Mindre än en månad till julafton!

Igår var det mycket prat om att det är en månad kvar till julafton... Den månad som segade sig fram när man var liten och som nu bara rusar. Det är ju en del som ska hinnas med innan julfriden infinner sig. Jag har handlat en del julklappar och planerar att beställa lite till nu i helgen för att utnyttja alla Black Friday-erbjudande. Galet det här med Black Friday dock! Tydligen var det kaos på Emporia igår och vissa hade stått två timmar i parkeringshuset innan de kom ut. Förstår inte charmen med att ge sig ut och slåss bland folk när man kan beställa allt i lugn och ro hemifrån. Förstår heller inte den Black Friday-hysteri som är ännu en sak som vi har importerat från USA och kopierat rakt av.

Veckan har rullat på i vanlig ordning. I måndags var jag på min gamla skolan och försökte göra en insats för de uppgivna elever som hade tusen frågor om vad som händer på skolan. Innan jag skulle gå hem sökte fem elever upp mig för att få hjälp att byta skola så det har jag följt upp under veckan så att allt blev bra för dem. Jag har även diskuterat skolans situation med en i personalen som jag litar på samt med en utomstående rektor och tillsammans har vi kommit fram till hur jag ska gå vidare.

I tisdags tog jag första planet till Stockholm klockan sex och eftersom både flyg, buss och tåg flöt på enligt tidtabellen var jag på plats en halvtimme innan jag behövde trots att det snöade och att det på marken låg en dryg decimeter nyfallen snö. Jag hade ett antal samtal i Bålsta och skulle sedan förflytta mig till Solna på lunchen. Det gick inte lika bra... Tydligen var det busskaos inne i stan eftersom det var snö och halka och dessutom hade det varit ett spårfel vid en större knutpunkt som påverkade alla pendeltåg. Jag kom iväg 50 minuter senare än tänkt - jag trodde att jag kom i god tid till det tåg jag skulle ta och såg det stå på perrongen när jag kom. Jag gick i vanlig takt och när jag var hundra meter ifrån hörde jag att föraren sa något i högtalaren. Tänkte inte på det, gick mot tåget, tryckte på knappen för att öppna en dörr och i samma sekund började tåget rulla iväg. Det var ett annat försenat tåg som inte gick enligt tidtabellen - hade jag kommit med det hade det inte varit några problem att ta mig till Solna i tid... Nu spelade det i och för sig ingen roll eftersom den deltagare som jag skulle träffa först inte dök upp. Jag var klar vid 17-tiden och valde att ta mig ut till Arlanda direkt med tanke på trafiken och att jag tar den billiga vägen, dvs spårvagn inom Solna, pendeltåg till Märsta och buss vidare till Arlanda. Det kostar 43 kr istället för 43 kronor in till stan och 280 kr till Arlanda med Arlanda express och när man reser så ofta som jag ändå gör sparar det lite pengar till företaget. Dessutom hade jag inte ork för någon julshopping så jag kunde lika bra vara på Arlanda och få lite tid att skriva på min uppgift till Rektorsprogrammet som skulle vara inlämnad igår.

Onsdagen försvann i rasande fart eftersom jag var värd för SYV-nätverkets träff på min skola och därefter hade några samtal och sedan APT. Det är fantastiskt att kunna jämföra mina olika arbetsplatser och det känns så bra att vara på en skola som verkligen fungerar. Allt är förstås inte tipptopp men det blir det nog aldrig heller - det finns alltid saker att förbättra i en skola men det som inte är bra på min högstadieskola ligger utanför personalens möjlighet att påverka. Det finns som vanligt inte tillräckligt med pengar... Alla gör verkligen så gott de kan! I torsdags hade vi det första EHT-mötet som kändes meningsfullt. Verksamhetschefen som annars är närvarande var borta och helt plötsligt blev det helt andra diskussioner och alla vågade ta plats. Annars är det tyvärr mest hon som pratar och dominerar mötet på ett sätt som gör att alla mest är tysta.

