Sängrokad

I förra veckan när J skulle skruva ihop H:s nya stora säng, visade det sig att det var fel på ett ben så att detta inte gick att fästa vid gaveln. Ringde till XXXLutz och reklamerade, de erbjöd sig att komma med ett nytt ben men kunde komma först som idag. J körde därför inom i söndags när han ändå gjorde ärenden och borde egentligen fått körersättning, som de lovade om vi hämtade delarna själva, men det orkade han inte bråka om. Väl hemma passade i och för sig delarna när vi skulle skruva ihop allt igår kväll men det visade sig vara fel på vissa skruvar så att sängen inte blev helt stadig. Beskrivningen visade helt fel och ingenting stämde med verkligheten. Dessutom visade det sig också att det inte alls gick att använda alla sängbottnar i sängen, t ex den från IKEA som vi hade köpt. Det behövdes en speciell fast ribbotten, inte en sådan som går att rulla ihop och vilar på lister längs långsidorna. H var ganska besviken eftersom hon på nytt sett fram emot att få sova i sin nya säng - och nu stod den dessutom på plats i hennes rum.

Det fick bli en rokad igår kväll - jag sov i min säng, O sov i H:s gamla och sin nya säng eftersom vi hade flyttat ut den först och tagit isär hans spjälsäng, H fick sova i J:s säng och J fick sova på ovanvåningen i den extra säng som står på O:s blivande rum... O sov ganska oroligt och hade även svårt att somna - förändringar är ju inte hans starka sida precis. Idag hade jag en pluggdag hemma och J kunde ta en längre lunch så vi åkte till Lutz - igen - och klagade på skruvarna (fick nya) samt köpte en ribbotten (fick lite rabatt som plåster på såren). Den var ju redan monterad och klar så det fick bli takräcke på bilen i stark motvind hem. Skruvarna passade åtminstone bättre och sängen gick att färdigställa och bädda innan vi hämtade barnen på dagis. Kvällens projekt var att få klar byrån i hallen som vi köpte på Mio i oktober. Den ena lådan passade inte och vi har väntat i tre månader på en ny. Behöver jag säga att vi blev lite irriterade när det visade sig att det inte blev ett dugg bättre..? Tröttsamt! Tacka vet jag IKEA, de har kanske inte alltid de snyggaste och mest exklusiva möblerna men deras beskrivningar stämmer alltid och det finns alltid rätt saker med för att färdigställa möblerna. Imorgon blir det samtal till Mio - nu får de komma hit med en ny byrå och montera den på plats så att vi ser att allt är ok.

Kvalitetsdag idag ändå trots lite irritationer - att kunna gå och hämta barnen båda två och åka pulka efter dagis var riktigt mysigt trots den kalla vinden. Vi åt även lunch på Lutz i lugn och ro - det händer inte alltför ofta!

Kusinbesök och kurs

I fredags slutade jag lite tidigare för att hinna hämta barnen vid 14 och köra direkt till Lund för att hälsa på min syster och den lilla kusinen. H var jätteglad och ville bara klappa på den lilla hela tiden. Även O var fascinerad av det lilla underverket, tittade länge först och klappade sedan väldigt försiktigt på kinden. Efter en stund när jag hade fått den lilla i min famn blev han lite modigare och rörde vid hennes händer. Han vecklade sedan ut filten och förundrades nog av de små benen och fötterna eftersom han sa "Mamma, oj!". Väldigt mysigt att hålla min systerdotter för första gången! J kom till sjukhuset för att hämta barnen så att jag kunde fortsätta direkt till Ystad på kurs, och till och med han sa, visserligen halvt på skämt, att vi kanske skulle ha en till... Om det bara hade varit för den där första tiden på BB när bebisen har kommit ut och man är lättad och glad för att allt har gått bra, hade man ju kunnat ha tio barn - minst! Men om det inte går bra är det inte lika kul och dessutom ska man ju orka ta hand om dem mer än de första dagarna... Vi är så nöjda och tacksamma för våra två fina friska barn och hade nog inte vågat försöka igen. Dessutom börjar vi bli för gamla och hade nog inte orkat ytterligare en gång.

Fortsatte som sagt direkt till Ystad Saltsjöbad för domarkurs och sov sedan över där eftersom kursen slutade kl 20 på fredagskvällen och nästa började kl 9 på lördag morgon. Fick rabatterat pris på övernattningen och det var verkligen värt varenda krona att få sova en hel natt och få vara helt själv på hotellrummet. Kurserna var givande förutom att det var otroligt kallt att stå i ett ridhus tre timmar på eftermiddagen i -7 grader...

