Från semester till full rulle...

Vi  kom ju hem relativt sent efter vår resa och eftersom våra kroppar dessutom var inställda på en timme tidigare hade vi bestämt att barnen skulle få vara lediga även på måndagen. Jag åkte och jobbade på morgonen medan barnen var själva en stund och sedan var jag hemma med dem tills efter lunch då J och farfar avlöste. J åkte sedan ner till mamma och hämtade L och hon blev som vanligt väldigt glad!

Tisdagar brukar vara mina "jobba hemma"-dagar men eftersom jag hade varit borta en dryg vecka hade jag en del att ta igen och behövde vara på plats på jobbet under förmiddagen. J var uppe tidigt för att åka till Italien tre dagar. Jag hämtade barnen när de slutade och H och jag hann ut en snabbrunda till lilla B så att H kunde rida lite medan O var själv hemma. Min chef var sjuk hela veckan och då blir det ju alltid lite mer att göra och dessutom har jag då ingen att bolla tankar och idéer med. Vi ska vara tre skolledare men de senaste veckorna har jag varit ensam - eller egentligen ganska mycket längre än så om jag räknar bort min semestervecka. Min chef har varit sjuk till och från hela hösten, stackaren, och vår nya kollega börjar först nästnästa vecka.

På onsdagen kastade jag mig hem från en fullmatad dag, lagade i all hast en middag till barnen och farmor och farfar som hade hämtat barnen och efter mindre än en halvtimme hemma var jag på väg igen eftersom det var skolråd på barnens skola. Det har kommit en ny biträdande rektor som kompletterar den rektor som började för snart ett år sedan och hon verkade helt ok. De pratade mycket om ur de satsar på fritids och hur detta ska utvecklas och hur kvaliteten ska höjas och när jag kom hem var jag tvungen att författa ett mail till den biträdande rektorn, som är den som är ansvarig för lågstadiet och fritids. Våra barn vill ju inte vara på fritids eftersom det är så stökigt och de är trötta efter en dag i skolan då det också är mycket ljud och intryck. De vill ha lugn och ro men det finns inget rum för de barn som vill ha det lite lugnt och mysigt. Det finns ingenstans där de bara kan sitta i en soffa och läsa en bok och jag tror att det är väldigt många fler barn än våra som egentligen behöver det och behöver komma ner i varv. Dessutom är de i O:s årskurs tre pedagoger på 52 barn och det säger ju sig själv att det är helt orimligt att få någon kvalitet på verksamheten då. Det känns mer som förvaring än pedagogisk verksamhet. I H:s årskurs har de alltid varit mellan 5-7 pedagoger på fritidstiden men nu är de tre trots att alla elever utom sex fortfarande är inskrivna på fritids. För mig är det inte att satsa på fritids! Jag fick svar på mitt mail och rektor lovade att ta tag i en del av det jag hade synpunkter på.

