Tonårsföräldrar!

Vår allra finaste H fyllde 13 år igår! Vi påbörjade firandet redan i lördags med släktkalas och firade både henne och påsk. Så kan vi göra de år påsken är sen och det är väldigt smidigt. Hela släkten var på plats och det blev en bra kväll med glada och nöjda barn. Som vanligt massor med fix innan men det är ändå ganska lätt när det är påskmat som ska serveras. I söndags hade vi en återhämtningsdag och det behövdes verkligen. J och jag har motat en förkylning med ipren och coldzyme hela påsken eftersom det inte var läge att bli sjuk just nu men det tar på kroppen eftersom den inte är på topp.

Hela veckan har vi kämpat hårt för att ro i land ett ponnyköp och en leverans av densamma på H:s födelsedag. I onsdags var det dags för veterinärbesiktning och jag måste erkänna att jag sov dåligt natten innan. Jag orkade inte tänka på om ponnyn inte skulle gå igenom... Barnen trodde att jag var på jobbet under förmiddagen men det var jag bara under en halvtimme på morgonen och sedan åkte jag till veterinärkliniken. W skötte sig hela tiden och klarade alla test och även röntgen. En stor lättnad och tårar från både säljare och köpare! Vi var överens om pris och leverans så jag åkte direkt från kliniken till en hästaffär för att köpa ströpellets till boxen och saker som ponnyn behöver i hage och stall. J köpte material till staketet och var i stallet i fredags och fixade en ny hage under förevändning att detta var den enda dag som han och stallägaren kunde samtidigt. H fick veta att vi skulle besiktiga den 29 april, eftersom det var den tid som jag först fick när jag kontaktade den klinik jag helst ville anlita. Hon hade en nedräkning till sin födelsedag och en nedräkning till den dagen. Vi berättade bara för ett par enstaka personer för att risken att försäga sig skulle minimeras. I torsdags var jag på en inköpsrunda för att ordna ytterligare saker som behövdes direkt vid W:s ankomst.

Igår var så dagen här! Vi inledde med sedvanlig uppvaktning och frukost på sängen och H blev glad för många hästrelaterade presenter, en ny telefon och en ny kavaj, som hon visste om men som jag hade bytt knappar i så att den blev lite finare. Förmiddagen gick åt till att förbereda brunch för H:s gudföräldrar som kom klockan 12. Vädret var fantastiskt så vi kunde äta ute och inte riskera att de skulle bli smittade av vår förkylning. Barnen lekte på ovanvåningen när vi såg bil och släp rulla in på granngatan, helt enligt planen. Vi kallade på H och sa att det kom mer folk och att hon skulle gå ut. Hon blev så överraskad, nästan chokad, och grät av glädje när hon insåg att det var W som kom! Hon fattade ingenting först men efter att vi hade intygat att han hade kommit för att stanna var hon så glad och lättad. Vi sa hejdå till gästerna, som var glada att de hade fått bevittna händelsen, bytte om och åkte sen ut till stallet. W lastades av, gick en liten runda på ridbanan och sedan släppte vi honom i hagen. Han är inte van att gå på gräs och var väldigt nöjd över en hel hage full med gräs. Vi fick massor av saker som vi lastade av och sedan var det dags för familjen att ta farväl i lugn och ro. De var så klart jätteledsna även om de tyckte att det kändes bra med oss som nya ägare.

Vi åkte hem, bytte om snabbt och fortsatte till den fonduerestaurang som vi brukar äta på när H fyller år. De har haft stängt under pandemin och öppnade för ett par veckor sedan så det blev ett kärt återseende. Efter att ha ätit tårta i flera dagar var vi inte så sugna på efterrätt utan åkte direkt till stallet när vi hade ätit klart. W hade kommit in i sin box och verkade trivas bra trots sin sura lilla granne B. I morse fick vi rapport att han hade tagit en morgongalopp i hagen och när jag kom ut vid lunchen hade han knappt rört morgonhöet utan bara ätit gräs. Han blev mäkta missnöjd när jag stängde av större delen av hagen eftersom det inte är bra med för många timmar på gräs i början men fann sig snällt efter ett tag. H fick vara hemma från skolan idag och smälta allt som hände igår och hon cyklade själv ut i stallet och mockade och gjorde höpåsar. I eftermiddags åkte vi ut tillsammans och pysslade med både W och B. H red B och jag ledde W bredvid - eller egentligen före eftersom han var ganska mycket snabbare. Han var lite nyfiken och spänd men lugnade sig snabbt. I morgon blir det nog en promenad till ridklubben för att kunna rida på en bra bana.

