Rekordmånad, bränder och ännu mer sol

Det är ännu en vecka kvar av juli men eftersom inget regn är i sikte kan meteorologerna redan räkna ut att juli kommer att slå värmerekord på många håll i landet och mängden nederbörd kommer också att slå rekord - åt andra hållet. Det är inte många droppar regn det har fallit sedan i början av maj - sommaren 2018 kommer man att minnas väldigt länge. Visst är det fantastiskt med värmen, solen och ljuset men det är från och med idag totalt grill- och eldningsförbud i hela Skåne och även i många andra delar av landet. Ett område stort som hela Stockholms kommun brinner i Gävleborg och Dalarna och vi får hjälp från en rad europeiska länder att släcka och kontrollera bränderna men det verkar inte hjälpa. Stackars alla människor som är evakuerade från sina hem! Från onsdag och framåt är en klass 1-varning utfärdad för Skåne eftersom det ska vara temperaturer över trettio grader.

Våra lata semesterdagar trillar på. I onsdags var en klasskompis till H hos oss tills vi skulle åka in till stan. Vi var på Ikea som planerat och på vägen dit besökte vi våra vänners dotter som var inlagd på sjukhus söndag-torsdag förra veckan på grund av en infektion i kroppen som hade slagit ut njurarna och gett väldigt högt blodtryck. H gillar verkligen inte sjukhus men ville gärna besöka sin kompis även om hon var tyst de första femtio minuterna av den timme som vi var på besök. Hon låg i isoleringsrum så vi behövde bara ta oss till rummet via en loftgång på utsidan och på så sätt slapp H mycket av sjukhuskänslan. Infektionsavdelningen delade entré med akuten och precis när vi kom skrek en kvinna i panik och det var mycket personer omkring henne samt två väktare som kom med en bår. H fick totalpanik och klamrade sig fast vid mig och jag tror att den händelsen bidrog mer till att hon var så tyst än själva besöket hos K. Det var en muslimsk kvinna som skrek och jag försökte förklara för H att man i vissa kulturer uttrycker sig starkare än vad vi svenskar vanligen gör och att det inte behöver ha varit något väldigt allvarligt med kvinnan. Hon kanske hade värkar, hon kanske hade väldigt ont någonstans (jag skrek ju väldigt mycket när jag hade njursten...), hon kanske hade fått ett tråkigt besked om en anhörig eller sig själv - vad vet jag? K uppskattade i alla fall att få besök och H var nöjd efteråt trots att det blev som det blev.

I torsdags hämtade vi O:s kompis L på fritids och han var hos oss hela dagen. Det är en ny kompis som han började leka med i slutet av terminen och de kommer väldigt bra överens. Hans bästis sedan han började på dagistiden vill han inte så gärna leka med längre - jag tror att han vill hitta nya vänner och inte bara leka med E som han alltid har lekt med och det är ju positivt. O är dock lite svart eller vit - nu vill han inte leka alls med E, bara med L. Vi har försökt förklara att det kan vara bra att ha många vänner men samtidigt vill vi inte lägga oss i för mycket. Med O kan man helt lita på att han bara väljer vänner som han verkligen vill vara med och då är de oftast ganska lika honom.

I torsdags påbörjade vi även fortsatt sortering av H:s lego som hon vill sälja. Ett hästjobb att hitta varenda liten del men vi har lyckats med ganska många satser! Vi fortsatte på fredag förmiddag och på eftermiddagen kom min syster och hennes barn till vår by för att bada på kommunens bad. Jättebra för våra barn att bada med kusinerna och se att det inte är livsfarligt att vara under vatten eller simma utan hjälpmedel. H klarar i och för sig att vara under vatten jättebra så länge hon har cyklopglasögon men hon är rädd för att simma. O är rädd för att få vatten i ansiktet och vägrar att ha simglasögon eller prova att vara under vatten. Suck! De har verkligen inga bra badargener att brås på men en privat simlärare till båda är nog ingen dum idé. Vi grillade tillsammans efteråt och barnen lekte. Våra barn reagerar på att kusinerna ofta bråkar med varandra och att de slåss - något som våra barn aldrig skulle göra. De kan självklart bråka och tjafsa men de har aldrig någonsin rört varandra fysiskt och jag tvivlar på att de någonsin kommer att göra det.

