I fredags kväll började jag må lite konstigt och var väldigt trött. Trodde kanske att det var en begynnande magsjuka eftersom jag mådde lite illa och inte hade aptit men vaknade med hög feber i lördags morse och sedan har den inte försvunnit. När barnen har hög feber kan de ju nästan fungera som vanligt både utan med särskilt med Ipren i kroppen, men jag blir helt däckad. Jag har levt på Ipren för att kunna vara uppe lite grann och bl a fixa mat, leka lite med barnen och lämna/hämta H i skolan men däremellan mest legat i soffan eller sängen och vilat eller sovit. Efter att inte ha duschat sedan i fredags morse gjorde jag det idag, vilket i sig var en kraftansträngning. O, gallskrek natten till lördag, eftersom han hade ont i örat men eftersom man inte får penicillin mot detta numera så har vi stoppat i honom smärtstillande och nu verkar det ha vänt. Han äter dock inte som vanligt ännu och var hemma med mig idag och får stanna hemma även imorgon. Jag har inte tid att vara sjuk! Massor att göra på jobbet och dessutom hade jag en inlämningsuppgift som skulle in idag. Den påbörjade jag vid 18.30 och drygt tre timmar senare är den nu inlämnad. Kvaliteten ansvarar jag inte för...
Det är nog nästan tio år sedan som jag var så här dålig senast. Jag brukar sällan eller nästan aldrig får influensan men nu kom den med besked. Strunt samma egentligen - det är ju övergående och inte alls särskilt farligt om man jämför med de som har det riktigt jobbigt. Jag tänker på alla som kämpar med olika former av behandlingar, som kämpar med olika funktionshinder, som tvingas anpassa sig till ett nytt liv mot sin vilja. Idag såg vi först ett inslag på "Fråga doktorn" om en fantastisk tjej som förlorade båda sina ben i en mopedolycka men nu efter fem år hade ett bra och innehållsrikt liv och verkligen tog tillvara livets möjligheter. Därefter tittade vi på "Sofias änglar" som handlade om en familj som blivit svårt brännskadad när exmannen hade hällt på bensin på mamma och yngsta sonen och tänt på. Detta var drygt tio år sedan men både mamman och den nu tonåriga sonen var fortfarande svårt traumatiserade och verkade inte ha fått tillräcklig hjälp att gå vidare. Även om man inte kan jämföra två olyckor eller de människor som är inblandade, kan man ändå konstatera att det finns olika sätt att ta sig vidare efter ett livstrauma. H såg båda programmen och tyckte att de brännskadade personerna var lite obehagliga att titta på men vi pratade mycket om att insidan är viktigare än utsidan och att man inte ska skämmas för hur man ser ut - oavsett hur man ser ut - och att det finns många personer som har en fin utsida men en ful insida. Eftersom den brännskadade mamman skämdes för sitt utseende (som ändå var väldigt fint med tanke på omständigheterna) kunde hon heller inte hjälpa sin son att känna annorlunda och detta påverkade hela familjen.
Lite perspektiv på min influensa fick jag hur som helst - nu hoppas jag bara att febern vill lämna min kropp och helst inte komma tillbaka på ett tag...
måndag 30 januari 2017
fredag 27 januari 2017
Vab fastän vi inte ens hunnit till "vabbruari"
En dryg vecka gick H i skolan innan hon blev sjuk. Förra torsdagen så var vi på Disney on Ice på kvällen och allt var trevligt och bra. På natten vaknade hon med hög feber och fick sedan stanna hemma tills i onsdags. När jag lämnade henne berättade personalen att de bara hade varit åtta barn i hennes klass under måndagen och elva under tisdagen så det stod ju klart att det var något rejält smittsamt som grasserade... O fick feber i lördags kväll, mådde bättre i söndags och måndags men fick sen hög feber igen i måndags kväll så han har varit hemma hela veckan. Idag har J och han varit hos läkaren men han hade i alla fall ingen halsfluss eller annat som behöver medicineras, bara medicin mot hostan. Vi har fått vila öronen flera dagar från hans prat nonstop om Lego-katalogen och Nexo Knights men jag lyssnar hellre på det och har en frisk liten kille här hemma...