Ett händelserikt lov med en sjuk O som inte gjort så många knop, H som var modig och tog hål i öronen i fredags och jag och min syster som tillsammans med vår moster äntligen har fördelat det silver och guld som vår moster och mamma ärvde 1984 när vår mormor dog och som borde ha varit fördelat för länge sedan. Vår moster fick hem allt till sig för några veckor sedan och hade varit och värderat det. Själva delningen av sakerna är ett kapitel för sig som vi kan ta en annan gång... Egentligen tillföll ju allting mig och min syster eftersom det fanns förvarat hemma hos mamma när hon gick bort men vår moster har vakat över detta och frågat efter det massor av gånger. När vi hade valt det vi ville ha (efter att vår moster och våra kusiner hade tingat det de ville ha) och räknade ihop de sakerna, "övertrasserade" vi vår del med 200 kr (av drygt 27 500 kr) och tänkte att det kanske inte spelade så stor roll men det gjorde det minsann! "Orka", som H hade sagt... Med tanke på att allt egentligen var vårt kunde man tyckt att detta inte spelade så stor roll men det gjorde det. Jag erbjöd mig att swisha men har ännu inte gjort det. Suck! Detta var det sista vi hade kring mammas saker om man inte räknar med det som bara var hennes och som jag och min syster behöver få värderat och dela mellan oss. Det ska dock inte ta 35 år!

Hästtankar

När det händer mycket i livet brukar jag ha svårt att sova hela nätter. Jag somnar nästan alltid utan några problem men vaknar mellan fyra och fem på morgonen och har sedan väldigt svårt att somna om. Hjärnan startar direkt och börjar tänka på det som just då eller nu upptar tankarna även dagtid. Just nu är det den stora förändringen i att köpa och ha en egen ponny som tar stor plats i mitt huvud. Det är roligt men det är klurigt och ett lite skrämmande stort ansvar. Dessutom handlar det om mycket pengar och en massa saker som behöver köpas in. Vi måste ha något bra ställe att ha ponnyn på och det är just detta som för tillfället är en oro. Sedan länge har vi fått besked att vi tillfälligt kan ha ponnyn där lilla B står även om det inte är optimalt. Vi behöver göra en del förändringar och det blir lite stökigt för ägarna men de ställer upp och är supersnälla så det känns bra! Vi har bokat semester vecka 26 och 27 och ska sen jobba vecka 28, då jag trodde att familjen på gården skulle vara på semester. Nu visade det sig att de ska åka den 28 juni, två dagar efter oss, och vara borta en vecka. De hade räknat med att vi är hemma och kunde hjälpa till med hästarna och jag hade räknat med att hjälpa till vecka 28 när jag trodde att de var borta... Ett alternativ är att boka om så att vi åker vecka 29 och 30 istället men då är ju hela Europa på resande fot så det känns inte som ett bra alternativ. Ännu har jag några månader på mig att lösa det hela och förmodligen kommer det att lösa sig men hur vet jag inte ännu och det stressar mig.

Vi har ju inte ens en ponny ännu. I fredags var vi och tittade på den ponny som vi även tittade på förra fredagen och det kändes lika bra som senast. Jag har funderat mycket fram och tillbaka i veckan och kände väl ganska direkt att detta var en ponny för H. I början av veckan bokade vi det andra provridningstillfället och jag förstod på säljaren att även de tyckte att det kändes väldigt bra. Jag kollade därför tider för veterinärbesiktning under onsdagen efter att ha messat med säljaren om hur fort de kunde tänka sig att släppa iväg ponnyn. Jag berättade att H fyller år på annandagen och att det hade varit så roligt att kunna överraska henne med en ponny då. Lite tight eftersom veterinärkliniker oftast har mycket att göra men jag lyckades hitta en tid nu i veckan då både jag och säljaren kunde. Hon är lärare så det passade henne bra att göra det på lovet. Jag försökte pruta lite på priset och få med en jättedyr, specialanpassad sadel men lyckades inte. De har fler spekulanter på kö så det är inte läge att pruta tyvärr. Orkar inte tjafsa om några tusenlappar hit eller dit när det ändå är så mycket pengar som vi ska punga ut med - jag vill bara att det ska bli bra och att han ska komma hem till oss. Han är väldigt gullig!

