Syskonkärlek!

Väl hemkommen efter en skön helg i Göteborg (underbart att titta på hästar, äta en god middag där jag bara behövde hålla reda på mig själv, sova en hel natt ostört och äta fantastisk hotellfrukost i drygt två timmar - utan att någon står bredvid och tjatar "namnam") kunde jag igår njuta av en dag hemma med båda barnen eftersom det nu är O:s tur att ha feber. Inte så mycket men trots allt feber. Som J sa när vi pratade i söndags morse: "lika störig som vanligt" - dvs O måste ha över 40 grader för att vara påverkad, känns det som... Han skulle egentligen ha fått sin MPR-spruta igår men det gick förstås inte. Vi klarade dock av läkarundersökningen eftersom det är så svårt att hitta tider som passar. Sprutan kan han få av BVC-sköterskan när som helst. Han samarbetade dock inte så bra (tror i och för sig inte att det hade något med febern att göra) så jag är tveksam om vikt och längd blev som det skulle. Han vägde 11,4 kg och var 87 cm lång men vi får nog göra om det vid nästa besök om några veckor. Han ska nämligen tillbaka och kolla sin högra arm som inte alltid rör sig som den vänstra när han springer.

Det bästa under vår hemmadag igår var att H och O hade så roligt tillsammans. Mitt i en lek stannade de upp, kramade varandra hårt och länge och sedan gjorde de detta till en ny lek. O eller H sprang iväg en bit för att sedan springa tillbaka mot den andra med öppna armar och kramas igen. Så gulliga - mammahjärtat svämmar över! Det är så fint att se sina två finaste tycka om varandra. (Efter lunchen ville H leka samma lek igen och O var med men ville nu inte kramas utan istället bara vara störig och puttas med sitt vanliga "öh!" i H:s mage.) Man får ta vara på och njuta av de kärleksfulla stunderna!

Egentid i helgen!

Förra helgen sprang förbi i rasande fart eftersom vi hade kalas för H båda dagarna - på lördagen för släkt och gudföräldrar och på söndagen för mina två andra gudbarn med familjer. Jätteroligt men det blir ju inte precis någon vilsam helg... Ändå känns det skönt att ha kalasen dagarna efter varandra när man  ändå dragit ut bord, dekorerat med ballonger osv. Nu återstår bara barnkalaset som vi i alla fall har bestämt datum för, inbjudningarna ska skickas i helgen.

Denna helgen blir det desto mer vila eftersom jag ska till Göteborg Horse Show med min bästa chef/väninna och bara njuta av hästar, hotellövernattning, förhoppningsvis god middag på Leif Mannerströms restaurang, hotellfrukost, tjejsnack etc. Sedan O föddes har jag bara varit borta från barnen en natt så det känns helt ok att ge sig iväg ett drygt dygn. Håller just nu tummarna för att jag inte har smittats av den förkylning med feber som J och H har haft de senaste två dagarna, så att jag vaknar med denna imorgon bitti. Hade ju bara varit så typiskt! Nej, nej, positiva tankar - nu är det dags att hoppa i säng eftersom det är tidig avfärd imorgon.

Finaste H har fyllt fyra år!

Igår var det H:s fjärde födelsedag! Stor förväntan och mycket prat om denna dag har det varit de gångna veckorna. Det känns som första gången som hon hade en föreställning om hur födelsedagen skulle vara och kunde räkna ner mot Dagen D. "Jag ska få frukost på sängen när jag fyller år och många paketer" sa hon för ett tag sedan så det var bara för oss att fixa en frukostbricka (hjärtsmörgås, liten kaka och apelsinjuice) och försöka få till några fler presenter än hon fått de tidigare åren. Hon fick en Rapunzel-docka, dito halsband, klämmor med Tingeling, en klänning, en pyjamas, ett nattlinne, en bok och ett piano. Det sistnämnda ångrar jag nästan lite redan eftersom det är det hon har lekt absolut mest med... Även O tyckte att detta var en fantastisk present.