Vi har försökt dela på vabben så gott det har gått men det blir ju inte mycket gjort på jobbet precis. Jag har därför fått jobba hemma flera kvällar men det ska absolut inte bli en vana! I måndags var jag heldag på jobbet efter att egentligen även ha jobbat båda dagarna i helgen - i lördags hade vi Öppet hus och sedan stannade jag kvar och skrev på min juridikuppgift som skulle lämnas in i måndags och detta fick jag även fortsätta med under söndagen. Jag avlöste J sen eftermiddag i måndags eftersom han skulle till sitt nya jobb och skriva avtal - nu har han även sagt upp sig och börjar sin nya tjänst den 1 mars! I tisdags jobbade jag drygt halva dagen medan farmor tog hand om barnen och i onsdags var jag hemma hela dagen. Igår blev det ytterligare en heldag och idag har jag varit på skolan några timmar på förmiddagen. Just nu känns det väldigt mycket roligare att jobba och det är skönt!
Jag pratade med en urulog i tisdags och kommer nu att få tider för skiktröntgen och ultraljud av mina njurar. När det händer återstår att se men under våren trodde han i alla fall... Ont gör det hur som helst fortfarande och jag har nu även ont i ryggen. Försöker ändå att motionera och hålla igång och inbillar mig att jag kanske klarar mig från smittor på grund av detta. Nu när båda barnen har haft influensa har jag bara fått lite, lite ont i halsen och har inte direkt någon aptit men annars är det ok.
Vår sommarsemester är nu så gott som färdigbokad. En natt på vägen ner genom Tyskland på ett hotell där vi har bott två gånger tidigare, sex nätter i Österrike utanför Salzburg och fem nätter i Günzburg, där det tyska Legoland ligger. Det är bara natten på vägen hem som inte är ordnad. Den får bli i Hannover - den enda plats i Tyskland som jag besökt och inte gillar. Totalt ocharmig stad! Kan bero på att det var över 30 grader varmt när vi stannade till där sist och att hela staden var under renovering men den var inte alls så mysig som de flesta tyska städer som jag har varit i.
Ytterligare en lugn helg står för dörren - vi skulle ha varit hos J:s syster med familj imorgon men det går ju inte när O är sjuk. H blev glad eftersom hon var bjuden till ett kalas som hon nu kan gå på istället. Jag har en observationsuppgift att sammanställa som ska lämnas in på måndag så jag kommer absolut inte att vara sysslolös!
Vi har försökt dela på vabben så gott det har gått men det blir ju inte mycket gjort på jobbet precis. Jag har därför fått jobba hemma flera kvällar men det ska absolut inte bli en vana! I måndags var jag heldag på jobbet efter att egentligen även ha jobbat båda dagarna i helgen - i lördags hade vi Öppet hus och sedan stannade jag kvar och skrev på min juridikuppgift som skulle lämnas in i måndags och detta fick jag även fortsätta med under söndagen. Jag avlöste J sen eftermiddag i måndags eftersom han skulle till sitt nya jobb och skriva avtal - nu har han även sagt upp sig och börjar sin nya tjänst den 1 mars! I tisdags jobbade jag drygt halva dagen medan farmor tog hand om barnen och i onsdags var jag hemma hela dagen. Igår blev det ytterligare en heldag och idag har jag varit på skolan några timmar på förmiddagen. Just nu känns det väldigt mycket roligare att jobba och det är skönt!
Jag pratade med en urulog i tisdags och kommer nu att få tider för skiktröntgen och ultraljud av mina njurar. När det händer återstår att se men under våren trodde han i alla fall... Ont gör det hur som helst fortfarande och jag har nu även ont i ryggen. Försöker ändå att motionera och hålla igång och inbillar mig att jag kanske klarar mig från smittor på grund av detta. Nu när båda barnen har haft influensa har jag bara fått lite, lite ont i halsen och har inte direkt någon aptit men annars är det ok.
Vår sommarsemester är nu så gott som färdigbokad. En natt på vägen ner genom Tyskland på ett hotell där vi har bott två gånger tidigare, sex nätter i Österrike utanför Salzburg och fem nätter i Günzburg, där det tyska Legoland ligger. Det är bara natten på vägen hem som inte är ordnad. Den får bli i Hannover - den enda plats i Tyskland som jag besökt och inte gillar. Totalt ocharmig stad! Kan bero på att det var över 30 grader varmt när vi stannade till där sist och att hela staden var under renovering men den var inte alls så mysig som de flesta tyska städer som jag har varit i.
