I tisdags hade jag ont i nedre delen av ryggen när jag kom hem från jobbet. Jag tänkte att jag hade gjort något fel, suttit konstigt, börjat jogga igen efter det ofrivilliga uppehållet. Det var dock en molande, ihållande smärta som var svår att ignorera. Smärtan fanns kvar igår morse och tilltog under dagen. Vid lunchtid hade smärtan spridit sig uppåt mot revbenshöjd i ryggen och det gjorde även lite ont i magtrakten. Jag ringde vårdcentralen för att fråga om jag kunde lämna ett urinprov som idag men de tyckte att jag skulle åka in till kvällsmottagningen igår kväll.
Mina hälsoproblem hamnade under eftermiddagen i skymundan eftersom det utbröt ett stort slagsmål på skolan med flera inblandade. Självklart händer detta en dag då jag är ansvarig och rektor är på utbildning så det var bara att styra upp själva situationen och allt efterföljande arbete. Jag hann precis till mötet inför valet till förskoleklass - så här i efterhand borde jag kanske ha hoppat över detta möte, även om det var trevligt. Vid detta laget hade jag så pass ont att jag hade svårt att sitta stilla en längre stund. Jag åkte hem och sa hej till barnen och hade även tänkt äta innan jag åkte till kvällsmottagningen men hade ingen aptit. Strax innan klockan sju var jag på plats och efter en timme fick jag anmäla mig i kassan. Därefter dröjde det ytterligare en och en halv timme innan jag kom in till läkare och en bra stund innan jag sedan hamnade på provtagning. Proverna visade på lite blod i urinen men ingen infektion. Läkaren trodde på njursten, eftersom jag berättade att jag hade det 2001. De smärtorna jag hade då var verkligen tio på en tiogradig skala, jämförbart med att värksmärtor när man föder barn. Nu har jag i och för sig ont men bara sex-sju-åtta på samma skala och mer av en molande smärta än den akuta som jag minns från 2001.
Väl hemma tog jag smärtstillande - så skönt när smärtan försvann! Idag kändes det ok på förmiddagen men sedan kom smärtan krypande under eftermiddagen och nu ikväll tog jag på nytt en värktablett. Arbetsdagen har präglats av gårdagens stora incident och det är inte mycket annat som har blivit gjort. Nu väntar det spännande tiden "när kommer nästa anfall, i vilken styrka kommer det och var befinner jag mig när jag får det?"... Det var verkligen allt annat än roligt då för femton år sedan och det jag fasar mest för är att det ska behövas en operation för det var nästan det jobbigaste som jag har varit med om. Inte själva operationen men veckorna efter den (och de sju anfallen som jag hade innan operationen). Måste dricka mycket och se om den kommer ut av sig själv! Om sex veckor ska jag röntgas för att se var den sitter och hur stor den är. Spänning i vardagen!
torsdag 24 november 2016
onsdag 23 november 2016
Lite omväxling i sjukstugan
I fredags var O på dagis, H i skolan och J och jag var på jobbet - fantastiskt! I helgen tog vi det mest lugnt och vilade oss lite extra, vilket verkligen behövdes. Båda barnen är fortfarande trötta och varken J eller jag är helt i toppform. Dessutom började L nysa ganska mycket i fredags kväll och under helgen utvecklade hon en riktig förkylning och var väldigt eländig. Hon hade förmodligen feber och nös så att snoret stänkte så fort hon rörde sig. Hon ville inte gå ut, skällde inte när det knackade på dörren, var inte i köket när vi åt utan låg bara i soffan. Om det är synd om en man som är förkyld är det definitivt ännu mer synd om en liten hund, tyckte nog L. Det blir väl antagligen väldigt förvirrat när nosen inte fungerar för en hund och kanske är det därför som hon var så ynklig. Nu har det gått snart en vecka och hon har nog ingen feber längre men nyser fortfarande och är inte riktigt sig själv.
Igår natt väckte J mig eftersom han hade bölder som kliade över hela kroppen. Jag var inte mitt mest empatiska jag så där mitt i natten utan bad honom googla nässelfeber eftersom jag tyckte att det borde kunna vara det nu när han precis har avslutat en penicillinkur. Symptomen stämde in och han mådde bättre efter att ha tagit en antihistamintablett under förmiddagen. Känns som att det är helt tillräckligt med sjukdomar hos oss nu för ett bra tag framöver!