Igår blev det en ny visit hos det lilla nytillskottet i släkten - nu hemma hos familjen. Vi ville ju självklart även uppvakta storebror, som fick en uppskattad sopbil! Vi myste ett par timmar och hela familjen fick turas om att ha den lilla i famnen. H hade verkligen längtat och O, som var väldigt nyfiken och genast klappade på den lilla när hon sov i vagnen när vi kom, ville också hålla och gjorde det så fint. Fantastiskt att se samspelet mellan de lite större kusinerna och den nya pyttelilla! Vi avslutade dagen med ett snabbt besök hos mormor där vi åt pizza innan vi åkte hem. Lugn, skön och harmonisk helg!

En ny kusin har kommit till världen

Idag blev vår värld berikad med en liten ny medborgare. Jaja, detta sker varje dag och varje minut, jag vet, men det är ändå ett lika fantastiskt mirakel varje gång! Min systers nummer två och barnens femte kusin såg dagens ljus under eftermiddagen efter flera dagars spännande väntan. Bebisen var beräknad till i måndags eller tisdags (olika uppgifter på olika ultraljud) men eftersom storebror kom tre dagar före beräknad tid tänkte vi nog att även lillasyster skulle göra det. I tisdags kväll gick vattnet och då tänkte åtminstone jag att "i natt blir det bebis". Men det blev det inte. De var inne på kontroll på morgonen men det fanns inga tecken på aktivitet. Ytterligare ett dygn av väntan, ny kontroll i morse och då bestämde läkaren att förlossningen skulle sättas igång. Detta gjordes med dropp eftersom min syster var öppen två centimeter och först hände inte mycket men när de efter lunch ökade på droppet satte det fart och på mindre än två timmar var den lilla tjejen ute utan några som helst problem. Så skönt - det är mycket bättre att vara mitt i det än att stå bredvid som nu. Nervöst!!

Imorgon ska vi förhoppningsvis hinna med ett litet besök på patienthotellet mellan dagishämtning och att jag ska iväg till Ystad på kurs. Det är ju trots allt lite speciellt att besöka den nyfödda på BB... H är eld och lågor och var djupt besviken när hon förstod att vi inte kunde åka in och hälsa på idag. O har nog inte förstått vad det innebär men han har förstått så mycket att det är en liten bebis och att vi ska åka och klappa på den.

O har varit lite piggare sedan han fick hostmedicin i måndagskväll och har sovit hela nätterna utan problem. Han protesterar mot medicinen men får åtminstone i sig det mesta och får ett par godisbilar efteråt.

Läkarbesök

Eftersom O har haft hosta några nätter och inte sovit särskilt bra och eftersom han sedan en tid tillbaka är i det närmaste blålila under ögonen bestämde vi oss idag för att ringa och få en läkartid när han ändå skulle vara hemma från dagis. Kändes nämligen inte rätt att låta honom gå dit när han inte hade sovit ordentligt. Vi fick en tid till H också för att kolla så allt är ok med hennes urinvägar.

Väl hemkomna känner jag mig nu som en mamma som inbillar sig att barnen är sjuka. H:s urinprov som jag fångade i morse visade inga konstigheter och just idag var hon självklart heller inte röd runt kissen som hon annars kan vara. Skönt att det inte var något så klart!

O kunde läkaren undersöka utan några som helst protester - i den åldern var H helt omöjlig vid alla former av läkarbesök. Han hittade inga konstigheter hos O heller - hade gärna sett att de hade tagit ett blodprov men det ansågs nog inte nödvändigt. Vi fick dock hostmedicin som han ska äta i tre veckor samt nya krämer mot hans utslag.

Detta är inte första gången som jag åker till läkare med friska barn men hellre det än motsatsen även om det känns som om man har tagit upp deras tid i onödan...

Biosöndag

Idag var det dags för O:s biopremiär! Först hade vi tänkt att vi bara skulle gå med H och ha barnvakt till O men på senaste tiden har han varit mer intresserad av att sitta bredvid H och titta på program på datorn och han har även sett hela H:s "Sofia den Första"-film, som är 45 minuter lång. Vi bestämde oss därför för att prova och gick på "Bamse och tjuvstaden" hela familjen. O är nog ca ett år yngre än vad H var vid sitt första biobesök men det berodde dels på att det inte gick några bra filmer när H var i samma ålder, dels är hon född på våren och på sommaren går man ju inte precis på bio och dels föddes O när H var 2½ år så av den anledningen blev det inte förrän hon var över tre år. Spelar väl egentligen inte så stor roll att inte allting blir lika, antar att det minsta barnet ofta gör saker tidigare eftersom det "hänger med".

Vi laddade med Ahlgrens bilar till H och russin (och lite bilar) till O och naturligtvis en runda till godisaffären även för föräldrarna... H har varit förväntansfull länge inför filmen - detta var en av anledningarna till att vi såg den så snabbt efter premiären i fredags. Hon satt som ett ljus och tyckte att det var roligt och spännande. O satt också stilla förutom sista 10-15 min då han flyttade sig mellan sin stol och mitt knä. Han blev nog imponerad i början av alla figurer som han kände igen och eftersom H satt mellan oss fick hela biopubliken lyssna på hans "Mamma!" "Oj!" så fort det dök upp något som han var bekant med. Han blev lite ledsen när filmen tog slut och vi skulle gå ut men det löste sig när han fick gå tillbaka in och se att alla andra också gick ut. Då vinkade han till bioduken, sa att Bamse skulle sova och sen var det inga problem. Eftersom klockan var över 17 när vi kom ut fick det bli en snabb middag på Mc Donalds på vägen hem.

