Fantastiska fina barn!

Idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt eftersom det regnade och var grått. Vi släpade ut motvilliga barn på en hundpromenad på eftermiddagen när det hade slutat regna och åkte även och handlade mat hela familjen men de var glada när vi kom hem igen så att de kunde fortsätta leka.

Idag har de verkligen lekt hela dagen och dessutom utan att bråka en enda gång! H tog med O upp där uppe och pysslade med honom - hon fixade fram stolar och saker runt ett litet bord och var väldigt pedagogisk. Som vanligt när hon bryr sig om O och leker med honom lyser hans ögon och han gör beundrande det mesta som hon säger åt honom. Leken fortsatte sedan med en del av julklapparna men hela tiden lekte de tillsammans, skrattade och hade så roligt. O vill ju alltid vara med H men det bästa är när även hon vill att de ska leka eftersom det annars mest blir bråk om hon inte får vara ifred. Idag hittade hon dock på nya lekar hela tiden där O fick vara med. Efter middagen hittade vi dem bredvid varandra i gungfåtöljen med O:s nya klisterbok som H hjälpte honom med - så gulliga! Mammahjärtat svämmar som vanligt över särskilt mycket när de två bästa som finns är så fina tillsammans.

O:s språkutveckling går nog lite framåt, om än sakta... Han fick Babblarna i julklapp, både som plastfigurer och en bok om favoritfiguren Dadda och har lekt mycket med dem sedan dess. Han kan uttala Babba, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo men inte Bibbi av någon anledning och han kan sjunga med och fylla i namnen i den ena sången på rätt plats. Han nynnar även på Lucia-sången och "Midnatt råder" så att man kan höra vad han menar. Några nya ord har det annars inte kommit men han klarar sig bra med att peka, göra egna tecken och använda olika tonfall när han till exempel säger "mamma" och "oj". Han försöker även övertyga och argumentera lite starkare nu än innan genom att säga "nä-ä-ä" och "öh-h-h" (istället för "ja") när han vill markera en åsikt. Finmotoriken är på topp och han har börjat springa på riktigt så jag antar att vi inte behöver vara oroliga för att han inte pratar. Om han inte gör det vid denna tiden nästa år får vi kanske söka hjälp.

H:s tal flyter fortfarande på mycket lättare även om hon fortfarande stammar ibland. Det är dock inte alls lika långa upphakningar och pauser som innan och det kommer många nya ord hela tiden. Oftast pratar hon grammatiskt rätt och hon är just nu mycket intresserad av bokstäver och siffror och vad det står på TV, i tidningar mm.

Idag har L fått sin första ångestdämpande medicin - Stesolid för människor... Det har smällt lite ikväll och hon har varit orolig men gått och lagt sig nästan direkt igen efter varje smäll. Veterinären sa att hon fortfarande kommer att reagera men att hon inte ska bli hysterisk och skaka. Förhoppningsvis stämmer det, annars får vi prova något annat nästa år.

Julen avklarad!

Idag har vi verkligen bara tagit det lugnt och pustat ut efter dubbelt julfirande. Även om vi inte hade julafton hemma var det ändå en hel del att förbereda med mat att laga och ta med alternativt köpa, lite smått som behövde inhandlas under lille julafton, nyårsklänning till mig som behövde fixas etc. Jag var på närmaste köpcentrum klockan 10 i måndags morse och då var det ganska lugnt men efter en timme fyllde det på ganska bra med folk. Jag fick gjort vad jag skulle i alla fall och på eftermiddagen kunde vi ta en promenad till ankdammen i det fina vädret innan det var dags att laga middag och steka en massa köttbullar.

Julafton började med ett par julklappar under granen på morgonen till barnen - noga utvalda för att underhålla dem under förmiddagen. Sista avsnittet av "Barna Hedenhös uppfinner julen", lite förberedelser och annat fix innan det var dags att göra alla i ordning och åka till Skanör efter middagsvila och lunch. Väl packad bil - inte många millimeter kvar av bagaget - eftersom vi skulle sova över och när man har små barn kan man lika gärna stanna borta tre nätter istället för en, det är ändå samma mängd saker som ska med...

Lite fika till Kalle Anka och sedan var det dags för J att ikläda sig tomtedräkten och göra entré. Jag trodde helt klart att H skulle genomskåda förklädnaden men det gjorde hon inte trots att hon kramade tomten och verkligen kände på honom på nära håll. O vågade sig inte ändå fram trots att jag bar honom så han såg uppenbarligen heller inte vem det var. Många julklappar och alla tre barnen blev nöjda och glada för sina saker. Full lek - inte alltid med de egna sakerna vilket alltid leder till en del konflikter - tills det var dags att äta och efter maten tog vi en andra runda med julklappsutdelning så att de inte skulle få alla presenter på samma gång. Vid 21-tiden var det inga problem att lägga O i hans resesäng och H på den medhavda madrassen och de somnade utan protester. Vi kunde sedan packa upp våra egna julklappar i lugn och ro och ha lite vuxentid. Extra kul att fira jul med min systers svärföräldrar eftersom hennes svärmor är sjuk i cancer som troligen kommer att vara ganska aggressiv. Just nu märks det dock ingenting och de är precis lika glada och gulliga som vanligt.

På juldagsmorgonen vaknade barnen strax innan sju men vi försökte få dem att mysa kvar på madrasserna en stund för att inte väcka A med familj. När det inte gick längre gick vi upp och började leka med alla nya saker och sedan vaknade värdfamiljen. Efter en fin frukost och ännu mera lek begav vi oss hemåt för att äta lunch hemma och sedan vila middag hela familjen - skönt! En snabb promenad i det inte så mysiga julvädret, dvs äkta grått och fuktigt skånskt vinterväder, pizza från pizzerian och därefter förberedelser inför annandagen.

Igår, annandagen, hade vi middag för J:s föräldrar och hans syster med familj. Fixade förrätten på förmiddagen, förberedde det som kunde förberedas och sedan kom gästerna vid 14-tiden. Vi började med glögg och därefter kaffe och julkakor innan vi delade ut julklapparna. Medan barnen lekte med dem gjorde jag i ordning hasselbackspotatis och kalkonfiléerna så att de kunde sköta sig själv i ugnen. Vi började med jordärtskockssoppa med parmachips och timjan, därefter en riktig kalkonmiddag med brun sås, gurka och gelé - bra konstrast till julmaten. Desserten bestod av chokladmousse med färska bär och grädde, barnen fick som vanligt kladdkaka på egen begäran. Lite julgodis hann vi också med som avslutning och sen var vi alla mycket mätta och belåtna. Jag åt verkligen alldeles för mycket, särskilt med tanke på min viktväktardiet under hösten... Under jullovet tar jag dock fasta på några ord som jag läste på Facebook: "det är inte mellan jul och nyår som man går upp i vikt - det är mellan nyår och jul".

Idag har vi haft ännu en lugn dag, som jag inledde med en timmes promenad med en vän och L för att sedan sova middag - igen - och därefter gå en liten tur till ridskolan hela familjen. Imorgon får vi nog ta oss iväg och fixa några ärenden så att vi kommer utanför byn...

Barnen på bättrinsvägen...

... men nu är pappan sjuk. Igår kände sig inte J helt ok så han var hemma och vabbade med barnen medan jag jobbade, fixade de sista julklapparna, lagade mat, var med L hos veterinären för rabiesvaccination och ny ångestdämpande medicin inför nyår samt till sist jobbade igen. Idag fick jag vabba även om jag verkligen hade behövt jobba eftersom J också hade en del att avsluta innan ledigheten. Han mådde inte så bra men tog sig iväg i alla fall, däckade dock i soffan när han kom hem. Jag får ta igen mina timmar under lovet - jobbet måste vara gjort under den första veckan i januari.

H hade 39,7 igår kväll men var så gott som feberfri i morse (37,5) och pigg samt sugen på mat. O var lite mer som vanligt och hostade inte lika mycket men det rann en  fri, gul fors från näsan... Efter middagsvila och lunch åkte vi iväg för att först köpa gran (barnen väntade i bilen och lyssnade på jul-CD medan jag valde av de få som fanns kvar - blir nog inte så fin i år som förra året) och sedan vidare till konditoriet i byn för att liva upp tillvaron med en fika. Våra barn är verkligen inga kakätare men de tycker att det är roligt att fika ändå och stoppade i sig vars två småkakor, lite ostbulle och en apelsindricka. Vi fortsatte inom dagis innan vi åkte hem för att hämta hem alla H:s saker från hennes fack. Middag, bad och mys med lek och den dagliga lilla dosen från SVT-Play. Ibland är det helt fantastiskt att studera barnen när de kommer igång och leker fint tillsammans. Den beundran som lyser ur O:s ögon när H engagerar honom i leken är oslagbar. Likaså är de så söta när vi är borta på restaurang/köpcentrum/café och de går iväg tillsammans för att titta på något - de håller alltid varandra i handen eller så lägger H armen om O så att de håller ihop. Det gäller att minnas dessa fina ögonblick när de bråkar - vilket de självklart gör dagligen, precis som de flesta andra syskon.

Tre dagar innan det är julafton - ska ta in och klä granen, baka pepparkakor igen, göra pepparkakshus, fixa lite julgodis, göra köttbullar, köpa sill och prinskorv som är det vi ska bidra med till julbordet, ordna sängplatser så att vi kan sova över hos min syster, handla all mat inför trerättersmiddag på annandagen med J:s familj, fixa ett par sista julklappar via nätet, städa huset inför annandagen, köpa julblommor, göra klart dekoration som ska stå utomhus och som har väntat på att bli klar i snart fyra veckor - och ja, säkert en hel del annat också som jag inte kommer på nu. Just det, måste fixa nyårsklänning också - beställde via nätet men ingen av de fyra som jag fick hem passade. Får nog bli en tur på söndag eller måndag precis när affärerna öppnar känns det som!

Ny sjukstuga

Idag tog det verkligen emot att lämna O på dagis. Han började direkt i morse och tjatade och gnällde "nej, mamma, nej" när vi pratade om dagis och han märkte att jag gjorde mig i ordning. Han vilade sig på golvet med sin kudde så jag tog tempen men den visade ingen feber och han kändes inte varm. Lite blek är han, snorig och hostig men ändå pigg som vanligt och äter helt ok (svårt att veta om det är normalt eftersom hans ätande går upp och ner). Tänkte att han kanske bara har en mammig period och då känns det viktigt med kontinuitet på dagis. Beslutade mig för att lämna honom eftersom jag dessutom skulle vara på en skola där jag inte är så ofta och den har redan drabbats av ett antal VAB-dagar med inställde föreläsningar och samtal. I efterhand ångrar jag mig eftersom det inte kom några elever och den föreläsning jag hade på eftermiddagen kunde ha väntat till imorgon visade det sig...

Han hade haft det bra under de timmar han var på förskolan och de hade inte noterat något konstigt. Alla barn är mer eller mindre snoriga och hostiga. Vi skulle bara hem om och packa väskan med lite mat att muta med hos frisören men väl hemma la sig H i soffan och vilade och det brukar hon aldrig göra. Tänkte att det var lika bra att ta tempen och hon hade mycket riktigt 38,4. Hade inte så mycket annat val än att åka in till frisören ändå eftersom J körde dit direkt från flygplatsen och inte hade hunnit hem för att lösa av mig. En Ipren fick bli lösningen och då piggnade H till lite så att hon både orkade fika och bli klippt. O var superduktig när han satt i frisörstolen för andra gången i sitt liv och fick efteråt den utlovade klubban. När jag hade fått ny färg i håret klipptes H, vilket också gick bra, och sedan kunde barnen och J åka hem medan jag blev klippt. Det fick bli en sen middag från Mc Donald´s eftersom H ändå inte ville ha någon mat. O åt heller inte så mycket och var fortsatt gnällig så innan sängdags tog vi tempen igen och då hade han 37,9 - kanske fick jag inte in termometern tillräckligt i morse så det kan nog ha varit så att han hade lite feber även då... H hade innan läggdags 39,4 och var väldigt varm och J mår heller inte särskilt bra så imorgon får han vara hemma med barnen och på fredag får jag försöka lösa det genom att först åka till Landskrona och hämta hem ett dokument som jag inte kommer åt hemifrån för att sedan jobba hemifrån. Det jag ska göra på fredag behöver inte vara klart förrän den 10 januari så det löser sig säkert. Tidigt, ofrivilligt jullov men hellre vara sjuka nu än på julafton!

En ganska bra dag!