Ytterligare en lugn helg står för dörren - vi skulle ha varit hos J:s syster med familj imorgon men det går ju inte när O är sjuk. H blev glad eftersom hon var bjuden till ett kalas som hon nu kan gå på istället. Jag har en observationsuppgift att sammanställa som ska lämnas in på måndag så jag kommer absolut inte att vara sysslolös!
söndag 15 januari 2017
Uppdatering från den senaste veckan
Förra fredagen hade vi våra vänner, familjen S, på tacomiddag och fredagsmys. Vi har inte umgåtts med dem så många gånger under hösten (och inte så många andra heller för den delen) och vi har verkligen saknat varandras sällskap, märkte vi nu när vi har hunnit ses ett par gånger under december. De är lite oroliga för sin äldsta son som är lika gammal som O och ska påbörja en utredning för ADHD under denna månad. De har det i släkten så det är inte helt omöjligt att även deras son har det och det är bra att veta så tidigt som möjligt. Han är tidvis intensiv och impulsiv men på alla sätt en fin kille som kanske bara behöver lite stöd och hjälp i sociala situationer. Vi lät barnen leka på egen hand och det gick ganska bra men emellanåt fick papporna sitta med för att hjälpa till lite. Vi fick ändå värdefull vuxentid tillsammans och hann prata lite. Måste ses oftare!
På lördagen skulle min faster och hennes man komma på lunch. Det snöade och regnade om vart annat och var halv storm ute så jag misstänkte på morgonen att de kanske inte var så pigga på att ge sig ut och köra. Min farbror bröt benet i september och sedan dess har min faster kört men när man är 80+ kanske man inte tycker att det känns helt tryggt att köra i besvärligt vinterväglag. Jag ringde mamma och kollade om hon kunde köra inom dem och hämta upp dem och det var inga problem. När vi hade lagt på ringde min faster mycket riktigt innan jag hann ringa henne, och sa att de inte ville köra. Jag erbjöd skjuts med mamma men även då var hon tveksam. Visst, mamma är snart 70 år och har en Golf, som inte är en särskilt stor bil, men hon är trots allt en van och relativt säker bilförare men det kändes inte som om min faster litade på detta. Jag erbjöd att vi kunde lasta in maten (eftersom den var flyttbar) och komma till dem men det kändes nog lite jobbigt för dem med en invasion som inkluderade fyra barn med så kort varsel. Jag erbjöd då att J kunde köra och hämta dem och betonade att han trots allt bara är 40+, är en van vinterförare som övar vinterväglag i Norrland varje vinter, kör en Volvo med diverse utrustning mm. Hon lät inte fullt lika skeptisk inför detta erbjudande även om hon tyckte att de ställde till en massa besvär och efter lite betänketid tackade de ja. Vi ville ju alla väldigt gärna ses och att hitta ett nytt datum hade inte varit helt lätt. Vi fick en trevlig eftermiddag tillsammans och som min syster sa är det "bra för själen". Det känns bra att vi har ökat frekvensen från att ses en gång per år till att nu ha setts två gånger istället. Måste försöka jobba på att mamma och min faster får en mer frekvent kontakt eftersom jag tror att det hade varit bra för dem alla.
I måndags var det så dags att återgå till jobbet men det kändes ändå ganska ok. Jag jobbade bara en halv dag eftersom fritids var stängt. Farmor och farfar passade barnen på förmiddagen och jag kom hem till lunch - lagom mjukstart! J kom överens med sitt nya jobb på förmiddagen så en stor sten föll för både honom och mig. I veckan har han gjort tester och sedan varit och träffat HR för att få feedback på dessa och i veckan som kommer ska han göra en läkarundersökning. De har verkligen inte bråttom men någon gång under nästa vecka borde väl kontraktet vara på plats.
I tisdags jobbade jag full dag medan J var hemma med barnen eftersom dagis var stängt. På kvällen la vi barnen som vanligt men efter en stund kom H ner och sa att hon inte kunde sova. Vi provade en gång till men hon kom ner igen och sa att hon mådde illa. Vi pratade och det kröp fram att hon var nervös för skolstarten. Hon har ju varit ledig i tre veckor men det har aldrig varit några problem tidigare. Hon var orolig för att inte klara allt i skolan och nervös för att träffa alla igen, sa hon. Hennes hjärta slog verkligen i full fart och när hon la sig ner i sin säng, höll hon krampaktigt tag i min hand. Jag satt hos henne och hon svalde många gånger så kanske mådde hon illa och hade troligen någon form av ångest. En timme senare än vanligt somnade hon till slut men sedan vaknade hon flera gånger under natten och var orolig, gick på toaletten mm för att vakna för dagen redan innan klockan sex. Jag mailade hennes fröken och tänkte att det kanske bara var denna första dagen och att det skulle gå över men trots att H var glad och nöjd och att allt hade gått bra i skolan i onsdags så fortsatte resten av veckan på samma sätt - svårt att sova på kvällen, orolig, ledsen och sedan även orolig på natten och uppe flera gånger. Igår (natten mellan lördag-söndag) somnade hon själv och sov hela natten - hoppas att det håller i sig!