Det är en massa fix kvar och massor av saker som ska inhandlas. Ridsporten är verkligen inte för alla tyvärr... Det är enorma summor pengar man måste ut med varje månad när man har häst! Jag ringde försäkringsbolaget och kollade och bara försäkringen kommer att kosta 1700 kr per månad. Sen tillkommer stallplats, mat, skor, hovslagare, träningar, tävlingar, inköp av saker till häst och ryttare, inköp av transport och underhåll av den mm. Bara att göra det helt enkelt och tänka att mormor och morfar hade velat detta för H och gärna är med och sponsrar... Den ponny vi har hittat är kusligt lik min systers ponny i huvudet och blicken och även i storleken! Håller nu alla tummar för att den ska vara frisk och gå igenom besiktningen, annars vet jag inte vad jag gör.

Idag hade vi för en gångs skull en hästfri dag och hade bestämt oss för att åka in till Lund för att äta lunch och gå på bio. I natt väckte O mig och hade ont i halsen och han var rejält hängig så han kunde inte följa med. Det var främst för hans skull som vi skulle gå på bio men nu ville han att vi andra skulle gå medan han stannade hemma. Jag sa förstås att jag skulle vara hemma med honom men det ville han inte och jag kände att det inte spelade så stor roll eftersom han ändå bara skulle vila i sängen eller spela. Succén med Fortnite håller i sig och han har haft så roligt med olika kompisar i veckan! Igår hade han en kompis här på eftermiddagen - ingen han har lekt med innan men de leker i skolan och det var kompisens pappa som kontaktade J och frågade om O ville leka. Kryss i taket! Idag var en annan kompis här och ringde på men det gick ju tyvärr inte att leka idag. Igår var J och jag och hämtade nya stolar till vardagsrummet och en soffa till O:s rum. Idag bar vi upp soffdelarna och skruvade ihop den och det blev jättebra i O:s stora rum som hittills mest bestått av säng, bokhyllor och ett golv med massor av lego. Nu blev det ett vardagsrum i rummet och på onsdag beger vi oss till Ikea och kompletterar med lite olika möbler för att det ska bli riktigt bra. H städade hela sitt rum (under stora protester) eftersom hon ska ha fyra kompisar här imorgon när vi jobbar.

Dags för sängen - en fullspäckad vecka väntar! Lov får jag ha någon annan gång... 

Krig... 2022?!

Det här inlägget påbörjade jag för snart en månad sedan men kom inte längre... När jag skrev senast hade kriget i Ukraina pågått i ett par veckor och nu är det över fem veckor sedan Europas säkerhetsläge snabbt förändrades till det sämre. Mycket sämre. Jag följde nyheterna och olika tidningars uppdateringar många gånger per dag. Till slut kände jag att det påverkade mig för mycket och begränsade mig själv så att jag bara läste/tittade morgon, eftermiddag och kväll. Den senaste veckan har det rapporterats klart mindre om kriget än i början. Det är fortfarande precis lika hemskt men kanske har händelserna tappat i nyhetsvärde för tidningar och TV? Att det skulle bli krig i Europa 2022 hade nog inte många sett komma. Det är galet att mänskligheten (eller Putin) inte har kommit längre än så. Krig känns så primitivt och kastar oss tillbaka många årtionden när det gäller demokrati, jämställdhet och utveckling.