Efter det relativt tunga inlägger igår blev det en riktigt bra dag idag! Så är det ofta - om jag lättar lite på någon ventil och låter känslorna och sorgen ta plats, så mår jag bättre efteråt. Jag behöver dock tid för mig själv för att kunna göra detta och det har jag inte så ofta. I och för sig har vi nästan alltid några timmar varje kväll när barnen har lagt sig så vi kan absolut inte klaga på "egentid" men jag måste ha helt egen tid för att kunna vara så ledsen som jag ibland behöver få vara. J gillar inte precis när jag är i denna sinnesstämning och jag vill därför inte utsätta honom för det alltför ofta...

Lite stökig natt eftersom O hostade och bökade i sängen (han måste nog snart få en större säng så att han får bättre plats än i spjälsängen...) och H ramlade ner från sängen vid fem-tiden. Detta gjorde att jag vaknade strax efter sju och barnen kvart över - lite snålt med tid men det gick bra och vi kom iväg som planerat innan halv nio. H var förväntansfull inför dagens julfest på dagis och O var visserligen mycket nöjd med att vara iklädd tomtedräkt men satt och sa "nej" hela vägen i bilen när han förstod var vi skulle. Han klädde inte av sig själv som han brukar och gick mycket sakta genom den långa korridoren till hans avdelning. När vi svängde in där började han storgråta och sedan klamrade han sig fast vid mig och ville inte släppa. Hatar verkligen att behöva lämna på dagis när det blir så här! Ja, jag vet att det går över och ja, han slutade gråta när favoritfröken Jenny tröstade honom men ändå...

H lättade upp stämningen genom att på vägen tillbaka till hennes avdelning helt spontant säga: "mamma, det känns som om mina ögon glittrar när jag tittar på Benjamin för jag är kär i honom". Lite förvånad blev jag eftersom hon aldrig har pratat om sådana saker innan men väldigt, väldigt gulligt! Undrar om hon själv hittat på uttrycket eller snappat upp det i något barnprogram?

Jobbade bara tre timmar och åkte sedan till ett köpcenter för att komplettera lite i klädväg till barnen inför julens fester. Köpte en julklapp till mamma men annars är allt klart. Stod i lång kö på ICA för att hämta ut paket med olika julklappar - inte så smart att ha ett postombud i en kommun med  ca 25 000 invånare, åtminstone inte i juletider...

Hämtade glada barn som blev mindre glada när de insåg att det var baddags. H gillar det egentligen när hon väl kommer i och badade nog i en dryg halvtimme men O vägrade så han fick duscha efter maten istället. Mys i soffan innan läggdags - hade varit ännu mysigare om O inte hade gnällt och gnölat för minsta småsak. Undrar om han är helt ok? Ingen feber men lite hosta och snuva kanske också kan göra honom trött. Hostar mycket även nu när han sover så det blir nog ingen lugn natt i natt...

Mellan mina vändor in till O i sovrummet har jag ikväll skrivit färdigt ett brev till min faster som jag borde ha skrivit för länge sedan. Kändes konstigt att skriva ett hederligt "gammaldags" brev på brevpapper när jag är van att göra allt digitalt nu för tiden... Nu får det bära eller brista - och jag hoppas innerligt att det bär.

Tankar en måndagskväll...

Själv hemma när J är på jobb i Italien, tittar jag på SVT:s dokumentär "Döden, döden, döden" igen. Avsnittet från i onsdags handlar om dödsögonblicket och vad som skrämmer oss när vi tänker på detta. Flera personer vittnar om att döden ofta kan vara stilla, fridfull och som en befrielse men läkaren som intervjuas erkänner på direkt fråga av programledaren att döden ibland också kan vara jobbig. Döden är jobbigast för de personer som tycker att det är orättvist att de ska dö i förtid, de som är mitt i livet och inte har hunnit med allt som de hade tänkt sig, de som har anhöriga kvar på jorden som de absolut inte känner sig trygga med att lämna. Min pappa.

Jag har bara sett en människa dö så jag har inget att jämföra med men den döden jag och vi andra som var med när pappa dog, fick uppleva var inte alls lugn och fridfull. Inte på något sätt. Min pappa skulle ha fyllt 62 år ett par månader efter sin dödsdag men han hade kropp, fysik och hjärta som en 40-åring hade flera läkare sagt. Nu hjälpte ju inte detta mot en obotlig cancer men jag tror att det hjälpte honom att leva i nästan tre år från det att han fick sina första symtom. Läkarna trodde på ca ett år när de försökte sig på en gissning eftersom spridd njurcancer är en av de allvarligaste cancerformer som finns. Hans goda fysik och hjärta bidrog förmodligen till att dödsprocessen blev lång och utdragen - hjärtat ville helt enkelt inte sluta slå och pappa ville i och för sig heller absolut inte dö. Han vårdades bara på sjukhus vid sin njuroperation i december 2000 och under tolv dagar före sin dödsdag i juni 2003. Den första veckan på sjukhuset då var han vid medvetande och klar som vanligt även om han var trött. På måndagen innan han sedan gick bort på fredagen fick vi besök av en sköterska från Hospice som berättade om möjligheterna att komma dit. Jag minns fortfarande min fråga om när detta kunde bli aktuellt och svaret som var att de inte visste, det fanns i nuläget ingen ledig plats... Jag förstod då att någon måste dö först för att pappa skulle få en plats och jag förstod då att Hospice var slutstationen. På onsdagskvällen blev pappa markant sämre och tröttare och läkaren kallade samman oss i ett annat rum och upplyste om att nu kunde det hända när som helst. Jag ringde min farbror och hans fru som kom direkt och den natten sov vi i samma rum som pappa och turades om att vaka över honom. På torsdagsförmiddagen fick han åka ambulanstransport till Hospice, som låg fantastiskt fint i Lund men utanför sjukhusområdet. Han var fortfarande klar vissa ögonblick då och kunde prata med den nya personalen, skämta, kände igen oss osv. På eftermiddagen sjönk han bort och var inte kontaktbar men andningen var flåsande och ansträngd - det lät som en kaffekokare i behov av avkalkning när han andades. Vi vakade hela natten mot fredagen till detta ljud men utan att få så mycket mer kontakt. På fredagsförmiddagen pratade läkarna med oss om att det inte skulle ta så många timmar till nu men pappa kämpade till strax efter kvart över tio på kvällen innan det inte gick längre. Andningen var fortsatt lika ansträngd, han stönade ibland av smärta innan han fick mer morfin, munnen var vidöppen, ögonen var öppna. Till slut bad både jag och min syster honom om att släppa taget, vi höll hans händer, pratade, bönade och bad och jag vet att jag vid något tillfälle den kvällen nästan skrek "men dö nu någon gång" fastän jag inget hellre ville än att han skulle leva. Minuten innan sista andetaget kom det en kräkning med blod och då visste jag efter att ha läst en artikel om döden att det var slut. Ett sista rosslande andetag och sedan tystnad. Men med vidöppen mun och halvöppna ögon som gjorde att det ändå inte alls såg fridfullt ut. Inte det minsta. Jag tänkte att personalen kanske skulle kunna fixa till detta när de tvättade, klädde och gjorde i ordning honom men det gick inte att stänga varken mun eller ögon.

Jag tar inte fram dessa bilder särskilt ofta eftersom de är otroligt jobbiga - men på något underligt vis inte särskilt skrämmande och ändå fina eftersom hela stället var så fint och personalen var underbar. Bilderna från begravningen är tyvärr mycket diffusa - det är nog det värsta och något av det finaste som jag har varit med om. Urnsättningen var inte särskilt fin, bara jobbig och för intim med bara närmaste släkten och prästen. Otroligt definitivt ögonblick när jag såg urnan med pappas namn och födelse- och dödsdatum på - detta var vad som fanns kvar av min pappa. Jag kunde inte få för mig att röra den och som tur var bar min farbror ut den till gravplatsen.

Med tårarna rinnande ska jag nu gå till sängs mellan mina två fina barn, de bästa på jorden. H får sova i J:s sänghalva när han är borta och O sover ännu i spjälsängen bredvid mig. Att vakna på morgonen, ta upp honom i stora sängen och ligga med ett barn på varje sida är en enorm lycka. Jag önskar bara av hela mitt hjärta att dessa båda barn hade fått träffa den bästa av morfäder.

Julmarknad och mer småbarnssjukdom...

I onsdags blev det julmarknad i Köpenhamn och det kändes väldigt bra att det blev av - särskilt eftersom vi trodde att vi skulle bli tvungna att ställa in i måndags.Vi parkerade bilen på Hyllie och tog tåget till Köpenhamn C eftersom det blir lite roligare för barnen med tåg än bil hela vägen (och kanske lite billigare också men det är nog marginellt). Vi började med ett leksaksaffärsbesök och där hittade jag en "Sofia den första"-klänning i stl 116 som har varit slut precis överallt i hela Sverige känns det som. Detta var nästan värt hela resan! Lunch på McDonald´s och sedan promenerade J och jag längs Ströget medan barnen sov. H vaknade när vi löste inträde till Tivoli så då var det bara att sätta igång att åka direkt. Vi tyckte att vi hade varit förutseende och löst biljetter med rabatt hemma men hade inte tänkt hela vägen eftersom O tydligen var för liten för att åka några karuseller själv. Kul hade vi under några timmar i alla fall! H åkte allt som hon fick lov att åka och till en början var det nästan inga köer så då gick det snabbt att beta av många olika. O åkte också en hel del och var mest ledsen när alla karuseller var slut och vi var tvungna att gå av. Lite tur hade vi när alla i familjen utom jag åkte pariserhjulet - det är ju verkligen inte min favorit och egentligen gillar jag inte att titta på när barnen åker heller men allt gick bra och vi gick vidare till nästa karusell. När vi sedan tio minuter senare gick tillbaka och förbi pariserhjulet var det strömavbrott... Väldig tur att det inte hände när H, O och J satt i korgarna! Klockan blev snabbt 18 och vi började leta oss tillbaka till den restaurang som vi sett tidigare. Då enormt stor och ledig - nu fortfarande stor men nästan full! Fick dock ett bord och helt ok mat inom rimlig tid. Tåg och bil hem igen men kom inte hem förrän vid 20.30. Trötta barn nästa dag...

Som tur var, var det Luciauppvisning på H:s avdelning på torsdagseftermiddagen, annars hade det nog varit svårt för henne att hålla sig vaken och pigg på dagis. Alla barnen var jätteduktiga och jag njuter varje gång av att se H:s glädje när det kommer till sådana tillställningar. Jag som själv aldrig trivdes med att stå i centrum när jag var liten, tycker att det är enormt skönt när H nyfiket tågar in först i tåget och sedan går fram och läser en vers med tre andra barn. O fick vara tomteklädd eftersom vi missade hans Luciafika när vi var i Danmark - mycket nöjd! Jag stressade direkt från förskolan till julbord med jobbet på casinot i Malmö.

I fredags kväll ville O inte äta, inte ens vår fredagsfika som vi brukar ha när jag har hämtat på dagis passade. Mycket riktigt hade han feber på kvällen som fortsatte under lördagen. Han hade som högst 39,0 men var relativt pigg hela tiden så vi bestämde oss för att gå bort till vänner som planerat i lördags och det var inga problem. Även igår var vi på julmys och julklappsbyte hos H:s gudföräldrar - en hel helg utan matlagning, perfekt!

Idag åkte J till Italien några dagar - sådär bra planerat nu innan jul. Alla julklappar är dock inhandlade och till och med inslagna och det har aldrig hänt förut! Jag brukar ju alltid vara den som är ute på lille julafton eller ibland även julafton... Gran måste vi dock försöka få tag på på onsdag så att vi inte får en sådan sorglig som vi hade för några år sedan när vi var sent ute.

Sigge, snö, shopping och sjukdom

I lördags morse trotsade vi snön och körde i sakta mak in till Scandic för att äta frukost och bearbeta Ottos Sigge-skräck. Lite smolk mitt i det mysiga var att de helt plötsligt ville ha betalt för barnen också men tydligen bara för ett barn och någon åldersgräns kunde de inte säga. Det blev en dyr halv pannkaka till H och ett par gurkskivor samt ett halvt ägg till O - 70 kr när de tar 105 kr för vuxen känns inte ok!

Sigge kom på utsatt tid och först blev O rädd och klamrade sig fast på mig men sedan vågade han ta emot en ballong och vinka hejdå till Sigge. Vi var nästan ända framme vid honom för att klappa, som han hade bestämt hemma men då svek modet och han nöjde sig med att vinka igen. Framsteg hur som helst!

Efter lunch gav vi oss ut i vår närmsta backe trots att det yrde lite snö i blåsten. Det kom ca 10-15 cm snö så det gick hur bra som helst att åka. O mindes inte snö från förra året och var först skeptisk och grät när det kom snö flygande i ansiktet men efter första åket nerför var han helt med på noterna. Vi kunde bara åka en liten stund eftersom det var så kallt och blåsigt men var ute ytterligare ett tag och skottade samt byggde snölykta. Det gäller att passa på när det snöar i Skåne!

