Ett tag sen sist...

Kom på att jag inte skrivit på ett tag, dagarna rullar på i full fart och allt hinns helt enkelt inte med! Livet flyter på - O har börjat äta gröt på morgon och kväll samt smakportioner av mat på lunchen. Gick sådär förra veckan när han skulle få kött första gången - "Mormors kalops" utlovade burken. Vet inte om det var pga köttet eller löken som burken även innehöll eller om det berodde på att J gav honom för mkt första dagen och jag fortsatte andra dagen men ont i magen och minus med sömn blev hur som helst resultatet... Vi backade tillbaka och ger nu bara grönsakspuréer ett tag till. Blir trött på alla råd från BVC och Livsmedelsverket som inte stämmer överens så vi gör ungefär som vi gjorde när H var liten. Skillnaden är att hennes lillebror verkar vara mer sugen på att äta, vill mkt hellre ha mat än ersättning - skönt!

Kanske berodde förra veckans missnöje och skrik förutom magknip även på att det kom up två små tänder i underkäken på O! Mkt gulligt! Just nu märker man hur missnöjd han är med att vilja mer än han kan. Han vill sitta men det går sådär ännu så länge. Ligga på golvet är hur som helst urtråkigt! Tur att han har sin fina storasyster som får honom att skina upp i alla lägen. Trodde att H var ett av de gladaste barn som jag har träffat som liten men O är nog snäppet värre! Han spricker ständigt upp i stora leenden och är så nöjd med livet om han bara får vara med och får lite uppmärksamhet.

Efter tre nätter vet jag inte om vi vågar tro på ett trendbrott men han har sovit fantastiskt mycket bättre nu! Somnar lite olika tider på kvällen men har sedan sovit ett första pass om 6-7 timmar, ätit och kanske varit vaken en timme för att sedan somna om ngn timme igen. Hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig!

H kämpar på med sitt tal - det kommer riktigt långa meningar även om det blir lite hack i dem. Hon verkar åtminstone inte vara lika ledsen över att det tar emot ibland, kanske för att vi har bekräftat att vi förstår att det är jobbigt ganska många gånger sedan vi var hos logopeden. Hon leker mkt mer nu igen och det borde vara ett tecken på att hon mår bättre. Vi var på O:s första tur till Ullared i mitten av månaden och då valde H ut en kassaapparat som hon har lekt mkt med och efter det verkar lek med allt annat också ha lossnat.

Tacksam!

En av anledningarna till att jag påbörjade en ny blogg (har bloggat när jag väntade H och under H:s första år) var att jag läste många andra bloggar. Cancerbloggar. Det är den benämning som J använder när han ser att jag sitter tårögd framför datorn, "jaha, läser du en cancerblogg nu igen". Jag läser flera olika bloggar om vuxna som har cancer och om föräldrar till barn som har cancer. Varför kan man ju fråga sig? Jag tror att det till största del beror på att jag känner igen mig i många av de situationer som beskrivs. Inte för att jag själv har varit sjuk men för att jag har levt nära min pappa som gick bort i cancer. Cancer är så fruktansvärt orättvist och drabbar så många, inte bara den som är sjuk utan även många runt omkring. Jag skulle ju kunna låta bli att läsa men det ger mig mycket att läsa om andra som delvis är i samma situation som jag har varit. Framförallt påminns jag om att jag ska vara så glad åt mitt eget liv - man ska inte bara ta för givet att man kan stiga upp ur sängen utan problem varje dag. Man ska vara tacksam för detta! Jag har två fantastiska barn, en mycket fin man och många nära och kära runt omkring mig. Tanken på att förlora någon nära eller att själv råka ut för något tänker jag ofta men väljer att avbryta sådana tankar och försöka fokusera på nuet och på det helt vanliga och fantastiska liv som jag faktiskt har. Jag har verkligen inget att klaga på och inte mkt övrigt att önska - men det är bra att påminna sig själv om detta då och då...

