygg när jag är i denna del av Österrike som jag känner så väl efter x antal semestrar och många månaders jobb här. Jag pratar bättre och med mer självförtroende just här där jag känner mig hemma och förstår dialekten. Jag faller väl lättare in i språket eftersom miljön och allt annat känns så hemtamt.
Dag två var det fortfarande strålande vackert väder och vi åkte till Mieders som ligger en halvtimmes resa från Axams. Båda byarna ligger ganska nära Innsbruck men det är lite berg emellan... Här tog vi liften upp till dryga 1600 meter, väldigt vacker utsikt med konstgjorda sjöar, lekplats, restaurang, solstolar mm. Barnen och J åkte sommarrodel medan jag väntade på toppen med ett barn åt gången. Banan var Tirols längsta, 2700 m, så det tog en stund att både ta sig ner med rodeln och upp med liften igen. Barnen fick åka vars två gånger och J fyra medan jag avstod eftersom ingen vill åka så långsamt som jag vill... O och jag tog liften ner när alla rundor var avklarade. Vi åkte direkt till badet i Axams, där jag varit många gånger som liten. Kände igen mig till stor del men det var nyrenoverat och utbyggt - jättefint! På kvällen åt vi på en restaurang där vi firade min mammas 50-årsdag och där även J och jag var 2008 och 2010. Deras "Hausplatte" för två personer var lika fin nu som då!
På torsdagen var vädret lite sämre men vi hann ändå bada på förmiddagen innan det började regna. Barnen sov middag och lekte i vår lägenhet innan vi tog oss ner till ett köpcentrum i staden, där vi åt middag för att inte bli blöta.
På fredagen var det åter fint väder så då badade vi på förmiddagen och lät barnen vila efter lunch. Vi körde till Mutters och parkerade för att sedan ta spårvagnen den vackra vägen upp till Fulpmes. Där njöt vi av god mat och skön värme innan vi åkte hem igen. Jag kan verkligen aldrig få nog av de vackra sommardagarna i Alperna - J och jag diskuterade om vi kanske skulle köpa ett litet hus här när vi blir pensionärer och bo hela sommaren i denna fantastiska miljö.
Lördagen var varm där vi befann oss men lite molnig. Vi körde den fina turen till Kütai som ligger på över 2000 m höjd. Här går kor, hästar och getter lösa och kan mycket väl befinna sig på vägen eller väldigt nära den. Barnen tyckte att det var roligt att hästarna nästan stack in huvudena i bilen! Korna var inte lika närgångna, de vek bort huvudet när handen nästan nuddade dem. Vi hade för lite kläder för att det skulle gå att åka ännu högre upp och dessutom skymde molnen utsikten. Vi tog en annan väg ner och hamnade i den fina byn Ötz, där vi åt lunch. På eftermiddagen badade vi en sista gång och därefter åkte vi ner till Innsbruck för att äta på samma restaurang som på tisdagen. Enda gången som vi hade jackor och långa byxor eftersom det regnade lite.
På söndagen åkte vi genom västra Österrike på väldigt vackra vägar, passerade tyska gränsen och följde Bodensee till Friedrichshafen, där vi tog en glasspaus och tittade på den fina staden vid sjön. Vi hade inte riktigt förstått hur stor sjön faktiskt var och fortsatte ytterligare en dryg timme västerut till den lägenhet vi hade hyrt. Denna hade sjöutsikt och såg fin ut på bilderna och det var de två undre våningarna säkert också eftersom det fanns många nöjda gäster som skrivit i gästboken men vi fick takvåningen som dels var en bastu och dels alldeles för lite för fyra personer. Sängen var minimal liksom barnens bäddsoffa. Nu tillbringade vi inte så mycket tid i lägenheten som tur var men den kändes ändå lätt klaustrofobisk... På kvällen åt vi middag i den lilla byn och på måndagen åkte vi till staden Konstanz, som ligger väldigt nära den schweiziska gränsen. Skumt nära egentligen. Efter en tur i stan med lunch, lekplatsbesök och sightseeing bestämde vi oss för att köra in i Schweiz (så att O kunde lägga ytterligare ett land till sin lista över länder som han har varit i) och ta en eftermiddagsfika. Vi följde GPS:en ut ur Konstanz centrum och mitt i ett bostadsområde, när vi svängde höger in på en gata, var det en gränsövergång. Lustigt! Vi körde en liten bit längs sjön medan barnen sov - måste ta en semestertripp i Schweiz också (kostar ju tyvärr lite mer än Tyskland och Österrike...). Vi åt glass vid sjön och körde sedan tillbaka för att äta middag i den stad som låg närmast vår lägenhet, Radolfzell.
