Som alltid är det extra intensivt när det är skolstart och dagarna och veckorna flyger förbi... Helgen innan skolan började firade vi min födelsedag tillsammans med min syster och hennes familj, mina svärföräldrar och min moster och morbror. De sistnämnda brukar vi inte bjuda men eftersom de hade försökt bjuda oss på lunch flera gånger under sommaren när vi inte kunde, tyckte jag att det var lättare att de kom till oss istället. Det var en varm och fin dag så vi kunde sitta ute hela tiden och de fick gå in och ta mat från buffén först av alla medan vi andra höll oss utomhus. De är ändå 82 år och min morbror är lite skröplig. Barnen badade och lät förstås en hel del så jag vet egentligen inte hur mycket den äldre generationen uppskattade tillställningen eftersom de emellanåt verkade besvärade men de sa i alla fall att de hade haft trevligt... Den lunch de tänkte bjuda oss på hade de tänkt dela upp familjevis så att vi kom fyra åt gången och det kändes så klart helt rimligt med tanke på allt fixande med mat och möblering men när det visade sig att anledningen var att de ville prata med barnen under lugnare former, tyckte vi att det var bra att de kom till oss istället. De har ju inga egna barnbarn och det var länge sedan de hade barn omkring sig, vilket märks. Varken våra eller min systers barn är särskilt bekväma med att sitta vid bordet med en massa vuxna och konversera artigt. Självklart kan de göra det en liten stund men inte så som min moster verkade förvänta sig. Jag tror att de vill lära känna barnen bättre och är ledsna för att vi inte har setts oftare när de var små men det blir lite svårt att skapa relationer nu. Till min faster vill barnen gärna följa med (även om de inte vill stanna någon längre stund där heller) eftersom de tycker om henne men hon är en helt annan typ av person än min moster och det märker så klart barnen.
Skolstarten gick bra för båda barnen även om det kändes lite konstigt att inte få vara med pga pandemin. H hade nog ändå inte velat ha oss med men eftersom O fick en ny lärare - igen - hade det varit roligt att vara på plats. Hans gamla lärare, som bara varit på skolan i knappt ett år, sa upp sig i mitten av juli eftersom hon hade fått tjänst närmare sitt hem. Det var i alla fall den officiella versionen men med tanke på att hon bara hade 25 minuters resväg till vår by tror jag att det även var annat som låg bakom. O och hans klass har nu sin sjätte ansvariga lärare på tre år - suck! Man får ju inte tag på de bästa lärarna när man annonserar om ett vikariat på en termin i slutet av juli precis men de fick åtminstone tag på en behörig lärare med många års erfarenhet. Varför hon har haft en brokig karriär de senaste åren förtäljer inte historian. Hon verkar ok om man ser det utifrån O:s perspektiv och han gillar henne men som skolledare har jag vissa synpunkter... I helgen fick vi t ex ut ett brev om att det denna vecka skulle vara nolltolerans-vecka mot stök, skrik och höga ljud i klassrummet. Efter tre tillsägelser skulle läraren skicka hem ett mail till föräldrarna och det kunde bli mer än ett mail per dag om eleven inte skötte sig. Det är lite knepigt att lägga över ansvaret för studieron i klassen på eleverna och vårdnadshavarna... Det är ju lärarens ledarskap i klassrummet och sättet som skolan är organiserad på som brister om det inte är studiero. Självklart kan vissa barn skärpa till sig och bli bättre på att lyda tillsägelser men det finns säkert minst en handfull barn som inte kan "skärpa sig". Jag försökte förklara för barnen att det är som att säga till H att "nu ska vi ha nolltolerans mot stamning i en vecka, alla måste prata med flyt - annars blir det tillsägelser och mail hem". Har en elev koncentrationssvårigheter eller någon NPF-diagnos kanske den inte kan uppfylla det som läraren har nolltolerans för och vad gör det med barnets självkänsla om den får skäll hela tiden istället för rätt anpassningar? Återstår att se om det fungerar - jag tvivlar! J och jag skrev ett långt mail till rektor om den ohållbara situationen i klassen och på tisdag ska vi ha möte med honom. Vi hade ett möte även i den första skolveckan, då tillsammans med den nya läraren, kuratorn och biträdande rektorn. Då liksom nu var det skolledningens sätt att organisera som vi framförde kritik mot men den biträdande rektorn, som ansvarar för lågstadiet, är en väldigt konflikträdd och mesig person som inte vågar ta ett möte med oss på egen hand så därför var ytterligare två personer med. Att den nya läraren var med var så klart bra med kuratorn...? På det möte vi ska ha på tisdag ska specialpedagogen vara med - oklart varför... Hur det går med nolltoleransveckan? Den är uppskjuten till nästa vecka eftersom läraren är sjuk - igen. Tredje gången hon är sjuk på mindre än fem veckor...