I måndags var vi på nytt hos logopeden med O och tränade vidare på bokstaven S och det gick lite bättre även om det är svårt. Vi måste bli ännu bättre på att öva hemma! På eftermiddagen var han på femårskontroll och allt var bra. Han vägde 18 kg, var 115 cm lång och klarade alla saker han skulle göra utan problem. Sprutan gick också bra, han sa inte ett pip. Däremot råkade jag ta honom i den arm han fick sprutan när jag skulle lyfta ut honom från köket efter att både han och H var galna när jag försökte laga mat. "Jag tycker inte att du är en bra mamma till dina barn", sa O då och det fick jag ju hålla med om när jag hade lugnat mig lite. Det är inte så ofta som jag blir arg men när O hade skrikit i över en halvtimme om samma sak och H sedan skrek ett par gånger på O att han skulle vara tyst, så blev det lite för mycket... Vi pratade om det efteråt och jag tänker att det är viktigt att de förstår att även föräldrar kan bli arga och att det finns en gräns för hur långt tålamodet räcker. Det är inte ofta som jag tappar tålamodet så när det väl händer så blir de lite förvånade. Jag bad i alla fall om ursäkt efteråt eftersom jag tycker att det är viktigt att erkänna för sina barn när man har gjort fel. Föräldrar är inte ofelbara på något sätt och gör också många misstag!
Idag är det informationsmöte inför förskoleklass och val av skola för O. Vi har redan gjort valet men jag vill gå på mötet i alla fall - främst för att det ska vara lika och för att vi ska visa samma intresse för O:s skolgång som för H:s så klart. När vi skulle välja till H fixade vi barnvakt och gick båda två men nu känns det som att det räcker att jag går eftersom vi inte ska välja skola på samma sätt. Vi vill ju att han ska gå på samma som H - återstår att se om vi har sådan tur att det blir så... Vi tillhör inte den skolans upptagningsområde så det kan bli tufft men vi håller alla tummar vi har för syskonförtur och lite annat! Det känns helt galet att vår lilla kille är så stor så att vi ska tänka på skolval!
Igår natt väckte J mig eftersom han hade bölder som kliade över hela kroppen. Jag var inte mitt mest empatiska jag så där mitt i natten utan bad honom googla nässelfeber eftersom jag tyckte att det borde kunna vara det nu när han precis har avslutat en penicillinkur. Symptomen stämde in och han mådde bättre efter att ha tagit en antihistamintablett under förmiddagen. Känns som att det är helt tillräckligt med sjukdomar hos oss nu för ett bra tag framöver!
I måndags var vi på nytt hos logopeden med O och tränade vidare på bokstaven S och det gick lite bättre även om det är svårt. Vi måste bli ännu bättre på att öva hemma! På eftermiddagen var han på femårskontroll och allt var bra. Han vägde 18 kg, var 115 cm lång och klarade alla saker han skulle göra utan problem. Sprutan gick också bra, han sa inte ett pip. Däremot råkade jag ta honom i den arm han fick sprutan när jag skulle lyfta ut honom från köket efter att både han och H var galna när jag försökte laga mat. "Jag tycker inte att du är en bra mamma till dina barn", sa O då och det fick jag ju hålla med om när jag hade lugnat mig lite. Det är inte så ofta som jag blir arg men när O hade skrikit i över en halvtimme om samma sak och H sedan skrek ett par gånger på O att han skulle vara tyst, så blev det lite för mycket... Vi pratade om det efteråt och jag tänker att det är viktigt att de förstår att även föräldrar kan bli arga och att det finns en gräns för hur långt tålamodet räcker. Det är inte ofta som jag tappar tålamodet så när det väl händer så blir de lite förvånade. Jag bad i alla fall om ursäkt efteråt eftersom jag tycker att det är viktigt att erkänna för sina barn när man har gjort fel. Föräldrar är inte ofelbara på något sätt och gör också många misstag!
Idag är det informationsmöte inför förskoleklass och val av skola för O. Vi har redan gjort valet men jag vill gå på mötet i alla fall - främst för att det ska vara lika och för att vi ska visa samma intresse för O:s skolgång som för H:s så klart. När vi skulle välja till H fixade vi barnvakt och gick båda två men nu känns det som att det räcker att jag går eftersom vi inte ska välja skola på samma sätt. Vi vill ju att han ska gå på samma som H - återstår att se om vi har sådan tur att det blir så... Vi tillhör inte den skolans upptagningsområde så det kan bli tufft men vi håller alla tummar vi har för syskonförtur och lite annat! Det känns helt galet att vår lilla kille är så stor så att vi ska tänka på skolval!
fredag 18 november 2016
Rapport från sjukstuga 3.0...
