Summering av 2018 och gott nytt år!

Vårt andra julfirande med min sida av släkten blev lyckat - barnen var nöjda med sina julklappar och vi hade en trevlig kväll. Det var särskilt roligt att träffa min kusin eftersom det inte händer särskilt ofta. Hon är precis som vem som helst men starkt påverkad av de mediciner hon har ätit i snart trettio år mot sin psykiska sjukdom som hon drabbades av efter en hjärninflammation när hon var drygt tjugo år. Dessa gör henne lite sävlig och ofta trött men på annandagen orkade hon vara med hela kvällen och vi pratade om allt möjligt. Jag vet att hon bär på en stor sorg över hur hennes liv blev och även en stor sorg över att inte ha en partner i sitt liv samt över att hon inte har haft möjlighet att få barn. Hennes syster och hennes sambo har heller inte lyckats få barn och det är förstås precis lika tragiskt.

Under middagen började jag känna mig lite febrig och i torsdags morse vaknade jag med värk i kroppen, feber och förkylning. Typiskt eftersom jag hade planerat att röja på vårt kontor som just nu är ett kaos sedan vi gjorde lekrummet till sovrum. Nu fick jag istället ligga pall två dagar och i lördags var jag heller inte särskilt pigg men vi var ändå tvungna att handla inför nyår så det var bara att ta sig upp och iväg. I torsdags kväll tog jag en Ipren så att vi kunde gå bort som planerat. Vi köpte sushi från vår nya favoritrestaurang i Lund och hade en trevlig kväll med en av mina barndomskompisar med familj även om jag inte var på topp.

I lördags och igår påbörjade jag en del förberedelser för idag och vi hann även med att vara ute hos lilla B och borsta och pyssla med henne. H har inte klagat alls på att hon inte kan rida och vill gärna åka till stallet i alla fall så det känns bra. Det är en viktig signal till barn anser jag - man måste ta hand om ett djur i alla lägen, inte bara då det är roligt. Vi hann även med en snabb runda till Ikea för att köpa lite saker inför nyår och passade på att äta middag där. Vi fick hjälpa en liten tjej som hade kommit bort från sina föräldrar. Hon var i treårsåldern, inte ett dugg rädd eller ängslig utan verkade snarare inte bry sig så mycket om att mamma eller pappa var borta. Lite märkligt - våra barn hade ju varit helt förstörda. De hade nog i och för sig inte kommit bort eftersom de är väldigt noga med att hålla reda på var vi är när vi är på större ställen. Igår åkte jag och H en snabb sväng till det närmaste köpcentret medan O lekte med en kompis. Jag hämtade ut mina terminalglasögon men det kan nog ta ett tag innan jag använder dem...

Idag har vi varit på ridskolan hela förmiddagen eftersom H skulle tävla i Nyårshoppet. Hon var med även förra året men var då väldigt rädd eftersom hon precis hade ramlat av. Det var ju dessutom hennes allra första tävling så förutsättningarna var inte optimala. Hon genomförde ritten med bravur och med tårarna rinnande och var mycket stolt efteråt. Idag hoppade hon tjugo centimeter högre och det gick hur bra som helst. Hon fick en gigantisk jubileumsrosett och var stolt som en tupp! Det tog dock väldigt lång tid, inte alls stressande för mig som har massor att förbereda hemma...

Om jag ska försöka mig på en summering av 2018 har det varit ett lite omväxlande år på olika sätt. I mitten av januari började jag en ny anställning och det var verkligen en enorm lättnad att bli fri från min förra arbetsplats. Jag trivdes aldrig helt med att bara vara SYV på den högstadieskola som jag jobbade på och det var väldigt skönt att komma till en fungerande organisation med en bra chef - dessutom bara åtta kilometer från mitt hem! Det har tagit ett tag att komma in i jobbet och jag är fortfarande rejält stukad efter min tid med psykopatrektorn på mitt gamla jobb. En liten seger kändes det som när hon under hösten fick sparken men det är samtidigt väldigt trist att hon skulle få vara på plats i drygt två år trots att jag och flera med mig slog larm om att hon inte fungerade.

Fram till sportlovet hade jag fyra olika jobb och det var mer än jag egentligen orkade med. Det fungerar ju en tid och jag ville göra bra avslut på mina gamla anställningar innan jag helt gick över till min nya tjänst. Jag hade uppenbarligen inte tillräckligt med tid och energi för att finnas där för en vän som behövde mig mer än jag förstod. Jag har funnits för henne i alla lägen vid många tillfällen tidigare när det har varit kris i hennes liv och denna gång förstod jag inte hur krisigt det var och att hon hade behövt mer stöd än jag förmådde att ge just då. Vår vänskapsrelation som vi har haft i nästan tjugo år är sedan dess på paus. Jag gjorde ett försök att prata om vad som hade hänt i juni men eftersom hon inte ville ses för att prata och reda ut saker utan tyckte att vi bara kunde träffas med våra familjer som vanligt ändå, har vi inte setts alls på snart ett år om man undantar den dagen i augusti som ridskolan firade sitt femtioårsjubileum. Hon sa många saker under de dagar vi pratade i telefon i juni som sårade mig djupt och hon förstod inte alls mitt perspektiv när jag försökte förklara hur jag såg på det, vilket gör att det är svårt att komma vidare. Jag ser absolut min del i det hela men det är aldrig bara ens fel att det uppstår en konflikt. Hon är en väldigt fin vän som jag tycker mycket om så det har varit en stor sorg under året att vi inte har umgåtts.