Mer skolproblem... I torsdags fick vi meddelande om att skolchefen i kommunen slutar. Enligt vad jag har hört har hon inte varit särskilt omtyckt och nu verkar politikerna ha insett samma sak. Tillförordnad skolchef är en person som tidigare har varit rektor för kommunens mest kritiserade skola - känns inte alls genomtänkt... Rektorn på barnens skola som är ny sedan sommaren, kom från samma kritiserade skola och är nu sjukskriven efter bara några månader på jobbet och den biträdande rektorn har sagt upp sig och slutat. De har flyttat en som tidigare har varit biträdande rektor på en högstadieskola och gjort honom till tillförordnad rektor och förhoppningsvis blir det bra. Det är dock flera lärare som har slutat, vilket det ofta blir vid rektorsbyten, men det blir extra oroligt med flera rektorsbyten på kort tid - särskilt som den som tidigare var rektor i fem år var fantastisk! Nu hoppas jag verkligen att de rekryterar bra personer utifrån! Internrekrytering känns sådär...

Igår mådde jag inte särskilt bra och trodde att jag skulle bli sjuk. Jag hade ont i halsen och ont i kroppen. Jag fixade så klart att vara på jobbet men var inte så pigg när jag kom hem. H hade med sig en kompis hem och O lekte för sig själv så jag kunde i lugn och ro skriva på min uppgift till rektorsprogrammet. Jag handlade och fixade middag och blev precis som vanligt klar med uppgiften i tid med hela en timme och fyrtio minuter till godo... Lite ironiskt att jag några timmar tidigare hade ett samtal med en elev som hade svårt att lämna in saker i tid och ibland missade att lämna in helt, och gav honom goda råd i hur man kan lägga upp sitt arbete. Tänk om jag kunde följa dem själv...

Idag ska vi ha en försenad Fars dags- och Mårtensmiddag. Jag har lite ont i halsen fortfarande men är i alla fall inte sämre så jag ska nog orka ro ihop en trerätters på något bra vis. Ställa in känns inte så bra eftersom barnen blir så besvikna. Det var över en månad sedan vi träffade deras kusiner så jag tror att alla ser fram emot detta. Imorgon ska jag ta det lugnt och ladda för en ny vecka. Denna vecka ska jag bara vara på hemmaplan och det ska bli skönt!

Glada och stolta barn (och föräldrar)!

Ännu en vecka närmare jul! När vi åt middag pratade vi med barnen om att det idag är fem veckor till julafton, helt galet... Första advent är ju så sent som det kan vara i år så därför blev jag lite förvirrad på veckorna - det känns som kort tid från första advent till julafton. Kanske var det därför som Stockholm hade julskyltning redan idag? Lite väl tidigt, nästa söndag hade känts ok men inte mitten av november... Jag är en person som gillar att hålla på traditionerna. Min svägerska kan baka lussekatter i slutet av oktober men jag skulle aldrig få för mig att göra det förrän helgen innan Lucia och pepparkakor bakar vi någon gång mellan Lucia och julafton. Lördagen innan första advent pyntar vi med ljusstakar och byter till röda gardiner men tomtar och annat julpynt kommer inte fram förrän tre-fyra dagar innan julafton. Julgranen tas in den 21 eller den 22 december och står självklart kvar till julen dansas ut den 13 januari (eller möjligen helgen som är innan beroende på hur den 13:e infaller). Jag vet flera kompisar som gör helt annorlunda - det viktiga är väl att man håller på sina egna traditioner!

Veckan har försvunnit i rasande fart. I måndags var jag på min gamla skola och betraktade det kaos som råder. Det känns verkligen inte roligt att se det som jag försökte förbättra på nytt förfalla och jag tror inte att jag ska vara kvar där så länge. Rent ekonomiskt borde jag försöka stå ut till vårterminen är slut men det tror jag inte att jag gör... I tisdags hade vi en arbetsmarknadsdag på min högstadieskola som jag hade arrangerat. Jag hade bjudit in olika representanter från arbetslivet - en begravningsentreprenör, en ingenjör, en ambulanssjuksköterska som även är barnmorska, en som har haft ett varierat och annorlunda arbetsliv och en jurist som även har en ekonomisk utbildning. Dessutom kom det representanter från några olika yrkesgymnasier och pratade om de myter som finns kring yrkesprogrammen samt varför det kan vara smart att välja ett yrkesprogram. Det blev en lyckad dag och det känns viktigt att eleverna får med sig lite glimtar ur arbetslivet. När jag frågade några av de killar, som just nu inte är de mest studiemotiverade som finns, hur dagen hade varit svarade de att "hon med döden var bra" och det var verkligen en helt fantastisk begravningsentreprenör som jag av en slump fick tag på! Det är så viktigt att prata om livet och döden och det blev även en del av den varan i ambulanssjuksköterskans föreläsning. Femtonåringar är ju gärna odödliga...