På tisdagen var det fortsatt varmt och soligt så då letade vi upp ett bad i Überlingen, ett termalbad med väldigt varma och sköna bassänger som även hade rutschkanor, fors, olika massagefunktioner, bubbelbad mm. Det låg precis vid sjön och hade även strand så att man kunde bada i den men när vi var där var vattenståndet så högt sedan översvämningarna i början av juni så vi badade inte i den. Detta var nog det finaste (och skönaste) badet jag har varit på! Vi åt middag i Radolfzell även denna kväll och besökte även en outlet där.
Eftersom vår lägenhet inte var som vi hade tänkt ändrade vi våra planer för den sista natten. Vi struntade helt enkelt i den och bokade en hotellnatt istället. Vi hade hela tiden tänkt oss att besöka Ravensburger Spielland utanför Ravensburg och detta låg ca 1½ timme från lägenheten där vi bodde, åt nordost. Istället för att på kvällen köra tillbaka denna sträcka för att sedan köra den igen nästa dag när vi skulle ge oss norrut och hemåt, valde vi ett hotell som låg ca en timme norr om Ravensburg så att vi var på rätt håll. Ravensburger-landet var fantastiskt! Fina lekplatser varvat med många karuseller och andra aktiviteter som var trevliga för barnen. Passade våra barns ålder perfekt! Fint väder hela dagen - det enda smolket var att J jagades av sin sura chef hela dagen och att han fick migränkänningar och inte kunde fungera riktigt som vanligt. Plåster på såret var dock att hotellrummet var helt fantastiskt! Hela hotellet var nytt från februari i år och vi fick bo i en svit som var rymlig med sköna sängar och fin bäddsoffa till barnen. Nice!
På torsdagen styrde vi mot Kassel, där vi skulle övernatta. Det var inte tänkt att ta så många timmar men det gjorde det dels på grund av mycket köer och dels eftersom vi tog en längre lunchpaus i den vackra staden Rothenburg ob der Tauber. Vi bodde en natt här 2010 och upptäckte staden av en slump då så det var kul att återvända. Vi var inte på hotellet i Kassel förrän efter 18 och inte inne i city förrän vid 19 så det blev ingen shopping eftersom vi var hungriga... Tyskland skulle spela semifinal mot Portugal så staden var full av människor som skulle se matchen på storbild mitt i stan (det blev dock förlust för tyskarna...).
På fredagen körde vi vidare mot nästa anhalt som var Neumünster i norra Tyskland. Här gick vi först på den stora märkes-outleten - tyvärr regnade det ganska mycket så det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss... Vi fyndade en del i alla fall. Bra hotell även här och en liten stad som erbjöd viss shopping i alla fall. Vi njöt av en sista middag och kände oss nöjda med våra nästan två veckor på resande fot. Förra sommarens semester blir nog svårslagen men detta var ändå en väldigt bra resa! På lördagen körde vi först till Flensburg för att handla på Citti innan vi fortsatte hemåt landvägen via Danmark istället för att åka båt. Dels ville barnen helst inte åka båt och dels ville vi hellre handla på Citti än Bordershop när vi ändå var så nära. Barnen var väldigt glada när vi kom hem och försvann snabbt upp på sina rum för att leka. Vi var bjudna på middag hos vänner så efter en dryg timme hemma åkte vi iväg igen - skönt att slippa tänka på mat och skönt att slippa äta schnitzel eller pommes...
Årets tur gick till Axams utanför Innsbruck, där vi stannade i sex nätter. Vi övernattade utanför Leipzig på vägen ner och barnen klarade bilresan utan problem. Det märks att de börjar bli större! H sov ganska mycket, tror att hon behövde det efter den sista månadens feber. Jag sov också ganska mycket - det behövde jag efter det senaste årets kaos på jobbet. O var mest nöjd med att leka med sina saker och gnällde inte en sekund. J var nöjd med att köra bil! Vi åkte en ny, fin färja mellan Gedser och Rostock, "Berlin", och den upplevdes mer stabil och mindre "gungig" än de gamla båtarna - skönt!
Första dagen i Österrike sken solen så vi begav oss till Alpenzoo ovanför Innsbruck och tittade på djuren. När alla var nöjda var barnen trötta och ville sova så då hann J och jag shoppa lite innan vi åt middag i gamla stan. Älskar Innsbruck - det är nog en av världens finaste städer. Jag blir lugn och trygg när jag är i denna del av Österrike som jag känner så väl efter x antal semestrar och många månaders jobb här. Jag pratar bättre och med mer självförtroende just här där jag känner mig hemma och förstår dialekten. Jag faller väl lättare in i språket eftersom miljön och allt annat känns så hemtamt.