Vi har slagit nytt rekord - vi har vabbat i fyra veckor men undantag för två halva dagar för några veckor sedan... O var ju på väg att gå till dagis igen, han hade bara sin hosta kvar och barn kan ju hosta länge men eftersom J inte mådde bra på tisdagen kunde O lika bra vara hemma en dag till, tänkte vi. Natten till onsdagen kom H och sa att hon inte mådde bra - feber! Eftersom både J och H skulle vara hemma kunde O fortsätta att vara hemma och kurera sin hosta. J åkte in till kvällsmottagningen på onsdagskvällen och fick penicillin mot halsfluss och på torsdagen fick vi en läkartid till båda barnen för kontroll, främst av H. Doktorn ville ta halsprov på alla utom J och började med O som gapade snällt trots att han visste vad som skulle hända. Jag gapade också snällt för att visa H att det inte var någon fara (även om jag tycker att det är ganska obehagligt) men hon var ändå helt hysterisk när det var hennes tur. Hon knep ihop munnen och totalvägrade, slog mot doktorns arm och skrek hela tiden "jag kan inte, jag kan inte". Doktorn ville inte tvinga henne utan valde att skicka båda barnen på blodprov för att se om det gick att utläsa en infektion genom det. Det var inga större problem för någon av dem men sköterskan reagerade på att H inte hade tagit halsprov och sa att det måste hon väl göra? Jo, det tyckte ju J och jag också så vi gjorde ett nytt försök med ungefär samma resultat som tidigare men nu fungerar H så att det bara blir värre om man inte får henne att göra det som hon inte vill. Det finns olika metoder och jag förespråkar verkligen inte den hårda vägen men nu hade vi inget val. Med det välkända greppet en hand om pannan och en hand om armarna, höll jag fast och tvingade henne att ta provet - som gick bra tack vare en erfaren sköterska. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna för det är verkligen inte kul att utsätta sitt barn för detta men efteråt erkände hon att det inte var så farligt och att hon inte hade kräkts - vilket egentligen är det som hon är rädd för.
Samtliga prov visade negativt men H:s sänka var 106 och det var inte så bra eftersom den ska vara under 10 om man är frisk. Läkaren ville därför sätta in penicillin så att det inte skulle bli lunginflammation och även mot halsontet kändes det som en bra idé. I efterhand önskar jag i och för sig att vi hade låtit bli eftersom H efter två omgångar var i stort sett frisk... När O tog penicillin tog det två dagar innan han blev märkbart bättre och det är väl egentligen mer normalt. H hade förmodligen inte behövt penicillin men nu har hon, drygt sju och ett halvt år, ätit sin första kur. Hon har ju haft stora problem med flytande medicin tidigare och vi såg inte direkt fram emot att kämpa för att få i henne kåvepenin trettio gånger... Första sprutan gick sådär - hon fick in en milliliter i munnen och den kom ut igen på hennes kläder eftersom hon helt enkelt spottade ut den. Då blev jag ganska irriterad, sa till henne på skarpen att det inte kommer att funka tre gånger i tio dagar om hon ska göra så och fyllde på sprutan med ny medicin. Efter det har det inte varit några problem, hon har verkligen varit superduktig!
Eftersom J ändå var dålig var han hemma med H så jag kunde jobba. Det var gymnasiemässa och det var liksom inte läge att vara hemma då... På fredagseftermiddagen försökte jag ignorera att jag kände mig lite trött och konstig och började få ont i halsen - jag skulle ju jobba på mässan hela lördagen också! Jag fick klart mina inlämningsuppgifter till rektorsutbildningen men efter det tog jag en Ipren och gick och lade mig. Sov oroligt hela natten och var inte så kaxig när jag vaknade. Jag hade inte så ont i halsen men hög feber och det är inte ofta som jag har det. Tur att det var lördag och att J mådde bättre för jag kunde verkligen vara sjuk - det kan jag inte minnas att jag har varit sedan jag var höggravid med H för snart åtta år sedan! Jag sov, vilade, tittade på TV mm och behövde inte bry mig om någon annan än mig själv. På söndagen hade jag fortfarande feber och rejält ont i halsen. I måndags ringde jag för att försöka få en läkartid men vår hårt belastade vårdcentral ville inte ta emot mig (när J ringde i onsdags kl 8.00 kom han fram och var samtal nummer nio och när det var hans tur kl. 8.14 så var tiderna slut...). Enligt sköterskan behöver inte vuxna penicillin mot halsfluss - den kan läka ut av sig själv men det tar ett par dagar längre. Jag tål inte penicillin så egentligen tycker jag att det kändes bra att slippa men jag hade verkligen väldigt ont i halsen och kunde inte äta... Bara att ta en Ipren och lasta in båda barnen och åka till logopeden med O. Denna gång övade han på S och det var mycket svårare än K men gick ändå ok.
Jag har verkligen övat mig på att vara sjuk/vabba och inte jobbat mer än svarat på de viktigaste mailen. Det känns bra! Eller kändes bra i alla fall, det kändes inte lika bra igår och idag när jag har jobbat halva dagar och insett hur mycket jag har på min att göra-lista... Jag kunde åtminstone koppla av när jag var hemma och vila och bara vara med barnen och det är ett framsteg. I onsdags eftermiddag åkte vi till Vellingeblomman och julhandlade lite och igår var O en halv dag på dagis medan H var med mig på jobbet ett par timmar. O:s kompisar var så glada att se honom och flera kramade honom och sa att de hade saknat honom. "Alla har saknat mig, det är nog för att jag är så snäll", konstaterade O med gott självförtroende men det är nog helt sant. Snällare kille får man leta efter!
