Summering av 2015

Imorgon kommer jag att ha en hel del annat att tänka på eftersom vi ska fira nyårsafton här hos oss tillsammans med O:s gudföräldrar med familj och vänner till dem som numera även är våra vänner, så därför väljer jag att sammanfatta det gångna året redan idag.

2015 har varit ett spännande år med många nya upplevelser. Kanske har det varit ett av de bättre åren någonsin? Inte för att det har hänt en massa revolutionerande saker men det har varit ett harmoniskt och roligt år på många sätt. Det beror kanske delvis på att barnen blir större och att både J och jag tycker att det är roligare med större barn än bebisar. Bebisar är gulliga och mysiga på sitt sätt (särskilt ens egna) men jag tycker ändå att det är roligare när man kan kommunicera med sina barn och ta del av deras tankar och funderingar. Vid förra årets sammanfattning skrev jag att barnen började bli större men i år har de verkligen blivit stora. Kanske är detta en reflektion som jag kommer att göra varje årsslut?

Under 2014 fick H en stor säng och O fick hennes juniorsäng istället för spjälsängen - nu har vi precis beställt en stor säng till O och juniorsängen kommer att vara ett minne blott. Skötbordet tog vi bort i början av året eftersom O väldigt hastigt slutade med blöja under en av årets första dagar efter att ha haft inflammation i snoppen. Det tog sedan inte många veckor innan han även ville sova utan blöja och gångerna som han har kissat på sig behöver jag inte ens ena handens fingrar för att räkna. Att vi har lämnat småbarnsåren märks också på att antalet sjukdagar har varit klart färre detta år. Visst har barnen haft en och annan förkylning men ingen hög feber eller annan sjukdom som varit särskilt allvarlig. Vi har varit på akuten med O två gånger pga inflammation i snoppen och klarat två dito hemma på egen hand men annars har vi "peppar, peppar" varit mycket förskonade under 2015.

J:s fyrtioårsdag firades med besök på Disney on Ice kvällen före, två hotellnätter i Malmö, sightseeing på stadens museum, shopping och fin middag på själva födelsedagskvällen. Dagen efter firade vi hemma med släkten och kunde konstatera att det inte är resans längd som räknas. En och en halv mil bort fungerar också!

Under våren gick både H och O på simskola - H tyckte att det var ganska roligt men O gav upp efter halva terminen. H gick även på dans men tyckte inte alls att det var lika roligt som året innan så hon fick också sluta trots att hon inte hade gått alla tillfällen. Under hösten har barnen inte haft några aktiviteter och det har varit väldigt skönt och inget som de verkar ha saknat eller frågat efter. De är åtminstone mer vattenvana nu än tidigare även om det nog kommer att ta ett tag innan de tycker att det är ok att vara under vattnet eller att få vatten i ögonen.

I mars bytte J jobb och började dels pendla en halvtimme enkel resa och dels verkligen jobba heltid efter att i flera år ha varit anställd och fått betalt för heltid men oftast inte haft arbetsuppgifter som har tagit fyrtio timmar per vecka i bruk. En ganska stor förändring för hela familjen men det har gått bra och jobbet i sig är mer stimulerande än det förra. Han har färre resdagar och det är bra för familjen men kanske ibland lite tråkigare för honom.

I april blev H sex år och i maj tappade hon sin första tand. Ytterligare fem föll sedan av i ganska snabb följd men sen ett halvår tillbaka har hon inte tappat någon alls. Däremot har det vuxit upp nya, åtminstone till hälften,

I juni slutade H på dagis och O lämnade sina fröknar på småbarnsavdelningen för att gå vidare till den avdelning som H lämnade. Vi hade en fantastisk sommar med många roliga upplevelser. Många klagade på vädret men eftersom vi inledde semestern med en helt underbar vecka i Österrike, både mycket varm och solig, kunde inte vi stämma in i klagosången. Semestern i Österrike kan ha varit den absolut bästa någonsin - den blir hur som helst svårslagen! Vi hann även med en härlig tur till Astrid Lindgrens värld, Kalmar och Öland och fördjupade samtidigt vänskapen med våra grannar, vilket känns roligt.