Igår hade vi släktkalas för J, som fyller år imorgon. Min svåger var sjuk i influensa och min svägerska med familj är på skidresa så vi var en decimerad skara. Dessutom var farfar inte helt ok så det blev en lugn tillställning. Idag var jag en snabb runda på Emporia för att hitta någon present till J och passade även på att kolla vårens nyheter för egen del. H var på ridning och idag kom J och O och kollade på de framsteg som hon har gjort.
Våra semesterplaner inför sommaren har börjat ta form i samråd med barnen och nu återstår några veckor av fix och planerande för att lägga upp en bra tour genom Tyskland och Österrike. Vi har bestämt att vi ska besöka Legoland utanför München men mer än så vet vi inte ännu. Samtidigt håller vi på att planera en resa med jobbet där jag agerar reiseleiter så det är mycket av den varan just nu...
Fredagens och lördagens matlagning och umgänge gjorde att mina tankar på mina njurar skingrades till viss del. Jag ringde i måndags morse och bad att sköterskan skulle be läkaren ringa upp under dagen men ingen läkare ringde. Jag ringde igen i tisdags morse och bad om samma ska men inget resultat. I onsdags morse samma samtal och samma resultat. I torsdags morse ringde jag igen och nu var jag ganska skarp i tonen även om det inte är sköterskornas fel. Jag passade även på att lägga ett mail till verksamhetschefen och efter en timme svarade hon per mail med kopia till berörd läkare. Ytterligare en timme senare ringde läkaren och då hade hon även hunnit prata med en urolog. Hon tyckte att jag skulle ta det lugnt och invänta en datortomografi och samtal med urolog men menade att det inte fanns anledning till oro i nuläget för då hade de gjort en annan prioritering. Att jag sedan har ont hela tiden är tydligen inte så viktigt och visst, jag har inte ont så att jag inte kan jobba men det är inte särskilt trevligt med ständig smärta...
Nu är det dags att stoppa två trötta barn i säng och ladda inför en ny vecka!
På lördagen skulle min faster och hennes man komma på lunch. Det snöade och regnade om vart annat och var halv storm ute så jag misstänkte på morgonen att de kanske inte var så pigga på att ge sig ut och köra. Min farbror bröt benet i september och sedan dess har min faster kört men när man är 80+ kanske man inte tycker att det känns helt tryggt att köra i besvärligt vinterväglag. Jag ringde mamma och kollade om hon kunde köra inom dem och hämta upp dem och det var inga problem. När vi hade lagt på ringde min faster mycket riktigt innan jag hann ringa henne, och sa att de inte ville köra. Jag erbjöd skjuts med mamma men även då var hon tveksam. Visst, mamma är snart 70 år och har en Golf, som inte är en särskilt stor bil, men hon är trots allt en van och relativt säker bilförare men det kändes inte som om min faster litade på detta. Jag erbjöd att vi kunde lasta in maten (eftersom den var flyttbar) och komma till dem men det kändes nog lite jobbigt för dem med en invasion som inkluderade fyra barn med så kort varsel. Jag erbjöd då att J kunde köra och hämta dem och betonade att han trots allt bara är 40+, är en van vinterförare som övar vinterväglag i Norrland varje vinter, kör en Volvo med diverse utrustning mm. Hon lät inte fullt lika skeptisk inför detta erbjudande även om hon tyckte att de ställde till en massa besvär och efter lite betänketid tackade de ja. Vi ville ju alla väldigt gärna ses och att hitta ett nytt datum hade inte varit helt lätt. Vi fick en trevlig eftermiddag tillsammans och som min syster sa är det "bra för själen". Det känns bra att vi har ökat frekvensen från att ses en gång per år till att nu ha setts två gånger istället. Måste försöka jobba på att mamma och min faster får en mer frekvent kontakt eftersom jag tror att det hade varit bra för dem alla.
I måndags var det så dags att återgå till jobbet men det kändes ändå ganska ok. Jag jobbade bara en halv dag eftersom fritids var stängt. Farmor och farfar passade barnen på förmiddagen och jag kom hem till lunch - lagom mjukstart! J kom överens med sitt nya jobb på förmiddagen så en stor sten föll för både honom och mig. I veckan har han gjort tester och sedan varit och träffat HR för att få feedback på dessa och i veckan som kommer ska han göra en läkarundersökning. De har verkligen inte bråttom men någon gång under nästa vecka borde väl kontraktet vara på plats.