På söndagen övergick mycket riktigt snön i regn och vår tänkta pulkatur fick ersättas med en tur till Emporia och middag på Ikea eftersom barnen var lite uttråkade efter ett par sjukdagar hemma. Dum idé även om Emporia sväljer mycket folk - massor av människor och återigen upplevde vi hur rörigt det är att hitta och hur svårt det är att ta sig mellan våningarna med barnvagn. Fin julparad såg vi i alla fall som barnen uppskattade. Ett inte helt genomtänkt beslut var middagen på Ikea eftersom det om möjligt var ännu mer folk där... Julbord för 99 kronor drar tydligen många människor! Skulle dock aldrig få för mig att prova, kändes inte helt fräscht så vi höll oss till kyckling och pommes istället.

Ny jobbvecka igår och med farmor och farfar på Teneriffa höll vi tummarna för att barnen skulle hålla sig friska. Gårdagen gick bra på dagis men H var jättetrött och gnällig när vi kom hem. Jag trodde att det var för att hon vaknade redan 05.30 utan att somna om men när hon inte ville äta middag, välling eller ens pepparkaka förstod vi att något var fel. Efter barnprogrammen var hon plötsligt varm och röd om kinderna och hade 39,2 som senare på kvällen steg till 39,6. Bara att planera våra jobb efter bästa förmåga - J hade en sak som var tvunget att vara klar idag så han körde innan kl 6 i morse för att vara hemma kl 9 så att jag kunde lämna O på dagis och sedan fortsätta till viktig utbildning med Skolverket. H vaknade vid 6.30 och det första hon sa var "jag ska äta välling och sedan pannkakor till frukost och till lunch ska jag äta kyckling med currysås" och det gjorde hon också även om kycklingen som inte fanns fick ersättas av prinskorv. Hon har sedan varit som vanligt hela dagen så nu håller vi tummarna för att vi kan åka på julmarknad i Köpenhamn imorgon som planerat.

Ikväll lekte barnen helt fantastiskt fint och hade så roligt. O går gärna omkring med sin tjocka, vita vintermössa i Janne Långben-stuk och helst kompletterar han den med en rosa ballerinakjol utanpå pyjamasen... Han busade med en vanlig mugg och skrattade mycket och hjärtligt. Vi lyckades fånga det på film med iPaden och då ville H att vi skulle filma henne när hon sjöng "Mössens julafton" samt "Tomtegubben som hade snuva" - så himla duktig! Hon gillar inte kamera annars men nu stod hon rakt upp och ner och tittade in i kameran och sjöng klockrent två verser på den första sången och hela den sista!

Nu ska jag protestera mot den parkeringsbot som jag fick idag på en grusparkering utanför Malmö Mässan. Vi var flera som hade fått böter men det var så otydligt skyltat att jag måste försöka slippa betala 600 kronor...

Sven har lugnat ner sig lite..

Stormen Sven som har hållit Skåne i ett järngrepp det senaste dygnet har kanske möjligen avtagit något nu mot kvällen. Jag tog mig till jobbet i Landskrona idag men fick hålla hårt i ratten med båda händerna både på vägen dit och hem. Det värsta var inte motorvägen som går i nord/sydlig riktning utan den korta biten vanlig 100-väg som går mellan motorvägen och vår ort - sidovind kändes verkligen inte helt säkert och då kör jag ändå en V70. Blev omkörd av småbilar i full rulle på motorvägen, undrar hur folk tänker - om de tänker...

Inte värst kul med en tidig morgon idag. Klockan skulle ringa kvart över sex - 04.35 väckte H mig när hon kom uppkrypande i sängen, klarvaken och ville öppna julkalendern. SUCK! Eftersom det blåste så mycket att huset skallrade och det tjöt runt knutarna så tyckte jag inte att det kändes nödvändigt att gå in med henne på hennes rum igen utan jag lät henne ligga mellan oss. Ångrade mig dock ganska snart eftersom hon inte somnade om utan låg och sparkade, suckade, vände och vred sig. Vår säng är gjord för två vuxna, punkt slut. Om det händer fler gånger måste vi orka lyfta tillbaka henne i hennes säng. Nu gick en timme till spillo innan jag somnade om så jag var sådär pigg när klockan ringde... Många elever hade sjukanmält sig eftersom tågen inte gick och naturligtvis heller inte båtarna från Ven. Hann med några samtal och en del administration i alla fall innan jag åkte hem och avlöste J. Skönt de dagar vi kan dela på "vabben" så att båda kan jobba åtminstone en halv dag! H har mått bra idag men det var inte lätt att veta efter gårdagen. O är fortsatt snorig och hostig så det kändes bra att han var hemma en extra dag. Eftersom det inte var något väder att vara utomhus i började vi baka pepparkakor för att fördriva tiden. O lekte mest med sin deg och kavlade lite men H var riktigt duktig både på att kavla degen tunn och trycka ut figurer. Efter en kvart fick dock mamman baka färdigt när båda barnen gav upp - som vanligt med andra ord!

Imorgon blir det lyxig hotellfrukost på Scandic - vardagslyx i vinterstormen och ett sätt att hjälpa O att bearbeta de hemska upplevelser han hade sist vi var där när maskoten Sigge skrämde livet ur honom. Nu har han dock med tecken, ljud och huvudskakningar förklarat att han inte är rädd för Sigge längre, att jag ska bära honom och att han då ska klappa Sigge på huvudet. Återstår att se hur det går!

VAB idag

Full storm och ett lamslaget Skåne, där bron är stängd sedan i eftermiddags och alla tåg är inställda sedan lunch. Orkanvindar gör att det tjuter och knakar i hela huset men ännu verkar det inte vara något som är skadat i alla fall.

O har varit hemma från dagis idag och jag har vabbat eftersom jag inte heller mår helt ok - framför allt håller jag på att tappa rösten igen och hade inte kunnat ha samtal på skolan eller träningar på kvällen. Lämplig dag att vara sjuk på i och för sig eftersom många ryttare ändå inte kunde komma till ridhuset. O hostade mycket i natt, vaknade vid halv sex och det tog nästan en timme innan han somnade om en stund igen. H ville gå på dagis men får stanna hemma imorgon eftersom hon bajsade mycket löst direkt när hon kom hem i eftermiddags. Stackaren hade hållit sig "halva dagen", som hon uttryckte det och var verkligen angelägen direkt när jag stannade bilen hemma. Blev ledsen när blöjan blev full och jag försökte igen förklara varför det kan vara en bra idé att bajsa på toaletten när man är fyra och ett halvt år... Nu har vi i alla fall bestämt att hon måste bajsa inne på toaletten, inte i vardagsrummet. Nästa steg är att hon får sitta på toa med blöja tänker vi.

När O sov middag idag samlade jag mod och satte på fjärde delen av "Döden, döden, döden" som jag skrev om igår. Detta avsnitt handlade om barn som ska dö och om föräldrar som har mist ett barn. Jag tänkte att jag inte skulle orka se det och visst grät jag men det var ändå så fina inslag som andades livsglädje att jag såg hela programmet. En bra tanke som en pappa formulerade var att det inte finns ett bra ord för en förälder som har förlorat ett barn. Det finns änka och änkeman men det hade behövts ett bra ord för när en förälder mister ett barn. Det är svårt att förstå att man kan överleva förlusten av ett barn, särskilt om barnet är sjukt och man först måste se det lida och ha ont. Fruktansvärt, fruktansvärt, fruktansvärt. Men ändå så finns det så många föräldrar som har gått igenom detta och överlevt. Kanske är det som någon sa vid ett annat tillfälle: "man överlever men man lever inte" - dock visade vissa föräldrar i programmet att det går att leva och hitta glädjen igen även om sorgen är ständigt närvarande.

Förkylt...

Genomförkyld, förmodligen smittad av O som också är förkyld och hostig. Lite dåligt samvete för att han fick vara på dagis idag men han hade ingen feber och var pigg som vanligt även om han inte sov så bra i natt. Imorgon delar vi dock på vabben så att han kan vara hemma och ta det lugnt. Många föräldrar lämnar sina barn utan att reflektera när de mår som O gjorde idag men vi försöker åtminstone så långt det går att hålla dem hemma när de inte är helt friska. Jag tror att det lönar sig i längden. Många barn verkar inte få lov att bli riktigt friska och då drar de säkert lättare på sig smittor igen. Det kom en rekommendation från en barnläkare att alla föräldrar borde låta sina barn vara hemma en eller två dagar extra efter att de verkade må bra för att förhindra ytterligare smitta mellan förskolebarnen men det tror jag inte så många föräldrar hörsammar och alla har kanske inte de ekonomiska möjligheterna heller - även om det är tråkigt att ekonomin ska gå före barnens hälsa.

Igår och idag skulle jag egentligen ha varit på ett jobb i Borlänge som blev inställt så sent som i förra veckan. Verkligen antiklimax eftersom jag hade sett fram emot några dagar för mig själv, flyga och bo på hotell. Som läger är nu var det ju bara bra att det inte blev av - hade nog inte haft tillräckligt med röst för två intensiva dagar med samtal och flera gruppinformationer. Dessutom varnas det för storm imorgon så det hade kanske heller inte varit så kul att landa med det lilla 19-sitsiga planet...

Onsdagar är en av mina lediga kvällar och i stort sett den enda kväll som vi ser på TV. Vi har alltid följt "Bonde söker fru" eftersom det finns viss igenkänningsfaktor där för oss båda. Det är verkligen ett positivt och underhållande program i all sin enkelhet och gjort med en fin känsla. Ett annat program som inte är lika underhållande men också gjort med en otroligt fin känsla är SVT:s serie "Döden, döden, döden" som går i åtta halvtimmesavsnitt under hösten. Jag såg de tre första, hoppade medvetet över det fjärde som handlade om barn som dör och såg dagens program, där programledaren intervjuade människor som väntar på döden som kommer att ske inom kort samt läkare som ofta förmedlar information till patienter om att sjukdomen de har är dödlig. En av de medverkande var Kristian Gidlund, som gick bort i cancer tidigare i höstas, 29 år gammal - eller ung om man så vill. Jag läser just nu hans första bok, som egentligen är hans blogg. Han skriver fantastiskt fint och nyanserat om sitt öde även om det naturligtvis är jobbig läsning. TV-program som ovan nämnda borde sändas oftare och man borde diskutera döden mer i media, så att det inte blev något konstigt att prata om. Människor behöver mer kunskap om det oundvikliga som vi alla ska möta!

Läggdags för min förkylda kropp - och vad är en förkylning jämfört med sjukdomar som många människor kämpar med där ute. Ingenting!

Första advent och julförberedelser

Lika bra att ta tjuren vid hornen och sätta igång med förbättring direkt! Igår var det första advent och vi tjuvstartade lite i lördags med att sätta upp ljusstakar och stjärnor i fönsterna samt att baka lussekatter. För några veckor sedan inhandlade vi en hel del julsaker på Vellingeblomman men igår fick jag och barnen ta en extratur dit och komplettera lite. Imponerade lite på mig själv när jag på kvällen fick till en adventsljusstake med diverse pyssel som faktiskt blev riktigt kreativ och fin för att vara skapad av mig. Kransar till dörrarna fixade jag också på egen hand i lördags. Återstår lite fix idag, som att hänga upp julgardiner i vardagsrummet samt byta en del detaljer från lila till rött men sen ska det väl vara lite julkänsla hos oss. Även köket fick en julgardin i år så nu måste jag komplettera med lite röda dukar eller tabletter där också.

Barnen fick varsin Playmobil-kalender igår - H hade önskat sig en med älvor efter att ha haft en likadan kalender förra året med prinsessor och eftersom även O måste få en kalender även om han inte förstår innebörden så fick det bli en med ett stall och hästar. H blev överlycklig och O blev också glad för hästen som var i första luckan men lite besviken när han inte fick öppna övriga luckor. I morse förstod han att det var dags att öppna igen och blev glad för ett täcke och en sadel till hästen utan att vilja fortsätta öppna - hans kloka storasyster förklarade mycket tålmodigt hur det här med kalendrar fungerar... Hon öppnar även en Bamse-kalender som följde med en tidning, en fin gammaldags kalender som hon fick av mormor och självklart TV:s julkalender. Jag missade premiären igår när jag dömde men H rapporterade att den i år handlade om "en hel familj och alla hade trasiga kläder" (Barna Hedenhös).