I lördags var det ännu en väldigt varm dag så vi packade badkassarna, lastade cyklarna och styrde mot Falsterbo. Barnen vägrade stranden så vi lämnade L hemma hos mormor och åkte till byns lilla kommunala pool istället. Det visade sig vara perfekt - det var 10-15 andra barn där och väldigt lugnt eftersom poolen förmodligen upplevs som väldigt tråkig om man är över 10-12 år. O övade på att simma (med puffar) och har en väldigt bra teknik. Jag tror att han hade kunnat simma om han bara hade vågat prova. Både arm- och bentag är helt rätt och han har bra kraft i varje tag. H hämtade ringar på botten och simmade jättebra under vattnet men vågade inte träna på att simma på riktigt. Jag utmanade henne att hoppa från kanten och det gick bra sittandes men ståendes vågade hon först inte. Efter ett tag (och en del lock och pock) vågade hon dock när jag höll henne i handen och hon var så glad och nöjd! Ytterligare några försök senare vågade hon hoppa helt själv och sen ville hon bara hoppa och hoppa - precis som jag visste att det skulle vara. Roligt när hon är nöjd med sig själv! Vi åt middag hos mormor och cyklade sedan till kiosken och köpte glass till efterrätt där.

Igår fick vi efter lite övertalning med barnen till en möbelaffär för att titta på en bäddsoffa till H. Det var molnigt och inte jättevarmt så det passade bra att passa på att göra det en sådan dag. Medan vi var i affären sprack det dock upp och när solen kom fram blev det väldigt varmt! Vi hade utlovat ett besök på Hallongården eftersom vi var ganska nära detta favoritställe men vi hade inte tänkt att det skulle bli så varmt... Plocka hallon i täckta, smala gångar var att göra det som i en bastu och även om vi var klara med själva plockandet efter 15-20 minuter var det sedan minst lika lång tid i kö för att betala. Barnen och J plockade en ask björnbär under tiden och jag höll på att smälta bort i kön som rörde sig långsamt och dessutom stod det helt stilla utan minsta vindfläkt så det var mycket pustande i kön... Självklart fikade vi innan vi åkte hem - världens godaste kakor till helt rimliga priser! På kvällen var vi sugna på sushi men ingen av restaurangerna i vår by var öppna så J och barnen körde öppet till Lund för att handla där istället. Barnen fick tacos...

Idag pysslade vi med lite av varje var och en för sig på förmiddagen och efter lunch åkte vi till Falsterbo igen för att bada på det lilla badet - helt enligt barnens önskemål. Har på känn att det inte är sista gången men samtidigt gäller det att smida medan järnet är varmt. Åker vi till stranden är de inte i vattnet alls lika mycket och de behöver verkligen vattenvana så det känns bättre att vara i en pool om det är det de vill. Vi åkte hem och lagade middag hemma (har inte orkat laga så mycket mat sen vi kom hem från semestern känner jag...) och avslutade med en god hallonpaj med en del av de bär vi plockade igår. Vi inledde dagen med en hallonsmoothie - så gott! Kvällen har ägnats åt att förbereda morgondagen - det årliga besöket på Bakken!

Vi har ju funderat ett tag på om vi ska åka någonstans på höstlovet eller inte. Efter denna sommaren känns det just nu inte helt nödvändigt med en solsemester men samtidigt blev vi rädda att vi kommer att ångra oss om vi inte bokar. Sedan 2013 har vi åkt varje höst och det är ju så skönt och avkopplande... Dessutom känns det som att våra barn måste bada oftare och de gillar verkligen inte att åka till inomhusbad i Sverige - det är ju så kallt i bassängerna här! Vi började kolla lite och det är verkligen horribelt dyrt om man vill åka charter v 44. Vi kollade flyg och att hyra hus eller lägenhet via olika förmedlingar men hittade inget boende som kändes helt hundra. När vi hyr i Tyskland eller Österrike kan man alltid lite på att det är rent och välskött även om standarden är enkel men det känns det inte som man kan på Gran Canaria. Vi undersökte boende via booking.com och hotels.com och hittade ett par lägenheter på mindre hotellområden med pool som verkade ok. Igår bestämde vi oss för att slå till och med J:s SAS-poäng och ett prisvärt boende kom vi ner en del i pris även om det blir mycket pengar. Man får ju dock jämföra med vad andra resor kostar denna vecka och då är vi ändå nöjda med att vi sparade ungefär 20 000 kronor. H börjar trean och i vår kommun har det blivit väldigt svårt att få ledigt utanför loven och dessutom hänvisar de till de nationella proven och beviljar ingen ledighet i årskurs tre, oavsett studieresultat. Det är även lättare för mig att vara ledig på loven så det får helt enkelt bli så! Det känns i alla fall lättare att börja jobba igen när vi har detta att se fram emot.