I onsdags var jag i Stockholm - tog första planet upp klockan sex och hade tänkt att jag skulle vara på plats i väldigt god tid. Bussen från Bromma funkade bra men pendeltåget från Sundbyberg var inställt så det blev en halvtimme på perrongen i isande kyla. Galet kallt - minus två grader och friska vindar. Salt verkar man inte jobba med i Stockholm med omnejd, möjligen några korn grus här och var. Inte ens på Bromma var det saltat på vägen mellan planet och terminalen och vi var flera som höll på att sätta oss. Vägen från tåget till lokalen där jag jobbar brukar ta 15-20 minuter att gå - nu tog det drygt 35 minuter eftersom jag fick gå med myrsteg. Är det bara Skåne som saltar...? Jag betade av x antal samtal och fortsatte att frysa eftersom det var så kallt i lokalen att jag fick sitta med jackan på inomhus. Jag träffade en helt fantastisk tjej - 28 år, hade varit i Sverige i tre år och pratade i princip helt flytande och felfri svenska. Dessutom pratade hon flytande franska, arabiska och engelska, var gift med en man som hade både svenska och holländska rötter så nu höll hon även på att lära sig holländska. Hon hade läst in en högskoleutbildning i ekonomi på två år istället för fem och hunnit ha flera höga tjänster innan hon lämnade sitt hemland. Hon kommer att vara en fantastisk tillgång för sitt nya hemland och det är kul att känna att det finns hopp för många av våra nyanlända. Efter avslutat uppdrag åkte jag tillbaka till Bromma och gick runt i Bromma blocks ett par timmar innan jag stapplade över till flygplatsen på en isblank parkering. Planet lyfte mot Malmö klockan åtta så det blev inte en alltför sen kväll.

I torsdags när jag kom hem möttes jag av en glädjestrålande H som stolt berättade att hon hade dykt från kanten i den grunda bassängen. Hon hade gråtit först och varit ledsen för att hon inte vågade men till slut hade hon ändå gjort det. Förra veckan tog hon två simmärken som inbegrep simning på grunt och på djupt vatten så veckan i Spanien var verkligen en bra investering! Hon hade kunnat få ytterligare ett märke om hon hade kunnat visa simning under vatten - det kan hon och gjorde flera gånger i Spanien men hon vågar inte utan simglasögon. Hon var dock klok och sa att hon var nöjd med sig själv och sina två märken - och det är ju det allra viktigaste!

Igår tog vi det lugnt på förmiddagen och på eftermiddagen hade vi planerat bio med efterföljande middag på restaurang. Bara en halvtimme innan vi skulle åka började J få migränkänning - han hade migrän även förra lördagen och med så kort intervall brukar han aldrig ha det annars. Han tog tabletter och insåg att han inte hade något annat val än att följa med. H och jag skulle se Paddington och han och O skulle se Lego Ninjago Movie så det var liksom inget alternativ att han skulle stanna hemma. Han fick snällt överleva migrän i biomiljö och det hade gått ganska bra. Vi hoppade över middagen som vi hade bokat och köpte mat hemma istället. Jag trodde att jag hade läst bioprogrammet noga men jag hade ändå missat det finstilta och det visade sig att Paddington var i original - på engelska med text... Många familjer hade missat detta och flera gick ut och fick pengarna tillbaka. H läser snabbt för sin ålder men replikerna i en film kommer ju snabbt så hon hängde inte med i allt men tyckte ändå att det var ok. Jag erbjöd henne att vi kunde gå ut och se Ninjago istället och ta Paddington en annan dag men det ville hon inte. Båda barnen var mycket nöjda med sina respektive filmer så det blev en bra eftermiddag i alla fall!