H kan sedan en dryg vecka tillbaka säga "r" och det låter som om vi har en Björn Ranelid i huset. Väldigt tydliga och inte alls skånska "r" som låter roligt och fint. Hon är mäkta stolt iaf! Talet flyter sedan ungefär samma tidsperiod mycket bättre och hon stammar nästan inte alls just nu. Dessa perioder kommer det alltid nya ord och uttryck och hon kan föra mycket längre och finurliga konversationer. Hon blir också alltid mer arg när hon kan uttrycka sig bättre och det känns sunt! O:s tal går lite framåt - åtminstone räknat i att han lägger till fler och fler ljud och tecken. "Bomba" säger han helt rent - efter en låt som har gått varm sedan Greklandssemestern... Tror att J hade hoppats på "pappa" när det nu kom ett nytt ord men det kom inte, tyvärr. "Blabla" är också ett nytt talat ord och betyder "Babblarna" - små figurer som han har lärt känna på dagis.

Längesedan - igen...

Att det ska vara så svårt att hitta tid eller komma ihåg att uppdatera här lite då och då... Jag har ju massor att fylla inläggen med men kommer ändå inte till skott. Det genomsyrar väl i och för sig en del av min personlighet, det där med att aldrig komma till skott om jag inte måste och har piskan på ryggen. Bloggen är inget måste men om jag nu har påbörjat det känns det som om jag gärna vill fortsätta.

Jag hoppar därför helt enkelt över att försöka återge vår åttonde och sista sommarsemestervecka, känns väldigt avlägsen nu när vi befinner oss i början av november... Mycket har hänt under hösten och en del kan jag kanske minnas och försöka få ner på pränt:

Dagisstarten var sådär, åtminstone för O:s del. De två småbarnsavdelningarna hade bara fått sju respektive åtta barn var, vilket kändes hur lyxigt som helst när vi fick veta det i våras men visade sig vara ohållbart eftersom det bara skulle vara två personal per avdelning. Efter ett par röriga första veckor där O dels var på sin vanliga avdelning men dels även på den andra avdelningen, tog förskolan ett beslut att slå samman de båda avdelningarna. Detta kändes inte heller som en ideal lösning - 15 1- och 2-åringar på liten yta men med fyra personal. Dock var det skönt att lämna och hämta på samma ställe och veta att O skulle befinna sig där under dagen. Han var ledsen och klart otrygg till en början men det blev lite bättre efter sammanslagningen åtminstone. Han är fortfarande inte alls särskilt glad när han ska till dagis och säger "nej, nej" hela vägen från att han ser var vi är på väg tills han är lämnad. De sista veckorna har han inte gråtit och han är även noga med att få bekräftat att jag kommer och hämtar honom efter att han sovit och ätit mellanmål. H är nöjd när hon får vara hemma och inte behöver vara på dagis men går dit utan att knorra för mycket. Väldigt tacksam att barnen har korta dagar på förskolan!

O har gjort debut hos frisören och det gick hur bra som helst! Vi hade en väldigt effektiv eftermiddag hos frisören medan J roade sig på Frankfurtmässan. Slingor i mitt hår, klippning av H där nästan en decimeter åkte av eftersom hon vägrar ha håret uppsatt och därefter klippning av O, som satt så stilla som man kan begära. Avslutade med klippning av mig och av bara farten fick även mormor en finputsning när vi andra var klara. Naturligtvis fick barnen på kvällen äta de klubbor som de fick hos frisören - ytterligare en premiär för O, godis! Det satte tydligen avtryck eftersom han fortfarande tar sig på håret och sedan gör ett sugande ljud för klubba. Prata med ord gör han däremot inte...

Vår semestervecka i Grekland var fantastisk! O hade haft tredagarsfeber med ett akuten-besök när andningen blev påverkad, under vecka 37 och var fortfarande medtagen i början av vecka 38. När vi insåg att det bara skulle bli onsdag-fredag som barnen skulle vara på dagis innan vi åkte (H valde att vara hemma hela tiden som O var sjuk) ordnade vi så att mormor och farmor kunde hjälpas åt att passa dem för att undvika nya smittor. Jag kände mig lite paranoid men det kändes genast bättre när förskolan ringde och meddelade att de hade magsjuka... Vi kom således iväg på vår efterlängtade resa och lyckades vara friska hela veckan - inte så ofta det har hänt sedan vi fick barn!

Vi njöt av sol, värme och total avkoppling i åtta dagar och kommer absolut att göra om hela grejen med charter, barnklubb och all inclusive. Just att aldrig behöva tänka på mat, mellanmål, handla, laga etc var mer avkopplande än vad jag hade trott. Det var en fin anläggning, allt vi behövde fanns inom räckhåll, personalen var trevlig, lägenheten hade havsutsikt, maten var helt ok och frukosten var överdådig. Vi tog det mest lugnt, lekte på lekplatsen, deltog i vissa av de aktiviteter som erbjöds för barn i H:s ålder, försökte självklart bada så mycket som möjligt med våra ganska motsträviga barn och bara njöt av att vara tillsammans. Jag hann med lite träning och lyckades hålla mitt Viktväktarprogram, som jag påbörjade i slutet av augusti, någorlunda. Vi åkte till Rhodos stad en dag och Lindos en dag för att se något annat än anläggningen. Vi missade totalt att titta på den man "ska" se i Rhodos, nämligen gamla staden, men hade en trevlig dag ändå även om bussresan dit och hem var trång och svettig. Lindos bjöd på en fin sandstrand och barnen var bara tvungna att bada även om vi inte hade badkläder med oss. Varmt och skönt i vatten och mycket varmt i luften den dagen så vi kämpade en del med våra barnvagnar i de backiga gränderna.

Sista kvällen var H helt otröstlig och ville inte åka hem. Hon saknade redan minidiskot och alla roliga saker hon hade fått uppleva under veckan. Att hon hade varit fullständigt livrädd för Stacey och Daisy, två maskotar som var med och dansade varje kväll, hade hon helt glömt efter att vi fixade så att hon fick se när personalen klädde på sig dräkterna i mitten av veckan. Hon ville verkligen inte åka hem och vi fick lova att köpa med oss CD:n med barndiskomusiken hem som ett litet plåster på såret. Detta övertygade oss dock om att vi måste försöka åka på en liknande resa igen!

Detta inlägget påbörjades för några veckor sedan men jag hann inte färdigt... Måste ta tag i mitt bloggande eftersom jag gör det för barnens skull och för att de ska få läsa om vad som hände när de var små. Det blir ju dock inte samma sak att uppdatera så här i efterhand som att hålla den levande åtminstone varje vecka - skärpning utlovas!

Semestervecka nummer sju

Nu börjar veckorna ticka iväg och den vanliga "snart är det vardag igen"-ångesten smyger sig på så smått. Måndagen fick bli en återhämtningsdag hemma med lekplatsbesök bland annat. På tisdagen åkte vi buss till Malmö (mest för att barnen tycker att det är roligt...), mötte moster L och kusin A där och gav barnen lunch på Mc Donald´s. De somnade sedan i vagnarna så att vi kunde äta lunch i lugn och ro på Gränden. Egentligen var det meningen att A:s pappa också skulle varit med men som egen företagare med mycket att göra kan han inte bara vara ledig på sommaren trots att han skulle vilja. Vi promenerade sedan mot Folkets Park för att låta barnen åka karuseller. Vi hade inga högre förväntningar eftersom parken kanske inte har det bästa ryktet men det visade sig vara ett perfekt ställe för våra små barn. Det fanns många karuseller som passade små barn och det var inte alls mycket folk så de kunde åka hur mycket de ville utan att köa. Bussen hem igen framåt kvällen med två mycket nöjda barn!

På onsdagen jobbade J så jag och barnen passade på att gå förbi dagis och bara titta in för att säga hej. H var lite blyg men tyckte att det var kul, O sa mest "nej" och skakade på huvudet och var nog glad när vi gick därifrån. På kvällen hade J och jag anlitat farmor och farfar som barnvakter eftersom vi firade treårig bröllopsdag och ville unna oss ett barnfritt besök på restaurang. Vår första bröllopsdag firade vi i Göteborg med H och den andra med båda barnen på restaurang i Stockholm så utan barn (särskilt utan O som kan vara ganska krävande vid måltider just nu) kändes lite lyxigt!

På torsdagen vaknade O med feber - igen. Börjar kännas märkligt att han har haft hög feber flera gånger i sommar trots att han har varit ledig länge från dagis och ingen annan är sjuk. En lugn dag hemma med en väldigt glädjande nyhet, åtminstone för H som hemskt gärna vill ha en lillasyster (och det blir det inte!). Den lilla kusinen som väntas i januari är en liten tjej!

Under fredagsnatten hade O fortfarande över 40 graders feber men när han vaknade efter lunch var den nästan borta. Han verkade ganska pigg så vi bestämde att han och jag kunde ansluta till middagen hemma hos O:s gudföräldrar. J och H åkte i förväg och badade på badet i byn där de bor. O somnade under eftermiddagen så jag fick väcka honom efter ett par timmar för att vi skulle kunna åka. Under kvällen var han sedan nästan precis lika pigg som vanligt. Lite feber (37,7) hängde kvar under lördagen så då lekte H med granntjejen E och hela familjen blev inbjudna på fika på eftermiddagen. På söndagen åkte vi ner en runda till mormor för att titta på Skanörs hamndagar, som var slut när vi äntligen kom iväg... Middag och lekplatsbesök med mormor blev det i alla fall.

Semestervecka nummer sex

Det började ambitiöst och bra att försöka dokumentera vår semester så att barnen kan läsa om den när de önskar i framtiden - någonstans prioriterades bloggen bort och nu i mitten av september ska jag försöka ta nya tag och sammanfatta vad som hänt sedan det senaste inlägget- Idag är jag inspirerad av Kristian Gidlund, en 29-årig cancersjuk bloggare, vars öde har engagerat otroligt många runt om i Sverige. Han skrev fantastiska texter som verkligen berörde och igår gick han bort, bara några dagar före sin 30-årsdag. Han uppmanade ofta oss som kan och är friska att inte skjuta upp saker till morgondagen - lite av det som jag ibland kan vara en expert på. Läs gärna hans blogg (eller boken med samma namn), http://ikroppenmin.blogspot.se/.

Vår sjätte semestervecka inleddes för min del med ett besök på Vårdcentralen eftersom jag behövde något mer än det som finns receptfritt för mina onda inkräktare. Smärtan har minskat något lite i intensitet men jag kände att det var dags för en läkarundersökning och kanske hjälp på längre sikt. Var kanske inte helt beredd på att jag skulle träffa en ung AT-läkare, som ville specialisera sig på just mage och tarmar, och gärna gjorde en rektoskopi på mig för att undersöka invändigt. Hur man nu "gärna" vill göra det... Det gick inte att göra samma dag eftersom tarmen måste vara tom så jag fick komma tillbaka dagen efter. Lätt nervös men det var inte så farligt som jag trodde. Det gjorde inte direkt ont utan kändes mest förödmjukande och lite jobbigt. Läkaren hittade åtminstone inget konstigt men rekommenderade kontakt med en kirurg för vidare bedömning om det ska bli operation eller inte.

Onsdagen tillbringade vi på Österlen med O:s gudföräldrar och deras barn. Först åkte vi ett veterantåg mellan Brösarp och Sankt Olof tur och retur för att sedan fortsätta till Simrishamn, där vi promenerade runt, åt middag och avslutade med en glass i hamnen. Torsdagen tog vi det lugnt hemma och under fredagen åkte vi till Ystad djurpark tillsammans med H:s gudföräldrar och deras tjejer, som är nio och tolv år. Ett djurparksbesök kan verkligen tilltala alla åldrar och åtminstone jag har även som vuxen alltid behållning av att titta på djur av olika slag. Vi hann med lunch med medhavd matsäck, titta på alla djur, rida ponnyridning och bada på den fina badanläggningen innan vi åkte hem till oss och grillade. Vi har verkligen valt de bästa gudföräldrarna till våra barn! De känns viktiga - inte för att jag är alls troende utan för att de är extra vuxna personer i våra barns liv som har en speciell ställning eftersom vi har valt dem som faddrar. Jag har själv tre gudbarn och det känns verkligen som ett hedersuppdrag.

En återhämtningsdag blev det under lördagen och på söndagen körde jag och barnen ner till Skanör under förmiddagen för att vinka till J som körde sin Lotus i Skanör Falsterbo Classic Car. Vi vinkade när paraden åkte förbi och sedan gick vi runt och tittade på alla bilar. O var eld och lågor medan H tyckte att det var sådär kul... Vi mötte upp moster L och kusin A och jag och barnen lunchfikade med dem innan det var dags för en middagslur i vagnen. Vi promenerade hem till mormor där vi bjöds på en sen lunch tillsammans med min farbror och faster samt J:s föräldrar. När den äldre generationen hade åkt hem gick vi ner till stranden men det var lite väl blåsigt och stenigt på den sidan vi valde så det blev inget bad. Kvällen avslutades med pizza innan vi åkte hem med nöjda och trötta barn.