Den 24 februari var det sportlov och vi hade för länge sedan bokat en hotellnatt i Helsingborg. Jag behövde jobba på förmiddagen eftersom jag hade en träff i det ledarutvecklingsprogram som alla kommunens chefer går. Vår kursledare, en erfaren psykolog med rötterna i Estland, var professionell när vi inledde med att förfasas över Putins beslut. Hon sa kort att hon helst inte pratade om det som hade hänt utan ville fokusera på vår agenda och det gjorde hon sedan på ett bra sätt. Jag kände däremot att mina tankar var någon helt annanstans och hade svårt att bidra på samma sätt som vanligt. Vi åkte mot Helsingborg vid lunchtid och hade en trevlig eftermiddag och kväll. Barnen hade valt att vi skulle bo på ett hotell som vi hade sett senast vi var i Helsingborg så det gjorde vi. Det hade dock inga familjerum så vi fick ha två rum och de låg tyvärr inte bredvid varandra utan i olika delar på samma våning. H messade mig att jag skulle titta ut genom fönstret när vi slappade lite inför middagen men genom vårt fönster såg vi inte det barnen såg eftersom de hade rum i ett annat väderstreck. På Kärnans trappa hade folk samlats med Ukrainska flaggor och tända ljus. De sjöng sånger, troligen på ukrainska eller ryska, och jag var tvungen att föreviga detta ögonblick. Även utan detta tror jag att jag för alltid kommer att minnas vad vi gjorde den 24 februari 2022 men det kändes viktigt att dokumentera det i bild. Vi åt middag på en fondue-restaurang som vi hade hoppats mycket på efter att Malmös kända fondue-restaurang stängde i samband med pandemin och inte har öppnat igen förrän nu i veckan. Vi blev ganska besvikna över både mat och bemötande och dessutom blev vi fattiga på kuppen. Det var absolut inte värt de pengar vi betalade och till Oasen i Helsingborg återvänder vi inte! På fredagen åkte vi över till Helsingör, bara för att känna att vi kunde göra det utan en massa meck. O var inte överförtjust så vi stannade inte så länge men det var roligt att vara utomlands för en kort stund i alla fall!

Förutom att kriget upptar mycket energi och tankar gör även vårt hästletande det. Det är ju ett lyxproblem i sammanhanget men tar enormt mycket tid. För H är det en ständig kamp mellan hopp och förtvivlan och hon har i princip velat ha alla ponnyer vi har tittat på. Det har dock varit nyttigt att titta på många och kanske, kanske har vi nu hittat rätt... Vågar knappt skriva det och vågar knappt tänka på hålet den kommer att skapa på bankkontot men den var trevlig på alla sätt och då tänker jag att mormor och morfar får sponsra lite. Förhoppningsvis går den att sälja igen när H är för gammal eller för lång eftersom den bara är 11 år och då kanske vi kan få tillbaka lite pengar. Vi köper nog ponny när de är som allra dyrast men det finns inte mycket vi kan göra åt det. Idag var vi och provade ytterligare en ponny som de ville ha nästan lika mycket pengar för som den igår och då blev helt plötsligt den igår ganska billig...

Ponnyn idag stod utanför Höganäs och därför tyckte J och jag att det kunde vara kul om hela familjen åkte iväg på en liten utflykt. H och jag har varit på många turer på egen hand så nu gjorde vi en liten plan som vi tänkte att O kunde gå med på. Mutan var att handla lördagsgodis i favoritaffären på Väla-området i Helsingborg. När vi presenterade idén i onsdags var O med på det men han missade att vi behövde åka klockan 10. På förmiddagarna på helgen vill han vara hemma och leka ostörd på sitt rum i lugn och ro och när han igår kväll insåg att vi behövde åka så pass tidigt bröt han samman totalt och skrek och grät i två timmar. Han prövade sina föräldrars tålamod och kunskaper i lågaffektivt bemötande... I morse var han fortfarande sur men hade kapitulerat och satt påklädd och klar i bilen när det var dags att åka utan att vi behövde tjata. Troligen kommer han aldrig att få en diagnos eftersom han är högfungerande på väldigt många sätt, speciellt i skolan, men han har helt klart starka autistiska drag. Vi måste vara väldigt fyrkantiga i många saker för att hans och våra liv ska fungera hyfsat smidigt. Vi villkorar till exempel alltid hans speltid på helgerna med att han först måste gå ut. Att ha en "utestund" som han själv kallar det, ser han nästan som ett straff. Det är mycket skrik och panik de helger då han inte vet vad han ska göra. Det brukar sluta med att han cyklar eller sparkar sparkcykel en runda men alltid efter vilda protester. Någon enstaka lördag eller söndag har han fått slippa under vintern om det har ösregnat eller blötsnöat men annars måste han ut minst en kvart, gärna längre. För några veckor sedan kom han ner från sitt rum på morgonen när han hade vaknat, klampade genom korridoren och kastade sig i vår säng och grät. Vi hann bli lite oroliga att han hade skadat sig eller något liknande innan han ropade "men det är ju sol ute, då måste jag gå ut idag!". De flesta andra hade nog uppskattat en strålande helgmorgon med klarblå himmel men inte vår O...