Logopedsamtal mm

Idag har J och jag (med O som ett dreglande och kräkande bihang...) varit hos logopeden för att prata om H. Sedan i somras när talet lossnade och kom igång ordentligt har hon i perioder stammat mer eller mindre. De senaste månaderna har det blivit värre och hon är själv störd över att orden inte kommer ut som hon vill. Ibland blir hon riktigt ledsen, ibland bara tystnar hon och andra gånger säger hon att hon inte vet när hon känner att det inte kommer rätt ord eller att det hakar upp sig. Detta kan vara helt normalt och övergående men självklart finns det även en risk att detta blir bestående. Vi fick en del olika tips på hur vi kan hjälpa henne och fick även bekräftat att vi har gjort det mesta rätt när vi har bemött hennes stamning. Just nu är det mest markant att varje mening börjar med ett ord som upprepas mellan 5-15 ggr, t ex "jag, jag, jag, jag" osv. Efter detta ord kommer en hel mening och sedan återkommer stamningen på första ordet i nästa mening. Sista veckan har det även tillkommit att det bara kommer ett halvt ord, t ex tystnad när man ser att hon försöker och sen "fel" istället för hela ordet "gaffel". Det kändes bra att första samtalet var utan H så att vi inte pratar över huvudet på henne. I maj ska vi gå dit igen med H så att logopeden kan lyssna och bilda sig en uppfattning. På så sätt får vi lite tid på oss att träna och prova de nya tipsen samt se hur H utvecklas.

När vi ändå var i stan och vårsolen sken även om vinden gjorde att vinterkänslan dröjde sig kvar, passade vi på att gå ner på stan och äta lunch. Skönt med lite vuxentid! O var ju iofs vaken i vagnen hela lunchen men nöjde sig med att ligga och filosofera så pass länge att vi nästan hann äta färdigt.

Trött...

Vissa dagar är man som småbarnsförälder mer trött än andra - som idag... Lillebror är fantastisk på alla sätt men vissa nätter skulle man kunna sälja honom relativt billigt på Blocket eller Tradera. Varför kan inte småbarn förstå att man ska sova när det är mörkt ute? Det är väl helt ok att han vaknar för att äta en eller två ggr men ett vakenpass på drygt en timme mitt i natten när han bara är glad, sprallig och vaken - det är ju sådär... Jag försöker tänka att jag hellre vill att han vaknar många gånger än att han inte vaknar alls (hade ett kusinbarn som somnade en kväll och aldrig vaknade mer) men ibland är det inte helt enkelt att vara positiv! Man ska ju trots allt vara glad att han är pigg, glad och frisk - sova kan hans föräldrar göra som gamla på ålderdomshemmet, tror jag att han tänker...

Morfarsaknad

Undrar om den någonsin ska bli mindre... Det finns ju förstås dagar som jag inte tänker lika mycket på det längre men jag tror inte att det går en enda dag utan att jag tänker på pappa, som aldrig fick bli morfar. Eller jo, han ÄR ju morfar men en morfar som aldrig har träffat sina barnbarn. Åh, han hade blivit världens bästa morfar! Han var en bra pappa också men han hade blivit en ännu bättre morfar. Jag har länge varit ledsen och saknat honom för min egen skull men sedan vi fick H har saknaden och sorgen tagit en helt annan skepnad. Det är så otroligt ledsamt att inte H o O fick lära känna sin morfar och vice versa. Jag vill tro att han ser och vakar över oss men helt säkert är det ju förstås inte. Lille O bär hans namn och har vissa drag av sin morfar, H har också några tydliga drag från mig och indirekt då även från morfar eftersom jag var väldigt lik honom till utseendet.

J har svårt att förstå min sorg och saknad, jag tror inte att någon mer än min syster, som delar samma pappa- och morfarsorg, förstår. J försöker trösta med att jag ju nu har honom och våra fina små barn men hur mycket jag än älskar min allra bästa familj så kan de aldrig fylla den där platsen som är tom. Det kan ingen.

Så liten plats en människa tar på jorden

mindre än ett träd i skogen

Så stort tomrum han lämnar efter sig

en hel värld kan aldrig fylla det

Ångestladdat urinprov

Stackars liten H... Hon hade en urinvägsinfektion i januari och då var det verkligen en pärs att få henne att kissa ett urinprov i pottan. Det tog 2½ timme efter att vi påbörjat försöket innan det till slut kom några droppar i pottan och då var hon helt slut, genomsvettig och hade haft riktig ångest i flera omgångar. Medicineringen gick inte så bra till en början men efter halva kuren tog hon medicinen med ett leende bara hon fick chips efteråt. Kontrollurinprovet som skulle tas efter avslutad kur gick ganska smärtfritt efter bara ca 5 min på pottan och sedan kissade hon ytterligare två kvällar av bara farten. Vi gjorde en teckning över hela medicin- och pottproceduren som kryssades av noga och slutade med en present och fortsatte nu med en ny teckning över 10 pottor som skulle avslutas med en present. Efter två försök var det dock tvärstopp och sedan dess har hon inte velat alls. Vi har inte velat tinga henne utan tänkt att det får komma när hon är redo.