Semestervecka nummer fem

Torka på att hitta på rubriker och när man har turen att vara ledig så många veckor som vi är, behövs det lite struktur så att inte allt flyter in i vartannat... Det är inte förrän nu som vi känner oss riktigt lediga och avslappnade och har tappat kollen på vilken dag det är, vilket datum, vilken vecka osv. Då är det semester (eller ja, egentligen är jag ju arbetslös men de ansökningar jag skriver tar ju inte all min tid)! Innan vi fick barn hade vi fyra veckors semester som alla andra och då kändes det länge. Nu förstår man inte hur man någonsin ska stå ut med så lite ledighet igen... Jag tror att jag ska leta med ljus och lykta efter en fast uppehållstjänst så att jag alltid kommer att vara ledig på loven!

Under måndagen var vi mest hemma och tog det lugnt eftersom O behövde lite återhämtning. Han var åtminstone feberfri och ville äta lite mer igen. Eftersom värmeböljan höll i sig åkte vi på tisdagen till Falsterbo för att bada i havet - eller i alla fall inleda någon form av miljöträning av hav och sand för våra ganska försiktiga barn. Jag var inte så mobil eftersom mina otrevliga inkräktare som jag fick i rumpan i samband med H:s förlossning gjorde sig påminda med full kraft. Sjukt ont, fattar nu att det är dessa som har gjort så ont efter båda mina förlossningar, ev smärtor från den öppning där barnen har kommit ut måste ha kommit i skymundan. Hur som helst var jag ungefär lika rörlig som efter H:s förlossning, dvs tog mig fram i mikroskopisk takt och hade sanslöst ont när jag skulle resa och sätta mig.

Till stranden kom vi dock till slut efter lite guidning av mormor så att vi hittade rätt till hennes badhytt. Perfekt att ha tillgång till denna för ombyte, förvaring av vagn mm. H tyckte att det skulle bli roligt och började genast leka vid vattenbrynet medan O var högst skeptisk och vägrade att göra något annat än att sitta på filten. Så småningom började han gräva lite i sanden och lastade den i sin lilla plastlastbil men gå i sanden - nej tack! Vi stannade ett par timmar och H vågade mot slutet bada fötter och ben i det ganska kalla vattnet. Åt middag hos mormor, hämtade upp lilla kusinen A hos hans farbror med familj och hann med ett lekplatsbesök med honom innan vi åkte hem. Vi blev också spontaninbjudna hos min svågers bror för att titta på deras hus och ta ett glas vin. De var samlade hela familjen eftersom A:s farmor är sjuk och har legat på sjukhus sedan i lördags med misstänkt cancer i bukspottkörteln... Nu håller vi alla tummar för att prognosen ska vara så god som läkarna tror.

På onsdagen åkte vi till något som kallades "Öppen gård" i Stockamöllan, ett arrangemang i samarbete med Skånemejerier. Eftersom det var varmt och väldigt fint badväder trodde vi att vi kanske skulle vara ganska ensamma men när vi kom en halvtimme efter att de hade öppnat gården, fick vi parkeringsbiljett nummer 100 och efter oss kom det många bilar till så ensamma var vi absolut inte... Trevlig utflykt där man fick hälsa på och klappa kalvar, titta när korna mjölkades, provsitta alla stora maskiner, hoppa i hö, hoppa i hoppborg och åka häst och vagn. Det fanns även möjlighet att provsmaka en del produkter samt handla närodlat av flera olika handlare. Vi hade med oss picknickkorg och stannade i tre timmar. Det är kul när utflykter blir över förväntan!

På torsdagen jobbade J och vi andra passade lilla kusin A några timmar på förmiddagen medan min syster var på sjukhuset och kollade sitt hjärta inför den fortskridande graviditeten och den kommande förlossningen. Det gick hur bra som helst, barnen lekte snällt med varandra hela tiden! A och min syster stannade större delen av dagen och vi hade det lugnt och mysigt.

På fredagen packade vi på nytt alla strandsaker, fika mm och åkte mot Åhus. En lunch på Mc Donalds i Kristianstad och sedan vidare till den stuga, som Johans svågers föräldrar har ca 100 m från stranden i Åhus. Johans systers familj är där en vecka varje sommar men det har aldrig blivit av att vi har åkt dit tidigare. Helt fantastisk dag (trots att jag fortfarande inte kunde röra mig och sitta som vanligt)! Helt fantastisk stuga med helt fantastiskt läge! Jag blev nog lite kär... Så himla bekvämt att fixa i ordning allt i stugan, slippa släpa en massa saker och bara gå ner till stranden på en minut. Mysig dag med strandlek, bad, god glass, god mat, sol, lek och avkoppling. H och O älskar att leka med sina stora kusiner (8, 12 och 16) och även de har behållning av våra små barn. Det enda som är konstigt med att vara vid östkusten när man är van vid västkusten är att solen är på "fel" håll... Hoppas verkligen att vi kan återkomma hit varje sommar hädanefter!

På lördagen tog vi det lugnt hemma hela dagen och var bara hos våra vänner som vi ska åka till Grekland med på middag på kvällen.

Söndagen bjöd på en fortsättning på det otroliga sommarvädret så vi packade ihop badkläderna och åkte ner till mormor efter lunchvilan för att öva vidare på det här med hav, sand och bad. I fredags var H lite modigare än i tisdags och sprang själv i och upp ur vattnet, O ville dock fortfarande bara vara på en filt utan sand... Nu sprang H direkt ner och började bygga sandslott och ville ganska snart också bada (doppade hela sig) medan O höll sig på filten med kusin A, vars familj också var med. O var irriterad på sanden som kom i hans ögon när han kliade sig och bölade mest hela tiden. Till slut tog morbror M med honom ner till sandslottsbyggningen som H och J höll på med och då hängde även A på (han gillar inte heller sand och hav...). O började leka lite i sanden och tyckte att det var riktigt kul. Mormor lockade till slut med honom ner mot strandkanten och där fick jag honom sedan att stå och vänta på vågorna som kom närmare och närmare hans fötter, tills de blev blöta. Detta tyckte han var mycket spännande och sedan ville han följa med J ut och bada fötterna och vaderna. Det tar sig! Middag hemma hos mormor innan vi körde hemåt med två nöjda och trötta barn.

Semestervecka nummer fyra

Lugn måndag, Bakken på tisdagen, lugn onsdag eftersom barnen var ganska slitna. På torsdagen åkte H, O och jag till min syster i Höllviken för att kusinerna skulle få leka och J och farfar skulle isolera förrådet. När vi frågade O innan vi skulle åka om han ville åka till A, svarade han mycket bestämt "NEJ". Tänkte att han bara sa nej eftersom det är ett av få ord han kan och använder ofta men när jag istället frågade om han ville leka med stora kusinen A, nickade han glatt... Han har varit lite rädd för lille A eftersom åldersskillnaden på tre månader samt det faktum att A är mycket mer fysisk, har varit ganska tydlig. Väl på plats lekte de hur bra som helst och när jag frågade efteråt om det var kul att leka med A, svarade O jakande! Stora utmaningen var att hålla honom vaken i 25 minuter under bilfärden ner men det funkade genom att jag pekade på alla bussar och lastbilar vi körde förbi - tur att det finns gott om sådana på E6:an...

På fredagen vaknade J med den vanliga "semesterinfluensa"-känslan. Det slår aldrig fel - sedan vi köpte huset har han varit sjuk varje sommar efter att han har blivit klar med något större husprojekt. Vi packade ändå in hela familjen och åkte till sjukhuset för att låta en sjukgymnast kolla på O:s högra arm, som inte alltid hänger med i takt när han springer eller rör sig fort. H försökte få honom att leka och röra sig men han var mest blyg och mammig så det funkade sådär... Av det lilla de kunde se, såg de i alla fall inget konstigt - skönt!

Vi åkte vidare vill den stora leksaksaffären och stannade ett tag fastän J började må allt sämre. Han följde med och höll oss sällskap på en restaurang men körde sedan hem. Vi hade lovat barnen att åka buss hem så jag la dem i vagnen för middagsvila och fick lite tid för shopping. Fyndade lite på rean och tog en glass i lugn och ro. När båda barnen hade vaknat tog vi bussen hem - O var väldigt stolt över att han och H fick sitta på eget säte, fastspända med bussens bälte. J hade vilat lite men mådde ändå inte bra och när O sen plötsligt kändes varm på kvällen började vi misstänka att det kanske ändå inte var den vanliga semestersjukan... Förutom att båda hade feber var de även dåliga i magen.

Under lördagen och söndagen tog vi det därför lugnt hemma - synd eftersom det var helt fantastiskt väder... Jag fick ingen feber men mådde inte bra i magen medan H var helt frisk och klättrade på väggarna och hade tråkigt. På söndagen var J så pigg så att H och han kunde åka iväg och bada i Dalby med några kompisar. Stackars O däremot hade hög feber som Ipren och Alvedon knappt rådde bot på. Natten till söndagen hade han 39,8 trots mediciner och andades riktigt jobbigt... Enda fördelen när han nu ändå är sjuk, är att han vill sitta i knäet och mysa! Han tyckte dock att det var väldigt jobbigt att vara lös i magen och sprang i ilfart till skötbordet varje gång det kom något i blöjan. Tänkte att detta kunde hålla i sig även när han blev frisk, dvs att han säger till när han har bajsat, men ack nej...

Besök på Bakken!

I tisdags åkte vi till Bakken utanför Köpenhamn med J, hans föräldrar och hans syster med familj. Vi körde vid 10-tiden, tog en liten omväg så att O fick sova, åt medhavd picknick tillsammans med de andra på en gräsmatta utanför och ställde oss sedan i en lång kö för att köpa åkband. Solen sken och det var precis lagom varmt! När vi stod i kö gick plötsligt min farbror förbi - konstigt att mötas på ett sådant ställe när vi annars inte ses alls ofta. Det visade sig förstås att de hade gjort precis samma sak som vi så väl inne på Bakken träffade vi även min faster och mina två kusiner med familjer. Jätteroligt att ses sådär helt spontant! Borde se till att ses oftare egentligen...

Vi köpte åkband till oss alla fyra för att slippa hålla på med biljetter, som bara har varit klyddigt på andra nöjesfält som vi har varit på. O försökte dra av sitt i början men det tog väl ungefär en karusell innan han förstod meningen med bandet och sedan gick det hur bra som helst. Han fattade även efter ett par åk att han skulle visa fram sin högra arm för den som skötte karusellen, jätteduktig!

H och karuseller är ett kapitel för sig. Hon var precis två år när hon på en marknad provade en vanlig karusell som bara går runt för första gången. Samma sommar var vi sedan på Liseberg och hon älskade det och provade alla karuseller hon fick. Förra sommaren när hon var tre var vi först på Liseberg och sedan på Gröna Lund. Även då var hon överlycklig och ville prova mer än vad vi egentligen tyckte var lämpligt för hennes ålder. Självklart ville vi heller inte hindra vår annars så försiktiga dotter när hon nu så gärna ville och hon fick åka det mesta av det hon pekade på, bl a en virvelvind (tekoppar) som jag var något tveksam om jag själv skulle klara... H strålade som en sol och vi åkte den flera gånger! O fick redan förra sommaren hänga med i en del karuseller, andra barnets lott är ju liksom att hänga med på det mesta...

Nu inledde vi Bakkenbesöket med en liten bergochdalbana, en klassisk nyckelpiga. H skrek av skratt och ville direkt åka igen. Vi provade sedan även ett litet pariserhjul innan vi kom fram till tekopparna, som H så gärna ville åka igen. Denna karusell ingick inte i barnbandet så det vara bara att betala till för åka skulle hon! Under tiden åkte O och J veteranbilarna. Vi hittade sedan elefanter som gick upp och ner som H och O kunde åka tillsammans och även en klassisk barnkarusell, som de fixade på egen hand. Efter en fika gick vi förbi "Uppskjutet" för barn och det var mest 7-10 åringar som stod i kö men H ville tvunget prova. Hon hamnade i en stol på baksidan där vi inte kunde se henne så det var bara att hålla tummarna för att allt skulle gå bra... Hon sprang av efter avslutad åktur och ville genast ställa sig i kö igen och denna gång fick hon sitta så att vi såg henne och kunde föreviga det hela. Hon var klart kortast av alla som åkte!

Vidare hittade vi andra karuseller som jag hängde med henne på med viss tvekan men hon bara skrattade och ville mer vad vi än åkte. Det var mycket folk men ändå inte så värst långa köer, oftast bara några minuter, max 10. O däckade i vagnen en stund så då kunde vi ägna oss helt åt henne. L var förresten också med under hela dagen - hon satt i H:s vagnssits och höll koll på alla tokiga människor och en del andra hundar. Det hade inte funkat att ha med henne om vi varit där själva men eftersom farmor och farfar var med men inte åkte något så kunde de hålla ett öga på vagnen o L.