Vi försökte ta tillvara semesterkänslan lite även om skolan hade börjat. På onsdagen den första skolveckan bjöd vi in grannarna på korvgrillning och poolhäng i all enkelhet. Trevligt med lite spontana aktiviteter ibland! Jag fick idén sista söndagen av sommarlovet då jag i en och en halv timme flöt omkring på en madrass i vår pool, helt själv. Jag hörde då grannarna cykla förbi utanför och tänkte på hur länge sedan det var som vi sågs så sagt och gjort - jag messade dem direkt när jag kom upp. För övrigt var detta nästan de bästa timmarna hittills i år: trettio grader varmt, vindstilla, flytandes på en bekväm nätmadrass, ingen som avbröt eftersom barnen gjorde annat med J - bara jag och mina tankar... Kanske var det dumt att bjuda in grannarna eftersom barnen inte kom i säng förrän vid halv tio. Borde ha tänkt på att det kanske inte var vad H behövde den första skolveckan - på torsdagen var hon ledsen och trött när hon kom hem från skolan och på fredagen vaknade hon med feber och "H-sjuka"... Hon mådde bättre efter helgen då hon mest vilade men på söndagskvällen klagade O på att han hade ont i halsen. När vi sa att han precis hade varit sjuk och förkyld och att man inte blir det så snabbt igen övergick han till att han "kände sig kass i kroppen". I vanliga fall hade vi stått på oss och sagt att han skulle till skolan men det vågar man ju inte i dessa restriktionstider... Han var hemma ett par dagar men fick sen prova att gå och det gick utan problem. Han erkände då att det var stökigt i skolan och att det var därför han inte ville gå dit.
Sista helgen i augusti skulle H vara med på en klubbtävling i dressyr på ridskolan. Hon vann ju ett vandringspris förra året och fick därför inte vara med i den lättaste klassen. Vi hade tänkt att hon kunde rida den ändå men utom tävlan men en vecka innan bestämde hon sig för att prova att rida ett svårare program istället. Hon hann inte träna så många gånger innan det var dags att rida upp programmet på tävlingen men hon nådde de mål hon satte upp med råge och var väldigt nöjd även om det inte blev någon placering. Vädrets makter var inte med oss - det ösregnade på morgonen när vi åkte till stallet för att göra i ordning lilla B och medan vi gjorde det började det dessutom blixtra och åska och inte så lite heller... Tävlingen sköts upp fyrtiofem minuter eftersom prognosen visade att ovädret skulle avta och eftersom H red en senare klass behövde vi som tur var inte vara på plats så tidigt - då hade vi blivit rejält blöta. Nu droppade det lite de första hundra meterna av vägen ner till ridhuset men väl där sken solen. Ridbanan liknade dock mer en pool så tävlingen fick hållas inomhus. Jag var allt annat än på topp och borde kanske inte vistats bland folk men fördelen med hästtävlingar är ju att de är utomhus och med väldigt mycket naturligt avstånd mellan djur och människor. Jag låg i sängen större delen av lördagseftermiddagen och hela söndagen. På måndagen mådde jag inte heller bra men kunde jobba hemifrån och det gjorde jag även tisdagen och onsdagen för att vara på den säkra sidan. Två förkylningar på en månad - jag som aldrig brukar vara sjuk... Nu är planen att jag ska hålla mig frisk resten av året!