J mådde under förra hösten och under vintern 2018 allt sämre på sitt jobb och letade desperat efter ett nytt. I mars blev det äntligen klart och han fick bara genomlida tre månaders uppsägningstid på sitt gamla jobb innan han kunde påbörja sin nya tjänst i början av juni. Nu är han på en normal arbetsplats igen, har tjänstebil som han har saknat och lite lagom krav på sig med en helt mänsklig chef.

Det har varit ett harmoniskt år i vår familj. Så här i backspegeln glömmer jag kanske lätt alla vardagsbestyr, smågräl, känsloutbrott och dylikt men det känns som att barnen är i en ålder som är ganska problemfri. De är inte småbarn och de har ännu inte kommit in i förpubertet eller pubertet. J sa någon dag att vi kanske inte blir lyckligare än vad vi är nu. Vår familj mår bra, våra föräldrar är friska och klarar sig själv, vi har inga sjukdomar i den närmaste familjen och alla äldre släktingar mår också bra. L, som ändå fyller tretton år i april, finns med oss och mår bra, vi har båda relativt välbetalda jobb som vi trivs med - livet är nice, helt enkelt! En stor sorg under året var att min farbror gick bort dagen innan midsommarafton utan att vi visste om att han hade varit så sjuk. Han skulle ha fyllt 84 år en månad senare så det kom inte som någon överraskning men eftersom vi var på semester när han begravdes fick jag inget riktigt avslut. Jag har haft två fina samtal med min faster på tu man hand under året och det är värdefullt och hade kanske inte hänt om min farbror fortfarande hade funnits men det känns ändå väldigt tråkigt att han inte finns med oss mer.

H har under året blivit en mycket större tjej, på något vis. Hon är klok som en bok, väldigt duktig i skolan, läser konstant i en rad olika böcker - gärna flera på gång samtidigt. Hon ligger ett par årskurser över sina klasskamrater i Svenska och hänger även med bra i Matematik. Nu under våren väntar nationella prov som hon säkert kommer att klara hur bra som helst. Hon blir arg och vansinnig emellanåt men kanske inte riktigt lika ofta som förut. Hon är intresserad av det mesta som händer i världen och frågar mycket. I perioder har hon i princip varit helt fri från sin stamning men nu innan jul har hon haft en jobbigare period. Hon verkar dock inte bry sig särskilt mycket om det. Hennes intresse för hästar har fördjupats - hela sommaren hoppade hon olika banor i trädgården och under året har hon enbart önskat sig olika Schleich-hästar med tillbehör i leksaksväg. Det är roligt att hon fortfarande leker i alla fall! Under hösten började hon rida lilla B-ponnyn B som står uppstallad bara några minuters bilfärd från oss och hennes utveckling har verkligen gått framåt. Hon har även ridit en gång i veckan på ridskolan men eftersom de bytte ridlärare i januari har hon inte utvecklats alls där, snarare tvärtom. Jag och flera föräldrar med mig har stått med andan i halsen ett antal gånger och det har oftast känt allt annat än säkert. Förutom ridningen har hon även gått på aerobics-gympa hela året och tycker att det är roligt även om hon inte har en direkt naturlig talang för ganska många av rörelserna. Under jullovet har hon lagt ner stor energi på att lära sig att hjula och jag är uppriktigt förvånad över hennes tålamod och träningsflit. Snart kan hon nog nästan! En stor händelse för H under året var när hon fick sin efterlängtade mobiltelefon på sin nioårsdag. Hon trodde att hon skulle få vänta tills hon fyllde tio och blev riktigt överraskad och väldigt, väldigt glad! Hennes stora idoler är fortfarande Dolly Style och ett av hennes mål inför 2019 är att se en konsert med dem. Om ett drygt halvår ska hon börja mellanstadiet och om drygt tre månader fyller hon 10 år - galet så fort tiden går!

Även O har självklart vuxit och blivit större. Han är helt upptagen av sin Lego-värld men efter att först ha levt och andats Ninjago dygnet runt bytte han i år över till att intressera sig för Star Wars och nu pratar han nonstop om detta... Hans år i förskoleklassen var allt annat än bra - klassen var stökig med många barn med särskilda behov och pedagoger som inte visste hur de skulle hantera gruppen. O fick ingen plats alls bland alla stökiga barn som krävde uppmärksamhet och som fick det men på fel sätt. "De säger alltid att man ska vara tyst, så det är jag", sa vår snälla kille vid ett flertal tillfälle och vid utvecklingssamtalet i april uttryckte pedagogen förvåning eftersom O pratade i stort sett hela tiden. "Oj, så här mycket har jag aldrig hört dig prata!" - väldigt sorgligt... De hade heller ingen som helst koll på hans utveckling eller progression och han fick inga utmaningar för att lära sig något. I augusti började han ettan och fick ny personal och en fantastisk lärare som verkligen ser alla barn och vet hur hon ska bemöta de elever som har särskilda behov av olika slag. Vi är inte nöjda med hur fritids fungerar och O vill inte vara där men läraren är som sagt toppen och det känns viktigast! Han har lärt sig att läsa med bra flyt under hösten och kämpar på varje dag - mest för sin frökens skull eftersom han i det närmaste avgudar henne! Under våren började O spela fotboll eftersom flera av hans kompisar gör det men det var inget för honom. Han slutade efter några månader och vägrar att börja igen, trots att han tycker att det är roligt att spela fotboll med J eller med kompisar i vår trädgård. Det är synd att man inte bara kan gå på fotboll för att det är roligt utan att det måste bli träning på allvar och tävlingar, cuper mm innan de ens är sju år. O är oftast mycket glad, omtänksam och harmonisk och får inte lika många känsloutbrott längre. När han får dem varar de inte lika länge och man kan bättre nå fram till honom och resonera i situationen. Många kommenterar hans härliga humor, hans glada sätt att vara och hans härliga skratt.