Medan O sov parkerade vi farmor och farfar med H vid en karusell som hon ville åka många gånger och smet sedan iväg för att åka bergochdalbanan. Jag har ju pikat J några gånger för att han är 38 år och aldrig har åkt bergochdalbana (han fick inte för sin mamma som liten eftersom hon hade egna dåliga erfarenheter). Nu hade han bestämt sig för att prova och då kunde ju inte jag backa... Jag har åkt ganska mycket som barn men efter tonåren när jag inte åkte lika frekvent längre tycker jag att det är ganska läskigt, särskilt att åka upp, upp, upp innan det sen går nerför. Jag överlevde dock och hade faktiskt kunnat göra det igen om vi hade haft mer tid. Skrek ut min ångest längs vägen och lyckades fångas på ett foto som vi bara var tvungna att köpa...

Vi hade tänkt oss en heldag på Bakken men hade planerat att lämna parken när det var dags för middag för att därefter köra hem. När det var middagsdags kände dock alla att vi inte hade åkt färdigt så vi valde att äta på området för att sedan fortsätta åka. H höll på att somna när vi väntade på maten men piggnade till igen och satte full fart när vi var klara. Nu var det ännu kortare köer så vi hann med en hel del den sista timmen. Klockan var nästan nio innan vi packade ihop och styrde hemåt. Barnen fick klara sig med lite kex istället för välling och H bar vi in i sängen i sin klänning. O vaknade till när vi kom hem och hann både äta välling och få på pyjamas. Alla var trötta efter en mycket lyckad dag som vi måste göra om nästa sommar!

Besök hos ett medium...

I måndags förra veckan var jag hos ett medium. Jag har varit hos ett annat medium två gånger förut, senast våren 2007 och denna berättade då om att jag skulle träffa den man jag skulle leva mitt liv med och att jag skulle få två barn, en flicka och en pojke. Hon berättade massor av andra personliga saker som hon omöjligt kan ha fått reda på i förväg. Egentligen vet jag inte om jag tror på sådant här men det är lite svårt att låta bli ibland...

En kollega hade varit hos ett medium som är känt från TV4:s program, Det okända, och hon visade sig bo i samma ort som vi. Tänkte att jag kan ju alltid prova en gång som en kul grej... Detta medium jobbade annorlunda jämfört med den jag var hos tidigare och direkt när vi började sa hon att det var en man som kom för att träffa mig. Hon kände en stor, stor kärlek och sa att detta måste vara en man som har stått dig mycket nära. Jag kan väl inte påstå att jag är i bästa psykiska balans just nu när det gäller sorgen efter min pappa så jag började gråta direkt - jag som hade tänkt hålla masken och hålla mig så neutral som möjligt... Hon berättade sedan många saker om pappa som stämde och hon rimligen inte kan ha tagit reda på men det var även flera saker som inte stämde, vilket gör att jag tvivlar en hel del. Efteråt var jag nog ändå ganska tagen av hela grejen och jag har haft några tunga dagar med mycket gråt, dels för mig själv på kvällarna när övriga familjen lagt sig och dels ett par gånger så att J har tröstat mig. Även om det är jobbigt när dessa dagar kommer och att gråta så mycket så att det gör ont inuti, så tror jag att jag måste få ha dessa sammanbrott ibland. Det går ofta över på några dagar och efteråt känns det alltid bättre. Jag tror att det är bättre att det kommer ut än att jag behåller det inom mig - den strategin körde min syster när pappa blev sjuk och det gick inget vidare. Hon är fortfarande inte helt frisk från den anorexi hon insjuknade i under flera år när pappa var sjuk och efter hans bortgång. Då lättar jag hellre på mina ventiler och släpper fram min sorg - även om jag förstår att det är jobbigt för J att vara bredvid och inte förstå och heller inte kunna hjälpa.

Semestervecka nummer tre

Jag känner att jag (som vanligt) ligger ganska mycket efter med bloggandet och egentligen vill jag skriva oftare för barnens skull så att de kan ta del av det som händer nu när de blir äldre.

Förra inlägget dokumenterade vår semester och det är väl bara att fortsätta där jag slutade. Veckan efter att vi kom hem tog vi det lite lugnt även om vi ändå gjorde en hel del. På tisdagen var H, jag, mormor, min guddotters storasyster och hennes kompis på Falsterbo Horse Show och tittade på hästar och allt annat som finns att se. Så mycket av tävlingarna såg vi ju egentligen inte eftersom H inte tycker att det är roligt så långa stunder men vi hann med pysseltält, hopptorn och ponnyridning och det var nog desto viktigare för H.

På fredagen hade vi kusinträff hos J:s syster. Jättekul att samla våra båda familjer och de två kusinernas familjer eftersom det inte händer så ofta. Barnen är i åldrar från 16 till en liten ny som väntas i augusti och det funkade hur bra som helst. 16-åringen pratade med oss vuxna, 12-åringen lekte med O, 10-åringen och 8-åringen begravde sig i datorspel, H och den jämnåriga flicknästkusinen lekte nonstop hela tiden och den lilla tvååringen försökte hänga på de "stora" tjejerna. Vi vuxna kunde slappna av långa stunder och bara njuta!

På söndagen var det dags för födelsedagskalas hos lilla kusinen, som fyllde två år. O och han börjar hitta varandra allt mer och det verkar som om O har lite behållning av A och inte bara är rädd för honom längre... A i sin tur älskar O och tjatar sönder sina föräldrars öron genom att ständigt upprepa och fråga efter "O". Min syster och A var hos oss på torsdagen innan kalaset så det blev ganska tätt mellan träffarna och det märktes att de tyckte att det var kul att ses igen. H leker snällt med killarna men ser mycket fram emot A:s "lillasyster" som väntas anlända i januari. Nu vet vi ju förstås inte att det är en lillasyster men det har H bestämt eftersom hon bara har en tjejkusin och tre killkusiner. Dessutom önskar hon sig ju hett en egen lillasyster och eftersom det inte kommer att hända hade det varit roligt om det kom en liten flickkusin. Om några veckor vet vi för då är det dags för ultraljud! För egen del spelar det ingen roll vad det blir - jag ska njuta av att vara moster till denna lilla bebis eftersom jag aldrig hann det med A. Det skiljer bara tre månader mellan O och A så det blev liksom inte mycket tid över åt att umgås med A eftersom jag var upptagen med antingen O eller H när vi sågs.

Semesterrapport

Fredagen den 28 juni åkte vi iväg på vår efterlängtade semesterresa. O kände av biverkningarna av sin vaccination veckan innan och hade ganska hög feber tisdag, onsdag och torsdag men var som tur var feberfri på fredag morgon. Vi åkte vid 9-tiden för att vara på plats i Gedser och ta färjan 11.15. En lagom lunchpaus på nästan två timmar och sedan somnade barnen i bilen när vi började rulla mot Berlin. Utan större problem kom vi fram till det hotell vi skulle övernatta på, strax söder om Halle i östra Tyskland. Litet hotell i en liten by men en svit fanns det och den fick vi bo i! Alltid kul att bli positivt överraskad när hotellet är bättre än vad man har tänkt sig. Gott om plats för barnen, restaurang med helt ok mat på bottenvåningen och lekplats i trädgården, nära motorvägen - ett perfekt övernattningshotell!

Lördagen den 29 juni fortsatte vi så redan mot Salzburg. Förmiddagen gick bra men eftermiddagen blev ganska dryg med ösregn, köer och en gnölande O som inte alls uppskattade att åka bil en dag till... De 55 milen som skulle tagit max fem timmar tog istället nio och då pausade vi inte mer än ca 1½ timme pga vädret. Det är alltid mysigt om det är fint väder på ankomstdagen så att man får se landskapet ändra sig, bli mer och mer kuperat för att till slut se bergen men denna dag var det regn, genomgrått och 13 grader... Vi kollade var vår lägenhet låg men åkte in till Mondsee, som var närmaste större ort och åt där innan vi installerade oss eftersom klockan var över 18. H var jätteduktig båda resdagarna men det är ju å andra sidan så mycket lättare att vara fyra år och bila än att vara ett och ett halvt... CD-skivor på USB-sticka, böcker, pyssel, nya tidningar varvat med att sova lite fungerade hur bra som helst.

Söndagen den 30 juni lät vi barnen sova förmiddag "hemma" i lägenheten, dels för att det kändes som om de behövde det och dels eftersom vädret inte var det bästa. Lunch åt vi också i hemma (vi hittade mycket överraskande en liten affär som hade öppet trots att det var söndag - nästan för bra för att vara sant i detta söndagsstängda land) och sedan satte vi oss till O:s förtvivlan i bilen för att åka på en liten utflykt. Målet var St Wolfgang men på vägen dit passerade vi St Gilgen och där fanns en linbana som vi bestämde oss för att åka upp i eftersom H gärna ville det. Det hade slutat regna och var runt 13 grader - på toppen dit vi åkte (1500 möh) var det dock bara sex.. Båda barnen tyckte att det var spännande med linbana och vi var glada över att det var stängda korgar och inte sittlift... En fika på toppen innan vi åkte ner igen och fortsatte mot St Wolfgang. En mycket mysig by och nu tittade även solen fram så vi fick en fin kväll på en restaurang precis vid sjön.

Måndagen den 1 juli utlovades det uppehåll och varmare väder och vi bestämde därför att åka till Salzburg Zoo för att ha klarat av detta en dag när det inte regnade. Det var ingen jättestor djurpark men de hade ändå en hel del exotiska djur. O tyckte att flamingosen var det bästa och H gillade i stort sett alla djur. Varmt och skönt så vi åt lunch utomhus, la sedan barnen att sova i vagnarna och gick till det intilliggande slottet Hellbrunn för att strosa i parken där medan barnen sov. När de vaknade gick vi till en stor lekplats i samma park och matade ankor och fiskar i en av dammarna. Vi åkte tillbaka till Mondsee för att storhandla inför hela veckan och åt sedan middag på en restaurang i byn. O var på ett extremt gnälligt humör och ingenting passade. H var pigg och glad men ganska dålig i magen och hade inte så mycket aptit.

Tisdagen den 2 juli vaknade vi med en helt fantastisk utsikt utanför våra fönster! Huset låg precis intill sjön Mondsee och på andra sidan ramades sjön in av stora berg. Sjön låg spegelblank och bergen speglade sig i sjön så pass mycket att när vi tog foto kunde man inte se vilket som var upp eller ner när man vände på kameran. Detta är det Österrike man ska uppleva - det blir inte mycket vackrare än så! Det ger mig ro i själen att leva i detta landskap och njuta av det som naturen har skapat. Efter frukost åkte vi mot Salzburg för att titta på stan. Varmt och skönt, ja, nästan för varmt för att vara i en stor stad... På vägen från parkeringen mot centrum hittade vi en lekplats som barnen uppskattade och sedan började vi sökandet efter en lunchrestaurang. Vi gick mot det som vi trodde var centrum men det visade sig vara helt fel - alla affärer och restauranger låg i Altstadt så det var bara att ge sig in och slåss med alla andra turister i de trånga gränderna. Salzburg är säkert en fin stad men för oss blev det för varmt och trångt att shoppa (även om barnen sov middag) så vi satte oss istället på ett anrikt gammalt fint café och åt en god tårtbit i väntan på att de skulle vakna. Då åkte vi istället till ett stort köpcentrum utanför staden eftersom vi hade lovat barnen en leksaksaffär men inte hittade det i city. Åt middag där och hittade som tur var till slut en leksaksaffär där de fick välja varsin sak (Askungen-duplo för H och Menta med släp för O). H var fortsatt lös i magen även denna dag och hade inte mycket aptit. O fortsatte att uttrycka sitt missnöje med det mesta - det enda som han tycktes uppskatta under dagen var när vi gick inne i Salzburg och han kunde titta på alla bilar och bussar som passerade...