På torsdagen skulle jag hämta vid tretiden och när jag kom över skolgården kom en av pedagogerna och mötte mig och sa att O precis gått in eftersom han mådde illa. Precis utanför ingången mötte jag en annan pedagog som höll på att ringa mig. Jag hittade O på toaletten i lite halv panik eftersom han "måste kräkas". Han säger ju så med lite ojämna mellanrum - det kan vara när han är nervös som på min systers bröllop, då småkusinernas stora kusiner skulle passa barnen, eller när han äter sura eller salta godisar och det känns konstigt i halsen så det är lite svårt att veta när han menar allvar... Han hade ätit mellanmål för ungefär en halvtimme sedan utan problem så det borde inte vara magsjuka. En pedagog passade honom medan jag gick upp för att hämta H som ju har kräkfobi och vägrade följa med hem... Vi kom överens om att hon skulle gå hem efter en stund och jag fick efter lite om och men ut en hysterisk O i bilen med en kräkpåse framför sig. Vi kom hem utan missöden och han rusade in på toaletten. Därefter började en kaosartad fars där han omväxlande skrek "jag måste kräkas" och "jag måste bajsa" om vartannat och växlade mellan att stå på knä över toalettstolen och att sitta på den. När det inte hände varken det ena eller det andra växlade han till "jag måste nog sova" och började byta om till pyjamas men innan han fick av sig kläderna var det dags för "jag måste kräkas" igen och en ny runda mot toaletten. När det inte hjälpte rusade han upp på sitt rum och la sig i sängen för att sova för att fem sekunder senare rusa in på toaletten där uppe. Mitt i allt kom H hem, letade upp sina hörselskydd, tog sina hörlurar och sin telefon och stängde in sig på sitt rum. Till slut kräktes O lite av ren utmattning, upphetsning och vilja tror jag men det blev inte bättre av det, snarare värre eftersom han blev rädd för att kräkas igen, vilket han också gjorde efter ännu en liten stund. Han var fortfarande helt uppe i varv så till slut erbjöd jag honom Microlax eftersom jag lyckades få ur honom så mycket att han hade ont i magen. Han är inte så bra på att känna hunger, törst och när behöver gå på toaletten och han är heller inte så bra på att hantera smärta och magknip kan ju göra ganska ont. Han klarade inte att hålla inne Microlaxen särskilt länge så det kom heller inte ut så mycket men det hjälpte kanske lite eller så hjälpte det åtminstone mentalt för han la sig på soffan och somnade inom loppet av en sekund. Han sov 15-20 minuter och vaknade sedan pigg och som vanligt! Jag frågade om han kom ihåg vad som hade hänt och det gjorde han först inte men sen sa han: "jo, jag var helt konstig och hade ont i magen"... Efter det lekte han som vanligt men jag vågade bara låta honom äta vitt bröd och dricka vatten resten av kvällen för att inte riskera något. H stannade på sitt rum större delen av kvällen och vägrade komma ner. En lite annorlunda eftermiddag och J var så klart inte hemma - O brukar lyckas bli magsjuk när han är borta! Han fick vara hemma på fredagen eftersom han behövde vila sig och komma i fas igen...

Förra helgen var hysterisk! Först var H och jag på ridskolan och red. De har en häst som har kvarka så hela anläggningen är stängd med stränga restriktioner om man även besöker andra stall som vi gör så det blir lite extra meck med olika uppsättningar kläder som måste förvaras skilda ifrån varandra. Hem och förberedde en soppa som skulle vara förrätt vid kvällens Mårtensmiddag som vi skulle bjuda H:s gudföräldrar på, fixade med köttet som skulle i sous viden och äpplena till äppelkakan. Duschade och åkte i egen bil för att fira J:s systerdotter med brunch och efter några timmar hem igen för att fixa vidare med maten och duka. Barnen och J kom hem en halvtimme innan gästerna kom och vi hade en trevlig kväll tillsammans med min guddotter och hennes föräldrar (äldsta dottern hade annat för sig). O blev firad igen och var mycket nöjd!

I söndags var det Fars dag och det är alltid en knepig dag. Jag hade under fredagen försökt hitta en present till J under en snabbrunda på Emporia utan att lyckas. Han fick teckningar från barnen och ett paket till fattiga barn från Unicef. Min egen far uppmärksammade jag bara i tanken - jag kunde så klart ha åkt till kyrkogården med en blomma och tänt ett ljus men det tänkte jag inte ens på förrän nu, i skrivande stund... Vi var ju i Spanien över All helgona-helgen och det är första gången på femton år som jag inte besöker kyrkogården den kvällen, tror jag. Det är så fin stämning då så jag gör det gärna och självklart vill jag även tända ett ljus på graven. Detta år gick jag in på Svenska kyrkans hemsida och tände ett digitalt ljus i den kyrka där pappa begravdes. Det är ju inte där han finns - det är ju i mitt hjärta, i mitt minne och i mina tankar - men det kändes bra i alla fall. Jag jobbade en del denna söndag, J var hos sina föräldrar och bytte däck och H och jag hann ut för att rida B en liten stund mellan regnskurarna.