Igår var det dock tvunget att få ett nytt urinprov eftersom det inte luktar så gott när vi öppnar blöjan. Det tog på nytt 2½ timme att få fram lite kiss i pottan och det var lika mkt ångest och gråt som första gången. Stackars, stackars H... Hon har dock full koll på sin blåsa kan man konstatera och höll sig i över 3 timmar utan problem. Hon blir ju tre år om en månad så det är väl hög tid att ta tag i detta men det känns inte alls kul när det är så jobbigt för henne. Ska till BVC med O idag och får nog fråga om råd hur vi ska göra...

Dop som blev av trots allt!

I lördags hade vi dop för vår lille O. I onsdags kväll vaknade H efter ca en kvarts sömn på kvällen med ett annorlunda gallskrik - hon hade kräkts ner hela sig och halva sängen. Detta är första gången hon har kräksjuka så hon blev nog ganska chockad... In i duschen med den lilla stackaren (som inte precis gillar att duscha annars heller), byta lakan, slänga pyjamasen i tunnan, skura och torka mm. Efter en stund i soffan kom ytterligare en omgång (bra anledning att äntligen skicka ryamattan på kemtvätt) och därefter ville hon gå och lägga sig igen. Tror att hon hann somna men sen var det dags för nytt pyjamas- och lakanbyte igen, dock kom det inte lika mkt denna gång.. Två omgångar till i soffan som fångades upp i en liten behållare och sen verkade det tömt. Fick i henne lite vatten efter att ha ringt 1177 och frågat vad man ska göra. J fick sova hos henne på golvet eftersom hon var orolig under natten och ofta ville ha vatten. Vi mådde båda sådär bra men det är svårt att veta om man verkligen mår dåligt eller om det mer är inbillning efter att ha torkat kräk. Tog det säkra före det osäkra och stoppade i oss vitpepparkorn några dagar och ingen av oss andra blev sjuka som tur var! Hade inte varit kul om lille O fick magsjuka...

I fredags förmiddag bestämde vi oss för att dopet skulle gå att genomföra så det var bara att sätta full fart! Det var ju meningen att vi skulle ha gjort en del i torsdags men det vågade vi inte så det blev lite stressigt på slutet. H var hängig och hade feber under hela torsdagen, hade ingen feber i fredags men var allt annat än pigg. När hon vaknade i lördags var hon som tur var på strålande humör och pigg som vanligt - skönt! Någon middagsvila hanns inte med men det märktes ingen skillnad, antar att hon börjar bli en stor tjej. Lillebror prickade däremot in sin längsta förmiddagsvila någonsin och sov 2½ timme innan vi fick väcka honom för att kunna åka till kyrkan!

Själva dopet flöt på hur bra som helst - en vaken och nöjd O och en minst lika nöjd storasyster som var i sitt esse. Inte ett dugg blyg trots alla människor och hon gick verkligen in för sina uppgifter på allvar. Både klockringning och att hälla upp dopvatten klarades av med bravur! H hade även önskat att vi skulle sjunga "Blinka lilla stjärna" i kyrkan och det gjorde vi! (Egentligen var hennes första förslag när jag frågade henne om ngn visa som vi kunde sjunga "Bä, bä vita lamm" o "Imse vimse spindel" men sen ändrade hon sig och det var kanske tur...) Väldigt gullig när hon sjöng med stor inlevelse och samtidigt gjorde tecken med händerna tillsammans med prästen.

Mottagningen efteråt flöt på bra. Så skönt att ha den i en lokal och inte hemma som förra ggn. Visserligen var ju H:s dop i augusti och vi kunde vara ute men det är ändå skönt att inte behöva se allt stök hemma. Superfint vårväder så barnen kunder springa ut och leka emellanåt. Felix gulaschsoppa serverades med brytbröd och därefter hemmabakade kakor o gullig nalletårta som H:s gudmor hade gjort. Många fina presenter till den lille huvudpersonen som verkade trivas som fisken i vattnet med all uppmärksamhet!

Totalt slut på kvällen och pustade ut i soffan efter en lyckad dag!