Idag var H i skolan för första gången på en dryg vecka. Jag hämtade lite uppgifter till henne i onsdags så hon inte ska missa för mycket. Fick även en liten pratstund med hennes båda lärare och de är verkligen hur bra som helst - jag tror att vi har haft tur! Hon tog med sig en del skolarbete igår till mitt jobb och gjorde det under tystnad medan vi hade möte. Min chef blev förtjust i H men H är lite avvaktande mot personer som är lite för mycket "på". Hon fick i alla fall fläta H:s hår och hon är verkligen jätteduktig på att göra fina frisyrer. Hon uttryckte att hon gärna hade haft en egen dotter så då är förmodligen inte hennes barnlöshet frivillig. Det gör mig ont om det är så eftersom hon troligen är för gammal för att bli gravid nu och inte heller har någon partner. Jag är så tacksam för att jag fick bli mamma!
Helgen består bara av återhämtning och lugna aktiviteter här hemma. Nästa helg är det redan dags att göra fint inför advent - härligt!
Samtliga prov visade negativt men H:s sänka var 106 och det var inte så bra eftersom den ska vara under 10 om man är frisk. Läkaren ville därför sätta in penicillin så att det inte skulle bli lunginflammation och även mot halsontet kändes det som en bra idé. I efterhand önskar jag i och för sig att vi hade låtit bli eftersom H efter två omgångar var i stort sett frisk... När O tog penicillin tog det två dagar innan han blev märkbart bättre och det är väl egentligen mer normalt. H hade förmodligen inte behövt penicillin men nu har hon, drygt sju och ett halvt år, ätit sin första kur. Hon har ju haft stora problem med flytande medicin tidigare och vi såg inte direkt fram emot att kämpa för att få i henne kåvepenin trettio gånger... Första sprutan gick sådär - hon fick in en milliliter i munnen och den kom ut igen på hennes kläder eftersom hon helt enkelt spottade ut den. Då blev jag ganska irriterad, sa till henne på skarpen att det inte kommer att funka tre gånger i tio dagar om hon ska göra så och fyllde på sprutan med ny medicin. Efter det har det inte varit några problem, hon har verkligen varit superduktig!
Eftersom J ändå var dålig var han hemma med H så jag kunde jobba. Det var gymnasiemässa och det var liksom inte läge att vara hemma då... På fredagseftermiddagen försökte jag ignorera att jag kände mig lite trött och konstig och började få ont i halsen - jag skulle ju jobba på mässan hela lördagen också! Jag fick klart mina inlämningsuppgifter till rektorsutbildningen men efter det tog jag en Ipren och gick och lade mig. Sov oroligt hela natten och var inte så kaxig när jag vaknade. Jag hade inte så ont i halsen men hög feber och det är inte ofta som jag har det. Tur att det var lördag och att J mådde bättre för jag kunde verkligen vara sjuk - det kan jag inte minnas att jag har varit sedan jag var höggravid med H för snart åtta år sedan! Jag sov, vilade, tittade på TV mm och behövde inte bry mig om någon annan än mig själv. På söndagen hade jag fortfarande feber och rejält ont i halsen. I måndags ringde jag för att försöka få en läkartid men vår hårt belastade vårdcentral ville inte ta emot mig (när J ringde i onsdags kl 8.00 kom han fram och var samtal nummer nio och när det var hans tur kl. 8.14 så var tiderna slut...). Enligt sköterskan behöver inte vuxna penicillin mot halsfluss - den kan läka ut av sig själv men det tar ett par dagar längre. Jag tål inte penicillin så egentligen tycker jag att det kändes bra att slippa men jag hade verkligen väldigt ont i halsen och kunde inte äta... Bara att ta en Ipren och lasta in båda barnen och åka till logopeden med O. Denna gång övade han på S och det var mycket svårare än K men gick ändå ok.
Jag har verkligen övat mig på att vara sjuk/vabba och inte jobbat mer än svarat på de viktigaste mailen. Det känns bra! Eller kändes bra i alla fall, det kändes inte lika bra igår och idag när jag har jobbat halva dagar och insett hur mycket jag har på min att göra-lista... Jag kunde åtminstone koppla av när jag var hemma och vila och bara vara med barnen och det är ett framsteg. I onsdags eftermiddag åkte vi till Vellingeblomman och julhandlade lite och igår var O en halv dag på dagis medan H var med mig på jobbet ett par timmar. O:s kompisar var så glada att se honom och flera kramade honom och sa att de hade saknat honom. "Alla har saknat mig, det är nog för att jag är så snäll", konstaterade O med gott självförtroende men det är nog helt sant. Snällare kille får man leta efter!