De senaste veckorna har O ljudat en del enkla ord och lyckats sätta ihop bokstäverna och hört ordet som kommer ut. Idag testade vi med ord i en app som H hade när hon ville lära sig läsa och han läste varje ord helt rätt! Det känns stort att båda barnen nu kan läsa. H gjorde det första gången  på riktigt när hon var fem år och sju månader och O är sex år och nästan en månad så det är inte så stor skillnad. Jag trodde att det skulle ta längre tid för O eftersom han inte alls var intresserad av bokstäver när han började f-klass i höstas men det har bara lossnat av sig själv. De har veckans bokstav varje vecka och en alfabetsorm i marken på skolgården, som han brukar gå på när vi går hem men utöver det har vi inte gjort något för att uppmuntra hans läsning. Jo, vi läser ju förstås för barnen varje kväll alltid men annars har H haft ett helt annat intresse för bokstäver och frågat mer. O gillar mer siffror. Han var dock mäkta stolt över att han kunde läsa orden idag och efter bara några ord läste/ljudade han tyst för sig själv för att han ville göra som H... Det känns skönt att de båda har/har haft ett litet försprång när de börjar ettan och redan kan läsa. Jag tror att det underlättar och gör att de kan utvecklas snabbare i flera ämnen. Det är också skönt att ingen av dem verkar ha några läs- och skrivsvårigheter. Med den självklarhet O sätter ihop orden är jag säker på att han inte har några sådana problem. De senaste veckorna har han även börjat säga "r" oftare och om vi ber honom att upprepa ett ord med "r" i gör han det alltid rätt även om det blev ett "j" när han sa ordet första gången. Det går nog oftast på automatik och han behöver ställa om hjärnan så att den är med på att han faktiskt kan säga "r". Det blir väldigt tydliga "r" och det är helt normalt och låter väldigt gulligt!

Ny vecka, nya utmaningar! Det blir en Stockholmsdag även på tisdag men sedan ska det vara en ganska lugn vecka, hoppas jag. I fredags fick jag en inbjudan till Cancerfondens gala, "Tillsammans mot cancer". Inte varje dag man får en galainbjudan... J och jag ska göra något som jag egentligen inte alls gillar - åka ifrån barnen, bara vi två, tillsammans i samma flygplan. Jag som är bra på katastroftankar är inte alls bekväm med detta eftersom det ändå finns en möjlighet att planet störtar och att barnen blir föräldralösa... Jag vet - inte helt rationellt men det går inte att styra. Mormor har lovat att vara barnvakt och eftersom galan går av stapeln i slutet av jullovet borde chanserna vara goda att vi kommer iväg - smittsamma äckelsjukdomar borde vi inte ha varit utsatta för just då. Det ska bli kul att komma iväg bara vi två - lite ovant men roligt! TV-inspelningar är alltid kul att närvara vid och galan är ju för ett väldigt viktigt ändamål. Det lär bli många tårar...

Fars dag - igen...

Så har det varit Fars dag - igen... Fars dag 2003 kan vara en av de jobbigaste dagarna i mitt liv, kanske eftersom ingen hade förberett mig på att just denna dag skulle kunna vara så jobbig. Det blev väldigt påtagligt att jag inte längre hade någon far att fira den dagen. Sedan åtta år tillbaka firar vi ju J men med all uppmärksamhet som är kring Fars dag i media och i affärer blir saknaden efter en egen far kännbar. För några veckor sedan gick en annan pappa bort i cancer. Min systers bästa kompis förlorade sin pappa bara ett par månader efter att han hade fått sitt cancerbesked. Eftersom hon har haft häst känner även jag hennes pappa och han var verkligen en fin, varm och trevlig person som många tyckte om. Han efterlämnar en fru, två döttrar, en svärson och två barnbarn, som avgudade sin bästa morfar. Barnbarnen har fått ha sin väldigt närvarande morfar i fjorton respektive tio år och jag tänker att det enda som är bra med att mina barn inte har träffat sin morfar är att de slipper sörja honom. Även om de när de blir äldre kan sörja sin morfar och att de aldrig har fått träffa honom, får de inte uppleva den akuta och djupa sorg som blir efter en älskad och närvarande person. Min syster och mamma var på begravningen i fredags och båda barnbarnen hade varit så förtvivlat ledsna och jag tänker att H och O hade känt på precis samma sätt om de hade haft sin morfar i livet och sedan varit med på hans begravning.