Igår köpte vi ny sängstomme till H eftersom O måste ha en större säng, han slår i överallt när han ligger i spjälsängen. Det skadar heller inte att H får en ny stor säng. Nu återstår bara att köpa alla tillbehör till stommen så det får bli en tur till Ikea eftersom XXXLutz inte hade så bra ribbottnar. Vi vill även kolla på Ikeas madrasser innan vi bestämmer oss. Vi har handlat en del på XXXLutz eftersom deras utbud är stort och priserna oftast bra men det som talat emot dem är deras utleverans av varor. Igår väntade J och O i en timme på H:s säng trots att det bara var två kunder före dem. Österrikisk byråkrati och ineffektivitet...

Igår var J och jag även ute och åt helt själva medan mormor passade barnen. Skönt att äta i lugn och ro utan att behöva serva två barn samtidigt. Vi valde en känd buffé för att kunna sitta och äta länge men efter bara drygt två timmar kände vi oss färdiga. Vi tog en liten extra tur genom stan på vägen hem så att vi på så sätt utnyttjade tiden. Det var inget alternativ att ta en promenad på stan eftersom det var nollgradigt och blåste svinkalla vindar och vi var för mätta för att gå vidare till något annat ställe.

Imorgon blir det jobb på förmiddagen för min del och för eftermiddagen för J. Vi delar på O:s vab - känner att han måste vara hemma eftersom han hostar så mycket på nätterna och därför är trött på dagarna. Dessutom ska det bli minusgrader och storm imorgon så det hade inte känts så bra att tvinga honom att vara ute på dagis. H fick själv välja om hon ville gå eller inte men valde att stanna hemma. J ska ringa och försöka få en läkartid till åtminstone O eftersom han är så blek och nästan lila under ögonen. Visserligen är han väl alltid lugn men det känns bäst att kolla så att allting står rätt till för särskilt pigg är han inte. Dessutom vill vi kolla de knutor som ibland syns på halsen.

Ser fram emot ny arbetsvecka och att vi redan är mer än halvvägs genom januari!

Magsjuka 2.0

Jag kände mig lite konstig och lätt illamående när jag gick och la mig i onsdags kväll, det körde runt lite i magen. Vaknade strax innan kl 1 och besökte toaletten med valuta från båda hållen... La mig på soffan för att inte störa övriga och vid kl 3 var det dags igen. Slumrade på soffan igen med en liten varm hund intill mig - hon kom och var lite orolig för sin matte, som vanligt när jag eller husse är sjuka. Mådde ok vid 6.30 när barnen kom in i vardagsrummet och jag insåg att det var J:s födelsedag - fixade snabbt fram presenterna och teckningarna som barnen hade gjort. Funderade på om jag trots allt kunde åka och jobba eftersom jag hade ett uppdrag som kändes jobbigt att ställa in men insåg att jag nog var för svag för att orka göra en bra föreläsning. Maginfluensa tror jag inte på eftersom jag hade en släng av det i helgen när O var sjuk så det måste ha varit någon form av matförgiftning. Det enda som jag åt under onsdagen som inte övriga familjen åt, var en vanlig liten hamburgare från Mc Donald´s och en glass från samma ställe. Kunde äta en rostad macka strax efter lunch och tog mig iväg för att hämta barnen. Kände mig som en ganska dålig mamma som lämnar barnen på dagis när jag själv är magsjuk men jag tror verkligen inte att det var något smittsamt - då hade de fått stanna hemma och J hade fått ta hand om dem. Bakade en kladdkaka tillsammans med barnen så att det blev lite födelsedagskänsla i alla fall... Jag höll mig till ytterligare en rostad macka när övriga familjen åt middag, vilade lite efter maten och kände sedan att det skulle fungera att jobba på kvällen, det var bara två timmar och jag kan ju sitta helt stilla på en stol.

I morse kände jag mig precis som vanligt och fördelen med två magsjukor på mindre än en vecka var att fredagsvägningen gick lysande! Jag hade gått ner ett kilo sedan förra fredagen och har nu bara 0,3 kg kvar till målvikten. Nu ska jag väl inte sätta så stort hopp till att denna viktminskning är bestående men det hade varit kul att nå målet inom den närmaste framtiden... Det är ju bara upp till mig själv men idag firade vi J med en liten egen trerättersmiddag som H tyckte var spännande, imorgon ska vi äta på Sankt Marcus Vinkällare, vilket betyder buffé med massor av god mat - och goda efterrätter. På söndag planerar vi att gå på bio så då blir det nog någon onyttighet osv. Jag är inte helt motiverad just nu känner jag men blev lite mer på hugget efter vägningen idag och tänker att jag kan ta hjälp av denna ofrivilliga viktnedgång.