I måndags hade vi föräldramöte på jobbet så det blev en lång och intensiv dag. Anledningen till att jag jobbade mer än vanligt i helgen var att jag under tisdagen skulle bjuda min faster på lunch och behövde tid både för att förbereda denna och för att kunna sitta ner med henne i lugn och ro när hon väl kom. Vi pratade ju för någon vecka sedan men hann då bara prata en kvart eftersom hon skulle iväg och eftersom hon behöver komma ut och köra bil, bjöd jag henne på lunch. Denna gången var jag inte ens särskilt nervös - det kändes bara bra. Vi hade drygt tre fina timmar tillsammans och pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord. Det är så skönt med henne - hon hör till det i mitt liv som (nästan) alltid har funnits, hon är varm, trevlig, roligt, lätt att prata med och hon påminner mig om pappa och de samtal som vi kunde ha. De är så lika men hon är, om jag ska vara ärlig, en ännu bättre version av sin bror. Min pappa kunde ha en hel del åsikter som jag blev knäpp på och han var inte så lätt att diskutera med alltid men så är det inte alls med min faster. Hon har pappas alla bra sidor och en hel del till. Jag är så glad och tacksam att hon vill ses och att vi återigen har en fin kontakt! Barnen kom hem vid tvåtiden så vi fikade tillsammans. "Vad kul att Inger kommer", sa O på morgonen, "då får jag veta vem det är". Han har inte så bra koll på alla släktingar - H har ju alltid haft stenkoll och massor av frågor när det gäller morfar, varför min faster och farbror inte träffas fastän de är syskon osv men O vet knappt vad de som vi träffar mer frekvent heter och inte alltid heller hur de hänger ihop med J eller mig. Han kände dock igen henne när han såg henne och hon fick kramar av båda barnen. När hon visade en bild på sin man kände dock inte O igen honom eller så ville han inte titta ordentligt eftersom vi då även kom in på döden. O har under hösten sagt ett antal gånger "kan vi sluta prata om döden?" när vi har kommit in på det av olika anledningar. Det har gått bra att prata om morfar men inte om själva döden. Förra veckan vaknade han vid tre på natten av att han hostade och kom sedan ner till oss eftersom han inte kunde somna om - han tänkte bara på döden. Han fick sova hos oss (det har ju verkligen inte hänt många gånger i barnens liv) och på morgonen berättade han att han hade börjat tänka på det eftersom J hade berättat om en kollega på sitt jobb som gick hem på fredagskvällen och skulle vila innan maten men inte vaknade igen... Under denna vecka har han emellanåt varit orolig på eftermiddagarna och kvällarna och då berättat att han "bara tänker på döden". Jag har försökt fråga hur han tänker och vilka bilder han ser men han kan inte förmedla det riktigt. Jag har suttit hos honom på kvällarna när han ska somna och sedan har han sovit hela nätterna utan problem. Det är ju normalt att sex-sjuåringar tänker på döden eftersom de förstår att livet har ett slut men det är självklart jobbigt för honom!

I onsdags morse ville jag bara informera en av O:s fritidspedagoger att det som hände i förra veckan, när han sa att han behövde kräkas, kan hända om han är törstig, hungrig, bajsig, kissig eller har ont. Vi pratade lite om att O är en person i skolan och att de bara ser en glad, lugn och harmonisk kille medan vi ser helt andra sidor av O hemma. De verkar inte har fått någon överlämning från förskola och förskoleklass så pedagogen tyckte att jag även skulle informera O:s klasslärare. Hon tog även upp det mail jag hade skrivit till skolledningen och tackade så mycket. Nu skulle de äntligen bli ytterligare en personal så att de kan dela upp årskursen i halvgrupper eller kvartsgrupper. De skulle även samla alla lugna barn i en grupp så att aktiviteterna kan anpassas mer efter barnens behov. Det kändes bra att de förstod att det inte var någon kritik mot dem utan mot de resurser som har avsatts och vi hade ett jättebra samtal och hon tackade flera gånger. Jag tycker att det är en svår gränsdragning att bara vara förälder när jag är på barnens skola och inte se på verksamheten med skolledarögon. Deras rektor pratar mycket om att hålla budget och att skolan gör det för första gången på många år men det är ju helt meningslöst om han inte följer skollagen och ger alla barn rätt till de resurser som de behöver.