Vårt Fars dags-firande blev ytterst lugnt. Tidigare har vi oftast firat med min syster och hennes familj eftersom J:s familj inte firar Fars dag och eftersom min svåger inte heller har sin pappa kvar i livet. I år passade det inte bra för någon av oss att fira tillsammans så vår traditionella Mårtens- och Fars dags-middag fick skjutas fram några veckor. J fick presenter av barnen på morgonen och sedan åt vi en god middag på kvällen men så mycket mer firande än så blev det inte. J bytte däck på bilarna och jag städade bland sommar- och vinterkläder. Vi har massor att göra med huset invändigt känns det som - jag hade behövt en ledig vecka för att på egen hand åka runt och fixa inköp av ny inredning, nya möbler mm. Vi ska snart göra en rockad igen så att J och jag flyttar ner och sover i det som tidigare var vårt sovrum men som sedan några år har varit lekrum. Rummet måste då tapetseras om, vi ska köpa nya sängar och inredningsdetaljer och eventuellt byta garderobsdörrar. Barnens rum behöver även göras om från småbarnsrum till lite större barns rum. O:s ljusblå tapet med vita stjärnor behöver ersättas av något mindre gulligt och H:s rum behöver möbleras om och kompletteras med en soffa och lite annat. Det får nog bli jullovets projekt!

Idag är det en månad till Lucia och igår var det sex veckor till julafton - tiden går i ett rasande tempo! Jag har så smått börjat förbereda julklappar för att för en gångs skull vara ute i god tid. Vi kommer inte att ha julen hemma så det blir inte så mycket julstök i år och J:s syster med familj är bortresta över julen så det blir bara ett firande. Vi ska heller inte åka bort något på jullovet som vi brukar eftersom vi precis har varit iväg så det blir förhoppningsvis mycket tid över för hemmapyssel och umgänge med släkt och vänner. På jobbfronten rullar det på och jag har faktiskt precis lagom mycket att göra just nu. Förra veckan fick jag jobba hemma två kvällar för att hinna med allt på min grundskola och det har inte hänt sedan jag började där i augusti. Fram till jullovet är varje dag fullplanerad - det känns bra eftersom jag har vantrivts lite med att ha för lite att göra (även om det säkert har varit bra för mig). Mellan jullovet och sportlovet kommer jag nog också att få dagarna att gå utan problem men sedan blir det nog en lugn period igen. Jag har lagt ner planerna på att söka nya jobb just nu och tänker att jag satsar på detta inför våren och nästa höst istället. Sedan jag tog det beslutet har jag mått bättre och landat i att detta är min verklighet detta läsår. Jag är i Stockholm ett par gånger i månaden och det ger viss variation. Jag ska även ha ett par uppdrag för ett bemanningsföretag och ett uppdrag på H:s ridskola så jag kommer inte att vara sysslolös!

Fortsättning på vår semestervecka

Nu har vi ju varit hemma en dryg vecka och det känns långt bort att vi har varit iväg eftersom vardagsrutinerna tar över och ekorrhjulet snurrar på. Därför är det lite kul att se tillbaka på vår semester och faktiskt skriva ner lite om våra soliga och varma dagar.

Dagen efter att vi landade och installerade oss i huset, fortsatte värmen och det var över trettio grader och strålande sol. Så skönt eftersom vi inte upplevde dessa temperaturer under den svenska sommaren i år! Vi tog det lugnt hemma och barnen badade och slappade om vartannat. Jag hade ju vissa tveksamheter mot att hyra hus men en av de absoluta fördelarna var att barnen kunde varva bad med andra aktiviteter lite som de ville och kände för. När vi har varit på solsemester tidigare har det mer blivit att vi har gått ner till poolområdet och stannat där ett tag för att sedan gå tillbaka till hotellet igen. Nu blev det mer spontant och säkerligen blev det mer badat än det hade blivit på en hotellanläggning. Poolen var uppvärmd så även om det hade varit svalare i luften hade det inte varit några problem att bada. Framåt kvällen åkte vi till Puerto Mogan för att titta på den lilla fiskebyn och äta middag. Vi hittade en italiensk restaurang som var helt ok och sedan tog vi en promenad längs gågatorna för att köpa glass.

