En vecka flög förbi...

Oj, vad tiden springer iväg nu när jobb och dagis har börjat igen! Denna vecka vet jag inte var den tog vägen och då har det egentligen inte hänt något särskilt. Jag jobbar mer nu än vad som är planerat, kanske är det det som känns även om det bara är en förmiddag extra i veckan. I oktober blir det förhoppningsvis bara mina vanliga uppdrag så att jag får tre mammadagar hemma. Med H tyckte jag att det var ganska jobbigt och tråkigt att bara vara hemma på heltid men nu hade det inte gjort mig något att vara hemma lite mer. Jag är dock nöjd med att komma iväg och "vara vuxen" två dagar i veckan men kvällsjobbet måndagar och torsdagar hade jag gärna sluppit även om det också är roligt när jag väl är där. J har fått mer att göra på sitt jobb så att tiden rusar iväg beror säkert på att vi båda har lagt in en extra växel på våra arbeten jämfört med föregående läsår. Bara att vänja sig helt enkelt!

Under veckan som gått har H haft ett litet bakslag med bajsandet. Det har tagit tid och varit jobbigt (dock inte lika lång tid som innan sommaren). Vi tog bort medicinen när hon var sjuk eftersom hon var mkt lös i magen då och tänkte att vi skulle prova utan men nu har vi gett en liten dos igen för att se om det hjälper eller om det mest sitter "i huvudet". Igår var konsistensen relativt lös och hon höll ändå på i ca 30 min. Man märker på hennes beteende när det är bajs som behöver komma ut - hon blir likgiltig, tyst och vill inte göra särskilt mycket. När hon är färdig blir hon pigg, glad och pratar mycket mer. Vet inte om det spelar in att dagis har börjat igen och att hon inte vill göra det när hon är där. Igår gjorde hon i alla fall det borta när vi var och fikade hos hennes moster med familj.

O fortsätter sin utveckling och vill gärna prova nya saker så fort han får tillfälle. Fortfarande är favoriterna att klättra upp i H:s säng samt att plocka ut hundens mat ur skålen... Han sov ganska stökigt i början av veckan och vaknade en eller två gånger för att äta på natten. Från i fredags provade vi att öka på grötmängden på både morgon och eftermiddag samt att börja blanda lite av H:s välling (från 1) år i hans och de senaste två nätterna har han sovit utan att vakna igen så det fortsätter vi nog med ett tag. Farmor och farfar passade honom i fem timmar när jag jobbade i fredags och det hade gått hur bra som helst - skönt!

Inte bara ett föräldramöte...

Idag har vi varit på föräldramöte på H:s nya förskoleavdelning. Det kändes helt ok, personalen fick chans att presentera sig lite mer och berätta om hur de planerar verksamheten och vi föräldrar fick möjlighet att komma med synpunkter. Farmor och farfar passade barnen så att vi kunde gå båda två. I sammanhang som detta får jag ofta en overklighetskänsla. Ett föräldramöte kan säkert vara tråkigt för någon, kännas som ett nödvändigt ont för en annan men för mig känns det viktigt - och stort. Jag följde mallen och presenterade mig: "Jag heter M och är mamma till H". Inget konstigt med det egentligen, väldigt självklart eftersom vi är där i egenskap av förälder. Kanske känns det speciellt för mig för att det blir så tydligt. Jag är mamma. För inte alls många år sedan var jag 30+ och väldigt långt ifrån att kunna bli mamma. Nu är jag lite mer 30+ och mamma till de två finaste barnen. Det är stort. Ibland nästan overkligt. Tänk att även jag fick bli mamma. Jag är så otroligt tacksam.

Sjukstuga och låtsaskompis

Veckan har präglats av två små sjuklingar där främst O har haft feber som har åkt upp över 40 grader och ner igen för att sedan återkomma med samma styrka. H var sjuk ett par dagar men har sedan varit pigg som vanligt även om vi valde att hålla henne hemma från dagis hela veckan. O har haft en massa ilsket röda prickar över hela kroppen så vi ville inte utsätta honom för nya smittor. Två besök på vårdcentralen har vi även hunnit med för att kolla att febern inte har haft med någon infektion att göra men det var bara virus. J har också haft feber till och från i veckan men försökt jobba som vanligt och jag har jobbat så gott det har gått med dålig röst.

Familjen har berikats med ytterligare en viktig person att ta hänsyn till - H:s låtsaskompis... Vet inte om hon föddes ur veckans lugna tempo och lite tråkiga inomhusdagar men hon verkar hur som helst ha kommit för att stanna. Ännu så länge är det ganska roligt och gulligt men det kan nog bli lätt frustrerande i längden om vi hela tiden ska ta hänsyn till denna M (samma namn som H:s riktiga lilla kompis men de ser inte alls likadana ut enligt H). Det är mycket viktigt att M är med överallt, att hon får duscha när H gör det, får god natt-puss innan sovdags mm. Igår var vi i skogen och när vi kom hem råkade jag stänga bildörren efter H utan att ta ut M - oj, vilket liv det blev på H då...

Vår lille klätterkille hittar nya projekt att ta sig an för varje dag känns det som. Han är verkligen överallt där han inte ska vara, senast idag hittade jag honom i en av de lägsta kökslådorna. Annars är H:s små stolar och lära gå-vagnen stora favoriter. Soffan har han ännu inte klarat men det är nog bara en tidsfråga.