Onsdagen den 3 juli hade vi egentligen inga planer för men kände för att köra på en lite längre utflykt utan att ta oss fram på motorväg. Vi kollade kartan och hittade orten Hallein, som är känd för sina saltgruvor och är den andra största staden i bundeslandet Salzburg. Inte mycket att titta på kunde vi konstatera men vi gick runt lite i centrum och åt lunch innan vi bestämde oss för att leta upp en sommerrodelbahn som skulle finnas någon kilometer bort. Väl framme hade åskmolnen tornat upp sig och tydligen regnade det redan på toppen av det berg som banan utgick ifrån så precis när vi kom fram stängde de liften. H blev besviken men det hela kändes ändå som ett lite väl stort äventyr, särskilt för O (sittlift utan kåpa upp och 2,2 km rodelbahn ner - tänk om de inte tycker om det...?), så vi fortsatte mot Salzburg utan någon egentlig plan. På vägen skyltades det mot Berchtesgaden i Tyskland så vi styrde dit istället... Väl där hade solen gått i moln lite och regnet hängde i luften trots värmen. Vi hittade nya skyltar om sommerrodel när vi körde in i byn och det kändes givet att följa dem! Samma väg som till Hitlers örnnäste visade det sig men det får bli en annan gång - nu var det rodel som gällde. Perfekt lagom bana att börja med, 600 m nerför och sedan drogs man upp sittandes på samma kälke. J åkte med H ett par gånger och sedan åkte jag en gång men då klagade H och tyckte att det gick alldeles för sakta. Det tyckte inte jag! Resterande turer fick J ta hand om och när vi åkte därifrån hade H åkt sex gånger och O tre. O sken som en sol och H var mer än nöjd. Konstigt barn, hon är försiktig med mkt men fart och karuseller funkar hur bra som helst. H fick somna lite i vagnen medan vi letade restaurang i Berchtesgaden (fortfarande inte bra i magen och bajsade flera ggr) och O njöt nog av att få full uppmärksamhet. Första middagen som han inte gnällde kändes som ett bra avslut på en rolig dag.

Torsdagen den 4 juli bjöd på lite sämre väder med dimma och regn även om det var mellan 20-25 grader. Vi lät barnen sova förmiddag hemma och efter lunch åkte vi till den stora design outlet som vi hade sett reklam för under veckan. Väldigt positivt överraskade av ett mycket fint, exklusivt och fräscht köpcentrum. Så lugnt, välordnat och lagom mycket folk - inte alls den "outlet-känsla" som vi föreställt oss. Det var rea på outletpriserna så vi gjorde många fynd till hela familjen och hade kunnat göra ännu fler om vi hade haft mer tid. Hittade en Toys R Us i samma område och här förälskade sig O i en liten "Skopis" från Byggare Bob som han inte släppte utan även ville ha med sig när han skulle gå och lägga sig. H valde lite olika prinsessaker - surprise! Vi letade först restaurang i närheten av där vi befann oss men hittade ingen och beslöt oss för att åka tillbaka till Mondsee och äta på restaurangen där. En sista wienerschnitzel på en sjörestaurang, lek på intilliggande lekplats och matning av ett svanpar med ungar fick avsluta en knapp veckas vistelse. Hade gärna stannat några dagar till!

Fredagen den 5 juli vaknade vi till lite bättre väder än igår men eftersom vi lämnade lägenheten redan strax efter kl 9 var det ganska kyligt och molnen dolde en hel del av bergen. Vi körde mot München och färden flöt på bra eftersom det inte var mycket köer eller vägarbeten. En lunchpaus på Mc Donalds och sen vidare körning mot Schweinfurt som var vårt mål för dagen. Vi kom fram vid 14.30-tiden, checkade in på fint fyrstjärnigt hotell i centrum och gav oss sen ut till fots för att titta på staden och shoppa lite i sommarvärmen. Letade samtidigt efter lämplig restaurang och hittade en vid ett stort torg. Vi ville unna oss en lite finare middag eftersom vi i stort sett levt på schnitzel eller andra enklare rätter hela semestern. Dessutom var det lite lyxigt att vi båda kunde dricka öl och vin eftersom ingen av oss behövde köra. Chateaubriand beställdes och serverades helstekt vid bordet med många goda tillbehör. Barnen höll till godo med schnitzel... Vi kunde njuta av maten i lugn och ro eftersom de kunde leka och springa fritt på torget där vi satt. Många tittar på dem och ler när de håller varandra i händerna eller när O härmar efter H - fina, gulliga, älskade barn! Vi tog en glass på ett café på väg tillbaka mot hotellet (varför finns det inte glasscafén i Sverige?) och det var sedan inga problem att få barnen att somna på nytt ställe. H ville för första gången sova själv i den extrasäng som ställts fram till henne om vi flyttade den intill vår och det var inga problem. Annars har hon och jag delat säng hela semestern eftersom hon vägrar att sova själv.

Lördagen den 6 juli inleddes med en god, men skulle det visa sig dyr, hotellfrukost. Barnen hittade en liten uteplats som de kunde vara på så vi kunde sitta ganska länge. När vi skulle checka ut visade det sig dock att priset som jag hade sett på booking.com inte stämde alls med det som hotellet ville att vi skulle betala. Sura extra hundralappar som tillkom utan att vi kunde göra så mycket och denna hotellnatt var redan på gränsen till för dyr som den var. Jaja, bara att lära sig av sina misstag till nästa gång samt klaga lite hos booking.com. Även denna dag flöt trafiken på bra och vi nådde Göttingen norr om Kassel lagom till lunch. Vi bestämde oss för att göra ett längre stopp här för att äta och titta på stan eftersom vår övernattningsort denna sista natt låg mitt ute på landet och vi ville därför inte komma dit för tidigt. Ytterligare en fin och varm dag så vi njöt av en sista tysk glass innan vi åkte vidare. Körningen gick utan problem, barnen sov och vi stannande för en kort bensträckare längs vägen och var framme vid vårt hotell söder om Hamburg en stund innan kl 17. Inkvarterade oss i ett sidohus som var gammalt och luktade mögel även om det var fint och nyrenoverat så gott det nu gick... Vi hittade en liten lekplats på lagom promenadavstånd och åt sedan middag i hotellets trädgård. Fin mat men inte mycket att välja mellan så det fick bli en repris av gårdagskvällens meny! Inte helt identisk chateaubriand så det gjorde inget och köttet denna kväll var faktiskt ännu bättre än på förra stället. Gamla, knarriga sängramar (om än med nya madrasser) och den påtagliga mögellukten gjorde att det nästan kändes skönt att det var sista natten borta på ett tag.

Söndagen den 7 juli åt vi en helt ok hotellfrukost innan vi åkte vidare mot Puttgarden. När vi körde ute på motorvägen förundrades vi över hur bra det hade gått under fredagen och lördagen - västra Tyskland brukar ju vara fullt med köer och vägarbeten - och nu var det inte heller mycket trafik. Tio minuter senare ångrade vi att vi hade uttalat detta eftersom det skulle visa sig att det var långa köer (som dock åtminstone rullade nästan hela tiden) och många vägarbeten hela vägen upp till färjeläget... Stannade för lunch i Oldenburg, körde den korta biten till Bordershop och försökte ta en relativt snabb tur genom den för att inte ta en alltför sen båt. Kom med en båt 14.45, fikade lite där och sedan sov båda barnen hela vägen hem genom Danmark. Hemma strax innan 17.30 och båda barnen satte glatt igång att leka med sina leksaker som de inte sett på 10 dagar. Trots att O gnölade sig igenom de första fem dagarna känns det dock som en lyckad semester och vi kom hem med känslan att vi gärna hade stannat borta några dagar till. Tur att Grekland väntar i september! :-)

Måste uppdatera oftare!

Måste bli bättre på att skriva oftare - denna blogg är bara för min egen del och för att barnen ska kunna ta del av vad som hände när de var små men eftersom jag inte uppdaterar den särskilt regelbundet missar och glömmer jag en massa saker som händer i vardagen...

Sen senaste inlägget har det hunnit vara midsommarafton som vi firade på Kulturens Östarp utanför Blentarp och hemma hos J:s systers familj. H tyckte att det var roligt att dansa några danser runt midsommarstången men mest imponerad var hon nog av den folkdansuppvisning som avslutade dansen. Midsommardagen tillbringade vi i Eslöv efter en spontaninbjudan på morgonen från H:s gudföräldrar. Sådana middagar blir oftast de trevligaste!

Vår första lediga vecka inleddes med besök på Arbetsförmedlingen för min del eftersom jag för det mesta är arbetslös över somrarna. Annars gick mycket tid åt till att förbereda allt inför resan... Dagen innan vi åkte var den 27 juni, tio år sedan världens bästa morfar tog sitt sista andetag. Vi satte in en minnesannons och mamma gjorde fint vid graven. L med familj kom hit och fikade på eftermiddagen och tillsammans åkte vi sedan till graven för att tända ljus där och i kyrkan. Många tankar blir det alltid veckorna innan dödsdagen och kanske var det särskilt mycket i år eftersom det är något av en milstolpe. Ett kuratorbesök hann jag med på måndagen i samma vecka och eftersom jag var sista samtalet för dagen verkade det som att det var ok att prata en halvtimme längre än vad vi gjort de andra gångerna. Vi kom fram till att jag ska få tider under hela hösten för fortsatta samtal.

Helt napplös!

Jag kom precis på att jag ju har glömt att skriva att H är helt napplös nu! Sedan i september när vi lämnade hennes nappar i ett nappträd har hon haft en napp kvar att känna på i handen. Livslängden på denna "kännarnapp" har varit mycket längre än vad vi hade trott men för några veckor sedan lossnade äntligen gummidelen från plastdelen. Vi hade förberett H på detta ett tag och hon blev inte jätteledsen utan löste det på sitt eget vis genom att efter att vi hade sagt god natt, ta den lilla gummidelen, som låg kvar i fönsterkarmen och sova med den. Första natten vaknade hon inte alls men andra natten vaknade hon flera gånger när hon inte hittade den lilla gummibiten. Efter några nätters letande bestämde vi helt enkelt att nu fick det vara nog och fredagen den 7 juni, när vi hade en lugn helg framför oss, sa vi på kvällen att nu fick hon inte sova med den mer. Lite tårar men inget större sammanbrott! Sedan dess har hon sovit hela nätter - varför har vi inte gjort detta innan?! Nu är det bara vällingen som ska fasas ut och bajsa på toaletten som ska funka men det kommer väl det med när hon är mogen...

Sommarlov om fyra dagar...

Nu har tiden sprungit iväg igen, borde försöka skriva ner saker oftare eftersom det händer så många roliga småsaker i vardagen som hade behövt bevaras i skrift...

Förra veckan var det lite sjukstuga. H började med en lätt förkylning på nationaldagen men hade inte feber och var pigg som vanligt. Vi firade farmors 70-årsdag lite försenat med restaurangbesök och trerätters och då började jag känna mig lite förkyld. O fick sedan feber natten till måndag så min sista arbetsvecka fick jag tillbringa med att vabba. Lika bra det iofs, eftersom jag också hade feber på måndagen och vi båda var förkylda. Jag har inte haft en enda sjukdag sedan jag fick barn - det betyder ju inte att jag inte varit sjuk men jag har alltid isf vabbat samtidigt... Idag, måndag, är O tillbaka på dagis och jag har varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig. Otroligt drygt, massor med folk, mycket omständligt och en organisation som är sådär, minst sagt.

H har haft ett par bra veckor och talet har fortsatt flyta på bra även om hon stammar ibland, framförallt när hon har bråttom. Hon har lekt med grannkompisen E ett par gånger och det har fungerat bra även om inte vi varit med. Hon tycker även om att leka för sig själv och gör det långa stunder med dockor, prinsessor, lego, playmobile mm. Farmors kalas var en höjdare, liksom när vi hade grekisk afton i lördags med våra vänner som vi ska åka till Grekland med i september. Hon gillar verkligen när det är fest, dukas fint och när hon får ha nya finklänningar. Hon ser just mu mycket fram emot vår semesterresa om ett par veckor och att få bo på hotell!

Vi är lite trötta på att höra på O:s "ööh" hela dagarna och förmodligen är även han trött på att inte kunna uttrycka sig mer än så. Han har under de senaste veckorna varit mer kinkig och grinig med väldigt kort tålamod. Det märks att han pekar och visar och vill berätta mycket men det kommer ju bara ut "ööh"... Motoriskt är han dock väl framme. Han kör sin bobbycar med stor finess, styr undan och manövrerar jättebra samt bromsar in i lagom tid innan han kör emot något. Idag överraskade han mig genom att vara i trappan när jag kom ut från badrummet - och grinden var stängd...

Det är verkligen helt fantastiskt att se barnen tillsammans, särskilt när vi är borta. På restaurangen där vi firade farmor gick de omkring hand i hand och utforskade lokalerna och övriga gäster log, tittade och klappade dem på huvudena. H är duktig på att ta hand om O när vi är borta och han i sin tur ser henne som sin trygghet och följer med överallt. Hemma är de ju inte alltid lika söta och gulliga mot varandra... Det är annars ett väldigt tjat om att vi ska ha en lillasyster här hemma - denna lillasyster "skulle inte alls vara stökig så som O utan bara leka med H hela tiden". Kompisen E har en lillasyster som är jämngammal med O och när H och E lekte senast visade lillasyster I att även småsystrar kan vara ganska stökiga - skönt för det lär inte bli en lillasyster i denna familj, oavsett hur mkt H tjatar!