I torsdags ringde skolsekreteraren på Komvux klockan sju på morgonen och berättade att hon hade mötts av uppbrutna dörrar - bara att ringa polisen direkt och be dem komma och disponera om hela dagen för att ta tag i allt som behövde göras. Dessutom mådde H inte bra och behövde vara hemma eftersom hon blev jätteledsen för en sak som hände på onsdagskvällen (hon hade ljugit om en sak på sitt rum och vi fick ha ett allvarligt samtal om vikten av att tala sanning). Jag blev även uppringd av en fackrepresentant som berättade att en i personalen på Komvux hade hotats av en vuxen elev så det fick jag naturligtvis också rodda i. Det blir ju sådär eftersom jag inte känner den verksamheten lika bra men jag gjorde mitt bästa. Det blev ingen tid alls över till rektorsprogrammet så som jag egentligen hade tänkt och det är inlämning imorgon... Idag har jag därför jobbat några timmar och imorgon får jag sitta några timmar till. Hela familjen följde med ut till B när H skulle rida och O skrittade en ganska lång stund och tyckte till och med att det var roligt! Imorgon ska H och jag hinna med en ridtur till och dessutom en shoppingrunda så jag får jobba i raketfart med min rektorsuppgift. Med lite tur kommer min rektor tillbaka på halvtid denna vecka och nästa torsdag börjar vår nya kollega. Innan dess ska jag även hinna med två dagars rektorsutbildning och har en hel del att läsa tills dess så några sysselsättningsproblem lär jag inte ha de närmaste veckorna heller! Och snart är det första advent, lucia och julafton...

Födelsedag och semester

Nu var det så länge sedan jag skrev att jag får dela upp det som har hänt för att det inte ska bli för långt att läsa. Veckan innan vi skulle åka på semester flög iväg och jag påbörjade packningen när jag kom hem från jobbet kvällen innan vi skulle åka... Det funkar ju när det är bad- och sommarkläder och vi fick med oss det mesta även om jag inte packade med särskilt mycket eftertanke. Dessutom var det ju O:s födelsedag och det skulle vi så klart också fira!

Vi väckte honom med sång, paket och frukost på sängen. Han blev nöjd med sina presenter som alla utom en hade Star Wars-tema. Inte bara Lego - två böcker om Star Wars-lego fick han också... Den enda present som inte var kopplad till favorittemat var den nya Lassemaja-boken. J hämtade båda barnen när skolan slutade och på kvällen kom farmor och farfar på fika. O byggde det Lego han fick och lekte även med det lasersvärd som han hade önskat sig (vi som aldrig skulle köpa någon form av vapen till våra barn...). Båda barnen ansvarade själva för att packa sina saker och det var inga problem för H men O fick ett totalt sammanbrott eftersom han inte ville ta med några legogubbar, då han var rädd att han skulle tappa bort dem. Vi insåg att vi var tvungna att få med några gubbar eftersom det annars skulle bli en olidlig vecka men det satt verkligen hårt inne innan han gav med sig... Fina O - så eftertänksam, så känslig, så glad, så harmonisk, så ledsen, så arg, så snäll, så totalt Ninjago- och Star Wars-frälst. Tänk att han har varit hos oss i sju år! Jag har lärt mig så mycket av honom och jag är så glad att just han kom till oss. Så stilig och så stolt i sin kavaj och så lik sin morfar i vissa lägen. Så ovanligt snäll - han har verkligen aldrig startat ett bråk med sin storasyster. Jag tror inte att han vet hur man gör. Han blir så ledsen när hon bråkar med honom eller stör hans lekar och han blir så ledsen om något är orättvist. Han blir så ledsen om man säger till honom i för skarp ton och även om jag inte gillar att använda ordet "kränkt" så är det nog just det han blir. Han blir så arg när han måste städa eller göra något annat som han inte alls vill. Han längtade hem under hela vår semester eftersom han vill att allt ska vara som vanligt. Han har fortfarande sin sommarjacka (med fleece, mössa och vantar) eftersom han tycker att det är så jobbigt med förändringar och dessutom har det ju varit en mild höst. Älskade O - du fyller mitt mammahjärta med stolthet och glädje (och ger emellanåt dina föräldrar lite extra gråa hår)!