Året har även bjudit på ett antal resor eftersom vi väljer att lägga så mycket pengar som vi har möjlighet till på just detta. I månadsskiftet april/maj var vi i Stockholm för andra året i rad och även detta år var H och jag på slottet för att hon ville gratulera kungen när han fyllde år. Hon var inte lika begeistrad detta året men ville ändå gärna göra det igen. I juni/juli åkte vi först till Tyskland för att besöka Legoland igen och därefter till Österrike för avkoppling och rekreation. Vi hann med en liten Blekinge.tur i augusti och i oktober/november var vi på Gran Canaria. Förhoppningsvis har vi möjlighet att resa i ungefär samma omfattning kommande år eftersom det ger oss så mycket. Det ger oss gemensamma upplevelser och det ger oss ovärderlig tid tillsammans som familj. Någon frågade hur vi står ut med varandra när vi är iväg bara vi i två veckor. Det perspektivet förstår jag inte alls - vi hade kunnat vara iväg mycket längre bara vi fyra om det inte hade varit för att vi måste ta hänsyn till L och att någon ska vilja passa henne medan vi är borta.

Flera kända personer har lämnat oss under året, bl a Lill-Babs, Avicci, Johannes Brost m fl. Kungafamiljen har utökats med ännu en medlem, lilla prinsessan Adrienne och en liter bensin är nu vid årets slut ganska billig och kostar ca 13,50 kr per liter. Nu ser vi med spänning fram emot 2019 och vad det året har att erbjuda!

Njuter av lata dagar

Julafton är över för den här gången och igår konstaterade H att det nu bara är 364 dagar kvar tills det är julafton nästa gång... O har redan börjat prata om vad han önskar sig av påskharen och även räknat upp allt som han inte fick i julklapp men som stod på hans önskelista, typ alla legosatser som kostade mellan 1500-5000 kr. Tacksamt barn! ;-) De fick verkligen väldigt många julklappar men båda har idag på förmiddagen klagat på att de inte har något att göra - suck!

Natten mot julafton sov O över hos H eftersom de planerade en överraskning för oss på morgonen. Klockan 03.43 vaknade jag av att jag hörde röster och såg även att ljuset var tänt i vardagsrummet. Då var barnen i full färd med att öppna sina kalendrar... De hävdade bestämt att de hade kollat på klockan och att den var 06.50 så jag fick vänligt (ok, kanske inte helt vänligt eftersom jag precis hade somnat om efter att ha varit vaken en stund) men mycket bestämt förklara att det var mitt i natten och leda dem upp till sängarna igen... Det tog ett tag att somna om för min del så när de sedan kom ner igen strax efter halv sju var jag inte helt pigg. De hittade traditionsenligt sin julklapp från tomten under granen och tillsammans tittade vi på sista avsnittet av julkalendern - så fint! Det var inte utan att jag fällde lite tårar...

Jag fixade en hel del under förmiddagen, J och H åkte ut till lilla ponnyn för att önska henne och hennes ägare god jul och jag tvingade ut O i snön en stund. Helt fantastiskt att snön låg kvar och att vi fick en vit jul! Igår morse var det mesta av snön borta igen och nu räcker det med snö för min del. Barnen har åkt pulka, byggt snögubbe, byggt snölyktor, gjort snöänglar och vi fick en vit julafton. Nu kan gärna våren komma! Medan barnen åt lunch åkte jag till kyrkogården och tog bort snö från gravstenen samt tände ett ljus. Jag tände även ett ljus inne i kyrkan och kunde inte låta bli att gråta lite över min pappa och den saknaden som alltid finns. Jag saknar att han inte är med oss när det är jul, att han inte bygger lego med O, att han inte får se glädjen hos H när hon öppnar paketet med hinderstöd och bommar som han har gjort, jag sörjer att H aldrig får uppleva glädjen i att morfar har gjort hinder till henne och att O aldrig får be honom om hjälp när han kör fast i sitt legobyggande. Jag sörjer att de aldrig fick sitta i hans varma famn och att de aldrig fick känna hans kramar. Jag saknar att han inte tittar på mig med sina ögon som strålar av glädje och stolthet över mig och över min familj, över allt som J och jag har fixat. Jag saknar hans skratt och hans lättsamma sätt, jag saknar hans envishet i diskussioner (nästan i alla fall) och allt annat som var hur han var.

Vi hade en trevlig julafton med mormor, farmor, farfar och J:s syster med familj.Stora kusinerna är 13, 17 och 21 och fick så klart inte lika många presenter som våra eftersom deras är aningen dyrare... O, som ännu inte förstår pengars värde helt och fullt, tyckte att detta var lite orättvist. Båda barnen har under de senaste månaderna tydligt deklarerat att de inte tror på tomten eftersom han inte finns - det är bara någon som har klätt ut sig. Vi hade därför inte riggat med någon tomte utan tänkte att det räckte att det knackade på dörren och att det stod en säck utanför. Precis innan gästerna skulle komma, vid 14.15-tiden, sa O: "det ska bli så spännande med tomten för i år ska jag lyfta på hans skägg så att jag ser vem det är!". Där sprack vår plan... Våra tomtekläder är kvar hos min syster sedan förra året så vi fick snabbt lösa det ändå. Min svåger och barnens äldsta killkusin vägrade vara tomte, farfar vägrar alltid så J fick offra sig när vi hade fikat och sett Kalle Anka. Han klädde på sig sin svarta "finrock" som han inte använder så ofta, tog på sig den största av barnens tomteluvor, solglasögon och tog bomull direkt ut påsen som skägg. Det var nästan mörkt så det spelade inte så stor roll men in i vardagsrummet kunde han inte komma. Han fick lämna säcken och vinka lite ute på tomten innan han gick iväg med raska steg. O hann inte uppfatta att J var borta och blev mest besviken över att tomten inte hade tid att stanna men H hade så klart full koll på läget.