Barnen var trötta och gnälliga så här i slutet av dagisveckan och dessutom verkar det som om båda börjar bli förkylda. Det blev sedvanlig fredagsfika men denna gång under vilda protester från O som vägrade att äta mackan före kakorna. Gav inte med oss så till slut vann vi striden! Ny strid vid matbordet dock - han vägrar att sitta vid bordet, vägrar äta, bölar i vardagsrumssoffan tills vi andra är klara och trötta på hans gnöl, han får sitta i mitt knä eftersom jag vill att han ska äta något så den striden har han nu vunnit ett par dagar i rad. När vi skulle äta efterrätt satt han minsann som ett ljus på stolen och åt med god aptit. SUCK men antar att det är övergående...

En helt vanlig vardag - men ovanlig för oss...

Igår var en helt vanlig vardag men ändå ovanlig för oss. Eftersom J var i Danmark sov H i hans säng och det är nästan det bästa som finns att somna mellan mina båda finaste och sedan vakna med dem, en på varje sida. I och för sig ligger O i egen spjälsäng bredvid min säng men det känns ändå som att han är nära. När han vaknade på morgonen kröp han över i min säng och sen hann vi mysa en liten stund alla tre innan det var dags att gå upp. Sådana stunder är fantastiska och helt obetalbara!

Det ovanliga igår var att vi var tvungna att vara på förskolan allra senast kl 8.30 för att jag skulle hinna till jobbet kl 9. Egentligen börjar jag kl 8 när jag är på den skolan men jobbade morgontimmen hemma kvällen innan istället för att inte behöva lämna kl 7.30 - så tidigt har barnen nämligen aldrig varit på dagis och det hade inte känts rätt att lämna dem vid den tidpunkten. Påklädning, frukost, ut med L en extremt kort tur på gräsmattan utanför tomten medan barnen satt i bilen (tur att det var dis, dimma och råkallt - då vill hon ändå inte ut) och sen iväg, i tid för en gångs skull. Lämningen gick ok även om O var sammanbiten och inte särskilt villig. Hittade ett kuvert med pengar till insamlingen till lilla cancersjuka dagiskompisen - nu har jag efter en vecka fått från två föräldrapar av sex, känns sådär kul ärligt talat... Att folk inte bryr sig mer!

Inte helt fantastisk jobbdag - elevhälsoteamsmöte på den ena skolan en dryg timme, körde till nästa skola en kvart därifrån, jobbade där fyra timmar och därefter tillbaka till skola nummer ett för ett stormöte kring en speciell elev och dennes framtid efter gymnasiet. Full rulle hemåt efter detta för att hinna hämta kl 16. Kl 16.15 slår de samman avdelningarna och eftersom våra barn aldrig har varit med om detta känns det onödigt att röra till det. För H hade det nog inte varit någon fara alls men O är ju ganska skeptisk mot nya människor och nya miljöer så just nu är vi glada att han inte behöver lämnas eller hämtas på annan avdelning än den egna.

Barnen var vid gott mod som tur var eftersom vi efter hämtningen också var tvungna att åka och handla mat. Vi brukar planera bättre men nu var jag tvungen att göra det många andra måste göra väldigt ofta - handla med två trötta och hungriga barn... Det gick dock hur bra som helst, dels beroende på att de fick varsin banan som affären bjuder på och dels eftersom H tyckte att det var kul att vara med och handla. O var inte helt nöjd men åtminstone inte högljutt missnöjd som han kan vara i affärer ibland. Hem och laga en snabb middag (tacos på en tisdag!) och lagom till att vi hade ätit färdigt kom J hem. Vi pratade då om att så här har många familjer det varje vecka, varje dag och särskilt ensamstående föräldrar, som jobbar heltid, måste ha ett tufft tidsschema. Jag är så tacksam för att jag bara jobbar deltid och även om det är jobbigt att gå iväg två kvällar i veckan är det värt det just nu för att kunna ge barnen kortare dagar på förskolan och mer tid hemma på morgnar och eftermiddagar. Jag hade inte velat ha det på något annat sätt även om vi får försaka en del eftersom ekonomin inte blir lika bra som om båda hade jobbat heltid. Så länge vi har möjlighet att åka på semester varje år, äta ute någon gång ibland och köpa den mat och de kläder/saker vi vill och behöver, är vi nöjda just nu. Mer extravaganser än så behövs inte.