Idag var H i skolan för första gången på en dryg vecka. Jag hämtade lite uppgifter till henne i onsdags så hon inte ska missa för mycket. Fick även en liten pratstund med hennes båda lärare och de är verkligen hur bra som helst - jag tror att vi har haft tur! Hon tog med sig en del skolarbete igår till mitt jobb och gjorde det under tystnad medan vi hade möte. Min chef blev förtjust i H men H är lite avvaktande mot personer som är lite för mycket "på". Hon fick i alla fall fläta H:s hår och hon är verkligen jätteduktig på att göra fina frisyrer. Hon uttryckte att hon gärna hade haft en egen dotter så då är förmodligen inte hennes barnlöshet frivillig. Det gör mig ont om det är så eftersom hon troligen är för gammal för att bli gravid nu och inte heller har någon partner. Jag är så tacksam för att jag fick bli mamma!
Helgen består bara av återhämtning och lugna aktiviteter här hemma. Nästa helg är det redan dags att göra fint inför advent - härligt!
måndag 7 november 2016
Höstlovet är slut men vi vabbar fortfarande...
O var mycket trött i torsdags kväll och ville inte att vi skulle åka någonstans i fredags. Vi ställde in oss på att inte komma iväg men när han hade varit vaken en timme i fredags sa han att han ändå ville åka och bo på hotell. Vi packade lite snabbt och gav oss iväg - L hade vi lämnat till farmor och farfar i torsdags kväll utifall O skulle ändra sig. Vi åkte mot Ängelholm och båda barnen somnade innan vi hade hunnit ut ur vår by, det vill säga inom tre minuter... Vi körde sakta så att de fick vila lite och stannade på Mc Donalds för lunch innan vi fortsatte vidare till stadens Järnvägsmuseum. I all sin enkelhet var det ett fint museum även om O var lite för trött för att orka någon längre stund. Vi fortsatte vidare mot Viken eftersom vi hade läst att det på Vikens bibliotek finns en våning med bara Bamse - Rune Andreasson var ju från Viken. Det tog ett tag att hitta det lilla huset som även är ett bibliotek men vi lyckades till slut. Barnen tyckte att det var jätteroligt att rita, läsa gamla tidningar och böcker och spela spel. Enkla, billiga (läs gratis) nöjen är ofta de bästa!
När biblioteket stängde klockan fyra körde vi strandvägen till Helsingborg. Vi stannade på Lakritsboden i stan för att köpa en present och lite smått och gott till oss - fantastisk affär! Sen körde vi ut till Scandic och installerade oss i vårt rum. Väl där kom vi på att vi hade lovat oss själva att aldrig bo på detta hotell med barnen igen men det hade vi uppenbarligen förträngt - det var ju ett helt år sedan sist... Deras familjerum har två sängar som man fäller ner från väggen men eftersom båda barnen vägrar att sova i den översta sängen (blir som en våningssäng) så blir det J som får göra det och den är nog inte tänkt för vuxna. Den är åtminstone inte skön och varje gång han vänder sig vaknar jag eftersom den knirrar och knarrar. De har en bra restaurang och hotellet i övrigt är barnvänligt, nyrenoverat och fräscht så det är egentligen inget fel på själva hotellet - det passar bara inte vår familj just nu.
I lördags åt vi en god frukost men O var fortfarande blek och trött och ville inte äta som vanligt. Vi var en kort runda på Väla för att uträtta en del ärenden men orkade ingen längre stund. O blev sugen på hamburgare så vi beställde en sådan till honom på Mc Donalds - en restaurang som har bytt till det nya och helt värdelösa systemet att de lagar på beställning, i turordning. Det innebär att om man som vi bara vill ha ett Happy Meal med en enkel hamburgare utan några specialorder så får man snällt vänta på sin tur framför alla andra som har beställt före. Personalen har noll koll och ingen rutin på detta nya och den ena visste inte vad den andra gjorde. Efter 25 minuter fick vi det vi hade beställt till O men då var hamburgaren nästan kall eftersom den legat på vänt så länge. Gör om, gör rätt - alla som väntade var mycket upprörda!
Vi körde en omväg på vägen hem så att barnen skulle kunna sova och sedan hann de leka en stund innan det var dags att åka till O:s gudfamilj på lite Halloween-mys. Det ösregnade så vi stannade bara till på kyrkogården så att jag kunde springa in och tända ett par ljus hos pappa. Synd, eftersom det kan vara så mysigt och fint att gå och titta på kyrkogården när alla ljus brinner i mörkret och alla gravar är fint smyckade. Vi hade en mysig kväll med god mat och godisspökjakt för barnen i regnet. Vi fick åka tidigare än vi brukar eftersom O inte var i toppform.