I tisdags jobbade jag full dag medan J var hemma med barnen eftersom dagis var stängt. På kvällen la vi barnen som vanligt men efter en stund kom H ner och sa att hon inte kunde sova. Vi provade en gång till men hon kom ner igen och sa att hon mådde illa. Vi pratade och det kröp fram att hon var nervös för skolstarten. Hon har ju varit ledig i tre veckor men det har aldrig varit några problem tidigare. Hon var orolig för att inte klara allt i skolan och nervös för att träffa alla igen, sa hon. Hennes hjärta slog verkligen i full fart och när hon la sig ner i sin säng, höll hon krampaktigt tag i min hand. Jag satt hos henne och hon svalde många gånger så kanske mådde hon illa och hade troligen någon form av ångest. En timme senare än vanligt somnade hon till slut men sedan vaknade hon flera gånger under natten och var orolig, gick på toaletten mm för att vakna för dagen redan innan klockan sex. Jag mailade hennes fröken och tänkte att det kanske bara var denna första dagen och att det skulle gå över men trots att H var glad och nöjd och att allt hade gått bra i skolan i onsdags så fortsatte resten av veckan på samma sätt - svårt att sova på kvällen, orolig, ledsen och sedan även orolig på natten och uppe flera gånger. Igår (natten mellan lördag-söndag) somnade hon själv och sov hela natten - hoppas att det håller i sig!
Igår hade vi släktkalas för J, som fyller år imorgon. Min svåger var sjuk i influensa och min svägerska med familj är på skidresa så vi var en decimerad skara. Dessutom var farfar inte helt ok så det blev en lugn tillställning. Idag var jag en snabb runda på Emporia för att hitta någon present till J och passade även på att kolla vårens nyheter för egen del. H var på ridning och idag kom J och O och kollade på de framsteg som hon har gjort.
Våra semesterplaner inför sommaren har börjat ta form i samråd med barnen och nu återstår några veckor av fix och planerande för att lägga upp en bra tour genom Tyskland och Österrike. Vi har bestämt att vi ska besöka Legoland utanför München men mer än så vet vi inte ännu. Samtidigt håller vi på att planera en resa med jobbet där jag agerar reiseleiter så det är mycket av den varan just nu...
Fredagens och lördagens matlagning och umgänge gjorde att mina tankar på mina njurar skingrades till viss del. Jag ringde i måndags morse och bad att sköterskan skulle be läkaren ringa upp under dagen men ingen läkare ringde. Jag ringde igen i tisdags morse och bad om samma ska men inget resultat. I onsdags morse samma samtal och samma resultat. I torsdags morse ringde jag igen och nu var jag ganska skarp i tonen även om det inte är sköterskornas fel. Jag passade även på att lägga ett mail till verksamhetschefen och efter en timme svarade hon per mail med kopia till berörd läkare. Ytterligare en timme senare ringde läkaren och då hade hon även hunnit prata med en urolog. Hon tyckte att jag skulle ta det lugnt och invänta en datortomografi och samtal med urolog men menade att det inte fanns anledning till oro i nuläget för då hade de gjort en annan prioritering. Att jag sedan har ont hela tiden är tydligen inte så viktigt och visst, jag har inte ont så att jag inte kan jobba men det är inte särskilt trevligt med ständig smärta...
fredag 6 januari 2017
Härliga Tysklandsdagar och ett otrevligt brev
I måndags var vi på Öron/Näsa/Hals-mottagningen direkt när de öppnade klockan åtta och kom in som första ickebokade besök en halvtimme senare. Läkaren tyckte att såret såg ut att gå åt rätt håll, drog ut dränet och la ett nytt bandage. Hon skrev även ut lite mer penicillin så att vi inte skulle sakna medicin i Tyskland om örat fortfarande inte var bättre. Strax efter klockan nio kunde vi styra mot Malmö, Köpenhamn och så småningom Rödby. J körde kanske liiite för fort de sista milen när vi insåg att vi skulle komma fram 10.47 enligt GPS:en och båten gick 10.45... Vi hade flyt och körde rakt på båten som en av de sista bilarna och på det viset sparade vi en halvtimme. Det spelar inte alltid så stor roll men med hungriga barn som var sugna på att äta på en speciell restaurang i Lübeck så var det ett smart drag!