H och O hjälptes åt att dela ut alla julklappar och sedan fick barnen turas om att öppna fem-sex paket var innan vi tog en paus och plockade fram julmaten. När vi hade ätit delade vi sedan ut resten. Det blev som vanligt alldeles för mycket mat över och alla blev som vanligt alldeles för mätta. När alla julklappar var utdelade var det dags för gottebord men det var ingen större åtgång på alla sorter som erbjöds eftersom alla fortfarande var så mätta. Vid 22.30-tiden åkte gästerna hem eftersom kusinerna med föräldrar behövde komma hem till deras hund och för den äldre generationen var det nog också tillräckligt många timmar vid det laget.

Igår gjorde vi inte många knop... Barnen fixade med sina nya saker, jag sov ett par timmar på förmiddagen och efter lunch gick vi ut en runda hela familjen för att få lite luft. O provade sin nya Xbox under eftermiddagen och var mycket lycklig över denna! Vi köpte den och några spel av den trettonåriga kusinen så även vi gav "årets julklapp" eftersom det blev något återvunnet eller begagnat. O och H fick även varsin begagnad bok. Vi eftermiddagsfikade på kakor som var över, på kvällen plockade vi fram alla rester från julbordet och framför TV:n senare på kvällen åt vi resterna av gottebordet. Juldagen är en av de mysigaste dagarna på året, tycker jag!

Idag har jag bakat en kaka som vi ska ta med till min syster ikväll och H har hjälpt mig genom att på egen hand baka en kladdkaka till barnen. Vi ska fira jul med mormor och min syster och hennes familj. Min moster, hennes man och min äldsta kusin kommer också. Jag tror att det betyder mycket för min moster och morbror att få träffa barnen lite då och då och de ger alltid julklappar till dem och till oss. De har ju inga egna barnbarn så det här blir så nära barnbarn de kan komma. Min morbror hade en syster som gick bort i våras men hon hade inga barn så på hans sida är han den som är sist kvar. När mina kusiner så småningom inte finns längre lever inte den delen av släkten vidare och det känns lite sorgligt. Därför tror jag att våra barn och umgänget med dem känns viktigt.

Nu är barnen hungriga så det är väl bara till att göra lunch! 

Dan före dan...

Jaha, då blev det då jul igen, precis som det ju blir varje år... I år blir det dessutom en vit sådan för ovanlighetens skull, trots att meteorologerna sa precis tvärtom. I morse läste jag tidningen i sängen och hade precis kommit fram till en artikel med rubriken "SMHI: Chansen till en vit jul i Skåne är obefintlig" när barnen ropade att det snöade ute! Det kom en hel del snö på kort tid och efter bara ett par timmar kunde barnen klä på sig och ge sig ut för att åka pulka och bygga snögubbe. Temperaturen har hållit sig kring nollan hela dagen och nu är det minusgrader, vilket innebär att snön kommer att ligga kvar. Vi är ju verkligen inte bortskämda med vita jular här nere i södra Sverige!

Allt känns faktiskt under kontroll inför morgondagen - det hade jag svårt att tänka mig i fredags, då det kändes som om allt var mer eller mindre ofärdigt. Den sista veckan har gått i rasande fart. I tisdags åkte jag till veterinären med L och lämnade henne för att ta tandsten och samtidigt ta bort stygnen på det operationssår som hon fick för två veckor sedan. Jag åkte och jobbade en stund på skolan och vid lunch åkte jag för att möta upp mina båda skolledarkollegor på ett hotell i närheten. Vi brukar vara där när vi vill vara mer ostörda eftersom de har god lunch och en bra lounge där vi kan sitta och jobba. Jag kom lite före de andra och tyckte att det var ganska lite bilar på parkeringen. När jag kom in upplyste receptionisten mig om att restaurangen var stängd! Lite snopet eftersom vi hade sett fram emot en god lunch... Jag satt kvar och väntade på mina kollegor eftersom jag inte fick tag på dem per mail eller telefon och under tiden kom det säkert minst tjugo personer som blev lika besvikna som jag. När mina kollegor kom åkte vi till närmaste köpcentrum och satte oss på ett Espresso House men det var ju inte riktigt samma sak. Vid fyra avvek jag för att åka och hämta L igen. Stackaren - hon som hatar veterinären och nu hade de dessutom dragit ut fyra tänder i underkäken så hon hade nog ganska ont. Väl hemma var hon mycket ynklig och satt till slut bara rakt upp och ner på golvet och skakade så då bestämde jag mig för att ge henne lite av den smärtlindrande medicinen som vi hade kvar sen hon tog bort sin knöl. Då somnade hon efter en stund och verkade i alla fall må bättre men det var väldigt svårt att få i henne någon mat. Till slut så åt hon några väldigt små bitar skinka, något som hon annars brukar sluka i ett nafs.

I onsdags överlevde jag mina första medarbetarsamtal. De var inte på något sätt lysande eftersom jag inte hann förbereda mig så som jag hade tänkt men jag tar det som träning...Efter jobbet åkte jag direkt till det köpcentrum som ligger i kommunen där jag jobbar och där mötte jag upp resten av familjen för att äta middag och köpa de sista julklapparna. Jag åkte direkt till en ridsportaffär när vi var klara och fixade lite saker till H. Förutom detta har vi köpt alla andra julklappar på nätet och i fredags kom de sista! Alla utom några gåvobrev som ska skrivas ut är nu inslagna och för första gången placerade under julgranen eftersom barnen ändå inte tror på tomten...