Igår tog vi det bara lugnt hemma. Jag var ute och gick med en väninna och skrev lite på min inlämningsuppgift till fredag men annars gjorde vi inte så mycket förutom att H och jag var på hennes ridning. Idag var jag hemma med O eftersom han fortfarande känns för trött och hostig för att vara på förskolan. Vi var hos logopeden och han fick öva på "K" - det gick riktigt bra! Jag kunde jobba lite medan han lekte på egen hand och sedan kom farmor och farfar och passade honom medan jag åkte till företagshälsovården på samtal. Det känns bra att ventilera tankar och funderingar angående jobbet med en klok person och hon tycker att det verkar som att jag har ganska bra koll på egen hand. Vi bokade dock in en ny tid om en månad för uppföljning. Jag hann med några ärenden innan jag hämtade H som ville baka kladdkaka dagen till ära - det är ju kladdkakans dag! Hon bakade nästan helt på egen hand, jag hjälpte bara till med smöret och ett ägg.
J åkte iväg tidigt i morse men hann ändå inte hem till middagen. Han jobbar mer än han borde just nu och har gjort det det senaste halvåret och nu börjar det verkligen bli på gränsen till vad han klarar. Han har pratat med sin chef om detta men chefen är helt oförstående och verkligen ingen bra chef. Han förstörde hela vår sommarsemester med att jaga J med telefon och sms och var jättesur för att J inte hade datorn med sig på semestern - helt emot alla arbetsrättsliga lagar! Förra veckan suckade han över att J skulle vabba och yttrade "att du har ju inte haft många cleana veckor sedan semestern". J söker nya jobb för fullt - hoppas att han hittar något snart!
Höstlovet är slut, andra delen av höstterminen inleds och den är ju kortade än tiden mellan sommar- och höstlov. Jullovet är sex-sju veckor bort och dessa veckor brukar ju ha en tendens att gå fortare än andra, åtminstone veckorna i december. Jag ska på rektorsutbildning tre dagar i Båstad och vi ska även försöka komma iväg på julmarknad på Tivoli - sådana avbrott gör att det känns som att jag kommer att överleva fram till jullovet. Då ska jag och J vara helt lediga i två veckor och det kommer att vara totalförbjudet att nämna eller tänka på jobbet! Vi har bokat några dagar i Tyskland efter nyår för att få lite miljöombyte också. Därefter är det dags att börja fundera på sommarsemestern - känns som att vi måste ha roliga saker att se fram emot just nu för att klara jobblivet. Samtidigt försöker jag påminna mig om att varje dag - vardag som helg, jobbdag som ledig dag - är lika värdefull och måste uppskattas. Vi är friska, det är egentligen det enda som räknas!
När biblioteket stängde klockan fyra körde vi strandvägen till Helsingborg. Vi stannade på Lakritsboden i stan för att köpa en present och lite smått och gott till oss - fantastisk affär! Sen körde vi ut till Scandic och installerade oss i vårt rum. Väl där kom vi på att vi hade lovat oss själva att aldrig bo på detta hotell med barnen igen men det hade vi uppenbarligen förträngt - det var ju ett helt år sedan sist... Deras familjerum har två sängar som man fäller ner från väggen men eftersom båda barnen vägrar att sova i den översta sängen (blir som en våningssäng) så blir det J som får göra det och den är nog inte tänkt för vuxna. Den är åtminstone inte skön och varje gång han vänder sig vaknar jag eftersom den knirrar och knarrar. De har en bra restaurang och hotellet i övrigt är barnvänligt, nyrenoverat och fräscht så det är egentligen inget fel på själva hotellet - det passar bara inte vår familj just nu.
I lördags åt vi en god frukost men O var fortfarande blek och trött och ville inte äta som vanligt. Vi var en kort runda på Väla för att uträtta en del ärenden men orkade ingen längre stund. O blev sugen på hamburgare så vi beställde en sådan till honom på Mc Donalds - en restaurang som har bytt till det nya och helt värdelösa systemet att de lagar på beställning, i turordning. Det innebär att om man som vi bara vill ha ett Happy Meal med en enkel hamburgare utan några specialorder så får man snällt vänta på sin tur framför alla andra som har beställt före. Personalen har noll koll och ingen rutin på detta nya och den ena visste inte vad den andra gjorde. Efter 25 minuter fick vi det vi hade beställt till O men då var hamburgaren nästan kall eftersom den legat på vänt så länge. Gör om, gör rätt - alla som väntade var mycket upprörda!
Vi körde en omväg på vägen hem så att barnen skulle kunna sova och sedan hann de leka en stund innan det var dags att åka till O:s gudfamilj på lite Halloween-mys. Det ösregnade så vi stannade bara till på kyrkogården så att jag kunde springa in och tända ett par ljus hos pappa. Synd, eftersom det kan vara så mysigt och fint att gå och titta på kyrkogården när alla ljus brinner i mörkret och alla gravar är fint smyckade. Vi hade en mysig kväll med god mat och godisspökjakt för barnen i regnet. Vi fick åka tidigare än vi brukar eftersom O inte var i toppform.