På fredagen åkte vi till den konstgjorda stranden Amadores och stannade där större delen av dagen. Vi åt lunch på en av restaurangerna som ligger precis vid stranden - det gemensamma för många av Gran Canarias restauranger verkar vara att de har ungefär allt... Ingen superkvalitet på maten men heller inte dåligt. På kvällen grillade vi tonfisk hemma - galet billigt, 79 kr kilot för jättefin fisk!

På lördagen var vädret inte på topp eftersom det blåste friska vindar och solen inte riktigt ville tränga igenom molnen. Det var ändå varmt och vi kunde ligga och sola men vi hade en mysig hemmadag och bara tog det lugnt. På söndagen var det åter strålande sol och nästan ingen vind så då badade vi hemma på förmiddagen. Jag badade med H och tvingade henne att simma lite utan flythjälpmedel men hon tyckte att det var ganska läskigt, precis som när vi övade i somras.  Under flera dagar hade hon dock simglasögon som täckte ögon och näsa och var under vattnet med hela huvudet långa stunder och simmade även under vatten. När vi var på semester i somras fick jag mer eller mindre tvinga henne att doppa vissa delar av huvudet och ansiktet men det var med mycket ångest och motstånd som hon gjorde små framsteg så att se henne så som hon simmade och lekte nu var fantastiskt! Framåt kvällen åkte vi till Maspalomas för att titta på den lilla staden och äta middag längs strandpromenaden. J och jag var här när vi var på Gran Canaria 2008 och jag gillade verkligen denna by bäst av alla. Den är turistig men väldigt fin!

Barnen tyckte att det var spännande med den breda stranden i Maspalomas och var även spända på öknen som är där så på måndagen åkte vi dit och tillbringade dagen på stranden. Vågorna gick höga och barnen fick vara lite försiktiga när de badade men tyckte samtidigt att det var jätteroligt! Sanden var ganska mörk och finkornig och fastnade verkligen överallt... När alla var hungriga beslöt vi oss därför för att packa ihop och inte gå tillbaka till stranden efter den sena lunchen. H och våra vänners dotter ville gärna göra en fläta med garn i håret så vi gick för att leta upp någon som gjorde en sådan medan papporna gick och hämtade bilarna - vi fick parkera väldigt långt borta eftersom det är många som har bil på Gran Canaria... Vi åkte hem för att duscha och sedan åkte vi mammor med de tre äldsta barnen iväg för att shoppa lite och samtidigt handla mat till kvällens middag. Jag hade tänkt mig att det skulle vara jobbigt att laga mat och fixa allt själv men det gick faktiskt ganska bra eftersom vi var fyra som kunde hjälpas åt. Det var skönt att slippa all inclusive-stöket och man blir ju ganska trött på buffémat efter en vecka... Barnen var nog de som uppskattade den hemlagade maten bäst!

Innan vi åkte hade vi lovat barnen att vi en dag skulle åka och hälsa på Lollo och Bernie eftersom de gärna ville det. På tisdagsmorgonen åkte därför bara vår familj iväg till Ocean Beach Club som är ett av Vings tre sådana hotell i ett koncept som ska vara lite mindre, lite lyxigare och lite dyrare. Kanske var bostäderna lite finare och visst var anläggningen lite mindre än de Sunwing som vi har varit på men det var en skön känsla att känna att vi verkligen är färdiga med den typen av semester. Frukosten var ok men vi hade förväntat oss mer eftersom det var ett lite dyrare hotell. Barnen fick i alla fall hälsa på Lollo och ge henne varsin kram så de var nöjda men de var sedan minst lika nöjda med att åka tillbaka till vårt hus. Under dagen badade jag med H igen för att öva vidare på simningen och först lockade jag henne att bara ta ett par simtag och sedan sätta ner foten, sedan tre, därefter fem och till slut simmade hon från den ena kanten till den andra, hela tolv simtag! Stolt som en tupp! Hon gjorde detta flera gånger innan hon blev för trött och vi gick sedan ut på den del av poolen där hon inte bottnade och även där simmade hon flera simtag på egen hand. Det var värt varenda krona som vår semester kostade för att få simningen att lossna för henne, helt underbart! Att se hennes glädje och stolthet var helt obetalbart! Vi åkte till Maspalomas på eftermiddagen och firade hennes framgångar med glass från en stor glassbar. Middag åt vi hemma och vi kunde sedan njuta av ännu en varm och skön kväll tillsammans med våra vänner när barnen hade somnat.