Dags att sova så att vi orkar med en dag med karuseller imorgon!

Sommarpratare

De senaste åren har jag lyssnat på en del sommarpratare när jag är ute och går. Inte alla eftersom jag inte tror att jag har så stor behållning av filosofiska kulturpersonligheter men ganska många andra - vanliga människor, idrottsprofiler, musikartister, kändisar etc. Ofta är det gripande historier och livsöden som målas upp i samtalen och som kompletteras med väl vald musik. Jag har både gråtit och skrattat men kanske mest gråtit. Det kan ju förstås bero på vilka program jag har valt att lyssna på.

Den senaste veckan har jag bl a lyssnat på Bianca Ingrosso och Markoolio, som båda har gett mig en helt annan bild av sig själva än den som de annars visar upp i media. Som jag skrev tidigare har jag även lyssnat på Stefan som pratade om sin dotter Ebba, som blev ett av offerna i terrorattentatet på Drottninggatan. Det var det klart mest gripande hittills. Idag lyssnade jag på lyssnarnas val och hörde Jonas berätta om hur han blev förlamad i större delen av kroppen när en aktivitet på hans svensexa gick fel. Jag beundrar alla som kämpar där ute och förundras över alla olika människoöden. Det finns så mycket för oss andra att vara tacksamma för. Som att jag nu kan skriva på ett tangentbord. Som att jag nyss stod och stekte pannkakor till mina barn. Som att jag kan bestämma själv när jag vill gå på toaletten. Som att jag själv kan ta på mig mina strumpor och även hänga upp dem när de är tvättade (fastän jag egentligen hatar alla dessa strumpor som en familj på fyra personer kan producera på en vecka). Jag ska helt enkelt klaga mindre och vara mer tacksam för allt jag har! Inte för att jag tror att jag klagar så värst mycket egentligen men jag tänker ibland negativa tankar och det ska jag försöka göra vid färre tillfällen.

En psykolog sa till mig att jag borde berätta min historia och allt det som jag har varit med om genom att skriva en bok och jag kommer på mig själv att formulera mitt sommarprat i huvudet. Alla har ju sin individuella livsresa och alla är spännande på olika sätt men min är ju ändå ganska ovanlig. När jag tänker på det som jag har gått igenom och på den som jag har blivit kan jag ändå förstå att min historia ibland berör vissa. Någon gång skriver jag kanske den där boken som några olika personer oberoende av varandra har sagt att jag borde skriva. Om inte annat för mina barn så att de, när de är vuxna, kan läsa om sin mamma och förstå varför hon ibland är som hon är. Jag drömmer om att hyra ett hus i en liten alpby i Österrike under en månad och bara skriva. Kanske blir drömmen verklighet en dag, vem vet? Det krävs nog att jag kan ägna skrivandet min fulla uppmärksamhet en sammanhängande period för att det ska fungera och det kommer att vara känslomässigt påfrestande att på nytt grotta ner sig i allt som jag hänt. Detaljer som jag väljer att helst inte tänka på måste återskapas i minnet och formuleras i skrift och det kan säkert bli en mental urladdning. Samtidigt tänker jag att det finns många delar i min historia som det inte pratas så mycket om och som behöver komma upp till ytan och att skriva en bok för den som vill läsa kan vara ett sätt att uppmärksamma en del problem som är vanligare än vad man tror.