I torsdags var det dags för skolavslutning på barnens skola. Jag åkte dit för att överlämna de presenter som jag hade ordnat åt pedagogerna och de blev glada! Jag hann jobba ett par timmar innan det var dags att hämta barnen igen strax efter klockan elva. Vi fortsatte till Burger King för att äta lunch och åkte därefter till min skola för att vara med på skolavslutningen där. Vi gjorde det kort och enkelt och valde att förlägga det sista lektionen en vanlig skoldag istället för att alla elever skulle ta sig dit för en kort stund på fredagen. Närvaron blev på så vis bättre och alla verkade nöjda. Jag tvingades att hålla tal och försökte göra det så kort och lättsamt som möjligt... Hatar att hålla tal! Min idé om att vi skulle avsluta med långdans visade sig bli en succé. Eleverna tyckte att det var roligt och det blev ett effektivt sätt att avsluta och samtidigt snabbt få ut alla ur lokalen. Det kommer att bli en tradition, bestämde vi på stående fot! Barnen tyckte att det var roligt att vara med. H tycker att mina elever är läskiga eftersom de är stora, mörka och låter mycket. O tycker att det är mer spännande och gick runt och pratade med de som ville ha kontakt med honom. På vägen dit pratade han om att han skulle träffa sin "polare" igen som han hade pratat med i våras. Jag förvarnade om att en hel del av de elever som han träffade i juni slutade hos oss då så det var inte alls säkert att han skulle träffa sin "polare" igen. Bland alla elever kom det en som jag kände igen men inte visste namnet på eftersom han inte går hos oss detta läsår. Det visade sig vara en fd elev och plötsligt ropade O "där är ju min polare" och man såg hur glad vår tidigare elev blev. O satt sedan med honom hela avslutningen och spelade Kahoot tillsammans med honom. Det är fantastiskt att se hur våra tuffa elever mjuknar och får en sådan glädje i blicken när de träffar mindre barn. Jag måste spinna vidare på detta, känner jag. Vår skola ligger i en by där det främst finns svenskfödda personer och det hade varit ett ypperligt tillfälle för lågstadieskolorna att samarbeta med oss. Våra elever kunde haft ett fadderutbyte med en lågstadieklass angående t ex sagoläsning och i samband med det kunde man även ordnat en eftermiddag då man presenterade ett sådant projekt för deras föräldrar. Om de små barnen hade presenterat den äldre elev som de hade samarbetat med hade kanske åtminstone någon fått en positiv bild av nyanlända ungdomar. Man måste börja i det lilla...

I fredags var J hemma med barnen medan jag hade möte på morgonen och därefter fortsatte till Big Bowl i Malmö för bowling och julbord. Vi gjorde det med min förra skola och det var mycket uppskattat och väldigt prisvärt. Mina medarbetare är vana vid en enkel macka i personalrummet så detta blev en överraskning för många. Alla följde förstås inte med eftersom några inte gillar julmat och den höga musiken vid bowlingen men det går inte att göra alla nöjda. Vi som var med hade en trevlig eftermiddag i alla fall! Slappade i soffan en stund när jag kom hem eftersom barnen såg en film och eftersom jag inte riktigt orkade åka och handla. Vid fyratiden fick jag med mig J och vi åkte tillsammans - ungefär samtidigt som hela resterande befolkningen i byn... Det var tur att vi var två, annars hade det tagit ännu längre tid! När vi kom hem fixade jag middagen lite snabbt och sedan tog vi in granen och satte ljus i den. Den var lite större än vi hade tänkt oss men väldigt fin när den väl kom på plats. Efter det orkade jag inte göra så mycket mer så det blev soffläge istället. Jag har under ett par veckor haft ett störigt knäppande i ena tinningen - främst vid ansträngning då det knäpper i takt med de steg jag tar. Under fredagen gjorde det det utan att jag ansträngde mig och tidvis såg jag också suddigt på samma sidas öga. Lite läskigt eftersom det känns som om även balansen påverkas. Sedan i fredags har jag haft en molande värk vid vänster tinning och den ger inte med sig. Om det inte blir bättre efter helgerna får jag väl söka läkarråd.

Igår var H och red på förmiddagen och när vi kom hem var det bara att ta tag i allt som skulle göras. Jag städade, gjorde julgodis, var ute och gick med en väninna för att få lite luft, bakade pepparkakor och tvättade. Jag satte in nya foton i de ramar som vi har på våra väggar så att de blev lite mer up to date och när barnen hade lagt sig påbörjade jag inslagning av alla julklappar. Det tog sin lilla tid... I morse hade jag ont ungefär överallt - det märks att man inte är tjugo längre... Att sitta på golvet i tre timmar är tydligen inget som min kropp uppskattar längre. Idag har jag gjort mer julgodis, pyntat lite, städat lite till och fixat myskväll i samband med att vi tände det fjärde adventsljuset. Tydligen gjorde vi detta förra året och barnen ville ha det på precis samma sätt i år och det har varit mysiga kvällar. Vi har sett det aktuella avsnittet för årets julkalender, druckit varm choklad, ätit lussekatter och pepparkakor. "Storm på lugna gatan" har varit en bra julkalender med en fin story. Jag kan inte minnas att jag har sett Lena Philipson som skådespelare tidigare men hon gör ju en av huvudrollerna på ett jättebra sätt. Vi har även sett vissa avsnitt av "Sunes jul" från början av 1990-talet och den håller ännu tycker både vi och barnen.