Jag bytte ganska impulsivt jobb i mitten av augusti och hösten blev väldigt annorlunda mot vad jag hade planerat... Ibland får man ta en chans när man får den och jag ångrar inte att jag tog den, så här med en termin i bagaget. Det har varit mycket stress, svett och tårar men det är ändå skönt att vara på en arbetsplats och vara en del i ett sammanhang på ett annat sätt. Värre än vi har haft det under dessa månaderna kan det nog inte bli så nu ser jag mer positivt på framtiden - det kan bara bli bättre även om det krävs hårt arbete. Att jobba heltid har varit lite jobbigare men inte så jobbigt som jag trodde. Det är skönt att slippa gå iväg och jobba i ett kallt ridhus två kvällar i veckan och jag har ju möjlighet att flexa ganska mycket, vilket underlättar vardagen och familjepusslet. Att vi var en vecka på Mallorca i mitten av september gav mig ett välkommet avbrott efter fyra helt hysteriska första veckor på det nya jobbet, då jag dessutom var ensam ansvarig rektor i två veckor efter att bara ha varit på skolan i tio arbetsdagar... Vi kommer att boka en ny septemberresa kommande år - en bättre avkoppling finns inte!

I mitten av augusti var det inte bara en stor förändring för mig utan även för båda barnen. Efter ett långt och skönt sommarlov, under vilket O lärde sig cykla utan stödhjul och H med lätthet cyklade på en större cykel, kunde vi cykla till skola och dagis för att skola in H i förskoleklass och O på stor avdelning på förskolan. Allt gick bra och båda trivs väldigt bra nu när det har gått en termin. Våra barn är lite försiktiga i starten och är inte de som självmant söker mest kontakt med personalen men de har inga problem att få nya kompisar och interagera med dem. H har under hösten haft det kämpigt med sin stamning och vi förstår fortfarande inte alltid vad O säger eftersom han saknar många bokstäver och ersätter dessa med främst D och T, så det lär bli en hel del logopedbesök under 2016. O pratar gärna mycket och ibland nonstop med långa meningar och ett väl utvecklat ordförråd men det hjälper ju inte när varken vi eller omgivningen förstår honom... Under jullovet har vi märkt en markant skillnad med H:s tal, nu flyter det på utan problem helt plötsligt och hon är mycket gladare och mindre trött. Det ska bli spännande att se vad som händer när skolan börjar igen.

På mitt personliga plan är jag nöjd med att jag har underhållit kontakten med min faster under året. Vi har pratats vid några gånger på telefon och träffades tillsammans med hela min familj i somras. Jag ska försöka se till att kontakten blir ännu mer frekvent under nästa år - kanske kan vi ses i alla fall vid två tillfällen? Min faster fyller 80 år under våren och även om det inte alls känns som om hon har uppnått denna ålder måste vi ta vara på alla tillfällen som ges för att försöka ta igen en del av de år då vi inte sågs alls. För övrigt har jag periodvis mått ganska dåligt pga stressen på jobbet i höst men nu känner jag mig starkare igen. Jag ska ändå utnyttja den remiss som en läkare skrev ut och gå i samtal under våren.

2015 har varit ett omtumlande år i världen, i Europa och i Sverige. Vi har en handfallen regering. ledd av statsminister Löfven, som i det närmaste har varit osynlig när han hade behövt kliva fram och ta ansvar. Sverigedemokraterna har stärkt sin position som landets tredje största parti och är nu bara procentenheter från både S och M som har minskat sitt stöd markant på senare tid. Hösten har präglats av massinvandring och kaos, med först helt öppna gränser som släppte in alla och sedan med gränskontroller som har fungerat sådär. Om ett par dagar utökas gränskontrollerna och alla pendlare mellan Danmark och Sverige får det väldigt mycket knepigare på sin väg till och från jobbet. Kanske kan det svenska stoppet leda till att fler länder i Europa tar ansvar för alla flyktingar som fortsätter att komma från många arabländer och även från en del afrikanska länder. Terrorhotet förstärktes när Paris utsattes för ett fruktansvärt angrepp under hösten, Sverige känns inte längre lika säkert som det har varit tidigare.