En och en halv vecka kvar av semestern innan det är dags att jobba en vecka för att sedan vara ledig några dagar igen. Även om jag innan semestern skrev till min chef att det kändes fint att gå på semester och känna att jag redan såg fram emot att komma tillbaka igen så infinner sig ändå den där känslan att livet i vardagens ekorrhjul inte är något man vill sträva efter... Om jag hade fått välja hade jag jobbat halvtid! Tänk att få börja vid 8.30-9.00-tiden, jobba fyra timmar, hinna handla och fixa lite innan barnen kom hem, äta mellanmål med dem, hjälpa dem med läxorna, umgås, laga middag, hinna med aktiviteter osv utan att vara helt slut på kvällen... Det finns säkert vissa administrationsjobb som jag hade kunnat ta på halvtid men då hade ju lönen varit därefter. Jag hade med lite tur fått ut 8000 kr efter skatt och även om vi hade klarat oss på det om J hade jobbat heltid så är det så mycket annat som påverkas. Pensionen blir lägre, möjligheterna att komma ut i arbetslivet på heltid igen begränsas, hela familjens ekonomi måste disponeras om - men det är klart att det hade gått. Frågan är bara om jag hade vågat ta steget och göra det? Man ångrar ju sällan det man gör - bara det man inte gör... Ett sådant beslut ska man nog i och för sig inte ta när man har semester och halv ångest för det nya läsår som snart tar sin början men det tål ju ändå att fundera på...

Semestermood!

Dagarna trillar på och vi är nu alla lediga tillsammans igen, vilket är skönt. Det blir inte riktigt samma känsla när en ska iväg och jobba. Sedan jag skrev senast har vi hunnit med en hel del. I torsdags var det mycket städande och fixande hemma eftersom vi skulle ha gäster på kvällen. Det var L:s storasyster med familj som kom och det är alltid roligt att ses. De har en hund till förutom L:s syster I och två barn som är ett och tre år. Våra barn tyckte att det var roligt att leka med dem även om det skiljer en hel del i ålder och de hade sorterat ut en del saker på sina rum som de skulle ge vidare till K och K - perfekt att även de är en storasyster och en lillebror. L blir helt saligt överlycklig av att få träffa I och hennes matte, som var våra arbetskamrater på ridskolan när L var valp. I är 15 år och börjar bli lite förvirrad tror vi och är dessutom helt matfixerad sedan en tid tillbaka. Båda var under bordet när vi åt och plötsligt hörde vi skrik i panik där under. Jag fattade ingenting eftersom jag såg att deras andra hund, som L ibland kan gruffa med, stod en bit bort och I och L brukar ju aldrig någonsin bråka. Min väninna fann sig dock snabbt och kastade sig ner under bordet för att skilja hundarna åt. Stackars L var den som skrek som en stucken gris och efteråt var hon helt i chock över att I hade hoppat på henne - antagligen tänkte de ta samma matbit som hade hamnat på golvet och då blev I arg... Dessutom har hon bara ett öga så kanske kan även det spela in i kommunikationen mellan hundarna.

I fredags fick barnen bestämma vad vi skulle göra och då blev det en picknickutflykt - vi packade med lunch och cyklade till en lekplats i andra delen av vår by. Där stannade vi en stund för att äta och leka och när barnen kände sig klara cyklade vi vidare till ytterligare en ny lekplats. Vårt lokala konditori stänger för semester i tre veckor så i fredags tog vi därför chansen att fredagsfika på vår färd runt byn. J kom dit när han hade slutat jobba och vi laddade med lite kalorier inför den förestående häckklippningen... Jag kunde ju inte klippa innan midsommar som jag brukar eftersom mina sår efter de födelsemärken som jag tog bort i maj och juni inte ville läka men nu var det dags. Suck och pust vad det är tråkigt men det är samtidigt fint när alla fyra sidorna är klara! Det tar dock sin lilla tid - tur att vi delar på jobbet så att J räfsar upp allt och jag klipper. Gillar när man ser resultat av det jobb man gör så det är nog därför jag ändå tycker att häckklippning är en helt ok trädgårdssyssla. För övrigt avskyr jag det mesta som har med trädgård att göra...

I lördags fortsatte vi med häckklippningen och på kvällen var vi på kalas för kusin A som fyllde sju år i söndags. Barnen (och vi) hade en fantastisk kväll med kusinernas stora kusiner som är 30 och 23 år. H älskar yngsta kusinens flickvän som också var med och lekte med småkusinerna. Enda smolket denna kväll var den mygginvasion som kom när det började skymma - vi har massor av myggbett! Barnen har inte haft så många tidigare och är mycket störda över detta...