Vid halv ett satt vi till bords på denna restaurang efter att ha checkat in på hotellet så det var verkligen en resa med flyt! Efter lunchen gick vi i stan tills barnen tröttnade - då gick de och J till hotellet så att jag kunde fortsätta shoppingen på egen hand. Jag hittade inte så mycket men det var kul med lite andra affärer ändå! Väl tillbaka på hotellet var barnen fortfarande övertygade om att de ville sova i det ena rummet och att vi skulle sova i det andra. Det fanns inga familjerum på hotellet och tydligen bara ett rum med dörr mellan rummen så vi fick två separata rum men bredvid varandra. Efter middagen, som vi åt på hotellets restaurang, kröp två nöjda små barn ner i två väldigt stora sängar och somnade nog (åtminstone kom de inte och knackade på hos oss...).
Morgonen efter väckte de oss vid kvart i sju och avslöjade att de hade sett två avsnitt "Byggare Bob" på den tyska barnkanalen så de hade nog varit vakna ett tag... Vi åt en god frukost och åkte sedan för att handla på Citti innan vi fortsatte vidare till Weissenhäuser Strand. Här fick vi inte lägenheten förrän kl. 17 men väl inträde till badlandet så att vi kunde sysselsätta oss under tiden. H:s sår såg bra ut på morgonen så vi satte på ett plåster som vi fick på sjukhuset och lät henne bada med viss försiktighet. Vi hade köpt en badmössa i Lübeck men den fungerade inte alls tyvärr. Vi såg till att hon inte fick vatten på örat och badade inte mer än drygt en timme. Vi installerade oss sedan i vår lägenhet och åt middag på den italienska restaurangen på området.
I onsdags badade vi på förmiddagen, lagade lunch "hemma" och sov middag hela familjen. Sen tillbringade vi någon timme på leklandet innan det var dags för middag på Djungelrestaurangen. Mellan leklandet och restaurangen finns ett terrarium och vi kom precis lagom till fodringen. Två stora ormar fick varsin stor kanin med päls och allt.... När vi gick till restaurangen hade den ena ormen slingrat sig runt den ena kaninen och kramade den och när vi gick förbi nästa gång (ca 1,5 timmar senare) hade den kaninen i kroppen. Det hade varit intressant att se hur den svalde hela - eller inte...
Igår hann vi med bad igen på förmiddagen och nu kunde H bada nästan som vanligt (hon doppar ju ändå aldrig huvudet). Vi åt lunch på Mc Donalds, körde inom Bordershopen och tog båten mot Danmark kvart över två. Vid halv sex var vi sedan i Falsterbo och hämtade upp L hos mormor. Vi stannade ett tag i Rödby eftersom J behövde ringa ett viktigt samtal - han blev erbjuden jobbet som han har sökt men behövde förhandla om villkoren. De kunde inte ge honom svar direkt igår så han väntar fortfarande på slutligt besked - spännande!
När vi kom hem tog J in posten och här fanns ett brev från Region Skåne. Jag väntar ju svar från den röntgen av njurarna som gjordes innan jul och det var mycket riktigt det som hade kommit. Läkaren skrev att bilderna och beskedet var svårtolkade och att hon hade skickat dem vidare till urologen i Malmö för bedömning och råd om vidare behandling. Det kändes inte alls bra så jag loggade in på min journal för att se om det stod någon ytterligare information där - och jo, det gjorde det... Det där med att ha tillgång till allting alltid har sina för- och nackdelar. Just nu förstörde jag hela helgen genom att leta mer fakta på egen hand eftersom det stod saker i journalen som jag inte ville läsa och egentligen inte vet vad det innebär. Jag har medullär svampnjure på båda njurarna, en ovanlig sjukdom som är kronisk och inte går att behandla. Den innebär att det är cystor på urinvägarna och att njuren så småningom kan fungera sämre. Man ska absolut inte få urinvägsinfektion eller njursten för då kan den sluta fungera helt. Enligt röntgen syntes dock en njursten vid höger sida samt en avvikande förändring på vänster njure. Det borde vara förbjudet att meddela detta till en person, som ha ångest för allt som är avvikande eller alla typer av inre förändringar och tror att allt är cancer samt har en pappa som har dött i njurcancer! Mina tankar ockuperas just nu av detta och bara detta och lär så göra tills måndag förmiddag då jag måste jaga rätt på någon som kan ge mig besked! Ont har jag ju och det kommer ibland blod när jag kissar så att något inte är bra är det ju inget tvivel om... Nu vill jag bara veta vad det innebär och hur prognosen är. Jag har självklart googlat så mycket jag bara kan men det finns inte så mycket information eftersom det är en ovanlig sjukdom. Vi ska ha gäster ikväll och imorgon kommer min faster och hennes man på lunch tillsammans med min mamma och syster med familj så det hjälper till att skingra tankarna men särskilt mycket sömn blev det inte i natt. Jag vet att man inte ska tänka negativt och oroa sig för något innan man vet hur det ligger till, men det är lättare sagt än gjort!