Lite positiva samhällsnyheter mitt i allt det tråkiga är att Sverige i juni fick en ny prinsessa när Carl Philip gifte sig med sin Sofia och bara ett par dagar senare föddes också en ny svensk prins när prinsessan Madeleine nedkom med sonen Nicholas. Under 2016 växer kungahuset ytterligare eftersom både kronprinsessan och prinsessan Sofia väntar barn under våren. Spännande! Bensinpriset ligger vid årets slut och pendlar mellan några ören under och över 12 kr och en liter mjölk kostar ca 10 kr - precis som förra året. Under året har bl a Magnus Härenstam, Henning Mankell och Lennart Hellsing gått ur tiden.

Jag ser med tillförsikt fram emot ett nytt spännande år 2016 - gott nytt år!

Lugn julvecka med välbehövlig vila!

Julafton kom och gick - allt stök, alla förberedelser, all förväntan och sen är det plötsligt över. Alla paket är upprivna, alla är mätta och har egentligen ätit alldeles för mycket, barnen är nöjda med sina julklappar (och bråkade faktiskt inte en enda gång), med andra ord: lugnet lägrar sig. Kanske är det så att juldagen är en av årets allra bästa dagar. Vi skulle ha haft nattgäster men eftersom min systerdotter hade vattkoppor och inte hade sovit särskilt bra på många nätter valde de att åka hem. Vi hade dock förberett för en "hotellfrukost" så den lagade vi åt oss själva i alla fall. Vi gick ut en stund på förmiddagen eftersom det var fint väder, åt lunch, sov middag, spelade spel, la pärlplattor, läste böcker mm. Annandagen fortsatte i samma lunk men vi gick inte ut eftersom det var regn och rusk hela dagen. Barnen njuter verkligen av att vara hemma och bara ta det lugnt och att ha vår hela uppmärksamhet med all tid i världen för att fokusera på dem. Idag har vi inte ens varit lediga i en vecka och ändå känns det som att det var väldigt länge sedan vi var på jobbet - perfekt!

I söndags firade vi O:s och J:s namnsdag med att fortsätta göra i stort sett samma saker som under juldagarna. O har fått sitta i badet ett par gånger per dag eftersom han har haft inflammation i snoppen men den verkar ha gett med sig utan sjukhusbesök. Barnen har lekt helt fantastiskt bra hela lovet och haft väldigt roligt med varandra. I söndags satte vi in O:s säng hos H eftersom de ville sova över hos varandra. Idag är det efter två nätter dags att flytta tillbaka O:s säng till hans rum och flytta in H:s madrass till honom. I söndags var vi och tittade på ny säng åt honom men hittade bara en hatthylla till grovköket. Igår fortsatte vi vårt sökande efter säng och beställde en på Ilva. Vi var även på Ikea och köpte underlakan, madrass, madrasskydd mm så att allt finns på plats när sängen kommer.

Idag har jag handlat all mat till nyår och J har varit iväg och köpt en ny dator på rean (den gamla var mycket ledsen och trött och det kändes osäkert att ha alla våra bilder och gamla dokument på den). Igår kom O:s dagiskompis S och knackade på med sin mamma och ville leka men då skulle O precis gå och vila sig. Vi bestämde att han skulle komma idag istället och killarna lekte hur fint som helst i tre timmar (med H som lekledare emellanåt...). Det var premiär för O att ha en kompis här hemma (om vi inte räknar jämnåriga kusinen och kompisen G som är våra vänners jämnåriga son) och han var mycket nöjd och glad. Kul med en kompis som inte heller gillar "farliga lekar"!

L:s värsta tid på året har tagit sin början. Medicinen som ska motverka akut ångest provade vi för första gången igår kväll och kanske, kanske kan den fungera? Hon reagerade på de smällar som var igår kväll men blev åtminstone inte helt hysterisk. Idag gav vi dubbel dos och hon låg kvar på sin kudde när det smällde utanför även om hon reagerar. Hoppas, hoppas att hon kan må bättre detta nyår än förra. Vi kan ge ytterligare några doser (eller i alla fall oftare än den enda gång hon har fått nu) och det hade varit skönt att slippa spruta henne på torsdag.