I söndags fortsatte kalasandet när vi åkte till Åhus och firade barnens stora kusiner som fyllde år i maj och juni. Mellankusinen blev sjuk när vi skulle ha det kalas som var planerat i juni men det gick förstås lika bra att ha det nu. Det var en strålande vacker och varm dag som vi tillbringade i min svägerskas svärföräldrars stuga - en fantastisk tomt som bara ligger 50-100 m från havet. Mellan lunchen och efterrätten blev det strandbesök och bad och på kvällen badade vi igen och sen köpte vi pizza som vi sliceade upp i all enkelhet. En härlig dag med släkten och lite extra kul att träffa J:s kusin och hennes flickor, som är jämngamla med våra barn, eftersom det inte händer så ofta.

I måndags fick barnen ta det lite lugnt hemma på förmiddagen medan vi avslutade projektet häckklippning. Efter lunch lastade vi cyklarna och åkte ner till Falsterbo för att bada eftersom det varma och sköna vädret höll i sig från i söndags. Ljuvliga kvällar där man kan sitta ute till sent i bara klänning! Vi var på stranden tillsammans med min syster och hennes familj och även mormor kom ner en stund. När vi var färdigbadade (tom jag doppade mig!) stannade vi för glass i kiosken som ligger på hemvägen och sedan köpte vi hem mat som vi åt hos min syster och svåger. Ännu en härligt slappig och solig dag med glada och nöjda barn!

Igår var vi bara hemma och tog dagen som den kom. H lekte med granntjejen hela dagen och egentligen skulle hela grannfamiljen komma på middag men yngsta dottern fick feber, vilket hennes mamma meddelade precis när jag hade ställt mig i kö i mataffären så jag kunde som tur var gå tillbaka med allting som jag hade tänkt köpa inför middagen. Jag fick snabbt komma på en annan middag och fick samtidigt eftermiddagen över för att ta itu med sortering av O:s lego som är ett megaprojekt... Jag blev i alla fall klar under gårdagen och känner mig mycket nöjd! Det regnade lite igår och gör det även idag så det får bli en tur till Ikea för middag och lite inköp av saker som behövs i barnens rum. Det känns bara bra att det regnar - det har ju verkligen varit en bristvara sedan i maj... Visserligen är det ju skönt med allt ljus, all sol och värme men för bönderna och våra djur är det inte alls lika roligt.

Denna och nästa vecka har vi en blank almanacka utan en massa inbokat och det är så skönt! Vi har saker som vi ska göra med vänner och släkt men det är ännu inte bestämt när vi ska göra det och det är skönt att kunna styra efter vädret och ta det när det passar. Semester när den är som bäst!

Mycket tankar och känslor

I söndags kväll pratade jag med min mamma och fick en rapport från min farbrors begravning. Allt hade gått bra och varit fint men min faster, mina kusiner och deras barn hade så klart varit otroligt ledsna. Min äldsta kusin hade hållit ett fint tal, precis som jag anade att han skulle göra och alla hade mitt i sorgen uttryckt att de var glada att min mamma och min syster kom. Jag är så ledsen att begravningen hölls under vår semester men samtidigt är det svårt att få till det på sommaren med präst, kyrka, anhöriga som har semesterresor bokade mm. Igår vad det femton år sedan vi begravde min pappa och det var bara tretton dagar efter hans dödsdag.

I måndags morse pratade jag med min syster och fick hennes version av begravningen och direkt när vi hade lagt på ringde jag min faster för att höra hur det var med henne. Hon svarade och vi pratade en stund men sedan frågade jag om jag fick komma förbi på kvällen. Först tvekade hon lite eftersom hon inte hade något att bjuda på men när jag sa att hon inte fick fixa något och att jag kunde ta med fika tyckte hon ändå att det var ok. Min kusin hade sovit hos henne ett par nätter tillsmamans med deras lilla hund men hon skulle åka hem efter lunch så det passade nog bra med lite sällskap på kvällen. Jag åkte inom kyrkan och tittade lite på blommorna från begravningen, som var fina även om de hade vissnat i värmen. Redan där fick jag kämpa med tårarna och min faster var ledsen direkt när jag kom. Vi pratade ståendes i köket en liten stund och det kändes så fint att vara där. Hela jag blir lugn och trygg i deras hus och det känns som att komma hem. Allt ser ut precis som det ska och det luktar precis som det alltid har gjort. Efter en liten stund ville hon visa mig ett foto i vardagsrummet och när jag såg bilden på min farbror brast det för mig och även min faster började gråta. Det var fint att gråta tillsammans och hon visade mig även den minnesbok som hon hade fått från begravningsbyrån med foton från kyrkan, programmet för akten och alla minneshälsningar. Min farbror och hans fru hade i alla fall skickat en sista hälsning. 