Igår tog vi det bara lugnt hemma. Jag var ute och gick med en väninna och skrev lite på min inlämningsuppgift till fredag men annars gjorde vi inte så mycket förutom att H och jag var på hennes ridning. Idag var jag hemma med O eftersom han fortfarande känns för trött och hostig för att vara på förskolan. Vi var hos logopeden och han fick öva på "K" - det gick riktigt bra! Jag kunde jobba lite medan han lekte på egen hand och sedan kom farmor och farfar och passade honom medan jag åkte till företagshälsovården på samtal. Det känns bra att ventilera tankar och funderingar angående jobbet med en klok person och hon tycker att det verkar som att jag har ganska bra koll på egen hand. Vi bokade dock in en ny tid om en månad för uppföljning. Jag hann med några ärenden innan jag hämtade H som ville baka kladdkaka dagen till ära - det är ju kladdkakans dag! Hon bakade nästan helt på egen hand, jag hjälpte bara till med smöret och ett ägg.
J åkte iväg tidigt i morse men hann ändå inte hem till middagen. Han jobbar mer än han borde just nu och har gjort det det senaste halvåret och nu börjar det verkligen bli på gränsen till vad han klarar. Han har pratat med sin chef om detta men chefen är helt oförstående och verkligen ingen bra chef. Han förstörde hela vår sommarsemester med att jaga J med telefon och sms och var jättesur för att J inte hade datorn med sig på semestern - helt emot alla arbetsrättsliga lagar! Förra veckan suckade han över att J skulle vabba och yttrade "att du har ju inte haft många cleana veckor sedan semestern". J söker nya jobb för fullt - hoppas att han hittar något snart!
Höstlovet är slut, andra delen av höstterminen inleds och den är ju kortade än tiden mellan sommar- och höstlov. Jullovet är sex-sju veckor bort och dessa veckor brukar ju ha en tendens att gå fortare än andra, åtminstone veckorna i december. Jag ska på rektorsutbildning tre dagar i Båstad och vi ska även försöka komma iväg på julmarknad på Tivoli - sådana avbrott gör att det känns som att jag kommer att överleva fram till jullovet. Då ska jag och J vara helt lediga i två veckor och det kommer att vara totalförbjudet att nämna eller tänka på jobbet! Vi har bokat några dagar i Tyskland efter nyår för att få lite miljöombyte också. Därefter är det dags att börja fundera på sommarsemestern - känns som att vi måste ha roliga saker att se fram emot just nu för att klara jobblivet. Samtidigt försöker jag påminna mig om att varje dag - vardag som helg, jobbdag som ledig dag - är lika värdefull och måste uppskattas. Vi är friska, det är egentligen det enda som räknas!
torsdag 3 november 2016
Sjukstuga 2.0
Höstlov! Vi har delat dagarna så att J var hemma måndag och tisdag och jag igår och idag. Imorgon är vi båda lediga. I måndags var H med mormor på Malmö Opera som erbjöd en höstlovsaktivitet. De promenerade också i kvarteren runt teatern där mormor är uppväxt. H tyckte att det var kul med en utflykt på egen hand med mormor - det händer ju inte så ofta! J var hemma med O och efter lunch hämtade de bästa kompisen V på fritids så att killarna kunde leka hela em, vilket som vanligt gick jättebra.
Natten till i tisdags vaknade O vid kvart i fyra och kom ut till oss. Han klättrade upp i min säng och hade feber - igen... Han kom aldrig till ro utan höll oss båda vakna tills det var dags att gå upp. Jag gjorde mig i ordning som vanligt för att åka till jobbet och precis innan jag skulle köra hostade O till och sedan kräktes han ner halva soffan - mysigt... Jag sanerade O och J försökte sig på att sanera soffan, men hur vi än har kämpat med den på olika sätt sedan dess, luktar det fortfarande illa. Bara att byta ut den! Jag är ganska känslig för kräk och lukten av kräk och om det var detta som gjorde det eller om även jag hade fått mig en lightvariant av samma sjuka vet jag inte, men jag mådde illa och frös hela förmiddagen. Det kan ju också bero på att jag hade sovit för få timmar. Hur som helst så gick jag hem vid lunch eftersom jag inte ville vara på jobbet och riskera att kräkas där. Jag sov en stund och mådde sedan lite bättre men hade ingen aptit. O hade försökt kräkas en gång till men då kom det inget. Han sov ganska mycket under tisdagen och ville inte äta.