Jag tog mod till mig idag och ringde till min faster, som jag borde ha gjort innan jul men av någon anledning sköt upp. Som vanligt kändes det bara bra att prata med henne och vi avhandlade allt mellan himmel och jord - precis som vanligt. Tänk om allt hade varit annorlunda och tänk vilken relation vi då hade kunnat ha. Det är nog den som jag saknar och det som gör ont mer än de konsekvenser som det beslut som hon tog fick. Jag får inte tillbaka min pappa och även om hon hade tagit det beslut som vi alla ville, hade kanske pappa ändå inte blivit frisk. Men då hade vi haft en helt annan relation. Jag känner så mycket mer samhörighet med henne än med min mamma - kanske för att jag är lik min pappa som var lik sin syster som gör att jag är lik min faster? Lik min mamma är jag ju däremot inte på särskilt många sätt. Jag hade gärna bjudit hit min faster och farbror på lite julfika men jag vet inte om de vill ses så pass ofta. Vi sågs ju ändå inte på nästan tio år (och dessförinnan ytterligare tre år) och även om vi nu har setts två somrar i rad kanske de tycker att det blir för påträngande att ses nu igen? Eller så hade de blivit glada? Ibland tänker jag att man ångrar oftast inte det man gör, bara det man inte gör men jag vill heller inte tränga mig på.

På vår nya dator kopplade vi idag in Spotify och då dök "Jag och min far" med Magnus Uggla upp i listan. Jag grät inte när jag hörde den eftersom jag var mitt i matlagningen men jag kände det där tomrummet inom mig som aldrig mer kan fyllas väldigt tydligt. Finaste pappa - i söndags var det 12,5 år sedan du somnade in. Ett halvt kvartssekel, en oändlighet, en evinnerlighet men ändå nästan som i förra veckan. I mitt hjärta lever du och genom vår lilla C, som bär ditt namn, lever du också. Jag vet att du hade haft det så roligt med dina barnbarn och de med dig. De hade slagits om sin morfars uppmärksamhet och om att få plats i ditt knä. De hade skrattat åt dina bus, lyssnat på dina historier om livet, älskat att bara vara med dig. Och du hade älskat att vara med dem. Vilken förlust för så många personer att du inte fick vara kvar hos oss.

Och så blev det jul i år också...

Dan före dan, uppesittarkväll, lille jul - kärt barn har många namn. Det är ett under att jag har hunnit med det mesta som ska hinnas med men det tror jag att jag har. Jag fick lite lätt panik i morse när jag skulle storhandla det sista (vi handlade en del del i lördags men allt kan ju inte handlas i förväg) och sillen i delikatessdisken i det närmaste var slut och självklart var de sorter som jag skulle ha helt slut. Jag uttryckte till personalen att jag tyckte att det var lite konstigt eftersom det faktiskt inte är julafton förrän i morgon men de blev mest sura och menade att det hade varit mycket folk och man måste vara ute i god tid. Jo, absolut, men sill är ju ändå en färskvara och kan inte köpas hur långt innan som helst. Hade jag inte jobbat långa dagar måndag och tisdag hade jag förmodligen handlat tidigare men nu blev det som det blev... Som tur är har vi en fiskaffär till i byn så den fick jag besöka och de räddade vår jul! Deras sill är inte exakt lika god som den jag hade tänkt köpa men det får duga.

Det har varit hysteriska dagar på jobbet men ändå roliga. Sista veckan var lite stressig med allt som skulle hinnas med innan terminsslut men julavslutningen klarades av och eleverna verkade nöjda trots att vi gjorde den ganska enkel. Rektor höll ett roligt tal och efter att eleverna hade gått hem fortsatte vi till Big Bowl för bowling och julbord. Riktigt kul att spela bowling och det blev många skratt - precis vad kollegiet behövde. Julbordet var precis lika bra som de flesta julborg - verkligen väldigt prisvärt med ett helt fullt julbord med allt man kunde tänka sig och en timmes bowling för 199 kr! Måndag och tisdag har vi suttit tillsammans i ledningsgruppen och jobbat undan många problem så nu har vi lite bättre koll inför vårterminen känns det som.

I helgen tog vi det bara lugnt, inga sociala aktiviteter alls inplanerade. Jag sov middag med barnen båda dagarna men somnade ändå gott på kvällen. Sova middag ska jag definitivt göra många av jullovsdagarna! Jag trodde att jag skulle kunna vara ledig i nästan tre veckor men nu blir det två hela veckor och ev någon halv dag... Det får duga - jag har stängt av mobilappens avisering om mail, satt autosvar på jobbmailen och gömt datorn långt inne i klädkammaren.