Vid halv ett satt vi till bords på denna restaurang efter att ha checkat in på hotellet så det var verkligen en resa med flyt! Efter lunchen gick vi i stan tills barnen tröttnade - då gick de och J till hotellet så att jag kunde fortsätta shoppingen på egen hand. Jag hittade inte så mycket men det var kul med lite andra affärer ändå! Väl tillbaka på hotellet var barnen fortfarande övertygade om att de ville sova i det ena rummet och att vi skulle sova i det andra. Det fanns inga familjerum på hotellet och tydligen bara ett rum med dörr mellan rummen så vi fick två separata rum men bredvid varandra. Efter middagen, som vi åt på hotellets restaurang, kröp två nöjda små barn ner i två väldigt stora sängar och somnade nog (åtminstone kom de inte och knackade på hos oss...).
Morgonen efter väckte de oss vid kvart i sju och avslöjade att de hade sett två avsnitt "Byggare Bob" på den tyska barnkanalen så de hade nog varit vakna ett tag... Vi åt en god frukost och åkte sedan för att handla på Citti innan vi fortsatte vidare till Weissenhäuser Strand. Här fick vi inte lägenheten förrän kl. 17 men väl inträde till badlandet så att vi kunde sysselsätta oss under tiden. H:s sår såg bra ut på morgonen så vi satte på ett plåster som vi fick på sjukhuset och lät henne bada med viss försiktighet. Vi hade köpt en badmössa i Lübeck men den fungerade inte alls tyvärr. Vi såg till att hon inte fick vatten på örat och badade inte mer än drygt en timme. Vi installerade oss sedan i vår lägenhet och åt middag på den italienska restaurangen på området.
I onsdags badade vi på förmiddagen, lagade lunch "hemma" och sov middag hela familjen. Sen tillbringade vi någon timme på leklandet innan det var dags för middag på Djungelrestaurangen. Mellan leklandet och restaurangen finns ett terrarium och vi kom precis lagom till fodringen. Två stora ormar fick varsin stor kanin med päls och allt.... När vi gick till restaurangen hade den ena ormen slingrat sig runt den ena kaninen och kramade den och när vi gick förbi nästa gång (ca 1,5 timmar senare) hade den kaninen i kroppen. Det hade varit intressant att se hur den svalde hela - eller inte...
Igår hann vi med bad igen på förmiddagen och nu kunde H bada nästan som vanligt (hon doppar ju ändå aldrig huvudet). Vi åt lunch på Mc Donalds, körde inom Bordershopen och tog båten mot Danmark kvart över två. Vid halv sex var vi sedan i Falsterbo och hämtade upp L hos mormor. Vi stannade ett tag i Rödby eftersom J behövde ringa ett viktigt samtal - han blev erbjuden jobbet som han har sökt men behövde förhandla om villkoren. De kunde inte ge honom svar direkt igår så han väntar fortfarande på slutligt besked - spännande!
När vi kom hem tog J in posten och här fanns ett brev från Region Skåne. Jag väntar ju svar från den röntgen av njurarna som gjordes innan jul och det var mycket riktigt det som hade kommit. Läkaren skrev att bilderna och beskedet var svårtolkade och att hon hade skickat dem vidare till urologen i Malmö för bedömning och råd om vidare behandling. Det kändes inte alls bra så jag loggade in på min journal för att se om det stod någon ytterligare information där - och jo, det gjorde det... Det där med att ha tillgång till allting alltid har sina för- och nackdelar. Just nu förstörde jag hela helgen genom att leta mer fakta på egen hand eftersom det stod saker i journalen som jag inte ville läsa och egentligen inte vet vad det innebär. Jag har medullär svampnjure på båda njurarna, en ovanlig sjukdom som är kronisk och inte går att behandla. Den innebär att det är cystor på urinvägarna och att njuren så småningom kan fungera sämre. Man ska absolut inte få urinvägsinfektion eller njursten för då kan den sluta fungera helt. Enligt röntgen syntes dock en njursten vid höger sida samt en avvikande förändring på vänster njure. Det borde vara förbjudet att meddela detta till en person, som ha ångest för allt som är avvikande eller alla typer av inre förändringar och tror att allt är cancer samt har en pappa som har dött i njurcancer! Mina tankar ockuperas just nu av detta och bara detta och lär så göra tills måndag förmiddag då jag måste jaga rätt på någon som kan ge mig besked! Ont har jag ju och det kommer ibland blod när jag kissar så att något inte är bra är det ju inget tvivel om... Nu vill jag bara veta vad det innebär och hur prognosen är. Jag har självklart googlat så mycket jag bara kan men det finns inte så mycket information eftersom det är en ovanlig sjukdom. Vi ska ha gäster ikväll och imorgon kommer min faster och hennes man på lunch tillsammans med min mamma och syster med familj så det hjälper till att skingra tankarna men särskilt mycket sömn blev det inte i natt. Jag vet att man inte ska tänka negativt och oroa sig för något innan man vet hur det ligger till, men det är lättare sagt än gjort!