Det är väldigt sällan som han har kompisar hemma. Han trivs bra på egen hand och bryr sig inte så mycket om vad andra kompisar gör utan leker gärna själv. När han ibland leker med kompisar har de alltid jätteroligt så han behöver en liten knuff då och då för att göra detta. Det är lite trist att han har ganska speciella kompisar som också är ganska introverta och inte har behov av att umgås. Deras föräldrar tar sällan eller i princip aldrig några initiativ till att barnen ska ses utan de gånger det händer är det vi som ordnar och barnen som kommer hit. Det gör absolut ingenting men det blir lite tjatigt att bara vi frågar. Förra helgen var O ute på sin sparkcykelrunda och då mötte han flera av sina kompisar som också var ute och cyklade. Det visade sig att de hade kommunicerat via Fortnite och bestämt träff genom att prata i spelet. Jag trodde aldrig att jag skulle uppmuntra O till att spela Fortnite men eftersom i princip alla hans kompisar gör det har vi flera gånger frågat om inte O också vill göra det. Han har dock inte varit ett dugg intresserad men efter händelsen förra veckan bestämde vi att J ändå skulle ladda ner det och se om O kanske kunde tycka att det ändå var kul. Igår eftermiddag gjorde de det och självklart tyckte O att det var hur kul som helst och spelade både igår kväll och i morse (spel innan utestund eftersom det var en utflykt som han inte gillade - en eftergift i det annars mycket fyrkantiga upplägget...). Ikväll spelade han med våra vänner familjen S:s äldsta son och kommunicerade via telefonen och jag hörde på de glada utropen att de hade väldigt roligt!

Annars har det inte hänt så mycket utöver det vanliga. Förra lördagen blev i och för sig lite annorlunda. J och barnen skulle åja till farmor och farfar och överraska med brunch tillsammans med J:s syster och hennes familj eftersom farfar hade fyllt år och jag skulle iväg och döma. På morgonen var H lite ledsen över att det tar så lång tid att hitta ponny och då pratade vi om att vi kunde kolla när nästa klubbtävling var på ridskolan. Vi låg i sängen i godan ro och kollade detta när vi insåg att det var då, den dagen, med start kl. 13.00... H blev helt förtvivlad eftersom hon hade sett mycket fram emot att rida en speciell ridskoleponny på tävling under våren. Jag fick dra igång värsta kedjan av fixande för att ordna så hon kunde starta och att det fanns någon som kunde hjälpa henne. Jag kunde ju inte avboka mitt domaruppdrag med så kort varsel så J fick åka direkt från sina föräldrar till stallet och H hann inte följa med och fira farfar utan fick ordna lunch och förberedelser av ponnyn på egen hand. Till slut löste det ändå sig bra, H red och kom tvåa. Jag dömde hela eftermiddagen och kastade mig sen hem för att direkt åka vidare och fira min ena guddotters 18-årsdag. En maxad lördag minst sagt! Helgerna i mars har gått åt till mycket domeri och hästtittande så det har nästan inte känts som om jag har varit ledig. Satsar på lite lediga dagar under påsken istället... 

Efter hand som jag skriver kommer jag på att det ändå har hänt en del utöver den vanliga vardagslunken. Oroligheterna i Europa ger en spänning i vardagen som jag gärna hade varit utan men det vanliga vardagslivet här hemma måste ju ändå rulla på. Våra grannar har en ukrainsk mamma med två barn och deras mormor boende hos sig men på jobbet har vi inte fått några flyktingar ännu. I mars hann jag vara en natt på Ystad Saltsjöbad på ledarutvecklingsutbildning och två nätter i Göteborg i samband med Nordiska Skolledarkongressen. Den inleddes på sämsta tänkbara vis eftersom två lärare på Malmö Latinskola dödades på kvällen precis när vi hade kommit upp. Jag och min chef körde bil men min nya kollega åkte tåg och delade kupé med den ansvariga rektorn från Malmö, som fick vända hemåt direkt när han hade kommit upp. Usch! Det var mäktigt och fint att inleda kongressen med en tyst minut som alla 1500 skolledare deltog i men händelsen la självklart sordi på stämningen. Jag tror att alla tänkte "tänk om det hade varit mina lärare eller min skola (eller jag själv) som drabbades".

Imorgon ska jag inte göra många knop. J ska packa och åka till Spanien för att vara borta hela veckan och jag ska rådda det mesta här hemma på egen hand. Det är inga större problem nu när barnen är stora men lite extra meck blir det vissa dagar. Jämfört med situationen för familjer i Mariupol är det dock mer än hanterbart och jag ska inte klaga en sekund, bara vara tacksam.