Igår hade O fortfarande feber så det fick bli ytterligare en hemmadag. Jag skulle ha varit på ridskolan och dömt några ekipage men det fick jag ställa in eftersom ingen vill vara barnvakt till ett kräksjukt barn... H blev besviken eftersom hon hade sett fram emot att vara i stallet under tiden. Jag försökte jobba lite men det blev inte så mycket gjort som planerat eftersom O mest ville sitta och hänga hos mig och det måste såklart prioriteras. När J kom hem på kvällen åkte H och jag till närmaste köpcentrum eftersom jag hade lovat henne att ta hål i öronen. Lite tidigt egentligen tycker jag, men hon har tjatat länge och på något sätt bestämt sig för att det skulle hända på höstlovet. Jag fick inte ta hål i öronen när jag var liten eftersom min mamma inte gillade detta så kanske är det därför som jag gav efter ganska lätt. Jag var över tjugo när jag gjorde mina och minns att det gjorde ganska ont så det förvarnade jag H om. Hon, som annars har ganska låg smärttröskel, sa inte ett pip. Hon hade nog bestämt sig för att inte börja gråta och lyckades klara det. Hon var mycket stolt och nöjd! Det var en erfaren kvinna som gjorde det och hon gjorde båda öronen samtidigt, vilket var en stor fördel. Nu ska de första örhängena sitta i i sex veckor och sedan måste hon ha örhängen i dygnet runt under ett år.
Idag har vi haft en mysig hemmadag och bakat, målat och sett på "Karlsson på taket". Vi har tagit två korta promenader, en till Netto och en med L, och O verkar lite piggare även om han fortfarande låter tjock i halsen. Han har i alla fall ingen feber så kanske kan vi åka iväg på vår planerade övernattning imorgon. På lördag är vi bortbjudna till O:s gudföräldrar och det ska nog också fungera, hoppas vi. På lördag måste vi även hinna med ett besök hos morfar och sätta en blomma och tända ett ljus. Resten av helgen kommer främst att gå åt till att göra en uppgift till Rektorsprogrammet som ska vara inne nästa fredag...
Natten till i tisdags vaknade O vid kvart i fyra och kom ut till oss. Han klättrade upp i min säng och hade feber - igen... Han kom aldrig till ro utan höll oss båda vakna tills det var dags att gå upp. Jag gjorde mig i ordning som vanligt för att åka till jobbet och precis innan jag skulle köra hostade O till och sedan kräktes han ner halva soffan - mysigt... Jag sanerade O och J försökte sig på att sanera soffan, men hur vi än har kämpat med den på olika sätt sedan dess, luktar det fortfarande illa. Bara att byta ut den! Jag är ganska känslig för kräk och lukten av kräk och om det var detta som gjorde det eller om även jag hade fått mig en lightvariant av samma sjuka vet jag inte, men jag mådde illa och frös hela förmiddagen. Det kan ju också bero på att jag hade sovit för få timmar. Hur som helst så gick jag hem vid lunch eftersom jag inte ville vara på jobbet och riskera att kräkas där. Jag sov en stund och mådde sedan lite bättre men hade ingen aptit. O hade försökt kräkas en gång till men då kom det inget. Han sov ganska mycket under tisdagen och ville inte äta.
Igår hade O fortfarande feber så det fick bli ytterligare en hemmadag. Jag skulle ha varit på ridskolan och dömt några ekipage men det fick jag ställa in eftersom ingen vill vara barnvakt till ett kräksjukt barn... H blev besviken eftersom hon hade sett fram emot att vara i stallet under tiden. Jag försökte jobba lite men det blev inte så mycket gjort som planerat eftersom O mest ville sitta och hänga hos mig och det måste såklart prioriteras. När J kom hem på kvällen åkte H och jag till närmaste köpcentrum eftersom jag hade lovat henne att ta hål i öronen. Lite tidigt egentligen tycker jag, men hon har tjatat länge och på något sätt bestämt sig för att det skulle hända på höstlovet. Jag fick inte ta hål i öronen när jag var liten eftersom min mamma inte gillade detta så kanske är det därför som jag gav efter ganska lätt. Jag var över tjugo när jag gjorde mina och minns att det gjorde ganska ont så det förvarnade jag H om. Hon, som annars har ganska låg smärttröskel, sa inte ett pip. Hon hade nog bestämt sig för att inte börja gråta och lyckades klara det. Hon var mycket stolt och nöjd! Det var en erfaren kvinna som gjorde det och hon gjorde båda öronen samtidigt, vilket var en stor fördel. Nu ska de första örhängena sitta i i sex veckor och sedan måste hon ha örhängen i dygnet runt under ett år.
Idag har vi haft en mysig hemmadag och bakat, målat och sett på "Karlsson på taket". Vi har tagit två korta promenader, en till Netto och en med L, och O verkar lite piggare även om han fortfarande låter tjock i halsen. Han har i alla fall ingen feber så kanske kan vi åka iväg på vår planerade övernattning imorgon. På lördag är vi bortbjudna till O:s gudföräldrar och det ska nog också fungera, hoppas vi. På lördag måste vi även hinna med ett besök hos morfar och sätta en blomma och tända ett ljus. Resten av helgen kommer främst att gå åt till att göra en uppgift till Rektorsprogrammet som ska vara inne nästa fredag...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)