Härlig hemmadag

Ibland kan det vara härligt att vara tvungen att vabba! Idag ställde det inte till så mycket problem på jobbet heller och då känns det alltid lättare. O kräktes ju vid lunchtid i lördags och hade inte full aptit igår så karensen var ju minst till lunch idag. Idag har han dock varit helt som vanligt och vi gick därför på en teater som gavs på Biblioteket. H tyckte att den var rolig, O var väl i minsta laget och tyckte att det var lite läskigt att sitta själv med de andra barnen på en filt. Ungefär halvvägs gjorde jag tecken åt honom att han kunde komma och sitta i mitt knä och han var inte nödbedd precis... Efter teatern åkte vi till Mc Donalds för lunch - O blir alltid glad och H får vi alltid truga när vi är där. Efter middagsvilan gick vi till ridskolan i halv snöstorm eftersom L var tvungen att gå ut. Om man säger att "vi ska gå till hästarna" går hon åtminstone villigt - annars får man släpa ut henne om det är regn eller snö.

Vi hann även med att göra deg till frukostbullar innan det var dags för middag - rester från helgen. J är i Danmark och kommer inte hem förrän imorgon kväll så det kändes bra att ha lite olika saker att göra under dagen. Bakade ut bullarna efter maten och sen var det dags för de vanliga kvällsrutinerna. Barnen har verkligen lekt mycket med varandra idag, busat och kommunicerat på olika sätt. O försöker hänga med så gott det går på tjuv och polis, kurragömma, "Max och Ruby" och alla andra lekar som H hittar på. Mitt i all prinsesslek pausar han lite och kör runt Babblarna i sin sopbil.

Vid middagen trugade jag som vanligt i minst halva portionen i O och H hjälpte till med följande kommentar, uttalad med mjuk och övertalande röst: "Men vill du vara så där liten alltid? Vill du inte gifta dig med någon fin flicka?". Undrar var hon får allting ifrån, detta är verkligen ingen metod som vi brukar använda...

Bokade biljetter till nya filmen "Bamse och tjuvstaden" som har premiär på fredag. Chansar på att många inte har så mycket pengar så här sista helgen innan lön i januari och just nu fanns det gott om platser. En annan chansning är att ta med O på hans första bio. H var nästan 3½ år när hon gick för första gången men det känns onödigt att skaffa barnvakt till O eftersom han dels gillar Bamse och dels faktiskt nu kan sitta stilla ganska länge framför program som han och H ser på datorn. Funkar det inte får väl en av oss gå ut med honom! Han är ju också väldigt mutbar med godis...

Helgen fick ändrade planer...

I torsdags stod det meddelanden på förskolans anslagstavlor att det gick magsjuka i huset. Det har det gjort ett antal gånger under hösten och vi har haft turen att klara oss. I fredags när jag skulle hämta O hittade jag honom inne på den andra småbarnsavdelningen eftersom de hade slagit ihop avdelningarna efter lunch, vilket inte bara innebar att han hade fått sova på "fel" avdelning utan även att smittorisken ökade markant eftersom det var många fall av magsjuka på den andra avdelningen. Anledningen till att de hade slagits ihop är att O:s avdelning har en vikarie på fredagar, som är ryggmärgsskadad och går på kryckor. Detta funkar möjligen när det finns två andra ordinarie personal på avdelningen men vi påpekade redan i höstas att detta inte på något sätt känns varken tryggt eller idealiskt. Eftersom avdelningen bara hade fem barn i fredags ansåg chefen inte att den personal som var sjuk behövde ersättas och den andra ordinarie personalen gick hem efter lunch. Kvar var kvinnan med kryckor och det fungerade så klart inte, varför de valde att slå samman avdelningarna.

I fredags kväll åkte jag och storhandlade inför vårt släktkalas som vi hade planerat igår. J fyller år i veckan och eftersom hans föräldrar åker utomlands på onsdag bestämde vi oss för att ha kalas denna helg. Tårta hann jag baka i fredags kväll och det mesta var i ordning sedan förra helgen när vi hade gäster. Cirka en timme efter att O hade ätit morgonvällingen kom den på retur på vardagsrumsgolvet... Bara att ringa runt och blåsa av allting - med kylen full av en massa grädde, gravad lax, kyckling till ganska många personer etc. O sov en stund på förmiddagen och vi lät honom bara dricka några klunkar vatten men jämna, långa mellanrum men ändå kom det upp igen strax innan lunch. Liten ledsen O och en halvt panikslagen H, som hatar kräk! Dessutom blev H väldigt besviken när hon förstod att det varken blev något kalas hos oss igår och heller inte något kalas hos min guddotter, som fyller tio år samma dag som J fyller år, idag. Jag mådde inte heller helt bra igår, hade ingen aptit och mådde lite illa. Kräktes inte men det kom däremot andra hållet. Idag är det bättre även om jag inte har så mycket energi. Enda fördelen är att det kanske kommer att synas på vågen på fredag - i fredags vägde jag mig för första gången sedan Lucia. Jag var helt säker på att jag skulle ha gått upp några kilo eftersom jag verkligen inte har räknat ett enda poäng på fyra veckor men istället hade jag gått ner 0,8 kg och är nu bara 1,3 kg från min målvikt.