Fredagen den 26 oktober ringde klockan vid halv sex och en timme senare satt vi i bilen på väg till Kastrup. J släppte av oss och åkte sedan för att parkera bilen en bit bort. Vi checkade in väskorna och var lagom klara med det när J kom tillbaka. Vi hann titta i några affärer och köpa lite goda kakor på Lagekagehuset - sjukt dyrt men nästan värt det... Flyget med KLM till Amsterdam gick utan problem - känns lite lyxigt att det i alla deras flighter ingår någon form av mat och dryck. Det är man ju inte van vid. Vi landade strax innan halv tolv och letade efter en lunchrestaurang men hamnade till slut på Burger King. Planet mot Las Palmas lyfte vid halv tre och denna flight var inte ett enda dugg lyxig. KLM:s lågprisbolag Transavia hade tryckt in stolarna tätare än vanligt, så tätt att mina knän i princip slog i stolen framför och det kändes som att jag hade ryggstödet i ansiktet. Barnen sov - H en dryg timme och O drygt två. Vi landade vid sex lokal tid men då var ju vår klocka inställda på sju och barnen var lite slitna och ville bara komma fram till vårt hotell. Det tog en halv evighet att få ut vår hyrbil så vi hann bli rejält hungriga. Det fick bli Mc Donalds på vägen mot Maspalomas - en väldigt nyttig dag... Vi hittade hotellet utan problem och det kändes helt ok.

På lördagsmorgonen åt vi frukost på hotellet eftersom vi kom fram för sent för att hinna handla. Det var verkligen ingen rolig frukost så det gjorde vi bara en gång! När vi hade ätit åkte vi till en stormarknad och handlade och därefter ville barnen prova den fina poolen, som tyvärr visade sig vara väldigt kall trots att det utlovades att den var uppvärmd. Det kanske den var men inte till särskilt högt gradantal... Vi åkte mot Tauro för att hälsa på våra vänner som hyrde hus där och som hade hunnit vara på plats sedan onsdagskvällen. De hade haft ösregn hela sin första dag och även under lördagen regnade det några timmar på eftermiddagen men vi hann äta både lunch och fika samt bada i flera omgångar i deras pool innan molnen drog in. Jag tog plats i en solstol och njöt av värmen så länge solen var framme! Vi hade bestämt oss för att äta middag i Mogan och gjorde oss i ordning för det medan vi väntade på att regnet skulle dra förbi. O kom och sa att han inte mådde bra och vi kunde känna att han hade feber... Han blev snabbt trött och mådde allt sämre så vi fick låna lite febernedsättande eftersom han gärna ville följa med på restaurang. Han sov en stund i bilen och piggade snabbt på sig. Han fick åka lite vagn och bli buren lite men gick större delen av den promenad vi tog för egen maskin. Det var problem att hitta en restaurang med bord för tretton personer så klockan hann bli mycket innan vi fick mat. Det passar ju inte våra barn och H var lite lätt illamående. Vi åkte direkt hem efter maten och möblerade om lite så att O fick sova i J:s säng, J i bäddsoffan där H annars sov och H i den utdragssäng där O annars sov... J drog nitlotten men O ville att jag skulle sova med honom och jag tänker att det är min belöning för det nästan alltid är jag som vaknar och går upp när någon är sjuk. O var fortsatt dålig under natten med riktigt hög feber och fick febernedsättande var tredje timme. Vi tog det lugnt på hotellet hela dagen - jag var mest inne med O och H och J roade sig med bad och lite annat. Vi beställde pizzor från hotellets restaurang till lunch och hela familjen sov middag. På kvällen gick J och H och åt på en närliggande restaurang medan jag och O var hemma.

O vaknade feberfri på måndagsmorgonen men var ändå matt. H och J åkte på utflykt med de andra två familjerna och var borta i stort sett hela dagen. O och jag åt på hotellets restaurang eftersom han var sugen på spagetti carbonara men den smakade ju så klart inte alls som han hade tänkt sig så han åt ungefär två tuggor... På kvällen var vi på samma restaurang som H och J varit på kvällen innan och då var O ganska pigg och åt som vanligt. På tisdagen träffade vi de andra familjerna på stranden i Maspalomas och njöt av en dag med strålande väder och härliga vågor. Vi gick också ut i öknen och lekte i sanddynorna och då var O som vanligt igen - skönt! På kvällen köpte vi mat med oss som vi lagade i huset och bjöd de andra familjerna på. Väldigt skönt att inte bara behöva äta mat från restaurang! Vi var dock nöjda med vårt beslut att ha ett eget boende - det hade aldrig fungerat att vara tre familjer i ett hus och det hade aldrig fungerat för oss att umgås så mycket med våra vänners vänners barn...