Nu sover båda barnen och jag ska strax slå in de sista julklapparna. O sover över hos H och inviger därmed hennes bäddsoffa. "Jag har en så konstig känsla i magen men det är nog för att det är julafton imorgon. Det känns som om jag ska explodera!" sa O innan han skulle somna. Jag minns den där känslan på lillejulaftons kväll, när man hade väntat och väntat och väntat och så var det äntligen dags "imorgon". O har förberett sig väl och städat utan protester för att få plats med de nya saker som han tror att han ska få. Han har även trallat på "Nu tändas tusen juleljus" med sin egen text "och född är Herren Jesus Kvist"... ;-)

Dags att fixa det sista och lägga fram klapparna som barnen ska få från tomten direkt imorgon bitti. God jul!

Försöker hinna ikapp...

Måste försöka hinna ikapp eftersom jag ändå främst dokumenterar för egen del och det är så onödigt att det blir för långa mellanrum mellan varje gång...

Torsdagen den 6 december hade H en tid hos optikern eftersom hon råkade tappa sina glasögon och de gick av på mitten. Det var ändå dags för en ny synundersökning så det gjorde inte så mycket. Hon hittade två olika bågar som hon tyckte var ok och vi hämtade ut glasögonen nu i fredags. Samma dag var även jag äntligen hos optikern! Jag har länge tänkt att jag behöver terminalglasögon när jag jobbar och undersökningen visade mycket riktigt att det var så. Optikern tyckte att jag såg i princip felfritt med hänsyn till min ålder men just liten text på nära håll ska det bli skönt att få lite hjälp med. Jag hatar dock att ha glasögon! Jag ser helt idiotisk ut i alla bågar och provade i princip igenom hela sortimentet. Jag lånade hem tre par och barnen tyckte att jag var lika ful i alla tre... Det skilde en hel del i pris - två av paren kostade strax över och strax under 2000 kr medan det tredje parat kostade 249 kr. Om jag skulle ha haft glasögon alltid hade jag absolut kunnat tänka mig att lägga mer pengar på ett par snygga och sköna bågar men nu ska jag ju bara ha dem på jobbet om jag sitter långa stunder vid datorn och då kändes det billigare paret ändå helt ok. Jobbet står för hela kostnaden eftersom jag valde den billiga bågen så det känns också ok. Nu återstår bara att vänta tills de är färdiga att hämta...

Förra helgen inledde vi på Vellingeblomman på fredagseftermiddagen. Vi åkte dit hela familjen och fikade och handlade lite smått och gott efter att ha tagit oss igenom deras tomtestig. På lördagen fick vi göra en akututryckning till närmaste köpcenter efter H:s ridning i jakt på tomte- och luciakläder. Lucialinne köpte vi i Ullared men när vi nu tog fram det för att prova var det alldeles för stort. Jag köpte inte tomtekläder till O eftersom jag inte trodde att han skulle gå lucia men nu skulle hans klass ha ett eget luciatåg så då behövde han kläder ändå. Vi hittade som tur var till båda barnen och passade på att äta pizza till lunch på det ställe som har några av de godaste pizzor som jag har smakat. Samma kväll lyxade vi dessutom till det med sushi från en bra restaurang i Lund. Vi har tre ställen i vår by som har sushi men inget av dem har öppet på söndagar så då provade vi ett ställe i Lund en söndag för ett tag sedan och nu finns det inget som mäter sig med deras mat. Så gott och välgjort! Det blir ju ganska dyrt dock eftersom vi ta en stor bricka med 34 bitar och dessutom är det en bit att köra...

På söndagen bakade vi både lussekatter och pepparkakor - det som verkade vara en bra och effektiv idé från början visade sig bli ganska stressigt... Vi brukar inte baka pepparkakor förrän sista helgen före jul men jag tänkte som sagt att vi kunde vara lite effektiva. Jag håller hårt på att inte baka lussekatter förrän helgen innan lucia och jag borde hållt samma tanke som jag alltid har gjort tidigare och väntat med pepparkakorna till helgen efter. Min svägerska kan mycket väl baka lussekatter i oktober men det skulle aldrig falla mig in! Var sak har sin tid och dessutom hinner man tröttna om man gör det för tidigt.

Förra måndagen skulle vi ha haft ett möte på ett känt fik en bit ifrån jobbet eftersom vi har en kollega som är på väg tillbaka från en sjukskrivning och ännu inte ska vara på skolan. En timme innan vi skulle åka hände en av de incidenter som jag nämnde i förra inlägget och den tog så lång tid att lösa att vi missade i princip hela mötet. Vi åkte dit ändå och belönade oss själva med en väldigt försenad lunch och lite fika innan det var dags att återvända till skolan igen. På kvällen kollade jag och H på det som sändes från Nobelfestligheterna och H försökte klura ut hur hon någon gång i sitt liv skulle kunna bli inbjuden till Nobelmiddagen...

På tisdagen vaknade H och mådde illa... Hon har haft flera dagars ströfrånvaro under hösten - vaknat med lite feber eller lite illamående men sedan varit pigg och ätit som vanligt under dagen. Hon blev jätteledsen när hon insåg att hon kanske inte skulle kunna vara med på klassens luciauppvisning under onsdagen om hon var fortsatt sjuk. På tisdagskvällen insåg hon dock själv att hon inte skulle orka och var mer besviken än ledsen. Mormor, som skulle ha kommit och tittat på henne, fick nu vara hemma hos henne medan J och jag var och tittade på när O:s klass gick lucia. De var jätteduktiga! Han var spänd och förväntansfull dagarna innan men såg helt sammanbiten och inte alls road ut när de väl uppträdde. Efteråt var han dock nöjd och glad och den sammanbitna uppsynen var nog mest koncentration. Jag åkte tillbaka till skolan när det var dags för treorna att gå sitt luciatåg. H ville att jag skulle filma hennes kompisar och även att jag skulle fika efteråt precis som alla andra, för att kunna rapportera till henne.. Hennes lärare sa att det var helt ok om hon kom på torsdagen bara den stunden då hennes årskurs skulle gå lucia för hela skolan och att jag i så fall kunde följa med henne. På torsdagsmorgonen mådde hon bättre och kunde som tur var vara med. Det bästa var att jag på detta sätt som enda förälder fick vara med och se henne och jag kunde även filma så att J fick se. Hon sjöng en sång tillsammans med två klasskompisar och de var jätteduktiga! Hon ville stanna hela skoldagen så jag kastade mig i bilen och åkte till jobbet där mina medarbetare hade riggat ett lucialinne till mig så att jag bara kunde klä på mig och sedan gå luciatåg tillsammans med kollegorna. Eleverna tyckte att det var jätteroligt - det är viktigt att bjuda på sig själv ibland även om det tar emot...