Vi slog oss ner i köket och fikade och sedan pratade vi - och pratade och pratade... Fyra timmar senare när det hade börjat mörkna åkte jag hem och då hade vi avhandlat både roliga och sorgliga saker, gammalt och nytt, världshändelser och saker som hänt i familjerna. Vi pratade så klart om min farbrors sista tid, om honom som person, om minnen från deras ungdom, om gemensamma minnen som vi båda delar och om min fasters framtid som änka. Det är så lätt att prata med henne och hon fyller en stor plats i mitt hjärta där saknaden efter pappa finns. Vissa delar av våra samtal hade jag kunnat ha med pappa och det känns så bra att kunna prata med henne på det sättet som vi alltid gör när vi talas vid. Det blev bara ännu bättre nu när vi satt mitt emot varandra än när vi har pratat i telefon de senaste åren. Jag hade kunnat åka ut och prata och umgås med henne varje vecka utan problem men det kan jag ju inte göra... Hon fyller till viss del ett tomrum efter pappa men även ett tomrum efter mamma. Med min faster kan jag prata på ett helt annat sätt än vad jag kan med min mamma och jag önskar för tusende gången att pappa "bara" hade fått cancer eller att min faster inte hade passat som donator. Då hade hon ju funnits där när pappa var sjuk, när pappa dog och alla år efter. Nu tycker jag att det är svårt att veta hur mycket kontakt hon vill ha eller hur ofta jag kan höra av mig men det blir förhoppningsvis oftare nu när hon är ensam. Min mellersta kusin bor nära och har fyra vuxna barn men min äldsta kusin bor i Stockholm och min yngsta kusin i norra Skåne så vi kan så klart vara ett stöd för henne eftersom vi också bor nära.

Just nu är det självklart inte läge att prata om det som har varit och om min och hennes relation - det får ge sig framöver helt enkelt. Jag berättade i alla fall för henne att jag blev så rädd att det hade hänt något med henne eftersom det var min kusin som ringde. Jag var på något sätt lite beredd på att det kunde vara något med min farbror eftersom han har varit lite skröplig det senaste året och även om det är så hemskt tråkigt att han inte finns med oss mer så är jag tacksam för att jag får mer tid med min faster. Man ångrar bara det man inte gör och jag ska inom kort försöka förklara vad hon betyder för mig. Jag vill också berätta delar av min historia så att hon kanske bättre kan förstå varför jag inte orkade hålla den kontakt som vi påbörjade 2004. Det får bli när det blir men det ska bli av inom kort! Jag messade henne idag och tackade för i måndags och skrev att jag gärna kommer igen om hon vill ha sällskap. Hon svarade att hon tyckte att vi hade haft en riktigt fin kväll och att jag var välkommen igen. Min mellersta kusin ringde i måndags medan jag var hos henne och hon berättade för honom att vi hade det så mysigt och lät samtidigt väldigt glad över mitt besök även om anledningen så klart var tråkig.

Idag lyssnade jag på Sommar i P1 där Ebbas pappa pratade om sin dotter som blev ett offer i terrorattentatet i Stockholm i april förra året. Så starkt program - jag lyssnade medan jag gick en powerwalk med L och tårarna rann nästan hela tiden. Lyssna på avsnittet med musik! Jag har sedan haft en helt vanlig fantastisk dag med mina barn medan J jobbade och jag är så oändligt tacksam för det. Vi var i stan, H handlade en liten present för egna pengar till sin kusin som fyller sju år i helgen, vi åt asiatiskt, de fick följa med mig till frisören där jag både färgades och klipptes, de bröt samman över ett extra stopp i en cykelaffär för att äntligen köpa en ny hjälm till H, de var glada över glass och lekplatsbesök i Västra hamnen, de har lekt med varandra utan bråk, de fick våfflor till middag för första gången någonsin (O sa det på skoj när jag frågade vad han ville ha till middag och blev väldigt förvånad när jag sa ja!) och nu sover H över i O:s rum. Carpe diem, välj dina strider och älska dina barn villkorslöst!