Barnen är förväntansfulla inför morgondagen. H är fast övertygad om att det är J som ska vara tomte men det kommer det inte att vara. Det får bli min svåger som säkert gör det bra men det bästa hade förstås varit att det kom någon utifrån. De flesta julklappar är inslagna men de sista måste jag fixa innan jag går och lägger mig. Barnen har haft jullov hela veckan - de var med J på jobbet i måndags och mormor var här igår och passade dem. De älskar verkligen att bara vara hemma och skrota runt i pyjamas eller myskläder och bara leka sådant som de kommer på efter hand. Båda två är mycket mindre gnälliga och inte alls så trötta som annars - de hade verkligen behövt vara hemma mer känns det som.

Det där samtalet till min faster hanns inte med - det får bli i mellandagarna. Nu ska jag ta tag i de sista julaftonsförberedelserna och få barnen i säng. Jag minns den där känslan som infann sig varje år när man skulle somna på lille julafton. Förväntan, pirr i magen, svårt att somna. Så kanske det fortfarande känns för många barn ikväll. Jag tänker dock också på alla barn som inte känner så, som inte ser fram emot julafton, som kommer att uppleva föräldrar och släktingar som är onyktra, stökiga och kanske bråkiga och våldsamma. Jag tänker även på de familjer som inte har möjlighet att fira så mycket jul eftersom ekonomin är krass, på de familjer som nyss mist en familjemedlem, på de familjer som firar jul på sjukhus och på alla som saknar en familjemedlem som inte kommer att finnas med på julafton. Barn med skilda föräldrar saknar kanske den förälder som inte är med när jultomten kommer (men kanske ser de också fram emot en extra julafton med den andra föräldern en annan dag). Jag är också ett barn som saknar en förälder. Varje jul är det en stol som är tom, Varje jul saknar jag ett varmt skratt, en varm pappakram, mina barn i morfars knä, mina barn som kiknar av skratt när morfar busar med dem. Åh, nu kommer den där saknaden igen - och tårarna. En liten stund ska jag tillåta mig själv att sakna och vara ledsen men sen ska jag främst komma ihåg att vara tacksam för alla jag har omkring mig - för mina fina barn, för min man, för min familj och för alla fina vänner. Det gäller att ta vara på dem som finns även om man måste få minnas och sakna de som inte gör det. Jag hör barnen skratta tillsammans i bakgrunden och det är nog det allra finaste ljud en mamma kan höra. God jul!

Jagar julfriden...

Tredje advent och nu börjar julkänslan att så smått infinna sig. En vecka kvar av terminen, efter det två arbetsdagar med ledningsgruppen och sen är jag ledig i nästan tre veckor - fantastiskt!

Veckan har präglats av julförberedelser. I onsdags var vi på dagis 6.45 och O:s avdelning lussade för oss klockan sju. De är inte så många fyraåringar och femåringarna på samma avdelning skulle ha ett eget luciatåg, så det blev en nätt liten grupp men de var väldigt duktiga och gulliga. O och en liten kompis var tomte i, av en slump, likadana dräkter - mycket nöjda!

Jag tog ledigt resten av dagen och vi passade på att åka in till stan och klippa båda barnen, vilket verkligen var välbehövligt. Vi åt lunch på vår asiatiska favoritrestaurang, barnen sov i vagnen och jag gick på stan och köpte lite smått och gott men inga julklappar. Väl hemma klädde barnen sig i lucia- och tomtekläder och övade ett luciaframträdande medan jag lagade mat. Efter middagen sjöng de jättefint för mig och J, mycket nöjda med sig själva och så söta! I torsdags gjorde de samma sak för farmor och farfar och då var O ännu lite modigare och tog i riktigt mycket när han sjöng.

I fredags var vi på rytmikuppvisning med H:s klass och de var också jätteduktiga. Det var roligt att se vad de hade lärt sig under terminen och det känns verkligen bra att de väver in musik, takt och rytm redan från så låg ålder. H var lite besviken över att inte få gå luciatåg men desto mer nöjd med skolans Nobelfirande i torsdags då hon fick ha finklänning, diadem i håret mm och äta i fint dukad matsal. Hon tittade även med intresse på kvällens riktiga Nobelmiddag och har väldigt bra koll på alla kungligheter och till och med en och annan minister.