Återbesök hos logopeden mm

Nu har det åter igen gått för lång tid sedan senaste inlägget... Jag har jobbat ganska mycket men nu börjar det lugna ner sig lite med en del komptimmar att ta ut innan jag ska vara arbetslös, förhoppningsvis bara över sommaren.

Idag har vi varit på återbesök hos logopeden med H och även hon tyckte att hon märkte en klar utveckling till det bättre när H pratade. Nu var hon ju ganska blyg och ville inte säga så mycket men det lossnar nog under de följande två veckorna när vi ska dit igen. Stamning kan dock bete sig så här och gå upp och ner men den kan också försvinna helt, vilket vi så klart hoppas på för H:s skull eftersom hon blir så frustrerad emellanåt när inte orden kommer som hon vill. Efter sjukhusbesöket åkte vi och åt lunch, bara vi tre - mysigt! Det är ju inte så att vi inte älskar O och inte vill ha honom med men det vara ganska skönt att få äta en måltid i lugn och ro...

Annars rullar allt på precis som vanligt. Förra helgen var det kalas för barnens kusiner på J:s sida så då blev det släktträff där och sedan firade vi Mors dag tillsammans med min mamma och syster med familj samt min systers svärföräldrar på söndagen. Brunch på Strandbaden i Falsterbo där vi kunde äta relativt lugnt eftersom barnen roade sig i en lekhörna. Fördel med syskon - lillebror kunde hänga med storasyster och leka på egen hand. Tyvärr så ösregnade det när vi var klara så lekplatsbesöket fick ställas in.

Idag är jag tacksam för att jag besökte sjukhusområdet i Lund med mitt friska barn. När man är där så ser man så många barn som på ett eller annat sätt behöver vård, mycket mer vård än vårt barn behöver. Jag har definitivt blivit (ännu) känsligare för att se sjuka barn sedan jag fick barn själv och är som sagt så tacksam för mina två friska barn.

Barnkalaspremiär och utvecklingssamtal

I söndags hade H sitt första barnkalas med fyra små gäster - T och C, som hon leker mest med på dagis, E som bor några hus bort och M som vi träffat via O:s mammagrupp. De kom kl 14, lite lagom blyga men ändå övertygade om att de skulle vara på kalaset utan föräldrar. Efter ca tio minuter grät C och ville att mamma skulle komma och vara med och det gick ju självklart bra (C är född i oktober och lite yngre än de andra). Annars löpte allt på bra - den inledande korven ville ingen ha eftersom de hade ätit lunch hemma (lärdom till nästa kalas att skriva ut vad som serveras) och särskilt mycket tårta och kakor åt de inte heller. Vi hade inte planerat några särskilda lekar och det räckte mycket riktigt med att de lekte själva med alla H:s saker. Vi avslutade de två timmarna med en gemensam skattjakt där de fick leta efter godispåsar på utmärkta ställen - det bästa med hela kalaset enligt H, som pratat mycket om detta! Vår barnkalaspremiär är över, skönt men inte så farligt som jag trodde...

Vi (eller tyvärr bara jag) har även hunnit med utvecklingssamtal med båda barnen. I fredags för H och idag för O. H:s fröken var helt lyrisk över den enorma utvecklingen som hon upplever att H har gjort under läsåret. Bara en massa positiva saker om hur trygg hon är med sig själv och i gruppen, hur hon tar plats på ett positivt sätt, hur snäll och omtänksam hon är, att hon är en framtida ledare osv. Väldigt roligt att höra att hon är omtyckt och en fröjd att ha i gruppen - jag kan inte låta bli att tänka på de föräldrar som under utvecklingssamtal får höra helt andra saker om sina barn (några på H:s avdelning t ex). Fina, bästa H - och stolta, glada föräldrar! Det som känns skönt är att barnen i gruppen, som är så stor (25 st), aldrig har sagt något om att det har varit svårt att förstå H, om att hon pratar annorlunda eller om att hon fortfarande sover middag. Barn är ju oftast mycket mer tillåtande än vuxna och självklart har pedagogerna här fyllt en viktig roll och haft öron och ögon på skaft.

O fick också enbart positiva kommentarer. Trygg med personalen och i gruppen, leker inte med någon speciell men iakttar gärna alla de andra och leker bredvid. Han har koll på rutiner och verkar trivas även om han alltid är ganska sammanbiten vid lämningen. Han är försiktig och tycker inte om när de andra barnen blir för närgångna, även om han börjar ta för sig lite mer nu än i början. De upplever honom som en snäll, trygg och lugn kille som inte gillar att bli kladdig med färg men om det är enda problemet så känns det helt ok! :-) Älsklings-O, så gullig och fin!

Det går ju inte att låta bli att jämföra H o O åtminstone litegrann, särskilt inte i samtal med O:s fröken J, som alltid varit H:s favorit. Det känns som om det finns många likheter i det trygga men försiktiga men samtidigt olikheter, särskilt i rörlighet och uttryck. Vid den ålder som O är i nu, var H något mer verbal även om hon inte på något vis var tidig med språket. O är å andra sidan väldigt mycket mer fysisk - igår klättrade han uppför trappan på en lekplats, vände och tränade sen på att gå nerför trappan också. Jag höll förstås i men han skötte det hur bra som helst, vilket H vågade först när hon var runt tre år. I samma trappa backade han även uppför - det måste tyda på bra motorik! H var mer pillig och kunde sitta stilla långa stunder och bara fixa medan det är lite mer fart i O. Han har ju även fördel av att vara längre (ny kontroll i fredags: 88,5 cm o 12,4 kg) och kan t ex redan sparka sig fram på sin trehjuling.

De senaste dagarna har jag läst ett par bloggar där mammor skriver om sina familjer med tre eller flera barn med Asperger, ADHD samt en mängd andra diagnoser. Jag ska njuta ännu mer av våra fina barn och den tur vi har haft, så tacksam! 

Stora funderingar...

Igår när H och O badade sa H att när hon blev stor skulle hon gifta sig. Hon skulle gifta sig med O. Jag försökte förklara att det inte går när man är syskon men då blev hon helt förtvivlad och skrek att hon inte ville gifta sig med någon annan än O! Jag försökte förklara att man inte bor tillsammans med sina syskon när man är vuxen och jämförde med mig och hennes moster och J och hennes faster. Funkade inte alls - "jag ska gifta mig med O för jag ska alltid bo ihop med honom!"... Inte lönt att lägga mer energi på detta just nu, kände jag!

Vi kom också in på andra frågor som att man inte alltid bor med både sin mamma och sin pappa och jag kunde ta ett exempel från dagis med en pojke som bor varannan vecka på en ort och varannan vecka i samma ort som vi och därför går på två olika förskolor. H påtalade då att "du tycker ju om pappa väldigt mycket och pappa tycker om dig väldigt mycket så ni ska alltid bo ihop, vad jobbigt det måste bli att flytta hela tiden, det orkar inte jag". På något sätt kom vi också in på att en mamma kan bo med en annan mamma och en pappa med en annan pappa men att de inte kan få barn tillsammans - tidig lektion i blommor och bin och så här i efterhand kan jag inte komma på hur vi hamnade där... Hur som helst är det helt underbart roligt att H:s tal har lossnat så att hon kan få ut alla funderingar. Utbrotten har minskat de senaste veckorna och hon sover oftast hela nätter sedan ett par veckor tillbaka - undrar om det hänger samman med att hon är mer tillfreds med sitt liv nu när hon kan uttrycka sig som hon vill?

Vi njuter av att lyssna på H!

Det är verkligen helt fantastiskt att höra H prata non-stop om allt mellan himmel och jord! Nästan så att vi inte får stopp på henne emellanåt och nästan så att vi får sår i öronen men det är så välkommet! Hon är mer tillfreds och har inte haft några större utbrott på många dagar nu. Målande beskrivningar, lillgamla uttryck, korrekta böjningar av adjektiv och verb, svåra ord och ett stort ordförråd får vi nu plötsligt ta del av. Hon har inte själv reflekterat över att hon inte stammar längre och kanske har det varit jobbigare för omgivningen än för henne själv att orden inte har kommit ut som de "ska"?

Idag var skillnaden tydlig när vi var på XXXLutz för att titta på badrumsmöbler och äta. Vi hade beställt i restaurangen och varit på toaletten när H på vägen tillbaka stannade servitrisen med orden: "tjejen, när kommer vår mat?" - klockrent och hur lätt som helst att förstå, skratta åt och svara på. Den snälla servitrisen frågade om hon ville ha lite leksaker under tiden och H traskade glatt iväg med henne till en annan del av restaurangen för att se vad som erbjöds. Helt oblyg, skuttande och glad! Behöver jag skriva att mamman med social fobi kände sig väldigt stolt och lättad...? Förra gången vi var på samma restaurang ville H också gå och fråga när vår mat kom men när hon försökte kom orden inte ut och hon gick inte att förstå utan att jag fick stötta och översätta. Fantastiskt framsteg! När vi hade ätit och servitrisen dröjde, vinkade J på en annan servitör och då beställde H dessert av honom på egen hand utan några som helst problem. J och jag utbyter ofta glada, roade och stolta blickar så fort H öppnar munnen - förändringen är verkligen otroligt stor!

En harmonisk dag!

H är inne på sin andra förkylning på ett par veckor. Hon började förra torsdagen, O blev sjuk på lördagen, J på söndagen och jag på tisdagen. H var på dagis torsdag och fredag men blev sedan förkyld i lördags igen så idag fick hon på nytt vara hemma från förskolan. O fick också stanna hemma eftersom han ändå var hemma hela förra veckan. Tack och lov för snälla farföräldrar, snäll mormor och för att jag bara jobbar deltid så att vi kan pussla med dygnets timmar så att båda kan jobba. Imorgon kan båda barnen gå på dagis - extra kul för H eftersom hennes avdelning ska gå till ridskolan och jag har fixat så att de får klappa en häst och titta i stallet istället för att bara betrakta hästarna i hagen på avstånd.

Idag har det varit en bra hemmadag! Jag jobbade på förmiddagen och avlöste J hemma vid lunch. Då rapporterade han att H inte hade sovit förmiddag och önskade mig lycka till... H var dock på ett strålande humör som inte stördes av att O vaknade precis när jag skulle spela memory med henne. Hela eftermiddagen fortsatte i samma stil - inga utbrott och båda barnen samarbetade snällt. Vi gick till Apoteket och ICA innan vi fortsatte till lekplatsen och fikade. Där stannade vi sedan i två timmar i det fina vädret (nästan 20 grader) och allt gick hur bra som helst. Väl hemma lekte barnen först i trädgården och sedan inne medan jag förberedde maten. Inget bråk, de hade bara roligt tillsammans! Fler dagar som denna, tack! :-)

Extra kul är att H den senaste veckan pratar nästan helt utan att stamma! Andra personer än vi har också reagerat på detta, jätteroligt! Framförallt för H så klart, eftersom man märker att orden bara bubblar ur henne och hon har så många kloka saker att säga. Hoppas, hoppas att det håller i sig!

Syskonkärlek!

Väl hemkommen efter en skön helg i Göteborg (underbart att titta på hästar, äta en god middag där jag bara behövde hålla reda på mig själv, sova en hel natt ostört och äta fantastisk hotellfrukost i drygt två timmar - utan att någon står bredvid och tjatar "namnam") kunde jag igår njuta av en dag hemma med båda barnen eftersom det nu är O:s tur att ha feber. Inte så mycket men trots allt feber. Som J sa när vi pratade i söndags morse: "lika störig som vanligt" - dvs O måste ha över 40 grader för att vara påverkad, känns det som... Han skulle egentligen ha fått sin MPR-spruta igår men det gick förstås inte. Vi klarade dock av läkarundersökningen eftersom det är så svårt att hitta tider som passar. Sprutan kan han få av BVC-sköterskan när som helst. Han samarbetade dock inte så bra (tror i och för sig inte att det hade något med febern att göra) så jag är tveksam om vikt och längd blev som det skulle. Han vägde 11,4 kg och var 87 cm lång men vi får nog göra om det vid nästa besök om några veckor. Han ska nämligen tillbaka och kolla sin högra arm som inte alltid rör sig som den vänstra när han springer.

Det bästa under vår hemmadag igår var att H och O hade så roligt tillsammans. Mitt i en lek stannade de upp, kramade varandra hårt och länge och sedan gjorde de detta till en ny lek. O eller H sprang iväg en bit för att sedan springa tillbaka mot den andra med öppna armar och kramas igen. Så gulliga - mammahjärtat svämmar över! Det är så fint att se sina två finaste tycka om varandra. (Efter lunchen ville H leka samma lek igen och O var med men ville nu inte kramas utan istället bara vara störig och puttas med sitt vanliga "öh!" i H:s mage.) Man får ta vara på och njuta av de kärleksfulla stunderna!