Imorgon skulle mina föräldrar ha firat femtio år som gifta. Nu får jag istället sätta en bukett på pappas grav. Jag gör det med stolthet och undrar om han har tagit emot min farbror var de nu befinner sig. Kanske uppdaterar min farbror honom just nu om hans döttrar och barnbarn, vem vet...?

Hemma igen

Jag tar vid där jag slutade och fortsätter att berätta lite om vår semester. I torsdags åkte vi till ett termalbad som vi såg i Tyskland när vi körde till Salzburg dagen innan. Vi valde mellan det badet och ett bad i Zell am See men eftersom det tyska var större med fler pooler blev det det. Vi blev verkligen inte besvikna - superfint på alla vis och många varma mysiga pooler med mycket att göra. Det fanns även en barnavdelning där det mesta vad som på det stora badet, bara anpassat och mindre. Det var ca trettio grader varmt och vindstilla så vi kunde äta lunch utomhus i badkläderna - riktig medelhavskänsla! På vår hemväg började det dock regna och sedan fortsatte det att ösa ner och hade inte slutat i fredags morse när vi lämnade landet. Sista kvällen åt vi på den restaurang i vår by som hade blivit barnens favorit och sedan var det packning för hela slanten.

Vi lämnade Österrike vid åttatiden i fredags morse och körde i ösregn fram till lunch då vi nästan hade nått Würzburg. Vi åt på Mc Donalds och styrde sedan mot Kassel - trodde vi... På något sätt råkade vi helt uppenbart missa en skylt just dit och hamnade istället på en väg mot Frankfurt som inte gick att vända och köra tillbaka på eftersom det var massiva köer på andra sidan. En liten lätt omväg på sju mil... Till slut nådde vi ändå fram till Hann Münden strax norr om Kassel utan några större problem. Skönt när det rullar hela tiden även om det gick sakta vid en del vägarbeten. Vi bodde i ett värdshus på landet men åkte in till den lilla staden som var fem kilometer bort, främst för att vi behövde röra på oss efter en hel dag i bilen.

I lördags serverades inte frukosten förrän klockan åtta så vi kom iväg först vid nio men eftersom det flöt på bra i trafiken även denna dag var vi framme i Neumünster vid 13-tiden. Vi gick på den stora outleten som är där och gjorde en hel del fynd, främst i Ralph Lauren kids-butiken. Barnen valde själv kläder och ville även prova och då passade J på att prova pikétröjor i stl 14-16 och 18-20 och de passade hur bra som helst! Billigt och bra, 19,99€... Vi handlade klänning till H, två fina koftor till henne, fyra pikéer till J, lika många till O samt även två kepsar till honom och för allt detta betalade vi strax under 280€! Nöjda och trötta åkte vi till hotellet och såg matchen mellan Sverige och England som ju inte gick vägen för Sveriges del. Det var ju inte ens nära och då känns det i alla fall lite bättre... Vi åkte sedan in till stan för att äta middag och hittade en restaurang med bra mat men en tråkig servitris. Neumünster som stad är inte särskilt mysig men duger absolut att spendera en kväll och en natt i.

Efter frukost i söndags åkte vi mot Puttgarden och stannade snabbt i Heiligenhafen för att proviantera lite drick- och ätbart. Barnen fick äcklig korv med goda pommes på båten - de är inte så stora i maten så de delade en portion men det känns sådär att betala 86 kr för dålig mat. Vi planerar vanligen bort att äta på båten men eftersom det var söndag och i princip allt var stängt fick det bli så denna gång. Sista biten genom Danmark gick bra och vi var hemma vid halv fyra. Skönt med lite tid att packa upp och laga egen middag! Ännu en lyckad semesterresa är till ända och jag är som vanligt tacksam för att allt har gått bra. Lilla L levererades av farmor och farfar som hämtat henne hos mormor under onsdagen. L är inte så förtjust i att vara hos dem och var mycket nöjd med att vara hemma igen. 