Vi hade förberett både frukostbricka, kamera och presenthög i onsdagskväll för att väcka henne på morgonen men det blev hon som kom in och väckte de i det närmaste medvetslösa föräldrarna istället. Och då var klockan nästan kvart i sju... O vaknade också och undrade sedan vad som stod på med alla presenter, sång och mat i sängen. Av presenthögen att döma kunde vi konstatera att hon är en typisk fyraårig tjej - alla presenter var mer eller mindre rosa och smyckade med en eller flera prinsessor!

Jag hade tagit ledigt igår eftersom jag tänkte mig att vi skulle göra något kul tillsammans under dagen men H ville tvunget vara på dagis och bli firad där just igår. Jag hade ju tänkt att detta firande kunde ske idag istället men det gick inte alls lika bra tyckte H så hon fick ha sitt kalas på dagis och bli firad och bjuda på glass. Vi hämtade innan mellanmålet och fikade hemma med kladdkaka med ljus i och andra småkakor som hon också tycker om. J o H åkte sedan till leksaksaffären i Lund och bytte pianot som inte fungerade till ett nytt och sedan åt vi middag i vardagsrummet (mycket viktigt även detta). Korv Stroganoff stod på menyn enligt H:s önskemål.

H var nöjd med sin dag och ser nu fram emot helgens båda kalas för släkt och vänner. Barnkalas får vänta lite men planen är att vi borde hinna med det i maj.

Kärleken till två barn

Sedan ett par dagar har H och O lekt mer med varandra än tidigare. O har ju sedan länge velat vara där H är och försöka göra det hon gör men H är ju inte alltid lika road och vill gärna leka ifred. Nu har hon dock hittat på lekar där hon har lite nytta av O och även glädje av honom. Bl a sitter de vid ena vardagsrumsväggen och sätter fart på varsin bil för att se vilken som kommer längst. Denna lek tycker båda är rolig! De leker även med varandra när vi är utomhus och igår när det var "Öppet hus" på Ottos förskoleavdelning lekte de tillsammans där med de olika leksakerna.

När vi bara hade H och funderade på att försöka få ett barn till kom tankarna som nog många föräldrar tänker - hur ska man kunna älska ett barn till lika mycket som det första? Men det går ju förstås hur bra som helst! Ibland förundras jag över hur stor kärleken till mina barn är. Särskilt när de sover och man bara kan stå bredvid och betrakta dem hur länge som helst. Vilka underverk! Och de kommer från mig och J, helt galet...

En väninna som har ett barn som är jämngammalt med O, frågade om jag älskade barnen lika mycket. Svaret på den frågan är enkelt och självklart - ja. Som förälder anser jag att man är skyldig att alltid älska sina barn lika mycket. Sen kan man ju ha mer eller mindre gemensamt med sina barn när de blir äldre kanske men älska dem lika mycket gör man ju ändå! En förälders kärlek till ett barn ska alltid vara villkorslös. Ett barn måste inte älska sina föräldrar men en förälder måste alltid älska sitt eller sina barn.

 Om ett par veckor blir H fyra år och det är häftigt att se hennes utveckling från litet barn till ett fortfarande litet men ändå lite större barn. Allteftersom språket utvecklas blir det också lättare att uppleva hennes personlighet. Hon må vara lik både sin mamma och pappa till utseendet men som individ är hon nog inte särskilt lik någon av oss. Hon är mycket modigare och mer framåt än vad vi båda var i samma ålder, hon tar för sig på ett positivt sätt och har inga problem med att stå i centrum på dagis, tvärtom. Hon spexar och skojar med fröknar och kompisar och den blyghet som tidigare har funnits ibland är nu helt borta. Hon är omtänksam och snäll och möts alltid av minst en kompis som har väntat på henne och vill leka. Det är tråkigt att talet hindrar henne eftersom det ibland får henne att verka yngre än vad hon är men på senare tid har det flutit på något lite bättre och när meningarna blir längre kan hon berätta mer av allt det hon har inom sig.