söndag 1 januari 2017
Inleder året på ett lite annorlunda sätt
God fortsättning! Vi hade en trevlig kväll hos våra vänner igår - god mat och tappra barn som var vakna länge trots att de inte hade sovit middag som de brukar göra. De försökte men de kunde inte och vi tänkte att de helt enkelt fick hänga med så länge de orkade. O somnade i soffan vid 00.45 och H somnade i bilen när vi körde hem vid 01.30 så det var som H sa "rekord". L överlevde - medicinen fungerade ganska bra - när klockan var 23.45 låg hon och vilade i sin korg och det har aldrig hänt tidigare. Tolvslaget tillbringade hon och jag på toaletten mitt i huset utan fönster som vanligt men även om hon var spänd la hon sig ändå ner på mattan och det har hon inte heller gjort tidigare. Hon vägrade dock kissa men eftersom vi fick henne att kissa vid 17-tiden så var det ingen större fara. J var ute med henne vid sex i morse eftersom vi ändå vaknade då av att H kom till vår säng. Då hade hon redan varit ledsen ett par gånger runt fyra-tiden och vid åtta var både hon och O vakna. Mamman och pappan som inte kom i säng förrän vid tre var ju inte jättepigga precis... Varför kan inte barn sova länge om de lägger sig sent...? Skumt!
Det var bara att pallra sig upp och ge H hennes penicillin och då passade jag på att kolla på hennes öra som tyvärr inte såg ett dugg bättre ut än igår. Jag satte på plåster med Emla-salva, sprang en runda eftersom den ändå skulle verka, duschade, åt en snabb frukost och åkte sedan med H till barnakuten i Lund. Det var bara en patient före oss och den flickan behövde också en öra/näsa/hals-läkare så han var redan på väg. Vi kom in efter en kvart och läkaren bedömde att det nu bara fanns möjligheten att skära upp bölden. H fick bedövning och sedan la han ett snitt och ut rann massor med var... Han satte ett drän som vi ska åka in imorgon bitti och ta bort innan vi fortsätter mot Tyskland. H skrek och grät och stretade delvis emot men var ändå modig och duktig. Efteråt erkände hon att det inte hade varit så farligt som hon hade trott. Hon får välja en stor present i leksaksaffären som vi ska besöka på tisdag! Något badande lär det nog inte bli - ev kan hon bada lite om vi hittar en badmössa men hon får inte få vatten på öronen så det blir nog i så fall mest lite plaskande vid kanten. Det ska ändå bli skönt att komma iväg, vi får göra det bästa av dagarna även om det inte blir helt som vi hade tänkt!
Det var bara att pallra sig upp och ge H hennes penicillin och då passade jag på att kolla på hennes öra som tyvärr inte såg ett dugg bättre ut än igår. Jag satte på plåster med Emla-salva, sprang en runda eftersom den ändå skulle verka, duschade, åt en snabb frukost och åkte sedan med H till barnakuten i Lund. Det var bara en patient före oss och den flickan behövde också en öra/näsa/hals-läkare så han var redan på väg. Vi kom in efter en kvart och läkaren bedömde att det nu bara fanns möjligheten att skära upp bölden. H fick bedövning och sedan la han ett snitt och ut rann massor med var... Han satte ett drän som vi ska åka in imorgon bitti och ta bort innan vi fortsätter mot Tyskland. H skrek och grät och stretade delvis emot men var ändå modig och duktig. Efteråt erkände hon att det inte hade varit så farligt som hon hade trott. Hon får välja en stor present i leksaksaffären som vi ska besöka på tisdag! Något badande lär det nog inte bli - ev kan hon bada lite om vi hittar en badmössa men hon får inte få vatten på öronen så det blir nog i så fall mest lite plaskande vid kanten. Det ska ändå bli skönt att komma iväg, vi får göra det bästa av dagarna även om det inte blir helt som vi hade tänkt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)