Eftersom H har en massa små utslag runt ena mungipan (och eftersom hon har ett rejält överbett) har vi nu bestämt oss för att hon snart inte får ha napp mer. Idag införde vi begränsningen att hon bara får ha det när hon ska sova och det gick helt okej även om hon inte var helt nöjd. Till helgen kanske vi väljer att ta bort dem helt, får se hur det känns i veckan. Idag fick hon för första gången ta på ett nattlinne så då kunde vi koppla denna händelse till att hon nu är en stor tjej och om man är så stor att man sover i nattlinne så behövs inga nappar. Hon ska självklart även få välja en present när hon ger bort sina nappar.

Talet har flutit lite lättare för H denna vecka känns det som. Visst stammar hon fortfarande så att man tidvis knappt förstår vad hon säger men det har ändå skett en märkbar förändring denna vecka och vi märker även att hon tycker att det är mycket roligare att prata när det går lättare. Kanske är det bra med den lilla låtsaskompisen eftersom hon pratar väldigt mycket med henne. Träningen utan blöja går hur bra som helst och hon tar nu på trosor direkt när hon går upp på morgonen och är utan blöja hela dagarna utan några som helst problem. Fortfarande vill hon kissa på pottan men det får hon gärna göra ett tag till om det känns bäst för henne. Nu är det bara dagis som ska kännas lite bättre, så är det mesta frid och fröjd - åtminstone för stunden... ;-)

Klätterkillen och förkylningar

Precis som det brukar vara så här vid terminsstart, har hemmet tagits över av dagisbaciller (eller om det var lilla kusinen som smittade när vi träffade honom efter en vecka på Mallorca), som smittat runt till samtliga i familjen. O började i onsdags, jag i torsdags, J har känt sig lite kass en längre tid och H blev sjuk idag. O var feberfri igår när vi hade försenat födelsedagskalas för mig och H var som vanligt men idag hade H hög feber och O fick feber igen nu ikväll efter att ha varit pigg under dagen. Han har dock kräkts upp ett mål mat varje dag sedan i fredags, främst för att han hostar, och verkar inte ha samma aptit som annars. Förkylning och feber är dock inget som sätter stopp för hans senaste favoritsysselsättning - klättring... Så fort han får en chans kryper han med full fart in på H:s rum och tar sig oftast upp i hennes säng på första försöket. Han är mycket nöjd över detta! Igår när han var med sin moster och kusin på ovanvåningen hade han även klättrat upp i en fåtölj på H:s blivande rum. Ännu har han inte klarat soffan i vardagsrummet och vår säng kommer han inte att klara på ett tag eftersom den är högre än normalt men han gör idoga försök och är ganska frustrerad när det inte går. Idag efter att han sovit eftermiddagslur skrek han till som han brukar och jag gick in för att lyfta upp honom ur sängen - som jag brukar. Nu hade han dock fixat denna lilla detalj själv och på något vis klättrat ur sin säng upp på vår som står alldeles intill. Det hade varit intressant att se hur han bar sig åt... Han gjorde det under tystnad, han som alltid brukar ge ljud ifrån sig så fort han vaknar, och han var mycket belåten när jag kom in. Dags att vidta säkerhetsåtgärder eftersom vi absolut inte vill att han ska ramla ner från vår höga säng! Han klänger på det mesta som går att klänga på så det gäller nog att vara vaksam den närmaste tiden. Behöver jag nämna att H aldrig klättrade ur spjälsängen själv och inte klättrade upp i större möbler förrän hon själv förstod hur hon skulle ta sig ner...?

Annars har veckan rullat på och sett ut ungefär som höstens veckor är planerade att se ut. Det har gått lite lättare att lämna H på dagis och hon har även kunnat sova en längre stund där nu så jag antar att hon börjar känna sig mer hemma med allt nytt. Vi är fortfarande inte så nöjda med personalen och deras sätt att hantera hennes stamning eftersom alla pratar innan hon är klar och fyller i med vad de tror att hon vill säga, vilket kanske inte alls stämmer med det hon försöker få fram. Måste ta upp detta och måste även kontakta logopeden igen för att få mer hjälp. För övrigt har hon ändå varit pigg och glad och varit mycket utan blöja utan några som helst problem. Hon hade ett litet bakslag med bajsandet i tisdags (bajsade inte alls i måndags och då blev det jobbigt i tisdags eftermiddag) och just den eftermiddagen hade vi bestämt att träffa kompisen M på en lekplats. Vi kom iväg en halvtimme för sent och då hade hon fortfarande inte bajsat trots en dryg halvtimmes försök. När vi kom till lekplatsen hade M råkat bajsa på sig i trosorna och detta gjorde nog att H kände att hon kunde fortsätta med sina försök på lekplatsen. M var så snäll och bara stod bredvid och väntade och höll H i handen. Efter ca en halvtimme lyckades H till slut och sen blev det glada, pigga H igen som kunde leka som vanligt. Bra tillfälle att prata om att man måste bajsa varje gång kroppen säger bajs för annars kan man missa roliga saker som att leka med kompisar! Resten av veckan har det gått hur bra som helst.

I måndags var vi på 10-månaderskontroll med O. Han var 77,5 cm lång och vägde ca 10 300 g - mer än vad H gjorde när hon var 1 år och 10 månader... Inte så konstigt att vi tycker att han är jobbig att bära längre stunder!