O är ännu för liten för att man ska kunna se vilken liten person som bor inne i honom. Det ska bli så spännande när han växer och börjar prata. Jag vet att man ska njuta av stunden och varje dag men jag ser verkligen fram emot att han ska bli lite äldre och gå att kommunicera med. På många sätt är han ganska lik H men han är lite mer fysisk än hon var i motsvarande ålder och mindre blyg. Kanske för att han är nummer två och har fått hänga med H på både det ena och det andra redan från början? Han känns mer trygg i sig själv och har varit så redan från början. H är det nu men i O:s ålder var hon svår att lämna och ganska beroende av mig. Så blir det kanske lättare med första barnet? O har varit lämnad till andra än mig nästan från allra första början. Jag är glad och tacksam för att ha förmånen att ha fått två fina barn och ännu mer tacksam för att kärleken till dem båda är så stor. Några månader när jag väntade O var riktigt jobbiga men i dagsläget är jag så glad att allt löste sig precis som det ska och att jag har älskat båda mina barn från första dagen.

Jag hoppas verkligen att jag o J kommer att ha förmånen att få följa våra barn länge, länge. Det ska bli så spännande att se vad de vill göra i sina liv, vad de blir intresserade av, hur skolan funkar, gymnasieval, val av arbete och ev vidareutbildning osv.

Älskade, bästa, fina H och O - mamma älskar er mer än allt annat!

Tillbaka till vardagen igen...

Påsklovet är avslutat och idag är det jobb- och dagisdags igen. Det har varit en lugn och skön vecka hemma där vi mest har tagit dagen som den har kommit och inte haft särskilt många inplanerade aktiviteter. Lekplatsbesök, småutflykter till leksaksaffär, blomsteraffär och ett köpcentrum men annars mest lek hemma enligt H:s önskemål. Får hon bestämma kan vi leka mamma-pappa-barn och kurragömma hela dagarna varvat med att läsa böcker men det blir ju liiite långtråkigt för oss föräldrar...

Solen har tittat fram och temperaturen har krupit över nollan flera dagar - äntligen pyttelite vårkänsla! O har, iklädd H:s gamla (rosablommiga) cykelhjälm, gjort debut på H:s trehjuling och H har både cyklat och sparkat sparkcykel. I söndags tog vi en tur till skogen för promenad och fika i solen men det blev bara det sistnämnda eftersom det var mycket snö på stigarna, som dessutom var lite smält och omöjlig att ta sig fram igenom med vagnen. På långfredagen var vi hos mormor och åt påskmiddag tillsammans med min moster och morbror, min systers familj och min systers svärföräldrar. Trevligt och gott som vanligt och barnen är verkligen jätteduktiga när vi är där. Mormor bor i en trea i två plan så det finns inte jättestora ytor att röra sig på när vi är så många personer men alla tre fixade det jättebra. O och tre månader äldre kusinen A lekte nästan med varandra ett par gånger. A är lite mer framåt och på hugget så O blir ibland lite rädd men det går bättre och bättre.

H har pratat mycket när vi har varit hemma men stammar också mycket även om hon inte verkar bry sig så mycket utan bara kämpar vidare. Just nu fastnar hon på "kkkkk" innan varje mening men pratar med många ord och bra grammatik. Jag ska ringa logopeden nu för att få tider i maj när jag har det lite lugnare på jobbet, känns bra att hålla koll och kanske få tips nu när hon snart är fyra år. O är mycket stolt över att han kan säga vad hästen, kossan, hunden, katten, ankan och fåret säger. Försöker med gris och lejon men då bara skrattar han. Några ytterligare ord förutom "mamma" och "vava" kommer det däremot inte ännu...