Dag två var det fortfarande strålande vackert väder och vi åkte till Mieders som ligger en halvtimmes resa från Axams. Båda byarna ligger ganska nära Innsbruck men det är lite berg emellan... Här tog vi liften upp till dryga 1600 meter, väldigt vacker utsikt med konstgjorda sjöar, lekplats, restaurang, solstolar mm. Barnen och J åkte sommarrodel medan jag väntade på toppen med ett barn åt gången. Banan var Tirols längsta, 2700 m, så det tog en stund att både ta sig ner med rodeln och upp med liften igen. Barnen fick åka vars två gånger och J fyra medan jag avstod eftersom ingen vill åka så långsamt som jag vill... O och jag tog liften ner när alla rundor var avklarade. Vi åkte direkt till badet i Axams, där jag varit många gånger som liten. Kände igen mig till stor del men det var nyrenoverat och utbyggt - jättefint! På kvällen åt vi på en restaurang där vi firade min mammas 50-årsdag och där även J och jag var 2008 och 2010. Deras "Hausplatte" för två personer var lika fin nu som då!
På torsdagen var vädret lite sämre men vi hann ändå bada på förmiddagen innan det började regna. Barnen sov middag och lekte i vår lägenhet innan vi tog oss ner till ett köpcentrum i staden, där vi åt middag för att inte bli blöta.
På fredagen var det åter fint väder så då badade vi på förmiddagen och lät barnen vila efter lunch. Vi körde till Mutters och parkerade för att sedan ta spårvagnen den vackra vägen upp till Fulpmes. Där njöt vi av god mat och skön värme innan vi åkte hem igen. Jag kan verkligen aldrig få nog av de vackra sommardagarna i Alperna - J och jag diskuterade om vi kanske skulle köpa ett litet hus här när vi blir pensionärer och bo hela sommaren i denna fantastiska miljö.
Lördagen var varm där vi befann oss men lite molnig. Vi körde den fina turen till Kütai som ligger på över 2000 m höjd. Här går kor, hästar och getter lösa och kan mycket väl befinna sig på vägen eller väldigt nära den. Barnen tyckte att det var roligt att hästarna nästan stack in huvudena i bilen! Korna var inte lika närgångna, de vek bort huvudet när handen nästan nuddade dem. Vi hade för lite kläder för att det skulle gå att åka ännu högre upp och dessutom skymde molnen utsikten. Vi tog en annan väg ner och hamnade i den fina byn Ötz, där vi åt lunch. På eftermiddagen badade vi en sista gång och därefter åkte vi ner till Innsbruck för att äta på samma restaurang som på tisdagen. Enda gången som vi hade jackor och långa byxor eftersom det regnade lite.
På söndagen åkte vi genom västra Österrike på väldigt vackra vägar, passerade tyska gränsen och följde Bodensee till Friedrichshafen, där vi tog en glasspaus och tittade på den fina staden vid sjön. Vi hade inte riktigt förstått hur stor sjön faktiskt var och fortsatte ytterligare en dryg timme västerut till den lägenhet vi hade hyrt. Denna hade sjöutsikt och såg fin ut på bilderna och det var de två undre våningarna säkert också eftersom det fanns många nöjda gäster som skrivit i gästboken men vi fick takvåningen som dels var en bastu och dels alldeles för lite för fyra personer. Sängen var minimal liksom barnens bäddsoffa. Nu tillbringade vi inte så mycket tid i lägenheten som tur var men den kändes ändå lätt klaustrofobisk... På kvällen åt vi middag i den lilla byn och på måndagen åkte vi till staden Konstanz, som ligger väldigt nära den schweiziska gränsen. Skumt nära egentligen. Efter en tur i stan med lunch, lekplatsbesök och sightseeing bestämde vi oss för att köra in i Schweiz (så att O kunde lägga ytterligare ett land till sin lista över länder som han har varit i) och ta en eftermiddagsfika. Vi följde GPS:en ut ur Konstanz centrum och mitt i ett bostadsområde, när vi svängde höger in på en gata, var det en gränsövergång. Lustigt! Vi körde en liten bit längs sjön medan barnen sov - måste ta en semestertripp i Schweiz också (kostar ju tyvärr lite mer än Tyskland och Österrike...). Vi åt glass vid sjön och körde sedan tillbaka för att äta middag i den stad som låg närmast vår lägenhet, Radolfzell.