På onsdagen var vi hemma och badade i vår pool på hotellet även om den fortfarande var lite kylig. På kvällen kom våra vänner till vårt hotell för att se hur vi bodde och vi tog bubbel och snacks på vår lilla uteplats. Vi fortsatte sedan till Maspalomas för att äta en avslutande middag eftersom det var dags för våra vänner att åka hem dagen efter. På torsdagen åkte vi till Sunwing-hotellet för att äta frukost och insåg att det inte skulle vara några problem att även bada i deras pool... Denna dag badade vi dock på stranden i Maspalomas och barnen hade roligt även om de nu bara var två. Det blev ännu ett besök i öknen och på kvällen åkte vi till Mogan för att äta middag.

På fredagen följde vi vår plan - frukost igen på Sunwing och sedan stannade vi hela dagen för att bada. Väldigt varmt och skönt i poolerna och barnen kunde verkligen bada hela tiden utan att frysa. H simmade och blev allt modigare efter hand som dagen gick. Vi åt lunch och barnen ville sedan att vi skulle åka hem för att duscha och byta om men sen komma tillbaka och även äta middag på Sunwing. De fick då återuppleva minidisco och Lollo och Bernie och var mycket nöjda!

På lördagen gjorde vi en favorit i repris och spenderade hela dagen på Sunwing. Vi åt så klart både frukost och lunch på anläggningen så vi tyckte att vi ändå bidrog ekonomiskt även om vi snyltade lite på deras pooler och solstolar... På kvällen åkte vi ännu en gång till Maspalomas och åt middag. Vi avlutade med lite shopping och en glass. De sista tre dagarna var verkligen helt fantastiska! Det var fint väder i stort sett hela veckan men våra sista tre dagar sken solen från en klarblå himmel och det var riktigt varmt! Vi blev ganska bruna allihop och fick verkligen en ordentlig dos D-vitamin med oss hem.

På söndagen packade vi under förmiddagen och körde sedan mot Las Palmas. Det blev lite stressigt på flygplatsen trots att vi egentligen hade gott om tid men det var totalt spanskt kaos på Burger King där vi skulle äta lunch. Har nog aldrig sett så mycket folk i kö på en hamburgerrestaurang och heller aldrig sett så otroligt oorganiserad och ineffektiv personal... Flera fick gå ifrån kön för att inte missa sitt flyg men vi hann precis få O:s extrabeställning innan vi fick skynda mot gaten. Flyget hem gick som tur var direkt till Kastrup och vi överlevde trots att det var ordentligt turbulent över Portugal - hatar det! Detta var O:s bästa dag på semestern - han tjatade hela veckan om vilken dag vi skulle åka hem och vaknade glädjestrålande på söndagsmorgonen. Han medgav dock att det hade varit lite roligt men att det bästa nu var att komma hem till sitt lego och sina andra leksaker. H hade ingen hemlängtan - hon gillar att vara på semester och vill gärna åka iväg och eftersom även J och jag har stor behållning av att resa lär O få vika sig för ett majoritetsbeslut... H var så stolt över sig själv eftersom hon simmade mer än hon gjort någonsin tidigare och det gick verkligen jättebra! Nu ska hon bara kämpa lite till och orka hålla ut så ska hon nog klara 200 m innan årskurs tre är slut.

Vi landade väl i ett ganska kallt Sverige och var hemma i huset strax innan klockan tio eftersom det tog lång tid för bagaget att komma. Föredrar verkligen att flyga från Sturup - det är så mycket effektivare och smidigare! Det var väldigt skönt att komma hem till våra sköna sängar och även om vi helst hade velat stanna på Gran Canaria till ungefär april nästa år är vi väldigt nöjda med vår mysiga semester. Nu är det dags att börja fundera på var nästa resa ska gå...