Igår hade vi gäster på kvällen med lite middag och julpyssel tillsammans med familjen S och idag har vi varit hos min syster med familj på lussefika tillsammans med mormor och min moster och hennes man. Dessförinnan var vi väldigt effektiva - vi började med ett besök på Emporia eftersom H ville se deras julparad. Vi åt lunch där, packade in allt och alla i bilen igen, körde till Svågertorp, la barnen i vagnen (de somnade på mindre än fem minuter) och gick först till Elektrolux Home för att klara upp en del missförstånd kring den torktumlare som vi hämtade i fredags. Vi passade på att beställa en ny tvättmaskin eftersom det gick sådär att ställa torktumlaren på den gamla tvättmaskinen. Vi gick sedan vidare till Elgiganten för att köpa en Sous Vide. I absolut dyraste laget men förhoppningsvis värt det när vi kan laga fint kött! Vi väckte barnen, satte dem i bilen och hann inom Vellingeblomman på vägen ner mot näset. I veckan som kommer lär vi inte hinna göra så mycket mer än att förbereda inför julafton så det kändes skönt att klara av lite saker idag. Nu ikväll har jag beställt lite julklappar - älskar näthandel, väldigt skönt att slippa ge sig ut bland allt folk.

En sak som ska göras innan jul är att ringa min faster. Det som alltid är lite jobbigt men både roligt och skönt när det är gjort. Idag när H och jag gick i julparaden, såg jag min kusin och hans fru i en affär. Det hade varit roligt om vi hade haft möjlighet att stanna och säga hej - det var trots allt snart femton år sedan sist. Skumt det där med att inte se människor på många år. Jag la förmodligen märke till dem eftersom det var något som fångade mitt intresse och något jag kände igen. Det tog dock ett tag innan jag placerade det jag kände igen och såg vem det var. De var sig lika men ändå inte - femton år är en lång tid. Hade de känt igen mig om jag hade gått fram till dem? Vad har femton år gjort med mig? Det hade varit så kul att presentera hela min familj för dem men det får bli en annan gång.

Nu är det hopp i säng för att ladda inför årets sista hela jobbvecka. På tisdag är det möte med H och logopeden i Lund. I måndags var J och jag på ett möte på skolan tillsammans med H:s lärare, specialpedagogen och kommunens logoped. Det var ett bra möte men någon hjälp med träning i skolan kan H inte få. Däremot pratade vi om lite strategier som kan vara bra när H inte vill prata eller när hon försöker prata men det inte går. Vi har även beställt 50 ex av en Bamsetidning där det finns en serie med stamning. Den ska alla barnen få tillsammans med ett brev från mig och J som är till deras föräldrar. Pedagogerna ska läsa serien för alla barnen i skolan och de ska prata om stamning och om hur man ska hjälpa H på bästa sätt. Jag tror att det är bättre att förekomma och prata öppet om H:s problem än att gripa in när någon redan har sagt något dumt eller bemött henne illa. Hoppas att det är rätt tänkt...

Andra advent men ingen julkänsla ännu...

Det är mindre än tre veckor till julafton men ute känns det som värsta höstrusket - stormen Gorm avlöstes av Helga och det har blåst mer eller mindre i över en vecka. I veckan känns det som det kvittar men på helgerna hade man ju gärna velat kunna vara ute lite men denna helgen har det inte blivit mycket av den varan...

I måndags var jag hos läkaren som ville sjukskriva mig pga stress. Nu är jag ju inte typen som är sjukskriven - det har jag aldrig varit förutom när jag bröt foten och armen och i samband med att pappa dog, och samtliga gånger har det inte varit mer än ett par veckor. Jag var aldrig sjukskriven när jag mådde som allra sämst 2003-2007 och därför tror jag inte att det hjälper nu heller. Stressen beror på jobbet men om jag är hemma är det ingen som gör mitt jobb och då blir det bara sämre när jag kommer tillbaka. Jobba halvtid är heller inget alternativ, det blir samma sak då. Läkaren och jag kom överens om att jag skulle göra en del tester och kolla så att allt var ok (och det var det förutom något förhöjt blodtryck) och sedan ska vi ses igen i slutet av januari. Då har jag hunnit vila i nästan tre veckor under jullovet och även hunnit börja jobba igen några veckor. Jag fick även remiss till samtalskontakt och den ska jag utnyttja - på arbetstid är planen (får se om min chef tycker det också...).