På tisdagen var det fortsatt varmt och soligt så då letade vi upp ett bad i Überlingen, ett termalbad med väldigt varma och sköna bassänger som även hade rutschkanor, fors, olika massagefunktioner, bubbelbad mm. Det låg precis vid sjön och hade även strand så att man kunde bada i den men när vi var där var vattenståndet så högt sedan översvämningarna i början av juni så vi badade inte i den. Detta var nog det finaste (och skönaste) badet jag har varit på! Vi åt middag i Radolfzell även denna kväll och besökte även en outlet där.
Eftersom vår lägenhet inte var som vi hade tänkt ändrade vi våra planer för den sista natten. Vi struntade helt enkelt i den och bokade en hotellnatt istället. Vi hade hela tiden tänkt oss att besöka Ravensburger Spielland utanför Ravensburg och detta låg ca 1½ timme från lägenheten där vi bodde, åt nordost. Istället för att på kvällen köra tillbaka denna sträcka för att sedan köra den igen nästa dag när vi skulle ge oss norrut och hemåt, valde vi ett hotell som låg ca en timme norr om Ravensburg så att vi var på rätt håll. Ravensburger-landet var fantastiskt! Fina lekplatser varvat med många karuseller och andra aktiviteter som var trevliga för barnen. Passade våra barns ålder perfekt! Fint väder hela dagen - det enda smolket var att J jagades av sin sura chef hela dagen och att han fick migränkänningar och inte kunde fungera riktigt som vanligt. Plåster på såret var dock att hotellrummet var helt fantastiskt! Hela hotellet var nytt från februari i år och vi fick bo i en svit som var rymlig med sköna sängar och fin bäddsoffa till barnen. Nice!
På torsdagen styrde vi mot Kassel, där vi skulle övernatta. Det var inte tänkt att ta så många timmar men det gjorde det dels på grund av mycket köer och dels eftersom vi tog en längre lunchpaus i den vackra staden Rothenburg ob der Tauber. Vi bodde en natt här 2010 och upptäckte staden av en slump då så det var kul att återvända. Vi var inte på hotellet i Kassel förrän efter 18 och inte inne i city förrän vid 19 så det blev ingen shopping eftersom vi var hungriga... Tyskland skulle spela semifinal mot Portugal så staden var full av människor som skulle se matchen på storbild mitt i stan (det blev dock förlust för tyskarna...).
På fredagen körde vi vidare mot nästa anhalt som var Neumünster i norra Tyskland. Här gick vi först på den stora märkes-outleten - tyvärr regnade det ganska mycket så det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss... Vi fyndade en del i alla fall. Bra hotell även här och en liten stad som erbjöd viss shopping i alla fall. Vi njöt av en sista middag och kände oss nöjda med våra nästan två veckor på resande fot. Förra sommarens semester blir nog svårslagen men detta var ändå en väldigt bra resa! På lördagen körde vi först till Flensburg för att handla på Citti innan vi fortsatte hemåt landvägen via Danmark istället för att åka båt. Dels ville barnen helst inte åka båt och dels ville vi hellre handla på Citti än Bordershop när vi ändå var så nära. Barnen var väldigt glada när vi kom hem och försvann snabbt upp på sina rum för att leka. Vi var bjudna på middag hos vänner så efter en dryg timme hemma åkte vi iväg igen - skönt att slippa tänka på mat och skönt att slippa äta schnitzel eller pommes...
lördag 16 juli 2016
Ska försöka komma i fatt...
Jag ligger ohjälpligt efter i uppdatering av bloggen. Inte för att det spelar någon roll eftersom jag främst skriver för min egen och barnens skull men för er som följer den är det kanske kul med ett livstecken...
Mina sista jobbveckor var verkligen helt hysteriska. Jag gjorde i stort sett inget annat än att jobba under varenda liten ledig stund. Jag hann ändå inte klart med det jag hade som mål att slutföra utan fick lämna över en hel del till min chef, som ska jobba hela sommaren. Jag kände mig lite som en svikare som lastade detta på henne och helt ärligt hade jag själv velat göra mycket eftersom jag är en kontrollmänniska... Att jag inte kände mig klar, har även bidragit till att jag inte känner mig särskilt ledig fastän jag nu har haft semester i tre veckor. Dagen innan midsommar fick vi dessutom vårt protokoll från Skolinspektionen, som inte var så positivt... Väntat i och för sig och bra på ett sätt eftersom koncernen då måste sätta in mer resurser men ändå tråkigt eftersom det i den stunden var jag som var rektor och ansvarig. Allt ska vara åtgärdat till sluten av oktober så det är inte särskilt mycket tid vi har på oss. I förrgår fick jag reda på att vi kommer att ha en ny rektor på plats i mitten av augusti, en stor lättnad som kanske kan göra att jag kommer att kunna släppa jobbet mina tre sista veckor som jag är föräldraledig. Hoppas kan man ju men tyvärr snurrar det jobbtankar i huvudet varje dag och jag har svårt att låta bli att kolla mailen. Det blev heller inte bättre av att J jagades av sin chef under hela vår utlandssemester. Det förstörde för honom och det gjorde att jag inte heller kunde koppla av.