Heja Sverige!

Vi har en väldigt liten tv här i vår lägenhet i Österrike och den enda kanal vi får in som visar fotbolls-VM är en schweizisk men det passade ju bra i tisdags när Sverige mötte Schweiz i åttondelsfinalen. Spännande match och besvikna schweiziska reportrar och expertkommentatorer, som ansåg att Schweiz var det bättre laget men hade otur idag. Jag förstår inte schweizertyska helt och fullt men de diskuterade också vädrets negativa inverkan...

Annars har vi det bra trots att solen inte lyser från en klarblå himmel som den gjorde sist vi var här. I fredags åt vi på en restaurang i byn som vi även åt på för tre år sedan, dels för att vi visste att den var bra och dels eftersom det finns en lekplats med studsmatta i restaurangens trädgård och det uppskattades av barnen. I lördags badade vi på byns bad som vi mindes väldigt positivt från vårt senaste  besök men då var det över trettio grader varmt hela veckan och då märktes det inte att utomhuspoolerna inte var uppvärmda... Det märktes däremot nu - svinkallt och gick verkligen inte att bada i! Barnen kunde i alla fall bada inomhus tillsammans med J och även i en mindre utomhuspool som satt ihop med inomhuspoolerna. På kvällen åt vi middag på en av byns restauranger som vi också provade förra gången vi var här.

I söndags var det ganska klart väder men inte så varmt så då passade vi på att köra över Großglockner Hochalpenstraße. Magnifik utsikt och fascinerande natur med möjlighet att kasta snöboll för den som ville. Barnen tyckte mest att det var tråkigt och H tyckte även att det var läskigt att vara så högt upp så de ville helst inte gå ur bilen... Vi ville inte köra samma väg ner när vi hade varit uppe på drygt 2500 m höjd utan körde ner på andra sidan istället och hade då en hemväg på ca 2,5 timmar. Barnen var inte helnöjda precis... Efter sju timmar var även vi vuxna trötta på bergsvägarna (det går sällan att köra särskilt rakt eller fort i Österrike om man inte befinner sig på en motorväg) men det var en fin utflykt som jag är glad att vi gjorde.

I måndags fick barnen bestämma vad vi skulle göra och eftersom solen sken från en klarblå himmel blev det bad på badet i grannbyn Sankt Johann. Ett fint bad men med väldigt kyligt vatten i utomhuspoolerna. På kvällen åt vi på samma restaurang som i fredags, helt enligt barnens önskemål. I tisdags åkte vi den lift som finns i byn upp till 1200 m för att åka sommerrodel och leka på en rolig lekplats. På eftermiddagen hamn vi med bad på byns badhus och sedan lagade vi middag i lägenheten, vilket är skönt som omväxling.

Igår körde vi till Salzburg för shopping och på hemvägen körde vi över Berchtesgaden i Tyskland där det finns en sommerrodelbahn som vi har varit på två gånger tidigare. Vägarna går mellan Tyskland och Österrike så igår var vi i Österrike tre gånger och i Tyskland två gånger, vilket barnen tyckte var lite roligt och konstigt. Den ena gränsövergången som vi passerade var mitt i en by - en lite bäck var skiljelinjen mellan de båda länderna mitt i ett samhälle. Tyskland pratar om skärpta gränskontroller och kör man motorvägen från Salzburg mot München finns det en stor gränskontroll men här kan man passera helt obemärkt. Vi avslutade dagen med middag i Sankt Johann.

Idag hade jag helst velat vara hemma. I eftermiddag begravs min farbror och jag är så ledsen att jag inte kan vara med. Jag kollade till och med flyg fram och tillbaka men det blev dels väldigt meckigt och dels väldigt dyrt. Vi kunde så klart ha avbrutit semestern men då hade vi fått köra hem redan i måndags och det kändes inte heller som ett alternativ. Det hade varit så skönt att få träffa alla och att få ta avsked av en fin person som har funnits i mitt liv även om det har varit komplicerat de senaste åren. Jag hoppas att vi kan ses ändå under sommaren och jag hoppas att jag kan åka ut till min faster när vi har kommit hem igen. Åh, vad jag önskar att begravningen hade varit nästa vecka...