Hur som helst en massa extra tid över som vi inte hade räknat med så allt julpynt är nere och J hann fixa lite i det ena förrådet på ovanvåningen - ett led i att vi alla ska kunna flytta upp där uppe. Ikväll ska vi författa ett mail till förskolechefen om att det är allt annat än smart att slå samman avdelningar när det är magsjuka - samt att en ryggmärgsskadad person som är helt beroende av sina båda kryckor inte ska arbeta på en småbarnsavdelningen. Personen i sig har jag verkligen ingenting emot, tvärtom är det oftast hon som tillbringar mest tid med barnen och gör sådant som hon är bra på - pysslar, läser sagor och verkligen är med barnen. På H:s avdelning får hon gärna vara men inte bland småbarnen, åtminstone inte när hennes funktionshinder påverkar verksamheten negativt.

Helg!

Trots att det bara har varit fyra jobbdagar denna vecka känns helgen väldigt välkommen! Kan kanske bero på att O vaknade strax innan kl ett i natt och inte somnade om igen förrän efter kvart över tre... Först var han ledsen och efter lite olika försök tog jag upp honom och kramade nära och länge, eftersom det kan hjälpa ibland - särskilt i perioder som denna när han är mammig och har börjar på dagis efter ett längre uppehåll. Det hjälpte för stunden men när jag la ner honom somnade han ändå inte utan bara vände och vred sig, småpratade, ropade mamma etc. Några stunder var han tyst och stilla och precis när jag tänkte att "nu sover han" kom det ett "mamma?". Till slut orkade jag inte mer och lyfte över honom bredvid mig även om jag inte gillar det. Trångt, bökigt, ont överallt när man vaknar osv. Somnade gjorde han dock till slut men väldigt oroligt trots att han låg nära och så brukar det aldrig vara. Vaknade vid sju så han tog inte igen någon sömn på morgonen heller.

Jag hann tänka många tankar under dessa timmar - det blir ofta så om jag vaknar på natten. Stress över olika saker på jobbet, tankar på vad som har varit, hur det ska bli och denna natt tänkte jag på O:s lilla dagiskompis och hennes föräldrar som kanske också låg vakna på natten men av en helt annan anledning - och så mycket hemskare. J stönade lite över vår stökiga natt när H väckte oss i morse men när jag bara svarade med "men de har inte leukemi" höll han med och sedan har ingen av oss gnällt över trötthet på hela dagen. Fattas bara annat!

Idag fick jag svar på det brev som jag skickade innan jul. Jag har våndats en del och undrat om jag skrev för mycket och för privat (det gjorde jag säkert), om jag skulle få svar eller inte. Svaret var kanske inte helt det jag hade hoppats på men absolut heller inte negativt, vilket kändes skönt. Nu vågar jag nog ringa och se om vi kan få till ett möte - men måste samla mod ett tag först... Att det ska vara så svårt, så tudelat. Mitt ena jag vill väldigt gärna och mitt andra jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt. Det är starka känslor inblandade och dessa kommer nog aldrig att bearbetas fullt ut. Jag inbillar mig dock att någon form av kontakt är bättre än ingen kontakt.

Ont i hjärtat...

Idag kramade jag mina barn extra hårt när det var dags för dem att gå och sova. Jag är också så enormt tacksam att jag kramade två friska barn, som lekt och busat ikväll och som skrikit och protesterat i vanlig ordning eftersom det var dags att bada. I en sjukhussäng i Lund skriker kanske ett barn av en helt annan anledning och detta barnet orkar helt säkert inte springa runt och busa. Idag fick vi veta att O:s lilla dagiskompis E har drabbats av leukemi. Hon hade varit trött under jullovet och föräldrarna hade sökt hjälp för detta - nu genomgår hon redan sin första cellgiftsbehandling, drygt två år gammal. Det gör så fruktansvärt ont att tänka på lilla E och allt det som hon och hennes familj nu ska gå igenom. Cancer är alltid fruktansvärt jättehemskt och när det kommer så här nära blir det om möjligt ännu värre. Händelser som denna påminner mig alltid om att jag ska vara så tacksam för varje dag som jag och min familj får vara friska - det ska man verkligen inte ta för givet! Naturligtvis ska man sedan inte heller gå och tänka på allt hemskt som kan hända men att stanna upp och tänka på den som har drabbats och verkligen uppskatta det man själv har nu när vardagen rullar igång igen, tror jag är otroligt viktigt. Nu håller vi alla tummar och tår för att lilla E ska fixa det här på bästa sätt!