I torsdags tog jag ut lite komptid på eftermiddagen och hann både med lite shopping och klippning. I fredags blev O hämtad av en kompis efter skolan och då åkte jag och H till Lund för att hämta hennes glasögon och fika. Vi passade även på att gå förbi Musikhjälpen men det var kallt och lite snöregnigt så vi stannade inte så länge. Kallt och snöblandat regn var det också under förmiddagen då barnens skola hade brandövning. Jag är helt med på att man måste ha brandövning någon gång per läsår men man måste inte ha det under december när det dessutom är väldigt dåligt väder. H hade fått lov att ta på skor och jacka men O var på skolbiblioteket och fick inte ta vägen om sitt kapprum ut. Han var därför utomhus i bara strumplästen och utan ytterkläder i över en kvart och det kändes inte alls ok! Han är ju så snäll i skolan och bara gör som alla säger men nu sa jag faktiskt till honom att han hade kunnat vägra och visa att han inte ville och att han faktiskt var ledsen. Om det hade varit en av hans klasskamrater, som har viss problematik med aggressiva utbrott, hade ingen kommit på att tvinga ut hen utan ytterkläder och skor och jag förstår inte varför de tvingade O och hans kompis. J skrev ett lite argt mail till rektor idag...

I H:s klass har en mamma sedan första föräldramötet i årskurs ett organiserat insamling från alla föräldrar varje läsår. Vi lägger hundra kronor varje höst och på så vis finns det pengar i en klasskassa som dels täcker presenter till lärarna vid terminsslut och dels kan räcka till någon mindre aktivitet när eleverna slutar trean eller sexan. När vi hade föräldramöte med O:s årskurs i augusti erbjöd sig en mamma i O:s parallellklass att göra motsvarande projekt där men självklart erbjöd sig ingen i O:s klass. Jag har väntat på att "någon" skulle ta tag i detta och åtminstone samla in något till lärarna nu vid julavslutningen men det har "någon" inte gjort... Då fick ju "någon" bli jag - eftersom jag ju inte har något annat att göra... Jag mailade alla föräldrar och berättade om upplägget i H:s klass och frågade om det fanns intresse för något liknade i O:s klass. Jag fick många positiva svar så i början av förra veckan öppnade jag ett konto och mailade alla på nytt med besked var de skulle betala in pengar. Alla utom tre betalade in snabbt och nu har jag även fixat presenter till pedagogerna. Nästa steg är att fördela klassföräldrar till de olika terminerna och sen tänker jag inte göra så mycket mer förrän det är min tur att vara klassförälder...

I slutet av förra veckan och i helgen var jag, som jag skrev i förra inlägget, ganska slut. Jag grät en stund i torsdags kväll och lättade lite på trycket och under veckan gjorde jag inte alltför mycket utöver det mest nödvändiga på jobbet. Jag orkade helt enkelt inte. Vi var bortbjudna i lördags och skulle bidra med en tapas-rätt och bara det kändes helt oöverstigligt... Jag fixade något extremt lätt och snabbt men fick nog en släng av min sociala fobi som ibland fortfarande gör sig påmind i perioder då jag är nere av andra anledningar. Nu sammanföll det med att det var några dagar kvar till mens och då vet jag att det är ett övergående tillstånd. Igår och idag har jag mått bättre men jag tänker jobba lite lagom även under denna vecka och sen ska jag vara helt ledig under två veckor. Det ska bli så skönt! Kvällen hos våra vänner blev hur trevlig som helst men det som pågår i min hjärna när jag får små återfall och lite ångest, är ändå ganska jobbigt och tar massor med energi. Som tur är, är det ju inte så ofta det händer...

Julen nalkas...

Jag avslutade sist jag skrev med att det snart är första advent. lucia och jul - nu är det bara julen kvar, de andra höjdpunkterna har redan passerat och idag är det tredje advent. Jag har haft massor att göra med alla julklappsinköp, andra julförberedelser, fix i huset, intensiva veckor på jobbet - timmarna, dagarna och veckorna bara flyger iväg! Den senaste veckan har jag dessutom varit ganska nere och lite deppig och inte haft någon energi alls att ta tag i saker. Det har jag ju ändå gjort men utan glädje och inte i den hastighet som jag hade behövt. J har fått stå för den lilla julpyntning vi har hittills, jag har mer arbetslett...

På jobbet har rektor i alla fall kommit tillbaka i full tjänst sedan ett par veckor tillbaka och under ett par veckor innan dess jobbade hon deltid så jag har absolut fått lite mindre att hålla reda på. I slutet av november började även min nya kollega så nu är vi två biträdande och vår ledningsgrupp på tre skolledare är komplett! Jag har nu personalansvar för de medarbetare som jobbar på min enhet och det blir nog bra så småningom även om det just nu känns lite nytt och ovant. Jag fick lite dispens när det gällde medarbetarsamtal - de skulle egentligen vara avklarade under december men vi har alla tre fått möjlighet att även använda januari eftersom det var helt omöjligt att hinna det nu. Under de senaste veckorna har jag fått reda i två elevincidenter och det är så tröttsamt! Det har varit relativt allvarliga incidenter och allt efterarbete tar enormt mycket tid. Förutom att det naturligtvis är väldigt tråkigt för de inblandade måste det till samtal med eleverna dagen efter, samtal med god man, boende, föräldrar, polisen, elevhälsan, rapportering i kommunens incidentsystem, påföljder enligt Skollagen mm - och allt detta tar tid. Tid som jag inte har...