Det är fortsatt många på jobbet som är stressade och uppgivna men nu äntligen har arbetsgivaren gått med på att genomföra en psykosocial utredning. Hoppas att det blir snart! Vi hade arbetsplatsträff i torsdags och missnöjet var stort med det mesta. Rektor var inte på plats så jag ledde mötet och hans frånvaro gjorde att alla pratade öppet om det som inte är bra. Jag skrev ner det och vidarebefordrade till honom och det kan inte ha varit en rolig läsning... Mycket åsikter om vårt julbord, som han visserligen inte har skött så bra och ännu inte bokat. Hans förslag var att äta på en restaurang i det industriområde där skolan ligger och det totalsågades. Då ville personalen hellre vara på skolan, som de var tydliga med från början att de inte ville... Andra förslag, som hade kommit fram innan men inte hörsammats (förmodligen pga ekonomin) var att äta julbord i stan, t ex på Big Bowl. Detta hade han inte ens kollat så i fredags förmiddag gjorde jag det. Kändes som om vi verkligen var ute i sista minuten men som tur var hade de platser kvar på lunchen den dag vi hade planerat så det blev en timmes bowling och ett fullt julbord för 199 kronor - bra deal tyckte jag! Hoppas att personalen blir mer nöjda nu... Chefen borde tycka att priset var ok - jag var nästan beredd att betala ur egen ficka om han hade satt sig på tvären. På kvällen kostade samma paket 719 kr så jag tyckte att det var ett mycket bra pris vi fick och dessutom på arbetstid så att man inte tar upp en kväll för de anställda.

Veckan har rullat på i samma hysteriska tempo som annars, lite slagsmål, konflikter och annat smått och gott som tillhör vardagen på min arbetsplats. Barnen börjar bli förväntansfulla inför julafton och blev glada för varsin LEGO-kalender som väntade på dem i tisdags morse. De gillar julkalendern som i år heter "Tusen år till julafton" och handlar om olika epoker i historien - från vikingatiden och framåt. Jag har inte sett den mer än med ena ögat och örat men tycker att den verkar bra. Den har delat landet i två läger verkar det som - de som tycker att den är bra och de som tycker att den är tråkig och inte särskilt julig. Det kanske blir mer jul längre fram, vem vet? Jag tycker att det är ett perfekt sätt att få barn intresserade av historia och avsnitten kan säkert användas i undervisning i skolan.

I fredags var vi hos H:s gudföräldrar på fredagsmys med tacos tillsammans med M, som har gått i samma klass som jag i tolv år, och hennes familj - trevligt men jag är verkligen helt slut på fredagskvällarna. De reflekterade också över hur mycket mer de förstod när O pratade, precis som två av våra andra vänfamiljer som vi umgås med har gjort. Igår var vi hos O:s gudföräldrar på julmys och där sa de samma sak. Han har ju blivit mer mogen och dessutom lång under hösten men det är roligt att språket också har blivit lättare att förstå för utomstående - vi märker inte så stor skillnad. Logopeden hade varit på förskolan och lyssnat på honom men tyckt att det var inom gränsen för det normala för en fyraåring. Imorgon ska vi på möte med samma logoped angående H och även H:s lärare och skolans specialpedagog ska vara med - känns bra med all hjälp vi kan få. Just nu är H:s tal nästan ett funktionshinder emellanåt, riktigt jobbigt för främst henne men även för den som lyssnar.

Idag tänder vi andra ljuset i advent. Vi har bakat lussekatter igår och idag har vi varit och fixat de obligatoriska bilderna som ska bli julklappar till farmor, farfar och mormor. Våra barn är verkligen inte bekväma framför kameran - blir överraskad om fotona blir bra... På onsdag är det luciafirande klockan sju på O:s avdelning, alltid spännande! Jag har tagit ledigt den dagen så att barnen kan sova middag i lugn och ro och vi ska dessutom hinna med klippning av båda och lite julshopping den dagen. Det ska bli skönt med en ledig dag!