Livskvalitet

Varannan tisdag börjar jag inte förrän 11.30 och slutar 15.30. När jag fick dessa tider kändes det inte helt optimalt men i efterhand visade det sig att det är hur bra som helst att ha det så en dag varannan vecka. Jag lämnar barnen på dagis vid 10.45 och på så sätt får vi några timmar hemma då vi kan mysa, de kan leka och slappa som de vill utan någon som helst morgonstress. I och för sig gillar jag inte att hämta så sent som kl 16.00 egentligen men tiden de är på förskolan är ju ändå inte mer än drygt fem timmar så det känns ok.

Att arbeta deltid är verkligen en förmån som förälder. Jag kommer nog aldrig att gå upp till heltid om inte J blir arbetslös så att jag måste alt att jag blir arbetslös och måste söka ett heltidsarbete. Nu när barnen är små behöver de mig på ett sätt och när de blir större kommer de förmodligen att behöva mig på andra sätt - skjutsa till aktiviteter, läsa läxor mm. Jag tror och hoppas att den tid som vi nu investerar i våra barn kommer att löna sig i längden. Just nu lämnar vi aldrig före 8.30 vilket gör att de kan vakna i lugn och ro hemma, H kan se lite barnprogram på Bolibompa, O kan fixa med sina leksaker i egen takt eller bara mysa osv. På eftermiddagarna hämtas de senast kl 15.00 förutom på tisdagarna då det blir en timme senare. Detta är värt mer än en högre summa på bankkontot vid löningsdags tycker vi. Visserligen kan vi inte resa på flera semesterresor varje år, inte köpa dyra möbler och dyra märkeskläder, inte äta på restaurang varje vecka eller lunch ute varje dag men jag tror att barnen uppskattar mer att få vara med oss just nu. Om vi sedan är hemma eller i Mexico på en treveckors lyxsemester spelar nog inte så stor roll...

Summering av 2013

I den blogg jag skrev tidigare gjorde jag en summering vid varje nyår och det tänkte jag försöka mig på även nu.

2013 var ett bra år för oss kan vi konstatera så här i efterhand. O började på dagis i januari och blev med ens så mycket större och utvecklades i snabb takt efter att han precis innan nyår hade börjat gå. Jag började jobba lite mer och även om det vissa veckor blev mer än den planerade halvtiden, löste vi vardagspusslet ganska bra ändå. Jag tog tag i mitt liv och mitt inte alltid så stabila humör under våren och sökte hjälp hos en kurator på byns vårdcentral. Nu var väl denna person inte precis den bästa samtalspartner jag har träffat men bättre än inget. Vid årets slut avslutade vi kontakten eftersom hon tyckte att jag mådde bra och inte verkade ha mer problem än många andra småbarnsföräldrar - och det har jag kanske inte men jag känner ändå att jag hade behövt ha någon samtalskontakt som förstod mig på ett djupare plan och som kunde se igenom den fasad jag ibland kan visa.

H kämpade under större delen av året med sitt tal och sin stamning. Under de sista månaderna har språket och talet utvecklats och flutit mycket lättare. Hon är gladare och argare och det känns som om utvecklingen går åt rätt håll. Vi kommer att ha fortsatt logopedkontakt under kommande månader. H vilar fortfarande middag på helger och lov eftersom hon behöver det men på förskolan valde hon själv bort det efter sommaren och det känns bra. Under hela förra läsåret var hon den enda på sin avdelning som vilade middag och då gjorde hon det utan protester eftersom hon själv kände att hon behövde det.

O har gått från bebis till barn och utvecklat fler sidor i sin personlighet under året. Han är oftast glad och nöjd men kan å andra sidan bli rejält missnöjd och arg när något inte går som han vill. Han är duktig motoriskt och långt före H i samma ålder men å andra sidan var hon långt före språkligt och kanske även intellektuellt när hon var lika gammal som O. H är O:s stora idol och han vill helst göra samma saker som hon. H är i sin tur en omtänksam och påhittig storasyster som gärna leker med sin lillebror - åtminstone under det senaste halvåret. Ofta får O agera lillebror Max när H är kaninstorasystern Ruby.

Vi har hunnit med lite resande under året som verkligen sätter guldkant på vardagen. Vi hade redan bokat en bilsemester i Tyskland och Österrike när kompisar frågade om vi ville följa med till Grekland i september så det blev lite fler semesterdagar än vad vi hade tänkt. Bilsemestern gick bra även om O inte gillar att åka bil för långa stunder och vi hade mysiga dagar när han efter ett tag acklimatiserade sig och slutade gnälla. Sommaren 2013 var fantastisk och vi hann med en massa roliga dagsutflykter med släkt och vänner och njöt av många lata dagar.

Greklandssemestern blev mycket bättre än vad vi någonsin kunde ha trott. Vi föräldrar var båda lite skeptiska till charter och all inclusive men omvärderade totalt efter en veckas fantastisk avkoppling. Favorit i repris kommer att följa under detta år om allt går som planerat!