Sista veckan i november var jag på Rektorsutbildning - bara två dagar denna gång så det kändes lite för kort. De två efterföljande dagarna hade vi dock konferensdagar i kommunen så det passade bra att det bara var två dagar just detta tillfälle. Nu är det bara en träff i slutet av februari kvar innan det är dags för den avslutande träffen med examination i slutet av maj. Känns helt galet att det redan är slut och jag kommer definitivt att sakna dessa tillfällen för reflektion, fördjupning och kunskapsutbyte!

1 december blev en mindre katastrof för våra barn... I oktober köpte jag en Star Wars-kalender till O när vi var i Ullared och H var säker på att det var årets modell. Till H skulle jag köpa en Schleich-kalender men när jag väl fick tummarna loss var den svår att få tag på i affärerna och den var även slut på många sidor på nätet. Till slut hittade jag den på CDON och beställde. Enligt deras leveransvillkor skulle den komma i tid men på fredagen fick jag ett mail att de hade skickat den samma dag. Suck, bara att berätta för H att hennes kalender inte skulle finnas där på lördagsmorgonen - hon bröt naturligtvis ihop helt och grät sig nästan till sömns... När hon hade lagt sig öppnade jag ett paket från Leksaksaffären AB som jag hade hämtat tidigare under dagen i tron att det var något Lego till O men när jag öppnade det innehöll det - Schleich-kalendern! Gick och la mig med ett lite lättare hjärta och såg fram emot att H skulle bli överraskad nästa morgon men hade ändå dåligt samvete för att jag hade gjort henne ledsen helt i onödan.

H blev mycket riktigt jätteglad när hon kom ner på morgonen den 1 december. Hennes glädje överröstades snabbt av O:s förtvivlan - det var fel kalender! Jag hade lyckats köpa förra årets kalender som han så klart hade då... Katastrof! Han var otröstlig och vi insåg att J fick ringa direkt klockan tio när affärerna öppnade och kolla om de hade rätt kalender någonstans. Som tur var fick han napp i första affären och de reade dessutom ut dem för 99 kr - lugnet var återställt men vi kommer nog att minnas den 1 december 2018 och skratta åt alltihop...

På söndagen efter var jag och dömde på förmiddagen och på vägen hem åkte jag förbi en möbelaffär som vi brukar besöka då och då. Jag stannade till och spontanköpte två sängbord, som levererades helt klara - vilket lyft för vårt sovrum! Nu är det bara gardiner och lite tavlor kvar.

På tisdagen lämnade jag L på operation. Hon har haft en knuta på insidan av vänster bak ett tag och den tog de bort nu. Jag jobbade lite hemma, hämtade barnen, var med O hos frisören medan H var på ridskolan och åkte sedan och hämtade L igen. Allt hade gått bra men hon gillar inte att vara hos veterinären! J var i Portugal så jag hade fullt upp under eftermiddagen och kvällen eftersom vi även skulle hinna med H:s dansuppvisning mitt i allt. Efter lunch började jag känna av en molande värk i ryggen som blev allt starkare ju längre eftermiddagen och kvällen gick. Njursten... Jag fick röntgensvar från den undersökning jag gjorde i början av oktober och då fanns det ingen sten men nu eskalerade smärtan ganska snabbt. Jag blev lite orolig för att det skulle utveckla sig till ett riktigt anfall och då måste jag ju till sjukhus. Kollade med en väninna som bor i vår by och hon var beredd på att vara standby och pratade även med mamma som lovade att komma om det skulle behövas. Jag var tvungen att informera barnen om att det kunde bli så att mormor var hos dem när de vaknade på morgonen och de blev så klart lite oroliga. Vid halv nio tog jag en morfintablett men den verkade inte som jag minns att den brukade göra - jag blev bara helt groggy och konstig och fick svårt att sova. Smärtan försvann heller inte i någon större utsträckning men den blev i alla fall inte värre. Jag stannade hemma på förmiddagen för att sova men mådde fortfarande inte helt ok när jag masade mig till jobbet. Smärtan höll i sig i samma intensitet i ca två dygn innan den sakta klingade av och någon kollega tyckte att det lät som ryggskott. Det har jag aldrig haft men det kanske det var..? Det har i alla fall inte kommit tillbaka.

Vi har varit hos lilla B många gånger, minst två och ibland till och med fyra gånger i veckan. H tycker att det är jätteroligt och vill åka ut i alla väder. Hennes mamma är inte alltid lika begeistrad men jag känner ändå att det är viktigt att prioritera detta eftersom det är ett sunt intresse med både motion och frisk luft. Det blir många hästrelaterade julklappar för H! Hon lär sig snabbt och det blir bara mer och mer frustrerande att betrakta lektionerna som hon rider på ridskolan. Nu ska de åtminstone byta ridlärare - en oerfaren och ung tjej ska ta över men jag tror ändå att det kan bli bättre än den som har varit nu. Det kostar mycket pengar varje gång men vi får inte särskilt mycket valuta för dem, tyvärr.

Jag har en hel massa annat att skriva men nu kallar tvätten, som ska hängas upp, och därefter sängen. Hoppas på att hinna skriva lite mer i veckan som kommer!