På onsdagen var vi hemma större delen av dagen, hade kylskåps- och skafferistädning till lunch och mellanmål, packade, badade och njöt i ryggläge på solstolarna. Det kändes på något sätt helt overkligt att vi dagen efter skulle förflytta oss hemåt igen - jag hade lätt kunnat stanna sisådär ett halvår och komma hem till den svenska våren i början av maj... Det blir nog lite konflikt i hjärnan att flytta sig så snabbt mellan två helt olika verkligheter. På kvällen åkte vi ner till Maspalomas igen och åt middag och njöt av de sista timmarna i värmen. Vi packade det sista och försökte att komma i säng ganska tidigt eftersom vi skulle upp redan klockan halv sex. På torsdagsmorgonen samlade vi ihop det sista, packade väskorna i våra hyrbilar och åkte iväg till flygplatsen. På ditresan hade vi med oss diverse mat hemifrån men det var inte lika enkelt att fixa matsäck till hemresan. Det blev mest snacks, kakor och godis... Allt flöt dock på bra och flygtiden hem blev bara fyra timmar och fyrtiofem minuter, en glad överraskning! Taxin väntade utanför och det var väldigt smidigt förutom att det blev dubbelt så dyrt som vi hade tänkt oss...

En fantastisk vecka, som vi var överens om att vi måste göra igen, var över! Alla hade varit friska så när som på våra vänners äldsta som fick feber och blev förkyld under onsdagen men han var inte sämre än att han ändå kunde hänga med ut och äta. Jag hoppas att vi kommer att leva länge på solen, värmen och ljuset och att november kommer att flyta på av bara farten. Julen närmar sig med stormsteg!

Vi har en sexåring i huset igen!

Nu är det en dryg vecka sedan som O fyllde sex år. Det blev en annorlunda födelsedag eftersom vi åkte till Gran Canaria tidigt på morgonen. O är född kl. 04.24 och eftersom H är född på förmiddagen har O varit ledsen för att han aldrig är vaken exakt när han fyller år men i år var han det! Taxin hämtade oss kvart över fyra men det var inga problem att väcka barnen och få dem att klä på sig. Jag minns den känslan eftersom vi ofta blev väckta klockan fyra när vi skulle köra på bilsemester och ta första båten mellan Limhamn och Dragör kl. 06.05...

Eftersom vi skulle iväg på O:s födelsedag firade vi honom dagen innan med paket, sång och frukost på sängen. Han blev även firad i skolan den dagen. Han fick sin efterlängtade "Ormmecken" med figurerna Krux och Acronix som han har önskat sig väldigt länge. Han fick också ett pussel med Pyjamashjältarna, en DVD med Lego Nexo Knights, en bok och när han kom ner stod cykeln under ett lakan i vardagsrummet. Denna trodde vi att han skulle bli glad för och det blev han kanske men han hade inte riktigt tid att titta på den utan ville bara sätta igång och bygga sitt lego. På kvällen åt vi fläskpannkaka som han hade önskat sig och sen var det full rulle med packning och förberedelser inför resan.

Våra vänner hade beställt taxin och vi tyckte att det var nästan en timme för tidigt men de ville tvunget vara ute i så god tid så vi fick ge oss... Detta gjorde att vi hade nästan två timmar att slå ihjäl på Kastrup men det gick över förväntan. Vi åt medhavd frukost och vid sex öppnade en del affärer som vi kunde titta i för att fördriva tiden. Det var också en kvart att gå ut till den gate som vi skulle flyga ifrån. Planet var i tid och allt flöt på bra. Vi hade med oss matsäck på flyget och barnen hade packat en del som de kunde pyssla med. Vi hade som vanligt inte med oss iPads men det hade våra vänner så tyvärr blev det en hel del skärmtid under denna semester... De är mycket mindre restriktiva än vi när det gäller TV, telefoner, datorspel och iPads så det var inget alternativ för dem att lämna allt hemma även om det var vårt önskemål. Våra barn sov en timme på flyget (vilket verkligen behövdes eftersom vi hade varit uppe så tidigt) men deras två och ett halvt-åring sov inte alls - kanske för att han hade ständig underhållning på iPaden..?