2013 blir första året sedan vi flyttade in i huset 2008 som vi inte har ägnat en massa tid åt renovering. Ett nytt badrum på ovanvåningen har tillkommit men det hade vi mycket hjälp med så det var inte så betungande. Vi planerade att påbörja ett uterum men la planerna på is eftersom det blev väldigt dyrt och vi behöver pengarna till renovering av grovköket istället innan vi kan unna oss ett uterum. Kanske blir det någon annan lösning med uteplats eftersom det alltid kommer att kännas som för mycket pengar med ett uterum för över 200 000...

Nu ser vi fram emot ett nytt år och hoppas på att det blir lika bra som det förra. Vi lämnar allt fler småbarnssaker bakom oss allt eftersom barnen växer och det känns väldigt skönt. Om några veckor kommer en ny liten kusin som vi ska njuta av men för egen del känns det skönt att barnen blir större.

2013 var året som Nelson Mandela dog, 95 år gammal. Prinsessan Lilian gick ur tiden, kungen firade 40 år på tronen, prinsessan Madeleine gifte sig och väntar sitt första barn under början av detta nya år, bensinen kostade ca 14,50 kr vid årets slut och en liter mjölk strax över 10 kronor.

Avslut och nytt år

Lugna slappa lovdagar med barn som verkligen njuter av att vara hemma. I söndags fick vi släpa med dem på en skogspromenad under protester men väl där så tyckte de att det var helt ok. L fick vara i koppel större delen av tiden om vi skulle höra någon smällare men mitt inne i skogen vågade vi släppa henne lös en stund och det tyckte hon var fantastiskt eftersom det har blivit mycket koppel den senaste veckan.

I måndags fixade J och farfar en del med huset så då åkte jag och barnen först till Höllviken där vi mötte mormor, L och A för att gå på Toppengallerian och byta kläder som vi fick till H och O i julklapp. Passade på att köpa några extra plagg på rean också i den lilla affären med en massa märkesbarnkläder. Hittade mycket fint till O men inte ens med femtio procent är det värt att köpa en del kläder - det är fortfarande långt över vår budget... Åt lunch på gallerian, barnen sov middag i vagnen medan vi gick runt och kollade de andra affärerna. Åkte hem till mormor när barnen hade vaknat och fikade innan vi gick till en lekplats.

På nyårsafton började jag dagen med en timmes power walk klockan åtta så att L skulle få en ordentlig runda innan det började smälla. Åkte och fixade present till kvällens värdpar, H lekte med en kompis och sedan sov vi alla middag för att ladda inför kvällen. H kunde dock inte somna av förväntan men hon vilade åtminstone en timme i sängen. Gjorde oss i ordning med dusch för samtliga och påklädning - roligt med H eftersom hon tycker om att klä sig fint, mindre kul med O som fick ett vansinnesutbrott när han skulle ta av sig pyjamasen han fick på sig efter duschen och ta på sig skjorta och pullover. En kompis man kallade deras son för "hospitaltokig" när han var två år och det uttrycket kunde nog passa in på O:s tillstånd. Helt galen, slet och drog i skjortan medan jag försökte knäppa. Vi var båda ganska svettiga när han var färdigklädd men så fort han fick på sig pullovern som han själv hade valt i affären under gårdagen, lugnade han sig.

Vi kom iväg nästan i tid och hade en trevlig kväll hos O:s gudföräldrar. Sex vuxna och sex barn kändes väldigt lagom! God mat med tartar på gravad lax till förrätt, torskrygg med hemmagjord hollandaisesås och perfekt stekta grönsaker samt sparrispotatis till varmrätt och blåbärspaj med grädde till efterrätt. O orkade vara vaken till 22.30 då jag la honom utan problem och H somnade ca 23.15 efter att ha varit lite ledsen trots att hon sett fram emot att sova på sjuåriga K:s rum. Kändes viktigt att barnen kom i säng innan tolvslaget eftersom jag då måste ha fullt fokus på L. Hon och jag firade som vanligt tolvslaget på en toalett utan fönster och visst överlevde hon men nästa år måste vi ha en annan medicinering som lugnar mer. Vid ett-tiden kissade hon på en matta i familjens hall - inte så kul men förståligt eftersom hon inte hade vägrat kissa sedan 15-tiden och varit så stressad. Kissa inne har hon nog inte gjort sedan hon var nio månader och skämdes gjorde hon förstås, stackaren.

Vi kom hem vid två, vaknade i O:s vanliga tid strax efter sju på nyårsdagen men sov middag ett par timmar mitt på dagen. På kvällen åkte vi till vänner i Lund och åt pizza och såg film med dem. Idag har vi bara haft en mysig hemmadag på barnens begäran. Det har regnat konstant och J var iväg och jobbade lite så det kändes som en bra dag att ta det lugnt. Barnen fortsätter att leka fint och verkar ännu inte trötta på varandras sällskap, som tur är.

En sammanfattning av det gångna året och framtidsplaner inför det nya finns på många bloggar - återstår att se om jag hinner få ihop ett sådant inlägg...