Midsommarafton firade vi hos min syster med familj tillsammans med mormor. För en gångs skull var det ju varmt och fint väder - jätteroligt! Vi var på dans i Skanörs stadspark, en liten gryta där luften stod stilla och svetten lackade. J och jag var ganska slitna eftersom åtminstone jag hade varit vaken mer än halva natten då åskvädret de luxe drog in och höll på i hur många timmar som helst. L var helt stirrig och for runt mellan mig och J i sängarna men ville mest vara hos mig. Inte liggande hos mig, det hade hon inte ro till, men i närheten av mig så det blev inte precis någon sömn... Har aldrig upplevt ett så enormt långt åskväder med blixt och dunder, helt galet! Vi lämnade L till mormor på midsommaraftons kväll så det åskväder som blev den natten fick de hantera tillsammans...
Det kommer ett inlägg om vår semester och om lite annat omvälvande som har hänt den senaste veckan. Nästa vecka är J i USA så jag tänker mig att jag ska hinna skriva en del då - har inte velat titta åt en dator sedan jag stängde ner jobbdatorn men nu håller jag på med barnens fotoböcker så nu sitter jag här ändå...
Mina sista jobbveckor var verkligen helt hysteriska. Jag gjorde i stort sett inget annat än att jobba under varenda liten ledig stund. Jag hann ändå inte klart med det jag hade som mål att slutföra utan fick lämna över en hel del till min chef, som ska jobba hela sommaren. Jag kände mig lite som en svikare som lastade detta på henne och helt ärligt hade jag själv velat göra mycket eftersom jag är en kontrollmänniska... Att jag inte kände mig klar, har även bidragit till att jag inte känner mig särskilt ledig fastän jag nu har haft semester i tre veckor. Dagen innan midsommar fick vi dessutom vårt protokoll från Skolinspektionen, som inte var så positivt... Väntat i och för sig och bra på ett sätt eftersom koncernen då måste sätta in mer resurser men ändå tråkigt eftersom det i den stunden var jag som var rektor och ansvarig. Allt ska vara åtgärdat till sluten av oktober så det är inte särskilt mycket tid vi har på oss. I förrgår fick jag reda på att vi kommer att ha en ny rektor på plats i mitten av augusti, en stor lättnad som kanske kan göra att jag kommer att kunna släppa jobbet mina tre sista veckor som jag är föräldraledig. Hoppas kan man ju men tyvärr snurrar det jobbtankar i huvudet varje dag och jag har svårt att låta bli att kolla mailen. Det blev heller inte bättre av att J jagades av sin chef under hela vår utlandssemester. Det förstörde för honom och det gjorde att jag inte heller kunde koppla av.
Midsommarafton firade vi hos min syster med familj tillsammans med mormor. För en gångs skull var det ju varmt och fint väder - jätteroligt! Vi var på dans i Skanörs stadspark, en liten gryta där luften stod stilla och svetten lackade. J och jag var ganska slitna eftersom åtminstone jag hade varit vaken mer än halva natten då åskvädret de luxe drog in och höll på i hur många timmar som helst. L var helt stirrig och for runt mellan mig och J i sängarna men ville mest vara hos mig. Inte liggande hos mig, det hade hon inte ro till, men i närheten av mig så det blev inte precis någon sömn... Har aldrig upplevt ett så enormt långt åskväder med blixt och dunder, helt galet! Vi lämnade L till mormor på midsommaraftons kväll så det åskväder som blev den natten fick de hantera tillsammans...
Det kommer ett inlägg om vår semester och om lite annat omvälvande som har hänt den senaste veckan. Nästa vecka är J i USA så jag tänker mig att jag ska hinna skriva en del då - har inte velat titta åt en dator sedan jag stängde ner jobbdatorn men nu håller jag på med barnens fotoböcker så nu sitter jag här ändå...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)