Väl framme möttes vi av 30 graders värme - helt underbart! Vi fick vårt bagage relativt snabbt och våra vänner fick sin bil direkt medan vi hade en massa strul med vår. Det tog mer än en timme att hämta ut vår bil från Avis och vi kommer inte att hyra av dem i fortsättningen! Dyrt, krångligt och inte alls bra på något sätt... Klockan hann bli två lokal tid innan vi kom iväg mot Maspalomas där vi skulle bo och på vägen behövde vi även hämta ut pengar för att betala för huset. Vi stannade vid ett köpcenter där det fanns ett Mc Donalds så medan J tog ut pengar köpte jag lite mat till barnen. Så småningom kom vi då äntligen fram till huset som såg ut som på bilderna men låg i ett ganska tråkigt område. Mitt vid en större genomfartsväg, inga roliga omgivningar att ut och springa eller gå i och allmänt ruffigt. Innanför vårt staket var det dock fint och det är egentligen det som är viktigast! Städerskan som öppnade kunde inte många ord engelska och när vi upptäckte att det inte fanns sängar till alla blev vi lite irriterade... Det stod fyra sovrum med åtta bäddar i beskrivningen men det stämde inte. Det fanns ett sovrum med dubbelsäng, ett med två enkelsängar och ett med en enkelsäng. Vi försökte säga att vi var åtta personer (nio med den lille men han skulle sova i resesäng) och till slut förstod hon och förklarade att det fanns en bäddsoffa för två i vardagsrummet. Ja, men då saknade vi ändå en säng och det skulle ju finnas fyra sovrum...? Hon visade oss ner i källaren där det fanns ett stort garage och i detta garage fanns ett litet krypin utan fönster med en säng och en soffa. Det var ju ingen som hade lust att sova där precis... Vi löste det genom att bära upp sängen och sätta den i vardagsrummet. Våra vänners äldsta som är tolv år fick på så sätt ett eget rum, H och deras mellanbarn som är tio år delade bäddsoffan och O sov i en egen säng bredvid.

J och jag åkte och storhandlade tillsammans med mamman i den andra familjen medan pappan passade alla barnen som genast ville bada.  Vi grillade på vår utomhusgrill och gjorde goda tillbehör till - allt enligt O:s önskemål. Till efterrätt åt vi glass eftersom han föredrog det framför tårta. Vi upptäckte nästan genast att det fanns myror ungefär överallt i huset och trots att J städade och att vi sprutade rengöringsmedel på dem flera gånger om dagen gällde det verkligen att ha koll så att vi inte tappade minsta smula. J städade bort några döda kackerlackor utomhus men dessa såg vi i alla fall inte till därinne som tur var!

Jag tror att O var nöjd med sin födelsedag trots att den var lite ovanlig. Han fick flyga flygplan, njuta av sol och värme, bada i en egen uppvärmd pool, äta den middag som han hade önskat sig och fick glass till efterrätt (och en del godis på flygplanet). Vår fina stora lilla kille! Det finns nog ingen mer godhjärtad än han. Han är så genomsnäll och omtänksam och när han inte bölar eller är arg är han nästan alltid glad och skrattar med ett otroligt smittande skratt. Han har humor och uppskattas av både små och stora. Vi får många kommentarer om hur snäll, gullig och rolig han är och självklart är vi väldigt stolta föräldrar till denna fina sexåring.

Fina bästa O - jag är så glad att just du kom till oss och jag är så stolt över att få vara din mamma. Du har lärt mig så mycket och fortsätter att lära mig saker som jag har så stor nytta av och som gör att jag känner mig starkare som människa. Du är verkligen väldigt speciell på väldigt många sätt och mitt mammahjärta svämmar över av kärlek. Du kämpar med att säga "r" och blir så glad de gånger det fungerar. Du är ett litet mattesnille och långt före många andra i din ålder när det gäller att lösa olika mattetal. Du har börjat intressera dig för bokstäver och kan ljuda fram ord även om du inte kan sätta samman dem ännu och förstå vad de betyder men det kommer säkert snart. Du är en Lego-fantast som tänker, andas och lever Lego Ninjago. I sex år har jag fått vara mamma till den finaste sonen jag kunde ha fått - grattis älskling!